Hur snabbt kan man fiska ned ett abborrbestånd: Eller hur många stora abborrar finns det?
Responsible organisation
2007 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]
På önskelistan hos dem som fiskar finns ofta att fånga riktigt stora fiskar. De riktigt stora fiskarna är sällsynta och det spekuleras alltid om möjliga orsaker. Ofta för man fram födobrist, kanske behövs nya näringsorganismer sättas ut? Alternativa förklaringar kan vara vattenreglering, försurning, klimat osv. En faktor som ofta glöms bort är fisket självt, ändock hör vi dagligen rapporter om de nedfiskade bestånden i kust- och havsområden.
De flesta sjöar är idag föremål för någon form av fiske. Vid undersökningar har det visat sig att sjöar och kustområden med ringa fiske har stora fiskar (Bergström m.fl.2007). Fiskar som är stora är också gamla. Att det finns stora fiskar betyder att fisken fått vara kvar och kunnat nå den ålder då de blir riktigt stora. Vid jämförelse med äldre sjöinventeringar framgår att mängden gamla och därmed stora fiskar är oroväckande låg i framför allt fjällnära vatten (Filipson & Svärdson 1976, Hammar 1996). Dessa kunskaper användes i ett intressant förvaltningsexperiment i södra Lappland. I Västansjön förbjöds nätfiske, medan det fick fortgå som vanligt i referensvattnet Bollvattnet. I Västansjön blev rödingarna direkt större och öring började åter förekomma (Filipsson 1989, 2003). Vid provfiske dök det plötsligt upp abborrar på ett kilosvikt. Istället för att fiska bort småfisken med nät kan man numer fånga stora fiskar med handredskap. I dag när vi inte längre behöver dessa fiskar för vår överlevnad ären sådan förvaltning förnuftig.
I Bjännsjön i Västerbotten nätfiskar man inte, undantaget de provfisken som genomförs vart tredje år. Sjön, 40 hektar stor med ett maxdjup på 4 m, är känd för att ha grov abborre. I de rekommendationer som finns för standardiserade provfisken stipuleras att en sjö av denna storlek och maxdjup skall provfiskas med 16 nätansträngningar (Kinnerbäck 2001). Vid provfisket år 2006 fördelades näten över hela sjön och vittjades tre nätter i följd. (Den sista natten fiskades med sex nät för att följa rekommendationerna om 16 nätansträngningar, men fångsten i det sista nätet används inte i denna studie).
Syftet var att se om 5 nätansträngningar per natt hade någon påverkan på sjöns abborrbestånd. Genom att provfisket upprepades på samma sätt natt efter natt fanns möjligheten att fångsten av stora abborrar successivt skulle minska. Det verkade dock ganska orimligt med tanke på sjöns storlek. Men skulle beståndet successivt minska så kan man faktiskt göra en skattning av det totala beståndet, precis som man gör vid elfiske i vattendrag. Metodiken kallas successiv utfiskning.
Place, publisher, year, edition, pages
Göteborg: Fiskeriverket , 2007. , p. 12
Keywords [sv]
fisk, abborre, bestånd, sjö, hav, kust, utfiskning
National Category
Environmental Sciences
Identifiers
URN: urn:nbn:se:havochvatten:diva-827OAI: oai:DiVA.org:havochvatten-827DiVA, id: diva2:2005241
2025-10-092025-10-092025-10-09