Swedish Agency for Marine and Water Management

Detta är en litteratursammanställning av kunskapsläget kompletterad med uppgifter ur Svenskt Elfiskeregister. Rapporten behandlar havsöringens liv från romkorn till vuxen fisk med betoning på förhållanden som kan vara till direkt nytta i det praktiska fiskevårdsarbetet.

Fortplantningen

Havsöringen uppvandrar i regel strax före lek, men enstaka långvandrande bestånd kan stiga redan året före lek. Lekplatserna är grunt belägna (0.1-0.4 m), i måttligt strömmande partier (0.2-0.4 m/s) och med relativt grovt grus (diameter 20-70 mm). Lektiden skiljer ungefär en månad från norr till söder. Den är stabil i större vattendrag och mycket variabel i små. Öring som lekt stannar ofta kvar i större vattendrag över vintern (kelt). Stora honors yngel har en konkurrensfördel genom att krypa upp tidigt, vara dominanta och tillväxa bra. Därmed kan de utvandra som smolt vid lägre ålder och kan därför stannar till havs och tillväxa längre än de äldre smolten. Stora honor ger därmed goda förutsättningar för nya stora honor. Stora hanar erövrar de största honorna, men små könsmogna bäckhanar kan smyga sig med vid parningen. Genom att ha rörligare och livsdugligare spermier kan dessa bäckhanar bidra till beståndet och den genetiska variationen.

Uppväxten i vattendraget

Initialt har öringynglet ett försvarat territorium, men senare i livet talar man mer om prefererade ståndplatser. Den FÖRSTA KRITISKA PERIODEN inträffar från det att ynglen skall etablera egna territorier och dödligheten är hög, ibland över hela första sommaren in på hösten. Yngeln är aggressiva och de dominanta tar de bästa territorierna. Dödlighet och tillväxt är täthetsberoende. Ståndplatsen är en optimering av skydd (mot vattenström och predatorer) samt närhet till vattenstråk som för med sig mycket föda. Närvaro av predatorer påverkar starkt valet av ståndplats. I avsaknad av predatorer utnyttjas även lugnvatten. Migrationer förekommer ständigt under året, dels till viloplats för natten, dels flyktmigrationer vid otjänliga förhållanden. Vintermigration sker ofta till lugnare vatten, gärna där det går att ”krypa ned” i bottensubstratet. På vintern byter de aktivitetsmönster och blir nattaktiva, troligen som ett skydd mot predatorer.

Smoltstadiet

En betydande andel hanar könsmognar redan som små i vattendraget (bäckhanar). Även honor kan könsmogna i vattendraget, men det är endast en liten proportion. Utav utvandrande smolt brukar andelen hanar vara ca 15-40%, lägre andel ju kostsammare vandringen är. Den ANDRA KRITISKA PERIODEN med hög dödlighet inträffar vid smoltutvandringen till havet och under den första tiden i havet. Orsaken är främst predatorer, speciellt vid passage av dammar och sjöar och i estuariet. Ju yngre smolten är vid utvandring är desto längre tid tillbringas i havet före lekåtervandring. Eftersom tillväxten är bättre i större vatten så är smolten genomsnittligt yngre och lekfisken genomsnittligt större.

Havslivet

I havet vandrar de unga smolten tillsammans i förband den första tiden. Vandringen styrs av vind och strömmar. I regel vandrar havsöring sällan mer än 5-10 mil från sitt vattendrag, men de långvandrande bestånden i södra Östersjön stannar ute längre och kan vandra upp till 100 mil bort innan de återvänder för första lek. Utbredningen av havsöring i havet anses till stor del följa utbredningen av den viktiga födan vårlekande sill. På våren kan havsöring i god kondition som ej lekt vandra upp i älvar. Eventuellt för att slippa kombinationen salthalt och kyla i havet. Det skiljer mycket i hur länge havsöring stannar till havs. I kalla och salta vatten stannar alla individer bara ute 2 månader (ex Island), medan honor i regel stannar ute över minst en(-tre) vinter i Sverige. Hanar kan ibland återvända efter bara en sommar till havs (s k finnock). Havsöringen är inte speciellt bra anpassad till saltvatten, men har i Östersjön mycket bra tillväxtbetingelser. På västkusten är vattnet något för salt och i Bottenviken är vintern något för sträng (lång). Återvandringen till lekplatsen (homing) störs av flera faktorer och är DEN TREDJE KRITISKA PERIODEN i havsöringens liv.