Havs- och Vattenmyndigheten

I den här rapporten vägleder Havs- och vattenmyndigheten om gräns för orimliga kostnader utifrån myndighetens föreskriftsrätt enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660). Vägledningen är ett stöd vid tillämpning av 4 kap. vattenförvaltningsförordningen om miljökvalitetsnormer och aktuella bestämmelser i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter. Vägledningen har tagits fram i samverkan med Sveriges geologiska undersökning för att även inkludera grundvatten. De huvudsakliga principerna om gräns för orimliga kostnader skiljer sig inte åt mellan ytvatten och grundvatten.

Vägledningen ska i första hand fungera som vägledning för de experter inom länsstyrelserna inklusive vattenmyndigheterna som bedömer orimliga kostnader i samband med de bedömningar som ska göras enligt 4 kap. vattenförvaltningsförordningen. De processer och bedömningar som vägledningen hanterar är komplexa och förutsätter därmed att den som praktiskt tillämpar vägledningen har förkunskaper inom området.

Att bedöma orimliga kostnader för miljöåtgärder handlar om att väga samman delar som beskriver motstående intressen i beslutsfattande. För att göra sådana sammanvägningar finns en rad olika bedömningsmetoder tillgängliga. I den här rapporten ges en introduktion till de tvåmetoder som är vanligast i litteraturen för att avväga kostnader och nyttor förknippade med miljöåtgärder respektive samhällsnyttiga verksamheter såsom vattenkraft: Kostnads-nyttoanalys (cost-benefit analysis, CBA) och multikriterieanalys (multi-criteria analysis, MCA). I rapporten finns även en beskrivning av den så kallade Leipzig-modellen.

Eftersom EU-gemensamma vägledningar anger att det är samhällsekonomiska kostnader och samhällsekonomiska nyttor som ska ligga till grund för bedömningen av huruvida kostnaderna är orimliga eller inte kan CBA anses vara ett förstahandsval för att bedöma orimliga kostnader. Detta eftersom själva syftet med en CBA är att identifiera samtliga positiva samhällsekonomiska konsekvenser (nyttor) och samtliga negativa samhällsekonomiska konsekvenser (kostnader) av ett projekt och jämföra dem med varandra. För att kostnaderna ska bedömas vara orimliga krävs att kostnaderna ”påtagligt” överstiger nyttorna.

Nyttor och kostnader är lätt jämförbara om de är uttryckta i samma enhet, och i CBA finns en strävan efter att så långt möjligt uttrycka dem i monetära enheter. Ett praktiskt problem är att vissa nyttor och kostnader är svåra att monetarisera, bland annat på grund av bristande kunskap om deras samhällsekonomiska betydelse. Detta kan exempelvis handla om miljöeffekter som pågoda grunder kan antas påverka människors välbefinnande genom ett förändrat tillhandahållande av olika ekosystemtjänster, men där det kan saknas tillräckligt god information om såväl sambandet mellan miljöeffekter och ekosystemtjänster som individers preferenser för olika ekosystemtjänster. Detta praktiska problem kan hanteras på flera olika sätt, bland annat genom att använda MCA som en kompletterande eller alternativ metod.

Rapporten presenterar och diskuterar kortfattat CBA och MCA, samt även några olika sätt att värdera ekosystemtjänster och andra svårvärderade nyttor och kostnader i monetära enheter: Marknadsdatametoder, scenariometoder, deliberativ värdering och värdeöverföring. När det gäller MCA finns en rad olika typer av MCA-metoder tillgängliga. Därför ges exemplifieringar av ett antal MCA-huvudmetoder: Linjära additiva metoder, multiattributmetoder, analytisk hierarkisk process, utsorteringsmetoder och icke-kompensationsmetoder.

Leipzig-modellen är ett tillvägagångssätt att bedöma orimliga kostnader som följer ett annat metodspår än CBA och MCA i och med att den har som utgångspunkt är att utnyttja information om tidigare satsningar på miljöåtgärder och utifrån sådan information beräkna en referenskostnad som ger ett tröskelvärde för vad som är orimliga kostnader. Tröskelvärdet tar vidare hänsyn till nyttan av miljöåtgärder genom icke-monetära expertbedömningar.

The purpose of this guidance is to highlight and discuss aspects relating to the need for evidence that can provide support with regard to the benefit side of assessments of disproportionate costs when deciding on exemptions under Chapter 4, Section 10 of the Water Management Ordinance (2004:660). This is done by first looking back at previous recommendations on how the application of economic valuation should be strengthened in the implementation of the Water Framework Directive.

Thereafter, general and specific valuation studies are discussed, where the former, unlike the latter, evaluate water quality improvements without any specific water area being investigated, described or singled out. As an example, the general valuation study that forms the basis for the benefits estimates in the Water District Authorities’ programmes of measures for water 2022-2027 is used.

Finally, the need for evidence is discussed on the basis of valuation studies that are planned to be carried out in the next few years with funding from the Swedish Agency for Marine and Water Management and the Swedish Environmental Protection Agency, respectively, and the knowledge needs that have prompted these studies.

Havs- och vattenmyndighetens plan för tillsynsvägledning enligt miljöbalken är tvåårig och visar den inriktning som Havs- och vattenmyndighetens tillsynsvägledning enligt miljöbalken och lagen om allmänna vattentjänster kommer att ha under åren 2026–2027.

Under 2026–2027 kommer Havs- och vattenmyndighetens planerade tillsynsvägledning särskilt inrikta sig på att stötta genomförandet av den nationella strategin för miljöbalkstillsyn, inklusive de två övergripande fokusområden som Naturvårdsverket har huvudansvar för och som har som syfte att stärka tillsynsmyndigheternas förmåga att utföra tillsyn.