Kravet på åtgärder mot försurningen av vår miljö har bl a lett till omfattande reningsåtgärder inom industrin, reglering av svavelhalten i eldningsolja genom lagstiftning, satsning på forskning rörande försurning av mark och grundvatten samt till direkta motåtgärder avseende ytvatten, främst kalkning av sjöar och vattendrag.
Kalkningsverksamheten bedrevs åren 1977-82 som försöksverksamhet med syfte att återställa försurade vattenområden, hindra fortsatt försurning och att samla erfarenheter och resultat om olika kalkningsatgärder, metoder och kalkningsmedel samt att ange kostnaderna för dessa insatser i full skala avseende sjöar och vattendrag.
Statens naturvårdsverk har sedan den 1 juli 1982 det centrala planeringsansvaret för insatsernas genomförande. Länsstyrelsernahar det regionala ansvaret, och beviljar statsbidrag till kalkning inom de ekonomiska ramar som regeringen fastställer.
Alla problem är inte lösta, en hel del återstår när det gällerteknik och metodik liksom när det gäller att ekonomiskt optimera användningen av de statliga bidragsmedlen.
I arbetet med att få till stånd en effektivt fungerande verksamhet deltar flera centrala, regionala och kommunala myndigheter, organisationer och enskilda. Naturvårdsverket har i samverkan med fiskeristyrelsen funnit det angeläget att ordna regionala informationsdagar för att i första hand informera "hur den nya organisationen fungerat" och om vilken uppläggning den centralt bedrivna verksamheten med bl a kalkningsregister och kvalificerad effektuppföljning har och vilka resultat som hittills föreligger från denna verksamhet. Lika viktigt är att gemensamt dela erfarenheter från det lokala och regionala arbetet.
Avsikten är vidare att främja de personliga kontakterna dels mellande centrala och regionala handläggarna, dels mellan dessa och övriga regionala intressenter som aktivt bidrar till att åtgärdsprogram genomförs.
Med informationsdagar av denna typ är det dessutom vår förhoppning att kunskaper om det komplex ämnesområdet försurning-kalkning utgörpå ett effektivt sätt skall förmedlas och därmed leda till att utfallet av våra gemensamma insatser blir allt bättre.Genom att konferensen gjorts rikstäckande kommer också de regionala skillnader som finns vad gäller försurningseffekternas omfattning och natur att belysas liksom de skillnader som föreligger i fråga om strategi för motåtgärder, kostnader och t ex samverkansformer för planerings- och effektkontrollarbete.
Information kring dessa sistnämnda frågor har stor betydelse förarbetet med den kvalificerade centrala effektuppföljningen, kalkningsregister och upprättandet av förslag till de årliga ekonomiska ramarna för den länsvisa åtgärdsverksamheten.
Stockholm: Naturvårdsverket, 1984. , p. 149