Swedish Agency for Marine and Water Management

Change search
Refine search result
1 - 10 of 10
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Norling, Ingemar
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU.
    BARN OCH UNGDOMARS FISKE: Utredningsrapport om barn och ungdomars sportfiske i Sverige 1994.1995Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En studie har gjorts av barn och ungdomars (9-17 år) fiske. 1349 personer från klasser 3, 6 och 9 från 23 kommuner har deltagit.

    Kunskaper om barn och ungdomars fiske är bristfälliga. 1 arbetet med utredningen Fritidsfiske 90 ansåg man inom Fiskeriverket det nödvändigt att få kompletterande kunskap.

    Frågorna utformades så att jämförelser kunde göras med vuxengruppen. Två frågor från vuxenstudien; "Hur nöjd man är med fisket" och "Hur fisket påverkas av miljöförändringar", gavs endast till de äldre ungdomarna, 13-17-åringarna.

    En stor del av deltagarna är intresserade av olika former av friluftsliv som båtsport, sällskapsdjur, häst, friluftsliv i allmänhet, skytte/jakt. Störsti ntresse gäller för sällskapsdjur, men hela 50% (26% mycket och 24% lite) är intresserade avskytte och jakt.

    79% är intresserade av fiske, varav 31% mycket. 16-28% fiskar ofta.

    Antalet intresserade sjunker med åldern. Från cirka 80% för barnen/ungdomarna till cirka 50% för de vuxna.

    Dubbelt så många fiskar i de norra landsdelarna. Flugfiske är tre gånger så vanligt (28 mot 10%) i de norra som i de södra landsdelarna.

    Vanligaste fiskemetoder är spinn och haspel (73%) och mete (66%). 33% isfiskar, 18% fiskar fluga, 17% pilkar (i havet) och 21% fiskarnät, ryssja och liknande.

    Barnen börjar, och lär sig, fiska framför allt vid sommarstuga (40%), nära hemmet (30%) eller hos släkting på semester (26%). Få startar i skolan (2%) eller i fiskeklubb (2%).

    Fisket bedrivs framför allt i insjö (60%), men många fiskar i rinnande vatten (43%). 38% fiskar i hav och vid kust. 22% fiskar i dammar och sjöar med inplanterad fisk.

    Man fångar framför allt gädda, abborre och gös (totalt 78%), men laxfisk är också vanligt (42%). 25% fångar vitfisk och 23% saltvattenfisk.

    Resurserna är rätt goda. 69% kan fiska nära hemmet. 71% har direkt eller indirekt tillgång till sommarstuga där de kan fiska. 81% kan få tillgång till båt och 8% är med i fiskeklubb.

    För barnen och ungdomarna gäller att många är intresserade av att lära sig fiska (29%). 34% är intresserad av att lär sig om fiskevård. 40% är intresserade av att lära sig om viltvård och 27% vill lära sig om skytte och jakt.

    De äldre i ungdomsgruppen, 13-17-åringarna, som fiskar, är till 83% nöjda med sitt fiske. Detta är samma siffra som för vuxengruppen.

    15% är mycket nöjda med sitt fiske. Liksom vuxengruppen är de påtagligt negativa till miljö­förändringarnas och fiskevårdens inverkan på fisket. 34% upplever en försämring och 2% en förbättring. Vuxna är än mer negativa (59%).

    Könsskillnaderna är stora. En hel del flickor är intresserade, men i regel bara måttligt. 25-40% av pojkarna fiskar ofta men endast 3-8% av flickorna. Flickorna är också mindre nöjda med fisket. Möjliga orsaker och konsekvenser av detta diskuteras i rapporten.

    En viktig fråga är när barnen utvecklar intresse och inre motivation för fiske. Våra resultat visar att redan 9-åringar i stor utsträckning utvecklat ett intresse. Sommarstuga och hemmavatten har här stor betydelse.

    Utländsk forskning visar tydligt att intresse för natur och friluftsliv utvecklas mycket tidigt -oftast före 4-årsåldern. Att intresset senare yttrar sig i fiske, hästsport, jakt eller svampplockning kan bero på mycket.

    Etablerade sportfiskare och jägare har i de flesta fall varit med i samband med fiske eller jakt som barn.

    En annan fråga är vad som gör att man blir sportfiskare med ett livslångt intresse. Den vanliga uppfattningen är att man blir fiskare eller jägare framför allt om man har bra materiella resurser; bil, båt, nära till vatten, pengar och tid och liknande. Modern forskning ifrågasätter detta och menar att vissa minimiresurser är en förutsättning, men verkligt avgörande är inlärning-utveckling av intresset och inre motivation.

