Swedish Agency for Marine and Water Management

Change search
Refine search result
1 - 30 of 30
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Andersch, Katarina
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Bull, Marianne
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Piriz, Laura
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Hjerpe, Jessica
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Petersson, Therese
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Rapport från första mötet med samtliga samförvaltningsinitiativ: Stockholm 7 oktober 20052006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I juni 2004 fick Fiskeriverket i uppdrag av regeringen att leda och samordna minst fem pilotprojekt som syftar till att utveckla en lokal och/eller regional samförvaltning av fiskresursen. Samförvaltningsinitiativet (SFI) baseras på tanken att det enbart är möjligt att hållbart förvalta en gemensam resurs om det görs gemensamt.

    Under hösten gick Fiskeriverket ut och bjöd intresserade grupper att inkomma med en intresseanmälan. 17 grupper anmälde sitt intresse varav Fiskeriverket utsåg sex att följas på nära håll. Naturvårdsverket och länsstyrelserna deltog i urvalsprocessen. Initiativen valdes ut enligt givna kriterier så som geografisk avgränsning, gruppens sammansättning, samförvaltningserfarenhet och sociala förutsättningar, resursen som ska förvaltas och bredden av problemställningar.

    Arbetet i de sex olika initiativen har sedan dess startat upp eller fortsatt i redan påbörjad riktning. Det finns inte ett samförvaltningsinitiativ som är likt det andra. Detta är en viktig faktor för initiativens framgång. En mångfald bland initiativen leder till mångfald i arbetssätt och resultat, och en möjlighet att lära av varandra.

    Att gemensamt och på lokal nivå förvalta fiskresursen är otrampad mark. På vägen mot nya förvaltningsformer kommer både framsteg och misstag att göras. Det är av stort värde för deltagarna att under resans gång få chans att utbyta erfarenheter med andra som arbetar mot samma mål.

    Den 7 oktober 2005 kallade därför Fiskeriverket till ett första gemensamt möte för alla initiativ för att resonera kring och dela varandras erfarenheter från samförvaltning. Samtliga sex initiativ deltog, och det gjorde även berörda myndigheter (se bifogad deltagarlista). Denna rapport förmedlar vad som presenterades ocn diskuterades på mötet.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 2.
    Appelberg, Magnus
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Holmqvist, Malin
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Lagenfelt, Ingvar
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Lettevall, Erland
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Sparrevik, Erik
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Wahlberg, Magnus
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Westerberg, Håkan
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Öresundsförbindelsens inverkan på fisk och fiske: underlagsrapport 1992-20052005Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 3.
    Haamer, Joel
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Inventering av de vilda blåmusselbestånden vid västkusten: Preliminär delrapport för 1997 och 1998 års verksamhet1999Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Intresset för de naturliga musselbestånden har sedan slutet av sextiotalet, när musselfisket upphörde, varit ytterst begränsat. I samband med EU-inträdet har emellertid intresset för svenska musslor ökat i Europa, samtidigt med att försäljningen i Sverige av färska musslor har ökat markant. De största volymerna musslor som säljs i Sverige kommer från long-lineodlingar, och det är tack vare odlarnas marknadsföringsinsatser, leveranssäkerhet, samt kvalitets- och toxinkontroll som försäljningen också av vilda musslor nu stadigt ökar. En viss skörd av vilda musslor har periodvis kompletterat produktionen från odlingarna framför allt i samband med att skörd från odlingar har stoppats på grund av algtoxiner. Lokala variationer i toxinförekomst kan innebära att ett vattenområde är avstängt för skörd samtidigt som det kanske kan går bra att skörda i fjorden intill. Under vintern 1998 har odlare varit tvungna att köpa musslor från Danmark för att hålla kontinuerliga leveranser då musslorna varit toxiska på Bohuskusten. Att hitta toxinfria områden i Sverige är således en angelägen framtida uppgift. Bara några få av de förekomster som här redovisas har undersökts med avseende på toxiner. Fiske efter musslor kan således utgöra ett viktigt komplement till odling och kan även åter fungera som en självständig näring. För att undersöka förutsättningarna för ett framtida varaktigt fiske har bestånden utmed västkusten inventerats.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 4.
    Hammarlund, C.G.
    et al.
    Fiskerikonsulent vid fiskenämnden i Malmöhus län.
    Karlsson, A. Stellan
    AB Simontorps akvatiska avelslaboratorium.
    Litet ABC om kräftor och kräftodling: Tredje, rev. upplagan1988Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 5.
    Johansson, Lars
    Swedmar.
    Coastal Area Management in Sweden: Report on comprehensive coastal planning in the Municipality of Lysekil1995Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report has been prepared as a background document for the environmental cooperation around the Baltic Sea. The report focuses on coastal area planning as a process to include physical, biological and human components within a comprehensive management framework for the coastal zone.

    One of the purposes of the report has been to provide demonstration material for use in the Swedish bilateral cooperation with countries in central and eastern Europe.

    It should be underlined that the management and planning strategies must be developed within the framework of the cultural, legal and administrative system of each country. In developing these strategies the comprehensive plan of the Municipality of Lysekil could be seen as an example of the Swedish approach to coastal and marine management at municipal level.

    The report has been prepared by Lars Johansson and Antonia Sanchez Hjortberg, Swedmar, the international consultancy group of the National Board of Lisheries.

    The report has been compiled with the help of the Municipality of Lysekil and the County Administrative Board of Gothenburg and Bohuslän, which have kindly put their planningmaterial and knowledge at disposal. Also the ELEM Architects in Gothenburg, the municipality's planning consultant, has provided valuable assistance.

    This work was carried out at the request of the Swedish Environmental Protection Agency which also has funded the report.

    Swedmar

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 6.
    Petersson, Therése
    et al.
    Linköpings Universitet.
    Piriz, Laura
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Rapport från andra mötet med samtliga samförvaltningsinitiativ: Göteborg 6 oktober 20062006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I juni 2004 fick Fiskeriverket i uppdrag av regeringen att leda och samordna minst fem pilotprojekt som syftar till att utveckla en lokal och/eller regional samförvaltning av fiskeresursen och fisket. Samförvaltningsinitiativet baseras på tanken att det enbart är möjligt att förvalta en gemensam resurs om det görs gemensamt.

    På hösten samma år gick Fiskeriverket ut och bjöd intresserade grupper att inkomma med en intresseanmälan, 17 grupper anmälde sitt intresse. Fiskeriverket utsåg sex av dessa att följa på nära håll. Naturvårdsverket och länsstyrelserna deltog i processen. Initiativen valdes ut enligt givna kriterier så som geografisk avgränsning, gruppens sammansättning, samförvaltningserfarenhet och sociala förutsättningar, fiskeresursen och bredden av problemställningar.

    Arbetet i de sex olika initiativen har sedan dess startat eller fortsatt i redan påbörjad riktning. Att gemensamt och på lokalnivå förvalta fiskeresursen är otrampad mark. På vägen mot nya förvaltningsformer kommer både framsteg och misstag att göras. Det är av stort värde för deltagarna att under resans gång få chans att utbyta erfarenheter med andra som arbetar mot samma mål. Därför anordnade Fiskeriverket ett första erfarenhetsmöte för alla initiativ den 7 oktober 2005.

    Enligt uppdraget ska erfarenheten från pilotprojekten redovisas före utgången av år 2006. Den 6 oktober 2006 anordnades ett andra stormöte. Samtliga sex initiativ deltog, och det gjorde även berörda myndigheter (se deltagarlista). Denna rapport förmedlar vad som presenterades och diskuterades på detta andra möte.

    Rapporten är sammanställd av Therése Peterson, doktorand från Tema Vatten i natur och samhälle, Linköpings Universitet med bidrag från Laura Piriz. Ylva Engwall organiserade mötet i samråd med Laura Piriz och Karina Johansson. Råd hämtades också från Thomas Norrby och Lotten Westerberg från SLU.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 7.
    Piriz, Laura
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Praktiskt samtal om samförvaltning av fiske2005Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 8.
    Aktionsplan för biologisk mångfald: 1995-09-081995Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 9.
    Bevarande av de svenska fiskbeståndens genetiska resurser: Långsiktigt skydd av arter och stammar av fisk. Faunaskydd. Fiske. Fiskevård. Vattenbruk.1984Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport ger teoretiska och praktiska aspekter på bevarandet av de svenska fiskbeståndens genetiska resurser med begränsning till sötvattensfiskar i inlandsvatten och vandringsfiskar med reproduktion i vattendrag. Resultaten av en landsomfattande inventering av skyddsvärda och hotade fiskbestånd redovisas. Förslag ges till åtgärder för bevarande av skyddsvärda och hotade arter och stammar samt till fortsatt arbete i ett 5-årsprogram.

    Atgärdsförslagen innebär sammanfattningsvis följande.

    1. Alla vattendrag med naturlig reproduktion av lax skyddas i lag (NRL) mot vattenkraftutbyggnad

    2. All odlad laxsmolt för utsättning i Östersjöns fria vatten gruppmärkes med s k nosmärken

    3. En fond avsättes för bildande av naturreservat (reservationsmedel)

    1/ Gullspångsälven avsättes omedelbart som naturreservat

    2/ Vissa andra vatten med utrotningshotade och skyddsvärda bestånd avsättes som reservat snarast

    3/ Förutsättningarna för reservatbildning av Vindelälven utredes

    4. Fridlysning av mal införes

    5. En analysgrupp inrättas för inventering av vildbestånd och för odlingskontroll under 5 år

    6. Särskilda forskningsmedel anslås under 5 år

    7. Projektanställning göres av en person under 5 år förutarbetande av riktlinjer, anvisningar, information och utbildning

    8. Ansvarsfördelningen mellan fiskeristyrelsen och naturvårdsverket klarlägges och förslag till genbanksorganisation för fisk utarbetas.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 10.
    Effekterna av utflyttad trålgräns på fisk och bottenfauna: Analys av ökad användning av passiva redskap innanför trålgränsen samt de ekonomiska konsekvenserna för näringen2006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Slutsatser

    Generellt kan konstateras att nya regler måste tillåtas fungera en längre tid om slutsatser skall kunna dras om i vilken utsträckning de når de mål som uppställts. Återhämtningsförmågan för organismer vars livsmiljöer störs varierar beroende av såväl störningens omfattning som organismernas känslighet. För livsmiljöer som förstörs kan det ta mycket lång tid innan dess struktur och funktion är återställda. Beträffande fisket kommer effekterna att fullt ut kunna avläsas först när fiskemönstret fått sin mer definitiva struktur. I denna rapport redovisas endast preliminära resultat och de slutliga effekterna av den utflyttade trålgränsen på fisk, fiske och bottenfauna förväntas inte vara uppnådda. En fortsatt uppföljning kommer därför att ske och en ny delrapport planeras för 2008.

    Effekter på bottnarna

    En av trålgränsbeslutets huvudsakliga målsättningar var att skydda känsliga habitat från trålfiske. Därför var utgångspunkten att minimera tillträdet till hårdbottnar och kantzoner samtatt endast tillåta trålfiske på sammanhängande mjukbottnar. Området innanför trålgränsen utgör det enda existerande skyddsområdet för känsliga bottnar. Många av livsmiljöerna på bottnarna är känsliga för direkt fysisk påverkan från redskap som släpas utefter bottnar t.ex. bottentrålning. Särskilt känsliga är sådana organismer som själva bygger upp eller modifierar sin livsmiljö under lång tid t.ex. korallrev och svampdjurssamhällen. Om sådana livsmiljöer förstörs kommer de kanske tillbaka men det kan ta mycket lång tid innan livsmiljöernas struktur och funktion är återställda. Uppföljningen av effekterna av skydd av bottenmiljöerna från training omfattar därför mjuka och hårda bottnar. Återhämtningstiden för organismer vars livsmiljöer störts varierar pga. störningens omfattning och organismernas känslighet. Ett av t.ex. syrebrist stört mjukbottensamhälle kan ta 2-5 år på sig för återhämtning. Motsvarande effekter på djupahårdbottnar är mycket lite undersökt men tar sannolikt längre tid, särskilt om stukturerande långlivade organismer förekommer som t.ex. korall och svampdjur. Vi kan därför inte förvänta oss effekter på kort sikt. Eftersom provtagningarna hittills endast omfattar två års studier på mjuka bottnar och endast ett år på hårda bottnar redovisas i denna rapport endast preliminära resultat och metoder.

    Bottenfiskbestånden

    Utflyttning av trålgränsen 2004, total fredning mot snörpvadsfiske i Havstensfjorden, Stigfjorden och i den inre delen av Gullmarsfjorden, samt förbud mot både yrkes- och fritidsfiske av torsk, kolja och bleka under första kvartalet innanför trålgränsen är åtgärder som syftar till att vända den mycket negativa utveckling av bottenfisksamhället längs den svenska västkusten. Den föreliggande sammanställningen av sex års trålundersökningar visar inte på någon generell återhämtning i vare sig Skagerrak eller Kattegatt under åren 2004-2005, som kan kopplas till utflyttningen av trålgränsen. Provfiskeresultaten visar däremot med stor tydlighet hur genomgripande förändringen är av den beståndsstruktur som tidigare funnits både i Kattegatt och i Skagerraks kustområden. I den inre delen av Gullmarsljorden och i Havstenstjorden finns däremot indikationer på en positiv beståndsutveckling för torsk. Anledningen till att beståndsutvecklingen i dessa två områden avviker från övriga delar av Bohuskusten är troligen en uppgång av lokala populationer med en ökande förekomst av vuxen fisk. I Gullmarsljorden finns även indikationer om ökad förekomst av vuxen kolja, vitling och rödspotta. Det bör påpekas att dessa områden är totalfredade mot snörpvadsfiske med ljus. Sammantaget pekar resultaten på att fiskbestånden i Västerhavet har en komplex sammansättning. Fisk som påträffas längs svenska västkusten härstammar från såväl lokala populationer som utsjöbestånd i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Detta innebär att det förbatt återskapa tidigare tätheter av vuxen fisk i hela kustområdet inte är tillräckligt med enbart ett ökat skydd i form av utflyttad trålgräns och begränsningar av vadfisket i fjordarna - fiskeridödligheten i havsområdet i övrigt måste också minska. Endast en kort tid har, emellertid, förflutit sen trålgränsen flyttades ut och de kommande årens uppföljning avser belägga om den positiva utveckling som nu konstaterats i vissa fjordområden fortsätter och om den sker även i andra delar av kustområdet.

    Trålfisket

    Under perioden 1999 - 2003 närmast för trålgränsutflyttningen har antalet fartyg som fiskar kräfta med trål minskat från 191 till 149. Landningarna och värdet från trålfisket har haft en liknande negativ trend. Analysen av eventuella effekter av trålgränsbeslutet måste ses mot bakgrund av att denna trend sannolikt skulle fortsatt även utan beslutet. Ett större antal fartyg valde att bedriva sitt fiske innanför trålgränsen under 2005 i jämförelse med föregående år. Det ökade fisket innanför trålgränsen förmodas vara ett resultat av att inflyttningsområdena varit stängda i sju månader under 2004 samt av flottans anpassning till de nya fiskeföresättningarna trålgränsutflyttningen inneburit. De stigande bränslepriserna kan också ha bidragit till ett skifte av fisket närmare land. Lönsamhetssiffrorna för 2004 påvisar en försämring av förädlingsvärdet jämfört med föregående år. Inköp av rist har bidragit till en femprocentig minskning i förädlingsvärdet. Under 2004 sjönk kräftpriset med 7 % medan bränslepriset ökade med 25 % vilket också bidrog till den försämrade lönsamheten. Mellan 2003 och 2004 förbättrades emellertid landning per tråltimme med 12 %. Fiske med rist minskar inkomsten från övriga arter från 38 % med traditionell trål till 2 %. För de kräfttrålare där minst 50 % av värdet utgjordes av kräfta 2003 kan 81 % härledas till fiske med traditionell kräfttrål. Under antagandet att tillgången på fisk och havskräfta är lika på båda sidor av trålgränsen skulle om man bara tar hänsyn till dessa faktorer intäkterna vid en övergång till ristfiske innanför trålgränsen minska med 29 % (intäkt från kräfttrål 0,81 *bortfall övriga arter 0,36). Detta gäller fartyg som också före trålgränsutflyttning bedrivit trålfiske innanför trålgränsen. Eftersom flertalet fartyg kombinerade sitt fiske innanför och utanför trålgränsen under 2003 kan en 29-procentig genomsnittlig inkomstminskning inte tillskrivas alla kräftfartyg. Dessutom ökar fångsten per timma med mellan 5 och 10 % medfiske med rist vilket reducerar inkomstbortfallet från övriga arter. Den renare fångsten bidrar också till att lönsamheten ökar eftersom sorteringstiden minskar. På grund av dessa faktorer anser Fiskeriverket att det inte i detta skede är möjligt att korrekt kvantifiera inkomstbortfallet vid fiske med rist jämfört med fiske med traditionell trål. Genom att de långsiktiga biologiska effekterna av regleringen ännu inte realiserats kan inte heller en beräkning av de samhällsekonomiska effekterna av trålgränsutflyttningen utföras i nuläget. Man kan dock konstatera att forändringen av landningspriser och bränsekostnader gett en större effekt på kräfttrålningens företagsekonomiska lönsamhet än förändringen av trålgränsen.

