Change search
Refine search result
12 1 - 50 of 78
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Abrahamsson, Ingemar
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Ahlström, Johan
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västerbotten.
    Haag, Tobias
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Jönköping.
    Nilsson, Fredrik
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västra Götaland.
    Kvalitet och kalkbehov inom kalkningsverksamheten: En granskning av de regionala åtgärdsplanerna2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    År 2010 upprättade länsstyrelserna regionala åtgärdsplaner för kalkning av sjöar och vattendrag på uppdrag av Naturvårdsverket. Den 1 juli 2011 övertog Havs- och vattenmyndigheten det nationella ansvaret för kalkningsverksamheten och vintern 2012 påbörjade myndigheten en granskning av åtgärdsplanerna. Syftet var att utvärdera kvaliteten i kalkningsverksamheten och erhålla ett underlag vid fördelning av statsbidragsmedel. Denna rapport utgör en sammanställning av de resultat som framkom vid granskningen.   

    Åtgärdsplanerna innehåller detaljerade redovisningar av den pågående verksamheten i form av försurningsstatus, motiv, mål, målområden, kalkningsinsatser, uppföljningsprogram och uppnådda resultat. Dessutom redovisas planerade förändringar och kalkmängder för åren 2011-2015.   

    För varje åtgärdsområde bedömdes kvaliteten utifrån nio olika aspekter, bland annat angivna pH-mål, vattenkemisk effektuppföljning, vattenkemisk måluppfyllelse och kalkningsstrategi. Dessutom uppskattades kalkbehovet baserat på förutsättningen att de vattenkemiska målen ska kunna uppnås i samtliga målområden. Bedömningarna gjordes med utgångspunkt från de råd, riktlinjer och riktvärden som anges i Handboken för kalkning av sjöar och vattendrag.  

    Granskningen visade att kvaliteten i den svenska kalkningsverksamheten har förbättrats avsevärt under den senaste tioårsperioden. Idag framstår verksamheten överlag som välmotiverad och effektiv. Samtidigt är de regionala skillnaderna omotiverat stora. I några län kvarstår ett betydande behov av ytterligare kvalitetsförbättringar.  

    Försurningsbedömningar av kalkade vatten behöver förbättras. Den pågående målvattendragsundersökningen kommer att bidra med ett utökat underlagsmaterial. Samtidigt är det uppenbart att mycket arbete kvarstår. Bedömningsverktyget måste förenklas och utbildningsinsatserna behöver öka.  

    De vattenkemiska målen behöver ses över så att tillämpningen blir likartad. I flera län förekommer ett överutnyttjande av pH-mål 6,0. I andra län används pH-mål 5,6 utan att risken för skadligt höga halter av oorganiskt aluminium har beaktats.  Den vattenkemiska uppföljningen i vattendragen behöver förbättras. Detta gäller i olika grad för nästan alla län. En väl fungerande högflödesprovtagning är grundläggande för att bedöma måluppfyllelse och optimera kalkningsinsatsen.   

    Den vattenkemiska måluppfyllelsen behöver förbättras i vattendragen. Förmågan att uppnå pH-målen varierar avsevärt från ett län till ett annat. För att öka måluppfyllelsen och höja effekten behöver kalkningsstrategierna optimeras i en fjärdedel av åtgärdsområdena. Kalkdoserarnas tekniska status behöver uppgraderas i några län och organisationen för tillsyn, larm och felavhjälpning behöver generellt stärkas. Omotiverad överdosering och kalkning av målområden som saknar kalkbehov bör, i olika omfattning, åtgärdas i samtliga län.  

    Det totala årliga kalkbehovet beräknades till 105 000-121 000 ton inom befintliga åtgärdsområden, vilket kan jämföras med länsstyrelsernas planerade på 122 000 ton. Beräkningen visar att de vattenkemiska målen kan uppnås utan att det erfordrar en ökad kalkförbrukning i ett nationellt perspektiv. I vissa åtgärdsområden behövs utökad kalkning, men detta kompenseras av minskade behov i andra. Det finns en betydande besparingspotential i flera län. Endast i ett län behöver kalkanvändningen öka på länsnivå.   

    Till följd av ökade omkostnader för kvalitetshöjande åtgärder och förväntade prishöjningar kommer behovet av statliga bidragsmedel sannolikt att öka. Besparingspotentialen liksom behovet av kvalitetshöjande insatser varierar mellan länen, vilket antyder att det också finns behov av en regional omfördelning.   

    Länsstyrelser och huvudmän är ansvariga för att åtgärda brister i verksamheten. Förbättring av effektuppföljningen bör genomföras direkt. Försurningsbedömningar och pH-mål bör ses över i takt med att nya data inkommer. Justering av kalkdoser och avslutande av onödig kalkning bör ske inför nästkommande spridningstillfälle. Förändringar av kalkningsstrategin är i regel mera tidskrävande och bör prioriteras till åtgärdsområden där den kemiska målsättningen inte uppnås eller där kalkförbrukningen är omotiverat hög.  

    Den regionala verksamheten behöver fortsatt stöd och styrning från Havs- och vattenmyndigheten. En betydande del av de förbättringar som uppnåtts under de senaste tio åren har åstadkommits via medelsfördelning och bidragsvillkor. Samtidigt finns det fortfarande uppenbara brister i verksamheten varför ytterligare och andra typer av styrmedel behövs. HaV behöver också bidra med utbildningsinsatser och rådgivning samt att bedömningsverktyg och vägledningar utvecklas i takt med att ny kunskap tillkommer.

  • 2.
    Ahlström, Johan
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västerbotten.
    Effekter av kalkning på bottenfaunan i rinnande vatten: Resultat av 25 års kalkning av vattendrag2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I rapporten utvärderas effekten av kalkning på bottenfauna i vattendrag på nationell nivå med fokus på perioden 1984-2014. Sammanlagt ingick 960 lokaler från kalkade vattendrag och 150 från okalkade referenser. Antalet provtagningstillfällen uppgick till 6936 i kalkade vatten och 1738 från okalkade. Till stöd för utvärderingen inhämtades även vattenkemi från 2009-2014. Med utgångspunkt från vattenkemin indelades de okalkade vattendragen i sura, intermediära samt neutrala referenser. Efter kalkning i 21-25 år uppgick artantalet i kalkade vattendrag i genomsnitt till samma nivå som i neutrala referenser. Den största ökningen skedde efter att kalkning pågått i 5 år och fram till 14 år efter kalkstart. Därefter var ökningen blygsam. Den största förändringen konstaterades i vattendrag med okalkat pH <4,7 där antalet taxa i genomsnitt ökade med 15 per provtillfälle.  I förhållande till neutrala referenser var antalet taxa efter kalkning i 21-25 år likvärdigt för nattsländor, bäcksländor och tvåvingar, medan vissa skillnader noterades för dagsländor och skalbaggar. De förstnämnda uppvisade något lägre artantal och de sistnämnda något högre i de kalkade vattendragen. Sett till mindre frekvent förekommande grupper utan flygande stadier var antalet taxa för musslor och gråsuggor något högre än i neutrala referenser. Däremot hade snäckorna inte ökat nämnvärt och var betydligt färre än i neutrala referenser.  Efter kalkning i 21-25 år var artsammansättningen i kalkade vattendrag i stor utsträckning samma som i neutrala referenser. Det fanns emellertid en anmärkningsvärd skillnad såtillvida att förekomstfrekvensen för flera surhetskänsliga taxa var lägre än i neutrala referenser. Till en mindre del kan detta förklaras med en ringa kolonisation för snäckor och märlkräftor som saknar vingade stadier. Förekomsten av pH-värden lägre än 6,0 i kalkade vattendrag framstod inte som en viktig orsak eftersom den största skillnaden mellan kalkade och okalkade vatten återfanns där de uppmätta pH-värdena inte underskridit 6,4.    

    Dagsländorna Nigrobaetis niger och Baetis rhodani ökade mest i förekomstfrekvens jämfört med innan kalkning. Därefter följde skalbaggarna Oulimnius sp. och Hydraena gracilis. Kolonisationshastigheten var avsevärt snabbare för de bägge dagsländorna, vilket antyder att dessa i stor utsträckning fanns kvar i refugier inom vattensystemen innan kalkning. Sammantaget var det 30 taxa som ökade med mer än 10 % i förekomstfrekvens jämfört med innan kalkning, men bara 4 som minskade i motsvarande omfattning.  Utvecklingen över tid efter kalkning avseende olika bottenfaunaindex för pH visade en ökning fram till ungefär 10-12 år efter kalkstart. Därefter skedde bara en smärre ökning, vilken i stor utsträckning kunde härledas till de vattendrag som skulle varit surast utan kalkning (pHokalk <4,7). För denna grupp tycks en viss ökning fortfarande pågå. Jämförelsen mellan olika kalkningsmetoder visade att doserare gav störst ökning avseende bottenfaunaindex, trots att dessa vattendrag uppvisade den svagaste vattenkemin. Detta var en av flera analyser som indikerade att bottenfaunan i kalkade vattendrag tycks påverkas i ringa omfattning av surstötar ned mot pH 5,6. Förekomst av sedimenterad kalk nedströms kalkdoserare utgör trolig orsak till att doserarkalkning gav den bästa responsen. 

    I förhållande till satta vattenkemiska mål för pH uppvisade bottenfaunan ingen nämnvärd skillnad mellan pH-mål 5,6 och 6,0. Däremot hade vattendrag med pH-mål 6,2 högre värden för samtliga bottenfaunaindex, såväl före som efter kalkning. Mot bakgrund av att uppmätt vattenkemi var tämligen likvärdig mellan pH-målen 5,6 och 6,0 var också resultatet för bottenfaunan förväntat. Vattendrag med pH-mål 6,2 hade visserligen i genomsnitt högre uppmätta lägsta pH, men de högre noteringarna för bottenfaunaindex berodde mer troligt på avvikande naturgivna förutsättningar.        

    I okalkade vattendrag uppvisade samtliga bottenfaunaindex som ingick i utvärderingen bra samband med lägsta pH. Bäst var BpHInorm som också uppvisade likartade utfall för norra och södra Sverige. I södra Sverige gav surhetsindex ett lika bra samband som BpHInorm, men i de nordliga länen var utfallet sämre. MISA uppvisade genomgående de svagaste sambanden med uppmätt lägsta pH.  I kalkade vattendrag var sambanden mellan indexen och lägsta uppmätta pH avsevärt sämre än i referenserna. Vid låga uppmätta pH-värden indikerade bottenfaunan högre värden och vid höga uppmätta pH indikerade bottenfaunan lägre värden än i okalkade vattendrag. Orsaken till skillnaden vid låga pH-värden var främst att de kalkade vattendragen i större utsträckning hyste dagsländorna Baetis rhodani och Nigrobaetis niger vid låga pH. Orsaken till skillnaden vid höga pH var att de kalkade vattendragen hade färre surhetskänsliga taxa vid höga pH. Utfallen av indexen ger därmed ett mycket osäkert underlag för att bedöma lägsta pH, eller om pH-målet underskridits, i kalkade vattendrag.  Att sambanden mellan pH och bottenfaunaindex var annorlunda i kalkade än i okalkade vattendrag utgör en indikation på att det kan vara svårt att fullt ut återskapa ursprungliga bottenfaunasamhällen med kalkning. Detta trots att artsammansättningen mellan kalkade vattendrag och neutrala referenser i stor utsträckning sammanföll. Den mest troliga förklaringen är att kalkningen visserligen kan bedrivas så att satta pH-mål inte underskrids inom en definierad målsträcka, men att bottenfaunan också påverkas av vattenkemin och artsammansättningen inom de okalkade delarna av vattensystemet. I dessa kan de vattenkemiska förutsättningarna avvika kraftigt mellan kalkade och okalkade vattendrag, vilket resulterar i att tillskottet av arter från vattensystemets källområden skiljer.

  • 3.
    Ahlström, Johan
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västerbotten.
    Abrahamsson, Ingemar
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Haag, Tobias
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Jönköping.
    Nilsson, Fredrik
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västra Götaland.
    Arbetsfördelning och resursanvändning inom kalkningsverksamheten2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under det första decenniet av 2000-talet genomförde Naturvårdsverket en rad åtgärder med syfte att skapa gemensamma strukturer och förbättra kvaliteten i den svenska kalkningsverksamheten. Efter att ha granskat länsstyrelsernas regionala åtgärdsplaner för 2010-2015  konstaterade Havs- och vattenmyndigheten att kvaliteten förbättrats avsevärt, men att de regionala skillnaderna fortfarande var omotiverat stora. I syfte att kartlägga den regionala arbetsfördelningen och resursanvändningen samt behovet av fortbildning och stödsystem inhämtade Havs- och vattenmyndigheten under 2014 information från kalkningens regionala och lokala aktörer.  Uppgifterna insamlades via enkäter till länsstyrelser och huvudmän samt genom inhämtande av underlag i form av tidsredovisning och nyckeltal från länsstyrelserna. I föreliggande rapport presenteras resultaten av kartläggningen samt förslag på förändringar som kan leda till att resurser frigörs för kvalitetshöjande åtgärder.   

    Kalkningsverksamheten finansieras huvudsakligen med statsbidrag som fördelas till huvudmän via länsstyrelsen. I nuläget finns drygt 150 huvudmän som huvudsakligen utgörs av kommuner. I enkätsvaren uppgav drygt 80 procent av huvudmännen att systemet med statsbidrag är bra. Utifrån denna synvinkel finns således ingen anledning att förändra nuvarande system.   

    Till stor del finansieras kalkningsverksamheten via anslaget 1:12 ”åtgärder för havs- och vattenmiljö”. Inför 2013 genomfördes en förändring som innebar att länsstyrelsernas anslag till kalkning inte specificerades i förhållande till övriga verksamheter inom 1:12. Det nya förfaringssättet tycks inte generellt ha påverkat kalkningsverksamhetens finansiella utrymme under 2013. Det finns emellertid indikationer på att den biologiska uppföljningen minskade i några län.   

    Länsstyrelsernas prioritering av verksamheten via ramanslagen varierade avsevärt. I förhållande till den förstärkning som länsstyrelserna erhöll på ramanslaget 2002 redovisade några län betydligt lägre lönekostnader 2013. Det förekom också att anslaget 1:12 belastats med lönekostnader som inte omfattas av villkoren i bidragsbeslutet och därmed borde belasta ramanslaget.    

    Enkätsvaren samt länsstyrelsernas tidsredovisning visade att det föreligger stora skillnader mellan länen avseende såväl arbetsfördelning som tidsåtgång för de olika arbetsmomenten. Detta gäller även till vad och i vilken omfattning som konsulter anlitas. Skillnaderna mellan länen är delvis beroende på verksamhetens omfattning och karaktär. Till stor del framstår emellertid skillnaderna som en konsekvens av att länsverksamheten med tiden kommit att utformas på olika sätt.   

    Tidsåtgången för länsstyrelsernas bidragsadministration kunde bara i liten utsträckning förklaras med verksamhetens omfattning och antalet huvudmän. På flera län finns utrymme för effektivisering av rutiner och arbetsmoment. I Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:3  10 förhållande till den enkla redovisning som länsstyrelserna efterfrågar framstår många huvudmäns tidsåtgång för bidragsadministration inte heller som rimlig. Länsstyrelserna behöver kommunicera med huvudmännen i syfte att tydliggöra behovet av underlag och därmed reducera tidsåtgången.  

    Upphandling av kalk och kalkspridning bör i större utsträckning samordnas mellan flera huvudmän och även mellan flera län. Små uppdrag innebär höga kostnader för kalk och kalkspridning. Genom att samordna upphandlingar och välja fleråriga avtal när detta är relevant och möjligt kan arbetstiden sannolikt mer än halveras.  

    Försurningsbedömningen av kalkade vatten upplevs både som krånglig och osäker. Oklarheter kring beräkningsverktyg och bedömningsgrunder behöver redas ut. Dessutom behöver länsstyrelser och huvudmän ytterligare utbildning och vägledning.  

    Översyn och justering av kalkdoseringen bör ske årligen. För all kalkning i landet kan detta teoretiskt genomföras på ungefär 50 arbetsdagar.  Enligt enkätsvaren arbetade länsstyrelser och huvudmän närmare 800 arbetsdagar med spridningsplanering under 2013. Endera är uppgifterna i enkätsvaren rejält överskattade eller så präglas arbetet av stor ineffektivitet.   

    I princip behövs en lika omfattande organisation för att sköta en kalkdoserare som 20 eller 30. Detta talar för att doserardriften bör samordnas för att uppnå stordriftsvinster. Endera mellan flera huvudmän eller med liknande kommunala verksamheter. Ansvaret för att sköta kalkdoserarna åligger huvudmannen. Länsstyrelsen ska se till att driftorganisationen uppfyller nödvändiga krav och behöver därför vara insatt i teknik och skötselbehov. Mot denna bakgrund är det oroväckande att huvudmännen i flera län bedömer länsstyrelsens kompetens som mindre bra avseende doserare.  

    Kalkningens effektuppföljning omsätter årligen närmare 25 miljoner kronor. Uppföljningens kvalitet och omfattning uppvisade omotiverat stora skillnader mellan länen. Det behövs system som säkerställer att vattenprover tas när kalkeffekten kan befaras vara otillräcklig, vilket i praktiken innebär vid höga flöden. För den biologiska uppföljningen behövs system som reglerar verksamhetens omfattning i förhållande till erhållna medel.  

    Spridningskontrollens kostnader varierade avsevärt mellan länen. Till viss del torde detta vara en följd av olika ambitionsnivå. Till stor del beror emellertid skillnaderna på att olika schabloner tillämpas för att beräkna huvudmannens kostnader samt ett varierande nyttjande av konsulter. Detta talar för att det finns utrymme att minska kostnaderna för spridningskontrollen inom ett antal län.  

    Baserat på det underlag som legat till grund för denna resurskartläggning bedöms den samlade arbetstid som länsstyrelser och huvudmän lägger på kalkningsverksamheten vara tillräckligt omfattande för att säkerställa en bra kvalitet. De brister i kvalitet som framkommit vid tidigare granskningar antyder därför att verksamheten inte på ett effektivt sätt förmår att omsätta tillgängliga resurser till effektiv arbetstid. En viktig orsak torde vara splittringen på många aktörer där flera huvudmän och ett antal länsstyrelser hanterar mycket små kalkmängder. Ineffektiva rutiner för hantering av exempelvis kalkdata, kemidata och bidragsutbetalningar utgör också ett problem. Likaså dubbelarbete och arbete som utförs av personal med otillräcklig erfarenhet och kompetens.   

    Fördelningen av ekonomiska resurser mellan länen för bland annat administration, upphandling, spridningsplanering, spridningskontroll, försurningsbedömning och effektuppföljning har sedan 1990-talet skett via schabloner. Syftet med att använda schabloner är främst att skapa rättvisa förutsättningar mellan länen. Ursprungligen baserades schablonerna enbart på totalmängden spridd kalk. Varefter nya underlag funnits tillgängliga har justering gjorts för såväl spridningsmetoder som målområden. Det finns inget som pekar på att schablonerna i nämnvärd omfattning skapat orättvisa förutsättningar mellan länen.

  • 4.
    Ahlsén, Jimmy
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Bergkvist, Johanna
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Magnusson, Marina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Granmo, Åke
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Undersökning av biota i anslutning till dumpade fartyg med kemisk ammunition2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har en undersökning utförts i ett dumpningsområde utanför Måseskär där fartyg lastade med kemiska stridsmedel (CWA) sänktes efter andra världskriget.

    Studien som utfördes av Marine Monitoring AB omfattade fiske efter fisk och skaldjur under 2016 och 2017 i anslutning till tidigare identifierade vrak. Kemiska analyser av de fångade organismerna utfördes av ALS Scandinavia AB och the Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention, University of Helsinki (VERIFIN).

    Valet av målarter gjordes med avseende på deras kommersiella betydelse, födoval samt deras avgiftningsförmåga. Bland fiskar valdes torsk, rödtunga, gråsej, vitlinglyra och pirål och av skaldjur havskräfta och nordhavsräka. På grund av utebliven fångst av nordhavsräka under 2016 års undersökning analyserades det året även den bottenlevande valthornssnäckan.

    Två typer av försöksdesign användes. Den första frågeställningen var huruvida de fångade arterna var lämpliga som livsmedel. Fiske med garn gjordes därför i nära anslutning till och på vraken och räkburar placerades även i deras omedelbara närhet. Den andra frågan var om den intensiva bottentrålningen i området kunde medföra spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel till ett större område. Kräftburar placerades därför ut i ett område längs den dominerande strömriktningen.

    Resultaten från de kemiska analyserna från 2016 och 2017 års undersökningar visade på spår av nedbrytningsprodukter från de arsenikhaltiga stridsmedlen Clark I och/eller Clark II i 6 av 49 prover. Vävnadsprover från en havskräfta, två fiskar av arten rödtunga, samt tre samlingsprover av nordhavsräka gav utslag vid analysen. Inga kemiska stridsmedel kunde påvisas i övriga prover.

    De funna halterna är mycket låga men visar att dessa stridsmedel är sänkta i området, vilket är ny kunskap. Tidigare undersökningar (Sjöfartsverket, 1992 och Spiridonov, M.A., Zhamoida, V.A. 1999) har visat rester av nedbrytningsprodukter av senapsgas (thiodiglykol) och av arsener i sediment i dumpningsområdet.

    De låga halterna av Clark I och/eller Clark II i vävnaden hos individerna medför ingen ökad hälsorisk vid konsumtion (personlig kommunikation, Salomon Sand, Livsmedelsverket) men rester av kemiska stridsmedel bör inte finnas alls i organismerna. Detektion av rester av kemiska stridsmedel har varit koncentrerad kring de centrala delarna av det vrakområde som undersökts av Sjöfartsverket (2015).

    Det har under undersökningens gång varit fortsatt intensiv trålaktivitet inom området, men huruvida det har skett någon tydlig spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel utanför vrakområdet har inte kunnat fastställas.

  • 5.
    Albertsson, Jan
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Umeå University, UmU.
    Uppföljning av naturtypen 1140 blottade ler- och sandbottnar i Bottenviken och Södra Östersjön: En pilotstudie2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    A survey of the Nature 2000 habitat Mudflats and sandflats not covered by seawater at low tide (habitat code 1140) has been done in two Swedish water districts: Southern Baltic Proper and Bothnian Bay together with an evaluation of the Swedish manual for monitoring this habitat. The project was executed summer-autumn 2014.  The investigation focused on the benthic fauna in these shallow waters. The faunal species composition, and amount of fauna differed greatly between districts. In total, 34 and 13 taxa was encountered in the Southern Baltic Proper and the Bothnian Bay respectively, while only two were common for both districts. The total abundance and biomass was considerably higher in the Southern Baltic Proper, and the variation between samples lower there, which resulted in some parameters displaying a good precision. In the Bothnian Bay, on the other hand, the precision was poor due to rather large inter-sample variation. Use of an alternative 0.5 mm sieve in the Bothnian Bay improved the situation somewhat, but probably not enough to motivate inclusion of this sieve into the monitoring procedure.   

