Swedish Agency for Marine and Water Management

Fiskeriverket har under åren 2002-2005, före anläggandet av vindkraftparken på Lillgrund i Öresund, genomfört provfisken, hydroakustiska och telemetriundersökningar. Avsikten är att jämföra denna baslinjeperiod med undersökningar när vindkraftparken tagits i drift. Syftet är att undersöka vindkraftparkens inverkan på bentisk (bottenlevande) och pelagisk (frilevande) fisk samt fiskvandring.

För att få kunskap om artsammansättning, abundans, storleksfördelning och fisklek hos bottenlevande fisk har provfisken genomförts med ryssjor och nät på Lillgrund och två referensområden söder respektive norr om Lillgrund. Genomförandet av provfiskena har, förutom de riktade lekprovfiskena, fungerat väl. Lekprovfiskena stördes kraftigt av drivande alger och avslutades därför 2004. Analysen av den statistiska styrkan visade att provfiskena med ryssjor och nät ger goda möjligheter att upptäcka större förändringar i fångster efter att vindkraftparken har anlagts.

Inverkan på pelagisk fisk av anläggningen av vindkraftparken på Lillgrund undersöktes med hydroakustik. Undersökningarna har huvudsakligen varit inriktade på att kvantifiera mängden pelagisk fisk i vattenmassan. Ett område i norra Öresund utvaldes som referensområde. Analysen av den statistiska styrkan i undersökningarna visar dock att med nuvarande uppläggning är sannolikheten låg för att kunna upptäcka större förändringar av mängden pelagisk fisk efter anläggningen av vindkraftparken. Den statistiska styrkan kan förbättras genom att öka antalet transekter i referensområdet, minska variabiliteten genom att förbättra utformningen av transekterna och genom statistisk modellering av deltransekter.

Ål valdes för att studera inverkan på fiskvandring av anläggningen av en vindkraftpark på Lillgrund. För att kartlägga ålens naturliga val av vandringsvägar vid den planerade vindkraftparken användes både aktiv och passiv telemetri. Utvärderingen har visat att den passiva telemetrimetoden bör användas under driftundersökningarna. Denna metod ger möjlighet att följa ett större antal ålar och därmed få en säkrare bestämning av vandringsmönster. Bedömningen är att med passiv telemetri kommer större förändringar i ålens vandringsmönster att kunna upptäckas.