    Burfisket

    Landningarna av burfiskad havskräfta 2004 och 2005 var de största som någonsin uppvistas sedan fångstuppgifter från fisket började samlas in (189 resp 208 ton), vilket är omkring 60 -70 % mer än vad som i genomsnitt landades årligen under 80- och 90 talen. Detta kan sannolikt förklaras av att antalet båtar ökat från 72 båtar 1999 till 107 båtar 2005, samtidigt som det genomsnittliga antalet dragna burar per fiskeresa ökat med 25 % under perioden. Detta har lett till att det totala antalet dragna burar per år ökat från runt en miljon tidigare till över 1,7 miljoner år 2005. Dessutom var den genomsnittliga landningen per bur relativt hög under 2004 och 2005. Burfisket efter havskräfta utgör numera 20 % av de totala svenska kräftlandningarna. För Skagerrak var motsvarande siffra 27 % år 2005. Det totala värdet från burfångad kräfta har ökat med 50 % under perioden 1999 - 2005. Under 2005 steg priset på burfångad kräfta med 11 %. Prisökningen samt tillströmningen av fartyg till burfisket kan inte i dagsläget med statistisk säkerhet kopplas till trålgränsutflyttningen eftersom tidsperspektivet som denna utvärdering kunnat arbeta med är för kort. I dagsläget finns ingen information om de enskilda burfiskarnas ekonomiska situation att tillgå. Under 2006 planerar Fiskeriverket därför att genomföra en djupgående studie av burfiskarnas ekonomi genom intervjuer med burfiskarna. Denna studie förväntas kunna utgöra ett bra underlag infor nästa delrapport om trålgränsutflyttningens effekter.

    Burfiskets miljöeffekter

    God kunskap om ett fiskes fångstsammansättning är en viktig grund för att kunna utvärdera fiskets påverkan på ekosystemet i relation till andra fiskemetoder. Ett annat skäl till en utökad provtagning av kräftburfisket var att kunna leverera ett bättre kunskapsunderlag för förvaltningen av kräftbestånden då trål- och burfångad havskräfta i nuläget inte hanteras separat i de beståndsuppskattningar som internationella havsforskningsrådet (ICES) gör. Andra aspekter är att bur- och trålfisket bedrivs i olika områden och att fångsterna för respektive redskap har olika storleks- och könssammansättning. De två fiskemetoderna har även olika påverkan på kräftan vilket medför skillnader i överlevnaden hos de kräftor som blir tillbakaslängda i havet. Vid en jämförelse över data av fångstsammansättning i trålfisket efter havskräfta med och utan artsorterande rist, samt den i burfisket, är skillnaderna stora. För varje kg landad havskräfta fångades 6-7 kg fisk i det traditionella trålfisket i Skagerrak och Kattegatt under 2004 och 2005. Vid trålfiske med rist var denna siffra 0,7 till 0,9 kg. För varje kg landad kräfta i burfisket fångades 0,15 kg fisk enligt denna undersökning. Data från denna studie indikerar alltså att mängden fångad fisk per kg landad burkräfta är runt en femtedel av den i artselektivt trålfiske med rist och en femtiondedel av den i traditionellt trålfiske med 90 mm diagonalmaska i trålens lyft.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 11.
    Westerberg, Håkan (Editor)
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Fish stocks and environment in marine and inland waters: Swedish assessments 20092009Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 12.
    Sköld, Mattias (Editor)
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Fisk, fiske och miljö: Fiskeriverkets miljömålsarbete 2001-20042004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I sitt regleringsbrev för år 2004 fick Fiskeriverket i uppdrag att lämna en särskild delrapport över de för år 2003 specificerade uppdragen för miljökvalitetsmålen Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande sjöar och vattendrag och Storslagen fjällmiljö. Fiskeriverketsredovisning omfattar inte bara de särskilt specificerade uppdragen utan också Fiskeriverkets övriga arbete för att uppnå miljökvalitetsmålen. Miljömålsarbetet under första halvan år 2004 ingår också i rapporten.

    Fiskeriverket fick 1998 ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling och skall, som ett led i detta, verka för en god fiskevård och främja den biologiska mångfalden och därmed ett rikt och varierat fiskbestånd. Målsättningarna för sektorsansvaret formulerades i rapporten Fiskeriverkets sektorsmål för ekologiskt hållbar utveckling (Fiskeriverket informerar 1999:7). Rapporten utgjorde underlag till de svenska miljökvalitetsmålen "Hav i balans samt levande kust och skärgård" och "Levande sjöar och vattendrag".

    För Fiskeriverket innebär arbetet med miljökvalitetsmålen att målen så långt möjligt integreras i Fiskeriverkets arbete i sin helhet. Dessutom arbetar Fiskeriverket målinriktat med forskning och utveckling för att ta fram ny kunskap som ska ligga till grund för åtgärder som bidrar till att uppnå de delmål där Fiskeriverket har ett ansvar.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 13.
    Fiske och vattenbruk i fysisk planering1989Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 14.
    Fiskeadministrationen: ett organisationsförslag1976Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den översyn av den statliga fiskeadministrationen som vi påbörjade i maj 1976 har omfattat administrationens samtliga delar. Vissa frågor är inte slutbehandlade.

    Vi har avgränsat flera områden som måste bli föremål för fortsatta överväganden. I kapitel 6 har vi dragit upp riktlinjerna för ett fortsatt utredningsarbete under första halvåret 1977.

    Förslaget

    Genomgången har fäst vår uppmärksamhet på några grundläggande frågor, som har avgörande betydelse för administrationens förmaga att möta de krav som ställs på verksamheten. Dessa frågor är

    - planeringsverksamheten

    - verksamhetsinriktningen

    - avgränsningen av ansvarsområden

    - arbetsfördelningen mellan olika enheter

    - resursdimensioneringen

    - personaladministrationen

    Rapporten har i vissa avsnitt en hög detaljeringsgrad, särskilt de avsnitt som behandlar de olika enheternas arbetsuppgifter. Vi vill understryka, att den föreslagna fördelningen av arbetsuppgifter och resurser anger den huvudsakliga verksamhetsinriktningen och inte får ses som något slutligt ställningstagande. Överväganden i dessa frågor måste tvärtom på ett naturligt sätt komma in i den årliga verksamhetsplaneringen. Förslaget bör därför mera ses som ett första steg i en sådan verksamhetsplaneringsprocess.

    Våra ställningstaganden till fiskeadministrationens verksamhet har samlats till kapitel 4. Detta kapitel kan delasi två principiellt olika delar.

    -Avsnitten 4.1 t o m 4.5 behandlar övergripande frågor av planeringskaraktär (planeringsrollen)

    - Avsnitten 4.6 t o m 4.14 behandlar verksamheten - ansvarsområden, planeringsroll, resursfrågor vid de olika enheterna (verksamhetsinriktningen).

    Kapitel 5 berör den administrativa service som lantbruksnämnderna bör lämna fiskenämnderna när dessa inrättas I977-07-01.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 15.
    Fiskeriforskning: ett organisationsförslag1976Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Utredningen har tagit ställning till organisation och personalbehov för fiskeristyrelsens forsknings- och utvecklingsarbete bl a för att kunna bedöma nödvändigheten av lokalupprustningar och nybyggnationer på de olika arbetsplatserna.

    Arbetet har präglats av de krav som redan ställts eller kommer att ställas på den svenska fiskeriforskningen genom att svenskt fiske idag befinner sig i en situation som aldrig tidigare förekommit.

    Fiskezoner, kvoteringar av fångst mellan olika länder och mellan fiskebåtar samt licensiering för fortsatt yrkesfiske innebär begränsningar och fördelningar som tidigare inte blivit nödvändiga att genomföra i sådan omfattning som nu. Samtidigt kommer fisketrycket att öka längs våra kuster. På allmänna vattenområden och på de s k enskilda fiskevattnen kommer konkurrensen om framförallt de värdefulla fiskarterna att ytterligare skärpas. Fisket på fritid kommer att breda ut sig samtidigt som det strandnära och kustbundna yrkesfisket får allt större betydelse inte minst ur regionalekonomiska aspekter.

    För en god lönsamhet i fisket i enlighet med uppställda politiska mål krävs bl a noggranna förutsägelser om fiskbeståndens utveckling. Beräkningar av tillgängliga fångstmängder måste därför intensifieras och förbättras. Underlagsmaterialet för dessa prognoser kräver resursförstärkningar inom flera av fiskeribiologins och hydrografins arbetsområden.

    Samtidigt fordras för att kunna genomföra administrativa fiskevårdsregleringar beträffande olika fiskarter (minimimått, fredningstider, bestämmelser om minsta maskstorlek och krokstorlek etc) att de enskilda arternas biologi är väl känd.

    Direkta fiskevårdsinsatser i form av t ex fiskutsättningar kräver kännedom om rätta arter och stammar av utsättningsfisk, foder, tidpunkter och platser för utsättning, transportteknik, märkningsmetodik etc. För fritidsfisket är fiskutsättningar den kanske allra viktigaste fiskevårdsåtgärden.

    Resultaten av forsknings- och utvecklingsverksamheten. (FoU) måste kunna bearbetas och redovisas på ett ändamålsenligt sätt. Databearbetning och information är i det sammanhanget viktiga instrument. Fiskeristyrelsens avnämare har rätt att kräva en lättillgänglig information om resultaten av FoU-verksamheten.

    Utredningen har även behandlat frågan om tekniskt utvecklingsarbete för att underlätta och förbättra särskilt yrkesfiskarnas möjligheter till bättre fångster.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 16.
    Swahn, Lars (Editor)
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    Fiskeriverket 1948-1998: Jubileumsskrift om fiskets situation, betydelse och framtidsmöjligheter.1998Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 17.
    Fiskets omfattning och intresseområden. Yrkes- och fritidsfiske i söt-och saltvatten.: Underlag för fortsatt riksplanearbete1977Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket har 1976-11-25 hemställt om fiskeristyrelsens medverkan att redovisa yrkes- och fritidsfiskets viktigaste intresseområden i sötvatten och längs kusterna. Arbetet ingår i den översiktliga kartläggning av landets vattentillgångar och vattenutnyttjande m m, som Kungl Maj;t genom beslut 1974-03-03 givit naturvårdsverket i uppdrag att utföra i samråd med berörda myndigheter.

    Kartläggningen av vattentillgångar och vattenutnyttjande är ett led i den fortlöpande fysiska riksplaneringen. Arbetet skall bl a ge underlag för bedömningar av hur tillgångar och anspråk kan vägas samman inom ramen för en långsiktig hushållning med naturresurserna. Det material som sammanställts kommer att redovisas i form av olika delrapporter. En samlad redovisning av vattentillgångar och vattenanvändning skall avsluta naturvårdsverkets arbete under hösten 1977. För en närmare beskrivning av projektetsbakgrund och uppläggning hänvisas till naturvårdsverkets förstudie (SNVPM 614).

    Denna rapport bygger på inventeringsmaterial som tagits fram av lantbruksnämndernas fiskerikonsulenter enligt riktlinjer i fiskeristyrelsens länsinventeringsprogram 1974-11-22. Underlagsmaterialet har kompletterats med resultat från flera aktuella utredningar på fiskets område. Rapporten har sammanställts inom fiskeristyrelsen. Nära samråd har skett ned naturvårdsverket i syfte att åstadkomma jämförbarhet med övriga redovisningar av vattenutnyttjande aktiviteter. Statens planverk har medverkat med sammanställningar av visst tabell- och kartmaterial.

    Inom fiskeristyrelsen har bearbetning av underlagsmaterial jämte tabell och kartpresentation utförts av Johnny Karlsson. Rapporten har i huvudsak skrivits av Ulla Öhlund.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 18.
    Fiskets rationalisering: plan för 1980/811979Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Med utgångspunkt från statsmakternas beslut rörande riktlinjer för fiskeripolitiken, m m (jfr prop 1977/78:112) har fiskeristyrelsen i samarbete med Sveriges fiskares riksförbundnärmare -undersökt möjligheterna att genomföra avsedda rationaliseringsåtgärder. Utgångspunkten för undersökningen har i första hand varit, att lämna förslag till åtgärder ägnade att dels underlätta den av statsmakterna avsedda förnyelsen av fiskeflottan, dels förhindra överetablering inom fisket resp stimulera till sådan fiskeinriktning vilken ur allmän synpunkt är önskvärd. Under utredningsarbetet har genom fiskenämnderna regionala synpunkter på fiskets rationalisering m m inhämtats. Fiskenämndernas synpunkter redovisas i sammanfattad form.

    I föreliggande rapport, Fiskets rationalisering - plan för1980/81 framläggs utredningens resultat samt lämnas förslag till åtgärder av ovan nämnt slag. I det följande lämnas en punktvis sammanfattning av viktigare delar i rapporten.

    1. Under år 1978 utnyttjades tillgängliga kvoter av sill maximalt, medan för övriga kvoterade fiskslag i allmänhet gällde att kvoterna användes i endast begränsad omfattning. För innevarande år är situationen densamma som 1978. Orsaken härtill är främst, att sill/strömmingfisket givit minst lika god inkomst som exempelvis torskfisket och med ett mindre påfrestande arbete.

    2. Den nuvarande fiskeinriktningen med stark koncentration på fångst av sill/ströraming har för torskberedningsindustrin inneburit betydande svårigheter.

    3. Överflyttningen från torskfiske, där förutsättningar för tryggad avsättning finns inom landet, till sillfiske, som inom en nära framtid är förenat med risker för olönsam avsättning, illustrerar behovet av något slags styrning av fångstinriktningen.

    4. I den mån strukturella förändringar sker i den svenskafiskeflottan, vilka har den felaktiga utgångspunkten att ett f n lönsamt sillfiske även på sikt blir lönsamt, kan stora svårigheter förväntas för näringen inom några år.

    5. Tid årsskiftet 1976/79 fanns totalt ca 5 800 fiskebåtar i det yrkesmässiga saltsjöfisket. Av dessa var ca 3 350 st mindre än 26 brt och ca 450 st 26 brt eller större (fiskeskepp). Den senare gruppens sammanlagda tonnage kan uppskattas till ca 32 000 brt. Av 1978 års infiskning inom yrkesfisket i saltsjön (ca 172 000 ton) bedöms inemot 90 % (ca 153 000 ton inkl ca 33 000 ton foderfisk) hänföra sig till fiskeskeppen resp drygt 10 % (ca 20 000 ton) till övrigt yrkesfiske, i första hand det kustnära och strandbundna fisket med mindre båtar.

    6. Bäkfiskeflottans nuvarande kapacitet svarar tämligen väl mot beräknat fångstutrymme. En betydande del av räkfiskeflottan är dock föråldrad och kan förutses behöva bytas ut inom en nära framtid. Den del av den svenska utsjöfiskeflottan som f n helt eller delvis är inriktad på sk fiskfiske har en sammanlagd infiskningskapacitet som icke oväsentligt understiger det beräknade, närmast framtida utrymmet för såväl fångst som avsättning. En stor del av denna flotta består av äldre, orationella fartygsenheter. I stort sett det motsatta förhållandet gäller för sill/strömmingfisket, dvs kapaciteten i den del av flottan som f n helt eller delvis bedriver sådant fiske överstiger väsentligt det utrymme för lönsam avsättning som beräknas finnas i en relativt nära framtid. Större delen av sillfiskeflottan består av förhållandevis stora, moderna fartyg.

    7. Av det sammanlagda antalet fiskeskepp om ca 450 enheter är hela 35 % (inemot 160 st) minst 40 år gamla. Totalt utgörde ca 25 % av totaltonnaget inom utsjöflottan. Ytterligare ca 25 f (ca 115 st) av fiskeskeppen är byggda inom tidsperioden 1940-49. Merparten av de äldre fiskeskeppen återfinnsi nom det mindre och det medelstora tonnaget (26-75 brt).

    8. Byten till nybyggda fiskefartyg är numera förenade med mycket stora och snabbt stigande investeringskostnader, vanligtvis i flermiljonskiassen även för högst normala och vanliga fartygsstorlekar. Med i övrigt oförändrade förutsättningar (bl a vad gäller fiskpriser och drivmedelspriser) innebär därför ett byte till ett nytt fartyg, att infiskningen måste ökas, i regel väsentligt, för att det likvida överskottet (att täcka manaiotter och ev överskott) inte ska sjunka alltför mycket under vad som normalt kunde uppnås med det äldre, utbytta fartyget.

    9. Även med maximalt gynnsamma villkor enligt nuvarande regler för det statliga rationaliseringsstödet medför ettdylikt byte till nytt fartyg generellt, att infiskningsbehovet (för uppnåendet av oförändrade likvida överskott) ökar med storleksordningen 50 å 70 % Ett utbyte under exempelvis en tioårsperiod av det äldre fartygsbeståndet skulle därmed, på ovan angiven förutsättning, medföra ett behov av ytterligare infiskning av i runt tal 25 000 tonfisk. En utökad infiskning av denna storleksordning bedöms inte vara realistisk, varken med hänsyn till vad som är infiskningstekniskt möjligt för det enskilda fiskeföretageteller mot bakgrund av det framtida utrymmet för fångst och lönsam avsättning.

    10. Undersökningen inkluderar en stickprovsbaserad studie av fiskeföretagens lönsamhet 1977-1978 (avsnitt 5.4). Resultaten därav indikerar bl a, vid byte från gammalt till nybyggt fiskeskepp, att fiskeföretagens kapitalkostnad ökar med storleksordningen 10 ggr, vilket i dagens läge motsvarar kostnaden för 2-7 manslotter (beroende på fiskeinriktning, fartygsstorlek m m).

    11. Den väsentligaste anledningen till det besvärliga läget är att söka i det på senare tid kraftigt höjda kostnadsläget för nybyggda fiskefartyg. Det nuvarande statliga rationaliseringsstödet har inte medgett tillräcklig stimulans för fiskeföretag att i nämnvärd omfattning genomföra utbyten av äldre, orationella fartygsenheter mot nybyggda.

