Swedish Agency for Marine and Water Management

The Swedish Agency for Water and Marine Management and The Swedish Environmental Protection Agency share responsability for the guidelines regarding the permit authorisation procedure for the use of pestisides in water protection areas. The agencys therefore co-published guidlines concerning this in 2016. These guidlines have now been updated and replaced. For accurate information and current guidlines please refer to report 2022:22

These guidelines can be used by both supervisory authorities and operators with regard to applications for the use of pesticides in water protection areas The guidelines deal with both the permit authorisation procedure in accordance with the water protection regulations established pursuant to Chapter 7, Section 22 of the Environmental Code and in accordance with Chapter 6 of Swedish Environmental Protection Agency regulations (NFS 2015:2) on application and certain other handling of plant protection products.  The guidelines have been defined so that they relate to the permit authorisation procedure for chemical plant protection products with emphasis on the queries arising with regard to agricultural handling of plant protection products. However, use of chemical plant protection products in other fields is also discussed in the guidelines to a certain extent.  The overall purpose of these guidelines is to maintain good raw water quality in our water catchments, free of pesticide residues. The guidelines also aim to pave the way for simpler, more consistent handling of permit applications for the use of pesticides in water protection areas.  The guidelines begin with general information on the regulations with regard to water protection areas and regulations for the use of pesticides. Guidelines on the handling of permit cases, from the receipt of an application to a decision being made, are then provided. The information that should be included in the processing of permit cases, the risk assessment that has to be carried out by the authority, what decisions on permit cases should include and how they should be formulated are all important elements in the handling of permit cases described in these guidelines.

The European Earth Observation initiative Copernicus is a world-leading userdriven programme for the collection and dissemination of data on the Earth's environment, climate and security (Copernicus 2017). Data collection is largely carried out using satellites. Copernicus data are processed and provided freely and openly. This data policy also includes data delivered in the form of useradapted services. Copernicus currently has six thematic services that meet data and information needs in the areas of climate, marine, land and freshwater, atmosphere, emergency management and security. The services can be adapted to local and regional needs. One important area of use of Copernicus data is climate change adaptation. Copernicus has a long-term planning horizon. This is a prerequisite for the reliable detection and assessment of environmental changes, which then can underpin informed decisions. In order to create societal benefits, the programme's data and services need to be widely used. This report helps users in the field of climate change adaptation discover Copernicus and provides some concrete examples of how the programme can support Swedish work on climate change adaptation.

Sweden is covered several times a week by satellites that observe the marine, terrestrial and atmospheric environment. The European space organizations ESA and EUMETSAT have the mandate of the European Commission to collect, store and provide satellite data from Copernicus as a basis for a wide range of applications, research and data-driven innovation. All data on Swedish territory are transferred automatically from ESA to the Swedish platform Swea, run by the Swedish National Space Board (Swedish National Space Board 2017). Swea is a satellite data portal containing a web interface and an open application programming interface (API). It is possible to search for and download data from Sentinel satellites (Sentinel 1-3) and the US Landsat satellites free of charge. Data in Swea are geo-corrected according to Swedish reference systems, elevation models and map projections, facilitating use and processing of satellite images in various geographic information systems and image processing programs applied by Swedish users.

The European Commission is also preparing its own central data infrastructure – Copernicus Data and Information Access Services (DIAS). DIAS will ensure fast and secure access to data as well as access to computational capacity to process large amounts of data.

Satellite images from Copernicus provide comprehensive and continuous information about the state of the environment, infrastructure and urban areas. This makes it possible to detect and follow long-term trends and changes in terrestrial or aquatic environments. An example of this is the large forest fire in Västmanland in 2014 when the Swedish Civil Contingencies Agency (MSB) took advantage of the Copernicus Emergency Management Service to get tailormade scenarios and interpretations on the fire area. Another example is drought where satellite images can identify changes in vegetation, but also in areas that dry out due to changes in water levels. Copernicus also provides information about water properties such as temperature, algal blooms, chlorophyll, suspended matter and humus which can support the assessment of water quality.