    En studie av svenska jägare bekräftar att jaktintresset betyder mera för utövandet än de materiella resurserna.

    Vi har därför gjort så kallade regressionsanalyser både av barn-ungdomsmaterialet och vuxenmaterialet från Fritidsfiske 90.

    Dessa analyser ger samma resultat: materiella resurser förklarar bara lite av hur mycket man fiskar. Intresse-motivation förklarar mer.

    Detta bör innebära - om vi vill ha fler sportfiskare - att man måste satsa mer på barns fritidsutbildning.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 2.
    Wramner, Per
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, National Board of Fisheries.
    ALLMÄN FISKEVÅRDSAVGIFT I SVERIGE: Utredningsrapport om utformningen av en allmän fiskevårdavgift i Sverige1995Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Utredningens uppdrag har varit att utforma ett detaljerat förslag till allmän fiskevårdsavgift.

    Utredningen konstaterar ett stort och ökande behov av fiskevård som inte har tillgodosetts på grund av medelsbrist. Det föreslås att en allmän fiskevårdsavgift införs och att avgiftsmedlen används för att finansiera angelägna fiskevårdsinsatser.

    Den allmänna fiskevårdsavgiften bör i princip erläggas av alla fiskande över 18 år. Den bör sättas så att medlen ger ett substantiellt bidrag till fiskevården samtidigt som ingen av ekonomiska skäl hindras från att fiska. Avgiften bör vara differentierad enligt följande:

    handredskapsfiske, år 100 kr

    handredskapsfiske, vecka 40 kr

    husbehovsfiske, år 250 kr

    yrkesfiske, år 500 kr

    Enligt förslaget bör den allmänna fiskevårdsavgiften hanteras av Fiskeriverket men beslut om avgiftsmedlens användning bör fattas av ett särskilt råd med fem ledamöter. Dessa föreslås representera Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund, Sveriges fiskares riksförbund, allmänintresset samt Fiskeriverket.

    Avgiftsmedlen föreslås i första hand användas för bidrag till bildande av fiskevårdsområden, fiskevårdsåtgärder inklusive utsättning av fisk, fisketillsyn och utveckling av fiskevården.

    De medel som den allmänna fiskevårdsavgiften inbringar bör förvaltas av Fiskeriverket och enbart användas för fiskevård och hantering av avgiftssystemet.

    Inbetalningen av avgiften bör i första hand ske via postgirot. Färdigtryckta giroblanketter bör ges en vid spridning. Avgiften bör också kunna inbetalas kontant till försäljare av fiskekort, turistbyråer m.fl.

    Av bl.a. kostnadsskäl bedöms det inte vara motiverat att upprätta ett särskilt register över de personer som erlagt avgift.

    Kontrollen av att allmän fiskevårdsavgift erlagts bör ske inom ramen för den ordinarie fisketillsynen. Denna föreslås dock förstärkas via medel ur den allmänna fiskevårdsavgiften.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 3.
    Conference for Coordination Between Estonia, Latvia, Lithuania and Sweden on Fishery Investigation in the Baltic: Karlskrona, Sweden 10-12 February 1993. Arranged in cooperation with Östersjöinstitutet, The Baltic Institute1993Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Conference for coordination between Estonia, Latvia, Lithuania and Sweden on fishery investigations in the Baltic. Karlskrona, 10-12 February 1993. Convened by the Swedish National Board of Fisheries incooperation with The Baltic Institute.

    1. The Conference was held from 10-12 February 1993 on the premises of The Baltic Institute, Karlskrona. It was attended by Mr. Lauri Vaarja, Director-General of the National Estonian Board of Fisheries, by Mr. Andris Ukis, Vice-Minister, Latvian Ministry of Maritime Affairs, Mr. Algirdas Rusakevicius, Deputy Minister, Lithuanian Ministry of Agriculture and their advisors, in all ten participants from the Baltic countries. It was further attended by the Permanent Representative of Estonia to the Food and Agriculture Organization, Ambassador Elena Askerstam, by Mr. Johân H. Williams, Nordic Council of Ministers, and by 12 participants from Sweden. Annex 1 contains the list of participants.