    Some species listed as “typical” or “characteristic” for 1140 in the Swedish guidelines were encountered in the Sothern Baltic Proper. At least one was found rather frequently and associated with low variance and good precision. In this district, the amphipod Grandidierella japonica, a species new to Swedish waters was encountered. In the Bothnian Bay, no listed typical or characteristic species were encountered at all.  In the near future, the sampling zone within habitat 1140 need to be better defined in Swedish waters due to the lack of tide in the Baltic Sea. To delimit a zone that experiences a suitable frequency and duration of withdrawal of the sea water should be an important goal, to really be able to focus investigations onto faunal communities that really are characteristic of habitat 1140.  Altogether, the results indicate that the tested monitoring method may work relatively well in the Southern Baltic Proper, with a reasonable working effort, in term of achieving snapshot values with acceptable precision. For the Bothnian Bay however, a much larger sampling effort is needed to attain a similar quality, but it is questionable if this is worthwhile because of the lack of typical, and possibly other suitable, species there. Finally, the success of future follow-up surveys in this habitat is ultimately dependent on the random temporal variation of the fauna there, but this variation is unknown and not targeted in the present pilot-study.

  • 6.
    Bergström, Lena
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Lagenfelt, Ingvar
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Sundqvist, Frida
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Andersson, Ingemar
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Andersson, Mathias H.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Zoology. Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Defence Research Agency, FOI.
    Sigray, Peter
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Defence Research Agency, FOI.
    Fiskundersökningar vid Lillgrund vindkraftpark: Slutredovisning av kontrollprogram för fisk och fiske 2002–20102013Report (Other academic)
    Abstract [en]

    In 2001, the Government authorised the construction of an offshore wind farm at Lillgrund (48 wind turbines with 2.3 MW generators). The Lillgrund wind farm is located in the Öresund Strait in the southwest Sweden and it connects the brackish Baltic Sea with the Kattegat and North Sea area. In 2002, the Environmental Court defined the final terms and conditions for the wind farm development and the extent of the monitoring programme required. Lillgrund wind farm has been operating since 2008 and is currently the largest investment in offshore wind power that is in operation in Sweden. The National Board of Fisheries conducted a monitoring programme in the area in the years before (2002–2005) and after (2008–2010) the construction of the wind farm; a base line study and a study when the wind farm was operational, respectively. The aim was to investigate the impact of the wind farm, when operating, on the benthic (bottom-living) and pelagic (open-water living) fish as well as on fish migration. These studies have partly been integrated into work conducted as a part of the research project Vindval, funded by the Energy Agency. Throughout the project period, regular contact has been maintained between the National Board of Fisheries and Vattenfall (which owns and operates the wind farm), as well as with the regulatory authority (County Administrative Board of Skåne). The main results can be summarised in a number of points below: 

    Acoustics (sound) 

    • The overall sound energy from the wind farm under water, is mainly generated by vibration from the gearbox.

    • An analysis of the sound pressure level for the wind farm area, showed a correlation between noise level and the number of turbines in the wind farm (the so called park effect), where each individual turbine helps to increase the overall noise level in the area.

    • Sound measurements from Lillgrund wind farm showed that noise levels within a distance of 100 metres from a turbine at high wind speeds are high enough to be a risk for some species of fish to be negatively affected, e.g. in the form of escape behaviour, or masking of vocal communication between individuals.

    • Stress reactions can also occur at distances of more than 100 metres from a turbine. This is due to the fact that the noise from the turbines is continuous and louder than the ambient noise levels within some frequencies.

    Benthic (bottom-living) fish

    • The development of the fish community in Lillgrund was similar to that observed in the reference areas during the study period. For the wind farm as a whole, no effect was observed on the species richness, species composition or quantity of fish.

    • Several species of bottom-living fish showed an increase in abundance close to the individual wind turbines compared with further away, especially eel (yellow eel) (Anguilla anguilla), cod (Gadus morhua), goldsinny wrasse (Ctenolabrus rupestris) and shorthorn sculpin (Myoxocephalus scorpius). The results more likely reflect a redistribution of fish within the wind farm, rather than a change in productivity or migration from surrounding areas. The increase in abundance is probably due to the wind turbine foundations providing an opportunity for protection and improved foraging.

    • The distance within which an increased abundance could be observed was estimated for different species to be between 50–160 metres from a wind turbine.

    Pelagic (open-water living) fish

    • There was a dramatic increase in commercial fishing for herring (Clupea harengus) north of the Öresund bridge, in contrast to the south of this line, where it practically completely stopped during the first years of operation of the wind farm. This change may imply that the Rügen herring migration was affected by the Lillgrund wind farm. Due to the fact that there were other factors in addition to the wind farm contributing to the herring movements, it proved difficult to identify any correlation.  Fish migration

    • According to the study, the wind farm at Lillgrund is not a definitive barrier for the migration of silver eels (Anguilla anguilla) that migrate through and close to the wind farm area. The same proportion of the tagged and released silver eels (approximately one-third), passed the transect line with receivers, both before the wind farm was constructed (the baseline period) and after it was in operation.

    • There was no statistical difference indicating any alterations in the migration period for silver eel, but there was a tendency towards the migration taking longer at higher productivity (>20% of maximum effect) which could indicate that some eels were affected by the wind farm. There was a tendency towards the eels being recorded on fewer occasions than expected within the wind farm when functioning at low productivity (<20 %) and on more occasions than expected when functioning at higher productivity (>20 %), which may indicate that some individuals are less able to navigate past the wind farm at higher production rates.   

    Conclusions

    The study at Lillgrund has resulted in an increase in knowledge of how offshore wind farms can affect fish, which is very valuable. Even within an international perspective, there are very few studies of offshore wind farms in operation.  Three years of monitoring the effects of the wind farm on fish and fisheries is only a relatively short period. Some of the most significant results however, include the fact that some bottom-dwelling fish were attracted to the fundaments of the wind farm and the associated rocky protection layer (reef effect). In addition, an increasing noise level in the Öresund environment was observed and the results of the eel tracking may indicate that the migration pattern of some eels was, to some extent, affected by the wind farm. There is a need for caution however, when applying the results in other marine areas and on a larger scale. Lillgrund wind farm is one of the first large-scale wind farms and is located in an area with frequent and noisy shipping traffic as well as frequent and large fluctuations in external parameters such as salinity and currents. A key gap in our knowledge, despite these studies, is the lack of long term monitoring, to evaluate the long term ecological impacts of the reef effects observed. It would be ideal to re-visit the wind farm after a number of years to see how the fish populations have developed over the longer term, and see whether the observed accumulation of certain fish species near the structures continues, and if quantitative effects on the whole area are also are evident. Studies looking at whether noise as a physiological stress, can affect the fish species that live or pass through the wind farm environment are also required. In addition it would be useful to implement further studies, especially in the Baltic Sea, with regard to the cumulative impacts on migratory fish such as silver eels. The full report is available as a PDF in English.

  • 7.
    Bergström, Lena
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Lagenfelt, Ingvar
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Sundqvist, Frida
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Andersson, Ingemar
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Andersson, Mathias H.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Zoology. Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Defence Research Agency, FOI.
    Sigray, Peter
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Defence Research Agency, FOI.
    Study of the Fish Communities at Lillgrund Wind Farm: Final Report from the Monitoring Programme for Fish and Fisheries 2002–20102013Report (Other academic)
    Abstract [en]

    In 2001, the Swedish Government authorised the construction of an offshore wind farm at Lillgrund in the Öresund Strait between Denmark and Sweden. In 2002, the Environmental Court defined the final terms and conditions for the wind farm development and the extent of the monitoring programme required.  Lillgrund wind farm came into full operation in 2008, and is currently the largest offshore wind farm in operation in Sweden.  The Swedish National Board of Fisheries conducted a monitoring programme, in the area, in the years before (2002–2005) and after (2008– 2010) the construction of the wind farm; a base line study and a study when the wind farm was operational, respectively. No investigation was conducted during the construction phase. The aim was to investigate the impact of the wind farm during the operational phase on the benthic and pelagic fish as well as on fish migration. These studies have partly been integrated into work conducted as a part of the Vindval Research Programme, funded by the Swedish Energy Agency.

    Acoustics (sound) 

    • The overall sound energy from the wind farm under water is mainly generated by vibration from the gearbox.

    • An analysis of the sound pressure level for the wind farm area, showed a correlation between noise level and the number of turbines in the wind farm (the so called park effect), where each individual turbine helps to increase the overall noise level in the area. 

    • Sound measurements from Lillgrund wind farm showed that noise levels within a distance of 100 metres from a turbine at high wind speeds are high enough to be a risk for some species of fish to be negatively affected, e.g. in the form of direct escape behaviour, or masking of vocal communication between individuals. 

    • Stress reactions can also occur at distances of more than 100 metres from a turbine. This is due to the fact that the noise from the turbines is continuous and louder than the ambient noise levels within some frequencies.   

    Measurements of the underwater noise levels were carried out at varying distances from individual turbines, from longer distances away from the entire wind farm as well as within a reference site (Sjollen) 10 km north of the wind farm. The results show that the wind farm produces a broadband noise below 1 kHz as well as one or two tones where the 127 Hz tone is the most powerful (vibrations from the first stage in the gear box). The majority of the overall underwater sound energy from the wind farm lies around the tone of 127 Hz.  The maximum noise levels, generated by the wind turbine, working at full production (12 m/s), at 1 m were 136 dB re 1µPa(RMS) for the dominant tone of the turbine which was 127 Hz (integrated across 123–132 Hz) and 138 dB re 1µPa(RMS) at the full spectrum (integrated across 52–343 Hz). At a distance of 100 m from the turbine, the noise levels are reduced to 104–106 dB re 1µPa(RMS) across the full spectrum, which is close to the locally measured ambient noise in the Öresund Strait, but the noise level was still around 23 dB above the background level for the 127 Hz tone.

    An analysis of the sound pressure level for the wind farm area showed a correlation between noise level and the number of turbines in the wind farm (called the park effect). Close to the wind farm (<80 m), the noise environment was dominated by the individual wind turbine with a calculated sound propagation loss of 17•log (distance). At greater distances (80 m to 7000 m) the sound propagation loss was non-linear and less than 17•log (distance). This is explained by the fact that the other turbines in the wind farm contributed to the total noise level. At even greater distances (>7 km) the entire wind farm functioned as a point source and the sound propagation loss was once again measured as 17•log (distance). The noise levels equivalent to those recorded and calculated from Lillgrund wind farm have not been shown to cause any physical injury to fish according to the current published scientific literature. It was only within some 100 metres from a turbine at high wind speeds that the noise levels were high enough to result in the risk of negative effects on some species of fish in the form of direct escape behaviour or possible masking of communication. The response depends upon the individual species’ sensitivity to sound. Fish have been shown to become stressed when they find themselves in a consistently noisy environment, which in turn can result in for example, lower growth rates or can have an impact on reproduction. Stress in general can also, in combination with other negative factors, make them more susceptible to disease etc., due to an impaired immune system. Animals can choose however, to remain in an area despite the disturbance, if the area is sufficiently important for their survival or reproduction.  Based on the calculated sound propagation around the wind farm, salmon and eel could theoretically detect the 127 Hz tone at 250 m and 1 km distances respectively at a productivity rate of 60 and 100 %, which is equivalent to a wind speed of approximately 6 and 12 m/s. The calculated distances would be limited by the hearing ability of both fish species and not the background noise levels in the Öresund Strait. For herring and cod, the theoretical detection distance was calculated to be between 13 and 16 km respectively for a production rate of 60 and 100 %. This distance should have been greater, but is limited for these species due to the ambient noise levels in the area. These calculations indicate that fish can potentially detect sound from the wind farm at relatively long distances. Local variations with regard to depth and physical barriers such as peninsulas, e.g. Falsterbonäset in the southern end of the Öresund Strait, can however, have a large impact on the actual sound propagation. 

    Benthic Fish

    • The temporal development of the fish community in Lillgrund was similar to that observed in the reference areas during the study period. For the wind farm as a whole, no effect was observed on species richness, species composition or on the abundance of fish. 

    • Several species of fish however, showed an increase in abundance close to the wind turbines compared with further away, especially eel (yellow eel) (Anguilla anguilla), cod (Gadus morhua), goldsinny wrasse (Ctenolabrus rupestris) and shorthorn sculpin (Myoxocephalus scorpius). The results reflect a redistribution of fish within the wind farm, rather than a change in productivity or migration from surrounding areas. The increase in abundance is probably due to the wind turbine foundations providing an opportunity for protection and improved foraging. The distance within which an increased abundance could be observed was estimated, for different species, to be between 50– 160 metres from a wind turbine. 

    • Fish distribution may to some extent have been influenced by the local acoustic environment, as a lower degree of aggregation close to the wind turbines at higher noise levels. The effect was most obvious for eelpout and eel (yellow eel). No response was seen for cod in relation to sound levels.   

    Changes in the species composition of the fish communities over time were studied in comparison with two reference areas. Of these, the northerly reference area (Sjollen) had a larger marine component than the southern reference area (Bredgrund). The species composition at Lillgrund had similarities with both of the reference areas.  The results from fish sampling with fyke nets and gill net series indicate that there have been no significant changes in the number of species, the species composition or the fish abundance after the wind farm was built, looking at the wind farm as a whole. Some changes have however been noted in relation to individual species. An increased catch of shore crab and eel (yellow eel) was observed during the first two years of production, but not in the third year. The catch of eelpout increased in all areas during the period studied, but to a slightly lesser extent at Lillgrund when compared to the reference areas. For the other species, the changes observed at Lillgrund were similar to at least one of the reference areas. These results suggest that the fish communities within the wind farm were primarily affected by the same general environmental conditions as the fish communities within the reference areas, rather than by the effects of the wind farm.  An analysis of the distribution patterns of fish close to the turbines showed an increased abundance in the immediate vicinity of the wind turbines in four of the eight species of fish studied: specifically shorthorn sculpin, goldsinny wrasse, cod and eel (yellow eel). The effects were seen already after the first year and were similar over all three years studied. An effect was also identified for eelpout, but only in 2010. The aggregation effect was seen within a distance of 50–160 metres from the wind turbines, different for the different species.  A comparison of the relative effect of different factors, based on the data from an extended survey in 2010, showed that the observed distribution pattern could be explained to a larger extent by the presence of the turbines rather than the underwater topography of the area. The analysis also indicated weak effects of the local acoustic environment on fish distribution patterns, with a reduced presence of fish at higher noise levels. The response was strongest for eelpout and eel. No response in relation to noise level was seen for cod. For shorthorn scuplin and common shore crab a response was seen only 11 Swedish Agency for Marine and Water Management Report 2013:19  during the autumn. The magnitude of the effect of noise was, however, lower than the aggregation effect. Hence, fish aggregated close to the wind turbines in all conditions, but the effect was weaker when the noise levels were higher. It is recommended that the the wind farm area is reinvestigated after a number of years to follow the long-term development of the fish populations, and to see if the aggregation effect observed continues and potentially also increases over time. A prerequisite for a long term positive development of fish abundance is that the removal of fish, such as from fishing or predation by marine mammals and fish-eating birds, does not increase in the area. 

    Pelagic Fish

    • There was a dramatic increase in commercial fishing for herring north of the Öresund Link (close to the north of the wind farm) in the first years of operation of the wind farm, in contrast to south of the bridge that forms a part of the Öresund Link, where it virtually completely stopped. This change may imply that the Rügen herring migration was affected by the Lillgrund Wind Farm. Due to the fact that there were other factors in addition to the wind farm contributing to the herring movements, it proved difficult to identify any correlation.   

    The evaluation was based on catch statistics from the commercial fisheries in the Öresund Strait (ICEs subdivision SD 23) and fisheries independent statistics from ICES for adult herring (Rügen herring) (ICES subdivision SD 21–23, western Baltic Sea and southern Kattegatt) and density of juvenile fish (ICES subdivision SD 24). There was a dramatic increase in commercial fishing for herring north of the Öresund Link in the first years of operation of the wind farm, in contrast to south of the bridge where it virtually completely stopped. The reason may be largely explained by the regulations banning drift-net fishing and a favourable market for herring, but potentially also because of the Öresund Link which was completed in 2000.The potential impacts of the wind farm are therefore difficult to distinguish from the impacts of these other factors because detailed resolution in the catch statistics are missing from the years before 1995 prior to the start of the building work on the Öresund Link. The statistics independent of commercial fishing from ICES showed no significant correlation between the density of herring juveniles in the western Baltic Sea and the number of adult herring (3 years old or more) in the following years in the Öresund Strait (ICES SD 21–24). There was however a weak tendency towards a negative development of the fish population over the period 1993 – 2010. The presence of Rügen herring and their migration through the Öresund Strait is likely strongly influenced by the fact that the population shows large fluctuations between the years. In addition, there is a possible overlapping effect on the soundscape from the wind farm and the Öresund Link, which has been in use since 2000.  Overall, the variety of factors together mean that it is difficult to identify any clear results with regard to if the migration of Rűgen herring is influenced by Lillgrund wind farm.

    Fish Migration 

    • According to the results from this work, the wind farm at Lillgrund is not a barrier for the migration of the eels that come into contact with it. An equally large proportion of the tagged and released silver eels (approximately one third) passed the transect line with receivers, at Lillgrund both before the wind farm was constructed (baseline study) and after it was in operation. 

    • There was no statistically significant difference indicating any alteration in the migration speed of eels, but there were occasional longer migration times when the wind farm was working at higher levels of production (>20 % of maximum) which may indicate that some eels are affected by the wind farm. The fact that the eels also showed a tendency towards being noted on fewer occasions than expected within the wind farm at low productivity (<20 %) and on slightly more occasions than expected at higher productivity (>20 %), could indicate that they have greater difficulty in navigating past the wind farm at higher levels of productivity than lower. 

    The impact of the wind farm on migration was studied via tagging of migrating silver eels. In total, 300 acoustically individually tagged eels were included in the study and of these, 100 contributed with useable information. The baseline study period started on a small scale in 2001 and ended in 2005. The majority of the eels were tagged and monitored during the production period (2008– 2010). All tagged silver eels were released south of the wind farm. 

    The results showed that an equally large proportion of the tagged and released silver eels; approximately one third, passed a transect with receivers at Lillgrund wind farm, both during the baseline period 2001–2005, and when it was in production 2008–2009. The greatest proportion of eels passed through the deeper part of the transect by the navigation channel Flintrännan close to the Danish border at Drogden during the production phase (31 %) and baseline period (43 %). A somewhat larger proportion of the eels were registered passing the most easterly part of the transect, close to Klagshamn, during the production phase (14 %) compared with the baseline period (5 %). A behaviour which occurred during the production phase, was that some individuals moved back to the release site, after being in the vicinity of wind farm. The most commonly observed behaviour during the study in 2010 was that an eel was registered moving south of the wind farm in a more or less northerly direction, but without being registered to the north of the wind farm.  The range in the time taken for the movement of the eels from the release site to the transect running through the wind farm was very great, from four to more than 1000 hours. There was no statistically significant difference in the time taken to travel, between periods with low production (<20 % of maximum) and periods with high production (>20 %) or for individuals which passed through or outside of the wind farm.  Even if the eels did not show any statistically significant behaviour, changes in movement patterns may occur for some individuals. The fact that there was a tendency towards longer periods of time taken for movement at higher production levels (not statistically significant) (>20 %) could indicate that some individual eels are influenced by the wind farm. The proportion of eels that took more than a week (168 hours) to make the journey was 48 % during the period with higher production (>20 %) compared with 28 % at lower production. No significant difference in the proportion of passes within or outside of the wind farm respectively could be shown. The eels showed however, – a tendency of being recorded on fewer occasions than expected inside the wind farm at low production levels (<20 %) and on more occasions than expected at higher production levels (>20 %). The irregularities in the proportions, compared with the expected result, could indicate that individual eels stayed longer in the wind farm when it was functioning at higher productivity. If the eels discover the wind turbine only when they are very close and do not change course, then other factors such as the speed of the current across the shallow marine areas become significant and can mean that the time spent in the area is shorter and records fewer. At high productivity, the eels may hesitate and/or divert their course and be recorded from close to or within the area, to then be recorded on the transect outside of the wind farm.  The mechanisms that lie behind the possible impact from the electromagnetic field or the noise pattern are difficult to distinguish, as both can have an impact on the same areas. Travelling speed showed no linear relationship with the level of production in the wind farm. 

    Conclusions

    The study at Lillgrund has resulted in an increase in the understanding of how offshore wind farms can affect fish, which is very valuable. Even within an international context, there are currently very few experience-based studies of offshore wind farms in operation.  The results from three years of monitoring during the operational phase show that the effects of the wind farm on fish populations and fishing were limited. One of the clearest results showed that some benthic fish species were attracted to the foundations of the wind turbines with their associated scour protection (reef effect). In addition, the effect on the local noise environment in the form of increased noise in the Öresund Strait was documented. The results of the eel tracking study may indicate that some eels are influenced by the wind farm on their migration. Some care should be taken however, when applying the results of these studies in other offshore environments and on a larger scale. The monitoring has only been carried out for three years and thus reflects only a short-term perspective. Lillgrund wind farm is also one of the first large-scale wind farms and is situated in an area with regular and noisy shipping traffic and both frequent and large variations in environmental factors such as salinity and currents.  A key knowledge gap that remains after the completion of this work is the lack of studies over a longer period of time, to help identify the long term ecological effects of, for example, the reef effect. Ideally, the wind farm should be re-visited after a number of years to see how the fish populations have developed over the longer term, and see if the observed aggregation of certain fish species close to the wind turbines continues, and to possibly see if any quantitative effects have taken place. Studies are also required in relation to how stress may affect fish species/individuals which choose the reef-like foundations and their noisier environment. Additional studies, primarily for the Baltic Sea, are also required to establish if there are any cumulative effects on migratory fish such as silver eels.

