Swedish Agency for Marine and Water Management

Den dåliga tillgången på torsk i haven i kombination med goda priser har lett till att fiskodlingsindustrin runt om i världen satsar resurser på att utveckla torskodling. Syftet med denna rapport är att sammanställa dagens kunskapsläge rörande torskodling, samt att utvärdera de biologiska, tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för odling av torsk i Sverige. Bland de biologiska faktorerna är det framförallt tillvänjningen från levande foder till torrfoder när ynglen är nyckläckta som kritiskt för överlevnaden.

I övrigt verkar torsk vara väl lämpade att hålla i odling. De är inte aggressiva mot varandra, kan hållas i höga tätheter, växer snabbt och omvandlar energin i födan på ett effektivt sätt. Däremot tål de ej de höga fetthalter som idag används till laxfisk, varför speciella torskfoder måste utvecklas. Baserat på odlingssäsongens längd och goda sommartemperaturer finns de bästa förutsättningarna för torskodling längs södra östersjökusten och på Sveriges västkust. Bortsett från startutfodringsfasen skiljer sig inte torskodling odlingstekniskt nämnvärt från till exempel laxodling, utan befintlig teknik kan nyttjas.

Produktionskostnaden för en 500 tons torskodling i kassar i havet beräknas till cirka 21-22 kronor per kilo. Landbaserad odling har högre investerings- och driftskostnader, samtidigt som odlingen kan ske mer intensivt med bättre utnyttjande av anläggningen. Preliminära beräkningarna visar på en produktionskostnad om cirka 30-34 kronor per kilo i landbaserad odling.

De huvudsakliga miljöeffekterna av fiskodling är; utsläpp av organiskt material och näringsämnen, genetiska och ekologiska interaktioner med vild fisk, samt risk för spridning av sjukdomar från odlad till vild fisk. Vad gäller torskodling bedöms utsläppen av näringsämnen som det miljömässigt största hindret för en etablering i Sverige. Detta beror främst på att kustområden med de bästa produktionsförutsättningar även har en ansträngd miljösituation.