I rapporten lämnas en redovisning av erfarenheterna av användningen av den svenska användningen av sanktioner för överträdelser av fiskebestämmelser. Rapporten omfattar en kort redovisning av gällande rätt på området i Sverige och i några andra EU-medlemsstater och därefter en utvärdering av tillämpningen av sanktioner beträffande det yrkesmässiga fisket sedan EU-inträdet.
I undersökningsmaterialet ingår 49 domar meddelade av svensk domstol sedan EU-inträdet, 35 ärenden i vilka Fiskeriverket gjort anmälningar till åklagare under samma tid samt 81 ärenden som under år 2000 anmälts till åklagare från Kustbevakningen. Undersökningen har fokuserats på handläggningstiden för olika steg i processen samt nivån på de påföljder som ådömts. Vidare har granskats användningen av särskilda rättsverkningar, främst förverkande.
I utvärderingen konstateras vissa otillfredsställande förhållanden i den svenska användningenav sanktioner. Det mest allvarliga problemet synes vara den långa handläggningstiden, där huvuddelen ligger på polisutredningar, vilket har lett till och leder till att ärenden blir preskriberade innan de tas upp till prövning. Ett lika viktigt problem är att de påföljder som ådöms genomgående stannar på ytterst måttliga bötesstraff, vilka inte kommer i närheten av de mycket höga värden en enskild otillåten landning kan inbringa.
För att komma tillrätta med de noterade förhållandena föreslås i rapporten en rad ändringar. Förslagen inriktar sig dels på den nuvarande straffskalan för fiskebrott och dels på ett administrativt system med ingripanden.
Straffskalan för överträdelser på fiskeområdet bör sträcka sig från böter till fängelse i högst ett år. Beräkningsgrunden för normerade böter, som idag används för otillåtet trålfiske, bör ändras från hästkrafter till kilowatt. De normerade böterna bör bestämmas till lägst 10 och högst 500 gånger fartygets kilowatt. Minsta bötesbelopp föreslås fortfarande vara 1 000 kr. Användningsområdet för normerade böter bör enligt förslaget utvidgas till att avse alla överträdelser inom yrkesmässigt fiske där fiskefartyg försett med motor används.
Det straffrättsliga förfarandet vid överträdelser inom det yrkesmässiga fisket bör kompletteras med administrativa åtgärder i form av ingripanden som kan avse indragning av yrkesfiskelicens och fartygstillstånd för viss tid, minst 14 dagar och högst sex månader, eller varning som kan förenas med villkor. Vid bestämmande av ingripandets längd bör beaktas bl.a. hur lång tid överträdelsen pågått, dess omfattning och betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen avser. Ingripande får beslutas endast om det av utredningen klart framgår att en överträdelse av fiskebestämmelserna ägt rum.
Frågor om ingripande bör prövas av Fiskeriverket och bör handläggas skyndsamt; beslut skall fattas senast tre veckor efter det att den som ingripandet riktas mot senast fått tillfälle att yttra sig. Om beslutet föregåtts av prövning i domstol skall beslut fattas senast fyra veckor efter det att en fällande dom vunnit laga kraft.
Slutligen föreslås att en särskild avgift skall tas ut för fisk som landas trots att det är otillåtet. Avgiften bör tas ut enligt principen om strikt ansvar och bestämmas till att motsvara försäljningsvärdet för fångsten.
Göteborg: Fiskeriverket , 2001. , p. 39