Det turistiska företagandet
Från en turistisk utgångspunkt utgör fisketurism en god möjlighet till företagande och entreprenörskap i glesbygd, såväl i inlandet som i skärgårdarna. Entreprenören har och måste alltid ha en nyckelroll i den fortsatta utvecklingen. Myndigheter och organisationer bör vara lyhörda för krav och önskemål från entreprenörer och vara beredda att bidra till rimliga, långsiktiga förutsättningar för entreprenörskapet. Det är också viktigt att intresserade entreprenörer nyttjar de möjligheter som redan finns. Åland och Irland är goda exempel på vad som går att göra, om man bara vill.
Inriktningen på det turistiska företagandet löper som en röd tråd genom hela rapporten. Det finns inga möjligheter att utveckla turism som näring utan ett tydligt fokus på företagandet. Det är företagen som får intäkter, anställer personal och betalar skatt. Det är också turistföretaget som vis a vis sina kunder står som garant för kvaliteten i den turistiska produkten.
Långsiktigt hållbar utveckling
En annan viktig förutsättning för att Sverige skall lyckas i ambitionen att utveckla svensk fisketurism kommer att vara möjligheten —och inte minst viljan - att bevara, utveckla och vårda det unika och det speciella i den svenska fiskemiljön. Detta måste vara grundläggande uppgifter för alla som arbetar med fisketurism. Undersökningar både i Sverige och i utlandet visar att den moderna fisketuristen kommer att premiera ett fiske på naturliga fiskbestånd i en naturlig miljö. Möjligheten att nyttja resursen fisk för att utveckla en ny typ av företagande bör uppmärksammas - i lagstiftningen, i FoU-sammanhang, och naturligt ingå i berörda myndigheters ansvarsområden.
För den biologiska resursmyndigheten -Fiskeriverket — är ansvaret för fiskresursens och fiskbeståndens tillstånd och långsiktiga nyttjande en huvuduppgift. Begrepp som t ex hållbar turism, biologisk mångfald och ekoturism används allt oftare i pågående diskussioner. Åtgärder inom fiskevården, som trädaläggning, kvotering av fångster (baglimit), differentiering mellan redskap, ”catch and release” jämte andra exempel, har alla som mål att skydda resursen och långsiktigt vara till gagn för de fiskande. Dimensionering och inriktning av fiskevården blir därför en strategisk fråga för den framtida utvecklingen. Samma sak gäller för dimensionering av uttaget. Anläggningar för fisketurism måste utformas så att de inte stör eller påverkar den omgivande miljön.
Om planering och samverkan
Kommunerna har genom sitt planmonopol (den kommunala översiktsplaneringen, KÖP) stora möjligheter att påverka hur mark och vatten skall användas. Där görs avvägningar mellan olika allmänna intressen. Framsynta och väl genomförda planeringsinsatser, t ex enligt Jämtlandsmodellen (Bilaga 1), är nödvändiga för varje fisketuristisk satsning.
Fisketurism är en aktivitet som kräver omfattande samverkan mellan många aktörer, såväl offentliga som privata. Här finns vattenägare, lokala fritidsfiskare, yrkesfiskare, husbehovsfiskare, sportfiskare, kringboende, fiskevårdsområdesföreningar, kommuner, länsstyrelser, turistorganisationer på olika nivåer, centralamyndigheter som Fiskeriverket, Vägverket, Boverket, Naturvårdsverket, Glesbygdsverket och Turistdelegationen, kommersiella aktörer som flygbolag, bussbolag, researrangörer, rederier och fiskeentreprenörer, intresseorganisationer som Fiskevattenägarna, Sportfiskarna, Hushållningssällskapen och sist men inte minst turisten själv med sina preferenser och ambitioner.
Viktiga frågeställningar för utveckling av fisketurism rör allt från biologi, miljövårdjuridik, fiskevård, företags- och nationalekonomi, planering, marknadsföring, distribution, till försäljning och prissättning. Perspektivet blir med nödvändighet alltid tvärvetenskapligt.
Attityder
Attityder och preferenser är del av de grundläggande system vi använder för att sortera information. För fisketurismens del finns här viktiga frågeställningar på såväl kundsidan som på producentsidan och också i producentens omgivning, dvs i lokalsamhället.
Kunskap om kunder och kunders preferenser kommer att vara utslagsgivande för vilka som blir morgondagens vinnare på den framtida turistiska världsarenan. I Turistdelegationens handlingsprogram är ”Kundorienterad produktutveckling och marknadsföring” en av huvudstrategierna.
För utvecklingen i området där fisket sker är lokalbefolkningens uppfattningar viktiga att ta hänsyn till. Fisketurism måste tillföra något till lokalsamhällets ekonomi för att kunna uppfattas positivt av de närmast berörda. Sker inte detta hämmas och försvåras utvecklingen. Den lokala förankringen är idag särskilt viktig i områden med fritt handredskapsfiske. Fisketuristiska satsningar kan inte hanteras över huvudet på lokalbefolkningen, utan måste lösas i samverkan på ett sådant sätt att delaktighet och ett positivt utvecklingsklimat skapas.
Marknadsföring och marknadsutveckling
Den svenska marknaden står för en mycket stor del av den nuvarande fisketurismen i Sverige. En stor del av fiskeresandet sker i befintliga nätverk. Man använder sällan researrangörer och fisket sker ofta på platser där man tidigare fiskat. På den svenska marknaden är det därför en viktig uppgift att intressera fler för fiske genom olika stimulerande arrangemang som t ex fiskefestivaler, Fiskets Dag eller liknande aktiviteter.
Arbetsgruppens undersökning på sju viktiga marknader i Europa visar att där finns drygt 60 researrangörer specialiserade på fiskeresor. Dessa arrangörer vänder sig till en kunnig och intresserad målgrupp som i sin tur har stor påverkan på andra grupper av fisketurister (imagebyggande). Svenska fiskedestinationer är dock endast i mycket begränsad utsträckning närvarande i deras kataloger. En viktig målsättning för svensk fisketurism bör därför vara att få fram fler produkter som är tillräckligt bra för att komma med bland de produkter som säljs av utländska arrangörer.
Utveckling av kompetens
Ökade insatser behövs på alla nivåer avseende utbildning för entreprenörer, planerare, utvecklare och också inom forsknings- och utvecklingområdet. Utveckling krävs av befintliga turismutbildningar vid högskola och också av kvalificerade yrkesutbildningar (KY-utbildningar) på gymnasienivå.
Att bidra till utveckling av företagande och entreprenörskap handlar mer om inspiration än om regler. Det går t ex inte att föreskriva ”minimimått på fisketurismentreprenörer”, ens om man skulle vilja! Därför handlar mycket av det som föreslås i rapporten snarare om önskvärda färdriktningar än om konkreta förslag. Inom vissa områden anser arbetsgruppen dock att det idag finns direkta praktiska hinder för en fortsatt fisketuristisk utveckling och lämnar därför nedanstående förslag som syftar till att skapa ett mer positivt utvecklingsklimat för fisketuristiska satsningar.
Förslag
Arbetsgruppen har under arbetet med rapporten inhämtat synpunkter från ett stort antal myndigheter, organisationer och personer och också anordnat fyra regionala seminarier i Falun, Skellefteå, Linköping och Göteborg. Rapporten har också under våren 1999 remitterats till mer än hundra instanser inom förvaltning, utbildning, intresseorganisationer och företag med anknytning till fisketurism.
Remissinstanserna har genomgående haft en mycket positiv inställning till utveckling av fisketurism till en bärkraftig näring. Man välkomnar initiativet att ta fram en rapport av detta slag och lämnar också förslag till åtgärder som skulle främja en fisketuristisk utveckling.
Efter genomgång av inkomna remissvar och synpunkter som lämnats vid seminarier eller i andra sammanhang lämnar arbetsgruppen härmed förslag till åtgärder inom följande områden.
1. Regelverket
2. Fiskevård inklusive tillsyn och forskningrörande den biologiska resursen
3. Utbildning och information
1. Regelverket
Arbetsgruppen bedömer att det nuvarande regelverket på vissa punkter verkar direkthämmande på en fisketuristisk utveckling.Det är i första hand fråga om möjligheterna för entreprenörer att få rådighet över den resurs som utgör själva grunden för verksamheten, dvs fisket, på vissa kustavsnitt, i de stora sjöarna och i fjällområdet.
Arbetsgruppen föreslår därför att nuvarande regelverk ändras på ett sådant sätt att det underlättar utveckling av fisketuristisk verksamhet. Speciellt i skärgård och annan glesbygd skulle en sådan utveckling vara till stort gagn för företagande och sysselsättning. Detta förslag har också ett mycket starkt stöd hos remissinstanserna.
Det bör bli möjligt att bilda fiskevårdsområden/fiskeskötselområden på geografiskt begränsade områden där det idag råder fritt handredskapsfiske, med upphävande av gällande bestämmelser om fritt handredskapsfiske, under förutsättning att fisketuristiska utvecklingsplaner för området i fråga har tagits fram och godkänts av samma instans (länstyrelsen) som beslutar om bildandet av fiskevårdsområdet. De sålunda bildade områdena skall ta ansvar för fiskevård i området och intäkter från försäljning av fiskekort användas för finansiering av denna fiskevård. Vid etablering av sådana områden skall särskild hänsyn tas till närboendes fiske, så att konflikter med lokalbefolkningen undviks.
Strandskyddsbestämmelserna bör kunna medge etablering av fisketuristisk verksamhet i vattennära attraktiva områden, t ex för anläggande av fiskecamper, bryggor eller ramper i avsikt att öka tillgängligheten till fiske och natur. Detta är inte minst viktigt för fiskande med funktionshinder eller för andra med begränsad rörlighet.
Den befintliga lagstiftningen anvisar möjlighet till dispens från strandskyddet om särskilda skäl föreligger. Arbetsgruppen anser att särskilda skäl föreligger när det gäller etablering av bryggor, ramper och andra anläggningar för fisketurism och mena r att fisketuristiska etableringar skall behandlas i enlighet med de undantag som redovisas i prop 1997/98:45, sid 322, för bl a fiske. Arbetsgruppen föreslår att Regeringen uppdrar åt ansvarig myndighet att utarbeta praktiska riktlinjer för tillämpning av gällande bestämmelser om strandskydd i syfte att förbättra möjligheterna för fisketuristisk verksamhet.
2. Fiskevård inklusive tillsyn och forskning
Satsningar bör göras på att öka kunskapen, främst genom samlade tvärvetenskapliga forsknings- och utvecklingsprogram, i nationalekonomiska och företagsekonomiska studier av fisketurismens värde, studier om produktion och uttag av fisk (Bilaga 2) för att långsiktigt säkerställa en god tillgång på resursen fisk och också rörande fisketuristiskproduktutveckling och marknadskunskap. Det statliga fiskevårdsanslaget bör förstärkas och få användas till insatser som främjar utvecklingen av fisketurism. Frågan om allmän fiskevårdsavgift eller alternativ till en sådan bör tas upp till förnyad prövning.
3. Utbildning och information
För att fisketurismen skall kunna utvecklas till en bärkraftig näring krävs att utbildning på gymnasie- och universitetsnivå kan erbjudas inom för näringen relevanta ämnesområden. Utbildningar med tydlig intriktning mot fisketuristiskt företagande bör premieras. Det bör uppdras åt berörda branschorganisationer att efter samråd med Fiskeriverket och Turistdelegationen m fl, att lämna förslag på hur sådana utbildningsaktiviteter bör organiseras, finansieras och genomföras. En genomgång av befintliga utbildningar presenteras i Bilaga 3.
Arbetsgruppen förslår vidare att informationsinsatser rörande fiskerättsliga frågor i relation till de allemansrättsliga frågorna, särskilt riktade mot den inkommande turismen till Sverige, genomförs av ansvarigamyndigheter. Referensgruppen för fisketurism bör ta fram en populärversion av rapporten för att på ett lättfattligt sätt sprida information om huvuddragen i den fisketuristiska utveckling som här presenteras i dokumentet.