    2. The Conference was opened by Dr. Per Wramner, Director-General, Swedish National Board of Fisheries, Göteborg. In his opening statement Dr.Wramner welcomed the participants from Estonia, Latviaand Lithuania and explained the purpose of this meeting which had been made possible through the allocation of funds from the Swedish Ministry of Agriculture and the Swedish Agency for International Technical and Economic Cooperation (BITS). The need for cooperation in fishery investigations between the Baltic Statesand Sweden is obvious as the same marine living resources are used by all four countries. Sweden also realizes the need for updating the hardware and software for fishery investigations in the Baltic States and for training on different levels andreferredto letters received from responsible ministers in the Baltic countries. The full statement is in Annex 2.

    3. Mr. Svante Ingemarsson, Deputy Governor ofthe County of Blekinge, briefed the participants about the history of Karlskrona and pointed out its central position in the Baltic. Mr. Åke Landqvist, Executive Officer of the hosting institute, outlined the activities and facilities of The Baltic Institute.

    4. Since Dr. Wramner was unable to attend the whole meeting he asked for nominations of a Chairman and a Rapporteur. Dr. Armin Lindquist was elected Chairman and Dr. Jan Thulin Rapporteur.

    5. The Chairman introduced Mr. Johan Williams, from the Nordic Council of Ministers, and suggested that a presentation of the Council's activities in fisheries be included in the Agenda. He requested comments on the Preliminary Agenda and timetable. As there were no amendments proposed the Agenda was adopted.

    6. In accordance with the Agenda the Chairman then asked for information on present fishery investigations in the Baltic States and how they are funded.

    7. Mr. Vaarja from Estonia reviewed the organization of the National Estonian Board of Fisheries and its activities. Dr. Aps suggested a project idea on Fisheries information management system and Dr. Järvik outlined the research work at the Estonian Marine Institute. Details of the presentation are found in Annex 3. During the ensuing discussions the suggestion was made by Estonia that a common system for fishery statistics in the Baltic be established. The need for coastal investigations was also stressed.

    8. In his intervention Mr. Ukis from Latvia presented a brief review of Latvian fisheries and referred to the special difficulties arising from the high seas fleet which since independence is under Latvian flag, and those offinding necessary funds for research programmes. Dr. Vitinsh pointed out the heavy reduction of both personnel and facilities, which has limited research activities to the Baltic area under Latvian jurisdiction. Joint hydroacoustic investigations are considered to be of highest priority. There are great difficulties in finding funds for the running of the rather new Latvian research vessel. He pointed out that she had been used in international investigations but as present equipment no longer meets modern standards new acoustical instruments are urgently needed. Both he and Dr. Melnis stressed the importance of that the coastal fish monitoring supported by BITS should be further developed, Annex 4.

    9. Mr. Rusakevichius from Lithuania advised that a fishery administration structure has not yet been established. Lithuania has a rather big fleet of high seas fishing vessels which is largely out of order. Lithuanian fishery investigations in the Baltic are limited to coastal waters, including the Couronian lagoon. There is no vessel for fishery research. Increased cooperation with Latvia in fishery investigations is warranted. Presently inland fisheries have gained high importance, Annex 5. Dr. Toliushis described his work with electricfishing equipment, which is considered to be an effective method of selecting fish according to size. It works with impulse current and can be used in both fresh and salt waters; Dr. Toliushis offered his institute’s cooperation.

    10. Mr. Williams outlined the activities of the Nordic Council of Ministers. He presented a proposal for organized cooperation between the fishery administrations of countries bordering the Baltic, The Baltic Fisheries Cooperation Committee, with the task of establishing a firm network (see page 31).

    11. Dr. Neuman, from the Institute of Coastal Research, outlined the established cooperation in coastal areas in the three Baltic countries, Finland and Sweden, in polluted and in reference areas,and made proposals for a continuation and modification of the present system, supported by BITS and the Nordic Council of Ministers. Dr. Thulin reviewed the activities in the Baltic of the Institute of Marine Research and earlier cooperation with institutes in the Baltic countries. Dr. Sellerberg presented the new Baltic Sea Research Station in Karlskrona, belonging to the Swedish National Board of Fisheries. Prof. Ackefors informed about aquaculture activities in the Baltic area, particularly of salmon, and stressed thei mportance of following international quarantine standards at transfers and introductions of new strings and species. Messrs. Grip and Sjöberg referred to the extensive monitoring programme for environmental control, both in coastal areas and in the open sea.

    12. In this context Mrs. Bergquist drew the attention of the participants to a paragraph concerned inter alia with coastal lagoons, wetlands, fishery biology and pollution in a document prepared for the forthcoming Diplomatic Conference on Resource Mobilization of the Baltic Sea Environmental Programme, to be held on 24-25 March 1993 in Gdansk, Poland.

    13. The Chairman then summarized the information provided by listing five possible main areas of common interest. These were: (a) fishery statistics, (b) acoustic investigations, (c) integrated coastal fishery management, (d) oceanographic surveys, (e) aquaculture. He then asked the participants to elaborate their views on the most urgent needs in the Baltic. The meeting was adjourned for further work within the delegations and within smaller groups.

    14. After resuming the session the following proposals were presented:

    • Establishing a network for extended fisheries cooperation between the states bordering the Baltic Sea

    • Acoustic assessments of fish stocks in the Eastern Baltic, Latvia, Estonia, Lithuania and Sweden

    • Research on migratory fishes.

    • Artificial spawning grounds for Baltic herring.

    • Research on natural crayfish stocks.

    • Assessment and monitoring of coastal fish resources.

    15. After a discussion the Chairman summarized this by concluding that the proposals on fishery statistics, acoustics and coastal monitoring were the most urgent ones in all countries. The participants then continued elaborating details of these proposals, which are given in full in Annexes 6-8.

    16. After thorough discussions the Conference stressed the need for the Baltic countries to seek the highest national priority for the proposals endorsed.

    17. The Chairman thanked the participants for the cooperative spirit during the discussions and closed the Conference on 11 February 1993, 16.00 hrs.18. The Report was adopted on 12 February 1993, at 09.30 hrs.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 4.
    FLYTTNING AV MARINA ORGANISMER: ICES riktlinjer för introduktion och flyttning av marina organismer 1994. Internationella havsforskningsrådet/International Council for the Exploration of the Sea/Conseil International pour l’Exploration de la Mer1996Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Intresset för marint vattenbruk har ökat mycket kraftigt under de senaste decennierna. Inom fisket och vattenbruket kan arter som introduceras, dvs. överförs till nya regioner, liksom organismer som flyttas inom sina breda utbredningsområden utgöra nya och viktiga resurser ihavet. Introduktioner och flyttningar kan emellertid leda till negativa effekter på såväl den ursprungliga floran och faunan i ett område som på människans hälsa och nyttjandet av resurserna i havet. Till de negativa effekterna hör att skadliga organismer kan åtfölja värdarten och därigenom sprida sjukdomar. Vidare kan det uppkomma negativa ekologiska och genetiska effekter genom att introducerade eller flyttade arter rymmer från odlingar.

    Internationella havsforskningsrådet (ICES) har alltsedan början av 1970-talet arbetat med att få fram riktlinjer för introduktioner och flyttningar av havslevande arter. De senaste riktlinjerna från 1994, vilka härmed översatts till svenska, innebär omarbetningar av tillägg och tidigare riktlinjer. Bl. a. har den genetiska aspekten uppmärksammats alltmer.

    Det är Fiskeriverkets förhoppning att denna publikation skall vara till stor nytta och vägledning.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 5.
    KONFERENS OM FISKETURISM - EN NATURLIG NÄRING: Sammanställning av anföranden på konferensen om fisketurism i Göteborg oktober 1996. Arrangörer; Fiskeriverket och Turistdelegationen1996Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under hösten 1996 inbjöd Fiskeriverket och Turistdelegationen till en konferens i Göteborg om fisketurism, Fisketurism - en naturlig näring.

    Titeln kan tolkas både bildlikt och bokstavligt. Fiskeriverket har ansvaret både för fiskevården och för fisket. Det var därför naturligt för verket att anordna konferensen tillsammans med Turistdelegationen som har det övergripande ansvaret för turismen i vårt land. Delegationen arbetar också för att turistfrågorna skall hanteras i samarbete mellan delegationen och respektive sektorsmyndighet.

    Den gemensamma bedömningen hos Fiskeriverket och Turistdelegationen är att det finns en stor utvecklingspotential för svensk fisketurism.

    För Fiskeriverket är det angeläget att på det här sättet göra ett avstamp genom att etablera en nära kontakt med de andra myndigheter, organisationer, företag och enskilda människor som arbetar inom fiskesektorn och de som mera specifikt arbetar med turismen. Ett etablerat sådant nätverk får stor betydelse för den fortsatta utvecklingen. Alla måste vi dra åt samma håll!

    Konferensrapporten hoppas vi skall vara startsignalen för ett fruktbart utvecklingsarbete av svensk fisketurism. Samtidigt vill vi tacka för det stora intresse som visades konferensen.

    Fiskeriverket och Turistdelegationen arbetar nu tillsammans inom en särskild arbetsgrupp med utarbetandet av en utvecklingsplan för svensk fisketurism som skall vara klar i maj 1997. I gruppen ingår dessutom representanter för Turistrådet, Fiskevattensägarna, Sportfiskarna, Länsstyrelserna samt Turistnäringen.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 6.
    Lax i sikte.: Laxen i Östersjön - förslag till åtgärder på kort och lång sikt. Sammanställt av Fiskeriverket maj 1996.1996Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mål

    Enligt Fiskeriverkets uppfattning bör sammanfattningsvis följande mål gälla för laxfiskevården i Östersjön:

    a) Målet på kort sikt är att undanröja det akuta hot om genetisk utarmning eller i vissa fall direkt utslagning som flertalet laxstammar befinner sig i idag.

    b) På lång sikt är målet att hela reproduktionspotentialen i varje laxförande vattendrag eller del av vattendrag skall nyttjas. Ett delmål fastställt av Fiskerikommissionen för Östersjön är att nivån 50 % av den naturliga reproduktionskapaciteten i varje laxförande vattendrag skall nås före år 2010.

    c) Tillväxtpotentialen i havet skall tas till vara på ett bättre sätt än idag.

    Beståndssituationen

    De flesta av de vilda laxbestånden i Bottniska Viken är i en prekär situation. Utbrottet av det s.k. M74-syndromet under tidigt 90-tal har skärpt läget. Syndromet har nu orsakat en stor dödlighet under en femårsperiod och visar inga tecken på att avta. Därför måste utgångspunkten här vara att dödligheten även fortsättningsvis kommer att bestå i likartade nivåer som hittills. Därför behövs stränga skydds­åtgärder. EU.-s s.k. Lassenrapport rekommenderar för sin del laxfiskestopp i Östersjön underår 1997. ICES råd (ACFM-rapporten) avseende rekommendationer för laxfisket 1997 föreliggerförst senare i år. Fiskeriverket har i föreliggande rapport bl.a. utgått ifrån likartat biologiskt underlagsmaterial som det ICES laxarbetsgrupp för Östersjön haft tillgång till.

    Åtgärder under 1997

    a) Totalt fångstuttag (TAC)

    Med anledning av den kritiska situationen för flertalet stammar av den naturreproducerande laxen i Östersjön, där syndromet M74 så vitt kan bedömas kommer att bestå ett antal år framöver, är det av yttersta vikt med en kraftig sänkning av uttaget av sådan lax. Fiskeriverket har mot bakgrund härav och med utgångspunkt från det uppställda delmålet att nivån 50% av den naturliga reproduktionskapaciteten i varje laxförande vattendrag skall nås före år 2010 samt med beaktande av fastställda finska regleringar och föreslagna svenska åtgärder i Bottniska viken räknat fram alternativa TAC-nivåer, 206 000, 262 000 respektive 314 000 st, beroende på effektiviteten av de av Finland beslutade och av Fiskeriverket nu föreslagna kustfiskeregleringarna. Med hänsyn till osäkerheten redan i dessa kalkyleringar synes lämpligt att för närvarande i första hand välja en TAC för 1997 i nedersta delen av nämnda intervall. Det bör dels observeras att denna bedömning är preliminär och avses preciseras senare (jämför punkt c nedan), dels att bedömningen förutsätter att de nämnda kustfiskeregleringarna genomförs fullt ut.

    Fiskeriverket redovisar vidare vilka effekter en i Bottniska Viken ökad fångstandel - inom oförändrad svensk totalkvot - får på beskattningen av vildlaxbestånden. En eventuell sådan omfördelning medför minskad vildlaxbeskattning, i vart fall med de nya kustfiskeregleringarna genomförda, dvs. de beslutade finska och de här föreslagna svenska. En förändrad kvotuppdelning mellan norra och södra Östersjön får även fördelningspolitiska konsekvenser, varför verket avstår från att lämna förslag i denna fråga.

    b) Terminalfiskeområden respektive fredningsområden.

    I vissa områden längs Norrlandskusten utanför älvar med odlade bestånd avses inrättas s.k.terminalfiskeområden. I dessa områden, där andelen odlad lax är betydligt större, respektive vild lax betydligt mindre än genomsnittligt, kan ett omfattande fiske bedrivas, inriktat på odlad lax och under en förhållandevis lång säsong. I terminalfiskeområdena kan ett biologiskt riktigt, avsevärt uttag ske av den odlade lax som framledes, i större omfattning än för närvarande kommer att lek återvandra vid nu föreslagen sänkt TAC-nivå.

    Förslaget innebär ett bibehållande, alternativt ett utökande av befintliga fredningsområden med ett fortsatt förbud mot laxfiske 1997. Avsikten är att så snart beståndssituationen så medger snarast lätta på förbudsbestämmelserna.

    Fredningsområdenas och terminalfiskeområdenas närmare utsträckning och avgränsning kommer att preciseras närmare under hösten 1996.

    c) Fredningstider m.m.

    Fiskeriverket föreslår differentierade fredningstider under försommaren för Norrlandskusten, som härvidlag indelas i tre områden. I förslaget har hänsyn tagits till de nyligen fastställda finska bestämmelserna. Ett kustfiske med en konstant öppningstid, som i de finska bestämmelserna, har mycket olika effekt under år med tidig och sen lekvandring. För att fredningstiderna skall få största möjliga effekt avses de därför fastställas varje år med ett slutdatum på ±10 dagar. Mätningar av vattentemperaturen i södra Östersjön har visat att det finns ett mycket starkt samband mellan vinter-vårtemperaturen och den tidpunkt när laxen lekvandrar längs Norrlandskusten. En prognos för lekvandringstiden kan göras 1-2 månader innan fiske startar i Bottniska viken.

    d) Fiskeriverket avser återinföra förbud mot fiske med laxgarn och laxlinor norr om 59 3°Ö Ni Östersjön från och med årets laxfiskesäsong. Ett sådant förbud rådde fram till Sveriges EU-inträde.

    e) Fettfenklippning

    Fiskeriverket föreslår att all odlad lax som sätts ut i Östersjöområdet skall fenklippas under en period av helst 4 år, alternativt permanent om verksamheten slår väl ut, som ett hjälpmedel i förvaltningen av vild och odlad lax. Fettfenklippningen bör utformas som ett internationellt projekt för att på bästa sätt kunna synkronisera det tidsbegränsade projektet och maximera utbytet för framtida förvaltning.

    f) Fördröjd utsättning (delayed release)

    Fiskeriverket föreslår att försöken med fördröjd utsättning nu intensifieras runt hela egentliga Östersjön. Danska försök vid Bornholm har visat på mycket positiva resultat. Sverige bör kunna ställa upp med kunskap vid försökens genomförande. Verket bedömer att medel bör kunna erhållas från EU i denna fråga.

    Åtgärder frän och med 1998 och framåt

    a) Genomförande av ”laxpaketet”

    Fiskeriverket föreslår att det s.k. laxpaketet med ett centralt fredningsområde i egentliga Östersjön och fiske efter odlad lax enligt metoden fördröjd utsättning genomförs i internationell samverkan. Härigenom är det möjlig tatt både bevara de naturreproducerande laxbestånden och bibehålla samt på sikt sannolikt öka ett lönsamt yrkesfiske efter lax i Östersjön. Vidare kommer den ökade återvandringen av lax till naturlaxälvarna att få betydande sysselsättningseffekter genom att ett omfattande turistfiske därigenom ges möjlighet att utvecklas.

    b) Ökad maskstorlek

    Om det s.k. laxpaketet ej genomförs föreslås en betydande höjning av maskstorleken i laxnät (i likhet med vad som föreslås av Finland till storleksordningen 225 mm).

    Forsknings- och undersökningsbehov

    Följande projekt föreslås bli genomförda:

    • För att kunna minimera fångst av vild lax i de föreslagna terminalfiskeområdena är det viktigt att de avgränsas på bästa möjliga sätt. För att detta skall vara möjligt bör all tillgänglig information utnyttjas maximalt. Det innebär att märkningsdata, information om vildlaxens vandring m.m. måste sammanställas innan den slutliga utformningen av dessa områden kanske under hösten 1996.

    • Planer bör sättas upp för genomförande av förstärkningsutsättningar i större omfattning än idag om de föreslagna fiskeregleringarna inte kommer till stånd eller åtgärderna inte har önskad effekt på beståndsstorleken. Planerna bör sättas upp redan 1996-1997 och de bör genomföras före år 2000 om beståndsstorleken inte ökar på avsett sätt. Ett grundläggande mål är att utsättningarna skall vara tillfälliga.

    • Det bör undersökas om etablering av mål för mängd lekfisk (escapement) för enskilda vildlaxbestånd är ett lämpligt förvaltningsinstrument. Det gäller dels den teoretiska bakgrunden men också den praktiska utformningen, t.ex. mätning av hur målet uppnås samt konsekvenser för förvaltningen beroende på om målet uppnås eller inte.

    • En till två svenska laxälvar i Östersjöområdet bör etableras som så kallade indexälvar där laxbestånden följs speciellt noggrannt under lång tid. Det innebär bland annat att återvandring, stirrproduktion och smoltutvandring följs årligen under en lång följd av år. I dessa älvar kan bland annat överlevnad under olika livsfaser studeras noggrant.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 7.
    SVENSKT FISKE OCH EG/2: Konsekvenserna för fiskenäringen av ett svenskt medlemskap i EU (den Europeiska Unionen).1994Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Genom avtalet kommer svenska fiskare att på förhand veta hur mycket och var de får fiska. Detta beror på att medlemsländerna har en fast fördelningsnyckel som tillämpas på den överenskomna tillåtna fångstmängden (TAC). Svenska fiskare kommer, vid i övrigt oförändrade förhållanden, att något kunna öka sina fångster. Om torskbeståndet i Östersjön förbättras, ökas också den svenska procentuella andelen.

    Svensk fiskberedningsindustri får tullfri tillgång till EU-marknaden från och med tillträdesdagen. Konkurrenssituationen förbättras därmed väsentligt, vilket medför att det skapas nya arbetstillfällen inom branschen. Vid ett svenskt medlemskap får den svenska sardinen inte längre säljas under detta namn. Sardiner som finns i lager vid tillträdesdagen, får dock säljas under en övergångstid av sex månader.

    Genom EU:s fonder finns möjligheter till bidrag för finansiering av investeringar som görs i Sverige. Dessa möjligheter har inte funnits förut. Bidrag från EU förutsätter dock i de flesta fall att även Sverige ger stöd.

    Fiskeriverket anser att ett svenskt medlemsskap är positivt för den svenska fiskenäringen.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 8.
    SWEDISH FISHERY IN 1994: A summary of some basic data of the Swedish fishery 1994.1995Report (Other academic)
    Abstract [en]

    1. The system for price regulation including both financial price support as well as a price regulation fee has been abolished.

    2. The weak cod stocks in the Baltic forced the Government to introduce a temporary withdrawal scheme with laying-up premiums.

    3. For the first time in Sweden, Parliament passed a law (Act 1993:787) where there was made a separation between professional and non-professional fishery. The difference between the categories is the possession of a fishing licence. Such a person may only use a limited number of gears. As from September 1, 1994 vessels of 5 metres and above may only be used in professional sea fisheries if they have been granted a vessel permit.

    4. The year of 1994 was characterized by the adjustment of the market regulation to the EEA-agreement and the negotiations with the Community of a possible Swedish acession.

    5. The market situation for herring has continued to be weak.

    6. The total volume of fish landed by Swedish vessels increased by 11 percent from 1993 to 1994 and amounted to approximately 375 000 tons. The value of total landings (current prices) increased by 13 percent to a total sum of Skr 837 Million SEK.

    7. The aquaculture production was about 7 500 tons an increase by 25 percent from 1993. The value increased to 150 SEK which is about 20 percent more than the year before.

    8. Exports of fish and fish products increased by 33 percent in terms of value to 985 Million SEK. It is to be remembered that there was a drop of 20 percent the previous year. Imports increasedby 18 percent in terms of value to about 3 421 Million SEK.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 9.
    THE BALTIC SALMON 1995: The situation of the natural salmon stocks in the Baltic.1995Report (Other academic)
    Abstract [en]

    In a decision of 30 March 1995, the Government commissioned the National Board of Fisheries, in consultation with the National Environmental Protection Agency, to compile documentation concerning the situation of naturally reproducing salmon in the Baltic Sea.

    Original Baltic natural salmon has been severely decimated during the 20th century owing to the expansion of hydroelectric power in their growing waters. There used to be a natural occurrence of salmon in about 70 watercourses round the Baltic Sea. Natural salmon populations remain today in about 26 rivers (14 Swedish, 1 Swedish-Finnish, 1 Finnish and the rest Baltic).

