Denna rapportering av regeringsuppdrag 25 (M2007/3026/A) bidrar med underlag som underlättar arbetet med skydd, fysisk planering och förvaltning av kust- och havsområden. Det är även en beskrivning av användbarheten av habitatmodellering och GIS-kartor som ett verktyg i den fortsatta uppbyggnaden av kunskapen om marina undervattensmiljöer.
För att utveckla marina landskapskartor behövs bra information om fysiska faktorer som djup, bottensubstrat, salthalt och vågexponering, vilka skapar grundläggande förutsättningar för olika habitat och arters överlevnad. I detta arbete har en genomgång gjorts av de viktigaste fysiska underlagen för habitatmodellering av fastsittande växter och djur. I avsnittet om djupinformation, som är den viktigaste grundläggande faktorn i all modellering i marina miljöer, beskriver Sjöfartsverket arbetet med sjömätning och den nya satsningen på digitalisering av analoga djupdata. Dessa detaljerade djupdata utgör ett tillräckligt bra underlag för modelleringar och är även viktig information vid fältinventeringar. Den komplicerade tillståndsprocessen för hantering och spridning av detaljerade djupdata försvårar emellertid användandet av djupinformationen, samt minskar möjligheten att sprida art- och habitatmodeller som bygger på detaljerad djupinformation. På grund av detta har i denna redovisning ett 10-tal detaljerade modelleringsresultat belagts med sekretess. Dessa modellerade habitatkartor kan på förfrågan till Naturvårdsverket, enbart delges behörig person i enlighet med kraven i 7 § säkerhetsskyddsförordningen (1996:633).
I beskrivningen av bottensubstrat påvisas betydelsen av att konvertera maringeologisk information till yttäckande substratklasser i enlighet med EUNIS klassificeringssystem. Resultatet av SGU:s påbörjade arbete förbättrar möjligheten att koppla utbredning av habitat till maringeologiska substratklasser.
Salthalten är en styrande faktor som till stor del reglerar utbredningen av växter och djur i Östersjön. I rapporten redovisas en salthaltskarta på nationell skala samt i detaljerad skala med upplösningen 200m. Vågors påverkan har stor strukturerande betydelse för växter och djur, speciellt i strandzonen. I rapporten redovisas beräkning av vågexponering anpassad för nationell och lokal skala.
Data om bottenlevande växter och djur har sammanställts och lagts in på ett standardiserat sätt i databasen MarTrans. Data finns idag utspritt hos olika myndigheter och utförare, med variationer i t.ex. provtagningsmetoder och redovisningskvalitet, vilket gör att sammanställning av befintlig information är tidskrävande. För denna rapportering har data från ca 6 000 transektinventeringar sammanställts.
De art- och habitatmodelleringar som utförts inom ramen för denna redovisning baseras på underlag tillgängliga på tre geografiska skalor; nationell, regional och lokal nivå. På nationell och regional skala kan i dagsläget inte en tillräckligt hög statistisk kvalitet i modelleringsresultaten erhållas, vilket beror på otillräckliga underlag för modelleringen. För väl undersökta arter som blåstång kan dock en intermediär kvalitet av modellen erhållas på regional skala. Det är fullt rimligt att successivt förbättra underlagen och därmed kunna uppnå heltäckande utbredningskartor för nyckelhabitat på denna skala. Genom att konsekvent fortsätta arbetet med att sammanställa och digitalisera befintligt dataunderlag från biologiska inventeringar, såsom Sjöfartsverkets detaljerade djupinformation, SGU:s substratklassning samt övriga underlag, kan art- och habitatkartor på nationell och regional skala förbättras avsevärt. Detta arbete liknar det som ingår i EU:s marina direktiv, där medlemsländerna ska sammanställa data på ett enhetligt sätt, ha identifierat och kartlagt viktiga habitat i varje marin region fram till år 2012.
De lokala modelleringarna har utförts i tre pilotområden där det funnits god tillgång till underlagsdata för modellering. Dessa områden är Råneå (Norrbotten) i Bottenviken, Gräsö-Singö (Uppland) i södra Bottenhavet, Ålands hav och Missjö (Östergötland) i Egentliga Östersjön. Resultatet visar att på den lokala skalan, där detaljerade underlagsdata finns, kan modellerade art- och habitatutbredningar av hög kvalitet tas fram. Dessa GIS-kartor utgör tillförlitliga beslutsunderlag för skydd och förvaltning av marin miljö samt är en viktig grund för fysisk planering i kustnära havsområden.
I planeringsprocessen och vid förvaltning av marin miljö finns behov av underlagsinformation i form av kartor som på ett tydligt och pedagogisk sätt beskriver de ekologiska förhållandena. Eftersom kartor kan tas fram med olika skalor och med varierande detaljeringsgrad, är det viktigt att använda relevant detaljeringsnivå i förhållande till aktuellt användningsområde. På nationell skala i ett övergripande planeringssyfte, exempelvis riksintressen för vindkraft, används lämpligen kartor med låg detaljeringsgrad som visar på generella storskaliga mönster. Men när områden av intresse för etablering av vindparker pekats ut, måste en detaljerad kartläggning ske. För planering på regional nivå kan underlagskartor i skalområdet 1:300 000-1:100 000 vara lämpligt, medan vid arbete med kustnära skydd bör åtminstone underlag i skalan 1:50 000-1:25 000 användas. Även val av undersökningsmetodik har betydelse för den detaljeringsgrad som kartmodelleringar visar. Underlag från glest insamlad data kan inte ge tillförlitliga underlag på en lokal nivå och en tätare datainsamling med samma metod kan bli kostsam.
En ungefärlig kostnadsuppskattning för att utföra en detaljerad habitatmodellering i ett genomsnittligt kustlän har tagits fram. Den ger en beräknad kostnad på ca 2 miljoner kronor per län och för samtliga 13 kustlän uppskattas kostnaderna till ca 26 miljoner kronor. Utgångspunkten är att befintligt underlagsmaterial från tidigare fältundersökningar används, men viss komplettering är inräknad. Total kostnad för att ta fram kartor över de viktigaste växt- och djursamhällena för Sveriges marina miljö ut till gränsen för ekonomisk zon, beräknas till ca 80-100 miljoner kronor. Detta inkluderar Sjöfartsverkets digitaliseringsarbete samt den uppskattade kostnaden för habitatmodellering i de13 kustlänen. Parallellt med pågående arbete med dataläggning av befintlig information samt modellering är det viktigt att stimulera till ökad kunskap och utveckling av andra tekniker, som på sikt kanske kan bidra till snabba översiktliga karteringar av den hemlighetsfulla havsbotten.
Stockholm: Naturvårdsverket, 2009. , p. 157
Rapporten är ursprungligen framtagen av Naturvårdverket men ansvaret har senare tagits över av Havs- och vattenmyndigheten.