Swedish Agency for Marine and Water Management

Främmande arter sprider sig i sötvattensmiljön genom avsiktliga utsättningar och oavsiktligt genom t.ex. sjöfartstrafikens barlastvatten, rymningar från odlingar och akvarier samt användning av levande agn. Fiskutsättningar utförs för att bevara hotade arter och stammar och för att förbättra fisket. Detta är en omfattande verksamhet, både i Sverige och i övriga världen.

Årligen ger länsstyrelserna tillstånd till hundratals utsättningar. Laxfiskar dominerar i utsättningarna, och den vanligaste utländska arten är regnbåge, och den vanligaste inhemska arten öring. Sammanlagt har 25 olika sötvattensarter använts i utsättningar mellan 1995-2002. Utöver de tillståndsprövade utsättningarna utförs årligen omfattande kompensationsutsättningar av huvudsakligen lax och öring för att ersätta utebliven reproduktion bl.a. i vattenkraftsutbyggda vattendrag. Dessa utsättningar är baserade på vattendomar.

Under de senaste åren har man börjat inse att utsättningar inte bara har positiva effekter på fiskbestånd och fiske, utan även negativa effekter genom att påverka biologisk mångfald. Främmande arter kan påverka biologisk mångfald genom effekter på gen-, art- och ekosystemnivå. De mest påtagliga ekologiska effekterna som man hittills konstaterat i Sverige är kraftig reducering av rödingbestånd när sik introducerats, förändring av planktonsamhället när fisk introducerats i fisktomma sjöar, och ökad spridning av kräftpest samt kraftig tillbakagång av flodkräfta i samband med introduktion av signalkräfta.