The national land cover data project (NMD) coordinated by the Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) aims at creating and managing information about the landscape and how it changes (Swedish EPA 2017a). Data from this project will be nationwide, updated every five years and hence be comparable. NMD will support climate change adaptation in various societal sectors on issues such as nature protection and conservation, urban environments and fire risks.

Several Copernicus thematic services provide data and information of relevance to climate change adaptation. The Copernicus Land Monitoring Service hosts, among other, data on European land cover as well as high-resolution data on permanent water bodies, wetlands, forests and impervious surfaces. Main application areas for the Copernicus Marine Environmental Monitoring Service are maritime safety, observation of coastal and marine environments, planning support, marine resources and support to weather prediction, seasonal forecasts and climate observations. The Copernicus Atmosphere Monitoring Service offers daily and delayed-mode computations of atmospheric composition, air quality and atmospheric pollen contents. The combination of heat waves and poor air quality can cause major health problems, especially in urban environments. The Copernicus Emergency Management Service uses satellite images as its main data source and has worldwide coverage. In the event of a crisis, MSB can activate the service. The Emergency Management Service is an important tool for climate change adaptation and has been used by Sweden in response to storms, fires and floods.

The Copernicus Climate Change Service uses environment and climate observations from satellite and in-situ measurements combined with models of the Earth's atmosphere, sea, land, freshwater and ice. The Copernicus Climate Change Service will support work on climate change mitigation and in particular climate change adaptation in many sectors, including water management, coastal planning, agriculture and forestry, transport, energy, health, nature and ecosystems, infrastructure, risk reduction and disasters.

The EU Earth Observation programme Copernicus thus offers a rapidly expanding amount of data that can support climate change adaptation in many ways and in many areas. This report provides a brief and easy-to-understand overview of Copernicus and illustrates the use of Copernicus in climate change adaptation by some simple examples. The amount of Copernicus data in support of climate change adaptation will increase further. At the same time, access to and handling of Copernicus data will improve. This will in turn improve the opportunities for the use of Copernicus in climate change adaptation. However, in order to achieve a more widespread use of Copernicus data there is a need for complementary efforts on knowledge building, communication and good examples that focus on the specific needs and challenges encountered by climate change adaptation users. There is also a need for skills development so that today's users, from government to research and business, easily can benefit from Copernicus data and services.

I regeringsuppdraget om förbättrad hantering av förorenade sediment undersöktes sedimenten i ett 70-tal områden i kust, sjöar och vattendrag över hela Sverige med misstänkt påverkan från lokala punktkällor. Målen var att bidra till en förbättrad nationell överblick över förorenade sediment och förbättra kunskapen om påverkan på sediment från ett urval av branscher. Prover togs av ytliga (0-5 cm) och djupare (15-20 cm) skikt av sedimenten.

De kemiska analyserna omfattade ett 20-tal grupper av föroreningar med standardiserade, kommersiella analyspaket. Även läkemedelsrester analyserades, och prover från kustområdena analyserades för många flera ämnen i en screening. Utvalda prover analyserades med cellbaserade toxicitetstester för mätningar av samlad biologisk effekt.

Många miljöfarliga ämnen bidrar enskilt och tillsammans till risker från förorenade sediment

Tributyltenn (TBT) och koppar påträffades i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder för sediment i mer än hälften av de undersökta områdena. Ofta var de uppmätta halterna av dessa ämnen, och även av antracen, högt över bedömningsgrunderna vilket ökar risken för negativ påverkan på sedimentlevande organismer och bentiska livsmiljöer. Också kadmium, bly och fluoranten påträffades i hög utsträckning men inte lika ofta i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder.

Många fler föroreningar som:

• polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er)
• dioxiner och dioxinlika ämnen
• metaller
• klorerade bekämpningsmedea
• lkylfenoler
• TBT-ersättare
• och högfluorerade organiska ämnen (PFAS)

påträffades i hög utsträckning och ofta i halter som indikerar att även dessa är betydelsefulla sedimentföroreningar. I screeningen av kustprover påträffades industrikemikalier, växtskyddsmedel, läkemedel och ämnen från kosmetika och hygienprodukter.