    A comprehensive compensatory programme has been built up for the harnessed rivers as a replacement for the natural salmon production that has disappeared with the expansion of hydroelectric power. Salmon reproduction in the harnessed river is replaced through this programme by rearing of young salmon up to the size when they normally go out to sea. Today only one salmon in ten in the Baltic Sea is a natural salmon, while the rest are reared. Reared salmon has other characteristics than those that originally were favourable in natural conditions. From having coped with river life for 1-4 years before migrating out to sea, the salmon has changed to a form partially adapted to rearing, with a modified genetic base. By artificially maintaining salmon stocks in the Baltic Sea at a constantly high numerical level, salmon fishery has been able to continue and has even been intensified. Natural salmon is then caught to an equally great extent as cultivated.

    Adult salmon remain in the Baltic Sea for a great part of their growth period. The longer it takes the salmon to return to natural spawning waters in the river, the more it is exploited. Estimates show that no more than a quarter of the possible production of natural salmon round the Baltic Sea is used, which can be regarded as a waste of resources, in both the short and the long term.

    Internationally determined catch quotas in the Baltic Sea, together with measures taken by the National Board of Fisheries in the form of closed seasons, closed areas, restrictions on gear and redemption of fishing traps, resulted in an increase of natural salmon stocks from the end of the 1980’s. The situation deteriorated, however, when M74 struck salmon stocks in 1992-93. One decisive problem is that salmon is caught internationally. Even though its spawning rivers are exclusively in Sweden, and to some extent in Finland and the Baltic states, it migrates to sea and resides as an adult all over the Baltic Sea. Swedish restrictions and efforts alone are therefore not sufficient. Swedish measures must be combined with reduced international exploitation of natural salmon in all areas. The strain on the Baltic Sea of environmental pollution is at the same time an international problem.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 10.
    ÖSTERSJÖLAXEN 1995: Den naturreproducerande laxens situation i Östersjön.1995Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Regeringen uppdrog i beslut den 30 mars 1995 åt Fiskeriverket att i samråd med Statens Naturvårdsverk ta fram underlag rörande de miljö- och fiskeriproblem som är relaterade till den naturreproducerande laxens situation i Östersjön.

    Östersjöns ursprungliga naturlax har under 1900-talet decimerats kraftigt främst på grund av vattenkraftutbyggnad av dess uppväxtvattendrag. Naturligt förekom lax i cirka 70 vattendrag runt Östersjön. Idag återstår naturliga laxpopulationer i cirka 26 vattendrag (14 svenska, 1 svenskt-finsk, 1 finskt och övriga baltiska).

    Som ersättning för den naturlaxproduktion som försvunnit i och med vattenkraftutbyggnaden har ett omfattande kompensationsprogram byggts upp för de utbyggda älvarna. Genom detta program ersätts laxreproduktionen i den utbyggda älven med odling av laxungar upp till den storlek dä de normalt går till havs. Idag är bara var tionde lax i Östersjön en naturlax och resten odlade. Den odlade laxen har andra egenskaper än de som ursprungligen var gynnsamma i naturen. Från att klara ett liv i älven 1-4 år innan den vandrar till havs, förändraslaxen till en delvis odlingsanpassad form med en förändrad genetisk grund. I och med att laxbeståndet i Östersjön på konstlad väg hållits på en konstant hög numerär har fisket på lax kunnat fortsätta och till och med intensifierats. Naturlaxen fångas därvid samtidigt som den odlade.

    Vuxen lax uppehåller sig i Östersjön under en stor del av sin tillväxt. Ju längre lekåtervandring till naturälven laxen har desto hårdare beskattas den. Skattningar visar att högst en fjärdedel av den möjliga naturlaxproduktionen runt Östersjön nyttjas vilket kan ses som resursslöseri både på kort och lång sikt.

    Internationellt beslutade fångstbegränsningar i Östersjön samt de åtgärder som Fiskeriverket genomfört i form av fredningstider, fredningsområden, redskapsbegränsningar samt inlösen av fasta fisken medförde en uppgång av naturlaxbestånden från slutet av 1980-talet. Situationen förvärrades emellertid i och med att reproduktionsstörningen M74 drabbade laxbestånden 1992-93. Ett avgörande problem är att laxen beskattas internationellt. Även om den har sina lekälvar främst i Sverige, och i någon mån i Finland och de baltiska staterna så vandrar den till havs och vistas som vuxen över hela Östersjön. Enbart svenska begränsningar och insatser är därför inte till fyllest. Svenska åtgärder måste bl.a. kombineras med ett reducerat internationellt nyttjande av naturlaxen i alla områden. Samtidigt är miljögiftsbelastningen i Östersjön ett internationellt problem.

    Download full text (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
1 - 10 of 10
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf