Swedish Agency for Marine and Water Management

Denna beståndsöversikt bygger på ICES råd avgivna i maj 1999. Ytterligare bestånd av fisk och skaldjur kommer att behandlas i oktober 1999. Besluten i internationella och nationella instanser att försiktighetsåtgärder (precautionary approach) skall vara rättesnöre vid förvaltningen av fisk och fiske har konkretiserats av ICES i form av gränsvärden och tröskelvärden förbestånd och exploatering. Definitioner av ”säkra biologiska gränser” basala för rådgivningen till förvaltande myndigheter.

Osäkerheter i systemet, naturliga såväl som statistiska har i ökad utsträckning ingått i skattningar och förutsägelser.

Dialog har inletts med förvaltande myndigheter om acceptabla säkerhetsavstånd (tröskelvärden) till de biologiska gränsvärdena. Förvalningsplaner, i enlighet med försiktighetsåtgärderna, har beslutats gemensamt av EU och Norge för sill både i Nordsjön och i Norska havet och rådgivningen har anpassats till dessa strategier. Internationella fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC) har påbörjat utformandet av en långsiktig plan för torskfisket i Östersjön och beslut väntas i spetember 1999.

Beståndsstatus

De biologiska gränsvärdena för lekbeståndets storlek och fiskeridödligheten (dvs den andel av beståndet som fångasårligen) utgör riktmärken vid bedömningen av beståndens överlevnadsförmåga och fiskets varaktiga hållbarhet. Den säkerhetsmarginal tröskelvärdena utgör är betingad av ingående osäkerheter i data och skattningar. Ar bestånden reducerade och/eller fisket bedrivet på en ej varaktigt hållbar nivå betraktas bestånden vara utom säkra biologiska gränser och regleringsåtgärder på kallade.

Östersjön:

samtliga stora bestånd av torsk, sill och skarpsill anses vara reducerade och/eller överfiskade, vilket åskådliggjorts i diagrammet nedan. Förslag till återuppbyggnadsplaner i form av fångstregler ges.

Kattegatt, Skagerak:

Regleringen av fisket efter sill (vårlekande) och skarpsill kanske i enlighet med råden och förvaltningsplanen för den höstlekande sillen i Nordsjön och Kattegatt, Skagerak. Torsken i Kattegatt anses överfiskad, medan beståndet av tunga visserligen är minskande efter en period av exceptionell rekrytering men inom säkra gränser. Fisket efter havskräfta bör bibehållas på tidigare nivå och selektionen i redskapen förbättras.

Övriga områden:

Den vårlekande sillen i Norska havet (inkl. ”Smutthavet”) nyttjas på en hållbar nivå, men förvaltarna bör förbereda åtgärder för kommande beståndsminskning. Fisketrycket för blåvitling i Nordatlanten bör sänkas och uttagen stabiliseras på en lägre nivå än dagens.