Behovet av effektbaserade bedömningsgrunder för fler ämnen för att bättre kunna bedöma förknippade miljörisker är dock stort. Detta inkluderar inte minst bedömningar av risker för spridning till näringsväven och påverkan på rovdjur eller människors hälsa via konsumtion av fisk. Resultaten indikerar att läkemedel, klorparaffiner, organofosfater och siloxaner är relevanta och vanligt förekommande sedimentföroreningar men deras detektions- och rapporteringsgränser behöver bli lägre för att motivera att de regelbundet ska analyseras vid undersökningar av förorenade sediment.

Resultaten stärker bilden av att förorenade sediment är vanligt förekommande, och att föroreningsbilden ofta är komplex. Med många samtidigt förekommande ämnen ökar risken för kombinationseffekter vilket skulle behöva beaktas rutinmässigt. Mätningar av den samlade biologiska effekten via cellbaserade toxicitetstester av dioxiner, PAH:er, och hormonstörande ämnen visar på effekter av fler ämnen än de som fångas upp i traditionella haltmätningar, och var generellt känsligare vilket bekräftar att de ger en mer komplett bild av möjlig påverkan från dessa ämnesgrupper. De är därför ett bra komplement till kemiska haltmätningar för att karaktärisera sedimentens föroreningsinnehåll och möjlig påverkan.

Ytligt liggande föroreningar riskerar att spridas

Mäktigheten av förorenade sediment var i många av områdena minst 20 cm. För flertalet ämnen sågs ingen signifikant skillnad i de sammanlagda resultaten mellan halter i djupare prover jämfört med ytprover. Att halterna i många fall var höga även i ytliga sediment där biologisk aktivitet kan förekomma ökar risken för spridning och upptag i näringsväven. Det indikerar också att nytillförsel av föroreningar till sedimenten fortfarande pågår i dessa områden. Någon större ackumulation av analyserade föroreningar från källor långt uppströms i vattensystemen i dämmen och flodmynningar tycks inte ske, då höga strömhastigheter medför att sedimentföroreningar transporteras vidare i vattendragen till sjöar och ut i havet.

Flera olika verksamheter medför hög risk för förorenade sediment

Belastning och risk för påverkan från branschtypiska utsläpp utvärderades för 19 branscher. Bedömningen är att:

• avfallshantering och deponi
• avloppsreningsverk
• hamn och småbåtshamn
• massa- och pappersbruk
• gruvor
• stålindustrier
• tätort
• ytbehandling
• och textilindustri

är verksamheter som inför en inventering av förorenade sedimentområden bör klassas som medförande hög risk för förorenade sediment. Belastningen från branscherna kemisk industri, kloratindustri, garveri, glasbruk, och sågverk utan doppning var inte möjliga att bedöma på grund av ofullständiga resultat.

Samtliga ytvattenkategorier inom ett vattendistrikt ska omfattas av övervakningsprogram inklusive övervakningsnät för kontrollerande övervakning som upprättas enligt kap. 7 VFF. En översyn av hur representativt Sveriges kontrollerade övervakningsnät är har tidigare inte kunnat utföras på grund av omfattande kvalitetsbrister i länsstyrelserna och vattenmyndigheternas datasystem VISS (VattenInformationsSystem Sverige). Kvaliteten på informationen i VISS har under senare år genomgått en omfattande kvalitetssäkring, vilket har gett förutsättningarna för att nu kunna genomföra den sammanställning och översyn över den svenska miljöövervakningen av sjöar och vattendrag. Denna översyn har varit starkt önskad under flera år, då det finns ett stort behov av att se över och analysera hur ett representativt samordnat kontrollerande övervakningsprogram skulle kunna se ut. Översynen sker mot bakgrund av den samlade vatten övervakning som bedrivs i Sverige, bland annat för att optimera befintlig övervakning och att kunna förstärka den där brister har identifierats. Arbetet är också viktigt för att säkerställa att kommande rapporteringar såväl internationellt som nationellt blir så bra som möjligt.