    12. Vid investeringsbelopp omkring tre milj kr och däröver kan det statliga stödet numera, generellt sett, anses ge endast marginellt positiva effekter på de kapitalutgifter som ett fiskeföretag ådrager sig i samband med byte från gammalt till nybyggt fartyg, även vid maximalt utnyttjande av stödvillkoren. I sammanhanget bör nämnas, att med de ändrade regler för beskattning, vilka riksdagen nyligen fattat beslut om (jfr prop 1978/79:210 om ändrad företagsbeskattning), bl a innebärande möjlighet att göra avsättningar till investeringskonto, kan förutsättningarna för självfinansiering beräknas öka. Ett genomförande av förslaget torde i detta sammanhang dock ge avsedda effekter först på någon sikt.

    13. Mot den ovan redovisade bakgrunden finner styrelsen, att de av statsmakterna uppställda målen för fiskets rationalisering knappast kan realiseras under rådande förhållanden, i vart fall vad gäller mera kostnadskrävande åtgärder, t ex den succesiva förnyelse av fiskeflottan vilken angetts vara av särskild vikt. De nuvarande bestämmelserna för det statliga rationaliseringsstödets användning medger härvidlag inte insatser av den storleksordning som erfordras för att stödet skall bli ett mera verksamt instrument för fisketsrationalisering.

    14. I det föregående har konstaterats, att en betydande del av den svenska utsjöflottan är föråldrad; särskilt gäller detta de mindre och medelstora fiskeskeppen. Många fiskeföretag får vidkännas höga underhållskostnader för att hålla äldre fiskefartyg i gott skick. Som regel söker man fiskerilån för större reparationer, motorbyten och ombyggnader. Ofta återkommer man med några års mellanrum med nya låneansökningar. Ofta torde det vara ekonomiskt mera lämpligt att, i stället för att ådra sig upprepade framtida reparationskostnader, skrota (kondemnera) fartyget och investera i ett nytt, alternativt ett bättre begagnat fartyg.

    15. För att kondemnering i praktiken ska kunna bli ett alternativ till nuvarande gängse mönster, måste båtägaren erbjudas rimlig ekonomisk ersättning, bidrag, för sin gamla båt för att avstå från försäljning på öppna marknaden. Eljest skulle nuvarande "normalsituation” upprepas, dvs den gamla båten återkommer i fisket, ev på någon annan kuststräcka, och kräver fortsatta dryga privata och statliga insatser för reparation och underhåll; på grund av kostnadsläget blir utbyte mot nybyggt fartyg nästan aldrig aktuellt. För att undvika denna utveckling tillämpar man i åtskilliga andra länder ett system, som i princip går ut på att bidrag erhålls för fartyg som kondemneras, alt. i vissa fall säljs utanför det egna landets gränser. Normalt utgår bidraget som ett pris per bruttoregisterton.

    16. För att ett kondemneringsbidrag skall komma att vara ett verkligt alternativ till försäljning, kan förutses att bidraget måste vara av samma storleksordning som marknadspriset. En försiktig uppskattning antyder, att ett kondemneringsbidrag av storleksordningen 2 500 kr per bruttoregisterton tämligen väl skulle uppfylla detta krav. Det kan i detta sammanhang tillläggas, att man i utlandet, på i principlikartade förutsättningar, normalt medger kondemneringsbidrag som ungefärligen motsvarar nämnda belopp.

    17. En succesiv totalförnyelse under förslagsvis en tioårsperiod av det äldre, uttjänta beståndet av fiskeskepp beräknas för budgetåret 1980/81 - med ovan diskuterade bidragsnorm - dra en kostnad i form av kondemneringsbidrag av storleksordningen 2 milj kr.

    18. För att kondemneringsförfarandet ska kunna genomföras underbetryggande former, syns lämpligt att Förenade fabriksverken blir ansvarigt för fartyg vilka beslutats ska kondemneras.

    19. Av väsentlig betydelse för det svenska fisket är att fisket i många länder med vilket det har att konkurrera, såväl på den internationella som den inhemska marknaden, f n genomgår en rationalisering med mycket kraftigt statligt stöd. I många länder främjas vidare rationaliseringen inom fisket genom att statliga bidrag ges för skrotning (kondemnering) av föråldrade fiskefartyg. Härigenom bidrar man verksamt till att dels ur flottan få bort för enskilda fiskeföretag på sikt oekonomiska enheter, dels skapa bättre möjligheter för fartygsförnyelser utan att samtidigt kraftigt öka fiskeflottans totala infiskningskapacitet och infiskningsbehov.

    Mot den ovan tecknade bakgrunden föreslår fiskeristyrelsen i föreliggande plan följande, vad gäller dels investering i nybyggt fiskefartyg i samband med utbyte av föråldrat fartyg dela investering föranledd av övergång till sådan fiskeinriktning vilken ur allmän synpunkt är önskvärd, att det statliga stödet till fiskets rationalisering snarast, dock senast fr o m budgetåret 1980/81 ändras på så sätt

    att statsbidrag (avskrivningslån) får utgå med högst 25 % av investeringskostnaden,

    att statsbidrag och fiskerilån tillsammans får utgå med högst 55 % av investeringskostnaden; understiger denna kostnadsdel 1 milj kr får statsbidrag och fiskerilån sammantaget likväl utgå med högre andel, dock högst 1 milj kr, förutsatt att övriga villkor uppfylls,

    att nuvarande regler om maximering av statsbidragets resp statsbidragets och fiskerilånets sammanlagda storlek slopas samt att säkerheten för avskrivningslån och fiskerilån får utgöras av pantbrev i fartyget med sämre säkerhet än för lån som lämnas av svenskt kreditinstitut.

    Styrelsen är för sin del beredd att, vad gäller rationaliseringsåtgärder av ovan nämnda slag, sänka kravet på fiskeföretagens egen finansiering från lägst 20 % av investeringskostnaden (enligt hittills tillämpad praxis) till lägst 10 %. Styrelsen föreslår dessutom, att bidrag till kondemnering av föråldrade fiskefartyg får utgå på i princip följande förutsättningar, nämligen

    att fartyg som är 40 år eller äldre (förslagsvis) regelmässigt skall vara berättigade till bidrag för kondemnering,

    att statligt rationaliseringsstöd, med undantag för kondemneringsbidrag, normalt inte utgår till åtgärder avseende fartyg somär 40 år eller äldre

    samt att bidrag för kondemnering skall kunna utgå även beträffande fartyg som är yngre än 40 år i de fall fartyget är i dålig kondition och ur ekonomiska eller andra synpunkter ej bedöms lämpligt för upprustning; sjöfartsinspektionen (eller andra "gode män") bör i sådana fall bedöma fartygetskondition.

    Dessutom bör enligt styrelens mening, verkas för att, vid rationaliseringsåtgärder av ovan nämnda slag, amorteringstiden för statsgaranterade lån i största möjliga utsträckning förlängs till 20 år.

    Genom de föreslagna ändringarna resp tilläggen till nuvarande bestämmelser för rationaliseringsstödets användning kan bedömas, att - jämfört med gällande stödbestämmelser - en ca 25-procentig minskning av infiskningsbehovet (vid byte av gammalt till nybyggt fartyg med bibehållna likvida överskott) uppnås generellt. Med utgångspunkt från det för åtskilliga viktigare fiskslag ansträngda fångst- och avsättningsutrymmet, måste detta utfall av den föreslagna nyordningen för rationaliseringsstödets användning anses som en för svenskt fiske totalt sett väsentlig vinst.

    Vid sidan av dessa övergripande, näringsstrukturella aspekter bör i lika mån betonas de fördelar som ligger i att de enskilda fiskeföretag, vilka satsar i byten till nybyggda rationella fartygsenheter, genom minskat infiskningsbehov som följd av de föreslagna stödbestämmelsema, ges rimligare förutsättningar än f n att - då avsedd fiskein riktning ur allmän synpunkt är lämplig att främja - på sikt klara de ekonomiska åtaganden man gör i samband med nyinvesteringen.

    Styrelsen betonar i rapporten nödvändigheten av att utökade möjligheter till skapas att dels förhindra överetablering inom fisket, dels stimulera sådan fiskeinriktning som motverkar brist på konsumtionsfisk eller råvara för beredning. Utöver ovan framförda förslag beträffande ändring av gällande regler för rationaliseringsstödets användning framhålls - för uppnåendet av detta mål -vikten av att genom specialdestinering av licenser för yrkesfiske kunna begränsa rätten att bedriva fiske med viss inriktning.

    Styrelsen önskar därför statsmakternas klarläggande huruvida till ett meddelande av yrkesfiskelicens kan knytas villkor av fiskeinriktningsbegränsande innebörd.

    Styrelsen föreslår därvid, mot den bakgrund som lämnas i föreliggande plan för fiskets rationalisering, att sådant villkor får knytas till licens för yrkesfiske. Ifrågavarande tillämpning av licensgivningen bör enligt styrelsens uppfattning medges snarast, dock senast fr o m budgetåret 1980/81.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 19.
    Fritidsfiske: 901991Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This survey dealing with Swedish recreational fishing (fishing nonprofessionally using different types of equipment) was made in the form of a mailed questionnaire consisting of 47 questions. It was initiated by the Swedish National Board of Fisheries and sponsored by The Swedish Forest Enterprise. Cooperaters have been the University of Gothenburg and the Swedish Angler's Association.

    The data collection took place during late 1989. The sample size was 5 650, ranging in age from 18 - 74. The response rate was 81%.

    2.8 million (48 %) are interested in recreational fishing. Approximately 800 000 say they are interested but do not actually fish.

    1.2 million go fishing 1 - 5 times a year.

    Approximately 360 000 go fishing more than 20 times a year.

    30 % go fishing less frequently today compared to 10 years ago.

    One million went fishing in freshwater only.

    1.1 million use their summerhouse as a base for their fishing.

    Approximately 600 000 are tourist fishers (they stay away overnight from home or summerhouse).

    Almost one million own or have access to a piece of land and thereby also the fishing waters and the fishing rights.

    Angling is the most popular kind of recreational fishing (done by 75 %). 14 % have only used other equipment than rod and line when fishing, while 70 % have only been sport fishing (using rod and line only).

    The total catch (including all species) is estimated to be between 34 100 - 52 700 tonnes.

    89 % consider the natural environment to be important or very important for the fishing. The catch ranks second (78 %), and service third (34 %).

    55 % are willing to pay a " general " fishing license provided that the money is spent on fishery management. This figure increases to 62 % when calculated on fishermen only.

    The gross expenditure on fishing is estimated to be 2 billion SEK (boats, summerhouses and caravans not included).

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 20.
    Färre och enklare fiskebestämmelser: Fiskeristyrelsen, Rapport 19881988Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 21.
    Konsekvenserna av det fria handredskapsfisket: Utredningsrapport januari 19921992Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Regeringen uppdrog 1991-06-06 åt fiskeriverket att med utgångspunkt från vad som anförts i jordbruksutskottets betänkande 1990/91:22 utvärdera konsekvenserna av det fria handredskapsfisket.

    Underlag till denna rapport har kommit ifrån berörda länsstyrelser, fiskeriverkets kustlaboratorium, fiskeriverkets och SCB:s fiskeristatistik samt från representanter för kustbevakningen och polisen utmed södra ostkusten.

    Det är uppenbart att skador på redskap har uppstått hos ett antal yrkesfiskare som en följd av det fria handredskapsfisket. Det synes som om skadorna har varit mest omfattande i Kalmar och Östergötlands län.

    Fångsterna i det yrkesmässiga kustfisket har förmodligen i vissa områden minskat som en följd av det fria handredskapsfisket. Kustlaboratoriets undersökningar avseende gädda visar att redan en måttlig ökning av sportfiskeuttaget i ett optimalt nyttjat yrkesfiskeområde kan ge betydande fångstminskningar för yrkesfisket. Om å andra sidan området är underutnyttjat kan ett ökat sportfiskeuttag medföra fångstökningar för yrkesfisket. Enligtf iskeriverkets bedömning är det troligt att en överfiskning har skett i vissa områden som en följd av det fria handredskapsfisket. Det är emellertid också troligt att det i andra områden tack vare det ökade sportfisket skett en optimering av uttaget som resulterat i en ökad avkastning.

    Fångstkonkurrens och problem med att utöva fisket pga skador på redskap m m har av allt att döma inte påverkat yrkesfiskets totalfångster regionalt sett längs södra ostkusten. I fångststatiken märks ingen förändring i gäddfisket, ålfisket eller annat fiske i området som tyder på att handredskapsfiskereformen påverkat bestånden negativt.

    Det fria handredskapsfisket har inneburit att resurserna för fiskevårdsåtgärder längs kusten har minskat vilket medfört ett ökat behov av statliga insatser för fiskevården.

    Problemen som rör slitage på mark och vegetation och störningar av faunan (främst fågelfaunan) är enligt fiskeriverkets bedömning inte större än att de bör kunna lösas genom förbättrad information och ökat skydd av känsliga områden med stöd av naturvårdslagen.

    För sportfisket och därtill sammanhängande verksamheter som turism har införandet av det fria handredskapsfisket varit mycket positivt. Ökade fiskemöjligheter, ökat utbyte av fisket och enklare fiskeregler är de fördelar för allmänheten av det fria handredskapsfisket som i första hand bör framhållas.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 22.
    Miljömålen och fisket: Fiskeriverkets rapport om sitt sektorsansvar för miljömålsfrågor 20072007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport utgör Fiskeriverkets underlag till Miljömålsrådets arbete med fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet. Fiskeriverket har ett helt eller delat ansvar för delmål under främst miljökvalitetsmålen Hav i balans samt levande kust och skärgård och Levande sjöar och vattendrag. I rapporten redogörs för Fiskeriverkets sektorsansvar för miljömålsfrågor och analyseras sektorns påverkan på miljön. I övrigt redovisas respektive miljökvalitetmål där verket har ett ansvar, målkonflikter och synergieffekter diskuteras. Därefter analyseras delmålen och eventuella förslag till revideringar, nya delmål och åtgärdsförslag redovisas. Under delmålen rapporteras också pågående och utfört åtgärdsarbete. I bilagan redogörs vidare för konsekvensanalyser av förslag till justeringar av delmål, nytt delmål och åtgärdsförslag.

    Fiskeriverket föreslår justeringar av två delmål och att ett nytt delmål införs under mljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Under dessa delmål föreslås också ett antal åtgärder.

    Fcr delmål 4 om minskning av bifångster av marina däggdjur och fåglar föreslås att målet ändras till att bifångsterna av marina däggdjur och sjöfåglar skall år 2015 inte ha mer än försumbara negativa effekter på populationerna eller ekosystemet.

    Anledningen är att målet inte kommer att kunna nås till år 2010 för alla marina däggdjursbestånd under rådande förutsättningar, samt att 1% målet saknar biologisk grund för sälbestånden. Den del av delmålet som rör vad som inte är målarter av fisk föreslås behandlas under delmålet om en Anpassning av uttaget av fisk. Konsekvensanalysen av förslaget visar att myndigheterna bör frångå att ange en viss maximal andel bifångst av marina däggdjur och fåglar. Detta kan få orimliga och omfattande negativa effekter för det småskaliga kustfisket i Östersjön och är inte biologiskt motiverat. Redskapsutveckling och samarbete med fiskarena är nödvändigt för en förbättrad situation. De åtgärder som föreslås är:

    • Handlingsplan för minskade bifångster av marina däggdjur och fåglar

    • Utredning med förslag för bättre uppskattningar av fritids- och binäringsfisket

    • Fortsatt redskapsutveckling

    Fcr delmål 5 om Anpassning av uttaget av fisk föreslås att målet ändras till att:

    Uttaget av fisk inklusive bifångster skall senast 2015 ha anpassats till havens ekologiska bärkraft och förmåga till återhämtning genom ett varsamt och hållbart fiske på livskraftiga fiskbestånd.

    Syftet med revideringen är att tydliggöra behovet av en ekosystemansats, göra denna mätbar och att ange en realistisk tidsplan för när delmålet kan uppnås. De åtgärder som föreslås är att:

    • Överkapaciteten inom berörda fiskerier skall avvecklas enligt en anpassningsplan.

    • Alternativa förvaltningsformer skall på sikt ersätta det nuvarande kvotsystemet.

    • Samförvaltning skall ge ökat lokalt inflytande.

    • Allt svenskt vatten skall zoneras med avseende på tillåten fiskeaktivitet

    • Regelverket för tillträde till resursen skall reformeras för att tydligare styra fisket.

    • Selektiva fiskemetoder och redskap skall utvecklas och realiseras i fisket.

    • Förbättrad fiskekontroll skall uppnås genom effektiva rutiner och tekniskfiskeövervakning.

    • Kunskap om fiske och ekosystem-baserad förvaltning skall öka.

    • Aktiv påverkan inom EU-systemet skall medföra högre acceptans för svenska synpunkter.

    Konsekvensanalyser av de olika åtgärdsförslagen visar att åtgärderna kan bidra till uppfyllelse av delmålet samtidigt som åtgärderna i flera fall kan gynna det småskaliga kustnära fisket. Här finns dock i vissa fall en viss risk för kompromissande mellan att gynna det småskaliga kustfisket och kostnadseffektiviteten i fisket. Fiskeriverket betonar att det är viktigt att de åtgärder som införs analyseras både utifrån vilka effekter de ger i sig och hur de samverkar med andra styrmedel och åtgärder. Att utgå från ett ekosystemperspektiv kan förutom att ge en bättre förvaltning ur ett biologiskt perspektiv även bidra till en samhällsekonomiskt mer effektiv förvaltning.