  • 8. Boström, Gustaf
    et al.
    Gönczi, Mikaela
    Kreuger, Jenny
    Kemiska bekämpningsmedel i Skånes ytvatten 1983–2014: Med jämförelser mot den nationella miljöövervakningen2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport sammanställs och analyseras befintliga analyser av bekämpningsmedel i ytvatten i Skåne län under perioden 1983–2014. Data har hämtats från många olika källor, men huvuddelen kommer från den Regionala pesticiddatabasen (RPD) som förvaltas av Sveriges lantbruksuniversitet på uppdrag av Naturvårdsverket.  Det insamlade dataunderlaget har bearbetats för att undersöka utvecklingen av kemiska bekämpningsmedel i skånska vattendrag under närmare tre decennier. Resultaten har jämförts mot dricksvattengränsvärdet och mot riktvärden till skydd för vattenlevande organismer, samt med data från den nationella miljöövervakningen av bekämpningsmedel i ytvatten 2002–2012 för att studera eventuella skillnader och likheter mellan resultaten.  Generellt sett visar resultaten ingen tydlig trend när det gäller utvecklingen av summahalter över 0,5 µg/l i ytvattenprover från Skåne. Detta beror dock i stor utsträckning på att fler och mer aktuella substanser har inkluderats i analyserna under senare år, främst glyfosat som började analyseras först i slutet av 1990-talet och som därefter påträffats frekvent. Däremot visar resultaten att fyndfrekvensen av vanligt förekommande substanser i halter över 0,1 µg/l har minskat under senare år. Några vanligt förekommande substanser som uppvisar minskande halter i ytvatten under tidsperioden är bentazon, isoproturon, MCPA, mekoprop och terbutylazin.  Av resultaten framgår det att ytvatten generellt sett verkar vara mindre lämpligt att utnyttja som dricksvatten, då en betydande andel av alla prover i denna undersökning överskrider en summahalt på 0,5 µg/l, dvs. den gräns då vatten klassas som otjänligt för dricksvatten. De kommunala vattenverk som tar sitt dricksvatten från ytvatten hämtar dock detta från större täkter och de har en kontroll av sitt vatten för att säkerställa att halterna inte överstiger gränsvärdena. Denna slutsats stöds av att inga dricksvattenprover från skånska ytvattenverk i denna undersökning har klassats som otjänliga på grund av för höga halter av bekämpningsmedel.  Resultaten har också jämförts med riktvärden till skydd för vattenlevande organismer i ytvatten för att utvärdera om detekterade halter riskerar påverka de akvatiska ekosystemen. Resultaten visar att det är två substanser, diflufenikan och imidakloprid, som oftast påträffats i halter över sina riktvärden, i 33 % respektive 10 % av undersökta prover.  Analyser av vilka typer av bekämpningsmedel som förekommer i högst halter i ytvatten i Skåne visar att fynden främst kan härledas till substanser som är godkända för användning i dagsläget och som har sin huvudsakliga användning inom jordbruket.  En jämförelse mellan resultaten från skånska vattendrag och från den nationella miljöövervakningen visar på både likheter och skillnader mellan de bägge typerna av undersökningar. I båda är det de tre ogräsmedlen glyfosat, bentazon och isoproturon som är vanligast förekommande. Likaså är ogräsmedlet diflufenikan den vanligaste substansen att överskrida sitt riktvärde i de bägge undersökningarna. Däremot är fyndfrekvensen högre för flertalet substanser inom den nationella miljöövervakningen. Detta kan bland annat kan tillskrivas en mer intensiv, tidsintegrerad provtagning i denna undersökning jämfört med de momentanprov som utgör huvuddelen av de prover som finns i RPD. Även ett mer omfattande analysprogram med generellt lägre detektionsgränser bidrar till en högre fyndfrekvens inom den nationella miljöövervakningen.

  • 9.
    Bryhn, Andreas
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Lindegarth, Mats
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Bergström, Lena
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Bergström, Ulf
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Ekosystemtjänster från svenska hav: Status och påverkansfaktorer2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Humans benefit greatly, and in many ways, from marine ecosystems. Marine ecosystems produce oxygen, atmospheric water and food, and they give inspiration, recreational opportunities and much more, often for free. Referring to the benefits for people from marine ecosystems as ecosystem services is a way to make them visible to society. Ecosystem services provide a complementary perspective to the natural scientific aspects, and are used in management, policymaking and the public debate regarding the sea. Valuing ecosystem services can initiate abatement of environmental problems in cases when these have a societal cost which is not reflected in market values. Ecosystem services as a concept has become increasingly influential in the marine environmental policy. Ecosystem services are for instance included in the EU’s Marine Strategy Framework Directive and a number of other international directives and agreements. This report aims to classify the status of marine ecosystem services in Sweden, as well as to evaluate their main anthropogenic pressures. The status classification is made with regard to the three different marine sub-regions of the Swedish economic zone: the Kattegat and Skagerrak, the Baltic Proper, and the Gulf of Bothnia. The three status classes applied are good, moderate and poor. Several of the ecosystem services are classified using indicators or environmental quality norms, and this approach is likely to be central in future assessments of ecosystem services. Other ecosystem services are status classified based on recent literature within the respective fields. Anthropogenic pressures due to human activities such as nutrient overenrichment, climate change, marine litter and extensive fishing, which exert pressure on the environment, are evaluated based on their assessed overall impact on the ecosystem services according to current available knowledge. The overall impacts on the ecosystem services are assessed as small or unlikely negative, moderate negative or large negative. Significant knowledge gaps are highlighted wherever found appropriate. Ecosystem services classified as having bad status (Table i) are maintenance of foodwebs and provision of food (in all Swedish marine sub-regions), maintenance of habitats (in the Kattegat and Skagerrak as well as in the Baltic Proper), and provision of raw material (fodder fish in the Kattegat and Skagerrak). Several ecosystem services were assessed as having good status, e.g. energy provision, provision of genetic resources and cultural inspiration. A number of ecosystem services are, in addition, classified as having moderate status, e.g. natural heritage, recreation, and maintenance of biodiversity. In general, the Gulf of Bothnia has a somewhat better status regarding ecosystem services than the other marine sub-regions, which concurs with a lower level of anthropogenic impact on the marine environment. Comparing the Skagerrak and Kattegat to the Baltic Proper, the ecosystem service provision of raw material differs, with poor status in the Kattegat and Skagerrak and moderate status in the Baltic Proper. Apart from that, their overall patterns regarding status are similar. Among the anthropogenic pressures, nutrient overenrichment has a large negative net impact on maintenance of primary production and habitats. The increasing carbon content in the sea associated with climate change has a large negative net impact on biogeochemical cycles. Extensive fishing has a large negative net impact on maintenance of foodwebs and on provision of food.

  • 10.
    Bäckstrand, Tobias
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västra Götaland.
    Fisketillsyn i Västra Götaland2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I den här rapporten har Länsstyrelsen i Västra Götaland beskrivit hur de arbetar med fisketillsyn längs kusten och i Vänern. Rapporen beskriver organisation, samverkan, utbildning, planering, operativ tillsyn, uppföljning och administration.

    Sport- och fritidsfisket bedrivs främst kustnära och i skärgårdsområden, både i havet och stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön. En betydande del av fritidsfisket genomförs i områden där fisket inom givna regler är fritt för var och en, antingen på allmänt vatten eller på enskilt frivatten.

    Det är HaVs förhoppning att rapporten ska belysa den viktiga uppgift som ligger i fisketillsynen och ge kunskap om hur man kan arbeta med planering, samordning, uppföljning och genomförande av operativ fisketillsyn.

  • 11.
    Cimbritz, Michael
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Lund University.
    Mattsson, Ann
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Gryaab.
    Reningstekniker för läkemedel och mikroföroreningar i avloppsvatten: Redovisning av åtta projekt som fått medel från Havs- och vattenmiljöanslaget 2014-20172018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av regeringen har Havs- och vattenmyndigheten under åren 20142017 finansierat olika projekt för utveckling av reningsteknik i syfte att minska utsläpp av läkemedelsrester och andra svårnedbrytbara föroreningar från kommunala avloppsreningsverk. Sex olika forsknings- och utvecklingsprojekt har genomförts under ledning av forskare kopplade till RISE, Tekniska verken i Linköping, Högskolan Kristianstad, IVL Svenska Miljöinstitutet, Umeå universitet, Lunds universitet och Kungliga tekniska högskolan. I de olika projekten har även kommunala va-organisationer och företag haft centrala roller. Inom ramen för dessa projekt har omfattande försök genomförts, från laboratorieskala till långtidsförsök i fullskala vid avloppsreningsverk i olika delar av landet. Utöver dessa projekt har ytterligare två projekt genomförts inom ramen för utlysningen. Vid Högskolan Kristianstad utfördes en interkalibreringsstudie i syfte att uppnå ökad analyskvalitet och öka medvetenheten om problem förknippade med spåranalys av läkemedelsrester. Vid Lunds universitet genomfördes en omvärldsbevakning med en studieresa till Tyskland och Schweiz för att överföra kunskap och driftserfarenheter från avloppsreningsverk som kompletterats med avancerad rening.  Resultaten från projekten visar att det finns teknik som idag kan tillämpas på svenska kommunala avloppsreningsverk i syfte att avlägsna olika typer av mikroföroreningar, däribland läkemedelsrester. De tekniska lösningar som utvärderats baseras i huvudsak på ozonering eller filtrering genom aktivt kol samt olika kombinationslösningar. Lösningarna har i de flesta fall testats och utvärderats i nära samarbete med personal på avloppsreningsverk, vilket är en förutsättning för att kunna utvärdera teknikerna på ett trovärdigt sätt. Detta skapar goda förutsättningar för fungerande lösningar i stor skala. I ett av projekten har även källsorterande system studerats. Arbetet har i flera fall banat väg för nya forsknings- och utvecklingsprojekt där de parter som arbetat inom nuvarande utlysning kan bidra till och leda utvecklingen av framtidens avloppsvattenrening. Det gäller exempelvis ekotoxikologiska effekter av ozonering, utveckling och förståelse av tillämpningar baserade på aktivt kol och utveckling av analysteknik.  Genom regeringsuppdraget och arbetet i de olika projekten har det skapats en mycket stark plattform att bygga vidare på för införande av avancerad rening vid svenska avloppsreningsverk. I denna rapport beskrivs i korthet och i populärvetenskaplig form bakgrunden till arbetet och resultat från de olika projekten. Kostnader för olika reningstekniker har tagits fram och sammanfattas i rapporten som också erbjuder vägar vidare för den intresserade läsaren.

  • 12. Dahlgren, Kristin
    Baskartering och verifiering av blottade ler- och sandbottnar (1140) i Västerbottens län2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The aim of this study was to produce potential distribution maps of the Natura 2000- habitat Mudflats and sandflats not covered by seawater at low tide (habitat code 1140), by using aerial photographs (orthophotos) and field authentication. Through field authentication, a calibration of the method was planned. The colours of the orthophotos were to be connected to the correct habitat.   Different areas with different conditions were visited in field. This included areas with and without the influence of freshwater, areas from the two districts Bothnian Bay and Bothnian Sea and areas from north to south in the county.   No differences in colour of the photos could be detected connected to the influence of freshwater. Generally we thought that the calibration method worked really well, with the exception for the northern part of the county, where the water was much darker. This might be due either to the high amount of humic particles coming from land, or the fact that the photos were taken on another time, when the water level was higher than in the southern part.   Our recommendation is therefore to increase the amount of field authentications in the north as well as when the photos have been taken when the water level was high.

  • 13.
    Degerman, Erik
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Petersson, Erik
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Bergquist, Björn
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Effekter av kalkning på fisk i rinnande vatten: Resultat från 30 år av elfisken i kalkade vattendrag2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport har vi utvärderat effekten av kalkning på fisk i vattendrag på nationell nivå med fokus på perioden 1982–2012. Uppgifter om kalkdoser, kalkningsmetoder, vattenkemi och elfiskedata från 609 vattendrag över hela Sverige har använts. Sammanlagt ingick 1029 elfiskelokaler från kalkade vatten och 195 lokaler från okalkade referensvattendrag (totalt 17 492 elfisketillfällen). Referensvattendragen har utgående från pH och alkalinitet indelats i sura, neutrala och kalkrika.   

    Totalt fångades 38 fiskarter, 2 kräftarter och 2 fiskhybrider vid elfiskena. Den vanligaste arten var öring som erhölls vid 90 % av elfisketillfällena, därefter kom elritsa (33 %) och stensimpa (24 %).  Den vattenkemiska effekten har inte utvärderats närmare, men det förelåg en tydlig effekt på pH av kalkning och efter 5-8 års kalkning var lägsta uppmätta pH signifikant över 6,0 som medelvärde för samtliga kalkade vatten. Andelen tillfällen med sura episoder (pH <6,0 respektive pH <5,6) minskade över tid. De vattendrag där det var svårast att upprätthålla pH över 5,6 hade små avrinningsområden (<10 km2), låg andel sjö och en låg kalkdos.   

    Kalkning med doserare uppvisade en högre frekvens av sura episoder jämfört med sjö- och våtmarkskalkning. Efter ett antal år fungerade doserarkalkningen bättre, ofta efter att den kombinerats med våtmarkskalkning.  Resultaten från 30 års elfisken visar att kalkningsverksamheten successivt har nått förväntade resultat. Antalet fångade fiskarter ökade signifikant efter kalkstart och efter 13-16 år hade antalet nått nivån i neutrala referenser. På de kalkade lokalerna ökade 13 av 14 undersökta arter i förekomst och 8 av dessa signifikant: abborre, bergsimpa, braxen, gädda, lake, lax, mört och öring.   

    Andel elfisketillfällen med konstaterad reproduktion, dvs. förekomst av årsungar, ökade signifikant efter kalkning och nådde samma nivåer som i neutrala referenser för öring, lax, stensimpa, elritsa, gädda, lake och mört. För öring tog det över 12 år efter kalkstart innan reproduktionen motsvarade den i neutrala referenser.  Den ekologiska statusen förbättrades signifikant. Sju år efter påbörjad kalkning uppnåddes en signifikant förändring i ekologisk status och efter tolv år visade medelvärdet för lokalerna på god ekologisk status.   

    Sammantaget visade resultaten på en normalisering av fiskfaunan på kalkade lokaler. Genomgående var fiskfaunan signifikant skild från den i sura referenser och blev med tiden alltmer lik den i neutrala referenser, men var fortfarande klart skild från den i kalkrika referenser.  Det var tydligt att återkolonisationen av arter tog lång tid, vilket innebär att kalkningsverksamheten måste vara långsiktig. På lokaler med vattenkemisk provtagning minst fyra gånger under året undersöktes effekten av årets lägsta uppmätta pH på fisk. I neutrala referensvattendrag konstaterades reproduktion av öring vid i medeltal 82,8 % av elfisketillfällena. I kalkade vattendrag ökade andelen tillfällen med öringreproduktion med uppmätt lägsta pH. Ett lägsta pH på 5,6-5,9 låg i underkant för en reproduktion som i neutrala referenser, medan ett lägsta pH på 6,0-6,2 låg i överkant. Även för flera andra arter ökade andelen elfisketillfällen då reproduktion konstaterades med ökat lägsta uppmätta pH, t ex för elritsa, lax och simpor (berg- och stensimpa sammantaget). För elritsa krävdes ett lägsta pH på 6,0-6,2 för att nå reproduktion som i neutrala referenser, för simpor krävdes över 6,2.   

    Ekologisk status är ett index som visar om fiskfaunan liknar den i opåverkade vatten. Medelvärdet för ekologisk status i neutrala referenser var 0,52. På kalkade lokaler där lägsta uppmätta pH under året understeg 6,0 var den ekologiska statusen signifikant lägre än i neutrala referenser. På kalkade lokaler som hade ett uppmätt lägsta pH på minst 6,0 var den ekologiska statusen högre och likvärdig med den i neutrala referenser.  Vår slutsats är att i försurade vattendrag innebär ett mål för lägsta pH på 5,6 en betydande risk att en normaliserad fiskfauna inte uppnås. Vi anser att målet för kalkningsverksamheten ska vara en normalisering av flora och fauna och utgående från fisk bör lägsta tillåtna pH därför sättas till minst 6,0.

  • 14.
    Ejhed, Heléne
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Environmental Research Institute, IVL.
    Widén-Nilsson,, Elin
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Tengdelius Brunell, Johanna
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Hytteborn, Julia
    SCB.
    Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2014: Sveriges underlag till Helcoms sjätte Pollution Load Compilation2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report represents the latest, most detailed and reliable assessment of nutrient loads from Swedish sources yet made. This report, together with its background reports, presents results, source data and calculations techniques with a level of detail intended to achieve full transparency and traceability as well as to permit further use of this work in Swedish water management. 

    The Swedish Agency for Marine and Water Management gave SMED the task of evaluating sources of nitrogen- and phosphorus loads for the year 2014 and assessing the magnitude of those loads on lakes, water courses and the sea across Sweden. The aim was to produce the basis for Sweden’s national reporting to the Helcom ’Pollution Load Compilation 6 – PLC 6’ and to support water management work in Sweden. Similar calculations have been made previously but never with such high resolution in the input data. The work required processing and analysis of large amounts data to give complete information for the whole of Sweden, divided up into approximately 23 000 water bodies. 

    This increased resolution, together with the improved quality of input data and newly developed calculation routines provide more reliable estimates of total loads even at the local scale. The development work that has been completed will form the basis of the next load assessment report, PLC 7, the indepth evaluation of the national environmental target ’Zero eutrophication’ and future work within marine and water management. 

    The new calculations make use of new, high resolution land-use and soiltype maps, new data concerning purification in off-mains sewerage and storm water as well as a new height database (with 2 metres horizontal resolution). The height database has been used to calculate slope steepness, which is of great importance for estimates of phosphorus leakage. New observations in forest areas in southwestern Sweden have provided a better understanding of nutrient leakage in woodland areas and a new nutrient retention model has been developed as a result. These improved input data and high resolution calculation tools improve certainty in the results even at a local scale for individual water bodies. The results are made publically available through a new web tool, ’Technical Calculation System: Water’ (TBV, tbv.smhi.se).

    The results are presented in terms of gross- and net loads. Gross loads are the amount of nutrients released at source to a water body or lake from for example a sewage treatment works or an agricultural field. Net loads are the proportion of the gross loads that reach the sea. Additionally, results are presented as anthropogenic and total loads. Anthropogenic loads come from human activities, such as crop production in agriculture or emissions from industry. Total loads are the sum of the anthropogenic loads and background loads, which are the natural loads which would occur even if people were not present. The boundary between what is background and what are anthropogenic loads is based on the Helcom definition where all soil use contributes with both a natural load and possibly also an anthropogenic load. For example loads from landuse covered with forest are considered background, while loads from a clearcut or agriculture are considered the sum of both anthropogenic and background loads. In results where only anthropogenic loads are presented, the background loads have been taken away.

    Agricultural and forest land are the two largest sources of total loads to the sea for both nitrogen and phosphorus, with 34 100 and 34 900 tonnes of nitrogen and 1 100 and 850 tonnes of phosphorus, respectively during 2014. Together, these sources account for roughly 60% of the total load. For anthropogenic loads, agriculture is the largest source (23 300 tonnes nitrogen and 460 tonnes phosphorus), followed by emissions from sewage treatment works (14 000 tonnes of nitrogen and 240 tonnes of phosphorus). Loads from forest soils contribute only to the background loads while clear cuts, which a classed as an anthropogenic load contribute with only about 1500 tonnes of nitrogen and 20 tonnes of phosphorus. 

    The Bothnian Sea, Baltic Proper and Kattegat are those sea areas which receive the most nitrogen from Sweden’s total loads (29 500 tonnes, 29 400 tonnes and 28 700 tonnes respectively, or approximately 25% each). In the Bothnian Sea however, the greater part of this load is ’natural’ background loads. The Baltic Proper and Kattegat receive the most anthropogenic nitrogen, 33% and 31% respectively.  For phosphorus, most goes to the Bothnian Sea (990 tonnes or 30% of the total load). Just under a quarter reaches the Baltic Proper (780 tonnes) and about a fifth reaches the Kattegat and the Bothnian Sea (680 and 630 tonnes respectively). 

    The Baltic Sea Action Plan (BSAP) provides emissions targets, with the aim of achieving good environmental status in the Baltic Sea (including the Kattegat). According to this analysis, the target for phosphorus is achieved in all basins except the Baltic Proper, where the target is extremely challenging and it will be difficult to reduce the phosphorus loads under the load ceiling (308 tonnes).This requires substantial measures on the anthropogenic load, but further challenging, is that the background loads are a significant proportion of the total load. Total net phosphorus load to the Baltic Proper is 780 tonnes per year according to these calculations, of which 370 tonnes are background loads. This requires therefore that measures must even reduce the background load, for example through creation of wetlands. For even the Baltic  Proper to achieve good environmental status with regard to eutrophication, measures will be required in all sub-basins of the Baltic Sea.  Because of the major changes in methods and input data, it is not possible to directly compare how loads have changed since PLC 5 (based on 2006 data) or the in-depth analysis of the national environmental target ’Zero eutrophication’ (based on 2011 data). For example, the total area of agricultural land has fallen by 1900 km2 since 2006, which leads to a reduction in the estimated nutrient losses. The magnitude of this reduction cannot presently be read from the calculations as they have been made with higher resolution in data compared with earlier years. At the same time, the new calculations show that the anthropogenic part is lower than earlier calculated. Recalculation of the older PLC data with the new methods is necessary to clarify how much of the observed changes result from measures within farming and how much is due to the improved input data and calculations. Nutrient loads from point sources are calculated in the same way as before and for these it is clear that discharges have reduced. In PLC 6 (2014) sewage treatment works were responsible for 240 tonnes of phosphorus and 14 000 tonnes of nitrogen, while in PLC 5 (2006) loads were 350 tonnes of phosphorus and 17 000 tonnes of nitrogen (net). Industry have also reduced their impact and are responsible for 250 tonnes of phosphorus and 3 800 tonnes of nitrogen, compared with 320 tonnes phosphorus and 4 800 tonnes nitrogen in 2006.

  • 15.
    Emmerson, Richard
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Evaluation of the implementation of Ospar measures in Sweden2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The adoption of measures to protect and conserve the marine environment of the NorthEast Atlantic is a field in which the OSPAR Commission has been working for over thirty years. OSPAR measures in the form of Decisions and Recommendations for the protection of the marine environment have often acted as a forerunner of European Union environmental action. Substantial progress has been made in addressing discharges, emissions and losses of hazardous substances, nutrients and radioactive substances. While these fields still remain relevant, OSPAR’s work on measures has now moved on to focus on biological diversity.

    Since 2011, the Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM) has been responsible for the coordination of Sweden’s work within the OSPAR Convention for the protection of the marine environment of the North-East Atlantic. SwAM is also responsible for the implementation of the EU Marine Strategy Framework Directive (MSFD) to achieve good environmental status in Sweden’s marine waters and for those national Environmental Quality Objectives most relevant to the aquatic environment.

