Swedish Agency for Marine and Water Management

Assessing the disproportionate costs of environmental measures involves weighing up elements that describe competing interests in decision-making. To make such trade-offs, a range of different assessment methods are available. This report introduces the two methods most commonly used in the literature to weigh the costs and benefits associated with environmental measures and socially beneficial activities such as hydropower: cost-benefit analysis (CBA) and multi-criteria analysis (MCA). The report also describes the so-called Leipzig model.

As EU guidance indicates that economic costs and benefits should be the basis for assessing whether costs are disproportionate or not, CBA can be considered a first choice for assessing disproportionate costs. This is because the very purpose of a CBA is to identify all positive economic impacts (benefits) and all negative economic impacts (costs) of a project and compare them with each other. For the costs to be considered disproportionate, the margin by which costs exceed benefits should be appreciable and have a high level of confidence.

Benefits and costs are easily comparable if they are expressed in the same unit, and CBA endeavours to express them in monetary units as far as possible. A practical problem is that some benefits and costs are difficult to monetise, partly because of a lack of knowledge about their economic importance. This may be the case, for example, for environmental effects that can reasonably be assumed to affect people's well-being through changes in the provision of various ecosystem services, but where there may be insufficient information on both the relationship between environmental effects and ecosystem services and individuals' preferences for various ecosystem services. This practical problem can be addressed in several ways, including by using MCA as a complementary or alternative approach.

The report briefly presents and discusses CBA and MCA, as well as some different ways of valuing ecosystem services and other hard-to-value benefits and costs in monetary units: revealed preference methods, stated preference methods, deliberative valuation and value transfer. In the case of MCA, a range of different types of MCA methods are available. Therefore, examples are given of a number of main MCA methods: linear additive methods, multi-attribute methods, analytical hierarchical process, sorting methods and non-compensation methods.

The Leipzig model is an approach to assess disproportionate costs that follows a different methodological path from CBA and MCA in that it takes as its starting point information on past investments in environmental measures and uses this information to calculate a reference cost that provides a threshold for what constitutes disproportionate costs. The threshold further takes into account the benefits of environmental measures through non-monetary expert judgements.

Att bedöma orimliga kostnader för miljöåtgärder handlar om att väga samman delar som beskriver motstående intressen i beslutsfattande. För att göra sådana sammanvägningar finns en rad olika bedömningsmetoder tillgängliga. I den här rapporten ges en introduktion till de tvåmetoder som är vanligast i litteraturen för att avväga kostnader och nyttor förknippade med miljöåtgärder respektive samhällsnyttiga verksamheter såsom vattenkraft: Kostnads-nyttoanalys (cost-benefit analysis, CBA) och multikriterieanalys (multi-criteria analysis, MCA). I rapporten finns även en beskrivning av den så kallade Leipzig-modellen.

Eftersom EU-gemensamma vägledningar anger att det är samhällsekonomiska kostnader och samhällsekonomiska nyttor som ska ligga till grund för bedömningen av huruvida kostnaderna är orimliga eller inte kan CBA anses vara ett förstahandsval för att bedöma orimliga kostnader. Detta eftersom själva syftet med en CBA är att identifiera samtliga positiva samhällsekonomiska konsekvenser (nyttor) och samtliga negativa samhällsekonomiska konsekvenser (kostnader) av ett projekt och jämföra dem med varandra. För att kostnaderna ska bedömas vara orimliga krävs att kostnaderna ”påtagligt” överstiger nyttorna.

Nyttor och kostnader är lätt jämförbara om de är uttryckta i samma enhet, och i CBA finns en strävan efter att så långt möjligt uttrycka dem i monetära enheter. Ett praktiskt problem är att vissa nyttor och kostnader är svåra att monetarisera, bland annat på grund av bristande kunskap om deras samhällsekonomiska betydelse. Detta kan exempelvis handla om miljöeffekter som pågoda grunder kan antas påverka människors välbefinnande genom ett förändrat tillhandahållande av olika ekosystemtjänster, men där det kan saknas tillräckligt god information om såväl sambandet mellan miljöeffekter och ekosystemtjänster som individers preferenser för olika ekosystemtjänster. Detta praktiska problem kan hanteras på flera olika sätt, bland annat genom att använda MCA som en kompletterande eller alternativ metod.

Rapporten presenterar och diskuterar kortfattat CBA och MCA, samt även några olika sätt att värdera ekosystemtjänster och andra svårvärderade nyttor och kostnader i monetära enheter: Marknadsdatametoder, scenariometoder, deliberativ värdering och värdeöverföring. När det gäller MCA finns en rad olika typer av MCA-metoder tillgängliga. Därför ges exemplifieringar av ett antal MCA-huvudmetoder: Linjära additiva metoder, multiattributmetoder, analytisk hierarkisk process, utsorteringsmetoder och icke-kompensationsmetoder.

Leipzig-modellen är ett tillvägagångssätt att bedöma orimliga kostnader som följer ett annat metodspår än CBA och MCA i och med att den har som utgångspunkt är att utnyttja information om tidigare satsningar på miljöåtgärder och utifrån sådan information beräkna en referenskostnad som ger ett tröskelvärde för vad som är orimliga kostnader. Tröskelvärdet tar vidare hänsyn till nyttan av miljöåtgärder genom icke-monetära expertbedömningar.