Uppdraget för projektet Representativ kontrollerande miljöövervakning (RepKöp) syftar till att ta fram ett förslag på hur ett representativt kontrollerande övervakningsprogram med avseende på (vattentyper), kvalitetsfaktorer och statusklasser bör se ut på nationell­ och distriktsnivå i Sverige. Förslaget tas fram mot bakgrund av den samlade vattenövervakningen som bedrivs i Sverige idag och mot bakgrund av vad behövs för att uppfylla vattendirektivets krav på kontrollerande övervakning av vattenförekomster.

Resultaten från översynen är tänkta att dels fungera som underlag för att underlätta Havs­ och vattenmyndighetens och Vattenmyndigheternas arbete inför rapporteringen 2012, men framför allt ska projektet ge underlag för att ta fram optimerade övervakningsprogram för sjöar och vattendrag till en långsiktig plan med en första anhalt 2016. För att RepKÖP ska få praktisk betydelse i övervakningsSverige skall projektet resultera i ett underlag för framtida revision av befintliga övervakningsprogram för respektive distrikt.

Arbetet inom RepKöp är uppdelat i flera delar, vilka tillsammans ska fungera som vägledning till:

• Vattenförvaltningens arbete med kontrollerande övervakning

• Upplägg av nationell och regional miljöövervakning

Målgruppen för arbetet är i första hand:

• Vattenmyndigheter

• Länsstyrelserna

• Naturvårdsverket

• Havs­ och vattenmyndigheten

• Datavärdar och utförare av miljöövervakning

Föreliggande rapport är en sammanställning och analys av miljöövervakningen av svenska sjöar och vattendrag så som de beskrevs i VISS vid datauttaget för sjöar i oktober 2011 och vattendrag i maj 2012. Sammanställningen av informationen från VISS har initierat en hel del korrigeringar i systemet, men tyvärr har det inte av praktiska skäl varit möjligt att ta hänsyn till dessa i arbetet. Man skall vara medveten om att VISS är en levande databas som ständigt uppdateras och korrigeras, vilket gör att endast en ”ögonblicksbild” kan analyseras. Detta gör att när analysen är färdig har verkligheten med stor sannolikhet redan till viss del hunnit förändrats.

Under 2013 har Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med de fem kustlänsstyrelserna Västerbotten, Stockholm, Östergötland, Halland och Västra Götaland arbetat fram en vägledning om reglering av fiske i skyddade områden.

Syftet med vägledningen är att praktiskt beskriva hur och när reglering av fiske i marina skyddade områden är aktuellt och vilken lagstiftning som bör användas. Den beskriver också hur man bör gå tillväga för att genomföra en reglering. Den ska vara ett stöd för länsstyrelserna och kommunerna vid arbete med marint områdesskydd och ge tydliga riktlinjer för hur myndigheterna bör arbeta för att minska negativ påverkan från fiske i värdefulla miljöer.

Klimatförändringar och översvämningar, ökade miljökrav och en åldrad infrastruktur innebär ökade krav på kommunernas vatten- och avloppsverksamhet. Utanför verksamhetsområdet riskerar bristfälliga små avloppsanläggningar att sprida smittoämnen och bidra till att vattenförekomster inte uppnår god status. Kommunerna står inför stora investeringar för att nå en hållbar VAförsörjning. En strategisk och långsiktig VA-planering som omfattar både dricksvatten, spillvatten och dagvatten blir kommunens verktyg för att lyfta fram problem och prioritera åtgärder för att kostnadseffektivt möta de utmaningar som man står inför. Vägledningen är framtagen för att underlätta kommunernas planering för en trygg och hållbar VA-försörjning. Den ger konkreta råd för att komma igång och föreslår en stegvis planeringsprocess. Arbetssättet bygger på att börja med det som är tillgängligt, identifiera de strategiska frågorna och göra vägval inför den fortsatta planeringen.  Vägledningen beskriver de olika stegen i planeringsprocessen och vilka styrdokument den bör omfatta. VA-planeringen bör initieras med ett tydligt uppdrag till en förvaltningsövergripande arbetsgrupp med tillräckliga resurser (steg 1). Steg 2 är att utarbeta en VA-översikt som beskriver omvärldsfaktorer, nuläge, förutsättningar och framtida behov. Steg 3 är att beskriva strategiska vägval för hantering av olika frågor, som fastställs i en VA-policy. Själva VAplanen (steg 4) tas fram utifrån VA-översikten och VA-policyn och innehåller en plan för såväl den allmänna anläggningen som för VA-försörjningen utanför verksamhetsområdet. VA-planen tillämpas sedan genom att åtgärderna förs in i kommunens löpande budgetprocess. Arbetet enligt VA-planen följs sedan upp regelbundet och planen revideras lämpligen varje mandatperiod (steg 5).  En förutsättning för en lyckad VA-planering är att det finns en god kommunikation mellan politiker och tjänstemän från olika enheter inom kommunen. Det finns också ett stort värde i att samverka med länsstyrelser och grannkommuner för att utbyta erfarenheter. En väl genomförd VA-planering ger en beredskap och gör kommunen betydligt bättre rustad för att möta utmaningarna på VA-området och möjlighet att påverka utvecklingen i positiv riktning.

Havsmiljöförordningens övergripande mål är att upprätthålla eller uppnå en god miljöstatus i de svenska förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön till år 2020. En av uppgifterna i den första förvaltningsperioden är att fastställa övervakningsprogram.

God miljöstatus baseras på ett ramverk av så kallade deskriptorer som anges i havsmiljödirektivet, det vill säga det EU-direktiv som i Sverige genomförs genom havsmiljöförordningen. Deskriptorerna beskriver god miljöstatus på en övergripande nivå för elva temaområden. Till varje deskriptor hör en rad kriterier som anger vad som ska ingå i en bedömning av miljöstatus. Utifrån de elva deskriptorerna har Sverige fastställt 13 övervakningsprogram. Sex program utgår ifrån olika biodiversitetsteman som berörs av en upp till tre deskriptorer, medan de övriga sju programmen utgår ifrån de deskriptorer som är mer inriktade mot belastning och miljöförändring.

För varje program har ett antal underprogram föreslagits baserat på den nuvarande övervakningen och/eller planerad övervakning. Övervakning som ingår i programmen ska vara pågående och data ska vara tillgängliga. I programmen ingår nationell och regional miljöövervakning inklusive verksamhetsutövares recipientkontroll. Dessutom ingår annan typ av datainsamling som till exempel inventeringar av tumlare och uppgifter om omfattningen av mänskliga aktiviteter som orsakar belastning och miljöförändringar. Enligt havsmiljödirektivet ska övervakningen fånga upp tillstånd och miljöförändringar, belastning och omfattning av aktiviteterna som orsakar belastningen samt effekter av åtgärder. Eftersom nästa steg i havsförvaltningscykeln är att fastställa åtgärdsprogram kommer övervakning för att följa upp åtgärder att läggas till övervakningsprogrammen först under nästa förvaltningscykel.

I beskrivningarna av programmen framgår hur den nuvarande övervakningen motsvarar de krav som ställs på dataunderlag genom havsmiljödirektivets bilaga III samt genom deskriptorer, kriterier, indikatorer och beslutade miljökvalitetsnormer. I dagens övervakning saknas bland annat tillräcklig övervakning för uppföljning av livsmiljöers tillstånd och utbredning. För marint avfall, buller och främmande arter saknas nationellt samordnad övervakning, men det görs regionala insatser och ett antal projekt har genomförts eller påbörjats för att öka kunskapen om hur övervakning bäst ska utformas. För de program som har pågående övervakning beskrivs utvecklingsbehoven för att förbättra underlaget för de återkommande tillståndsbedömningarna.

Övervakningsprogrammet som fastställs under 2014 utgör således inte ett fast program för kunskapsinhämtning. Bristerna kommer att beaktas i det fortsatta genomförandet av havsmiljöförordningen där utveckling av indikatorer och övervakning kommer att ske kontinuerligt.

Den officiella statistiken över mängd fångad fisk, fångstområden, använda fiskredskap etc. har hittills i huvudsak lagts upp för att belysa olika ekonomiska aspekter av det svenska fisket. Statistik över fisktillgångar och fiske med avseende på hushållning med havens levande resurser, biologisk mångfald och andra naturvårdsaspekter har inte haft någon framträdande plats i statistikproduktionen. Arbetsgruppen för Naturstatistik vid Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrånhar i samverkan med företrädare för Fiskeriverket bedömt att ”fisktillgångar och fiske” bör vara ett prioriterat område vid utveckling av statistik inom programmet för naturstatistik med utgångspunkt i Naturvårdsverkets aktionsprogram för naturvård, Natur "90.

En informell arbetsgrupp med företrädare för Fiskeriverket, Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån har funnit att ett utvecklingsarbete bör påbörjas för att i statistiska termer belysa utvecklingen av fisk- och skaldjursresurser. Gruppens arbete har som ett första steg resulterat i föreliggande rapport 

Östersjöländerna har beslutat om en gemensam plan, Baltic Sea Action Plan, (BSAP) för att förbättra Östersjönsmiljö. Alla Östersjöländer ska ta fram nationella åtgärdsplaner till år 2010. Slutrapporten innehåller förslag på hur Sverige ska klara av sina åtaganden inom BSAP och innefattar 150 aktiviteter inom fyra huvudområden: övergödning, farliga ämnen, biologisk mångfald och maritima frågor. Det övergripande målet enligt Baltic Sea Action Plan är ett Östersjön på 1950-talsnivå avseende övergödning. Rapporten innehåller en översiktlig samhällsekonomisk konsekvensanalys. Detaljerade kostnadsanalyser finns i Naturvårdsverkets rapport 5984.

Denna vägledning har tagits fram av Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket med syfte att ge vägledning i centrala frågeställningar som uppkommer vid handläggning av tillstånd till användning av växtskyddsmedel inom vattenskyddsområdet. Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön (CKB) på SLU och Skogsstyrelsen har medverkat i framtagande avmaterialet. CKB har bidragit i avsnitten gällande MACRO-DB och Skogsstyrelsen vad gäller bekämpning på skogsmark. Vägledningen redogör för Sveriges myndighetsstruktur när det gäller användning av växtskyddsmedel samt hur de berörda myndigheternas ansvar är utformat. Den lämnar förslag på vad som i normal fallet bör ingå i en ansökan och hur prövningsmyndigheten kan tänka i den riskbedömning som görs inom ramen för ärendet. Förslag på utformning av ett beslut och vilka villkor som kan övervägas lämnas också. Skillnader mot tidigare vägledning är att avsnittet som rör myndigheternas ansvar är utvecklat. Avsnittet som rör handläggarstödet MACRO-DB är förändrat. Avsnitten som rör användning på annan mark än jordbruksmark är mer utförligt jämfört med tidigare vägledning. Dessutom innebär de ändringar av bland annat 2 och 5 kap. miljöbalken som infördes den 1 januari 2019 att prövningsmyndigheterna har ett tydligare ansvar att beakta miljökvalitetsnormerna för vatten vid tillståndsgivning enligt miljöbalken. Tillstånd till en ny eller förändrad verksamhet eller åtgärd får inte medges om det innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå miljökvalitetsnormen. Vägledningen ger förslag på ett praktiskt tillvägagångssätt för hur detta kan bedömas i en prövning av användning av växtskyddsmedel inom vattenskyddsområde