    Fiskeriverket föreslår också ett nytt delmål om restaurering av kusthabitat::Senast 2010 skall berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram regionala åtgärdsprogram för restaurering av störda kusthabitat viktiga t ex som lek- och uppväxtmiljöer för fisk.

    Det finns ett stort behov av att restaurera störda havsmiljöer rent generellt men även för kustfiskbestånd. En del av detta görs under målet Levande sjöar och vattendrag för vissa kustvandrande bestånd av t ex abborre, gädda och öring. Det finns dock många områden t ex mynningsområden vid småvattendrag samt rena brackvatten- och havsmiljöer medomfattande restaureringsbehov. Förslaget innebär att ett regionsövergripande åtgärdsprogram för störda habtiat såsom t ex nyckelmiljöer för fiskars lek- och uppväxt, tas fram till 2010. Det nya delmålet skall också ses som en komplettering till delmål som berör skydd och restaurering under ”Levande sjöar och vattendrag” och ”Myllrande våtmarker” och samordning med åtgärder under dessa mål är viktig.

    Konsekvensanalysen visar att nyttorna av de åtgärder som kan komma att vidtas kan bli stora men att det är viktigt att försöka väga olika åtgärders nytta i olika områden för att prioritera deåtgärder som ger mest nytta per krona.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 23.
    Nationell handlingsplan för fiskerikontroll 2008-20112008Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 24.
    Röding och militär verksamhet i Vättern: Utredning och fiskevårdsåtgärder under en prövotid1977Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Fiskeristyrelsen fick 1965 Kungl Maj:ts uppdrag att under en prövotid av 10 år vidtaga erforderliga åtgärder för utredning av skador på Vätternsrödingbestånd till följd av militär verksamhet. Som direktiv för åtgärderna hänvisades till av fiskeristyrelsen angivna riktlinjer.

    Riktlinjerna har i stort sett kunnat följas. De undersökningar och utredningar angående Vätterns vattenmiljöförhållanden som under prövotiden utförts av Kommittén för Vätterns vattenvård har medfört att vissa ursprungligen föreslagna provtagningsprogram ej behövt utföras inom ramen för prövotidsåtgärdema.

    Vattenbeskaffenheten i Vättern var fram till 1970-talets början stadd i hastig försämring till följd av kommunala och industriella avloppsutsläpp. Genom nybyggnation och utbyggnad av avioppsreningsanläggningar har en betydande minskning av skadliga utsläpp kunnat ske. Under prövotidens senare år har en successiv förbättring av Vätterns vattenmiljö kunnat konstateras. Några förändringar av fiskfaunan har dock ännu ej registrerats till följd härav.

    Rödingen är den ekonomiskt mest betydelsefulla fiskarten. Fångst statistiken avspeglar växlingar mellan bestånden av sik och röding. En kraftig uppgång följd av en nedgång i röding- respektive sikfisket noteras under prövotidens senare hälft. Förändringarna har skett i hela sjön och kan inte hänföras till den militära verksamheten.

    Antalet registrerade Vättemfiskare har ökat under perioden medan enklare nedgång i antalet förvärvsfiskare föreligger.

    Den militära verksamheten som utnyttjar sjön som nedslagsplats vid skjutningar är lokaliserad i land till orterna Karlsborg, Kråk och Hästholmen. Antalet skjutande förband har ökat under perioden och skjutplatsema synes vara utnyttjade optimalt.

    Skjutplatsernas riskområden upptar mer än 30 % av Vätterns yta. Några betydande ändringar av skjutplatser eller riskområden har ej skett underprövotidsperioden.

    Skjutningar med sprängladdad ammunition förekommer från skjutplatserna av vissa förband och institutioner och inom vissa riskområden. Förutom flygets är all skjutverksamhet landbaserad och har vid Kråk och Hästholmenutbildnings- och övningssyfte medan, man vid Karlsborg främst utprov arammunition och sprängmedel för arméns, marinens och flygvapnets behov. Den senare verksamheten utföres av Provningscentralen som är en enhet inom Försvarets Materielverk.

    Övningar där avsiktliga undervattensdetonationer förekommer utföres inte från Kräks eller Hästholmens skjutfält. Ungefär 90 % av skjutningarna sker med icke sprängladdad ammunition. Vid de tillfällen sådan användes är den inrättad för brisad ovan eller vid vattenytan. Fel funktion då brisad sker under vattenytan anges som sällan förekommande.

    Västgöta flygflottiljs övningsverksamhet vid Hammaren - Enebågen bedrives numera i mycket liten utsträckning med sprängladdad ammunition.

    Den mest omfattande verksamheten där sprängladdad ammunition kommer till användning sker vid Provningscentralen i Karlsborg. De grövsta förekommande granaterna innehåller högst 8 kg sprängämne. Skjutningar med sprängladdad ammunition utgör en mindre del av verksamheten. Granaterna är inställda för brisad ovan eller vid vattenytan men även skjutningar med fördröjningsbrisad kan förekomma. Felfunktion uppkommer i frekvensen 2-3 °/0 varvid granaten kan sjunka odetonerad eller brisera under vattenytan.

    Rödinglek förekommer inom skjutplatsemas riskområden. Bland de lokaler som undersökts genom provfiske kan lekplatsen Tängan söder om ön Röcknen framhållas. Grundet Höjen beläget inom riskområde 1 ca 1 500 m utanför Provningscentralens skjutplatser har dokumenterats som en mycket god rödinglekplats fram till 1940-talet. Under provotiden har Höjen provfiskats vid 39 tillfällen (6 000 nattimmar) vid rödingens lekperiod utan att någon lek kunnat noteras. Andra närliggande lekplatser mellan Karlsborg och Sörhamn har provfiskats vid samma tid varvid mer eller mindre omfattande lek kunnat konstateras.

    Grundet Höjen har varit föremål för utredningens speciella intresse. Höjen har inte medvetet använts som nedslagsplats för sprängladdad ammunition sedan 1966. Det kan däremot anses vara belagt att man efter andra världskriget vid ett eller flera tillfällen använt Höjen som målområde vid flygbombningar. Höjen har under provotiden varit nedslagsplats för barlastad och övningsladdad ammunition. Inventeringar som utförts visar att grundet inte utsatts för några svårartade mekaniska skador. Enstaka spår av krevadgropar kan skönjas. Med tanke på verksamhetens intensitet inom det riskområde vilket Hojen ligger är det förvånansvärt sparsamt med projektilrester.

    Försöksanordningar med befruktad rödingrom har under flera år utsatts på Höjen och andra jämförelsegrund. Någon större skillnad i kläckningsresultat mellan Höjen och andra lokaler föreligger inte. Analyser på tungmetallhalter har skett på slamprover, rödingrom och -yngel och vatten utan att några stora skillnader mellan olika lokalers värden förelegat. Viss påverkan på vattenkvalitén beroende på ammunitionsresterna kan dock ej uteslutas.

    Ca 45 000 1-2 åriga rödingungar, varav över 10 000 märkts har utsatts vid Höjen och andra lokaler. Några tecken på nedsatt kondition hos den röding som utsatts inom skjutområdena föreligger inte.

    14 yrkes-, deltids- och fritidsfiskare som bedrivit sitt fiske inom och utanför skjutområden har under åren 1969-1975 fört särskilda fiskejournaler för utredningens räkning. Medelavkastningen per fiskeansträngning vid nätfisket har beräknats. För de fiskare som bedrivit fisket inom de områden där skjutning bedrives kan avkastningen anses ligga på en normalnivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 25.
    Salmon in perspective: Salmon in the Baltic - proposals for short-term and long-term measures1996Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Goals

    The opinion of the National Board of Fisheries is that the following goals should apply for salmon conservation in the Baltic Sea:

    a) The short-term goal is to eradicate the acute threat to genetic impoverishment or in certain cases actual elimination, which the majority of wild salmon stocks face today.

    b) The long-term goal is to utilize the entire natural reproduction potential in every salmon carrying river or part of river. An interim goal set by the Baltic Sea Fisheries Commission is that a level of 50 % of the reproduction capacity in each salmon carrying river should be achieved before the year2010.

    c) The growth potential in the sea should be made better use of than at present.

    The state of stocks

    Most of the wild salmon stocks in the Gulf of Bothnia are in a precarious situation. The outbreak of the so-called M74 syndrome in the early nineties has aggravated the position. The syndrome has now caused extensive mortality over a period of five years and shows no signs of abating. The presumption here must therefore be that the level of mortality will continue to be much the same ashitherto. Strict protection measures are therefore required. The EU's so-called Lassen Report recommends on its part a ban on salmon fishery in the Baltic Sea for the year 1997. The advice of ICES (the ACFM report) concerning recommendations for salmon fishery in 1997 is not available until later this year. In the current report the National Board of Fisheries has among other things acted on biological source material similar to what the ICES Baltic salmon working group has had access to.

    Measures during 1997

    a) Total allowable catch (TAC)

    On account of the critical situation for the majority of stocks of naturally reproducing salmon in the Baltic Sea, where the M74 syndrome will as far as can be judged remain for a number of years to come, a substantial reduction in catches of such salmon is of vital importance. In view of this and bearing in mind the predetermined interim goal that a level of 50 % of the natural reproduction capacity in each salmon carrying river should be achieved before the year 2010, and also observing established Finnish regulations and proposed Swedish measures in the Bothnian Bay, the Nationa lBoard of Fisheries has worked out alternative TAC levels; 206 000, 262 000 and 314 000 salmons respectively, depending on the efficacy of the coastal fishery regulations decided on by Finland and those now proposed by the National Board of Fisheries. With regard to the uncertainty in these calculations, it would seem appropriate to make to choose a TAC for 1997 at the lower end of the stated interval. This assessment assumes that the coastal fishery regulations mentioned are implemented to the full.

    The National Board of Fisheries also shows what effects an increased share of catches in the Gulf of Bothnia - within an unchanged total Swedish quota - would have on the exploitation of wild salmon stocks. Any such change would entail reduced exploitation of wild salmon, at all events withthe implementation of the new coastal fishery regulations, i.e. the Finnish ones decided on and the Swedish ones here proposed. Changes in the distribution of quotas between the northern and southern Baltic would also have political allocation consequences, for which reason the Board refrains from submitting a proposal on this matter

    b) Terminal fishing areas and closed areas

    In certain areas along the coast of the Bothnian Bay, outside rivers with reared stocks, it is intended to set up so-called terminal fishing areas. In these areas, where the proportion of reared salmon is considerably greater, and of wild salmon considerably smaller than average, extensive fishing canbe conducted on reared salmon over along season. In the terminal fishing areas substantial catches can be made of reared salmon which, with the reduced TAC level now proposed, will in futurere turn to spawn to a greater extent than at present.

    The proposal entails maintaining, or alternatively extending, existing closed areas outside rivers with wild stocks with a continued ban on salmon fishery for 1997. The intention is to ease the restrictionsas soon as the stock situation allows.The precise extent and limits of the closed areas and terminal fishing areas will be more closely defined in the autumn of 1996.

    c) Closed seasons etc.

    The National Board of Fisheries proposes differentiated closed seasons during the early summer for the coastal areas of the Gulf of Bothnia, which in this respect would be divided into three areas. The proposal has taken into consideration the recently approved Finnish regulations. Coastal fishery with a fixed open season, as in the Finnish regulations, has very varying effects in years with early and late spawning migration. For the closed seasons to have the greatest possible effect it is therefore intended to lay down an opening date every year which vairies within ± 10 days. This will be based on the close relationship between the winter-spring water temperature in the southern Baltic and the point in time when the salmon spawning migration starts along the coast of northern Sweden. A forecast of the spawning migration period can be made 1-2 months before the fishery starts in the Gulf of Bothnia.

    d) The National Board of Fisheries intends to reintroduce a ban on fishing with salmon nets and salmon lines north of 59°30'N in the Baltic Sea, starting from the salmon fishing season in 1996. Such a ban prevailed up to the admission of Sweden to the EU.

    e) Adipose fin clipping

    The National Board of Fisheries proposes that all reared salmon released in the Baltic Sea area should be fin clipped for a period of preferably 4 years, or alternatively permanently, if the operationturns out well, as an aid to the management of wild and reared salmon. Adipose fin clipping should be formulated as an international project so as best to be able to synchronise the time-limited project and maximise the outcome for future management.

    f) Delayed release

    The National Board of Fisheries proposes that the trials with delayed release should now be intensified throughout the actual Baltic Sea. Danish trials off Bornholm have shown very favourable results. Sweden should be able to contribute know-how in the implementation of the trials. The Board is of the opinion that funds should be available from the EU for this matter.

    Measures from 1998 and onwards

    a) Implementation of the "salmon package" The National Board of Fisheries proposes that the so-called salmon package, with a central closed area in the actual Baltic Sea and fishing for reared salmon in accordance with the delayed release method, be implemented under joint international action. By this means it is possible both to preserve naturally reproducing salmon stocks and to maintain and in the long run to increase profitable professional fishing for salmon in the Baltic Sea. Moreover, the increased return migration of salmon to the natural salmon rivers will have a considerable effect on employment by facilitating the development of extensive fishing by tourists.

    b) Greater mesh size

    If the so-called salmon package is not implemented, a considerable increase in the mesh size of salmon nets is proposed (to a magnitude of 225 mm, similar to what has been proposed in Finland).

    Research and investigation needs

    It is proposed that the following projects be implemented:

    - To be able to minimise catches of wild salmon in the proposed terminal fishing areas, it is important that they are demarcated in the best possible manner. For this to be possible all available information should be utilized to the full. This means that tagging data, information on wild salmon migration etc must be compiled before the final formulation of these areas can take place in the autumn of 1996.

    - Plans should be drawn up for the implementation of enhancement releases to a greater extent than today if the proposed fishery regulations do not come into force or the measures do not have the desired effect on the size of stocks. The plans should be drawn up in 1996 -1997 and they should be implemented before the year 2000 if the size of stocks does not increase in the way intended. One fundamental objective is that the releases should be temporary.

    - It should be investigated whether the establishment of goals for the quantity of spawning fish (escapement) for individual wild salmon stocks is a suitable management instrument. It is partly a question of the theoretical background, but also the practical formulation, e.g. measuring how the goal is achieved and consequences for management dependent on whether the goal is achieved or not.

    - One or two Swedish salmon rivers in the Baltic Sea area should be established as so-called indexrivers, where the salmon stocks are followed particularly closely over a long period. This means among other things that return migration, parr production and smolt migration are monitored annually over a long succession of years. In these rivers survival during various phases of life can be studied closely.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 26.
    Småskaligt kustfiske och insjöfiske: en analys2001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Regeringen uppdrog den 19 april 2000 åt Fiskeriverket att analysera situationen för det småskaliga kustfisket och insjöfisket i Sverige. I uppdraget ingår även att lägga fram förslag på lämpliga åtgärder för att förbättra förutsättningarna för detta fiske. Fiskeriverket har tolkat uppdraget som att det gäller småskaligt fiske som bedrivs i yrkesmässig omfattning främst av licensierade fiskare. Det innebär att utredningen inte behandlar fritidsfisket eller turismfisket annat än att dessa fisken beskrivs i de sammanhang när de nyttjar samma resurs.

    I kapitel 1-13 redovisas de olika slag av fisken som har identifierats inom ramen för uppdraget. I kapitel 14-21 tas upp frågor av mera horisontell karaktär. Det bör framhållas att de överväganden och förslag till åtgärder som läggs fram med anledning av uppdraget är till vissa delar förhållandevis översiktliga och förutsätts bli föremål för en mer detaljerad utredning och samråd före beslut om genomförande.

    Definitioner

    Någon allmänt antagen definition av begreppet småskaligt fiske finns inte men till kategorin räknas normalt allt insjöfiske. En avgränsning vad gäller saltsjöfisket som man tidigare administrativt har använt, också inom EU, är fartygsstorleken där gränsen är satt vid 12 meter. Med denna definition svarade fartyg under tolv meter för ca 43% av det totala antalet landningar av svenska fiskare under år 2000, samtidigt som dessa fartyg endast stod för ca 3% av den landade kvantiteten. Detta innebär att de mindre fartygen kännetecknas av ett fiskemönster med ett flertal korta fiskeresor.

    Inom ramen för utredningen har definitionen av småskaligt fiske diskuterats med utgångspunkt i begreppet lokalt bedrivet fiske. Utredningen har därför kommit fram till att inte begränsa fisket efter fartygsstorlek, utan definierar det som ett fiske som i allmänhet består av fångstresor som är kortare än ett dygn. Det innebär att till kategorin småskaligt fiske har vi även räknat in något större fartyg än tolv meter. Totalt var det 1119 stycken fartyg, med en medellängd på 9 meter, som hade ett fiskemönster under år 2000 som till minst 90% bestod av fångstresor kortare än ett dygn. Av dessa var 125 fartyg över tolv meter. Kännetecknande för ett småskaligt fiske är också att man fiskar ett antal olika arter. Målarten varierar efter lokala, regionala och säsongsmässiga förutsättningar.

