Swedish Agency for Marine and Water Management

Resultaten från en studie där Sveriges samtliga kommuner tillfrågats om uppgifter rörande enskilda avlopp presenteras i denna rapport. Uppgifter samlades in genom en enkätstudie utförd av IVL Svenska Miljöinstitutet AB 2002, en enkätstudie utförd av Mälardalsrådet 2002, samt en kompletterande enkät utförd av Regionplane- och trafikkontoret 2003. I vissa fall kommer uppgifter även från tidigare intervjuer utförda av IVL.

Svarsfrekvensen varierar kraftigt beroende på frågornas detaljeringsgrad. Av landets 289 kommuner svarade t.ex. 200 (69 %) på de övergripande frågorna kring det totala antalet enskilda avlopp. Antalet godkända avlopp uppgavs av 61 % av kommunerna. Färre kommuner har svarat på mer detaljerade frågor. Endast 45 % av kommunerna svarade t. ex. på hur många avlopp som avsåg permanent- respektive fritidsfastigheter.

Enligt enkäterna finns ca 523 000 enskilda avlopp i de kommuner som ingått i studien. Detta kan jämföras med uppgifter från fastighetstaxeringen 2001, där antalet fastigheter med enskilt avlopp, utan avlopp eller saknade uppgifter angående avlopp uppges till ca 855 000. I fastighetstaxeringen anges endast enskilda WCavlopp, medan denna inventering avsett alla enskilda avlopp, inklusive BDTavlopp. Baserat på de kommuner som besvarat såväl frågor om totalt antal avlopp som fördelningen av avloppen på fastigheter för permanentboende resp, fritidshus uppgavs att 58 % av fastigheterna är avsedda för permanentboende.

De kommuner som har utfört inventeringar sedan 1990 är de som kunnat besvara enkäterna mest fullständigt. Andelen inventerade avlopp i kommunerna varierar kraftigt och det är svårt att ge en entydig siffra för hur stor andel av avloppen i hela landet som har inventerats.

Även andelen godkända avlopp varierar avsevärt mellan kommunerna. Mellan5 % och 100 % av avloppen uppges vara godkända i de kommuner som besvarat frågor rörande detta (61% av kommunerna). Beräknat på samtliga enskilda avlopp i dessa kommuner uppgår andelen godkända avlopp till 59 %.

Slamåterföring förekommer i medeltal för drygt 8 % av avloppen i de kommuner som svarat på denna fråga (44 %). I vissa kommuner förekommer dock slamåterföring till 100 %, vilket drar upp medelvärdet väsentligt för de län där de ingår. Urinseparering förekommer endast i ett fåtal av de kommuner som svarat. Resultaten angående fördelningar av godkända enskilda avloppsanläggningar överensstämmer med de antaganden som tidigare gjorts utifrån undersökningar i ett mycket begränsat antal kommuner. Resultaten överrensstämmer också med antagandet om att de vanligaste förekommande tekniklösningarna är de som rekommenderas i Naturvårdsverkets Allmänna Råd om små avloppsanläggningar (nu upphävt).

Enkätundersökningen ger en översiktlig bild av kunskapsläget om enskilda avlopp i kommunerna samt viss information om de regionala skillnaderna. Den regionala analysen försvåras av ojämn svarsfrekvens. Vissa kompletteringar i län där svarsfrekvensen varit låg är dock önskvärda. 

This report presents the results of a study in which all Swedish municipalities were asked to provide information about on-site sewage treatment facilities. The information was gathered with questionnaire surveys conducted in 2002 by IVL Swedish Environmental Researcli Institute Ltd. and the Mälardalen Regional Council, and a supplementary survey conducted in 2003 by the Stockholm Office of Regional Planning and Urban Transportation in Stockholm County. Additional information has been obtained from previous questionnaire surveys by IVL.

There is wide variation in the rate of response, depending on how detailed the various questions were. For example, 200 (69 per cent) of Sweden's 289 municipalities answered the general questions relating to the total number of on-site sewage treatment facilities. Also, the numbers of approved facilities were reported by 61 per cent of municipalities. But fewer municipalities answered the more detailed questions. For example, only 45 per cent responded to the question concerning how many on-site sewage treatment facilities were for permanent housing and how many for recreational properties.

According to the response data, there are about 523,000 on-site sewage treatment facilities in the municipalities surveyed. This may be compared with real estate taxation data for 2001, which yield a figure of ca. 855,000 for the total number of properties in Sweden with on-site sewage treatment facilities, no sewage treatment facilities, or for which data are lacking. The real estate taxation figures refer only to on-site sewage treatment facilities for lavatories; but this study refers to all types of treatment facilities, including those for grey water. To judge from the responses of municipalities that answered both the question on total number of facilities and the more detailed question on permanent vs. recreational properties, it would appear that 58 per cent of all properties are intended for permanent housing.

The municipalities that have conducted their own inventories since 1990 have been able to provide the most complete answers. The proportion of inventoried treatment facilities varies widely among municipalities, and it is difficult to specify a definite figure on how large a proportion of treatment facilities have been inventoried in the entire country.

The numbers of approved treatment facilities also vary widely among municipalities. Between 5-100 per cent offacilities were reported as approved in the municipalities which responded to that question (61 per cent). Of all on-site sewage treatment facilities, 59 per cent were reported as approved.

Sludge is recycled in roughly eight per cent of the municipalities. In some municipalities, fully 100 per cent of all sludge is recycled, which substantially raises the average for the counties in which they are located. Urine separation was reported in only a few of the municipalities which responded to that question.

The figures on the distribution of approved on-site sewage treatment facilities are in line with assumptions based on previous studies involving a very limited number of municipalities. The figures are also in line with the assumption that the most common types of technological solutions are those that are recommended in the Swedish Environmental Protection Agency‘s now discontinued General Guidelines on Small Sewage Treatment Facilities.

The questionnaire surveys provide an overall view of the current state of knowledge regarding on-site sewage treatment facilities in Swedish municipalities, as well as some information about regional differences. But the uneven response rate makes analysis at the regional level more difficult. It would be useful to obtain supplementary data for those counties in which the rate of response was low.