    This report examines and elaborates the contribution of the development and implementation of OSPAR measures to achieving good environmental status and moving towards Sweden’s environmental quality objectives. Following a general background on OSPAR, MSFD and Sweden’s system of environmental quality objectives, the development and history of OSPAR measures (decisions and recommendations) is described. The development of a methodology for evaluation of the implementation of OSPAR measures is presented. This methodology has then been used to guide an evaluation of the implementation of OSPAR measures in Sweden based on information report to OSPAR and available from national authorities. Finally a series of conclusions and recommendations are presented to guide future implementation work on OSPAR measures. It is clear that Sweden’s engagement in OSPAR has been of benefit in promoting marine environmental protection both in Sweden and other countries sharing the marine waters that surround Sweden. Overall, Sweden has a strong track record of engagement in OSPAR work and in fulfilling its commitments and obligations. The report does, however, highlight a small number of long-standing measures where implementation has not been completed either because the requirements of the measure have not been met or because a full implementation has not been demonstrated in the information reported even though it has occurred. For more the recently adopted biodiversity measures the implementation process is still underway. The evaluation highlights a number of steps that could be taken to secure this legacy through improved information recording and also points towards areas where an improved national implementation process could assist OSPAR work.

    The report recommends that SwAM promotes that any future measures adopted by OSPAR have a more clearly described regional coordination role in the context of MSFD. This can help build synergy and reciprocity between the two processes with OSPAR offering a regional coordination mechanism to support MSFD objectives and the legal framework of the MSFD providing a means to underpin work towards OSPAR’s objectives. Alongside this efforts should continue to make use of OSPAR to pioneer new forms of action for which regional coordination would be of benefit (as has been the case in the past with hazardous substances and biodiversity, litter and noise), both within the context of MSFD and beyond. Increased recognition of the contribution of Sweden’s engagement in regional sea cooperation (including through OSPAR) to the system of environmental objectives would enhance understanding and profile of the regional sea work. An official description of how OSPAR and other regional sea work, such as through HELCOM, are seen to apply in areas where the convention areas overlap would help to guide work by other state authorities.

    SwAM is recommended to continue Sweden’s positive record of engagement in OSPAR work by ensuring that the quality of information provided on the implementation of measures is sufficiently detailed to provide a fully auditable record of Sweden’s implementation of OSPAR measures. It is recommended that, for the avoidance of doubt, Swedish authorities reporting on implementation of OSPAR measures should always provide a national view on whether a measure has been fully implemented or whether work to implement the measure is still in progress.

    Efforts to enhance the engagement of implementing bodies in work to implement OSPAR’s measures need to be nurtured and supported to build the engagement of other relevant national authorities, county administration boards and municipalities. It is suggested to consider an improved information recording on the national implementation process for OSPAR measures. This would benefit the implementation process for the more recently adopted biodiversity measures. There may be synergies that could be developed with existing information systems developed in other contexts, such as VISS (developed by the Water Authorities for Water Framework Directive measures) or Skötsel DOS (developed by SEPA for measures in protected areas). 

    Within OSPAR, SwAM is invited to consider promoting approaches to develop a better shared understanding of how and when formal OSPAR decisions and recommendations should be developed which would help those Contracting Party delegates charged with the development of programmes and measures. SwAM is invited to propose that OSPAR work to develop its information systems includes the recording information on measures and their implementation. It is proposed that information on OSPAR measures compiled in spreadsheet form to support analysis in this project would provide a basis for a relational database on OSPAR measures. Building systems for reporting on implementation with improved content management by Contracting Parties would be beneficial to the OSPAR measures and actions programme (MAP). There may be benefits in coordinating this work with other Regional Sea Organisations. To support work according its commitment to apply an ecosystem approach OSPAR should also continue to develop its evaluation of the implementation of measures in close association with the development of its monitoring and assessment work. SwAM is invited to make use of the framework for the evaluation of the implementation of OSPAR measures developed in this project to support discussion in OSPAR on future implementation of measures and its link to the evaluation of the effectiveness of measures in OSPAR monitoring and assessment work.

  • 16.
    Fauville, Géraldine
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Gotensparre, Susan
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Marin pedagogik: Inventering av lokala behov av stöd och kunskapsmaterial2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Regeringen gav Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att bidra till att stärka arbetet med utbildning för hållbar utveckling inom havs- och vattenfrågor, särskilt marin pedagogik. Uppdraget har genomförts av Havsmiljöinstitutet och forskare vid Göteborgs universitet som kontaktat lokala aktörer inom marin pedagogik, och inventerat deras behov av kunskapsmaterial och stöd.

    Marin pedagogik är ett verktyg för att skapa förståelse för hur havet påverkar oss människor och för hur vi påverkar havet, vilket kallas för ocean literacy på engelska och som översätts till havsmedvetenhet i rapporten. En marinpedagogisk aktör förmedlar information om havet och/eller sambandet mellan vatten och hav, vilket i sin tur kan ge upphov till havsmedvetenhet om mottagaren tar ställning till informationen och sätter in den i ett förståeligt sammanhang.

    Regeringsuppdraget avgränsades genom att inkludera aktörer vilka fokuserade helt eller delvis på havsvatten och som befinner sig utanför det obligatoriska skolväsendet.

    Aktörerna lyfter fram behov av:

    • finansiellt stöd (som bör vara långsiktigt)
    • nätverk (mötestillfällen skapas)
    • databas (för att dela med sig av marinpedagogiska resurser.

    Aktörerna efterlyser kunskapsmaterial av olika slag, främst:

    • skriftligt material/information (material anpassade för olika åldrar
    • Digitala resurser (för att inspirera och engagera ungdomar)
    • forskarkontakt (som behövs för metod- och faktakoll)
  • 17.
    Florin, Ann-Britt
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Department of Aquatic Resources, Institute of Coastal Research,The Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Jonsson, Anna-Li
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Department of Aquatic Resources, Institute of Coastal Research,The Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Fredriksson, Ronny
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Department of Aquatic Resources, Institute of Coastal Research,The Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Sik i Östersjön: en kunskapssammanställning2019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapporten "Sik i Östersjön – en kunskapssammanställning" innehåller en kortfattad översikt över beståndets ekologi, status och utbredning. I sammanställningen ges förslag på metoder och ansatser, som ett led i arbetet med att förbättra beståndets status och utöka kunskapen om siken i Östersjön.

    Sik är en laxfisk som förekommer längs kusterna i Bottniska viken, Ålands hav och Egentliga Östersjön, men kan även påträffas i anslutning till sötvatten längs västkusten. I Östersjön delas siken in efter lekbeteende i de två formerna älvlekande sik (även kallad vandringssik) och havslekande sik (även kallad havssik). De skiljer sig åt med avseende på födoval, tillväxthastighet, lekbeteenden och morfologiska egenskaper. Genetiskt är dock skillnaden större mellan olika populationer än mellan olika former.

    Sik har traditionellt varit viktig både för yrkes- och fritidsfisket och fångas främst med bottensatta fällor och nät. Yrkesfiskets landningar av sik har mer än halverats i Östersjön sedan mitten av 1990-talet och är nu runt 100 ton årligen. Tydligast är denna minskning i Bottniska viken där merparten av sikfisket bedrivs. Skattningar av fritidsfiskets fångster är osäkra, men uppgifterna tyder på att omfattningen är betydande, motsvarande hälften upp till två gånger så stora som yrkesfiskets.

    Det finns ingen riktad regelbunden övervakning av sik i Östersjön och sik fångas enbart sparsamt i den reguljära kustfiskövervakningen. De data som finns från yrkesfisket och nätprovfisken visar att fångst per ansträngning har minskat i Bottniska viken sedan 1990-talet.

    De senaste åren är dock utvecklingen positiv i Bottenviken.Orsakerna till sikens tillbakagång är inte klarlagda men högt fisketryck, vattenkraftsutbyggnad, ökande vattentemperatur, minskande isutbredning, förändrat ekosystem, ökande säl- och skarvbestånd, eutrofiering och lågt pH kan ha bidragit till den negativa utvecklingen.Lekfredning och fiskefritt område i Södra Bottenhavet har visat sig ge goda effekter på sikbeståndet. I Finland sker stora utsättningar som är effektiva för att upprätthålla ett fiske.

    I denna sammanställning har vi identifierat följande kunskapsuppbyggande åtgärder för sik i Östersjön:

    • Långsiktig, standardiserad övervakning av beståndens utveckling
    • Undersökning av påverkan av predation från säl och skarv
    • Undersökning av påverkan av fiske
    • Utveckling av metoder för identifiering och kartläggning av ekotypernas förekomst
    • Kartläggning av viktiga lek- och uppväxtmiljöer
    • Analys av effekter av utsättningar av yngel och juvenil sik
  • 18.
    Florén, Karl
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Wijkmark, Nicklas
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Fyhr, Frida
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Beltrán, José
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Tano, Stina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Enhus, Carolina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Kartering av marina naturvärden i Västerbottens län2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    As a part of the mapping of the seafloor along the Swedish coasts performed by the Swedish Agency for Marine and Water Management, benthic ecosystem components and conservation values were mapped in high resolution in Västerbotten County. The mapping was performed with spatial modelling based on both already existing biological data as well data from new surveys performed within this project and continuous layers of physical, chemical and anthropogenic variables. In total 11 continuous maps of vegetation and epifauna, five maps of infauna, one map of whitefish fry, one map of Helcom Underwater Biotopes (HUB) and one map of conservation values were created.

  • 19.
    Florén, Karl
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Wijkmark, Nicklas
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Fyhr, Frida
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Tano, Stina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Beltrán, José
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Kartering av bentiska naturvärden i Bottniska Viken2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    As a part of the mapping of the seafloor along the Swedish coasts performed by the Swedish Agency for Marine and Water Management, benthic ecosystem components and conservation values were mapped on a coarse level in the Gulf of Bothnia. The mapping was performed with spatial modelling based on both already existing biological data as well data from new surveys performed within this project and continuous layers of physical, chemical and anthropogenic variables. In total 17 continuous maps of vegetation and epifauna, seven maps of infauna and one map of total conservation values were created.

  • 20.
    Forsman, Björn
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, SSPA.
    Forsman, Nelly
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, SSPA.
    Sjöfartsanalyser i havsplaneringen: Konsekvenser av möjlig omdirigering av fartygstrafik kring tre planerade vindbruksområden: Södra Skåne, Långgrund utanför Norrköping/Oxelösund och Campsgrund i Gävlebukten2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I sitt uppdrag att ta fram havsplaner identifierar Havs- och vattenmyndigheten (HaV) bl.a. ytor för; användningsområde sjöfart. I vissa fall måste dessa anpassas till andra identifierade användningsområden, såsom exempelvis energiproduktion och planerade vindbruksprojekt. På uppdrag av HaV har SSPA analyserat möjliga omdirigeringsalternativ för sjöfarten kring tre olika planerade vindbruksområden genom att jämföra dagens sjötrafik och konsekvenserna av olika omdirigeringsalternativ vad avser bränsleförbrukning och -kostnader, tidsåtgång, avgasemissioner samt olycksrisker. 

    AIS-registreringar från 2016 och kompletterande fartygsdata används för att beräkna fartygens framdrivningsmotstånd, effektbehov samt bränsleförbrukning. Inverkan av vattendjupet på framdrivningsmotståndet beaktas särskilt och detaljerade djupdata hämtas från EMODnet. Bedömning av om och hur omdirigeringarna påverkar grundstötnings-  och kollisionsrisker görs med ledning av resultat framtagna med beräkningsprogrammet IWRAP Mk2. De tre analyserade områdena omfattar: 

    Södra Skåne – För trafikflödet med ca 16 000 fartygspassager per år mellan Falsterborev och Bornholmsgattet utreds omdirigering till en något sydligare rutt. Härigenom ökas avståndet till ett planerat vindkraftsområde söder om Trelleborg.  

    Långgrund utanför Norrköping/Oxelösund – Ca 850 fartyg per år passerar idag på olika rutter genom ett planerat vindkraftsområde och omdirigering till ett stråk söder om vindkraftsområdet utreds. 

    Gävlebukten – Ett vindkraftsområde utreds vid Campsgrund och omdirigeringsförslaget innebär att ca 1 400 fartygspassager samlas till ett stråk norr om grundet. För södra Skåne visar konsekvensberäkningarna för omdirigeringen på en mycket liten förbrukningsökning; ca 0,13 % och en förlängd passagetid av endast ca 1 minut. Grundstötningssannolikheten ökar inte nämnvärt av omdirigering jämfört med nuläget. Beräkningarna indikerar en liten ökning av kollisioner vid omkörningar men i praktiken bedöms ändå en föreslagen ny TSS bidra till ökad säkerhet och minskad kollisionsrisk för omdirigeringsalternativet.  För Långrund innebär omdirigeringen att ett fåtal fartyg får upptill 45 % längre distans, men totalt ökar förbrukningen med 13 % för trafik som berörs av omdirigeringen. Grundstötningsriskerna påverkas inte av omdirigeringen men IWRAP-beräkningarna indikerar en liten ökning av kollisionsrisker. Beräknad ökning kan delvis förklaras av förlängd distans. Nuvarande lokalisering av ankringsplats B innebär att omdirigerat trafikflöde kan komma att passera nära ankarliggare och omlokalisering bör övervägas. För Gävle innebär omdirigeringen förlängd distans av ca 1,3 nm, men medför ändå en minskning av den totala bränsleförbrukningen av ca 3,1 %, till följd av minskad inverkan av grunt vatten. Ökade marginaler till Campsgrund och grunda kustområden medför något mindre grundstötningsrisker, men beräkningarna indikerar något ökade kollisionsrisker genom att flera trafikflöden samlas. Farledsutrymmet kring det omdirigerade trafikflödet bedöms dock var tillräckligt för att säkerställa god kollisionssäkerhet.

  • 21.
    Franzén, Frida
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Ivarsson, Mats
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Moreno, Patricia
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Wallentin, Erik
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Utvärdering projektverksamhet: ”De 5 stora”2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The main task in this report has been to evaluate a number of projects designed to reduce the impact on eutrophication from farmlands by reducing the discharge of nutrients. The projects are de “5 stora” (The five great”), with funding from the havsmiljöanslaget, and in addition, three minor projects financed through LOVAfunding.      

    To facilitate comparable and robust project evaluations, an analysis-tool has been developed in parallel with the compilation of project data. The tool is used for evaluating the contribution from a project to environmental, economic and social sustainability. The overall assessment consists of a weighted sustainability index accompanied by a number of descriptive criteria.     

    The evaluation of the ”5 stora” reveals among many things the following: 

    • The most successful projects among de “5 stora” are Greppa Fosforn and Tullstorpsån. The evaluation shows that the indexes for the three sustainability dimensions are correlated (generally high) for most successful projects. This illustrates e.g. that the possibility to achieve the project objectives regarding measures (ecological sustainability) is enhanced when accompanied by a high level of acceptability and cooperation from local actors and land owners (social sustainability).  
    • Some project evaluations show high social indexes while the ecological and economic indexes are relatively. This might imply that the project has resulted in an increased level of acceptability, participation and knowledge which in turn is expected to foster continued engagement. One such example is Slätbaken where great effort has been invested into the development of cooperation and institutional arrangements.  
    • The outcome of the project evaluations can to a large extent be explained by the descriptive criteria focusing on how the projects have been executed and individual preconditions e.g. was the project initiated locally, regionally, nationally, or by an individual actor or a governmental agency.           
    • In order to draw statistically significant conclusion regarding project success factors and risk, a greater number of projects need to be evaluated. The analysis would provide a data set to facilitate statistical analysis yielding information on the connection between different features and successful projects.       

    A comparison between the evaluations of de ”5 stora” and the three LOVA-projects reveals the following:   

    • The sizes of the LOVA-budgets are in general only between 5 and 10% of the budgets in the larger projects. The LOVA-projects are thus much smaller but achieves approximately the same sustainability indexes as the bigger projects. 
    • In addition, the LOVA-projects were initiated locally, in two cases by a municipality.  
    • The smaller LOVA-projects might have an advantage by being adapted to, and designed for local needs facilitating local acceptability.   
    • Another important success factor among the LOVA-projects also mentioned above is the clear projects delimitation and in addition, that authorities and project owners have a clear agreement on the project focus.  
    • The smaller project does on the other hand lack the possibility to benefit from synergies offered by larger organizations, e.g. existing infrastructure, adjoining research projects etc.   

    Three recommendations is made based on the outcome of the project:   

    • The requirements regarding reporting of projects need to be more extensive. The compilation of data for evaluating de “5 stora” and the three LOVA-projects has revealed the need for improvements regarding the reporting of the projects. To facilitate the future project evaluation and prioritization of future projects at SwAM (Swedish Agency for marine and water management), the reporting from ongoing projects need to be much more comprehensive when it comes to describing achievements as well as economic and social circumstances. The reporting must at least be good enough to allow for evaluation of ecological, economic and social sustainability.  
    • Stricter requirements on applications regarding presentation of project implementation and organization. An important feature, at least in larger projects where the measures relies on voluntariness, is the creation of acceptability and participation. A thorough presentation already in the application on how the project plans to achieve vertical as well as lateral cooperation should therefore be a precondition for co-financing from Havs- och vattenmiljöanslaget (previously havsmiljöanslaget) and LOVA. The application should also clearly show what methods that are planned for stimulating participation, cooperation and dissemination of the project outcome.   
    • Evaluate a greater number of projects with the analysis tool In order to draw conclusions regarding success factors and risks on a more general level, a greater number of projects need to be evaluated with the analysis tool. A more comprehensive data set could be used for statistical analysis describing e.g. the dependence of individual criteria for project outcome in different circumstances. It could also be used to illustrate the relationship between uncertainty in reported project data and achieved sustainability indexes in varying projects. This would in turn yield information on what improvements of the reporting of projects that is most important in order to facilitate future project evaluations.
  • 22.
    Franzén, Frida
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Ivarsson, Mats
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Wallentin, Erik
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Guide för utvärdering av projekt: ”De 5 stora”2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna vägledning för projektutvärdering är tänkt att användas tillsammans med huvudrapporten Utvärdering projektverksamhet – De fem stora, Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:5 och en Excel-mall för projektutvärdering. Utvärdering projektverksamhet - utvärderingsmall, Enveco rapport 2015:9. Varje delmoment i vägledningen innehåller hänvisningar till huvudrapporten där användaren kan finna mer och utförligare information om kriterier, poängskalor för bedömningar samt beräkningar av hållbarhetsindex. I huvudrapporten beskrivs även den teoretiska bakgrunden till metoden. I anslutning till de praktiska stegen för projektutvärdering som presenteras i guiden görs hänvisningar utvärderingsmallen i bilagan.

  • 23.
    Gullström, Martin
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Ecology, Environment and Plant Sciences.
    Sundblad, Göran
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Mörk, Erik
    Svensk Ekologikonsult.
    Lilliesköld Sjöö, Gustaf
    Svensk Ekologikonsult.
    Naeslund, Mona
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Halling, Christina
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Lindegarth, Mats
    Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet och Havsmiljöinstitutets enhet vid Göteborgs universitet.
    Utvärdering av videoteknik som visuell undervattensmetod för uppföljning av marina naturtyper och typiska arter: Metodsäkerhet, precision och kostnader2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Nature conservation in Sweden is today strongly linked to nature conservation in the EU and is to a significant part regulated by various directives. The EU Habitat Directive is an important directive and focuses on conservation of biodiversity. This report presents a national study where the primary objective was to assess underwater video as a visual method for monitoring of marine habitats and typical species defined in the EU Habitat Directive. The overall goal is to develop a well-functioning and harmonized environmental monitoring program designated to protect and monitor our coasts and oceans. 

    The project is conducted within the framework of a joint project between the Swedish Agency for Marine and Water Management, the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Species Information Centre, and the findings are the basis for the manual Visual underwater methods for monitoring of marine habitats and typical species (Havs- och vattenmyndigheten manus) and contribute to the project Biogeographic monitoring (contract 2574-13). The study was conducted during the summer of 2012 with the main objective to compare and evaluate data collected using four different photographic methods, two video analyzing methods and two still image analyses, among themselves and against data collected using SCUBA diving. Variables tested included taxonomic resolution, the ability to estimate various organisms’ coverage with good precision and the cost efficiency of the different methods. To get a general picture of the Swedish coast, five geographically dispersed areas were selected (from the Gulf of Bothnia in the northern Baltic Sea to the Koster archipelago near the Norwegian border). Within each area investigations were carried out on hard- and soft bottoms and included five replicates per bottom type. 

    The results show that SCUBA gives a higher taxonomic resolution than photographic methods, while video techniques where the whole film was analysed turned out to be better than image photography methods where a number of still images from the videos were analysed. Interesting from a monitoring perspective is that video analyses from the whole film showed equivalent precision and repeatability as SCUBA. Regarding costs, the findings showed that the photographic methods are clearly advantageous in comparison with SCUBA diving technique. To create a harmonized environmental monitoring instrument and to monitor marine habitats and typical species under the EU Habitat Directive underwater video can be regarded as an interesting and good option, as also other recent studies (e.g. Sundblad et al. 2013a, b, c) have indicated.

  • 24. Gustafsson, Anna
    et al.
    Johansson, Gustav
    Persson, Johan
    Hansen, Joakim
    Arvidsson, Mia
    Fiskreproduktion i naturtyperna estuarier (1130) och laguner (1150) i Bottenviken och Bottenhavet: Pilotdrift och utvärdering 20142014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report presents a test survey of a new manual for monitoring of fish reproduction in lagoons 1150 and estuaries 1130 within the Habitats Directive. The method is suggested by The Swedish Agency for Marine and Water Management. The main purpose of this study was to test the new manual on a large scale and see how well it meets the standards for biogeographical monitoring. The investigation included 42 areas, representing habitats lagoons (habitat code 1150) and estuaries (habitat code 1130) in the Baltic marine basins of the Bothnian Sea and the Bothnian Bay. Fifty percent of the areas are protected within the Natura 2000 network.  

    The results show that there is a large variation between areas and sampling stations and that a small part of that variation is explained by sea basin, type of habitat and nature protection. Earlier studies showed other explaining factors for juvenile fish and vegetation, including topographical openness and water exchange time. Therefore, these factors should be accounted for in future investigations and analyses.    

    The differences among the two Baltic basins were very small, supporting the biogeographical monitoring on a marine Atlantic and Baltic level. However, a comparison with the Baltic proper should be done to further investigate differences in the marine Baltic region. The biological relevance of this division is indicated by the small differences between lagoons and estuaries observed in this study. Unfortunately, a major part of the choosen estuaries 1130 in this project were not estuaries as defined by the criteria given by the Swedish Environmental Protection Agency. The mean water discharge of the rivers entering the areas is too low. Therefore, these areas cannot be considered as representative for the habitat 1130 estuaries.  Given the extent of this project, precision calculations showed that several variables (number of species, number of typical species, the Shannon diversity index and the proportion of predatory fish) were possible to sample at an acceptable level.   

    In the report, advantages and disadvantages of the manual are discussed. Suggestions to improve the manual are presented for the sampling as well as for preparations.   

    The project is a cooperation between The Swedish Agency for Marine and Water Management, The Swedish Species Information Centre and the County Administrative Boards of Uppsala, Gävleborg, Västernorrland, Västerbotten and Norrbotten. Fish sampling and presentation of the results were conducted by Naturvatten AB in cooperation with JP Aquakonsult KB, Hydrophyta Ekologikonsult, Hansen EcoResearch and Aquanalys. The project was administrated by The County Administrative Board of Gävleborg.

  • 25.
    Hammar, Jonatan
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Mattsson, Martin
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Möjliga klimatrefugier i Östersjön baserat på två olika scenarier: Kunskapsunderlag för havsplanering2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har i uppdrag att ta fram förslag på statliga havsplaner som ska visa den mest lämpliga användningen i olika havsområden. Planering är att ta fram en riktning för framtiden. Klimatförändringar är ett omfattande hot mot havets ekosystem, särskilt i Östersjön. Därför bör både förebyggande av och anpassning till klimatförändringarna återspeglas i havsplaneringen.

    Generellt framträder en trend där utbredningen för saltvattenberoende arter vandrar söderut medan arter beroende av kallt vatten vandrar norrut och ner i djupled. Den generella bilden av Östersjön baserat på de olika scenarierna visar på ett hav under snabb förändring och stora skillnader kommer att kunna ses i Östersjöns ekosystem framöver. Detta kommer att ske gradvis och troligen resultera i att Egentliga Östersjön sakta kommer att förlora stora delar av sin marina vegetation och möjligen övergå till mer sötvattenassocierade arter.

    Rapporten har identifierat ett flertal områden som potentiella klimatrefugier kopplat till specifika arter och som ett led i detta arbete bör utpekade områden följas upp av en grundlig inventering av respektive områden för att kontrollera att de framarbetade områdena fyller sin funktion som klimatrefug. De bör även utföras återkommande undersökningar inom varje klimatrefugium för att kontrollera att området upprätthåller sin funktion som klimatrefug.

    Det bör poängteras att denna analys är utförd på enstaka arter och faktorer och för att öka kvalitén på resultaten är det önskvärt med en utvidgad studie som tar hänsyn till fler arter och faktorer och även interaktionen mellan olika arter. En sådan utvidgad studie innebär ett omfattande arbete men bedöms vara av stor vikt för Östersjöns framtid.

  • 26.
    Hasselström, Linus
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Anthesis Sweden.
    Cole, Scott
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Anthesis Sweden.
    Löfmarck, Anna
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Anthesis Sweden.
    Samhällsekonomisk konsekvensanalys av förslag till havsplan Östersjön2019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den 14 mars 2019 publicerade HaV förslag på havsplaner för de tre havsplans­områden, Bottniska viken, Västerhavet och Östersjön. Havsplanernas syfte är att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.

    Denna rapport redovisar ekonomiska aspekter av hållbarhet genom att presentera en samhällsekonomisk konsekvensanalys av granskningsförslaget för havsplan Östersjön. Samhällsekonomiska konsekvenser kan uppstå på många sätt till följd av havsplaneringen, och har dels att göra med marknadsvärden och dels att göra med bredare välfärdseffekter som inte visar sig på marknader. Ekosystemtjänster och näringslivseffekter hänger ihop med varandra. Analysen i rapporten bygger på att identifiera och värdera dessa konsekvenser.

  • 27.
    Havenhand, Jon
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, Sven Lovén Centre for Marine Sciences.
    Dahlgren, Thomas
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, Sven Lovén Centre for Marine Sciences.
    Havsplanering med hänsyn till klimatförändringar: An Assessment of the Theoretical Basis, and Practical Options, for Incorporating the Effects of Projected Climate Change in Marine Spatial Planning of Swedish Waters2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Global climate change is causing widespread shifts in species distributions, community composition, and ecosystem services (Pereira et al., 2010, Pereira et al., 2012). In the oceans, warming is shifting species distributions toward cooler waters (Molinos et al., 2016, Pinsky et al., 2013) and stressing sessile species in-situ (e.g. coral bleaching (Donner et al., 2017), while acidification is already impacting some cold-water species (Manno et al., 2017) and threatening many other species and ecosystems (Pecl et al., 2017, Sunday et al., 2017). Patterns of climate change at regional scales are far less well understood, not least because global climate signals interact with regional processes to produce more complex patterns. Nonetheless, there are many relevant data and regional climate models for Scandinavia that have addressed these issues. Recent analysis shows that over the last 150 years or so the Baltic1 has warmed by 1-2 degrees (Meier et al., 2014), and there have been marked shifts in the seasonality of Baltic waters, with earlier onset (and longer periods) of warm temperatures over the last 4 decades (Kahru et al., 2016). Results from a comprehensive suite of projections from regional atmosphere:ocean models (Meier et al., 2012a, Meier, 2015, SMHI, 2017) show even greater future change, with average additional warming by 2-4°C average additional freshening by up to 2 salinity units, and average decrease in deep oxygen concentrations by 0.5-4 mg O2.ml-1 by the end of this century (Meier et al., 2012c, Neumann, 2010, Vuorinen et al., 2015). These models also project that changes will be highly heterogeneous over scales of 10’s to 100’s of kilometers. Model projections indicate with a relatively high degree of certainty that 5080% of winter sea ice in the northern Baltic will be lost by the end of the century (Andersson et al., 2015).  These shifts in seasonality and climate are already having effects on some species in Swedish coastal waters (Appelqvist et al., 2015, Appelqvist & Havenhand, 2016), and are projected to have even greater impacts in the coming decades (Meier et al., 2012b). Notable among these projections are freshening-driven shifts in the range boundaries of key species such as eelgrass, blue mussels, and cod (Vuorinen et al., 2015; and see Fig 1), substantial ice-loss driven reductions in populations of ringed seal (Sundqvist et al., 2012), and combinations of changing ice-cover, salinity, and temperature leading to range-shifts of key crustacean species (Leidenberger et al., 2015). Although the literature on climate-change effects in Swedish coastal waters is still relatively small, it is clear that climate change is already having effects on Swedish marine species, and that projections indicate greater effects in coming decades [with the caveat that there is likely a strong reporting bias toward significant effects: studies that found small, or no, effects of projected climate on species distributions in Swedish coastal waters (e.g. Laugen et al., 2015) are less frequently reported]. In addition to direct effects on individual species, climate change also has indirect – and potentially cascading – effects on interacting species in the ecosystem, which for the Baltic may be substantial (Vuorinen et al., 2015). Thus, the likelihood of substantive shifts in marine ecosystem composition and diversity throughout Swedish coastal waters is high (Elliott et al., 2015, Niiranen et al., 2013).  These likely shifts in ecosystem composition and diversity are critical because many marine protected areas are established to protect key species, and because ecosystem functioning and resilience to climate change are strongly related to biodiversity (Gamfeldt et al., 2015, Lefcheck et al., 2015). Loss of biodiversity has been shown to reduce ecosystem functioning, leading to loss of productivity, resource collapse, and greater sensitivity to disturbance (Cardinale et al., 2012, Worm et al., 2006). Thus, in a broad sense, biodiversity confers resilience on ecological communities (Campbell et al., 2011) and is therefore also critical to the long-term sustainability of ecosystem services in the face of environmental change (Loreau & Mazancourt, 2013).

  • 28.
    Hennlock, Magnus
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Environmental Research Institute, IVL.
    Tekie, Haben
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Environmental Research Institute, IVL.
    Ivarsson, Mats
    Enveco Miljöekonomi.
    Hasselström, Linus
    Enveco Miljöekonomi.
    Soutukorva, Åsa
    Enveco Miljöekonomi.
    Wallentin, Erik
    Enveco Miljöekonomi.
    Samhällsekonomiska konsekvensanalyser av att nå god havsmiljö: Kommersiellt fiske samt marin turism och rekreation2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The purpose of this project is to provide a basis for assessing socio-economic values of achieving good environmental status in the North Sea and the Baltic Sea according to the Marine Strategy Framework Directive. A further purpose is to assess socio-economic values from Swedish commercial fishing as well as marine tourism and recreation in this context. In order to describe the degree of influence of the activities and the loads on the ecosystem services, the analysis uses a system of matrices that describe the interaction between loads per activity, indicators of environmental status and ecosystem services in order to better assess the overall impacts on the ecosystem services. 

    An assessment of socio-economic values of commercial fishing is implemented for the scenario that good environmental status is reached in the Baltic Sea and the Skagerrak according the Marine Strategy Framework Directive. For good environmental status to be achieved in terms of cod stocks, catches should not exceed the fishing mortality consistent with achieving Maximum Sustainable Yield (FMSY) for those stocks in accordance with the ICES assessment. In order to estimate the value of achieving good environmental status we have used previous valuation studies conducted for cod in the North Sea as primaries in a benefit transfer. The annual increase in benefits with respect to cod stocks is assessed to lie within the range of 277 and 1.549 billion SEK per year. For the period 2016 - 2020, the overall increase in net present value lies within the range 1.4 - 8.9 billion SEK and for the period 2016-2050 within the range 3.5 - 19 billion SEK of achieving good environmental status. Under the new Common Fisheries Policy, we estimate that good environmental status with regard to Maximum Sustainable Yield (MSY) for the key species will be reached by 2050, and involves a continued reduction in the fishing fleet in Sweden. This will lead to a decrease in employment in the Swedish commercial fishing sector. On the other hand, the new common fisheries policy recommendations that small-scale fisheries receive larger shares of the quota will counteract a decrease in employment. Overall, we expect that the current employment in the fishing fleet in the beginning will decrease due to retirement over the next few years but that it eventually stabilizes and returns to current levels again. This is because the improved environmental status results in more even fishery efforts (fewer temporary closings) and an increased share of small-scale fisheries that are more labor intensive. 

    The initial assessment by the Swedish Agency for Marine and Water Management 2012 showed that the marine tourism accounts for a significant share of the Swedish maritime economy, approximately 17% of net sales. This includes cruise traffic, boating, holiday homes, commercial housing, other residents and day trips to the coast. An assessment of socio-economic values is implemented for the scenario that good environmental status is reached according to the Marine Strategy Framework Directive with respect to marine tourism and recreation. The analysis builds on the initial assessment 2012 concerning the link between tourism activities and its dependence and impact on marine ecosystems services. Assessments are also made for other marine and land-based activities affecting the marine ecosystem services. A businessas-usual scenario was developed for the period up to 2020 and then 2050, which was then compared to good environmental status.  The analysis shows that the socio-economic values that can be expected in the sector marine tourism and recreation, in terms of present values for reaching and maintaining good environmental status, amount to about 90-100 billion SEK. The value consists of the benefits that are expected to arise as a result of industry growth and increased recreational values. This assessment is uncertain.

  • 29.
    Hertonsson, Pia
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Ekoll AB.
    Nyström, Per
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Ekoll AB.
    Stenberg, Marika
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Ekoll AB.
    Åtgärdsprogram för temporära sötvatten: med fokus på organismer i naturbetesmarker, hällkar och alvarmiljöer2019Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This Action plan focuses on the preservation of temporary freshwaters occurring in pastures, rock pools and on Nordic alvar, as well as the organisms dependent on these habitats. Temporary waters are small, stagnant areas of freshwater which have a high probability of drying out on a yearly basis. It includes a wide range of habitats, ranging from small rain puddles to larger wetlands. These temporary habitats are either entirely groundwater fed or created by water from precipitation. Temporary waters are typically formed in depressions in the landscape or in the bedrock.   Today temporary waters with high biological values have become rare, primarily due to the historical draining of the landscape in favour of more arable land. Furthermore, some temporary habitats located in rock-pools were subjected to acid rain in the 1970s and 1980s, having had negative effects on the fauna and flora.  This action plan pays special attention to four target species that all are dependent on temporary waters for their survival; the diving beetle Hydaticus continentalis, the tadpole shrimps Triops cancriformis and Lepidurus apus and the clam shrimp Limnadia lenticularis. They all have in common being listed on the Swedish Red list in 2015, but also that their ecology, distribution and habitat requirements in Sweden are poorly known.   

    The guidelines in this Action plan are effective from 2019 to 2023 and include several measures that should lead to improved knowledge and improved conditions for the temporary freshwaters and their organisms. The long-term goal of the action plan is to improve the general knowledge and distribution of temporary freshwaters in the landscape, in particular of those harbouring any of the target species. In addition to this, an important challenge is to increase the awareness of authorities and the public about temporary habitats and their unique fauna. To succeed in this, their existence in the landscape as important habitats for biodiversity must be generally accepted, and guidelines to preserve these habitats must be given.  

    The short-term goal of the action plan is to identify and characterise existing and potential temporary freshwaters for the target species, with traditional mapping methods as well as with supplementary environmental DNA (eDNA) monitoring.  The Action plan proposes for instance the following actions: 

    Create or restore at least 20 habitats for each habitat type.  

    Inventory of known and historic localities of the target species   

    Inventory of target species by means of eDNA in temporary waters 

    Educate unexperienced inventors, as well as personnel working with advice and management at local and regional authorities 

    Present strategies to reduce conflicts between creation of permanent waters and the conservation of temporary waters 

    Write a literature review that result in guidelines for monitoring and conservation of temporary habitats and their organisms. 

    Re-introduce target species where there may be requisites for a longterm conservation.  

    Form at least four protected areas (e.g. nature reserves) to benefit the target species  The expected costs for the conservation measures, to be funded from the Swedish Agency for Water and Marine management allocation for action plans is estimated at € 184 000 during the actions plans' validity period 2019-2023.  

  • 30.
    Hogdin, Susanna
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Dahlberg, Ann
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Jansson, Emil
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish Environmental Protection Agency.
    Karlsson, Magnus
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish Environmental Protection Agency.
    Thews, Björn
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish Environmental Protection Agency.
    Tillstånd till användning av bekämpningsmedel inom  vattenskyddsområden: Vägledning för prövningen2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    These guidelines can be used by both supervisory authorities and operators with regard to applications for the use of pesticides in water protection areas The guidelines deal with both the permit authorisation procedure in accordance with the water protection regulations established pursuant to Chapter 7, Section 22 of the Environmental Code and in accordance with Chapter 6 of Swedish Environmental Protection Agency regulations (NFS 2015:2) on application and certain other handling of plant protection products.  The guidelines have been defined so that they relate to the permit authorisation procedure for chemical plant protection products with emphasis on the queries arising with regard to agricultural handling of plant protection products. However, use of chemical plant protection products in other fields is also discussed in the guidelines to a certain extent.  The overall purpose of these guidelines is to maintain good raw water quality in our water catchments, free of pesticide residues. The guidelines also aim to pave the way for simpler, more consistent handling of permit applications for the use of pesticides in water protection areas.  The guidelines begin with general information on the regulations with regard to water protection areas and regulations for the use of pesticides. Guidelines on the handling of permit cases, from the receipt of an application to a decision being made, are then provided. The information that should be included in the processing of permit cases, the risk assessment that has to be carried out by the authority, what decisions on permit cases should include and how they should be formulated are all important elements in the handling of permit cases described in these guidelines.

  • 31.
    Huseby, Siv
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Umeå University, UmU, Umeå Marine Sciences Centre, UMSC.
    Naturtypsbestämning av utsjöstationer i Bottniska viken2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Four offshore monitoring stations in the Gulf of Bothnia were in this study classified according to the Habitat Directive and EUNIS/ HUB. The stations were sampled with Van Veen grab and later taxonomically analyzed in the laboratory. For offshore stations there are three possible Natura2000 types: 1110 sandbanks, 1170 reefs and 1180 submarine structures made by leaking gases. None of the stations could fit the descriptions of any of these Natura 2000 habitat types. The sediment at all four stations was mostly clay (>90%) with elements of sand and silt and ferromanganese concretions. At all stations the amphipod species Monoporeia affinis and/or Pontoporeia femorata dominated the biomass. The EUNIS/HELCOM HUB classification for all stations was ABH3N1 Baltic aphotic muddy sediment dominated by Monoporeia affinis and/or Pontoporeia femorata.

  • 32.
    Ivarsson, Mats
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, COWI.
    von Bahr, Emelie
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, COWI.
    Magnussen, Kristin
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Menon Economics AS.
    Navrud, Ståle
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Menon Economics AS.
    Delregional analys Gävlebukten: Samhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Bottenhavet utifrån samrådsförslag för havsplan Bottniska viken2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Samhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Bottenhavet utifrån samrådsförslag för havsplan Bottniska viken.

    Bakgrund

    Genom miljöbalken(1998:808) och havsplaneringsförordningen(2015:400) har Sverige införlivat EU:s ramdirektiv för havsplanering (2014/89/EU) i svensk lagstiftning. Enligt miljöbalken ska det finnas tre statliga havsplaner – en för Bottniska viken, en för Östersjön och en för Västerhavet. Planerna ska ge vägledning till myndigheter och kommuner vid planläggning och prövning av anspråk på användning av området. Havsplanerna ska omfatta Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte ingår i fastigheter i svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen om Sveriges sjöterritorium (2017: 1272). Havsplanerna beslutas av regeringen. Enligt havsplaneringsförordningen ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag till havsplaner med hjälp av berörda länsstyrelser och med stöd från nationella myndigheter som ska bistå med underlag för planeringen. Planförslaget ska integrera miljömål samt näringspolitiska och sociala mål.

    De tre havsplanerna ska bedömas utifrån vilka konsekvenser användningen kan antas få. En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) har upprättats och en samlad hållbarhetsbedömning har tagits fram där även ekonomiska och sociala konsekvenser redovisas. Havsplaneringen är en process som genomförs över flera år och som kan beskrivas i cykler. Processen omfattar flera olika steg från informationsinsamling och nulägesanalys till planering där havsplanerna utgör resultaten av planeringsprocesserna. Havs- och vattenmyndighetens målsättning är att förslag till havsplaner ska överlämnas till regeringen år 2019.

    Inför samrådsfasen kring de föreslagna havsplanerna (februari – augusti 2018) har COWI AB på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten vidareutvecklat de miljökonsekvensbeskrivningar och den hållbarhets-bedömning som tagits fram tidigare i planeringsprocessen. Som stöd i metodutvecklingsarbetet har två delregionala studier utförts parallellt, en för Gävlebukten (denna rapport) och en rapport för ett område i Kattegatt, Västerhavet (Havs- och vattenmyndigheten, 2018f). I respektive område tillämpas en metod för ekosystemtjänstanalys som sedan utgör en del av underlaget i samhällsekonomiska konsekvensanalyser av att tillämpa havsplanerna.

  • 33.
    Ivarsson, Mats
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, COWI.
    von Bahr, Emelie
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, COWI.
    Magnussen, Kristin
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Menon Economics AS.
    Navrud, Ståle
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Menon Economics AS.
    Delregional analys Kattegatt: Samhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Kattegatt utifrån samrådsförslag havsplan Västerhavet2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den 15 februari 2018 publicerade HaV samrådsförslag på havsplaner för de tre havsplansområden, Bottniska viken, Västerhavet och Östersjön. Inför samrådet gav HaV uppdrag till extern part att bedöma planförslag ur ett hållbarhetsperspektiv relaterat till ekosystemtjänster, miljömässiga och sociala aspekter. Inom ramen för detta uppdrag genomfördes två delregionala analyser.

    Samhällsekonomiska konsekvenser kan uppstå på många sätt till följd av havsplaneringen, och har dels att göra med marknadsvärden och dels att göra med bredare välfärdseffekter som inte visar sig på marknader. Ekosystemtjänster och näringslivseffekter är nära sammankopplade. I rapporten presenteras och värderas nyttor och konsekvenser avseende ekonomiska aspekter av hållbarhet i delområde i Kattegatt och samrådsförslag havsplan Västerhavet.

  • 34. Jarvis, Nicholas
    et al.
    Gönczi, Mikaela
    Kreuger, Jenny
    Identifiering av vattenskyddsområden med låg risk för påverkan av växtskyddsmedel2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I 7 kap. 21 och 22 §§ miljöbalken finns bestämmelser om inrättande av vattenskyddsområde. Vattenskyddsområdet inklusive meddelade bestämmelser ska säkerställa att råvattnet efter ett normalt reningsförfarande ska kunna beredas till ett hälsosamt livsmedel. Enligt 7 kap. 25 § MB måste den myndighet som beslutar om att inrätta vattenskyddsområdet också ta hänsyn till det enskilda intresset och föreskrifterna får därför inte gå längre än vad som behövs för att uppnå syftet med områdesskyddet.

    Vad avser växtskyddsmedel så finns sedan 1997 i Sverige ett generellt förbud mot att yrkesmässigt sprida kemiska växtskyddsmedel inom vattenskyddsområde utan särskilt tillstånd från den kommunala nämnden för miljöfrågor. Den generella tillståndsplikten gäller inte i vattenskyddsområden som inrättas eller ändras efter 1 januari 2018. De förändrade reglerna kommer innebära en successiv utfasning av den generella tillståndsplikten allteftersom vattenskyddsområdena ses över. Utfasningen av den generella tillståndsplikten innebär att behovet av särreglering av användningen av växtskyddsmedel måste utredas individuellt för varje vattenskyddsområde och att ställning måste tas till lämplig restriktionsnivå i vattenskyddsföreskrifterna.

    Risker för oavsiktlig spridning av växtskyddsmedel i miljön styrs av många olika faktorer. Klimat- och markförhållanden på den aktuella platsen är av stor betydelse liksom egenskaperna hos den verksamma substansen samt i vilken dos och med vilken frekvens växtskyddsmedel används. En mycket betydelsefull faktor för vilken koncentration av växtskyddsmedelsrester som slutgiltigt kan tänkas uppkomma i en sjö, ett vattendrag eller en grundvattenresurs är emellertid hur stor andel av tillrinningsområdet som behandlas. Denna rapport beskriver ett angreppssätt för att utifrån andelen jordbruksmark i tillrinningsområdet identifiera de vattenskyddsområden där risken för påverkan av växtskyddsmedel är låg. Den totala användningen av växtskyddsmedel i samhället domineras idag av jordbruks- och trädgårdssektorn. Därför är andelen jordbruksmark i tillrinningsområdet är en mycket betydelsefull faktor i bedömningen av den aggregerade riskbilden för vattentäkten. Syftet med rapporten är att stötta de myndigheter som beslutar om inrättande av vattenskyddsområden i bedömningen om lämplig restriktionsnivå för användning av växtskyddsmedel i vattenskyddsföreskrifter.

  • 35.
    Karlson, Bengt
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Monitoring Methods of Phytoplankton in the Baltic Sea and Kattegat-Skagerrak2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The aim of the report is to give input to the revision of the Swedish National Marine Monitoring Program with regard to phytoplankton. The Swedish environmental objectives, the EU Marine Strategy Framework Directive, the Water Directive as well as the Helsinki and Oslo-Paris conventions all include requirements for phytoplankton monitoring. In areas where aquaculture is carried out special demands for monitoring harmful algae, i.e. biotoxin producing species, are in effect (EU hygiene directive). Climate change also result in needs for improved phytoplankton monitoring.

    A summary of suggestions:

    1. Use caution when making changes in long term monitoring programs. Do not change methodology if there are long time series based on a certain method; instead add new methods and new parameters.

    Changes that can be implemented in year 2015

    2. Continue using existing analysis method for phytoplankton (the Utermöhl method) but add analysis of large volume samples to get better data on rare species and micro-zooplankton.

    3. Use carbon as the unit for phytoplankton biomass instead of bio-volume.

    4. Make sure that the same methods are used in all sea areas surrounding Sweden. a. Add analysis of autotrophic picoplankton where this is missing (the Baltic Proper, the Kattegat and the Skagerrak) b. Chlorophyll analyses should be made both on samples collected using tube sampling and samples collected at discrete depths (the Gulf of Bothnia is the sea area that differ from the others)

    5. High frequent sampling should be carried out at sentinel sites every two weeks, weekly during algal blooms.

    6. All major sea basins surrounding Sweden should have one high frequent off shore sentinel site and one high frequent coastal sentinel site for high quality phytoplankton monitoring for biodiversity, cell numbers and biomass based on cell volume measurements. In addition high frequent sampling for chlorophyll should be carried out at three off shore and three coastal sites in each major basin.

    7. Use FerryBox-systems to increase the water sampling frequency and to measure chlorophyll fluorescence, a proxy for phytoplankton biomass.

    8. Measure the fluorescence for phycocyanin when doing CTD-casts during monitoring cruises with research vessels to get information on the vertical distribution of cyanobacteria.

    9. Carry out measurements of irradiance in air and in water when making CTD-casts during monitoring cruises to calculate the attenuation coefficient at selected wavelengths.

    Changes that should be evaluated during one to three years to be fully implemented e.g. in 2018

    10. Document phytoplankton using digital photography during microscopy. Save images at the national data host archive

    11. Save phytoplankton in a sample bank for future analysis using methids unknown today.

    12. Use automated imaging flow cytometry for phytoplankton analysis as a complement to microscopy.

    13. Use molecular biological methodology, e.g. 16S and 18S rDNA barcoding, as a complement to biodiversity analysis methods based on analysing morphology of organisms.

    14. Use the new network of coastal instrumented buoys around the coast of Sweden to measure chlorophyll fluorescence, light attenuation at selected wavelength (~Secchi depth) and for automated water sampling for phytoplankton analysis.

    15. Integrate satellite remote sensing of ocean colour for estimating chlorophyll a, the distribution of cyanobacteria blooms and blooms of coccolithophorids in the National Marine Monitoring Programme. The new ESA satellites Sentinel 3a and 3b are planned to be launched at the earliest in April 2015. The quality of data must be compared to data from in situ sampling.  

  • 36.
    Karlson, Bengt
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Mohlin, Malin
    Hu, Yue O. O.
    Andersson, Anders F.
    Miljöövervakning av växtplankton i Kattegatt och Östersjön med rDNA-barcoding och mikroskopi: En jämförelse av molekylärbiologisk metodik och mikroskopi2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Phytoplankton is a fundamental part of the marine food web. Therefore, a national monitoring programme that is focused on the spatial and temporal distribution of phytoplankton in the sea around Sweden is ongoing. The design of surveillance is based on EU directives and intergovernmental conventions. Since some algal blooms can be harmful, there is a special focus on the algae that produces toxins and are potentially harmful in other ways. To carry out the monitoring in a cost effective way, several methods are conducted. This report presents a comparison of the results yielded by microscope-based analysis and rDNA metabarcoding-based analysis. Sampling was done with the help of a Ferrybox system in July 2013 in eighteen locations along a salinity gradient (3 - 24‰) from the Bothnian Bay through the Bothnian Sea and the Baltic Proper to the Kattegat. Results of rDNA metabarcoding showed a much greater biodiversity compared to the result from microscopic counting (Utermöhl method). In total, only 89 organisms were identified by Utermöhl method and the rest were marked as "unidentified flagellates" and "unidentified unicellular organisms". rDNA metabarcoding recorded a total number of almost 2,000 different organisms (excluding heterotrophic bacteria), which means that more than 95% of biodiversity was overlooked by Utermöhl method. Altogether 36 Operational Taxonomic Units (OTUs) were identified as cyanobacteria from the prokaryotes data (16S rDNA) and 1860 different OTUs were found in eukaryotes data (18S rDNA). There were still several organisms missing from the list that microscopic counting yielded. This result suggests that the reference databases for the 16S and 18S rDNA sequences lack some species common in the seas surrounding Sweden. Another reason may be that the 18S rDNA is identical to other species or a genus leading to that the classification is at a higher taxonomic level. Metabarcoding provides different types of data than microscopic counting. The rDNA-based data can offer a high resolution on biodiversity but cannot offer data on cell counts and biomass as microscopic counting does. An alternative molecular biological method is known as quantitative PCR (qPCR) which can determine the amount of DNA from individual organisms so that the cell count of the organisms can be inferred. At present it is only possible to perform qPCR on a small number of organisms in a sample. The authors suggest introducing the rDNA metabarcoding approach of plankton analysis in Swedish marine monitoring programs as a complement to other methods. Besides its advantage regarding the high resolution on biodiversity, rDNA barcoding has a low price per sample when many samples are analysed in one go, and it is not dependent on the taxonomists’ skill on identifying organisms. The plan includes the following elements: 1. Pilot study - rDNA data from a full year should be compared with microscopy and flow cytometry data; 2: Sequencing of the common species in the Baltic that are missing in the reference databases; 3: Standardization of sampling protocols; 4: Standardization of sequencing method; 5: Developing qPCR method targeting selected harmful species; 6: Standardization of sequencing data and comparing it with the available reference databases; 7: Structuring the data management system for the monitoring data and 8: Development of the assessment of the environmental status regarding biodiversity and invasive species based on rDNA data.

  • 37.
    Karlson, Bengt
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Strömberg, Patrik
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Skjevik, Ann-Turi
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Variability and Trends of Phytoplankton in the Baltic Sea and Kattegat-Skagerrak2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The aim of the report is to describe results from analyses of time series of phytoplankton data from the Swedish marine monitoring programs. One issue is if it is possible to describe environmental change with the current sampling frequency. The three main aims are: (I) to investigate the statistical strength of time series of phytoplankton biomass, (II) to investigate the variability of species composition between stations and (III) to investigate the temporal variability regarding species composition. Results indicate how long time series are needed to detect change at a certain level. Also the variability in biodiversity is shown with some examples.  

    To quantify the biomass of phytoplankton different parameters may be investigated, e.g. chlorophyll content and the biovolume of phytoplankton. Chlorophyll a is designated in directives for describing the environmental status of the seas as an indicator for eutrophication. Sampling for chlorophyll is usually made using two different methods in the seas surrounding Sweden. Samples are collected using a hose, normally from 0-10 m depth, or by sampling at discrete depths, e.g. 1, 5 and 10 m. No difference was observed when comparing data from the hose sampling with depth-averaged data from the discrete depths. Thus the data from hose-sampling can be used together with the data based on sampling at discrete depths. To investigate if chlorophyll a works as a proxy for phytoplankton biomass data on total biovolume of phytoplankton, based on cell counts and cell volume estimates, was compared to chlorophyll a data. The data set include data from 1983 to 2014. A large part of the data emanates from 2010 and later. In the investigated data set there is a significant, but weak, correlation between chlorophyll a and total biovolume (n= 3119, p <0.01, R2 = 0.439).  

    Results about the statistical strength (power) of the time series of total biovolume of phytoplankton indicate that it on average takes 23 years to detect a change of 1% (p<0.01, power = 80%). A change of 10% is detected after 7 years and a change of 40% is detected in 5 years. Results regarding the statistical strength of time series of chlorophyll a show that it on average takes 33 years to detect a change of 1%. A change of 10% is detected after 14 years and a change of 40% in 7 years. Please note that these figures are based on data from monitoring programs that include the variability observed. When the data set was divided into geographical areas called the type areas it was evident that the amount of available data in the different type areas varies a lot. In some areas there is not enough data to carry out an analysis of the statistical strength. Another conclusion is that there is substantially less data on phytoplankton biodiversity and biomass based on cell counts and cell volume estimates compared to the amount of data on chlorophyll a.  

    Data was also split according to sea basins to show the statistical strength in the data if sampling frequency continues as up to now. To detect a change of Swedish Agency for Marine and Water Management report 2015:33  8 5% of chlorophyll a with the power of 80% the number of years needed if the present sampling frequency continues is on average:

    - The Kattegat-Skagerrak: 16 years

    - The Sound and the Southern Baltic Proper: 11 years

    - The Baltic Proper: 7->50 years

    - The Bothnian Sea: 19-41 years

    - The Bothnian Bay: 13-35 years  

    To investigate differences in biodiversity, data from intense sampling campaigns made in the period 2010-2012 was used. The sampling was made at a much larger number of locations compared to the normal monitoring program. Results of cluster analysis (Euclidian distance) on the species composition show that weekly sampling describes the natural variability in phytoplankton biodiversity well while sampling once a month does not resolve the natural variability in biodiversity. When investigating the spatial variability, i.e. the differences in species composition between stations, results indicate that samples from the same water mass, e.g. the southern Kattegat, are similar. The differences in closely located bays and fjords are large in regard to plankton biodiversity.

  • 38.
    Kinell, Gerda
    et al.
    Enveco Environmental Economics Consultancy.
    Söderqvist, Tore
    Enveco Environmental Economics Consultancy.
    Moreno-Arancibia, Patricia
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Liungman, Olof
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Ahrensberg, Nick
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Marine litter in Sweden: A study for the Economic and Social Analysis of the Initial Assessment of the Marine Strategy Framework Directive2012Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The initial assessment (IA) of the implementation of the EU Marine Strategy Framework Directive (MSFD) includes an economic and social analysis (ESA). This analysis is about two areas: (1) the use of marine waters and (2) the cost of degradation of the marine environment. Marine litter is one descriptor relevant for assessing good environmental status (GES) within the MSFD. Based on the ecosystem approach this report provides information on marine litter in Sweden involving status of marine litter (amounts, composition, sources etc.), how marine litter affects the provision of ecosystem services and costs and benefits connected to marine litter. This report is based on a literature review and a survey carried out in October 2011 to Swedish organizations causing marine litter or affected by marine litter. From the literature review and the survey it was evident that there is a general lack of data on the status of marine litter in Sweden as well as a lack of socioeconomic data describing effects of marine litter. The literature review and the survey also show that marine litter is an urgent environmental problem that causes negative effects on the provision of ecosystem services and causes costs to affected organizations and to society as a whole.     The lack of data on marine litter might be explained by the fact that there is no uniform way in which marine litter is monitored and measured in Sweden. The data found of amounts of marine litter in Sweden only covered the coast of the North Sea and no data were found for the coast of the Baltic Sea. Data on composition of litter showed that the litter commonly consists of plastic, packages, oil cans and fishing equipment etc. The most important sources of marine litter are both based on land and at sea and involve the fishing industry, shipping sector, tourism sector and other recreational activities.Several ecosystem services are judged to be affected by marine litter including supporting, regulating, provisioning and cultural ecosystem services. There are however several policy instruments in place for handling marine litter. The main sources of marine litter are also covered by the current legislation. Marine litter and effects of marine littering has however been apparent in the literature review and the survey in this report. This indicates that the current policy instruments might be inefficient or need to be complemented. The development of marine litter is uncertain and is likely to depend of the drivers of marine litter. Potential drivers of marine litter are closely related to the sources of marine litter and probably involve changes in consumption levels (affecting the use of packages), coastal and marine recreation and tourism, commercial fishing and shipping.   Data on cost of degradation due to marine litter are scarce and the data collected only covered the coast of the North Sea. Cost data indicate that cleaning the beaches from marine litter in the province of Bohuslän in the northern part of the Swedish west coast costs about 5-10 MSEK yearly based on data from the survey and over 10 MSEK based on data from the literature review. Data on benefits of reduced marine litter are even more scarce. The benefits of reduced marine litter involve increased aesthetic values, increased possibilities for coastal and marine recreational and tourism.

  • 39.
    Klein, Thomas
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Ingvander, Susanne
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, The Swedish Civil Contingencies Agency (MSB).
    Johansson, Anna Maria
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish Environmental Protection Agency.
    Boberg, Göran
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish National Space Agency.
    Lovén, Björn
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish National Space Agency.
    Öppna data från Copernicus: Möjligheter för klimatanpassningen2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The European Earth Observation initiative Copernicus is a world-leading userdriven programme for the collection and dissemination of data on the Earth's environment, climate and security (Copernicus 2017). Data collection is largely carried out using satellites. Copernicus data are processed and provided freely and openly. This data policy also includes data delivered in the form of useradapted services. Copernicus currently has six thematic services that meet data and information needs in the areas of climate, marine, land and freshwater, atmosphere, emergency management and security. The services can be adapted to local and regional needs. One important area of use of Copernicus data is climate change adaptation. Copernicus has a long-term planning horizon. This is a prerequisite for the reliable detection and assessment of environmental changes, which then can underpin informed decisions. In order to create societal benefits, the programme's data and services need to be widely used. This report helps users in the field of climate change adaptation discover Copernicus and provides some concrete examples of how the programme can support Swedish work on climate change adaptation.

    Sweden is covered several times a week by satellites that observe the marine, terrestrial and atmospheric environment. The European space organizations ESA and EUMETSAT have the mandate of the European Commission to collect, store and provide satellite data from Copernicus as a basis for a wide range of applications, research and data-driven innovation. All data on Swedish territory are transferred automatically from ESA to the Swedish platform Swea, run by the Swedish National Space Board (Swedish National Space Board 2017). Swea is a satellite data portal containing a web interface and an open application programming interface (API). It is possible to search for and download data from Sentinel satellites (Sentinel 1-3) and the US Landsat satellites free of charge. Data in Swea are geo-corrected according to Swedish reference systems, elevation models and map projections, facilitating use and processing of satellite images in various geographic information systems and image processing programs applied by Swedish users.

    The European Commission is also preparing its own central data infrastructure – Copernicus Data and Information Access Services (DIAS). DIAS will ensure fast and secure access to data as well as access to computational capacity to process large amounts of data.

    Satellite images from Copernicus provide comprehensive and continuous information about the state of the environment, infrastructure and urban areas. This makes it possible to detect and follow long-term trends and changes in terrestrial or aquatic environments. An example of this is the large forest fire in Västmanland in 2014 when the Swedish Civil Contingencies Agency (MSB) took advantage of the Copernicus Emergency Management Service to get tailormade scenarios and interpretations on the fire area. Another example is drought where satellite images can identify changes in vegetation, but also in areas that dry out due to changes in water levels. Copernicus also provides information about water properties such as temperature, algal blooms, chlorophyll, suspended matter and humus which can support the assessment of water quality.

    The national land cover data project (NMD) coordinated by the Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) aims at creating and managing information about the landscape and how it changes (Swedish EPA 2017a). Data from this project will be nationwide, updated every five years and hence be comparable. NMD will support climate change adaptation in various societal sectors on issues such as nature protection and conservation, urban environments and fire risks.

    Several Copernicus thematic services provide data and information of relevance to climate change adaptation. The Copernicus Land Monitoring Service hosts, among other, data on European land cover as well as high-resolution data on permanent water bodies, wetlands, forests and impervious surfaces. Main application areas for the Copernicus Marine Environmental Monitoring Service are maritime safety, observation of coastal and marine environments, planning support, marine resources and support to weather prediction, seasonal forecasts and climate observations. The Copernicus Atmosphere Monitoring Service offers daily and delayed-mode computations of atmospheric composition, air quality and atmospheric pollen contents. The combination of heat waves and poor air quality can cause major health problems, especially in urban environments. The Copernicus Emergency Management Service uses satellite images as its main data source and has worldwide coverage. In the event of a crisis, MSB can activate the service. The Emergency Management Service is an important tool for climate change adaptation and has been used by Sweden in response to storms, fires and floods.

    The Copernicus Climate Change Service uses environment and climate observations from satellite and in-situ measurements combined with models of the Earth's atmosphere, sea, land, freshwater and ice. The Copernicus Climate Change Service will support work on climate change mitigation and in particular climate change adaptation in many sectors, including water management, coastal planning, agriculture and forestry, transport, energy, health, nature and ecosystems, infrastructure, risk reduction and disasters.

    The EU Earth Observation programme Copernicus thus offers a rapidly expanding amount of data that can support climate change adaptation in many ways and in many areas. This report provides a brief and easy-to-understand overview of Copernicus and illustrates the use of Copernicus in climate change adaptation by some simple examples. The amount of Copernicus data in support of climate change adaptation will increase further. At the same time, access to and handling of Copernicus data will improve. This will in turn improve the opportunities for the use of Copernicus in climate change adaptation. However, in order to achieve a more widespread use of Copernicus data there is a need for complementary efforts on knowledge building, communication and good examples that focus on the specific needs and challenges encountered by climate change adaptation users. There is also a need for skills development so that today's users, from government to research and business, easily can benefit from Copernicus data and services.

  • 40.
    Klein, Thomas
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Persson, Anders
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, The Swedish Forest Agency.
    Smartare klimatinformation: Verktyg för bättre kunskap och ökad förmåga till klimatanpassning2019Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The project Smarter Climate Information (SKI) aims to contribute to better knowledge and increased ability to adapt to climate change. SKI is a cooperation project of the Swedish Agency for Marine and Water Management and the Swedish Forest Agency, which has been funded with special funds for climate change adaptation from SMHI in 2018.  The project has been based on the Swedish Forest Agency's existing satellite data management infrastructure. SKI has contributed to further development of the infrastructure with new functions for analysis and display of satellite data and made the infrastructure available to a larger group of Swedish authorities.

    The project has also developed a new tool so that data from the infrastructure can be reached with QGIS, an open source geographic information system. This facilitates the use of data from the Swedish Forest Agency’s infrastructure or similar image servers for more users. It will also be easy for users to combine satellite data from the Swedish Forest Agency with other data sources, such as users' local data.

    The experience from the project shows that access to an infrastructure such as the one used in the project is of great practical importance for many, perhaps most, of the users of the large amounts of data that are already provided by, among other, the European Earth observation program Copernicus. The report shows a number of examples of how these data can be used together with the SKI project's infrastructure to support climate adaptation and sustainable water and forest management.  

    A key in the project has been collaboration. The project teams at the Swedish Agency for Marine and Water Management and the Swedish Forest Agency have been supported by many colleagues who participated in internal steering and reference groups. An external reference group with experts from other Swedish authorities has contributed with user needs, ideas and suggestion for further developments. The SKI project has been driven by user needs. More long-term needs beyond the possibilities of the project have also been documented in a list that can be used by any continuation projects.

  • 41. Larsson, Martin
    et al.
    Boström, Gustaf
    Gönczi, Mikaela
    Kreuger, Jenny
    Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten 1986–2014: Sammanställning av resultat och trender i Sverige  under tre decennier, samt internationella utblickar2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The purpose of this report is to compile knowledge regarding the presence of chemical pesticides in Swedish groundwater based on available data from 1986 to 2014. The report also includes a brief review of changes in agriculture in Sweden and the use of pesticides, as well as a literature review summarizing the results of studies and the general state of knowledge about pesticides in Denmark, Norway and the United Kingdom. In order to compile data on pesticides in groundwater, results were collected from investigations conducted by many different actors: drinking water production plants (raw water och drinking water); county administrative boards; municipalities and private individuals. Additional efforts have been made to collect data for Skåne (Scania), which is the most agricultural- and pesticide-intensive region in Sweden. One or more pesticides were found in 36% of all samples taken in groundwater throughout the study period. The most commonly detected substance was BAM (2,6-dichlorobenzamide), which was detected in 33% of tested samples, followed by atrazine together with its degradation products (5-9%). BAM is a degradation product of dichlobenil which, together with atrazine, was widely used as a herbicide against undesirable vegetation. Together they were included in the well-used product Totex, which had extensive use in a variety of sectors and areas such as park management, along railway embankments, road verges, on building sites and in industrial areas. Both dichlobenil and atrazine were banned in 1989-1990, but remain the substances most commonly found in Swedish groundwater. Of plant protection products still authorized for use in agriculture, the herbicide bentazone was found most frequently in groundwater samples over the last 10 years (about 3% of samples). Other currently approved plant protection products have been found more sporadically in groundwater surveys in recent years. In summary, results show that substances found in groundwater are predominantly those that are no longer permitted, or those whose primary use has been outside of agriculture.  These results can be explained in part by the fact that the registration process now takes environmental aspects into greater consideration, but also that improved management of plant protection products, through education and counselling to farmers, has reduced the risk of spot emissions over the years.  

    The quality standard concerning pesticides in drinking water is i) that the sum of all pesticides tested must not exceed 0,5 μg/l; and ii) the content of a single pesticide may not exceed 0,1 μg/l. The same levels also apply as guidelines for groundwater quality. The results of this compilation show that the occurrence of sums exceeding 0.5 μg/l in groundwater samples have decreased from about 15%, for the period 1987-1994, to just below 5% for the period 2005-2014 (excluding data from drinking water production plants). Corresponding figures for raw water samples from drinking water production plants show a decrease from about 5% to about 2%. With the exception of samples from water treatment plants, the proportion of samples containing at least one substance with a concentration > 0.1 µg/l has varied over the years, with a maximum of 35% of samples (year 2000) exceeding this limit. The frequency of finds above 0.1 μg/l has decreased to <10% in recent years. Even samples from drinking water production plants show the same trend, with fewer samples having concentrations above 0.1 μg/l.  

    A compilation of pesticide levels in wells of different depths indicates that shallow wells have a higher find frequency of levels above 0.1 μg/l than deeper wells. However, the results included fewer deep than shallow wells.  

    A comparison of pesticide presence in drilled, as opposed to dug, wells shows that most substances have a higher >0.1 μg/l find frequency in dug wells. For atrazine, including its degradation products, there is a significant difference between dug and drilled wells, where the greater proportion of finds in dug wells is likely due to atrazine being used extensively to combat weeds in farmyards, which are often close to the farm's own private drinking water well.  Since many people get their drinking water supply from private wells and these may be more susceptible to contamination, this group of samples was evaluated separately. In private wells, the sum of contaminants exceeded 0.5 μg/l in about 10% of all samples throughout the time period, but with a decreasing trend towards the end of the period. BAM is again the most frequently encountered substance followed by atrazine and its degradation products, which have a higher occurrence in private wells compared with raw water intakes at waterworks. About 10% of water samples from private wells have at least one substance that exceeds 0.1 μg/l.  

    Pesticide levels in groundwater are generally decreasing and the historically high levels of BAM, atrazine (including its degradation products) and bentazone are all coming down. Dichlobenil (with the degradation product BAM) and atrazine are banned since the early 1990s, and the effect is beginning to appear now. The usage areas for bentazon have been limited and factors such as better training and handling of pesticides in recent decades have probably contributed to the decreasing levels. To provide a good picture of groundwater quality in Sweden in the future, it would be desirable to improve data collection including both coverage and the range substances that analyzed.

  • 42.
    Ledesma, Matias
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Environmental Science and Analytical Chemistry, ACES.
    Sundelin, Brita
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Environmental Science and Analytical Chemistry, ACES.
    Vitmärlans reproduktion i Hanöbukten2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag från regeringen att utreda bakgrunden och orsakerna till problematiken i Hanöbukten. Denna rapport är en del i HaV:s arbete med regeringsuppdraget.

    Under de senaste åren har rapporter om problem hos kustfisk, sjöfågel samt förekomsten av brunt illaluktande vatten uppmärksammats i Hanöbukten och en utredning kring denna problematik startades därför 2011.

    Havs- och vattenmyndigheten, HaV, hade under 2013 ett regeringsuppdrag att utreda bakgrunden och orsakerna till problematiken, Havs- vattenmyndigheten 2013. De utredningar som HaV och Länsstyrelsen i Skåne tidigare genomfört har inte kunnat fastställa deras orsaker.

    Januari 2013 fick Havs- och vattenmyndigheten som regeringsuppdrag att vidare utreda bakgrunden och orsakerna till problematiken i Hanöbukten. Denna rapport är en del i HaV:s arbete med regeringsuppdraget.

    Anledningen till att vitmärlan inkluderades i studierna var att vi 2012 studerat reproduktionen hos vitmärlan på en station i norra delen av Hanöbukten inom det nationella miljöövervakningsprogrammet ”Missbildade embryon hos vitmärla”. Metoden är en rekommenderad metod inom ICES för att detektera effekter av miljögifter i sediment och är en ”precore indicator” inom HELCOM.

  • 43.
    Leonardsson, Kjell
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Blomqvist, Mats
    Hafok AB.
    Förslag till samordnat mjukbottenfaunaprogram i marin miljö2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport presenteras ett förslag till nytt svenskt bottenfaunaprogram för kust och utsjö som håller sig inom befintliga kostnadsramar. Syftet med det framtagna samordnade bottenfaunaprogrammet är att:  • uppfylla vattendirektivets behov av kontrollerande övervakning och statusbedömning av bedömningsområden enligt havsmiljödirektivet,  • följa upp de svenska miljömålen (nationella och regionala),  • följa eventuella trender och kunna avgöra om dessa är storskaliga, regionala eller lokala, samt  • fungera som referens till SRK, recipientkontroll, och den operativa övervakningen inom vattendirektivet • förbättra kvaliteten i SRK, recipientkontroll, och den operativa övervakningen inom vattendirektivet Det föreslagna programmet med ett prov per station och mestadels provtagning vartannat år är betydligt bättre anpassat för att ge svar på miljötillståndet jämfört med dagens program. Med det föreslagna bottenfaunaprogrammet kommer ca 31 % (212) av vattenförekomsterna i havet att kunna klassas direkt med hjälp av bottenfaunadata från totalt 1570 stationer. På majoriteten av dessa stationer föreslås provtagning vartannat år, vilket reducerar den årliga provtagningen till 912 stationer med ett prov per station. Mängden vattenförekomster som kan bedömas ökar från 83 med dagens program till 212 med det nya programmet. Det antal nationella och regionala stationer som föreslås i det nya programmet uppgår till 680 stycken och till det kommer 115 prov som en följd av årlig provtagning i 12 kluster. Det innebär att genomsnittligt antal nationella och regionala prov per år i det nya programmet uppgår till 395, att jämföra med 425 i nuvarande program. Minskningen av antalet prov per år blir ännu mera påtaglig inom SRK och recipientkontroll eftersom det är vanligt med replikering på stationerna inom dessa program.  Tillräckligt med stationer finns inplanerade för att bedöma samtliga 11 bedömningsområden i utsjön enligt havsmiljödirektivet. Det finns också prover inplanerade i samtliga vattentyper för att kunna bedöma miljötillståndet.

  • 44.
    Leonardsson, Kjell
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Blomqvist, Mats
    Hafok AB.
    Utvärdering av bottenfaunakluster längs svenska ostkusten2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I rapporten analyseras bottenfaunadata från den svenska ostkusten med hjälp av övergripande variabler, BQI, antal arter, och totalbiomassa, i syfte att undersöka om nuvarande bottenfaunaövervakning är dimensionerad på ett sätt som minimerar osäkerheten i tolkningen av resultaten. Analysen har fokuserats på varianskomponenter för mellanårsvariation, kluster och stationer för att hitta den lämpligaste avvägningen mellan antalet kluster och antalet stationer inom kluster givet bibehållet antal prov. Underlagsdata i analyserna har utgjorts av data från nationell och regional miljöövervakning samt från recipientkontrollprogram där data funnits tillgängliga och kvalitetssäkrade.  Alla tillgängliga data har inte använts i analyserna eftersom det skulle lett till obalans i analyserna med osäkra varianskomponentskattningar som resultat. I varje enskild variansanalys ingick data från sex år och fem stationer från varje kluster. Valet av fem stationer gjordes för att få en likartad dimensionering i samtliga analyser och antalet stationer begränsades då av att några kluster hade enbart fem stationer.  Bootstrap-teknik användes för att belysa osäkerheten i varians-komponenterna. I samband med slumpningarna i bootstrappen indelades provtagningsåren i överlappande sexårsperioder. I varje enskild analys slumpades en sexårsperiod samt fem stationer bland alla tillgängliga stationer inom respektive kluster. De utslumpade stationerna var desamma för samtliga sex år i den enskilda analysen. Proceduren upprepades 9999 gånger för varje havsbassäng; Bottenviken, Bottenhavet, norra och mellersta Östersjön, samt södra Östersjön. För varje omgång beräknades samtliga varianskomponenter. Med hjälp av dessa resultat analyserades osäkerheten i årsmedelvärdesskattningar, skattningar för sexårsperioden, samt möjligheten att upptäcka trender med hjälp av de tre utvalda variablerna.  

    Enligt resultaten har nuvarande program god kapacitet att påvisa trender i BQI och antalet taxa i de flesta havsområdena på ostkusten (dock ej Bottenviken kust), medan förändringar i totalbiomassa kräver betydande trender för att kunna upptäckas inom enskilda kluster. Den rumsliga osäkerheten i klustrens medelvärden för de tre undersökta variablerna BQI, antal taxa och totalbiomassan var genomgående relativt hög, vilket i sig inte motiverar att minska antalet stationer i klustren. Den rumsliga osäkerheten i ett enskilt klusters BQI som beräknats utifrån bedömningsgrunden var däremot låg om man enbart beaktar ett enskilt års data, givet minst 10 stationer per kluster. Osäkerheten ökar påtagligt om man minskar antalet stationer per kluster från 10 till 5, och 10 stationer framstår därför som ett minimum. Mellanårsvariationen tillför en osäkerhet i de fall ett enskilt års medelvärde i en vattenförekomst skall användas för bedömning av ekologisk status för en hel sexårscykel inom Vattendirektivet. Detta var speciellt påtagligt i kustzonen i Bottenviken. För att kunna göra en mer tillförlitlig bedömning av statusen i en vattenförekomst rekommenderas därför att prover insamlas från mer än ett år.  

    I de flesta tidsserier som analyserades var autokorrelationen signifikant med en tidslagg på ett år. Det innebär att en stor del av informationen från ett år finns kvar i systemet året efter. Behovet av ökad rumslig täckning för att kunna bedöma flera vattenförekomster med hjälp av faktiska data skulle därför kunna tillgodoses inom befintlig kostnadsram om man övergår till provtagning vartannat år samtidigt som man etablerar flera kluster. Den årliga provtagningen skulle då omfatta lika många kluster som nu, men att man alternerar mellan olika kluster under jämna respektive udda år. Den ökade rumsliga täckningen med provtagning vartannat år ger något sämre möjligheter att upptäcka trender. För de nationella och regionala programmen torde den ”försämringen” inte betyda så mycket eftersom regionala eller storskaliga förändringar i en havsbassäng till följd av antropogen påverkan eller åtgärder förväntas gå långsamt. Däremot försvåras uppföljningen inom recipientkontrollprogrammen om även dessa läggs över till provtagning vartannat år, eftersom det då inte längre går att upptäcka snabba lokala förändringar. Ett mellanting mellan årlig och vartannatårsprovtagning för de nationella och regionala programmen vore att behålla ett kluster intakt med årlig provtagning inom varje havsbassäng och provta resterande kluster vartannat år. I områden med integrerad monitoring av ekosystemkomponenter rekommenderas årlig provtagning av bottenfaunan.  

    Det finns flera kluster i Bottenviken respektive egentliga Östersjön som uppvisar stor samvariation. Ett kluster i vart och ett av dessa områden kan därför utgå. Om man väljer att reducera programmet bör man i första hand utesluta kluster med stationer som är svåra att provta eller som ligger kring haloklinen. I Bottenhavets utsjöområde samvarierar inte resultaten från de olika klustren som i de övriga havsbassängerna och något enskilt kluster kan därför inte pekas ut som ”överflödigt”. Konkreta förslag till framtida dimensionering av bottenfaunaprogrammet presenteras som avslutning i avsnitten om respektive havsbassäng.  Den höga rumsliga osäkerheten i resultaten från Bottenvikens kustområden skulle kunna förbättras om man slumpar nya stationer vid varje provtagningstillfälle inom Vattendirektivets sexårscykel, men att man återbesöker samma stationer de kommande sexårscyklerna. Kostnaden för en sådan förändring blir att trendövervakningen försvåras betydligt eftersom en del av variationen mellan stationer då hamnar som mellanårsvariation. Ett betydligt bättre alternativ vore att försöka reducera osäkerheten genom att förbättra bedömningsgrunden för bottenfauna så att samma provtagningsstrategi kan tillämpas i hela Östersjösystemet.  En detalj som inte påverkar vare sig kostnader eller provtagningsstrategin är behovet att se över de stationer som används inom respektive provtagningskluster. Vi har observerat att en del av stationerna har mycket varierande sedimentegenskaper mellan olika år, ibland även mellan replikat när sådana finns. I en del fall har det även varit svårt att få ett godkänt prov i samband med provtagning. Prov från sådana stationer ger vanligen stor spridning i resultaten. Det vore därför önskvärt att dessa stationer flyttas till ett närliggande område med mer homogena sediment. På motsvarande sätt bör man överväga att flytta stationer i Egentliga Östersjön som befinner sig under 60 m djup till grundare bottnar. Det är mer kostnadseffektivt att utvärdera utbredningen av syrefria bottnar med hjälp av syreprovtagning istället för med bottenfaunaprovtagning.

  • 45.
    Leonardsson, Kjell
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Blomqvist, Mats
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Hafok AB.
    Utvärdering av provtagningsprogram i den fria vattenmassan i marin miljö2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet har varit att undersöka om övervakningen är dimensionerad för att kunna följa upp miljömålen och för att göra bedömningar av miljötillståndet inom ramen för vatten- och havsmiljödirektivet. Programmet ska klara av att upptäcka relevanta trender, såväl lokala, regionala som storskaliga och samtidigt ge tillförlitliga svar på miljötillståndet i enskilda vattenförekomster. För att utvärdera olika provtagningsdesigner behövs varianskomponenter som återger variationen i tid och rum på olika skalor för var och en av variablerna.

    Resultaten visade att dagens övervakningsprogram är väldimensionerat för att kunna upptäcka måttligt stora trender inom 10 år, 2-5 % per år, för många av variablerna. Detta gäller i första hand storskaliga trender, dvs kust kontra utsjö inom varje bassäng, men i många fall även regionala (typområde) och lokala (station) trender. Ett undantag var klorofyll a, för vilken det skulle krävas trender på minst 10 % per år för att kunna upptäckas med 80 % statistisk styrka inom 10 år. Dagens övervakningsprogram framstod som kraftigt underdimensionerat för att kunna göra tillförlitliga tillståndsbedömningar inom ramen för vatten- och havsmiljödirektivet, med undantag av syre i bottenvatten.

    Eftersom flaskhalsen utgörs av kravet på tillförlitliga tillståndsbedömningar skulle det behövas en kraftig resursförstärkning för att öka den rumsliga och tidsmässiga replikeringen i merparten av typ- och bedömningsområdena. Vissa åtgärder kan dock vidtas för att förbättra precisionen i tillståndsbedömningarna utan ytterligare provtagning.

  • 46.
    Leonardsson, Kjell
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Wildlife, Fish, and Environmental Studies.
    Ericson, Ylva
    Olsson, Jens
    Bergström, Lena
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Optimerad övervakning av fisk i kustvatten2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kustfisk övervakas årligen inom den samordnade nationella och regionala miljöövervakningen, som idag omfattar 16 områden längs Sveriges kust. Provfisken i Östersjön sker med nätfisken och provfisken i Skagerrak, Kattegatt och Öresund med ryssjor. Provfiskena syftar till att beskriva förändringar i fisksamhället när det gäller artsammansättning, relativ förekomst av olika arter och storleksstruktur. Resultaten rapporteras i förhållande till regionala och nationella miljömål, samt internationellt inom havsmiljödirektivet. Därtill används data från kustfiskövervakningen som underlag för fiskerirådgivningen av nationellt förvaltade arter.

    Kustfisk ingår inte som ett obligatoriskt element i vattendirektivet, med undantag för fisk i övergångsvatten som inte finns i Sverige. Det är dock önskvärt att de metoder som används för att bedöma status för kustfisk är harmoniserade med vattendirektivets bedömningsgrunder, så att man så långt som möjligt kan göra helhetsbaserade bedömningar för kustområdet baserat på resultat från bedömningar enligt båda direktiven. 

    De huvudsakliga frågeställningarna för denna utvärdering har varit hur kustfiskövervakningen bäst kan anpassas för att kunna upptäcka förändringar över tiden samt för att få så säkra skattningar som möjligt av de parametrar som undersöks. Utvärderingen har fokuserat på provfisken med Nordiska kustöversiktsnät och ryssjor. I tillägg har provfisken utförda med kustöversiktsnät och nätlänkar enligt äldre standarder analyserats, eftersom dessa är i fortsatt användning i vissa områden. Vid utvärderingen har traditionella metoder för skattning av varianskomponenter, beräkning av statistisk styrka, samt beräkning av den relativa osäkerheten i medelvärdesskattningar använts. Utvärderingen har utförts med avseende på de parametrar som idag används inom rapporteringen av resultat från miljöövervakningen i form av faktablad, och på indikatorer som används eller föreslås för rapportering av god miljöstatus enligt havsmiljödirektivet.   

    Slutsatser från analysen

    1. Merparten av de provtagningsprogram som utvärderats har en relevant precision i årsmedelvärdena för de flesta av de parametrar som utvärderats.

    2. Osäkerheten i områdesmedelvärdena var dock hög för parametrar som syftar mäta abundansen av stor fisk inom enskilda arter, såsom torsk (>38 cm), gös (>40 cm) och skrubbskädda (>30 cm). De nätfisken och ryssjefisken som utvärderats i denna rapport framstår därför som otillräckliga metoder för att mäta dessa.

    3. Mellanårsvariationen var stor för flera av parametrarna i de flesta programmen, vilket innebär att möjligheterna är små att upptäcka en årlig trend på fem procent inom en tioårsperiod. En trend med den storleken överskuggas ofta av den naturliga mellanårsvariationen i provtagningsresultaten. Denna variation kan inte reduceras med ändrad provtagningsdesign eller -frekvens. En möjlighet att minska mellanårsvariansen i samband med utvärderingar är att använda hjälpvariabler, alternativt använda populationsmodeller Ett annat alternativ kunde vara att analysera resultaten sett över större områden eftersom dynamiken var relativt oberoende mellan undersökningsområdena. Man kunde härigenom få en ökad möjlighet att se förändringar över tiden med hjälp av dessa områdens gemensamma årsmedelvärden. I valet av analysmetod måste man dock även beakta vad som är en biologiskt och förvaltningsmässigt relevant skala för rapportering.

    4. Provfisken med Nordiska kustöversiktsnät efter varmvattenarter framstod överlag som väldimensionerade. Det skulle dock gå att förbättra precisionen inom dessa fisken genom att fokusera provtagningen till de djupstrata där mängden och variationen av varmvattenarterna är som störst, det vill säga i djupintervallet 0-10 m.

    5. Provfisken med kustöversiktnät och nätlänkar skulle kunna förbättras för att få ökad precision i medelvärdena genom att allokera om en del av provtagningsresurserna för att utöka antalet stationer. I dessa fisken använder man idag ett fåtal fasta stationer som återbesöks upprepade gånger inom säsong. Dessa upprepade nätfisken visade sig leda till beroende observationer mellan de upprepade fiskena, vilket ger problem med replikathanteringen.

    6. Upprepade provfisken med småryssjor på västkusten var inte behäftade med samma problem med beroende observationer. Ryssjefiskena vid Kullen (Skälderviken), Fjällbacka och Älgöfjorden (Stenungsund) hade en lämplig avvägning mellan antal stationer och replikat. En viss förbättring skulle kunna erhållas för fisket i Fjällbacka genom att omfördela en del resurser från replikat till stationer. Precisionen i resultaten från ryssjefiskena vid Barsebäck och Vendelsö skulle kunna förbättras avsevärt genom att ändra provtagningsdesignen till att bli mer lik den som används vid Kullen och Älgöfjorden.

    7. Provfisken efter kallvattenarter ger i flera fall lägre fångster per ansträngning och sämre precision för kallvattenarterna jämfört med för samma arter i fiskena efter varmvattenarter. Det finns därför ett behov att se över metodiken för fisket efter kallvattenarter för att undersöka om den går att förbättra. 8. Det främsta behovet inom kustfiskövervakningen idag är att öka tätheten av de områden som provfiskas. För en uppföljning av god miljöstatus enligt havsmiljödirektivet behövs en komplettering framför allt med provfiskeområde i Gotlands och västra Bornholmsbassängens kustområden. Ytterligare områden som bör beaktas för att uppnå förtätning kan identifieras på basen av figur 5b-5d i denna rapport.

  • 47.
    Li Zweifel, Ulla
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Egerup, Johanna
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Nilsson, Jonas
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Carneiro, Goncalo
    World Maritime University, Malmö.
    Utvärdering av projektverksamheten av havs- och vattenmiljöanslaget 2007-20122013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna   utvärdering   baseras   på   delar   av   den   projektverksamhet   som   finansierats   genom   havs-­‐    och   vattenmiljöanslaget2   (HVM-­‐projekt)   under   åren   2007-­‐2012   samt   Lokala   vattenvårdsprojekt    (LOVA-­‐projekt)   under   åren   2009-­‐2012.   I   rapporten   återfinns   en   redovisning   av   vilken   typ   av    insatser   och   projekt   som   finansierats,   en   utvärdering   av   åtgärdsprojektens   miljöeffekter,   och    kunskapsprojektens   användning   som   underlag   i   förvaltning   av   havs-­‐   och   vattenmiljöer.    Projektens   samhällsnytta   har   också   undersökts.   Vidare   har   vi   analyserat   myndigheternas    hantering   av   projektverksamheten.          Sett   över   hela   perioden   2007-­‐2012   har   tilldelade   medel   för   de   HVM-­‐projekt   som   ingått   i    utvärderingen   motsvarat   30%   åtgärdsinsatser   och   62%   kunskapsinsatser.   Därtill   har   en   mindre    del   av   medlen   avsatts   till   informationsinsatser   och   projekt   med   anknytning   till   genomförandet    av   konventioner   och   EU-­‐direktiv.   För   året   2012   hade   denna   fördelning   förskjutits   och    uppskattas   ha   motsvarat   53%   åtgärdsinsatser   och   41%   kunskapsinsatser.   LOVA-­‐medlen   har    sedan   dess   inrättande   fördelats   motsvarande   60%   åtgärdsinsatser   och   40%   kunskapsinsatser.      

    De   viktigaste   slutsatserna   är:      

    Insatser   och   projekt   

    Projekten   har   analyserats   i   förhållande   till   de   villkor   som   anges   för   anslaget   och   den   förordning    som   reglerar   LOVA-­‐bidrag.          För   HVM-­‐projekt   har   mest   medel   tilldelats   ämnesområdena   biologisk   mångfald,   övergödning    och   miljöfarliga   ämnen.   Detta   motsvarar   de   utpekat   största   miljöproblemen   för   svensk   havs-­‐   och    vattenmiljö.   De   åtgärdsprojekt   som   genomförts   har   fokuserat   på   restaurering   av   levnadsmiljöer    och   att   minska   utsläpp   av   kväve   och   fosfor.   Denna   typ   av   åtgärder   framhålls   som   angelägna   i    såväl   svenska   som   internationella   miljömål.   Fördelning   av   medel   på   olika   ämnesområden   och    projekttyper   förefaller   således   välgrundad   och   balanserad.   Dokumentation   som   underbygger   de    prioriteringar   eller   övervägande   som   gjorts   är   dock   bristfällig.          LOVA-­‐bidrag   ska   enligt   förordningen   främst   riktas   mot   projekt   som   syftar   till   att   minska    övergödning   vilket   också   har   varit   fallet.   Enligt   förordningen   ska   stöd   ges   till   ”genomförande   av    kostnadseffektiva   åtgärder”.   Utvärderingen   visar   att   olika   länsstyrelser   har   prioriterat   olika    projekttyper.   Vi   har   inte   haft   tillgång   till   dokumentation   som   motiverar   skilda   prioriteringar    eller   som   gör   det   möjligt   att   utvärdera   åtgärdernas   kostnadseffektivitet.       För   att   öka   transparensen   rekommenderar   vi   att   myndigheterna   förbättrar   dokumentation   av    övervägande   och   analyser   som   leder   fram   till   prioritering   av   ämnesområden   och   val   av    projekt.         

    Åtgärdsprojektens   miljöeffekter   

    Utvärderingen   av   miljöeffekter   baseras   på   projektägarnas   slutrapporter.   Få   slutrapporterade    åtgärdsprojekt   anger   miljöeffekter   baserat   på   mätning   före   och   efter   genomförd   åtgärd.   Detta    gäller   både   HVM-­‐   och   LOVA-­‐projekt.   Det   är   därför   inte   möjligt   att   ange   projektens   miljöeffekter    annat   än   i   enstaka   fall   eller   baserat   på   beräkningar   av   förväntade   effekter.       Brist   på   uppmätta   miljöeffekter   beror   ofta   på   att   effekterna   inte   kan   klarläggas   förrän   flera   år    efter   att   projekten   avslutats.   Det   är   alltså   i   många   fall   för   tidigt   att   utvärdera   effekten   av    åtgärder.                                                                                                                                                                     

    När   anslaget   administrerades   av   Naturvårdsverket   omfattandes   endast   havsmiljön.   Vi   använder   dock    genomgående   i   rapporten   den   nyare   benämningen   ”havs-­‐   och   vattenmiljöanslaget”.   I   de   slutrapporter   vi   tagit   del   av   anges   planer   för   uppföljning   av   åtgärdsprojekt   i   ungefär   hälften    av   fallen.   För   dem   som   anger   planer   för   uppföljning   är   det   dock   oklart   hur   finansiering   ska   ske    efter   avslutat   projekt   liksom   hur   och   till   vem   som   framtida   uppföljning   ska   rapporteras.          Vi   rekommenderar   därför   en   stärkt   uppföljning   av   åtgärdsprojekten.   Alla   projekt   behöver    inte   följas   upp   genom   mätprogram   men   den   typ   av   åtgärder   som   är   önskvärda   att   utvärdera   bör    identifieras.   Projekt   som   innefattar   sådana   åtgärder   bör   redan   vid   projektstarten   garanteras    medel   för   uppföljning.   Vi   ser   också   behov   av   stöd   i   planering   av   uppföljning,   t.ex.   i   design   av    mätprogram.   Om   man   önskar   utvärdera   miljöeffekter   måste   också   högre   krav   ställas   på   innehåll    i   slutrapporter,   till   exempel   redovisning   av   metoder   och   beräkningar.   De   miljöeffekter   som    anges   i   projektens   slutrapporter   måste   också   kvalitetssäkras.          Information   om   åtgärdsprojekt   som   genomförts,   planeras   eller   pågår   behöver   också   samlas    och   tillgängliggöras   för   användning   i   nationell,   regional   och   lokal   åtgärdsplanering.         

    Kunskapsprojektens   användning   

    Resultat   från   kunskapsprojekten   förefaller   väl   använda   t.ex.   för   att   uppfylla   miljödirektiv,   som    underlag   för   myndighetsutövning,   för   utveckling   av   övervakningsprogram   med   mera.   Slutsatsen    baseras   på   ett   frågeformulär   som   riktats   till   projektägare   av   HVM-­‐projekt   samt   intervjuer   med    myndigheternas   handläggare.          Kännedom   om   projektresultat   förefaller   dock   vara   starkt   personknutet,   detta   gäller   både   HVM-­‐    och   LOVA-­‐projekt,   och   resultaten   skulle   sannolikt   kunna   användas   i   större   utsträckning   om   de    är   kända   för   fler.   För   närvarande   finns   risk   att   resultat   och   kunskap   förloras.          Vi   har   haft   tillgång   till   slutrapporter   för   49%   av   de   bidragsfinansierade   HVM-­‐projekten   och    fullständig   redovisning   från   46%   av   slutrapporterade   LOVA-­‐projekt.   Därtill   initierar   havs-­‐   och    vattenmyndigheten   projekt   i   form   av   uppdrag   och   överenskommelser   för   vilka   vi   haft   begränsad    tillgång   till   resultat.   En   stor   del   av   både   kunskaps-­‐   och   åtgärdsprojekt   som   genomförts   har   alltså    inte   ingått   i   utvärderingen.       Vi   rekommenderar   att   satsa   på   insamling   och   spridning   av   resultat.   Dels   bör   det   genomföras    en   insats   för   att   samla   alla   slutrapporter   eller   annan   redovisning   från   projekt   som   finansierats    av   anslaget.   Vi   föreslår   även   praktiska   lösningar   som   att   upprätta   en   databas   över   genomförda    HVM-­‐   och   LOVA   projekt.   Katalogisering   av   existerande   rapporter,   även   sådana   som   producerats    efter   projektens   avslut,   och   seminarier   riktade   mot   potentiella   brukare   är   andra   förhållandevis    enkla   medel   för   att   öka   kännedom   om   resultaten.       Viktigt   är   också   att   samla   erfarenheter   och   rekommendationer   från   projektägare   av    genomförda   projekt,   detta   gäller   både   åtgärds-­‐   och   kunskapsprojekt.         

    Projektens   samhällsnytta   

    I   utvärderingen   har   vi   på   önskemål   från   Havs-­‐   och   vattenmyndigheten   undersökt   de   genomförda    projektens   samhällsnytta   d.v.s.   den   nytta   som   ligger   utanför   projektens   omedelbara    miljöeffekter.   Undersökningen   om   samhällsnytta   är   baserad   på   information   i   projektägarnas    slutrapporter,   intervjuer   med   myndigheternas   handläggare,   och   ett   antal   fördjupade   studier.          På   ett   övergripande   plan   kan   flertalet   projekt   kopplas   till   någon   form   av   processrelaterad    samhällsnytta,   t.ex.   kompetensutveckling   hos   deltagande   individer   och   institutioner,    förstärkning   av   olika   samverkansformer   och   produktion   av   underlag   för   miljöförvaltning   och    politiska   beslut.   Vad   gäller   resultatrelaterad   samhällsnytta,   t.ex.   förhöjda   rekreationsvärden    eller   ökad   livsmedelsförsörjning,   ges   dock   få   exempel   vilket   sannolikt   beror   på   att   även    projektens   direkta   miljöeffekter   sällan   är   kända.    Om   samhällsnytta   i   framtiden   ska   utvärderas   jämte   projektens   övriga   effekter   bör   kriterier   för    samhällsnytta   anpassas   till   olika   projekttyper   och   indikatorer   behöver   utvecklas.      

    Myndigheternas   hantering   av   projekt   

    Hantering   av   projektverksamheten   har   analyserats   baserat   på   dokumenterat   material   och    intervjuer   med   myndigheternas   handläggare   och   utredare.   Dokumentationen   är   bristfällig.   Detta    gäller   både   Naturvårdsverkets   och   Havs-­‐   och   vattenmyndighetens   administration   av   havs-­‐   och    vattenmiljöanslaget   liksom   länsstyrelsernas   administration   av   LOVA-­‐projekt.   Rutiner   för   flera    delar   av   hanteringen   bör   stärkas.       Vi   rekommenderar   att   en   plan   upprättas   för   vad   som   ska   uppnås   med   havs-­‐   och    vattenmiljöanslaget.   Planen   förhåller   sig   förslagsvis   till   de   mål   och   åtgärdsprogram   för   havs-­‐    och   vattenmiljön   som   redan   existerar   och   på   en   analys   av   vad   som   är   rimligt   att   uppnå   med    utgångspunkt   från   anslagets   storlek.   Gemensamma   riktlinjer   för   granskning   av    projektansökningar   och   godkännande   av   slutrapporter   behöver   vidareutvecklas.         

    Övergripande   slutsatser   

    Trots   brist   på   faktiskt   uppmätta   miljöeffekter   har   vi   valt   att   resonera   kring   projektens    potentiella   bidrag   till   att   uppnå   några   av   de   miljömål   som   Sverige   eftersträvar,   till   exempel   de    reduktionsmål   för   utsläpp   av   kväve   och   fosfor   som   överenskommits   enligt   Aktionsplanen   för    Östersjön.   De   genomförda   HVM-­‐projekten   har   uppskattningsvis   endast   bidragit   till   att   minska    utsläpp   av   fosfor   och   kväve   med   några   promille   av   reduktionsmålen.   Detta   beror   i   stor    utsträckning   på   projektens   inriktning   mot   åtgärder   som   kräver   medverkan   av   markägare,   t.ex.    anläggning   av   våtmarker   eller   införandet   av   nya   metoder   i   jordbruket.   De   projekt   som   hittills    genomförts   har   inte   lyckats   få   med   sig   tillräckligt   många   deltagare   för   att   på   frivillig   basis    åstadkomma   signifikant   minskade   utsläpp   av   näringsämnen.   Innan   liknande   projekt    fortsättningsvis   finansieras   bör   projektägarnas   erfarenheter   samlas   och   de   juridiska    förutsättningarna   för   att   genomföra   denna   typ   av   åtgärdsprojekt   bör   utredas.       De   uppgifter   om   reducerat   utsläpp   av   näringsämnen   som   anges   för   LOVA-­‐projekt   behöver    kvalitetssäkras.   Redan   den   begränsade   granskning   som   genomförts   i   denna   utvärdering   visar   på    flera   orimliga   uppgifter.   Baserat   på   en   grov   uppskattning   beräknas   dock   genomförda   LOVA-­‐ åtgärder   motsvara   ett   reducerat   fosforutsläpp   på   cirka   30   ton   fosfor   per   år   d.v.s.   motsvarande    knappt   6%   av   de   nyligen   uppdaterade   svenska   reduktionsmålen   för   fosfor.   Enligt   de   förväntade    miljöeffekter   som   anges   av   projektägare   ligger   dock   de   stora   potentiella   minskningarna   av    utsläpp   i   genomförandet   av   kommunala   VA-­‐planer   som   framtagits   med   LOVA-­‐bidrag.   Siffrorna    behöver   dock   granskas,   utförbarheten   av   VA-­‐planerna   (t.ex.   avseende   finansiering)   är   oklar,   och    ett   eventuellt   realiserande   av   dessa   planer   ligger   minst   5-­‐15   år   framåt   i   tiden.          Fördelningen   av   medel   från   anslaget,   framförallt   HVM-­‐projekt,   har   under   den   utvärderade    perioden   skiftat   tyngdpunkt   från   kunskapsinsatser   till   åtgärdsinsatser.   Vi   vill   understryka    koppling   mellan   och   behovet   av   olika   insatstyper;    -­‐ många   åtgärdsprojekt   kan   inte   genomföras   utan   föregående   kunskapsprojekt,   t.ex.    kartläggning   och   förstudier,   -­‐ det   finns   fortfarande   kunskapsbehov   för   att   genomföra   åtgärder,   bland   annat    utvärdering   av   olika   åtgärders   effekter   liksom   att   bedöma   var   i   landet   som   behoven   av    åtgärder   är   störst,   -­‐ resultat   av   kunskapsprojekten   fyller   många   förvaltningsbehov,   -­‐ informationsinsatser   med   tydlig   inriktning   mot   att   ge   underlag   för   ändrat   beteende   kan    bidra   till   att   långsiktigt   förbättra   tillståndet   i   miljön.       Vi   rekommenderar   därför   en   fortsatt   finansiering   av   alla   dessa   insatstyper.  Sammanfattningsvis   har   vi   tagit   del   av   många   väl   genomförda   projekt   vars   resultat   förefaller   väl    använda   inom   havs-­‐   och   vattenförvaltningen.   Vi   har   också   tagit   del   av   projekt   som   långt   från    nått   de   mål   som   satts   upp   för   projekten,   ofta   på   grund   av   ogynnsamma   förutsättningar   för    genomförandet.   Otillräckliga   krav   på   projektägare   påverkar   också   möjligheten   att   utvärdera    projekten.   Med   tydligare   mål,   uppföljning   av   projekt,   och   spridning   av   resultat   kan   havs-­‐   och    vattenmiljöanslaget   nyttjas   mer   effektivt.     

  • 48.
    Lundin, Assar
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Ecology.
    Kindström, Merit
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Ecology.
    Glimskär, Anders
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Ecology.
    von Wachenfeldt, Eddie
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Uppföljning av mindre vattendrag (naturtyp 3260): Metodförslag och fälttester 2015–20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Enligt art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) så ska bland annat areal och status följas upp för ett antal naturtyper, där mindre vattendrag (naturtypskod 3260; Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor) utgör en av naturtyperna.

    När det gäller mindre vattendrag så saknas idag en kontinuerlig övervakning av status, till skillnad mot för exempelvis naturtypen större vattendrag (3210). Det finns en osäkerhet om befintligt dataunderlag är jämnt fördelat och representativt över hela landet och i alla typer av vattendrag.

    Det finns en risk för att små vattendrag med dålig status kan vara underrepresenterade i befintliga databaser och inventeringar, åtminstone i vissa regioner. Detta skulle kunna bidra till en missvisande totalbild för vattendragens mängd och tillstånd för den aktuella naturtypen.

    Syftet med detta projekt är att se över vilka möjligheter det finns att ta fram ett uppföljningsprogram för biotopkartering baserat på stickprovsurval inom landskapsrutor. Uppföljningen ska svara på hur tillståndet är för utvalda parametrar för naturtypen på biogeografisk nivå. En återkommande övervakning ger även information om förändringar över tid. Uppdraget omfattar att ta fram en metod för ett stickprovsurval av mindre vattendrag, med förslag om hur biotopkarteringens metodik kan anpassas och kompletteras för uppföljning enligt Art- och habitatdirektivet för naturtypen mindre vattendrag (3260).

  • 49.
    Malm Renöfält, Birgitta
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Umeå University, UmU.
    Jansson, Roland
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Umeå University, UmU.
    Ahonen, Jani
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Umeå University, UmU.
    Ekologisk återställning i helt eller delvis torrlagda fåror i anslutning till vattenkraftverk2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna rapport är att ge ett vetenskapligt underlag för bedömning av vilken potential det finns att återskapa naturvärden i ursprungliga fåror i anslutning till vattenkraftverk där flödet reducerats genom omledning av hela eller delar av det ursprungliga flödet. Dessa fåror utgörs ofta av tidigare forsmiljöer; ett habitat som generellt har höga och unika ekologiska värden, men vars förekomst reducerats framför allt till följd av vattenkraftsproduktion.   

    Rapporten belyser fårans roll som habitat i ett landskapsperspektiv och klargör betydelsen av flöde för potentiella ekologiska vinster. Dessutom presenteras potentiell vinst som tappning i fåran skulle kunna innebära för olika organismgrupper. För ett fungerande ekosystem bör man dock ha en helhetssyn och beakta såväl ekosystemets arter som de processer som skapar dess miljö (hydrologi, geomorfologi och vattenkvalitet). Det ges även förslag på hur biologiska undersökningsmetodiker för att detektera regleringspåverkan samt potentiell ekologisk vinst kan utformas. De slutsatser vi kan dra utifrån det vetenskapliga underlaget är:· Naturvårdshänsyn i form av minimitappning bidrar positivt till att höja biodiversiteten i akvatiska ekosystem. För närvarande har vi dock inte tillräckligt kunskapsunderlag för att ge rekommendationer om lämpliga nivåer.

    · I de fall där minimitappning introduceras bör man undvika statiska  nivåer och istället spegla den naturliga flödesdynamiken.

    · Hur väl fåran kan bidra till att höja konnektiviteten generellt i avrinningsområdet är en viktig aspekt. Om en fåra kan användas för upp- respektive nedströmsvandring/spridning ökar dess ekologiska värde utöver det värde den skulle tillföra som habitat.

    · I områden där forsmiljöer är sällsynta kan återställning/rehabilitering i form av minimitappning bidra både till att öka mängden habitat för strömlevande arter och minska graden av isolering av denna naturtyp, och på så sätt sannolikt bidra till att på sikt minska risken för lokala utdöenden.

    · Läget i avrinningsområdet är sannolikt också en viktig aspekt. Ju större fåra med forsmiljö som kan återställas/rehabiliteras med minimitappning, desto värdefullare är den. Här behövs dock ytterligare forskning om huruvida man kan få tillbaka unika naturvärden för stora forsmiljöer med en minimitappning som utgör endast en liten andel av det ursprungliga flödet.

    · Det är också viktigt att beakta förändringar i den tidigare forsmiljön som inte relaterar till flödespåverkan. Många forsar i Sverige har blivit rensade och kanaliserade för flottningen, och naturvårdshänsyn i form av minimitappning kan sannolikt komma att behöva kombineras med habitatåterställning.

  • 50.
    Moksnes, Per-Olav
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI. Institutionen för Marina Vetenskaper, Göteborgs universitet.
    Gipperth, Lena
    Juridiska institutionen och Centrum för hav och samhälle, Göteborgs universitet.
    Eriander, Louise
    Institutionen för Marina Vetenskaper, Göteborgs universitet.
    Laas, Kristjan
    Juridiska institutionen, Göteborgs universitet.
    Cole, Scott
    EnviroEconomics Sweden Consultancy, Östersund.
    Infantes, Eduardo
    Institutionen för Marina Vetenskaper, Göteborgs universitet.
    Förvaltning och restaurering av ålgräs i Sverige: Ekologisk, juridisk och ekonomisk bakgrund2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Eelgrass beds constitute key habitats in shallow, coastal areas that support high species diversity and provide mankind with several important ecosystem services. Eelgrass habitats have been identified as essential habitats in need of protection by international conventions and EU-directives. Along the Swedish northwest coast, more than 60 %, approximately 12 500 ha, of the eelgrass beds have vanished since the 1980's as a result of coastal eutrophication and overfishing. Although measures have reduced nutrient pollution and overfishing, and the water quality along the Swedish west coast has improved, no general recovery of eelgrass has been observed. Instead, the loss of eelgrass continues, partly due to an increasing exploitation of Swedish coasts. 

    The aim of this report is to contribute to the development of an improved management of eelgrass ecosystems in Sweden, in particular regarding the use of eelgrass restoration, but also in relation to licencing and supervision of activities that can affect eelgrass and other coastal habitats. The goal has been to assemble all relevant information in one report, and provide a multidisciplinary background that address ecological, legal and economic aspects of management and restoration of eelgrass in Sweden. Another objective has been to analyze the existing management of eelgrass in Sweden, identify possible shortcomings, and provide recommendations on how it could be improved. The report constitutes an important basis for the handbook for eelgrass restoration in Sweden (Moksnes et al. 2016).

    Although functional methods and guidelines for eelgrass restoration are now available for Swedish waters, it is important to point out that restoration of eelgrass is very labor intensive, expensive and not possible in all areas. When a large eelgrass bed is lost, the physical and biological environment may change so much that eelgrass can no longer grow in the area. It is therefore critical that environmental managers prioritize the protection and conservation of remaining eelgrass habitats, and restore lost meadows when possible, but only as a last resort use compensatory restoration of eelgrass as a measure to mitigate losses caused by coastal exploitation.

    Eelgrass meadows create several important ecosystem functions, which in turn provide society with important ecosystem goods and services. A bioeconomic  analysis of three of these services (production of commercial fish and uptake and storage of carbon and nitrogen), estimates their economic value up to approximately 0.5 million SEK per hectare of eelgrass along the Swedish northwest coast. It is important to note that this value did not include several other important ecosystem services (e.g. increasing biodiversity, stabilization of sediment and prevention of beach erosion). The historical losses of eelgrass along the Swedish northwest coast were estimated to have caused a total loss of approximately 8000 tons in cod catches, which is equivalent to the total catch of cod in Swedish waters in 2013. The historic loss of eelgrass was also estimated to have caused a release of 6000 tons of sequestered nitrogen to coastal waters, which is three times larger than the annual river supply to the Swedish northwest coast. A rough estimate of the total economic value of the lost ecosystem services since 1990, including  carbon sequestration varies between 4 and 21 billion SEK.

    There is no Swedish legislation that protects eelgrass meadows specifically, but a large number of laws and regulations that aim to prevent deterioration or restore deteriorated environments, or regulate what type of influence is allowed in different areas. However, the fact that exploitation of eelgrass is allowed also in areas where large historical losses have occurred, as well as within marine protected areas, demonstrates that the existing legal protection is insufficient. The situation is not in agreement with the EU water framework directive and the marine strategy framework directive to obtain and maintain good ecological and environmental status, and makes it difficult for Sweden to fulfill international commitments. 

    The present management of eelgrass in Sweden is impeded by a lack of environmental monitoring and use of eelgrass when assessing the environmental status according to the EU directives. It is therefore important to revise the present indicator for coastal vegetation in Sweden, and to include the distribution of eelgrass in the national monitoring program so that the condition of the eelgrass ecosystems contributes to the classification of the environmental status. Together with a no-net-loss policy, such a change would increase the protection of eelgrass substantially and also clarify the need to carry out large-scale restoration of lost eelgrass meadows.  Compensatory mitigation has been used very little in the marine environment in Sweden, and no compensatory restoration of eelgrass has yet been carried out.

    Compensatory restoration could constitute a tool to implement the "polluter pays principle", and contribute to prevent net-losses off eelgrass habitats caused by coastal exploitation. In contrast to the present use of economic-fees to compensate the fishery when an eelgrass bed is damaged, all ecosystem services would be compensated for after a successful compensatory restoration. However, compensatory mitigation is not unproblematic and it is critical that the compensation does not affect the permission process, but that it is only used as a last resort after all possibilities to avoid and minimize the damage have been exhausted. This is particularly important in the southern part of the Swedish northwest coast where studies have shown that there are areas where restoration is not possible. Moreover, due to the large historic losses of eelgrass in this region, most areas where compensatory restoration could be attempted consist of bottoms where eelgrass was growing in the 1980's. Restoration in those areas would only compensate for the historic losses, but not for the eelgrass harmed by exploitation, resulting in a net loss of habitat.

    In Swedish legislation there are several alternative sections of law that could be used to demand compensatory mitigation when eelgrass is affected negatively by an activity. The best support for demanding full compensation is in the Swedish environmental code (miljöbalk) chapter 16, section 9. Until recently, the lack of established practice has constituted a challenge to demand compensatory mitigation in the marine environment. However, this is about to change as land- and environmental courts have started to demand of compensation. It is recommended to increase the use of "biotope-protected areas" for eelgrass habitats as this protection would increase the possibility to demand compensatory mitigation for eelgrass, and more importantly, put higher demand to avoid and minimize damage on eelgrass habitats. 

    Experience from the USA, where compensatory restoration of eelgrass has been used as a management tool since the 1970's, has shown the value of developing state wide policies regarding what methods that should be used during restoration, how the extent of the restoration should be calculated, and how the success of the restoration should be determined. A national eelgrass mitigation policy would facilitate the use and the chances of success for compensatory restoration in Sweden, and this report presents a detailed description of how such a policy could be designed.

12 1 - 50 of 78
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf