I juni 2004 fick Fiskeriverket i uppdrag av regeringen att leda och samordna minst fem pilotprojekt som syftar till att utveckla en lokal eller regional samförvaltning av fisket. Med denna erfarenhet som grund var uppdraget att lägga fram förslag på möjliga samarbetsformer och be slutsprocesser. I uppdraget ingick också att utreda vilka uppgifter som skall lämnas till samförvaltning och vilka parter som bör ingå i ett sådant sam arbete. Fiskeriverkets pilotverksamhet fick namnet Samförvaltnings- initiativet och kom att omfatta sex olika samförvaltningsområden och ett samordningsprojekt. Den tid som Fiskeriverket har haft till förfogande för uppdraget har varit kort men tillräcklig för att kunna granska intresset för arbetsformen och bedöma dess framtida potential.
Erfarenheten har varit berikande för såväl den centrala som den lokala nivån. Projektet visar de fiskande och andra intressenter är beredda att engagera sig i frågor som berör fisk och fiske i den egna närmiljön. Samarbetsformen mellan myndighet och brukare har utvecklats från att ha varit relativt begränsad och enkelriktad, bestående av information, konsultation och samråd till ett mer aktivt samarbete med en tydlig lokal bas. De sex initiativen har på olika sätt visat på partsammansatta gruppers kapacitet att dryfta motsättningar, mildra konflikter, ta fram gemensamma visioner och mål, besluta om och vidta konkreta åtgärder. I den form av områdesbaserad samförvaltning, som kom att karaktärisera samförvaltningsinitiativet, har brukarna på ett tidigt stadium aktivt deltagit i att identifiera problem, utbyta kunskap, föreslå och medverka till lösningar. Samförvaltningsgrupperna har svarat på remisser, föreslagit fredningstider och fredningszoner, kartlagt lokal kunskap, deltagit i utformning och genomförande av forskningsprojekt och utbildning. De har också medverkat i utveckling av bättre redskap och instrument för egenkontroll samt påbörjat arbete med marknadsföring av sina lokala produkter. Utvecklingen mot ökad samförvaltning är beroende av ett aktivt stöd och resursförmedling från Fiskeriverket och andra myndligheter. Dessa bör beredas möjlighet att förmedla resurser i form av tid, expertis men också att allokera ekonomiska medel till den lokala nivån så att brukarnas deltagande och genomförande av aktiviteter kan säkerställas.
I denna rapport beskrivs och analyseras den verksamhet som bedrivits sedan september 2004, med tonvikt på urvalsprocess och metod, vilka som har deltagit, de arbetsformer och processer som utvecklats, de uppgifter som har genomförts och de produkter som de nya arbetsformerna genererat. I rapporten redovisas möjligheter och problem med samförvaltning samt vad arbetssättet innebär för den verksamhet som idag bedrivs på såväl lokal som central nivå.
Fiskeriverket anser att det sätt att organisera fiskeriförvaltning på som Samförvaltnings initiativet illustrerar, dvs. ett områdesbaserat och pluralistisk arbetssätt med brukare som centrala aktörer, bör vidareutvecklas av myndigheten och andra berörda parter för att på sikt institutionaliseras.
Fiskeriverkets förslag har grupperats i fyra centrala insatsområden: juridiska instrument, kapacitetsutveckling, resurser samt praktiskt genomförande lokalt.
Fiskeriverket föreslår att:
- Utredningen om en översyn av Fiskerilagen (enligt Jo 2006:91) får ett tilläggsdirektiv.
Gällande fiskelag är mindre utvecklad i frågor om hållbarhet och deltagandeaspekter. En huvudfråga är hur kan lagen möjliggöra för samförvaltning att utvecklas. Fiskeriverket föreslår översyn av Fiskerilagen får ett tilläggsdirektiv att utreda:
- vilka legala hinder och möjligheter som föreligger för en samförvaltning av fiskeresurser som förenar kravet på en utökad intressentmedverkan med beaktandet av internationella åtaganden (tex. EU:s regler) och relaterade nationella mål
- myndighetsbemyndigande och delegationsrätt; vilka uppgifter kan genomföras utanför myndigheten
- i vilken organisationsform eller former samförvaltning bör eller kan bedrivas
- huruvida fiskevårdsavtal kan träffas med samförvaltningsorgan
- Förordningen (1996:145) med instruktion för Fiskeriverket och förordning (2002:864) med länsstyrelseinstruktion kompletteras.
Kompletteringarna som föreslås syftar till att samförvaltning som arbetsform skall formaliseras inom de berörda myndigheterna och att dessa inhämtar råd från olika kategorier fiskande och andra intressenter som samverkar. Kompletteringen ger Fiskeriverket bemyndigandet att kunna föreskriva om bildande av samförvaltningsorgan.
- Föreskrifter utfärdas av Fiskeriverket om bildande av Samförvaltningsorgan
Fiskeriverket anser det viktigt att bildandet av särskilda organ för samverkan mellan olika kategorier fiskande och andra berörda intressenter i frågor som berör fisket i ett fiskeområde formaliseras. I rapporten indikeras vilka komponenter som en sådan formalisering kan innehålla.
- Regeringen ger Fiskeriverket i uppdrag att fortsatt följa gamla och nya samförvaltningsinitiativ och genomföra en utvärdering 2011
När det handlar om komplexa resurser som fisk bör samverkan och samarbetet på olika nivåer vara ömsesidigt tillpassade varandra I.II.III.IV.och ha en förbindande länk för att vara effektiva. Fiskeriverket planerar att utveckla en strategi för hur verket skall arbeta med samförvaltning på olika nivåer så att informationsflöde och förbindelselänkar mellan nivåerna säkerställs. Fiskeriverket föreslår en utvärdering genomförs 2011.
- Kapacitet utvecklas
Rapporten konstaterar att en utveckling mot ökad samförvaltning är beroende av ett aktivt stöd och resursförmedling från Fiskeriverket, länsstyrelserna samt andra myndligheter. Dessa bör beredas möjlighet att utveckla kompetens och kunna förmedla resurser i form av tid och expertis till den lokala nivån. För att samförvaltningsorgan ska kunna gå i bräschen för förändringar, måste de ha förmågan att göra det. Vidare exemplifi erar rapporten frågor som den lokala nivån har identifierat och som verket vill fortsätta att stödja.
- Nödvändiga resurser förmedlas
Rapporten betonar att det nya arbetssättet förutsätter resursförstärkning hos såväl Fiskeriverket som länsstyrelserna. Fiskeriverket avser att närmare precisera resursbehovet i det kommande budgetunderlaget som presenteras 1 mars. Rapporten framhäver att även forskare från lokala högskolor och universitet i högre utsträckning bör ges möjlighet att engageras.
Rapporten konstaterar den nya Europeiska fi skerifonden (2007–2013) öppnar för nya finansieringsmöjligheter för dagens samförvaltningsgrupper att fortsätta sitt arbete med hållbar utveckling av fiskeområde liksom att det öppnar en möjlighet för andra liknande initiativ. Rapporten förslår att Samförvaltningsorgan ses som grundplattform för att bilda sådana fiskeområden. Rapporten förslår att 15 % av den totala budgeten för det operativa programmet reserveras och svensk medfi nansiering i samma storleksordning avsätts för området 4: Hållbar utveckling i fiskeområden. I rapporten anses vidare att särskilda planeringsmedel bör avsättas för bildande av samförvaltat fiskeområden.
Göteborg, 2007. , p. 154