Swedish Agency for Marine and Water Management

A survey of the Nature 2000 habitat Mudflats and sandflats not covered by seawater at low tide (habitat code 1140) has been done in two Swedish water districts: Southern Baltic Proper and Bothnian Bay together with an evaluation of the Swedish manual for monitoring this habitat. The project was executed summer-autumn 2014.  The investigation focused on the benthic fauna in these shallow waters. The faunal species composition, and amount of fauna differed greatly between districts. In total, 34 and 13 taxa was encountered in the Southern Baltic Proper and the Bothnian Bay respectively, while only two were common for both districts. The total abundance and biomass was considerably higher in the Southern Baltic Proper, and the variation between samples lower there, which resulted in some parameters displaying a good precision. In the Bothnian Bay, on the other hand, the precision was poor due to rather large inter-sample variation. Use of an alternative 0.5 mm sieve in the Bothnian Bay improved the situation somewhat, but probably not enough to motivate inclusion of this sieve into the monitoring procedure.   

Some species listed as “typical” or “characteristic” for 1140 in the Swedish guidelines were encountered in the Sothern Baltic Proper. At least one was found rather frequently and associated with low variance and good precision. In this district, the amphipod Grandidierella japonica, a species new to Swedish waters was encountered. In the Bothnian Bay, no listed typical or characteristic species were encountered at all.  In the near future, the sampling zone within habitat 1140 need to be better defined in Swedish waters due to the lack of tide in the Baltic Sea. To delimit a zone that experiences a suitable frequency and duration of withdrawal of the sea water should be an important goal, to really be able to focus investigations onto faunal communities that really are characteristic of habitat 1140.  Altogether, the results indicate that the tested monitoring method may work relatively well in the Southern Baltic Proper, with a reasonable working effort, in term of achieving snapshot values with acceptable precision. For the Bothnian Bay however, a much larger sampling effort is needed to attain a similar quality, but it is questionable if this is worthwhile because of the lack of typical, and possibly other suitable, species there. Finally, the success of future follow-up surveys in this habitat is ultimately dependent on the random temporal variation of the fauna there, but this variation is unknown and not targeted in the present pilot-study.

Four offshore monitoring stations in the Gulf of Bothnia were in this study classified according to the Habitat Directive and EUNIS/ HUB. The stations were sampled with Van Veen grab and later taxonomically analyzed in the laboratory. For offshore stations there are three possible Natura2000 types: 1110 sandbanks, 1170 reefs and 1180 submarine structures made by leaking gases. None of the stations could fit the descriptions of any of these Natura 2000 habitat types. The sediment at all four stations was mostly clay (>90%) with elements of sand and silt and ferromanganese concretions. At all stations the amphipod species Monoporeia affinis and/or Pontoporeia femorata dominated the biomass. The EUNIS/HELCOM HUB classification for all stations was ABH3N1 Baltic aphotic muddy sediment dominated by Monoporeia affinis and/or Pontoporeia femorata.

Syftet med denna rapport är att ge ett vetenskapligt underlag för bedömning av vilken potential det finns att återskapa naturvärden i ursprungliga fåror i anslutning till vattenkraftverk där flödet reducerats genom omledning av hela eller delar av det ursprungliga flödet. Dessa fåror utgörs ofta av tidigare forsmiljöer; ett habitat som generellt har höga och unika ekologiska värden, men vars förekomst reducerats framför allt till följd av vattenkraftsproduktion.   

Rapporten belyser fårans roll som habitat i ett landskapsperspektiv och klargör betydelsen av flöde för potentiella ekologiska vinster. Dessutom presenteras potentiell vinst som tappning i fåran skulle kunna innebära för olika organismgrupper. För ett fungerande ekosystem bör man dock ha en helhetssyn och beakta såväl ekosystemets arter som de processer som skapar dess miljö (hydrologi, geomorfologi och vattenkvalitet). Det ges även förslag på hur biologiska undersökningsmetodiker för att detektera regleringspåverkan samt potentiell ekologisk vinst kan utformas. De slutsatser vi kan dra utifrån det vetenskapliga underlaget är:· Naturvårdshänsyn i form av minimitappning bidrar positivt till att höja biodiversiteten i akvatiska ekosystem. För närvarande har vi dock inte tillräckligt kunskapsunderlag för att ge rekommendationer om lämpliga nivåer.

· I de fall där minimitappning introduceras bör man undvika statiska  nivåer och istället spegla den naturliga flödesdynamiken.

· Hur väl fåran kan bidra till att höja konnektiviteten generellt i avrinningsområdet är en viktig aspekt. Om en fåra kan användas för upp- respektive nedströmsvandring/spridning ökar dess ekologiska värde utöver det värde den skulle tillföra som habitat.

· I områden där forsmiljöer är sällsynta kan återställning/rehabilitering i form av minimitappning bidra både till att öka mängden habitat för strömlevande arter och minska graden av isolering av denna naturtyp, och på så sätt sannolikt bidra till att på sikt minska risken för lokala utdöenden.

· Läget i avrinningsområdet är sannolikt också en viktig aspekt. Ju större fåra med forsmiljö som kan återställas/rehabiliteras med minimitappning, desto värdefullare är den. Här behövs dock ytterligare forskning om huruvida man kan få tillbaka unika naturvärden för stora forsmiljöer med en minimitappning som utgör endast en liten andel av det ursprungliga flödet.

· Det är också viktigt att beakta förändringar i den tidigare forsmiljön som inte relaterar till flödespåverkan. Många forsar i Sverige har blivit rensade och kanaliserade för flottningen, och naturvårdshänsyn i form av minimitappning kan sannolikt komma att behöva kombineras med habitatåterställning.