    Räknat på kvantitet så bidrog detta småskaliga kustfiske definierat som ett endygnsfiske med ca 5% av den totala mängden landad fisk av svenska fiskare i saltsjöfisket under år 2000. Vilket motsvarar ett värde i förstahandsledet (baserat på avräkningsnotor) på ca 21% (209 mkr) av det totala saltsjöfiskets värde (971 mkr). Till detta kommer insjöfiskets fångster på ca 1 460 ton fisk till ett värde av ca 36 mkr. Sammanlagt svarar det småskaliga fisket, inklusive insjöfisket, för ca 5,4% av den totala kvantiteten motsvarande ca 24% av det totala värdet. Fångsterna i detta fiske går uteslutande till konsumtion, vilket innebär att om man drar bort den mängd fisk som går till foder blir det småskaliga fiskets andel av det totala konsumtionsfisket ca 18,5% räknat på kvantitet och ca 32% räknat på värdet. Till detta kommer den mängd fisk som några hundra fiskare fångar på egen fiskerätt på Ost- och Sydkusten och i insjöarna. Dessa fiskare har inte yrkesfiskelicens och har därmed ingen skyldighet att rapportera sina fångster, men många har huvuddelen av sin inkomst från fisket.

    Analys av det småskaliga fisket

    Småskaligt fiske är alltså inte ett enhetligt begrepp varför analysen är uppdelad i tretton kategorier dels efter en regional fördelning men också efter den typ av redskap som används i fisket och efter de arter man fiskar. I Östersjön har vi definierat sex olika fisken, vilka är: Fiske med lax- och sikfällor i Bottniska viken, Strömmings- och sikfiske i Bottniska viken, Trålfiske efter siklöja, Fiske med garn efter torsk och piggvar, Blank och gulålsfiske i Östersjön, Nät- och ryssjefiske i Östersjön och södra Bottniska viken. Även på Västkusten har vi definierat sex olika typer av småskaliga fisken efter redskapstyp och målart. Dessa är: Gulålsfiske på Västkusten, Kräftfiske med burar, Flummer- och krabbfiske, Småskaligt trålfiske på Västkusten, Biandfiske på Västkusten och Vadfiske med ljus på Västkusten. Till småskaligt fiske räknas också allt Insjöfiske.

    Fiske med lax- och sikfällor i Bottniska viken

    Detta är ett fiske efter lax och vandringssik med hjälp av stora fasta redskap, vanligtvis kombifällor eller finnfällor. Fisket är utbrett längs hela kusten av Bottniska viken. De omfattande kompensationsutsättningarna av Ostersjölax tillsammans med ett tidigare för högt fisketryck på biandbestånden, framför allt i centrala Östersjön, har medfört att naturlaxbestånden minskat drastiskt. För att skydda och återuppbygga dessa bestånd fastställdes en internationell plan för vildlaxens bevarande (Salmon Action Plan) 1997 som nu håller på att genomföras. Laxfisket är därför hårt reglerat längs Bottniska vikens kust. Den generella försommarfredningen har minskat möjligheterna att fånga lax, vilket innebär att den odlade laxen inte kan beskattas i önskvärd utsträckning. Bifångster och hög dödlighet hos vildlax som fångats i garnande fällor utgör ett stort problem för bevarande av vildlaxbestånden. Den höga yngeldödligheten på grund av M74 under vissa år innebär också en minskad rekrytering av vildlax.

    Även utan reglering av laxfisket skulle sannolikt fisket ha minskat till följd av en minskad lönsamhet. Ett starkt skäl till detta är de växande problemen med sälskador. Sälen har omöjliggjort lax- och sikfiske i vissa skärgårdsområden och sälarna finns även uppe i älvarna. Ytterligare en orsak till det minskade fisket och den låga nyrekryteringen av yrkesfiskare är svårigheterna att få arrendera bra fiskevatten för fasta redskap, då vattenägarna gärna behåller dessa för sig själva. Fångst i vissa typer av fasta redskap medför en kvalitetsförsämring då laxen kan ha varit död en längre tid då redskapet vittjas. Detta innebär att konkurrensen från den odlade norska laxen är stor och ytterligare ett skäl till att lönsamheten har minskat. De skador som har skett på rekryteringen av vandringssik till följd av vattenkraftsutbyggnaderna har inte beaktats i tillräcklig grad i vattendomarna, varför nästan ingen utsättning av sik förekommer. Bestånden är därför svaga i flertalet kustområden. Ett annat problem är att fisket i Torneälvsområdet och Haparanda skärgård förvaltas av Finsk-svenska gränsälvskommissionen. Miljösituationen i Bottenviken har förbättrats vad gäller punktutsläpp, men den fortsatta belastningen av närsalter från tillrinnande vattendrag påverkar vattenkvaliteten negativt.

    Åtgärdsförslag

    - En ökad beskattning av den odlade laxen är önskvärd. En sådan selektiv beskattning av odlad lax kan grundas på en fettfenklippning, under förutsättning att levande fångande redskap används som medger att fångad vildlax kan sättas ut levande. Användning av levandefångande redskap skulle också innebära en generell kvalitetsförhöjning på den fångade fisken.

    - En selektiv och skonsam fiskemetod som skulle kunna användas är notfiske som tillämpas i vissa älvar och vattendrag.

    - Kommuner och kraftbolag är ägare till vattendrag och borde kunna upplåta fisket till yrkesfiskare.

    - Olika åtgärder för att komma till rätta med sälskadeproblemen behövs (se vidare avsnittet Säl- och skarvskador).

    - Att rikta fisket mot fler arter borde ge bättre förutsättningar att upprätthålla ett långsiktigt fiske.

    - Störst möjlighet att stärka fiskeresursen i området är förmodligen kompensationsutsättning av sik, vilket skulle kunna ske genom omprövning av vattendomar.

    Strömmings- och sikfiske i Bottniska viken

    Fisket bedrivs med strömmingsskötar och siknät. En stor del av strömmingsfångsten används för att producera surströmming. Flertalet av dessa fiskare ingår också i kategorin lax- och sikfällefiskare. Många fiskar också säsongsmässigt efter abborre, gädda, gös, ål och under perioder när bestånden är starka även torsk i Bottenhavet. En bedömning av problemen för fisket måste täcka alla dessa fiskeinriktningar. Försvåras fisket efter strömming och sik kan detta ge följdeffekter på fällefisket, då dessa fiskeinriktningar kompletterar varandra tidsmässigt. Både nät- och fällefisket efter havslekande sik och strömming försvåras dock kraftigt av risken för sälskador som idag utgör det största hotet mot fisket. Problemet kan sannolikt begränsas för fällorna, men är mycket svårlöst för fisket med nät. Kunskapen om strömmings- och sikfisket är bristfällig. Såväl strömming som sik förekommer i flera separata bestånd, för sikens del ett stort antal bestånd av såväl vandrande som stationär fisk.

    Åtgärdsförslag

    - Kompensationsutsättning av sik i de utbyggda älvarna bör kunna förstärka bestånden av vandringssik och ge underlag för ökat fiske, genom omprövning av vattendomar.

    - Vandringshinder orsakade av vägnätet bör åtgärdas i vattendrag och grunda havsvikar för att stärka fiskrekrytering till kustområdet.

    - Fortsatt restaurering av flottledsrensade kustmynnande vattendrag är också betydelsefullt.

    - Olika åtgärder för att komma till rätta med sälskadeproblemen behövs (se vidare avsnittet Säl- och skarvskador).

    - Åtgärder som stärker torskbestånden i Östersjön ger också positiva effekter för fisket i Bottenhavet eftersom torsken historiskt sett ingått som en del i detta kustnära fiske längs Norrlandskusten.

    Trålfiske efter siklöja

    Detta är ett högeffektivt och exklusivt romfiske under kort period som bedrivs som komplement till annat fiske i Norrbottens län. Siklöjan är påtagligt överfiskad, både beståndens och lekbeståndens biomassa minskar. Resursen har under en längre tid varit kraftigt överbeskattad och bifångsterna av icke könsmogna individer har medfört att endast en mindre del av beståndet nått könsmognad. Bifångsterna av andra fiskarter är tidvis också ett problem. Det minskade antalet tråltillstånd på senare år har delvis motverkats av att fiskets effektivitet ökats med bl.a. hjälp av modern navigationsutrustning. Kunskap om vilka miljöeffekter fisket medför på produktionsbottnar, bottenfauna och andra stationära fiskbestånd är ringa. Trålfisket försvårar möjligheten till acceptabel avkastning för nät- och skötfisket vid nu rådande täthet i siklöjebeståndet.

    Åtgärdsförslag

    - Fortsatta redskapstekniska insatser bör genomföras för att utveckla ett mer artoch könsspecifikt fiske efter siklöja för att minimera bifångsterna av undermålig siklöja och av andra arter. Tills vidare är det enda sättet att avstå helt eller delvis från att fiska i områden där bifångsterna är höga.

    - Under år 2000 har ett försök med lokal förvaltning av siklöjefisket inletts och kommer att fortsätta ytterligare minst en säsong (se vidare avsnittet Förvaltningsformer).

    - En analys bör göras av effekterna av att slopa 14 metersgränsen för siklöjetrålare. Alternativa begränsningar av fartygens fiskekapacitet bör i så fall övervägas. Med större fartyg skulle dessa fiskare, under den tid isen ligger i detta område, kunna bedriva annat fiske längre söderut i Östersjön och därmed kunna bedriva fiske under större del av året.

    Fiske med garn efter torsk och piggvar

    Här kombineras fiske efter torsk med fiske efter piggvar. Fisket kompletteras tidvis med fångst av lax, sill/strömming och skrubbskädda. Fiskets tyngdpunkt är förlagd till Gotland, Öland, Blekinge och Skåne och bedrivs huvudsakligen på allmänt vatten. Övergödningen av Östersjön med åtföljande syreproblem utgör ett allvarligt hot mot torskbeståndet. Tidigare viktiga lekområden är numera utslagna till följd av vikande salt- och syrehalter. Bortfall av fiskeplatser genom utbyggnad av vindkraft till havs hotar historiskt mycket betydelsefulla fångstplatser för både torsk och piggvar. Det dominerande östra torskbeståndet i Östersjön är enligt ICES utanför biologiskt säkra gränser och det småskaliga torskfisket i Östersjön har drabbats hårt av de vikande bestånden. Låga fisktätheterna har medfört att näten ligger ute längre tid, vilket medför dålig kvalitet, onödiga förluster av förstörd fisk och bifångster. Kunskapsläget är dåligt för flera arter, däribland piggvaren. Bifångster av däggdjur och fåglar förekommer i garnfisket, om än i okänd omfattning.

    Åtgärdsförslag

    - Den viktigaste åtgärden är att återuppbygga torskbestånden. Utan att garnfisket har tillgång till torsk kan det inte överleva.

    - Kunskapsuppbyggnad för icke kvoterade arter är viktig som stöd för biologiska förvaltningsåtgärder.

    - En utveckling av förvaltningsprocessen mot ett större deltagande av fiskarena skulle kunna bidra till att öka kunskapen om i synnerhet lokalt förekommande bestånd.

    - Möjligheten att reglera piggvarsfisket via maskstorlek i stället för fisklängd bör övervägas, liksom reglering av garnlängd och sättid. En art för vilken beståndssituationen är god och som bättre skulle

    kunna nyttjas i fisket är skrubbskäddan.

    Blank- och gulålsfiske i Östersjön

    Detta är ett fiske på den mot söder vandrande blankålen med stora fällor (ålbottengarn, ålflytgarn och ålhommor). Andra viktiga sidofångster är abborre, gädda, sik, gös och flundra. Normalt är ålfisket en del av ett blandat fiske och utgör huvudsysselsättning endast under vandringssäsongen augusti-november. Fiske efter stationär gulål med främst ålryssjor har störst omfattning i Öresund men kan i de flesta fall ses som en bisyssla till annat fiske. På ostkusten bedrivs ett stort gulålsfiske på enskild rätt. En långvarig rekryteringsminskning är för närvarande det helt dominerande hotet för alla typer av ålfiske i Östersjön. Orsaken är oklar, men miljörelaterade faktorer har framförts som förklaring.

    Åtgärdsförslag

    - Åtgärder som ökar utvandringen av blankål kan eventuellt minska risken för en beståndskris. Sådana åtgärder är t.ex. utsättningar, ökat minimimått, undanröjande av hinder för åluppvandring, miljöförbättringar i ålbiotoper och minskat fisketryck. I ett läge där ålen är en av de ekonomiskt viktigaste arterna för svenskt kustfiske blir konsekvenserna av en fiskebegränsning stora.

    - Älutsättningar har visat sig vara en verksam och lönsam metod för att öka utbytet i fisket, vilket påvisats i flera utvärderingar och bör understödjas.

    Fiske med nät och ryssjor i Östersjön och södra Bottniska viken

    Detta är ett fiske efter bl. a. torsk, plattfisk, abborre, gädda, sik och strömming. Det bedrivs från Uppland i norr till Småland i söder, och i viss utsträckning även runt Öland och Gotland och i Blekinge. Fisket med nät och ryssjor i Östersjön måste behandlas som en del av ett sammansatt fiske, eftersom det oftast utgör ett komplement till ett ålfiske med fasta redskap. Miljörelaterade störningar har medfört kraftiga beståndsreduktioner i stora områden under 1990-talet. Övergödning och miljögifter har sannolikt medverkat till en utarmning av bestånden inom stora områden. Förutom den dokumenterade tillbakagången för abborre och gädda har sannolikt även lokala sikbestånd utvecklats negativt. Vikande torskbestånd har berövat dessa fiskare en viktig inkomstkälla och skarvar och sälar har under senare år orsakat betydande olägenheter. Kunskapen om resursens storlek och nyttandegrad är ofullständig beroende på ett omfattande fritidsfiske och fiske med enskild rätt, men också på begränsad beståndsövervakning.

    Åtgärdsförslag

    - Åtgärder bör inriktas mot att höja förädlingsvärdet och att genom förändringar av fiskemönster och lagring anpassa uttaget till marknadens efterfrågan. Fiskets utveckling grundar sig bl.a. på att flera av arterna har en förhållandevis hög prisnivå eller en potential för bättre ekonomiskt utbyte.

    - Fiskarens tillgång till goda fiskeplatser bör underlättas.

    - Olika åtgärder för att komma till rätta med sälskadeproblemen behövs (se vidare avsnittet Säl- och skarvskador).

    - Möjligheten till ett kustnära torskfiske under vinterhalvåret skulle kunna utgöra ett betydande tillskott för denna kategori fiskande. Åtgärder för att återuppbygga torskbeståndet till en nivå där den återigen förekommer kustnära är mycket viktigt.

    - Åtgärder för begränsning av närsaltsbelastning och för återställande av skadade reproduktionsmiljöer, främst i tillrinnande sötvatten är viktiga.

    - Utsättning av abborre, gädda och sik är också en möjlighet att förstärka resursen för detta fiske.

    Gulålsfiske på Västkusten

    Även på västkusten fiskar man efter uppväxande gulål. För närvarande domineras fisket av småryssjor men lokalt används också agnade tinor, s.k. ålkupor. Fisket kombineras bl.a. med hummerfiske. Ålryssjor ger stora bifångster av ett stort antal fiskarter, inte minst av torsk och plattfisk. Detta gör att ålfisket kan ses som en konkurrent om torskfiskeresursen, både till det storskaliga torskfisket och till olika typer av kustnära fiske baserat på torsk och plattfisk. Sälskadorna är ett snabbt ökande problem, som redan omöjliggör ålfiske på flera viktiga fiskeplatser och orsakar avsevärda ekonomiska förluster.

    Åtgärdsförslag

    - Möjligheten att reducera bifångsterna i ryssjefisket ligger i reglering av antalet redskap och tillåten liggtid och genom tekniska åtgärder vid vittjningen så att bifångster kan släppas ut levande.

    - Olika åtgärder för att komma till rätta med sälskadeproblemen behövs (se vidare avsnittet Säl- och skarvskador).

    Kräftfiske med burar

    Detta är ett fiske efter havskräfta med burar, en tiondel av havskräftsfångsten tas upp med burar i skärgården. För gruppen utgör burfisket huvudinkomstkällan. En tredjedel av fiskarena nyttjar även hummertinor. Burfiskarna upplever att brist på fiskevatten är det största hindret för att öka burfisket. Konkurrensen om fiskeplatser gäller både med trålare och vadfiskare. En önskan som ofta påtalas är att flytta ut trålgränsen. Idag saknas de biologiska data som behövs för att kunna göra goda beståndsuppskattningar och bedömning av kräftbeståndens status. Burfisket är ett ensamfiske som är fysiskt arbetsamt, vilket hämmar nyrekryteringen. Det har dock flera fördelar framför trålfisket (mindre miljöpåverkan, mindre dödlighet på småkräfta, bättre kvalité etc.) men uppvisar en sämre lönsamhet jämfört med trålfisket. Burfiskad havskräfta är exempel på en produkt som har förutsättningar för att uppfylla de krav som kan komma att ställas på ett miljömärkt fiske.

    Åtgärdsförslag

    - Effekten på havskräftbeståndet skiljer sig mellan burfiske och trålfiske efter havskräfta varför dessa bör behandlas separat i förvaltningen.

    - En utflyttning av trålgränsen skulle öka områden tillgängliga för burfisket, men samtidigt skulle detta påverka det småskaliga trålfisket negativt.

    - Okad säkerhet ombord och rationaliserad hantering av burar skulle troligen öka intresset för nyrekrytering av unga fiskare.

    - Genom att införa åldrande panel på burar kan man minimera risken för spökfiske.

    - En utveckling av levandeförvaring av burfångad havskräfta skulle kunna innebära att tillgången kan anpassas till efterfrågan så att det t.ex. finns tillgång till levande havskräftor även vid dåligt väder. För burkräfta betalas ca 20% högre  kilopris jämfört med trålfångad kräfta eftersom den är av större storlekssortering och är renare och livs kraftigare.

    Hummer- och krabbfiske

    Hummerfisket har stor betydelse för upp emot en tredjedel av västkustens kustfiskare på grund av det höga priset, men det är bara huvudinkomstkälla för ett fåtal fiskare. Även krabban har på motsvarande sätt stor betydelse. Hummerbeståndet har minskat drastiskt i sydöstra Kattegatt. En trolig orsak är övergödning med låga syrehalter. Kunskapen både om hummerns biologi och om hummerfiskets omfattning är dock inte tillräcklig för en god  beståndsuppskattning. Beståndssituationen för krabba är däremot god. Hummerfisket är djupt rotat i Bohuslän. Fisketrycket anses ha ökat under 1990-talet och många kustbor vill att man skall vara skriven i kustsamhällen för att ha rätt att fiska hummer. Yrkesfiskare vill ha fördelen att börja fisket 14 dagar före det icke yrkesmässiga fisket. Förslag har också framkommit om införande av områden där det under hummerns fredningstid skulle vara förbjudet att använda några av de redskap som kan fånga hummer. Den beståndsfrämjande effekten av införandet av dylika områden indikerar dock en marginell betydelse jämfört med t.ex. höjning av minimimåttet. Risken med spridning av amerikansk hummer, som redan  observerats vid den Norska Skagerrakskusten, kan innebära problem. Tappade tinor kan fortsätta att fiska (s.k. spökfiske) under lång tid och därmed tära på resursen. Kustbevakningen uppger att det, beroende på det stora antalet redskap som används och sättet dessa är märkta på, är svårt att kontrollera begränsningar i antalet redskap.

    Åtgärdsförslag

    - En ökning av nuvarande minimimått till 85 mm carapaxlängd skulle ge betydande förstärkning av hummerbeståndet. 

    - Genom att införa förbud mot att fånga hummer med andra redskap än tinor försedda med flyktöppningar skulle man kunna reglera fiskeansträngningen efter hummer.

    - Krav på flyktöppningar i skaldjursryssjor (krabbryssjor med grövre duk) skulle sannolikt minska dödligheten av småhummer.

    - För att förhindra spridningen av den amerikanska hummern till svenska vatten bör åtgärder vidtas, exempelvis att endast tillåta levandeförvaring av amerikansk hummer i recirkulerande kärl.

    - Inrättande av hummerfredningsområden kan vara ett sätt att skydda hummern och begränsa hummerfisket.

    - Ett sätt att gynna yrkesfisket efter hummer är att ytterligare begränsa antalet redskap för fritidsfisket (se vidare avsnittet Tillträde till resursen).

    -För att undvika s.k. spökfiske kan man införa nätpanel som åldras och går sönder för att spökfångad bifångst ska kunna fly.

    Småskaligt trålfiske på Västkusten

    Detta fiske är en kombination av kräfttrål, fisktrål och räktrål beroende av tillgång och pris på målart i området. Havskräftan är den viktigaste arten men andra viktiga arter är torskfiskar och i norra Bohuslän trålar små båtar även efter  nordhavsräka. I takt med att bestånden av bottenfisk i Västerhavet minskar kommer allt fler trålare att börja fiska efter havskräfta. Effektiviseras fisket efter havskräfta, t. ex. genom trippeltrål, kan kvoten komma att fiskas upp för tidigt på året, med fiskestopp som följd. I dagsläget finns ingen artselektiv kräfttrål utvecklad, vilket innebär att regleringar av t.ex. torsk sannolikt kommer att drabba även kräftfisket. Bifångsterna av småkräfta och småfisk är ett problem inom kräfttrålfisket.

    Åtgärdsförslag

    - Det är viktigt att öka selektionen i trålarna för att minska bifångsterna. Därigenom kan både beståndens storlek och landningarna öka, samtidigt som man ökar förutsättningarna för ett långsiktigt hållbart fiske.

    - Förbättrade kunskaps- och dataunderlag för resursskattningar av fisk och skaldjur är nödvändiga för att undvika kraftig nedgång i värdefulla fiskbestånd.

    -För ytterligare förslag till åtgärder se vidare avsnittet Tekniska regleringar.

    Blandfiske på Västkusten

    Biandfisket bedrivs efter exempelvis torsk, plattfisk, skaldjur, makrill och pigghaj med ett flertal olika redskapstyper, dock ej trål. Förutom olika typer av garn, används fasta redskap, ryssjor, landvad, backor, tinor och handredskap. Huvudproblemet inom detta fiske är den rådande försvagningen av många bestånd. Sett över en tjugoårsperiod har fångsterna av exempelvis torsk, kolja, bleka, kummel, pigghaj och rödspotta minskat kraftigt i hela Västerhavet. Fångstminskningen har troligen orsakats av ett för högt fisketryck inom flera segment och att fisket inte är tillräckligt selektivt i kombination med regelbundet återkommande syrebrister i olika delar av fiskens livsmiljöer. Dessutom utnyttjas inte fiskens tillväxtpotential på grund av för lågt satta minimimått. De flesta bestånd som utgör resursbasen för biandfisket beskattas endast i ringa grad av detta fiske. Undantag kan vara lokala bestånd av exempelvis torsk, kolja och rödspätta, där ett intensivt garnfiske har potential att utöva ett för hårt fisketryck. Bristen på kunskap om de flesta av de bestånd som utnyttjas i detta fiske är ett allvarligt och akut problem för att rätt typ av åtgärder ska kunna sättas in för att på sikt förbättra resursbasen. Förlorade garn kan vara ett problem då de under lång tid (över ett år) kan fortsätta att fiska (s.k. spökfiske) och därmed åstadkommer oönskade uttag av en begränsad resurs. Ett annat problem inom detta fiske är bristfällig selektion. Förlorade fångster på grund av angrepp från säl förekommer, vissa av fiskemetoderna har relativt hög känslighet även för skarvangrepp. Ett annat problem är en fortsatt övergödning med åtföljande igenväxning av lek- och uppväxtområden med fintrådiga alger och dåliga syrgasförhållanden i instängda havsområden som följd.

    Åtgärdsförslag

    - Viktigaste åtgärden för detta fiske är att återuppbygga resursen, vilket måste omfatta alla typer av fisken som nyttjar resursen. Exempel är förbättrad selektion, höjda minimimått och maskstorlekar i trålar.

    - Kunskapen om både reglerade och oreglerade arter måste öka särskilt ifråga om beståndsseparering, rekrytering och vandringar för att kunna förbättra förvaltningen av resurserna.

    - Fångsterna i kustfisket av makrill som endast är någon enstaka procent av totalfångsten bör kunna ökas med hänsyn till att makrillen befinner sig kustnära under vår och sommar.

    - Fisket efter lax bör styras till sådana områden där fångsten främst består av odlad lax.

    - Fiske efter havsöring bedrivs nästan uteslutande av icke licensierade fiskare. Inom detta fiske finns ett visst utrymme för det licensierade fisket att i kombination med annat småskaligt fiske bedriva nätfiske.

    Vadfiske med ljus på Västkusten

    Detta är ett snörpvadsfiske med ljus efter sill och skarpsill till konsumtion som bedrivs kustnära, oftast innanför trålgränsen. Det är annorlunda till sin karaktär än övriga fisken, varför det kan diskuteras om det är ett småskaligt fiske. Fisket varierar kraftigt år från år, vilket sammanfaller med årsklassernas stora växlingar. Orsakerna till variationerna i bestånden är inte kända, då bestånden av skarpsill och sill i skärgårdarna är jämförelsevis dåligt studerade. Bifångster av undermålig sill och skarpsill och unga stadier av andra fiskarter har hittills inte varit så stora att lysfisket utgjort något hot mot fiskbestånden. Under senare år har snörpvadsfisket dock förändrats på flera sätt vad gäller ökad ljuskvalitet och ljusstyrka samt ökad redskapsstorlek, vilket innebär att resultaten från tidigare undersökningar inte kan användas som jämförelsematerial. Samtidigt har vi haft en markant och kontinuerlig nedgång i vitfiskförekomst längs Västerhavskusten och beståndssituationen för flera arter är bekymmersam, vilket innebär att även små mängder bifangst kan påverka fiskbestånden negativt. Effekter av redskapen på bottnar förekommer i grunda innerskärgårdar.

    Åtgärdsförslag

    - Detta fiske bör ses över vad gäller redskapsstorlek, ljusstyrka och utformning av redskapen vad gäller påverkan på andra arter och på bottnarna.

    - Ytterligare kartläggning av bifångsternas storlek och sammansättning liksom eventuell variation i tid och i olika områden bör också genomföras.

    - Bättre kunskap om lek och rekrytering hos de olika bestånden behövs också för att få en god beståndsuppskattning som underlag till olika regleringar av fisket.

    - För ytterligare förslag till åtgärder se vidare avsnittet Tekniska regleringar. 

    Insjöfiske

    Samtliga yrkesfiskare i syd- och mellansvenska sjöar bedriver fiske med nät, fiske med fasta redskap bedrivs av de som har egen fiskerätt. Man fångar en rad olika arter såsom gös, abborre, gädda, ål och sik. Det förekommer också ett nätfiske efter främst sik och röding i Norrbottens sjöar. Enligt yrkesfiskarna själva utgör det ökande antalet skarvkolonier det största hotet mot ett framtida yrkesmässigt insjöfiske. I första hand är det inte konkurrensen om resursen som oroar, utan att skarvarna äter upp det mesta som fångas i näten och jagar inne i och i anslutning till de fasta redskapen. I de stora sjöarna utgör skarvskador ännu så länge problem huvudsakligen i Vänern och Hjälmaren. Tätheterna av skarv ökar emellertid snabbt även i Mälaren och Vättern. I några av de mindre sjöarna, såsom Ymsen i Västra Götalands län, Roxen i Östergötlands län och Bolmen i Kronobergs län, är problemet av stor omfattning. I vissa fall har tillgången till vatten  begränsat möjligheterna för insjöfisket att expandera. I många sjöar föreligger också en konkurrens om resursen mellan yrkesfisket och andra kategorier fiskande. Konkurrensen gäller i första hand lax, öring, röding och gös, medan arter såsom gädda, lake och i viss mån abborre är dåligt nyttjade i det yrkesmässiga insjöfisket. Det finns i dagens läge inte resurser till utsättning av ål. Om utsättningarna av ål skulle upphöra, far detta allvarliga konsekvenser för insjöfisket. Problem föreligger vidare att rätt kunna vårda bestånden i alla sjöar där nätfiske bedrivs. Detta gäller särskilt om flera arter med olika tillväxtpotential beskattas genom nätfiske. Tidvis kan bifångsten av undermåliga individer också vara omfattande. På samma sätt finns risk för ett högt och/eller icke selektivt resursutnyttjande i många sjöar i Norrbottens län. Nedgången i det tidigare mycket lönsamma fisket efter siklöja för romberedning i Mälaren och Vänern utgör också ett problem. Detsamma gäller för röding- och sikbestånden i Vättern. Det allvarligaste hotet har gällt de naturreproducerande bestånden av lax och öring i Vänern. Arternas/stammarnas existens i Klaräven och Gullspångsälven har varit hotad till följd av begränsad rekrytering p.g.a. kraftverksutbyggnad samt hög fiskedödlighet i Vänern. Generellt sett utgör dagens sammantagna insjöfiske inget direkt hot mot resursen. Dock kan konstateras att några arter, främst röding och sik i Vättern samt gös lokalt i Vänern, är överbeskattade. Ett gemensamt problem för flertalet sjöar (undantaget Vättern) är kiselalger som fastnar på fisknät och försvårar eller förhindrar fiske.

    Åtgärdsförslag

    - De möjligheter som står till buds för att stärka resursen består främst i att höja minimimåttet på vissa arter samt försöka minska bifångsterna av undermåliga individer vid nätfiske.

    - För att undvika bifångst av andra arter behövs bättre kunskap om var i sjön olika fiskarter uppehåller sig.

    - En höjning av minimimåtten för gös, röding och ål skulle öka avkastningen och för gös och röding även lekbeståndens storlek. Minimimåttet för röding i Vättern kan höjas men då måste storleken på minsta tillåten maska också ökas, vilket

    skulle avsevärt försvåra sikfisket. Underlag för en sådan förvaltning av sik och rödingbestånden saknas idag.

    - Maskvidden i fällorna bör anpassas till rådande minimimått eller så bör redskap för levandefångst införas för att medge återutsättning av levande lax.

    - Det behövs bättre kunskap både om bestånden i de olika sjöarna och om fiskets omfattning och bedrivande, såväl om yrkesfisket som fritidsfisket.

    - Den största möjligheten för insjöfisket ligger i att öka förädlingsgraden. Den stora volymen av det svenska insjöfiskets fångster transporteras nu hel och isad ned till kontinenten.

    - Produkter baserade på lågprisarter, såsom lake och karpfiskarter, vilka beskattas och utnyttjas i mycket liten grad för närvarande kan också utvecklas.

    - Olika åtgärder för att komma till rätta med skarvskadeproblemen behövs (se vidare avsnittet Säl- och skarvskador).

    -För ytterligare förslag till åtgärder se vidare avsnittet Tekniska regleringar. 

    Överväganden i särskilda frågor

    Analysen av det småskaliga fisket visar både på olikheter och likheter mellan de olika typerna av fisken utredningen definierat. I det följande behandlar vi vissa särskilda frågor som är gemensamma för och berör flera av fiskena. Dessa är  fiskets ekonomi, Tillträde till resursen, Förvaltningsformer, Tekniska regleringar, Säl och skarvskador, Utsättningar av lax och ål, Marknadsfrågor och Kunskapsbehov. En förutsättning för existensen av ett lokalt bedrivet, småskaligt fiske är långsiktig lönsamhet. En nödvändig bas är då en stabil och långsiktigt tillgänglig fiskeresurs. Detta är gemensamt för alla fiskarkategorier, men det småskaliga fiskets karaktär - med begränsad räckvidd genom korta fiskeresor - skärper kraven till att fisken skall finnas i fiskbara bestånd inom hela sitt naturliga spridningsområde. Detta kan endast uppnås genom ett minskat generellt fisketryck och ett medvetet arbete för att återuppbygga svaga bestånd även utanför kustzonen. Det har varit utredningens uppgift att se vilka åtgärder som kan vidtas för det småskaliga fisket. Till en del går det att utveckla förutsättningen för denna grupp av fiskare utan att det behöver komma i konflikt med övriga grupper fiskare. Exempel  på detta är åtgärder för att minska säl- och skarvskador och utsättning av ål eller annan fisk. Fördelningen av en begränsad resurs gör det emellertid oundvikligt att vissa åtgärder slår mot andra kategorier fiskande. För att det småskaliga fisket skall fortleva krävs också att det är ett attraktivt alternativ i konkurrensen på arbetsmarknaden. En föryngring och nyrekrytering kräver att yrkesfiskelicenser blir lättare åtkomliga för småskaligt fiske. Bättre arbetsmiljö, säkerhet och utbildning är också viktiga faktorer.

    Fiskets ekonomi

    Studier av fiskeföretagens ekonomi visar att samtliga grupper av företag uppvisar positiva kontantflöden under perioden 1995-1999. Kontantflödet, som är resultatet före avskrivningar och finansiella poster, är en indikator på ett företags  möjlighet att klara sig på kort sikt (2-3 år). Under den undersökta perioden har flödet dessutom ökat för företag med fartyg längre än 12 meter. För övriga företag finns endast uppgifter för ett enstaka år. Studierna bekräftar även att utvecklingen på marknaden är minst lika avgörande för lönsamheten som de faktiska fångsterna. Särskilt för de som fiskar torsk har minskade fångster till stor del kompenserats med högre avräkningspriser. Sedan Sveriges inträde i EU har fiskeföretagen och fiskarna kunnat ta del av EU:s strukturstöd. Stöd har exempelvis lämnats till nybyggnation och modernisering av fiskefartyg, beredningsverksamhet, utbildningsinsatser och olika utvecklingsprojekt (redskap, förvaringsmetoder, distribution m.m.) Traditionellt har kustfisket i många fall kombinerats med jord- och skogsbruk, detta existerar fortfarande men omfattningen minskar. Det finns en allmän uppfattning att det under senare år är andra inkomstmöjligheter som har ökat i betydelse, som t.ex. tillfälliga anställningar, turistverksamhet, vidareförädling och direktförsäljning. För att öka förståelsen av kustfiskehushållets ekonomiska beroende av fisket sett i relation till andra inkomster så har en studie gjorts av 1 000 familjers inkomstdeklarationer för 1997. Det visar sig att de flesta hushållen är beroende av både näringsverksamhet och inkomst av tjänst. Fiske är den viktigaste näringsverksamheten, men inkomster från andra verksamheter som jord- och skogsbruk och turism är ofta viktiga. I samband med uppdraget har även en studie av insjöfiskarens hushållsekonomi genomförts. Studierna visar i bägge fallen på att inkomst av tjänst är avsevärt viktigare för hushållsekonomin än rörelseinkomsten. Den senare uppgår i genomsnitt till 58 000 kr och tjänstinkomsten till 119 000 kr för en kustfiskare och 54 400 respektive 110 000 kr för insjöfiskaren. När det gäller inkomst från näringsverksamhet, är kvinnornas bidrag obetydligt. Inkomsten av tjänst kommer däremot främst från kvinnorna. Vid jämförelse av kust- och insjöfiskarnas hushållsekonomi med liknande näringsidkares som jordbrukare och renägare visar det sig att likheterna mellan näringarna är klart större än skillnaderna. Alla hushåll är mycket beroende av tjänsteinkomsterna. 

    Tillträde till resursen

    De begränsade fiskeresurser som står till Sveriges förfogande medförde att fiskelagstiftningen 1994 kom att innehålla omfattande redskapsbegränsningar. Undantagna från dessa begränsningar är bl.a. de som getts rätt att fiska med stöd av en yrkesfiskelicens. Denna licens erbjuder även en möjlighet för kustboende att bedriva ett binäringsfiske för avsalu.

    Licenser

    Vid ansökan om nyetablering ska en licensansökan prövas i två avseenden. Grundläggande är hänsynen till den biologiska resurs som står till förfogande. Dessutom ska ansökan prövas mot den inkomst den fiskande har eller förväntas få av sitt fiske. I sammanhanget ska hänsyn också tas till övriga inkomstkällor. Då det gäller inkomster från annat än fiske utgör idag i första hand annan anställning utgångspunkt för bedömningen, där en heltidsanställning medför svårighet att få licens. Med hänsyn till situationen inom stora delar av fiskerinäringen, inte minst inom det kustnära fisket, bör emellertid bedömningen i första hand göras mot bakgrund av hushållets samlade ekonomi. Svarar fiskeinkomsten för ca 1/5 av hushållets ekonomi måste den bedömas vara väsentlig för försörjningen. Syftet med denna modifierade syn på möjligheterna att få yrkesfiskelicens ska huvudsakligen ses som ett led i en föryngring av fiskarkåren. Några definitiva  åldersgränser för vilka som kan komma ifråga för ny licens bör däremot inte sättas. Vid bedömningen av tillgången på fisk beaktas i dagsläget i första hand den allmänna tillgången på fisk, vilket innebär att möjligheten att få ny yrkesfiskelicens är begränsad. Lagstiftningen hindrar emellertid inte att man vid bedömningen av den allmänna tillgången på fisk låter prövningen ske mot det fiske som den sökande avser att bedriva och då bedöma vilken betydelse detta fiske har för det allmänna resursutnyttjandet. Det bör därför tydligt framgå av ansökan om yrkesfiskelicens vilket fiske den sökande avser bedriva och en licens kan därefter begränsas till att omfatta i huvudsak det sökta fisket. Detta skulle möjliggöra en bedömning av de biologiska konsekvenserna av det fiske ansökan avser. Nackdelen är att det skulle minska fiskarens möjligheter att byta fiskeinriktning. Inget hindrar emellertid att licensen efter förnyad prövning kan ges ett annat innehåll. Det bedrivna fisket kan följas upp genom de loggboksuppgifter som lämnas. Att sådana uppgifter inte lämnas på riktigt sätt kan därmed bli en grund för att avslå en förnyad licensansökan. De ändringar av praxis som här övervägts ligger inom ramen för gällande lagstiftning och skulle, utan att ändra de grundläggande principerna i fiskelagen, kunna bidra till att ge ökade möjligheter att bedriva ett småskaligt fiske och att föryngra fiskarkåren.

    Redskapsbegränsningar för fritidsfisket

    Vid genomgången av de olika fiskena har utredningen kunnat konstatera att det småskaliga fisket konkurrerar i vissa fall om resursen med fritidsfisket. För att skapa ett ökat utrymme för det småskaliga yrkesfisket lämnas här förslag till vissa  ändringar i den redskapsanvändning som bör tillåtas för fritidsfiskare. I vissa fall övervägs ändringar av förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (fiskeriförordningen), i vissa fall kan ändringarna ske i Fiskeriverkets föreskrifter. En fritidsfiskare får samtidigt använda 600 krok vid revfiske. Denna bestämmelse är inte närmare specificerad varför den också gäller drivlinor. Enligt rådets förordning ((EG) 88/98) om fastställande av vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskresurserna i Östersjön, Bälten och Öresund får vid fiske efter lax eller öring med drivande eller förankrade långrevar användas högst 2 000 krok per fiskefartyg samtidigt. Detta betyder i praktiken att fritidsfiskare kan vid fiske med långrevar efter lax eller öring använda lika mycket redskap som i yrkesfisket. Denna möjlighet bör begränsas på så sätt att en fritidsfiskare endast får använda en bottensatt långrev med 100 krokar (Fiskeriförordningen). En grov  uppskattning från en enkätundersökning som utfördes år 1995 visar att 160 licensierade och 7 000 icke licensierade fiskare deltog i hummerfisket detta år. De licensierade fiskarna landade drygt 30 ton medan de icke licensierade landade  omkring 150 ton. För att skapa ett ökat utrymme för det småskaliga yrkesfisket att ta del av denna resurs borde antalet hummertinor för fritidsfisket begränsas till tio stycken per fiskande. Vid märkning av fiskeredskap får ett särskilt registreringsnummer som kan tillhandahållas av länsstyrelsen användas. Länsstyrelsen tycks inte pröva huruvida de som tilldelas sådana nummer kan förväntas bedriva fiske. Detta har inneburit att tvååringar fått registreringsnummer. Detta förfaringssätt underlättar för den som vill undandra sig redskapsbegränsningarna. Kustbevakningen har små möjligheter att övervaka ett sådant missbruk. Ett sätt att undvika detta är att begränsa möjligheten för länsstyrelsen att dela ut registreringsnummer till fritidsfisket. Vidare överväger verket att föreskriva om att det av märkningen ska framgå den fiskandes födelseår. Redskapsbegränsningarna i fiskeriförordningen gäller inte den som fiskar med äganderätt. Den  biologiska situationen bör dock kunna ge stöd för begränsningar av redskapsanvändning varför förutsättningar finns för att Fiskeriverket med stöd av sitt bemyndiganden angående fiskevård bör kunna inskränka vattenägarens  redskapsanvändning. En annan begränsning som skulle gynna det småskaliga kustfisket är att begränsa användningen av nät vid icke yrkesmässigt fiske efter lax och öring. Idag bedrivs ett sådant fiske med nät i avsevärd omfattning. Denna resurs skulle genom en sådan begränsning i stället kunna beskattas av det småskaliga yrkesmässiga kustfisket. 

    Förvaltningsformer 

    Begreppet lokal eller regional förvaltning används i en rad olika betydelser. Gemensamt är att de syftar till en förbättrad vård och hushållning av fiskbestånden genom att det lokala engagemanget ökas. Tydliga regler för hur ett sådant lokalt ansvarstagande ska ske finns i fråga om fiskevårdsområden, dvs. en reglering byggd på en äganderätt. En annan typ av regionala beslut med tydliga förutsättningar är där länsstyrelserna fattar myndighetsbeslut inom av Fiskeriverket uppställda ramar. Förutom dessa båda typer av regionalt beslutsfattande knyts ett stort intresse till förvaltningsmodeller där de fiskande själva reglerar sitt fiske. Ett försök av denna karaktär pågår inom trålfisket efter siklöja i Norrbottens skärgård. Dessutom har intresse visats för olika former av kustzonsförvaltning, i synnerhet på Västkusten. Samrådsprocessen kring räkfisket och de skyddsvärda marina organismerna i området vid Koster-Väderöarna är ett exempel på detta. För att genomföra en lokal/regional förvaltning bör en rad frågeställningar klaras ut, exempelvis vilka parter som ska ingå i samarbetet, i vilka former en reglering ska ske, hur kontrollen ska ske och vad som händer då någon inte följer reglerna. Dessutom måste det vara meningsfullt ur biologisk synvinkel att lokalt/regionalt reglera fisket. Om fisket kraftigt påverkas av förhållanden utanför regionen, t.ex. på grund av rörliga bestånd eller andra typer av fisken. Fiskeriverket ser positivt på ett fortsatt regionalt samarbete mellan myndigheter, olika kategorier fiskande och forskare i syfte att stärka delaktigheten från nyttjarnas sida i fiskeriförvaltningen. Många konflikter och misstag kan undvikas med ökad kommunikation mellan olika aktörer. Dessa diskussioner bör i sin tur leda till förslag till beslutande myndigheter om önskvärda åtgärder. Miljövårdsberedningen föreslår i sitt betänkande "Levande skärgård" att berörda länsstyrelser utser tre försöksområden. Förutsättningarna skiftar dock kraftigt mellan områden, inte minst på grund av ägandeförhållandena. Miljövårdsberedningen liksom berörda länsstyrelser pekar på att en nyckelfråga för Ostkusten är det fria  handredskapsfisket, som utreds i särskild ordning. Att genomföra den typ av försök med skötselområden, som i sig kräver regeländringar, bör inte ske förrän den pågående utredningen om det fria handredskapsfisket lagt fram sina förslag och  dessa behandlats av regering och riksdag. Det är dock viktigt att dessa försöksområden bygger på lokala initiativ. Behovet av biologiskt underlagsmaterial ökar troligen vid lokal/regional förvaltning. En viktig fråga i sammanhanget är  informationsinsamling från det icke yrkesmässiga fisket. Inom ett fiskevårdsområde eller ett skötselområde bör som villkor ställas att alla som bedriver ett fiske också rapporterar sina fiskeansträngningar och sin fångst i någon form. Som  framgår av genomgången av de olika fiskena är det uppenbart att det icke yrkesmässiga fisket påverkar såväl beståndssituationen som möjligheterna att bedriva ett småskaligt kust- och insjöfiske. 

    Lokal förvaltning

    Inför siklöjefisket i Norrbotten hösten 2000 beslutade Fiskeriverkets styrelse om en försöksverksamhet med en s.k. lokal förvaltning av siklöjebeståndet. Siklöjeförsöket i Norrbotten tillkom på initiativ av de fiskande i området. Det är av stor vikt att även andra försök av detta slag grundas på initiativ från berörda fiskare. Förutom en biologisk grund till en reglering krävs att den grupp som har att förvalta en resurs också kan skapa former för ett gemensamt beslutsfattande. Fiskeriverket avser att göra en studie, bl.a. mot bakgrund av erfarenheter i siklöjefisket, och formulera de krav som bör ställas på en lokal förvaltning. Verket måste därefter pröva förvaltningsformerna från fall till fall och närmare fastställa villkoren för egenförvaltningen. En fråga som i sammanhanget särskilt måste behandlas är kontrollen. Denna ställer delvis nya krav på Fiskeriverket. Idag sker kontrollen, i de fall sådan ansetts angelägen för myndigheten, genom att i första hand Fiskeriverkets tjänstemän inhämtar biologisk information från fiskade bestånd. Detta ansvar bör följa med ansvaret för förvaltningen. 

    Modell för regional förvaltning 

    Denna modell är en typ av samrådsmodell som inriktar sig i huvudsak på yrkesmässigt fiske på allmänt vatten. Vilka arter som ska omfattas av förvaltningen måste grunda sig på de biologiska förutsättningarna, hur fisket bedrivs och på en avvägning gentemot andra intressen i området. Grundläggande är att öka fiskarenas engagemang och inflytande i förvaltningsprocessen på ett lokalt eller regionalt plan och att samtidigt förbättra det biologiska underlagsmaterial som ligger till grund för förvaltningsbeslut. Dessa beslut kan antingen tas av fiskets egna organisationer eller på myndighetsnivå. Modellen är i första hand tillämplig i en region med stark lokal förankring i ett fiske som till stor del grundar sig på lokala bestånd. Det på bl.a. piggvar och torsk grundade kustfisket utmed Gotlands ostkust kan vara ett exempel. Den viktigaste förutsättningen är de berörda yrkesfiskarnas egna bidrag och engagemang. Den kan tillämpas oavsett om de berörda bestånden regleras genom totala fångstkvoter eller annan internationellt fastställd reglering eller om regleringen huvudsakligen grundar sig på nationella regler. 

    Andra förvaltningsverktyg

    Internationellt pågår en omfattande diskussion kring åtgärder för att effektivisera fiskeriförvaltningen. Kommissionen redovisar i sin Grönbok inför omprövningen av den gemensamma fiskeripolitiken att den ämnar ta ett initiativ att börja undersöka konsekvenserna av sådana förvaltningsverktyg som ännu inte används allmänt i Europa, t.ex.

    - marknadsbaserade system för tilldelning av kvoter, dels individuellt överförbara kvoter, dels auktioner, som skapar en marknad för fiskerättigheter och kan öka rättighetsinnehavarnas intresse för fiskets långsiktiga hållbarhet,

    - "samförvaltningssystem",

    - tillträdesavgifter för fiskerätt, åtminstone för vissa delar av gemenskapsflottan. Sådana mekanismer skulle enligt Kommissionen under vissa förutsättningar kunna spela en viktig kompletterande roll i gemenskapens fiskeförvaltning.

    Fiskeriverket har i ett första yttrande till regeringen över EU-kommissionens Grönbok sett alternativa förvaltningsmodeller som ett intressant initiativ, men påpekar samtidigt att denna typ av reglering, i den mån den kan bli aktuell, måste vara ett instrument som står till varje medlemsstats förfogande. Därmed får den inte ändra grunden för den gemensamma fiskeripolitiken, exempelvis i form av en relativ stabilitet som huvudsakligt instrument för en fördelning av fiskeresursen mellan olika medlemsländer. Ett projektarbete bör inledas och bygga vidare på erfarenheterna från tidigare diskussioner. Syftet bör då vara att Fiskeriverket och fiskets organisationer gemensamt ska kunna göra en bedömning om i vilken mån kompletterande instrument behöver introduceras i den svenska fiskeriförvaltningen.

    Tekniska regleringar

    I underlagsmaterialet liksom i de kontakter utredningen haft har flera förslag om tekniska regleringar, många gånger med mycket stor detalj eringsgrad, kommit fram. Det är varken möjligt eller lämpligt att inom ramen för denna utredning utarbeta slutliga, detaljerade förslag om hur tekniska regleringar eller regler för selektiva redskap ska utformas. Fiskeriverket har också i uppdrag av regeringen att till den 1 oktober 2001 redovisa betydelsen av de minskade kvoter som står till det svenska yrkesfiskets förfogande. I detta sammanhang kommer också att tas upp frågor om foderfisket i Östersjön. Utredningen vill i detta sammanhang föra ett generellt resonemang kring trålgränser och det storskaliga fiskets åverkan på kustnära lek- och uppväxtplatser. De överväganden som i övrigt presenteras är av den karaktären att de kräver en mer detaljerad genomgång. Denna typ av frågor behöver remitteras i gängse ordning före slutlig ställning tas till eventuella förändringar. Trålgränsen på Västkusten bör, liksom på Ostkusten, även omfatta vadfiske. Fiske med trål eller vad innanför trålgränsen bör ske efter ett dispensförfarande eller genom generella regler om det antal fartyg som får bedriva ett visst fiske liksom om villkor som avser område, tidsperiod, fartygsstorlek, redskapsmängd eller redskapens storlek och utformning. Det bör också övervägas om trålgränsen på Västkusten ska följa nuvarande sträckning eller om en ny trålgräns bör etableras längre ut, men anpassad till internationella överenskommelser. Det fiske som huvudsakligen bedrivs på Västkusten innanför trålgränsen är trålning efter havskräfta. Trålning efter vitfisk har minskat i och med  bristande tillgång på sådan fisk kustnära. Dock är bifångsterna för närvarande av torsk och plattfisk stora i  havskräfttrålningen. Exempel på villkor som kan ställas på trålning efter havskräfta generellt och i de inflyttade trålområdena i synnerhet, för att öka selektiviteten, är att fisket ska ske med enkeltrål försedd med 70 mm fyrkantsmaska. Beslut om nya regler för fisk-, kräft- och räktrål förväntas fattas under hösten 2001 efter förhandlingar mellan EU och Norge. Exempel på villkor som kan ställas i lysfisket är, förutom antalet fartyg, fartygens  eller redskapens storlek samt att fisket begränsas till perioden oktober-december. I vissa fall kan trålfisket innebära att andra typer av fiske försvåras  eller omöjliggörs.  Ett sådant exempel är burfisket efter havskräfta. Det kan exempelvis i sammanhanget övervägas om inte ytterligare områden innanför trålgränsen ska reserveras för burfisket. Det bör också beaktas att vissa områden helt kan behöva skyddas från fiske för att  dessa mer begränsade områden ska kunna fungera som lek- och uppväxtplatser för fisk. Längs Sydkusten finns en frivillig överenskommelse mellan svenska garn- och trålfiskare om en fördelning av fiskeplatserna. Denna gräns ligger någonstans runttio nautiska mil från baslinjen. En möjlighet är att formalisera denna gräns och då särskilt beakta att viktiga uppväxtområden för torsk hamnar innanför denna gräns. 

