Swedish Agency for Marine and Water Management

2009 var ett händelserikt år inom fisket inte minst genom att Sverige under andra halvåret hade ordförandeskapet inom EU. För oss på Fiskeriverket har det inneburit ett omfattande arbete att stödja regeringen i många olika frågor, från stort till smått. För dem som dagligen arbetat med ordförandeskapet har det ömsom varit frustrerande och ömsom mycket givande. Det kanske viktigaste resultatet under det svenska ordförandeskapet är att den nya kontrollförordningen förhandlades fram och beslutades. Den innebär en ambitionsnivåhöjning samtidigt som kontrollen blir bättre samordnad mellan EU:s medlemsländer. Nu återstår att omsätta detta i konkreta kostnadseffektiva åtgärder. En annan angelägen händelse inom EU är kommissionens s.k. ”grönbok”, dokumentet om den framtida fiskepolitiken där Fiskeriverket tagit fram ett underlag åt regeringen.

En annan händelse att notera är att ministerrådet återigen beslutat att både följa Havsforskningsrådets (ICES) rekommendationer för torskfisket i Östersjön och att följa förvaltningsplanen. Därmed kan man konstatera att trendbrottet från 2008 när det gäller att följa ICES rekommendationer har stått sig. Det faktum att beståndet tycks vara på väg att återhämta sig visar att en långsiktig förvaltning är den enda lösningen.

I Fiskeriverkets årliga Resurs- och miljööversikt görs en systematisk redovisning av tillståndet för fiskbestånden i våra vatten. I den behandlas bland annat olika fiskarters status, fiskets utveckling och aktuell fiskevård. Rapporten skall ses som en sammanfattning av den datainsamling och kunskapsuppbyggnad som fortlöpande sker inom Fiskeriverket.

Flera åtgärder under året har varit inriktade på skydd av olika områden. Den mellan Sverige och Danmark gemensamma fredningen av torskbeståndet i sydöstra Kattegatt började gälla i år. Ytterligare tre områden har fredats kring årsskiftet som ett led i det regeringsuppdrag som Fiskeriverket har. I september invigdes Kosterhavets nationalpark som Sveriges första marina nationalpark. Utgångspunkten är att nationalparkens syfte går att kombinera med ett traditionellt fiske. En möjlighet som skall prövas är att ställa särskilda kompetenskrav på dem som trålar i nationalparken för att minimera risken för negativ påverkan.

Slutligen kan man konstatera att regeringens havsmiljöproposition om en sammanhållen svenska havspolitik bl.a. resulterat i två utredningar, en om en myndighet för havs- och vattenmiljö och enom havsplanering i svenska vatten. Mot den bakgrunden kan vi vänta oss stora förändringar under kommande år där ledorden kommer att var integrering utifrån en helhetssyn på resurserna i våra hav och sötvatten.