    Säl- och skarvskador

    Säl

    Sälen utgör, som redan framgår av uppdraget, det idag kanske största enskilda problemet för det småskaliga kustfisket. De skador sälen åsamkar kustfisket har uppskattats till storleksordning 50 mkr, varav ungefär hälften utgörs av  redskapsskador och resten förlorad fångst. Till detta kommer de indirekta kostnader som dessa skador innebär. De huvudsakliga metoderna att minska sälens skador på fisket är en kombination av skadeersättningar, tekniska skyddsåtgärder, bidrag till sådana åtgärder och jakt. Alla dessa inslag kommer under överskådlig tid att krävas. För knubbsälspopulationen på Västkusten bör så snart möjligt en förvaltningsplan upprättas. Utöver dessa åtgärder bör åtgärder övervägas som gör det möjligt att flytta fisket till tider och platser där sälproblemen är mindre. En möjlighet kan exempelvis vara ett fiske längre in i älvmynningarna, även om sälskador förekommer även där. En sådan åtgärd försvåras dock av att det många fall rör sig om enskilt vatten. Särskilt har det från fisket påpekas att de statliga vattenägarna borde kunna ha en generösare inställning till att upplåta sina vatten för yrkesmässigt fiske. I avvaktan på mer långsiktiga åtgärder är skadersättningar nödvändiga och storleken på dessa bör höjas så att ersättningen, som idag endast är ca 30% av den faktiska kostnaden, kommer på en rimligare nivå. Resultaten från arbetet med att utveckla tekniska skyddsmetoder har haft väsentliga framgångar när det gäller fisket med fasta redskap efter lax och sik. Denna typ av åtgärder, är där de fungerar, den viktigaste långsiktiga lösningen på konflikten mellan sälar och fiske. Den del av kustfisket som bedrivs med nät och krok saknar emellertid idag skyddsmetoder. Redskapsutveckling är en kostnadskrävande och långsam process. För att få genomslag krävs också att investeringsbidrag lämnas till inköp av nya typer av redskap. När projektet "Sälar&Fiske" avslutats kommer redskapsutveckling liksom utveckling av andra tekniska skyddsmetoder att överföras till ett Viltskadecenter. Därmed kommer allt forsknings- och utvecklingsarbete relaterat till skador som orsakas av fredat vilt att vara samlat i en enda organisation. Bland de insatser som bör bli aktuella märks:

    - En detaljerad studie av hur skador uppträder i olika garnfisken.

    - Akustiska sälskrämmor modifieras och prövas i garnfiske.

    - Redskapsmodifieringar i garnfisket.

    - Utvecklingen av sälsäkra fällor utvidgas till fisk- och ålbottengarn.

    En jakt på säl måste genomföras på ett sådant sätt att den står i överensstämmelse med landets internationella åtagande liksom att den sker så att fiskets möjligheter att få ersättning för åsamkade skador inte minskar. Det kan emellertid  konstateras att, bl.a. på grundval av de studier som gjorts, någon begränsad jakt riktad enbart mot gråsälar som specialiserat sig på att vittja fiskeredskap inte förefaller vara någon framkomlig väg för denna art. Ska sälskadorna på fisket märkbart minska måste jakten syfta till att reducera sälbeståndet i de vatten där ett mer intensivt fiske bedrivs. För närvarande pågår inom HELCOM ett arbete att se över reglerna för jakt på säl. Utfallet av detta arbete kommer till stor del att vara styrande för hur jaktfrågan framgent kan behandlas i Sverige. Detta förutsätter även att Sverige aktivt driver frågan inom HELCOM. 

    Skarv 

    Enligt yrkesfiskarna utgör de växande skarvpopulationerna ett av de största hoten mot det yrkesmässiga insjöfisket liksom mot fisket på Ostkusten. Förutom att konkurrera om resursen äter skarvarna upp det mesta som fångas i näten liksom  att de jagar inne i och i anslutning till de fasta redskapen. Fiske efter siklöja med skötar är ett exempel på ett fiske som är omöjligt att bedriva i vissa delar av Vänern under det ekonomiskt synnerligen viktiga romfisket på hösten. Inom EU pågår diskussioner om att föra upp mellanskarven i fågeldirektivets bilagor på så sätt att det skulle möjliggöra en allmän jakt. Tills denna förändring skett bör den skyddsjakt som idag bedrivs utvidgas så att den kan ske, även under  häckningstid, vid fasta redskap upp till 300 meter. Utanför häckningstid bör licensierade yrkesfiskare och fiskare som fiskar med enskild fiskerätt ges möjlighet till skyddsjakt även vid ryssjor och bottensatta nät och då med samma avståndsbegränsning som för fasta redskap. Aggprickning kan också användas som en metod att begränsa skarvpopulationen. En mer omfattande jakt på skarv måste på sikt vara en viktigt åtgärd för att kunna behålla ett insjöfiske. Hur  omfattande en sådan jakt skulle vara är dock i dagsläget svårt att avgöra. Det har också påpekats att jakten blir effektiv först med en internationell samordning. Samtliga mellanskarvar i Nordvästeuropa bedöms tillhöra samma bestånd och en reglering av skarvbeståndet i ett område innebär oftast att andra tar deras plats. Idag lämnas ingen ersättning ur Viltskadefonden till fiskare som drabbats av skarvskador. Delvis beror detta på att de skador fiskare lider kan vara svåra att beräkna. Det är emellertid viktigt att de fiskare som drabbas har möjlighet att få en rimlig ersättning. Det är därmed också viktigt att en framtida jakt utformas på så sätt att möjligheten till ersättning kvarstår. Något mer omfattande utvecklingsarbeteför att få fram fiskeredskap som reducerar skarven skador på och vid redskapen pågår inte. Detta beror bl.a. på att kunskapsläget i ett flertal frågor med koppling till skarven behöver förbättras. 

    Utsättningar av ål och lax

    Ål

    Utsättning av ål är ett viktigt inslag i ålfiskevården. Utsättningarna förekommer dels genom en omflyttning av ål från Västkusten till Ostkusten, dels genom import av glasål från i första hand England. Omflyttningen syftar främst till att nyttja de svenska vattentillgångarna på ett bättre sätt samtidigt som de utgör en ryggrad i det småskaliga fisket längst Ostkusten och i insjöarna. Utsättning av importerad glasål utgör en direkt förstärkning av det för svenskt fiske tillgängliga  ålbeståndet. Det saknas dock tillräcklig kunskap för att kunna förutse och därmed optimera utfallet av varje enskild utsättning. För att erhålla nödvändig kunskap krävs åldersanalys av stickprover från den kommersiella fångsten i ett antal betydande fiskerier samt ett omfattande märkningsprogram, inkl. avläsning hos uppköpare, rökerier och fiskare. Effekten av naturligt rekryterade ålar till olika vattensystem är oklar. De redovisade exemplen visar dock att ålutsättningar tycks ha varit klart lönsamma i de allra flesta fall. Lönsamheten i ålutsättningar beror på ett flertal faktorer; priset för utsättningsmaterialet, värdet på den vuxna ålen, räntenivåer och tiden mellan utsättning och fångst (dvs. tillväxthastighet). Dessa faktorer gör det svårt att göra säkra prognoser, i synnerhet som tiden mellan utsättning ochfångst rör sig om sju år eller mer. Intensiteten i fisket avgör till stor del lönsamheten på lokal nivå. Ett intensivt fiske efter blankål och stor gulål,  antingen med hjälp av fasta redskap eller med någon form av utvandringsfälla, nyttjar en stor del av avkastningen lokalt. I mer öppna system, där det är svårt att nyttja resursen optimalt, kan lönsamheten lokalt vara låg, samtidigt som delar av avkastningen tillfaller andra fiskare, främst svenska sådana, men även till en mindre del tyska och danska ålfiskare. Det ska noteras att vid värderingen av ålutsättningen måste hänsyn tas till att en stor del av ålfångsten sker av andra än yrkesfiskare. Alutsättningar medför förhoppningsvis även att antalet lekvandrande ålar ökar, vilket bedöms kunna gynna rekryteringen av nya generationer ål. Denna positiva effekt ska således adderas i kalkylerna. Alutsättningar finansieras numera huvudsakligen genom fiskevårdsmedel. För år 2000 avsatte Fiskeriverket 5 mkr till utsättningar i enlighet med en plan som presenterats av SFR. För innevarande år har 3,5 mkr på motsvarande sätt avsatts. Fiskeriverket saknar för närvarande medel för att i fortsättningen kunna finansiera ålutsättningar. Verket har också hos regeringen föreslagit att medel anvisas för ändamålet eftersom detta är enda förutsättningen att kunna fortsätta med utsättning av ål i tillräcklig omfattning. Dessa utsättningar bör kombineras med ett ökat minimimått. Nu sker en stor del av uttaget i gulålsfisket på åldersklasser där ålarna har flera års tillväxt kvar före utvandringen. En ökning av minimimåttet vid oförändrad fiskeinsats gör att medelvikten på de ålar som fångas ökar, samtidigt som antalet ålar som överlever till blankålsstadiet och vandrar ut ökar. På grund av den ökade medelvikten kan fångstvikten, och därmed fångstvärdet, öka trots att antalet ålar som fångas minskar.

    Lax

    Utsättningarna av lax längs Norrlandskusten sker så gott som uteslutande inom ramen för olika vattendomar där det primära syftet är att kompensera för den skada som älvregleringarna åstadkommit. Den odlade laxen är ur biologisk  bevarandesynvinkel av underordnad betydelse. Dessa värden knyts i första hand till de olika vildlaxstammarna. För att återuppbygga dessa stammar genomförs för närvarande IBSFC:s laxplan Salmon Action Plan). I långa stycken har resultaten så här långt visat sig goda. I framför allt svenska och finska vatten finns en outnyttjad fiskeresurs i form av odlad lax som inte fångas i samband med att den återvänder till den älv där den satts ut. Möjligheterna att bedriva ett fiske - såväl ett yrkesmässigt fiske som ett sportfiske - på dessa laxar är i många fall mycket begränsade på grund av regleringar. För att utnyttja denna resurs krävs ett fiske i de s.k. terminalfiskeområden, dvs. i de kustnära områden där odlad lax uppehåller sig. För att förbättra förutsättningarna för att fiska denna lax, eventuellt vid sidan av de nationella laxkvoterna, har regeringen beslutat om att fettfenklippning ska genomföras på all odlad lax. De ekonomiska kalkyler som presenterats kring det norrländska laxfisket har i all väsentligt koncentrerats kring en jämförelse mellan laxens värde i ett sportfiske resp. dess värde i ett yrkesmässigt fiske. Det är emellertid inte utredningens uppgift att genomföra en sådan jämförande analys. Det kan bara konstateras att det är kring den återvändande vildlaxen, dvs. ca 10% av laxbeståndet, som detta konkurrensförhållanden finns. Några utvärderingar av den odlade laxens - och därmed utsättningarnas - värde i Östersjön har inte gjorts. Grunden för en vattendom är att kompensera för den skada som regleringen medfört. Detta innebär att de fiskarter som utsättningsskyldigheten omfattar varierar. Klart vanligast är krav på utsättning av lax, men det förekommer också krav på utsättning av öring eller sik. I vissa fall har Fiskeriverket medgivit att utsättningsskyldighet för sik begränsas och kompenseras med större utsättningar av lax. Detta förfarande har inneburit en vinst både för  företaget - i form av lägre kostnader - och för fisket, då priset för lax varit högt. I dagsläget har dock en omsvängning skett på marknaden och sikpriset är idag väl i paritet med laxpriset. Dessutom har siken den fördelen att den kan fiskas under en större del av året än laxen. Konkurrensen med andra nyttjandegrupper är inte heller lika påtaglig. En återgång till utsättning av sik skulle vara en åtgärd som idag skulle gynna det småskaliga kustfisket. Vid omprövning av vattendomar kan också frågan tas upp om inte en ökad mängd sik skulle kunna ingå i utsättningsskyldigheten i stället för en skyldighet att sätta ut lax. Sälskadorna längs Norrlandskusten innebär att fisket med fasta redskap med fördel flyttas in i älvmynningarna. Dessa vatten är i många fall, inte minst i de reglerade älvarna, enskilda och ägs av statliga företag/kraftföretag eller kommuner. I vissa fall har bolag/kommuner låtit yrkesfiskare fiska på dessa vatten. Det vore önskvärt att fler av dessa offentliga vattenägare visade en generösare attityd mot yrkesfisket. 

    Marknaden för fisk

    Det lokalt bedrivna fisket inklusive insjöfisket svarar för ca 32% av landningsvärdet för konsumtionsfisk. Av det totala landningsvärdet utgör det nästan en fjärdedel eller 245 mkr. De viktigaste typerna av småskaligt kustfiske med den definition utredningen valt är fisket med torsk- och piggvarsgarn och nät och ryssjefiske i Östersjön samt trålfiske på Västkusten. Sett till art är torsken den klart viktigaste arten i det småskaliga kustfisket. Genom en förändrad hantering av fisken, ofta kopplad till en vidareförädling, kan det ekonomiska utbytet för det enskilda fiskeföretaget ökas. Detta är en viktig utveckling, i synnerhet som den biologiska resursen i allt väsentligt är fullt nyttjad. I vissa fall går det dock att påvisa en outnyttjad biologisk potential. Några exempel på detta har pekats ut. Genom strukturstödet har under den föregående perioden en rad insatser gjorts. Det har gällt såväl marknadsföring av fiskets produkter som olika utvecklingsprojekt. Under den nuvarande strukturperioden fortsätter detta arbete. Genom ett speciellt stöd för kollektiva åtgärder inom det småskaliga kust- och insjöfisket ska regionala program upprättas. I flera av dessa kommer vidareförädling och andra sätt att öka fiskens värde att ingå. Fiskeriverket har under perioden 1995-2000 bedrivit en verksamhet - Svensk Fisk - som haft till uppgift att förbättra möjligheterna till avsättning av fiskprodukter på den svenska marknaden. Denna verksamhet ska nu tas över av fiskerinäringens organisationer och den kan bli ett värdefullt stöd för att förbättra avsättning av produkter, även från det småskaliga kustfisket. Projekt som pågår eller som kan komma att initieras under strukturperioden är följande:

    - Förbättra möjligheterna till bibehållen kvalitet på fisken genom att ta hänsyn till kvalitetsaspekter under själva fisket samt att förbättra hanteringen ombord.

    - Förbättra landningsmöjligheter för en bättre hantering och förvaring av fångsten samt för en anpassning av landningsförhållanden till det småskaliga fiskets villkor.

    - Förbättra och samordna transporter från det småskaliga fisket.

    - Utveckla system för kvalitetsgarantier mellan olika led för att på så sätt underlätta handeln och för att bättre ta till vara på fångsten.

    - Anpassa fisket i tid och omfattning till markandens villkor och efterfrågan och till de förändringar som sker inom livsmedelsbranschen.

    - Utveckla system och organisationer för att underlätta avsättningen och marknadsföringen av fisk.

    - Skapa lokal marknadsprofil eller varumärke som tar tillvara det småskaliga fiskets fördelar, t.ex. miljömärkning.

    - Oka nyttjandet och förädlingsgraden genom lokal förädling och utveckling av nya produkter.

    -Ta tillvara outnyttjade arter genom att utveckla nya produkter och marknader.

    Kunskapsbehov

    Kunskapsläget är dåligt för många av de arter/bestånd som utgör resursbasen för det småskaliga fisket. För att nå en ekologiskt hållbar utveckling på fiskets område krävs ökade övervaknings- och forskningsinsatser, ökad kunskap om fiskpopulationerna och deras naturliga variationer samt olika miljöfaktorers inverkan på fisken men också kunskap om fiskets påverkan på den akvatiska miljön. För att kunna utveckla långsiktiga förvaltningsplaner och förvaltningsmodeller behövs även ökad kunskap om såväl yrkes och fritidsfiskets fångster liksom om de socioekonomiska förutsättningarna för fiske. Kunskap om viktiga lek- och uppväxtområden är också viktigt för att dessa ska kunna skyddas från olika typer av störningar. Fiskeriverket har vid tidigare tillfällen till regeringen redovisat att verket sett det som mindre angeläget att skapa en mer strukturerad insamling av data vid sidan av det system med loggböcker och de landningsnotor som finns. Uppgiftsinlämnandet till EU har på senare år ökat i omfattning, bl.a. har ett system med korskontroll av uppgifter utvecklats. En av de mest påtagliga iakttagelser som utredningen gjort är den stora betydelse det  icke yrkesmässiga fisket har för ett flertal av för kustfisket viktiga arter och bestånd. Mot denna bakgrund liksom för de krav som ställs på ettuppgiftslämnande till följd av EU:s datainsamlingsförordning bör ett mer heltäckande system för insamling av data utvecklas.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 27.
    Sportfiske: Fritidsfiske: Enheten för fritidsfiske och fiskevård1989Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    FRITIDSFISKET - ett ökat intresse kräver bättre samordning

    Fritidsfisket måste värderas mycket högre i framtidens samhällsplanering. Behovet, tillgången och ekonomin kräver större intresse och engagemang från myndigheterna för att bättre ta tillvara en naturresurs och mer aktivt stimulera en av Sveriges största fritidssysselsättningar- fritidsfisket.

    De naturliga förutsättningarna att utveckla ett fritidsfiske i Sverige är utomordentliga. Tillgången på sötvatten är mycket stor och våra kust- och havsvattenområden är omfattande. Fisket i våra vatten är också rikt och varierat.

    Under 70- och 80-talen har arbetet till stor del varit inriktat på att öka möjligheten för allmänheten att fiska. I första hand har detta skett genom att stimulera bildandet av fiskevårdsområden.Vad som bland annat behöver förbättras inför 90-talet är att upplåtelseformerna måste bli mer avnämaranpassade. Nu måste man skaffa fiskekort för i stort sett varje nytt fisketillfälle om man ska fiska i sötvatten. Många avstår ifrån att fiska därför att man ej vet om det kort man skaffat gäller just för det vattnet eller för att man inte vet var man ska skaffa kort.

    Som ett led i informationsspridningen och erfarenhetsutbytet kring för fritidsfisket väsentliga frågor arrangerade Fiskeristyrelsen två konferenser, i Östersund 6-7 oktober och i Jönköping 20-21oktober 1987.

    Följande publikation är ett axplock av vad som avhandlades på dessa evenemang.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 28.
    Svenskt fiske och EG: En rapport om den svenska fiskerinäringen i EG-belysning1993Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 29.
    Utvecklingen av vattenbruket i Sverige: Redogörelse och förslag till åtgärder1989Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 30.
    Verkspromemoria angående det svenska yrkesfisket: Rapport 1984-10-051984Report (Other academic)
    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
1 - 30 of 30
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf