Change search
Refine search result
1234 1 - 50 of 172
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Abrahamsson, Ingemar
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Ahlström, Johan
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västerbotten.
    Haag, Tobias
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Jönköping.
    Nilsson, Fredrik
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västra Götaland.
    Kvalitet och kalkbehov inom kalkningsverksamheten: En granskning av de regionala åtgärdsplanerna2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    År 2010 upprättade länsstyrelserna regionala åtgärdsplaner för kalkning av sjöar och vattendrag på uppdrag av Naturvårdsverket. Den 1 juli 2011 övertog Havs- och vattenmyndigheten det nationella ansvaret för kalkningsverksamheten och vintern 2012 påbörjade myndigheten en granskning av åtgärdsplanerna. Syftet var att utvärdera kvaliteten i kalkningsverksamheten och erhålla ett underlag vid fördelning av statsbidragsmedel. Denna rapport utgör en sammanställning av de resultat som framkom vid granskningen.   

    Åtgärdsplanerna innehåller detaljerade redovisningar av den pågående verksamheten i form av försurningsstatus, motiv, mål, målområden, kalkningsinsatser, uppföljningsprogram och uppnådda resultat. Dessutom redovisas planerade förändringar och kalkmängder för åren 2011-2015.   

    För varje åtgärdsområde bedömdes kvaliteten utifrån nio olika aspekter, bland annat angivna pH-mål, vattenkemisk effektuppföljning, vattenkemisk måluppfyllelse och kalkningsstrategi. Dessutom uppskattades kalkbehovet baserat på förutsättningen att de vattenkemiska målen ska kunna uppnås i samtliga målområden. Bedömningarna gjordes med utgångspunkt från de råd, riktlinjer och riktvärden som anges i Handboken för kalkning av sjöar och vattendrag.  

    Granskningen visade att kvaliteten i den svenska kalkningsverksamheten har förbättrats avsevärt under den senaste tioårsperioden. Idag framstår verksamheten överlag som välmotiverad och effektiv. Samtidigt är de regionala skillnaderna omotiverat stora. I några län kvarstår ett betydande behov av ytterligare kvalitetsförbättringar.  

    Försurningsbedömningar av kalkade vatten behöver förbättras. Den pågående målvattendragsundersökningen kommer att bidra med ett utökat underlagsmaterial. Samtidigt är det uppenbart att mycket arbete kvarstår. Bedömningsverktyget måste förenklas och utbildningsinsatserna behöver öka.  

    De vattenkemiska målen behöver ses över så att tillämpningen blir likartad. I flera län förekommer ett överutnyttjande av pH-mål 6,0. I andra län används pH-mål 5,6 utan att risken för skadligt höga halter av oorganiskt aluminium har beaktats.  Den vattenkemiska uppföljningen i vattendragen behöver förbättras. Detta gäller i olika grad för nästan alla län. En väl fungerande högflödesprovtagning är grundläggande för att bedöma måluppfyllelse och optimera kalkningsinsatsen.   

    Den vattenkemiska måluppfyllelsen behöver förbättras i vattendragen. Förmågan att uppnå pH-målen varierar avsevärt från ett län till ett annat. För att öka måluppfyllelsen och höja effekten behöver kalkningsstrategierna optimeras i en fjärdedel av åtgärdsområdena. Kalkdoserarnas tekniska status behöver uppgraderas i några län och organisationen för tillsyn, larm och felavhjälpning behöver generellt stärkas. Omotiverad överdosering och kalkning av målområden som saknar kalkbehov bör, i olika omfattning, åtgärdas i samtliga län.  

    Det totala årliga kalkbehovet beräknades till 105 000-121 000 ton inom befintliga åtgärdsområden, vilket kan jämföras med länsstyrelsernas planerade på 122 000 ton. Beräkningen visar att de vattenkemiska målen kan uppnås utan att det erfordrar en ökad kalkförbrukning i ett nationellt perspektiv. I vissa åtgärdsområden behövs utökad kalkning, men detta kompenseras av minskade behov i andra. Det finns en betydande besparingspotential i flera län. Endast i ett län behöver kalkanvändningen öka på länsnivå.   

    Till följd av ökade omkostnader för kvalitetshöjande åtgärder och förväntade prishöjningar kommer behovet av statliga bidragsmedel sannolikt att öka. Besparingspotentialen liksom behovet av kvalitetshöjande insatser varierar mellan länen, vilket antyder att det också finns behov av en regional omfördelning.   

    Länsstyrelser och huvudmän är ansvariga för att åtgärda brister i verksamheten. Förbättring av effektuppföljningen bör genomföras direkt. Försurningsbedömningar och pH-mål bör ses över i takt med att nya data inkommer. Justering av kalkdoser och avslutande av onödig kalkning bör ske inför nästkommande spridningstillfälle. Förändringar av kalkningsstrategin är i regel mera tidskrävande och bör prioriteras till åtgärdsområden där den kemiska målsättningen inte uppnås eller där kalkförbrukningen är omotiverat hög.  

    Den regionala verksamheten behöver fortsatt stöd och styrning från Havs- och vattenmyndigheten. En betydande del av de förbättringar som uppnåtts under de senaste tio åren har åstadkommits via medelsfördelning och bidragsvillkor. Samtidigt finns det fortfarande uppenbara brister i verksamheten varför ytterligare och andra typer av styrmedel behövs. HaV behöver också bidra med utbildningsinsatser och rådgivning samt att bedömningsverktyg och vägledningar utvecklas i takt med att ny kunskap tillkommer.

  • 2.
    Ahlström, Johan
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västerbotten.
    Effekter av kalkning på bottenfaunan i rinnande vatten: Resultat av 25 års kalkning av vattendrag2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I rapporten utvärderas effekten av kalkning på bottenfauna i vattendrag på nationell nivå med fokus på perioden 1984-2014. Sammanlagt ingick 960 lokaler från kalkade vattendrag och 150 från okalkade referenser. Antalet provtagningstillfällen uppgick till 6936 i kalkade vatten och 1738 från okalkade. Till stöd för utvärderingen inhämtades även vattenkemi från 2009-2014. Med utgångspunkt från vattenkemin indelades de okalkade vattendragen i sura, intermediära samt neutrala referenser. Efter kalkning i 21-25 år uppgick artantalet i kalkade vattendrag i genomsnitt till samma nivå som i neutrala referenser. Den största ökningen skedde efter att kalkning pågått i 5 år och fram till 14 år efter kalkstart. Därefter var ökningen blygsam. Den största förändringen konstaterades i vattendrag med okalkat pH <4,7 där antalet taxa i genomsnitt ökade med 15 per provtillfälle.  I förhållande till neutrala referenser var antalet taxa efter kalkning i 21-25 år likvärdigt för nattsländor, bäcksländor och tvåvingar, medan vissa skillnader noterades för dagsländor och skalbaggar. De förstnämnda uppvisade något lägre artantal och de sistnämnda något högre i de kalkade vattendragen. Sett till mindre frekvent förekommande grupper utan flygande stadier var antalet taxa för musslor och gråsuggor något högre än i neutrala referenser. Däremot hade snäckorna inte ökat nämnvärt och var betydligt färre än i neutrala referenser.  Efter kalkning i 21-25 år var artsammansättningen i kalkade vattendrag i stor utsträckning samma som i neutrala referenser. Det fanns emellertid en anmärkningsvärd skillnad såtillvida att förekomstfrekvensen för flera surhetskänsliga taxa var lägre än i neutrala referenser. Till en mindre del kan detta förklaras med en ringa kolonisation för snäckor och märlkräftor som saknar vingade stadier. Förekomsten av pH-värden lägre än 6,0 i kalkade vattendrag framstod inte som en viktig orsak eftersom den största skillnaden mellan kalkade och okalkade vatten återfanns där de uppmätta pH-värdena inte underskridit 6,4.    

    Dagsländorna Nigrobaetis niger och Baetis rhodani ökade mest i förekomstfrekvens jämfört med innan kalkning. Därefter följde skalbaggarna Oulimnius sp. och Hydraena gracilis. Kolonisationshastigheten var avsevärt snabbare för de bägge dagsländorna, vilket antyder att dessa i stor utsträckning fanns kvar i refugier inom vattensystemen innan kalkning. Sammantaget var det 30 taxa som ökade med mer än 10 % i förekomstfrekvens jämfört med innan kalkning, men bara 4 som minskade i motsvarande omfattning.  Utvecklingen över tid efter kalkning avseende olika bottenfaunaindex för pH visade en ökning fram till ungefär 10-12 år efter kalkstart. Därefter skedde bara en smärre ökning, vilken i stor utsträckning kunde härledas till de vattendrag som skulle varit surast utan kalkning (pHokalk <4,7). För denna grupp tycks en viss ökning fortfarande pågå. Jämförelsen mellan olika kalkningsmetoder visade att doserare gav störst ökning avseende bottenfaunaindex, trots att dessa vattendrag uppvisade den svagaste vattenkemin. Detta var en av flera analyser som indikerade att bottenfaunan i kalkade vattendrag tycks påverkas i ringa omfattning av surstötar ned mot pH 5,6. Förekomst av sedimenterad kalk nedströms kalkdoserare utgör trolig orsak till att doserarkalkning gav den bästa responsen. 

    I förhållande till satta vattenkemiska mål för pH uppvisade bottenfaunan ingen nämnvärd skillnad mellan pH-mål 5,6 och 6,0. Däremot hade vattendrag med pH-mål 6,2 högre värden för samtliga bottenfaunaindex, såväl före som efter kalkning. Mot bakgrund av att uppmätt vattenkemi var tämligen likvärdig mellan pH-målen 5,6 och 6,0 var också resultatet för bottenfaunan förväntat. Vattendrag med pH-mål 6,2 hade visserligen i genomsnitt högre uppmätta lägsta pH, men de högre noteringarna för bottenfaunaindex berodde mer troligt på avvikande naturgivna förutsättningar.        

    I okalkade vattendrag uppvisade samtliga bottenfaunaindex som ingick i utvärderingen bra samband med lägsta pH. Bäst var BpHInorm som också uppvisade likartade utfall för norra och södra Sverige. I södra Sverige gav surhetsindex ett lika bra samband som BpHInorm, men i de nordliga länen var utfallet sämre. MISA uppvisade genomgående de svagaste sambanden med uppmätt lägsta pH.  I kalkade vattendrag var sambanden mellan indexen och lägsta uppmätta pH avsevärt sämre än i referenserna. Vid låga uppmätta pH-värden indikerade bottenfaunan högre värden och vid höga uppmätta pH indikerade bottenfaunan lägre värden än i okalkade vattendrag. Orsaken till skillnaden vid låga pH-värden var främst att de kalkade vattendragen i större utsträckning hyste dagsländorna Baetis rhodani och Nigrobaetis niger vid låga pH. Orsaken till skillnaden vid höga pH var att de kalkade vattendragen hade färre surhetskänsliga taxa vid höga pH. Utfallen av indexen ger därmed ett mycket osäkert underlag för att bedöma lägsta pH, eller om pH-målet underskridits, i kalkade vattendrag.  Att sambanden mellan pH och bottenfaunaindex var annorlunda i kalkade än i okalkade vattendrag utgör en indikation på att det kan vara svårt att fullt ut återskapa ursprungliga bottenfaunasamhällen med kalkning. Detta trots att artsammansättningen mellan kalkade vattendrag och neutrala referenser i stor utsträckning sammanföll. Den mest troliga förklaringen är att kalkningen visserligen kan bedrivas så att satta pH-mål inte underskrids inom en definierad målsträcka, men att bottenfaunan också påverkas av vattenkemin och artsammansättningen inom de okalkade delarna av vattensystemet. I dessa kan de vattenkemiska förutsättningarna avvika kraftigt mellan kalkade och okalkade vattendrag, vilket resulterar i att tillskottet av arter från vattensystemets källområden skiljer.

  • 3.
    Ahlström, Johan
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västerbotten.
    Abrahamsson, Ingemar
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Haag, Tobias
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Jönköping.
    Nilsson, Fredrik
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västra Götaland.
    Arbetsfördelning och resursanvändning inom kalkningsverksamheten2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under det första decenniet av 2000-talet genomförde Naturvårdsverket en rad åtgärder med syfte att skapa gemensamma strukturer och förbättra kvaliteten i den svenska kalkningsverksamheten. Efter att ha granskat länsstyrelsernas regionala åtgärdsplaner för 2010-2015  konstaterade Havs- och vattenmyndigheten att kvaliteten förbättrats avsevärt, men att de regionala skillnaderna fortfarande var omotiverat stora. I syfte att kartlägga den regionala arbetsfördelningen och resursanvändningen samt behovet av fortbildning och stödsystem inhämtade Havs- och vattenmyndigheten under 2014 information från kalkningens regionala och lokala aktörer.  Uppgifterna insamlades via enkäter till länsstyrelser och huvudmän samt genom inhämtande av underlag i form av tidsredovisning och nyckeltal från länsstyrelserna. I föreliggande rapport presenteras resultaten av kartläggningen samt förslag på förändringar som kan leda till att resurser frigörs för kvalitetshöjande åtgärder.   

    Kalkningsverksamheten finansieras huvudsakligen med statsbidrag som fördelas till huvudmän via länsstyrelsen. I nuläget finns drygt 150 huvudmän som huvudsakligen utgörs av kommuner. I enkätsvaren uppgav drygt 80 procent av huvudmännen att systemet med statsbidrag är bra. Utifrån denna synvinkel finns således ingen anledning att förändra nuvarande system.   

    Till stor del finansieras kalkningsverksamheten via anslaget 1:12 ”åtgärder för havs- och vattenmiljö”. Inför 2013 genomfördes en förändring som innebar att länsstyrelsernas anslag till kalkning inte specificerades i förhållande till övriga verksamheter inom 1:12. Det nya förfaringssättet tycks inte generellt ha påverkat kalkningsverksamhetens finansiella utrymme under 2013. Det finns emellertid indikationer på att den biologiska uppföljningen minskade i några län.   

    Länsstyrelsernas prioritering av verksamheten via ramanslagen varierade avsevärt. I förhållande till den förstärkning som länsstyrelserna erhöll på ramanslaget 2002 redovisade några län betydligt lägre lönekostnader 2013. Det förekom också att anslaget 1:12 belastats med lönekostnader som inte omfattas av villkoren i bidragsbeslutet och därmed borde belasta ramanslaget.    

    Enkätsvaren samt länsstyrelsernas tidsredovisning visade att det föreligger stora skillnader mellan länen avseende såväl arbetsfördelning som tidsåtgång för de olika arbetsmomenten. Detta gäller även till vad och i vilken omfattning som konsulter anlitas. Skillnaderna mellan länen är delvis beroende på verksamhetens omfattning och karaktär. Till stor del framstår emellertid skillnaderna som en konsekvens av att länsverksamheten med tiden kommit att utformas på olika sätt.   

    Tidsåtgången för länsstyrelsernas bidragsadministration kunde bara i liten utsträckning förklaras med verksamhetens omfattning och antalet huvudmän. På flera län finns utrymme för effektivisering av rutiner och arbetsmoment. I Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:3  10 förhållande till den enkla redovisning som länsstyrelserna efterfrågar framstår många huvudmäns tidsåtgång för bidragsadministration inte heller som rimlig. Länsstyrelserna behöver kommunicera med huvudmännen i syfte att tydliggöra behovet av underlag och därmed reducera tidsåtgången.  

    Upphandling av kalk och kalkspridning bör i större utsträckning samordnas mellan flera huvudmän och även mellan flera län. Små uppdrag innebär höga kostnader för kalk och kalkspridning. Genom att samordna upphandlingar och välja fleråriga avtal när detta är relevant och möjligt kan arbetstiden sannolikt mer än halveras.  

    Försurningsbedömningen av kalkade vatten upplevs både som krånglig och osäker. Oklarheter kring beräkningsverktyg och bedömningsgrunder behöver redas ut. Dessutom behöver länsstyrelser och huvudmän ytterligare utbildning och vägledning.  

    Översyn och justering av kalkdoseringen bör ske årligen. För all kalkning i landet kan detta teoretiskt genomföras på ungefär 50 arbetsdagar.  Enligt enkätsvaren arbetade länsstyrelser och huvudmän närmare 800 arbetsdagar med spridningsplanering under 2013. Endera är uppgifterna i enkätsvaren rejält överskattade eller så präglas arbetet av stor ineffektivitet.   

    I princip behövs en lika omfattande organisation för att sköta en kalkdoserare som 20 eller 30. Detta talar för att doserardriften bör samordnas för att uppnå stordriftsvinster. Endera mellan flera huvudmän eller med liknande kommunala verksamheter. Ansvaret för att sköta kalkdoserarna åligger huvudmannen. Länsstyrelsen ska se till att driftorganisationen uppfyller nödvändiga krav och behöver därför vara insatt i teknik och skötselbehov. Mot denna bakgrund är det oroväckande att huvudmännen i flera län bedömer länsstyrelsens kompetens som mindre bra avseende doserare.  

    Kalkningens effektuppföljning omsätter årligen närmare 25 miljoner kronor. Uppföljningens kvalitet och omfattning uppvisade omotiverat stora skillnader mellan länen. Det behövs system som säkerställer att vattenprover tas när kalkeffekten kan befaras vara otillräcklig, vilket i praktiken innebär vid höga flöden. För den biologiska uppföljningen behövs system som reglerar verksamhetens omfattning i förhållande till erhållna medel.  

    Spridningskontrollens kostnader varierade avsevärt mellan länen. Till viss del torde detta vara en följd av olika ambitionsnivå. Till stor del beror emellertid skillnaderna på att olika schabloner tillämpas för att beräkna huvudmannens kostnader samt ett varierande nyttjande av konsulter. Detta talar för att det finns utrymme att minska kostnaderna för spridningskontrollen inom ett antal län.  

    Baserat på det underlag som legat till grund för denna resurskartläggning bedöms den samlade arbetstid som länsstyrelser och huvudmän lägger på kalkningsverksamheten vara tillräckligt omfattande för att säkerställa en bra kvalitet. De brister i kvalitet som framkommit vid tidigare granskningar antyder därför att verksamheten inte på ett effektivt sätt förmår att omsätta tillgängliga resurser till effektiv arbetstid. En viktig orsak torde vara splittringen på många aktörer där flera huvudmän och ett antal länsstyrelser hanterar mycket små kalkmängder. Ineffektiva rutiner för hantering av exempelvis kalkdata, kemidata och bidragsutbetalningar utgör också ett problem. Likaså dubbelarbete och arbete som utförs av personal med otillräcklig erfarenhet och kompetens.   

    Fördelningen av ekonomiska resurser mellan länen för bland annat administration, upphandling, spridningsplanering, spridningskontroll, försurningsbedömning och effektuppföljning har sedan 1990-talet skett via schabloner. Syftet med att använda schabloner är främst att skapa rättvisa förutsättningar mellan länen. Ursprungligen baserades schablonerna enbart på totalmängden spridd kalk. Varefter nya underlag funnits tillgängliga har justering gjorts för såväl spridningsmetoder som målområden. Det finns inget som pekar på att schablonerna i nämnvärd omfattning skapat orättvisa förutsättningar mellan länen.

  • 4.
    Ahlsén, Jimmy
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Bergkvist, Johanna
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Magnusson, Marina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Granmo, Åke
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Undersökning av biota i anslutning till dumpade fartyg med kemisk ammunition2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har en undersökning utförts i ett dumpningsområde utanför Måseskär där fartyg lastade med kemiska stridsmedel (CWA) sänktes efter andra världskriget.

    Studien som utfördes av Marine Monitoring AB omfattade fiske efter fisk och skaldjur under 2016 och 2017 i anslutning till tidigare identifierade vrak. Kemiska analyser av de fångade organismerna utfördes av ALS Scandinavia AB och the Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention, University of Helsinki (VERIFIN).

    Valet av målarter gjordes med avseende på deras kommersiella betydelse, födoval samt deras avgiftningsförmåga. Bland fiskar valdes torsk, rödtunga, gråsej, vitlinglyra och pirål och av skaldjur havskräfta och nordhavsräka. På grund av utebliven fångst av nordhavsräka under 2016 års undersökning analyserades det året även den bottenlevande valthornssnäckan.

    Två typer av försöksdesign användes. Den första frågeställningen var huruvida de fångade arterna var lämpliga som livsmedel. Fiske med garn gjordes därför i nära anslutning till och på vraken och räkburar placerades även i deras omedelbara närhet. Den andra frågan var om den intensiva bottentrålningen i området kunde medföra spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel till ett större område. Kräftburar placerades därför ut i ett område längs den dominerande strömriktningen.

    Resultaten från de kemiska analyserna från 2016 och 2017 års undersökningar visade på spår av nedbrytningsprodukter från de arsenikhaltiga stridsmedlen Clark I och/eller Clark II i 6 av 49 prover. Vävnadsprover från en havskräfta, två fiskar av arten rödtunga, samt tre samlingsprover av nordhavsräka gav utslag vid analysen. Inga kemiska stridsmedel kunde påvisas i övriga prover.

    De funna halterna är mycket låga men visar att dessa stridsmedel är sänkta i området, vilket är ny kunskap. Tidigare undersökningar (Sjöfartsverket, 1992 och Spiridonov, M.A., Zhamoida, V.A. 1999) har visat rester av nedbrytningsprodukter av senapsgas (thiodiglykol) och av arsener i sediment i dumpningsområdet.

    De låga halterna av Clark I och/eller Clark II i vävnaden hos individerna medför ingen ökad hälsorisk vid konsumtion (personlig kommunikation, Salomon Sand, Livsmedelsverket) men rester av kemiska stridsmedel bör inte finnas alls i organismerna. Detektion av rester av kemiska stridsmedel har varit koncentrerad kring de centrala delarna av det vrakområde som undersökts av Sjöfartsverket (2015).

    Det har under undersökningens gång varit fortsatt intensiv trålaktivitet inom området, men huruvida det har skett någon tydlig spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel utanför vrakområdet har inte kunnat fastställas.

  • 5.
    Albertsson, Jan
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Umeå University, UmU.
    Uppföljning av naturtypen 1140 blottade ler- och sandbottnar i Bottenviken och Södra Östersjön: En pilotstudie2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    A survey of the Nature 2000 habitat Mudflats and sandflats not covered by seawater at low tide (habitat code 1140) has been done in two Swedish water districts: Southern Baltic Proper and Bothnian Bay together with an evaluation of the Swedish manual for monitoring this habitat. The project was executed summer-autumn 2014.  The investigation focused on the benthic fauna in these shallow waters. The faunal species composition, and amount of fauna differed greatly between districts. In total, 34 and 13 taxa was encountered in the Southern Baltic Proper and the Bothnian Bay respectively, while only two were common for both districts. The total abundance and biomass was considerably higher in the Southern Baltic Proper, and the variation between samples lower there, which resulted in some parameters displaying a good precision. In the Bothnian Bay, on the other hand, the precision was poor due to rather large inter-sample variation. Use of an alternative 0.5 mm sieve in the Bothnian Bay improved the situation somewhat, but probably not enough to motivate inclusion of this sieve into the monitoring procedure.   

    Some species listed as “typical” or “characteristic” for 1140 in the Swedish guidelines were encountered in the Sothern Baltic Proper. At least one was found rather frequently and associated with low variance and good precision. In this district, the amphipod Grandidierella japonica, a species new to Swedish waters was encountered. In the Bothnian Bay, no listed typical or characteristic species were encountered at all.  In the near future, the sampling zone within habitat 1140 need to be better defined in Swedish waters due to the lack of tide in the Baltic Sea. To delimit a zone that experiences a suitable frequency and duration of withdrawal of the sea water should be an important goal, to really be able to focus investigations onto faunal communities that really are characteristic of habitat 1140.  Altogether, the results indicate that the tested monitoring method may work relatively well in the Southern Baltic Proper, with a reasonable working effort, in term of achieving snapshot values with acceptable precision. For the Bothnian Bay however, a much larger sampling effort is needed to attain a similar quality, but it is questionable if this is worthwhile because of the lack of typical, and possibly other suitable, species there. Finally, the success of future follow-up surveys in this habitat is ultimately dependent on the random temporal variation of the fauna there, but this variation is unknown and not targeted in the present pilot-study.

  • 6.
    Andersson, Tomas
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Havsplanering: dialog med våra grannländer2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I juli 2014 beslutade EU om ett ramdirektiv för havsplanering (2014/89/EU). Detta innebär att alla medlemsstater ska ha utarbetat havsplaner senast 2021. Ett av syftena med direktivet är att främja sammarbete mellan medlemsstaterna. Sverige har som enda land havsgräns till samtliga länder runt Östersjön, samt Norge. De svenska havsplanerna kommer därför att behöva relateras till minst nio olika planer. Som en förberedelse för införandet av havsplanering i Sverige anordnade HaV, i september 2013, ett möte i Visby med tjänstemän från grannländer plus Åland för att diskutera havsplanering.   Baserat på resultatet från Visbymötet beslöt HaV att genomföra ett besök hos samtliga grannländer under 2014.   Resultatet av besöken är att HaV har lagt grunden till ett bra samarbetsklimat mellan ansvariga institutioner och myndigheter i respektive land och HaV. Ett förhållande som kommer att vara av stor betydelse i det fortsatta arbetet med att koordinera de svenska planerna med grannländernas planer.  HaV har också fördjupat och breddat sina kontaktytor och ökat förståelsen för processerna kopplade till havsplanering i respektive land. Man kan konstatera att genomförandet av havsplanering i de flesta länderna är väl förberett och att startpunkten för länders arbete ligger inom en snar framtid för de flesta. Besöken har också tydligt visat på att samverkan behövs. Detta bekräftas bl.a. av att det vid flera av möten framkommit att vi behöver träffas på nytt, att det behövs löpande informations- och arbetsmöten mellan tjänstemän som har ansvar för planeringsfrågor om en mellanstatlig koordinering ska komma till stånd samt att det finns en rad mellanstatliga frågor att hantera, frågor som kan vara bilaterala eller multilaterala.

  • 7. Andersson, Åsa
    et al.
    Axe, Philip
    Johansson, Annika
    Harlén, Anneli
    Lestander, Dag
    Pettersson, Karin
    Sahlsten, Elisabeth
    Wall, Karin
    Wernersson, Ann-Sofie
    Översyn av förordning om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten: Redovisning av regeringsuppdrag med Havs- och vattenmyndighetens analys av normerna och förslag till ändrad lagstiftning2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Regeringen gav genom ett beslut den 22 oktober 2015 Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att göra en översyn av förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten (fisk- och musselvattenförordningen). Behovet av att göra denna översyn har framförts av Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Västra Götalands län.  I rapporten görs en översyn av miljökvalitetsnormerna i förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten och en bedömning av om det finns normer som bör ändras, tas bort eller om samma skyddsnivå kan uppnås på annat sätt.  Havs- och vattenmyndigheten föreslår att fisk- och musselvattenförordningen upphävs. Som en följd av detta behöver ett antal föreskrifter upphävas eller ändras. Därutöver behöver viss vägledning tas fram för att täcka återstående skyddsbehov.   Det är svårt att få en överblick av i vilken utsträckning fisk- och musselvattenförordningen har påverkat den övervakning som bedrivs och hur mycket övervakning som bedrivs enbart utifrån förordningens krav. Havs- och vattenmyndighetens bedömning är dock att ett upphävande av förordningen inte kommer att påverka den övervakning som utförs på ett betydande sätt.   Konsekvensutredningen visar att fisk- och musselvattenförordningen kan upphävas och att detta medför i huvudsak positiva effekter för såväl miljön som berörda myndigheter och verksamhetsutövare.

  • 8. Avenius, Malin
    Havs- och vattenforum 2016: En kort sammanfattning med kommentarer2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under två dagar i slutet av maj 2016 arrangerade Havs- och vattenmyndigheten den fjärde upplagan av Havs- och vattenforum. 467 deltagare från hela landet kom till Göteborg för att ta del av aktuella uppdrag och insatser, och för att själva bidra med kunskap, frågor och önskemål.

    Som vanligt innehöll forumet utställningar, miniseminarier, gruppdiskussioner, föreläsningar och debatter, som tillsammans gav en bred översikt över aktuella havs- och vattenmiljöfrågor.

    Den här rapporten ger en kort sammanfattning av Havs- och vattenforum 2016.

    Havs- och vattenforum 2016 var konferensen då vi åt fiskfenor, pratade pengar, önskade oss nya databaser och diskuterade hur en dom i Tyskland påverkar Vattensverige. Som vanligt innehöll forumet en blandning av utställningar (återspeglingar, knytkonferens och nyheten digitala torget) miniseminarier (djupdykningar), gruppdiskussioner, föreläsningar och debatter på den stora scenen, vattenanknuten underhållning, prisutdelning och inte minst mingel. Till de mest uppskattade föreläsarna hörde juridikprofessorn Gabriel Michanek som berättade om Weserdomen, Jonas Johansson från Kävlingeåns vattenråd som berättade om arbetet som belönades med Sjöstjärnepriset förra året, samt forskarna Friederike Ziegler och Kristina Bergman från sp Sveriges tekniska forskningsinstitut som berättade om hur man kan förvandla fiskrens till guld. Sistnämnda bjöd också på smakprov i form av rökta fiskfenor. 

    Pengar var det genomgående temat, vilket bland annat avhandlades i en paneldebatt. Vi hörde regeringens utredare Göran Enander berätta om hur pfas kunde spridas till dricksvattentäkter under så många år utan att upptäckas. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht talade under rubriken Målen, makten och miljonerna, och HaV:s blivande generaldirektör Jacob Granit skickade ett videovykort. Dessutom delades vattenpriset Sjöstjärnan ut under högtidliga former till vinnarna i Emåförbundet. För underhållningen stod Vattenmannen & Speed samt Bipasha Huq och poeterna Sabrina Ibenjellal och Elise Ekmen från kulturinitiativet Förenade Förorter. På kommande sidor kan du läsa om årets återspeglingar, djupdykningar, knytkonferens och gruppdiskussion om databaser, samt ta del av ett sammandrag av de åsikter och kommentarer som samlades in från konferensdeltagarna.

  • 9. Avenius, Malin
    Havs- och vattenforum 2017: En kort sammanfattning med kommentarer2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    När Havs- och vattenforum i Göteborg arrangerades för femte gången i ordningen, var inriktningen både nationell och internationell. Utöver att, som tidigare år, vara ett forum för människor som arbetar med förvaltningen av våra svenska vattenresurser, var avsikten att koppla ihop de lokala, regionala och nationella frågorna med de globala hållbarhetsmålen och FN:s Agenda 2030. Havs- och vattenforum 2017 var också en del i förberedelserna inför FN:s havskonferens, The Ocean Conference 5–9 juni, med Sverige och Fiji som värdländer.

    Temat var ”Från källa till hav”, och på programmet, som delvis hölls på engelska, fanns flera internationella talare. Men som vanligt var spännvidden stor. Konferensen handlade om brett som smalt, lokalt som globalt. Vi lyssnade på ministrar, generaldirektörer, lokala aktörer och ideella organisationer. Vi testade ett digitalt fiskspel, minglade, pratade marin pedagogik och diskuterade globala hållbarhetsmål.

  • 10. Bergek, Sara
    et al.
    Sandin, Leonard
    Tomband, Fanny
    Holén, Elinor
    Bryhn, Andreas
    Ekosystemtjänster från svenska sjöar och vattendrag: Identifiering och bedömning av tillstånd2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Ecosystem services, which are the direct or indirect, benefits that natural ecosystems and organisms provide humans and societies, are a prerequisite for human existence. For a long-term sustainable use and management of ecosystems there is a need of an investigation of related ecosystem services and their condition. 

    This report presents the first Swedish national compilation of ecosystem services and their condition in lakes and watercourses. The aim of the report is to provide a national assessment of ecosystem services. The report is primarily aimed at managers working with lakes and watercourses, such as the Swedish agency for Marine and Water Management, the Swedish Environmental Protection Agency, County administrative boards, Water authorities and municipalities, and other stakeholders. The report also describes the complexity of nationally assessing ecosystem services.

    To maintain a long-term management and use of ecosystem services, not only a compilation and assessment of condition are needed. There is also a need for an overview of anthropogenic pressures, namely human activities that have an impact on the environment which also affect ecosystem services abundance and condition.

    Twenty-three different ecosystem services in freshwater (excluding groundwater) were identified and assessed in the five water districts in Sweden. The condition of each ecosystem service was rated as; good, good-moderate, moderate-poor, and poor status. Possible indicators for assessing condition for each ecosystem service are provided and their relevance for the assessment is commented. The indicators, which in this report are chosen to indicate the condition of the ecosystem services, were selected from existing directives; quality factors from the Water Framework Directive, indicators of environmental quality objectives, Species- and habitat Directive and indicators of the Bathing Water Directive. The proposed indicators were, in many cases, not complete for assessing ecosystem services and thus the assessment were supplemented with expert assessments. 

    In the final expert assessments, most ecosystem services were classified as having moderate status. The ecosystem services ”flood control” and “provisioning of food” were assessed by various expert groups to have poor status in some of the districts. “Flood control” was, however, assessed to have good status by another district. Other ecosystem services that were assessed to have good status in one or several districts were “maintenance of biogeochemical cycles”, “maintenance of the water cycle”, “air and climate control”, “water purification”, “provisioning of drinking water”, “provisioning of water for irrigation and industry”, “recreation” and “natural heritage”. There are wide variations in the assessments between the districts, both because of a large variation among the classified indicators within the water bodies in the districts, as well as the differences in composition between expert panels. The results and difference in condition/status of ecosystem services between district, cannot therefore be compared directly and need to be treated with caution. 

    In addition to the identification and assessment of ecosystem services in freshwater, 19 different pressures were identified, namely human activities that have impacts on ecosystem services, including hydropower, forestry, agriculture, fisheries and environmental toxins. This report provides a good overview and compilation of ecosystem services in freshwater in Sweden and a first overall national assessment. The report also provides important knowledge, bridging gaps regarding the assessment of ecosystem services. Further work is required to increase the knowledge of ecosystem services and the development of methodologies and indicators for assessments of condition. Moreover, further identification and assessment of environmental pressures are needed for increased understanding of the effects on the ecosystems and their ability to provide services. These are crucial elements for a sustainable management of the ecosystem and to secure the accessibility of their ecosystem services in the future.

    Overall expert assessment of ecosystem services in the five water district in Sweden. See paragraph 3 for an explanation of the assessments. The assessment is highly dependent on the expert groups and thus the expertise they possessed. In some cases, the assessment was considered to be more or less uncertain. As the expert assessments are made separately for each district and hence not intercalibrated the results should not be compared between districts.

  • 11. Bergkvist, Johanna
    et al.
    Magnusson, Marina
    Rosenberg, Rutger
    Test och utvärdering av ny övervakning av främmande arter i hamnar och utsatta områden2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Surveillance of ports and waterways is an important tool for the early discovery and prevention of new alien species. On behalf of the Swedish Agency for Marine and Water Management, Marine Monitoring AB carried out Test and evaluation of a new surveillance of alien aquatic species in harbours and vulnerable areas. The study is based on Methods for monitoring alien species. Protocol for sampling in harbours and waterways and the Swedish Agency for Marine and Water Management’s manual Monitoring manual: alien species. Alien species introduced by ballast water is considered one of the largest ecological and economical threats to the planet. Treatment of ballast water and monitoring of ports aims to reduce the spread of alien species and early discovery of new species.   

    The harbour belonging to Preem AB in Brofjorden north of Lysekil was chosen to test the protocol. Three areas were investigated, two within the harbour area and one located in the waterway leading to the harbour. The surveillance protocol covers a number of organism groups ranging from phyto- and zooplankton to benthic fauna, fouling organisms and mobile epifauna. 

     A total of 365 species were recorded, five of these are considered alien to Swedish waters (the American comb jellyfish Mnemiopsis leidyi, the dinoflagellate Karenia mikimotoi, the red algae Dasysiphonia japonica, the Japanese oyster Crassostrea gigas and the bay barnacle Amphibalanus improvisus).  In general, the monitoring methods worked well, but some ambiguities exist and need to be clarified. The use of a boat equipped with a winch or line hauler is recommended, as the equipment used for several of the samplings is too heavy to be carried out safely manually. Sampling is extensive and time consuming, which also makes it expensive. Coordination with the various national monitoring programmes can provide benefits both economically and in terms of the use of taxonomical experts working in the programmes.

  • 12.
    Bergström, Lena
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Lagenfelt, Ingvar
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Sundqvist, Frida
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Andersson, Ingemar
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Andersson, Mathias H.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Zoology. Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Defence Research Agency, FOI.
    Sigray, Peter
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Defence Research Agency, FOI.
    Fiskundersökningar vid Lillgrund vindkraftpark: Slutredovisning av kontrollprogram för fisk och fiske 2002–20102013Report (Other academic)
    Abstract [en]

    In 2001, the Government authorised the construction of an offshore wind farm at Lillgrund (48 wind turbines with 2.3 MW generators). The Lillgrund wind farm is located in the Öresund Strait in the southwest Sweden and it connects the brackish Baltic Sea with the Kattegat and North Sea area. In 2002, the Environmental Court defined the final terms and conditions for the wind farm development and the extent of the monitoring programme required. Lillgrund wind farm has been operating since 2008 and is currently the largest investment in offshore wind power that is in operation in Sweden. The National Board of Fisheries conducted a monitoring programme in the area in the years before (2002–2005) and after (2008–2010) the construction of the wind farm; a base line study and a study when the wind farm was operational, respectively. The aim was to investigate the impact of the wind farm, when operating, on the benthic (bottom-living) and pelagic (open-water living) fish as well as on fish migration. These studies have partly been integrated into work conducted as a part of the research project Vindval, funded by the Energy Agency. Throughout the project period, regular contact has been maintained between the National Board of Fisheries and Vattenfall (which owns and operates the wind farm), as well as with the regulatory authority (County Administrative Board of Skåne). The main results can be summarised in a number of points below: 

    Acoustics (sound) 

    • The overall sound energy from the wind farm under water, is mainly generated by vibration from the gearbox.

    • An analysis of the sound pressure level for the wind farm area, showed a correlation between noise level and the number of turbines in the wind farm (the so called park effect), where each individual turbine helps to increase the overall noise level in the area.

    • Sound measurements from Lillgrund wind farm showed that noise levels within a distance of 100 metres from a turbine at high wind speeds are high enough to be a risk for some species of fish to be negatively affected, e.g. in the form of escape behaviour, or masking of vocal communication between individuals.

    • Stress reactions can also occur at distances of more than 100 metres from a turbine. This is due to the fact that the noise from the turbines is continuous and louder than the ambient noise levels within some frequencies.

    Benthic (bottom-living) fish

    • The development of the fish community in Lillgrund was similar to that observed in the reference areas during the study period. For the wind farm as a whole, no effect was observed on the species richness, species composition or quantity of fish.

    • Several species of bottom-living fish showed an increase in abundance close to the individual wind turbines compared with further away, especially eel (yellow eel) (Anguilla anguilla), cod (Gadus morhua), goldsinny wrasse (Ctenolabrus rupestris) and shorthorn sculpin (Myoxocephalus scorpius). The results more likely reflect a redistribution of fish within the wind farm, rather than a change in productivity or migration from surrounding areas. The increase in abundance is probably due to the wind turbine foundations providing an opportunity for protection and improved foraging.

    • The distance within which an increased abundance could be observed was estimated for different species to be between 50–160 metres from a wind turbine.

    Pelagic (open-water living) fish

    • There was a dramatic increase in commercial fishing for herring (Clupea harengus) north of the Öresund bridge, in contrast to the south of this line, where it practically completely stopped during the first years of operation of the wind farm. This change may imply that the Rügen herring migration was affected by the Lillgrund wind farm. Due to the fact that there were other factors in addition to the wind farm contributing to the herring movements, it proved difficult to identify any correlation.  Fish migration

    • According to the study, the wind farm at Lillgrund is not a definitive barrier for the migration of silver eels (Anguilla anguilla) that migrate through and close to the wind farm area. The same proportion of the tagged and released silver eels (approximately one-third), passed the transect line with receivers, both before the wind farm was constructed (the baseline period) and after it was in operation.

    • There was no statistical difference indicating any alterations in the migration period for silver eel, but there was a tendency towards the migration taking longer at higher productivity (>20% of maximum effect) which could indicate that some eels were affected by the wind farm. There was a tendency towards the eels being recorded on fewer occasions than expected within the wind farm when functioning at low productivity (<20 %) and on more occasions than expected when functioning at higher productivity (>20 %), which may indicate that some individuals are less able to navigate past the wind farm at higher production rates.   

    Conclusions

    The study at Lillgrund has resulted in an increase in knowledge of how offshore wind farms can affect fish, which is very valuable. Even within an international perspective, there are very few studies of offshore wind farms in operation.  Three years of monitoring the effects of the wind farm on fish and fisheries is only a relatively short period. Some of the most significant results however, include the fact that some bottom-dwelling fish were attracted to the fundaments of the wind farm and the associated rocky protection layer (reef effect). In addition, an increasing noise level in the Öresund environment was observed and the results of the eel tracking may indicate that the migration pattern of some eels was, to some extent, affected by the wind farm. There is a need for caution however, when applying the results in other marine areas and on a larger scale. Lillgrund wind farm is one of the first large-scale wind farms and is located in an area with frequent and noisy shipping traffic as well as frequent and large fluctuations in external parameters such as salinity and currents. A key gap in our knowledge, despite these studies, is the lack of long term monitoring, to evaluate the long term ecological impacts of the reef effects observed. It would be ideal to re-visit the wind farm after a number of years to see how the fish populations have developed over the longer term, and see whether the observed accumulation of certain fish species near the structures continues, and if quantitative effects on the whole area are also are evident. Studies looking at whether noise as a physiological stress, can affect the fish species that live or pass through the wind farm environment are also required. In addition it would be useful to implement further studies, especially in the Baltic Sea, with regard to the cumulative impacts on migratory fish such as silver eels. The full report is available as a PDF in English.

  • 13.
    Bergström, Lena
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Lagenfelt, Ingvar
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Sundqvist, Frida
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Andersson, Ingemar
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Andersson, Mathias H.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Zoology. Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Defence Research Agency, FOI.
    Sigray, Peter
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Defence Research Agency, FOI.
    Study of the Fish Communities at Lillgrund Wind Farm: Final Report from the Monitoring Programme for Fish and Fisheries 2002–20102013Report (Other academic)
    Abstract [en]

    In 2001, the Swedish Government authorised the construction of an offshore wind farm at Lillgrund in the Öresund Strait between Denmark and Sweden. In 2002, the Environmental Court defined the final terms and conditions for the wind farm development and the extent of the monitoring programme required.  Lillgrund wind farm came into full operation in 2008, and is currently the largest offshore wind farm in operation in Sweden.  The Swedish National Board of Fisheries conducted a monitoring programme, in the area, in the years before (2002–2005) and after (2008– 2010) the construction of the wind farm; a base line study and a study when the wind farm was operational, respectively. No investigation was conducted during the construction phase. The aim was to investigate the impact of the wind farm during the operational phase on the benthic and pelagic fish as well as on fish migration. These studies have partly been integrated into work conducted as a part of the Vindval Research Programme, funded by the Swedish Energy Agency.

    Acoustics (sound) 

    • The overall sound energy from the wind farm under water is mainly generated by vibration from the gearbox.

    • An analysis of the sound pressure level for the wind farm area, showed a correlation between noise level and the number of turbines in the wind farm (the so called park effect), where each individual turbine helps to increase the overall noise level in the area. 

    • Sound measurements from Lillgrund wind farm showed that noise levels within a distance of 100 metres from a turbine at high wind speeds are high enough to be a risk for some species of fish to be negatively affected, e.g. in the form of direct escape behaviour, or masking of vocal communication between individuals. 

    • Stress reactions can also occur at distances of more than 100 metres from a turbine. This is due to the fact that the noise from the turbines is continuous and louder than the ambient noise levels within some frequencies.   

    Measurements of the underwater noise levels were carried out at varying distances from individual turbines, from longer distances away from the entire wind farm as well as within a reference site (Sjollen) 10 km north of the wind farm. The results show that the wind farm produces a broadband noise below 1 kHz as well as one or two tones where the 127 Hz tone is the most powerful (vibrations from the first stage in the gear box). The majority of the overall underwater sound energy from the wind farm lies around the tone of 127 Hz.  The maximum noise levels, generated by the wind turbine, working at full production (12 m/s), at 1 m were 136 dB re 1µPa(RMS) for the dominant tone of the turbine which was 127 Hz (integrated across 123–132 Hz) and 138 dB re 1µPa(RMS) at the full spectrum (integrated across 52–343 Hz). At a distance of 100 m from the turbine, the noise levels are reduced to 104–106 dB re 1µPa(RMS) across the full spectrum, which is close to the locally measured ambient noise in the Öresund Strait, but the noise level was still around 23 dB above the background level for the 127 Hz tone.

    An analysis of the sound pressure level for the wind farm area showed a correlation between noise level and the number of turbines in the wind farm (called the park effect). Close to the wind farm (<80 m), the noise environment was dominated by the individual wind turbine with a calculated sound propagation loss of 17•log (distance). At greater distances (80 m to 7000 m) the sound propagation loss was non-linear and less than 17•log (distance). This is explained by the fact that the other turbines in the wind farm contributed to the total noise level. At even greater distances (>7 km) the entire wind farm functioned as a point source and the sound propagation loss was once again measured as 17•log (distance). The noise levels equivalent to those recorded and calculated from Lillgrund wind farm have not been shown to cause any physical injury to fish according to the current published scientific literature. It was only within some 100 metres from a turbine at high wind speeds that the noise levels were high enough to result in the risk of negative effects on some species of fish in the form of direct escape behaviour or possible masking of communication. The response depends upon the individual species’ sensitivity to sound. Fish have been shown to become stressed when they find themselves in a consistently noisy environment, which in turn can result in for example, lower growth rates or can have an impact on reproduction. Stress in general can also, in combination with other negative factors, make them more susceptible to disease etc., due to an impaired immune system. Animals can choose however, to remain in an area despite the disturbance, if the area is sufficiently important for their survival or reproduction.  Based on the calculated sound propagation around the wind farm, salmon and eel could theoretically detect the 127 Hz tone at 250 m and 1 km distances respectively at a productivity rate of 60 and 100 %, which is equivalent to a wind speed of approximately 6 and 12 m/s. The calculated distances would be limited by the hearing ability of both fish species and not the background noise levels in the Öresund Strait. For herring and cod, the theoretical detection distance was calculated to be between 13 and 16 km respectively for a production rate of 60 and 100 %. This distance should have been greater, but is limited for these species due to the ambient noise levels in the area. These calculations indicate that fish can potentially detect sound from the wind farm at relatively long distances. Local variations with regard to depth and physical barriers such as peninsulas, e.g. Falsterbonäset in the southern end of the Öresund Strait, can however, have a large impact on the actual sound propagation. 

    Benthic Fish

    • The temporal development of the fish community in Lillgrund was similar to that observed in the reference areas during the study period. For the wind farm as a whole, no effect was observed on species richness, species composition or on the abundance of fish. 

    • Several species of fish however, showed an increase in abundance close to the wind turbines compared with further away, especially eel (yellow eel) (Anguilla anguilla), cod (Gadus morhua), goldsinny wrasse (Ctenolabrus rupestris) and shorthorn sculpin (Myoxocephalus scorpius). The results reflect a redistribution of fish within the wind farm, rather than a change in productivity or migration from surrounding areas. The increase in abundance is probably due to the wind turbine foundations providing an opportunity for protection and improved foraging. The distance within which an increased abundance could be observed was estimated, for different species, to be between 50– 160 metres from a wind turbine. 

    • Fish distribution may to some extent have been influenced by the local acoustic environment, as a lower degree of aggregation close to the wind turbines at higher noise levels. The effect was most obvious for eelpout and eel (yellow eel). No response was seen for cod in relation to sound levels.   

    Changes in the species composition of the fish communities over time were studied in comparison with two reference areas. Of these, the northerly reference area (Sjollen) had a larger marine component than the southern reference area (Bredgrund). The species composition at Lillgrund had similarities with both of the reference areas.  The results from fish sampling with fyke nets and gill net series indicate that there have been no significant changes in the number of species, the species composition or the fish abundance after the wind farm was built, looking at the wind farm as a whole. Some changes have however been noted in relation to individual species. An increased catch of shore crab and eel (yellow eel) was observed during the first two years of production, but not in the third year. The catch of eelpout increased in all areas during the period studied, but to a slightly lesser extent at Lillgrund when compared to the reference areas. For the other species, the changes observed at Lillgrund were similar to at least one of the reference areas. These results suggest that the fish communities within the wind farm were primarily affected by the same general environmental conditions as the fish communities within the reference areas, rather than by the effects of the wind farm.  An analysis of the distribution patterns of fish close to the turbines showed an increased abundance in the immediate vicinity of the wind turbines in four of the eight species of fish studied: specifically shorthorn sculpin, goldsinny wrasse, cod and eel (yellow eel). The effects were seen already after the first year and were similar over all three years studied. An effect was also identified for eelpout, but only in 2010. The aggregation effect was seen within a distance of 50–160 metres from the wind turbines, different for the different species.  A comparison of the relative effect of different factors, based on the data from an extended survey in 2010, showed that the observed distribution pattern could be explained to a larger extent by the presence of the turbines rather than the underwater topography of the area. The analysis also indicated weak effects of the local acoustic environment on fish distribution patterns, with a reduced presence of fish at higher noise levels. The response was strongest for eelpout and eel. No response in relation to noise level was seen for cod. For shorthorn scuplin and common shore crab a response was seen only 11 Swedish Agency for Marine and Water Management Report 2013:19  during the autumn. The magnitude of the effect of noise was, however, lower than the aggregation effect. Hence, fish aggregated close to the wind turbines in all conditions, but the effect was weaker when the noise levels were higher. It is recommended that the the wind farm area is reinvestigated after a number of years to follow the long-term development of the fish populations, and to see if the aggregation effect observed continues and potentially also increases over time. A prerequisite for a long term positive development of fish abundance is that the removal of fish, such as from fishing or predation by marine mammals and fish-eating birds, does not increase in the area. 

    Pelagic Fish

    • There was a dramatic increase in commercial fishing for herring north of the Öresund Link (close to the north of the wind farm) in the first years of operation of the wind farm, in contrast to south of the bridge that forms a part of the Öresund Link, where it virtually completely stopped. This change may imply that the Rügen herring migration was affected by the Lillgrund Wind Farm. Due to the fact that there were other factors in addition to the wind farm contributing to the herring movements, it proved difficult to identify any correlation.   

    The evaluation was based on catch statistics from the commercial fisheries in the Öresund Strait (ICEs subdivision SD 23) and fisheries independent statistics from ICES for adult herring (Rügen herring) (ICES subdivision SD 21–23, western Baltic Sea and southern Kattegatt) and density of juvenile fish (ICES subdivision SD 24). There was a dramatic increase in commercial fishing for herring north of the Öresund Link in the first years of operation of the wind farm, in contrast to south of the bridge where it virtually completely stopped. The reason may be largely explained by the regulations banning drift-net fishing and a favourable market for herring, but potentially also because of the Öresund Link which was completed in 2000.The potential impacts of the wind farm are therefore difficult to distinguish from the impacts of these other factors because detailed resolution in the catch statistics are missing from the years before 1995 prior to the start of the building work on the Öresund Link. The statistics independent of commercial fishing from ICES showed no significant correlation between the density of herring juveniles in the western Baltic Sea and the number of adult herring (3 years old or more) in the following years in the Öresund Strait (ICES SD 21–24). There was however a weak tendency towards a negative development of the fish population over the period 1993 – 2010. The presence of Rügen herring and their migration through the Öresund Strait is likely strongly influenced by the fact that the population shows large fluctuations between the years. In addition, there is a possible overlapping effect on the soundscape from the wind farm and the Öresund Link, which has been in use since 2000.  Overall, the variety of factors together mean that it is difficult to identify any clear results with regard to if the migration of Rűgen herring is influenced by Lillgrund wind farm.

    Fish Migration 

    • According to the results from this work, the wind farm at Lillgrund is not a barrier for the migration of the eels that come into contact with it. An equally large proportion of the tagged and released silver eels (approximately one third) passed the transect line with receivers, at Lillgrund both before the wind farm was constructed (baseline study) and after it was in operation. 

    • There was no statistically significant difference indicating any alteration in the migration speed of eels, but there were occasional longer migration times when the wind farm was working at higher levels of production (>20 % of maximum) which may indicate that some eels are affected by the wind farm. The fact that the eels also showed a tendency towards being noted on fewer occasions than expected within the wind farm at low productivity (<20 %) and on slightly more occasions than expected at higher productivity (>20 %), could indicate that they have greater difficulty in navigating past the wind farm at higher levels of productivity than lower. 

    The impact of the wind farm on migration was studied via tagging of migrating silver eels. In total, 300 acoustically individually tagged eels were included in the study and of these, 100 contributed with useable information. The baseline study period started on a small scale in 2001 and ended in 2005. The majority of the eels were tagged and monitored during the production period (2008– 2010). All tagged silver eels were released south of the wind farm. 

    The results showed that an equally large proportion of the tagged and released silver eels; approximately one third, passed a transect with receivers at Lillgrund wind farm, both during the baseline period 2001–2005, and when it was in production 2008–2009. The greatest proportion of eels passed through the deeper part of the transect by the navigation channel Flintrännan close to the Danish border at Drogden during the production phase (31 %) and baseline period (43 %). A somewhat larger proportion of the eels were registered passing the most easterly part of the transect, close to Klagshamn, during the production phase (14 %) compared with the baseline period (5 %). A behaviour which occurred during the production phase, was that some individuals moved back to the release site, after being in the vicinity of wind farm. The most commonly observed behaviour during the study in 2010 was that an eel was registered moving south of the wind farm in a more or less northerly direction, but without being registered to the north of the wind farm.  The range in the time taken for the movement of the eels from the release site to the transect running through the wind farm was very great, from four to more than 1000 hours. There was no statistically significant difference in the time taken to travel, between periods with low production (<20 % of maximum) and periods with high production (>20 %) or for individuals which passed through or outside of the wind farm.  Even if the eels did not show any statistically significant behaviour, changes in movement patterns may occur for some individuals. The fact that there was a tendency towards longer periods of time taken for movement at higher production levels (not statistically significant) (>20 %) could indicate that some individual eels are influenced by the wind farm. The proportion of eels that took more than a week (168 hours) to make the journey was 48 % during the period with higher production (>20 %) compared with 28 % at lower production. No significant difference in the proportion of passes within or outside of the wind farm respectively could be shown. The eels showed however, – a tendency of being recorded on fewer occasions than expected inside the wind farm at low production levels (<20 %) and on more occasions than expected at higher production levels (>20 %). The irregularities in the proportions, compared with the expected result, could indicate that individual eels stayed longer in the wind farm when it was functioning at higher productivity. If the eels discover the wind turbine only when they are very close and do not change course, then other factors such as the speed of the current across the shallow marine areas become significant and can mean that the time spent in the area is shorter and records fewer. At high productivity, the eels may hesitate and/or divert their course and be recorded from close to or within the area, to then be recorded on the transect outside of the wind farm.  The mechanisms that lie behind the possible impact from the electromagnetic field or the noise pattern are difficult to distinguish, as both can have an impact on the same areas. Travelling speed showed no linear relationship with the level of production in the wind farm. 

    Conclusions

    The study at Lillgrund has resulted in an increase in the understanding of how offshore wind farms can affect fish, which is very valuable. Even within an international context, there are currently very few experience-based studies of offshore wind farms in operation.  The results from three years of monitoring during the operational phase show that the effects of the wind farm on fish populations and fishing were limited. One of the clearest results showed that some benthic fish species were attracted to the foundations of the wind turbines with their associated scour protection (reef effect). In addition, the effect on the local noise environment in the form of increased noise in the Öresund Strait was documented. The results of the eel tracking study may indicate that some eels are influenced by the wind farm on their migration. Some care should be taken however, when applying the results of these studies in other offshore environments and on a larger scale. The monitoring has only been carried out for three years and thus reflects only a short-term perspective. Lillgrund wind farm is also one of the first large-scale wind farms and is situated in an area with regular and noisy shipping traffic and both frequent and large variations in environmental factors such as salinity and currents.  A key knowledge gap that remains after the completion of this work is the lack of studies over a longer period of time, to help identify the long term ecological effects of, for example, the reef effect. Ideally, the wind farm should be re-visited after a number of years to see how the fish populations have developed over the longer term, and see if the observed aggregation of certain fish species close to the wind turbines continues, and to possibly see if any quantitative effects have taken place. Studies are also required in relation to how stress may affect fish species/individuals which choose the reef-like foundations and their noisier environment. Additional studies, primarily for the Baltic Sea, are also required to establish if there are any cumulative effects on migratory fish such as silver eels.

  • 14. Boström, Gustaf
    et al.
    Gönczi, Mikaela
    Kreuger, Jenny
    Analyser av växtskyddsmedel i rå- och dricksvatten: Utvärdering av kvalitet och relevans för de analyspaket som erbjuds av svenska laboratorier2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna rapport var att undersöka om de analyspaket för växtskyddsmedel i rå- och dricksvatten som erbjuds av svenska laboratorier, och om de analyser som faktiskt har utförts, omfattar alla relevanta substanser som kan förväntas förekomma i vattenmiljön. Syftet var också att undersöka vilken teknisk kvalitet på analyserna som laboratorierna erbjuder med avseende på rapporteringsgränser och mätosäkerhet. 

    Det finns i Sverige tre stora kommersiella laboratorier som erbjuder analyser av växtskyddsmedel idag, ALcontrol, ALS och Eurofins. Dessa har kontaktats med frågor framförallt om vilka analyspaket för växtskyddsmedel som de erbjuder och vilka rapporteringsgränser och mätosäkerheter analyserna har. 

    Analysdata för växtskyddsmedelsanalyser som utförts av vattenproducenter har sammanställts från databaserna Vattentäktsarkivet (VTAK) vid Sveriges Geologiska Undersökning och Regionala Pesticiddatabasen (RPD) vid Sveriges lantbruksuniversitet. Dataunderlaget består av 33 316 vattenprover tagna mellan 1985–2015. Försålda mängder av växtskyddsmedel har sammanställts för 1985–2014 utifrån Kemikalieinspektionens försäljningsstatistik, för att se om substanser som haft en betydande användning i Sverige analyserats av vattenverken och inkluderas i befintliga analyspaket. 

    De analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna har undersökts med avseende på vilka rapporteringsgränser och mätosäkerheter de erbjuder och om de lever upp till de krav som ställs i Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter (SLV, 2001) på en detektionsgräns på max 25 % av 0,1 µg/l och en utökad mätosäkerhet på max 30 %. Kravet på detektionsgräns har jämförts med laboratoriernas rapporteringsgränser då det är endast denna uppgift som det finns information om. Jämförelsen visar att det varierar mycket mellan analyspaketen för alla tre laboratorierna kring hur stor andel av ingående substanser som klarar kravet. Det är en mindre andel av analyspaketen där alla substanser klarar kravet på en utökad mätosäkerhet på max 30 %. För många av analyspaketen saknas information om mätosäkerheten.

    En genomgång har även gjorts av analyskvalitet för de växtskyddsmedelssubstanser som pekas ut inom vattenförvaltningen som prioriterade ämnen, särskilda förorenande ämnen och ämnen på bevakningslistan. Genomgången visar att alla substanser utom oxadiazon och tiakloprid inkluderas i minst två analyspaket. Oxadiazon har dock aldrig varit godkänd i Sverige. För vissa substanser saknas analyspaket där rapporteringsgränsen är lägre eller lika med kvalitetskravet (gränsvärde, bedömningsgrund eller riktvärde) och ytterligare färre substanser ingår i paket med en rapporteringsgräns som är lägre eller lika med 30 % av kvalitetskravet, d.v.s. som klarar kravet i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift som reglerar kvalitet för analyser som ska användas inom vattenförvaltningen. I de flesta analyspaketen har substanserna som pekas ut inom vattenförvaltningen en utökad mätosäkerhet på max 50 % vilket är kravet i samma föreskrift.

    En genomgång av erbjudna analyser för substanser som sålts i stor mängd i Sverige visar att de flesta substanserna inkluderas i minst ett analyspaket. För merparten av substanserna klarar de erbjudna analyspaketen även kravet på en rapporteringsgräns på max 25 % av 0,1 µg/l men en mindre andel klarar kravet på max 30 % mätosäkerhet. Vissa av substanserna som sålts i stor mängd inkluderas dock inte i något analyspaket. Av alla prover som sammanställts från VTAK och RPD har 35 % analyserats för 35 substanser, 14,3 % har analyserats för 29 substanser och 9,7 % har analyserats för 25 substanser. En jämförelse av befintliga data från vattenverken och de analyspaket som laboratorierna erbjuder i dagsläget pekar på att det är fem analyspaket som benämns av laboratorierna som speciellt framtagna för analys av dricksvatten eller råvatten som står för över hälften av alla analyser som utförts av vattenverken. Detta visar att utformningen av dessa paket har en betydande påverkan på vilka substanser som analyseras och att det är viktigt att de inkluderar alla relevanta substanser. Resultat från den nationella miljöövervakningen av växtskyddsmedel har även jämförts med vilka analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna och med befintliga analysdata från vattenverken. Resultaten visar att de flesta substanserna som hittas i fler än 10 % av alla prover av ytvatten inom miljöövervakningen under 2002–2012 även ingår i minst två analyspaket som erbjuds av kommersiella laboratorier. Några av dessa substanser har dock inte analyserats alls eller endast i några få prover som vattenverk utfört, trots att de ingår i vissa analyspaket. 

    En genomgång av vilka substanser som har sålts i stora mängder jämfört med hur många analyser som har utförts av substansen visar att många av de mest försålda substanserna även har analyserats i ett stort antal prover. För vissa av dessa substanser har dock inga eller ett fåtal analyser gjorts trots stor försåld mängd. En granskning gjordes också för att undersöka om de substanser som är särskilt persistenta och läckagebenägna, baserat på substansernas halveringstid i jord (DT50 över 30 dagar) och förmåga att bindas till jordpartiklar (Kfoc/Koc under 500), har analyserats. Genomgången visar att några av dessa substanser inte analyserats alls eller endast i ett fåtal prover samtidigt som de har sålts i betydande mängder under 1985–2014. 

    En sammanställning har även gjorts för substanserna aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid som har det lägre dricksvattengränsvärdet 0,03 µg/l. Sammanställningen visar att dataunderlaget för dessa substanser är stort, 15 500–16 000 prover, och att cirka 95 % av proverna analyserats med rapporteringsgränser under eller lika med 0,03 µg/l. Nio olika fynd av någon av dessa substanser har gjorts under 1985–2015. Då dessa substanser antingen aldrig varit godkända eller varit förbjudna en lång tid i Sverige så bedömer Livsmedelsverket att risken är låg för att de ska utgöra problem i vattentäkter. För vissa substanser skulle det kunna vara mer aktuellt att analysera en eller flera av dess nedbrytningsprodukter istället för modersubstansen. Informationen om vilka nedbrytningsprodukter som är relevanta och läckagebenägna till yt- och grundvatten bör enklast kunna tas fram av Kemikalieinspektionen. Bekämpningsmedel är en mycket stor grupp av ämnen och synonymer och olika stavningar förekommer i analysprotokollen. Vi rekommenderar därför att laboratorierna anger varje substans unika CAS-nummer på analysprotokollen. Detta för att underlätta en säkrare och enklare tolkning av resultaten både för den som beställt analysen och för användning av data i andra sammanhang. Det bör också diskuteras om laboratorierna i analysprotokollen bör gå över till att ange kvantifieringsgräns istället för rapporteringsgräns för varje parameter, så att terminologin blir i överensstämmelse med det som anges i föreskrifterna.

    Genomgången av befintliga analysdata och de analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna pekar på att de analyspaket som laboratorierna anger som anpassade för dricksvattenanalys är de som i regel används av vattenproducenterna. Dessa analyspaket har i stor utsträckning utformats utifrån äldre statlig vägledning vilket visar att vägledning från myndigheter har en stor inverkan på vilka substanser som i slutändan analyseras. Ifall en ny vägledning ska utformas måste den hållas aktuell och uppdateras regelbundet t.ex. genom avstämning med Kemikalieinspektionens försäljningsstatistik för aktiva substanser. En ny vägledning bör också beakta att dricksvatten hämtas från både yt- och grundvattentäkter då befintliga vägledningar har haft fokus på grundvatten. Ifall en ny vägledning tas fram kan man överväga att dela upp den i ytvatten och grundvatten då vissa substanser endast är relevanta i ena fallet. Man kan också överväga att dela upp listan på substanser i ett baspaket samt några tilläggspaket för speciella grödor så att de substanser som används i dessa grödor inte behöver analyseras i områden där grödorna inte odlas.

    En sammanvägning av dataunderlaget i denna rapport pekar på att det finns ett antal substanser (23 stycken) som har haft en betydande användning under olika tidsperioder och som man av olika skäl kan överväga att inkludera i framtida analyspaket. De substanser som framförallt faller ut baserat på deras egenskaper, med lång halveringstid och låg adsorption till jordpartiklar, är azoxystrobin, dimetomorf, flurtamon, imidakloprid, propoxikarbazon-Na och pyrimetanil. Substanser som främst faller ut på grund av en hög fyndfrekvens men i ett fåtal prover är boskalid, DMST, terbutylazin-desetyl och terbutylazinhydroxy. De substanser som i första hand faller ut för att de detekterats frekvent eller hittats i halter över 0,1 µg/l i nationell miljöövervakning är cykloxidim, cyprodinil, diflufenikan, fluazinam, karbendazim, metalaxyl, pikoxystrobin, pirimikarb, propamokarb, propikonazol, protiokonazol-destio, pyroxsulam och tiakloprid. 

    Denna rapport utgör ett underlag för att se om det finns substanser som inte inkluderats i tidigare statliga vägledningar, och som därmed inte har analyserats alls eller mycket sällan, men där vi kan av olika skäl gör bedömningen att man kan överväga om de borde analyseras oftare. Resultatet ska dock inte ses som att vi föreslår en färdig lista över vilka substanser som bör inkluderas i en eventuell vägledning utan utgör ett underlag för vidare diskussion. Rapporten visar även att ett stort antal av de substanser som har haft en omfattande användning som växtskyddsmedel inom svenskt lantbruk under en länge tid också har inkluderats i ett stort antal vattenanalyser. Det innebär att sammanställningar baserade på tillgängliga analysdata för vanligt använda substanser utgör ett tillfredställande underlag för att undersöka en generell förekomst av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten och bedöma långsiktiga trender. Däremot kan det finnas vattentäkter där man av ovan nämnda skäl eventuellt kan ha underskattat förekomsten av vissa enskilda substanser på grund av analyspaketens historiska och nuvarande utformning.

  • 15. Boström, Gustaf
    et al.
    Gönczi, Mikaela
    Kreuger, Jenny
    Kemiska bekämpningsmedel i Skånes ytvatten 1983–2014: Med jämförelser mot den nationella miljöövervakningen2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport sammanställs och analyseras befintliga analyser av bekämpningsmedel i ytvatten i Skåne län under perioden 1983–2014. Data har hämtats från många olika källor, men huvuddelen kommer från den Regionala pesticiddatabasen (RPD) som förvaltas av Sveriges lantbruksuniversitet på uppdrag av Naturvårdsverket.  Det insamlade dataunderlaget har bearbetats för att undersöka utvecklingen av kemiska bekämpningsmedel i skånska vattendrag under närmare tre decennier. Resultaten har jämförts mot dricksvattengränsvärdet och mot riktvärden till skydd för vattenlevande organismer, samt med data från den nationella miljöövervakningen av bekämpningsmedel i ytvatten 2002–2012 för att studera eventuella skillnader och likheter mellan resultaten.  Generellt sett visar resultaten ingen tydlig trend när det gäller utvecklingen av summahalter över 0,5 µg/l i ytvattenprover från Skåne. Detta beror dock i stor utsträckning på att fler och mer aktuella substanser har inkluderats i analyserna under senare år, främst glyfosat som började analyseras först i slutet av 1990-talet och som därefter påträffats frekvent. Däremot visar resultaten att fyndfrekvensen av vanligt förekommande substanser i halter över 0,1 µg/l har minskat under senare år. Några vanligt förekommande substanser som uppvisar minskande halter i ytvatten under tidsperioden är bentazon, isoproturon, MCPA, mekoprop och terbutylazin.  Av resultaten framgår det att ytvatten generellt sett verkar vara mindre lämpligt att utnyttja som dricksvatten, då en betydande andel av alla prover i denna undersökning överskrider en summahalt på 0,5 µg/l, dvs. den gräns då vatten klassas som otjänligt för dricksvatten. De kommunala vattenverk som tar sitt dricksvatten från ytvatten hämtar dock detta från större täkter och de har en kontroll av sitt vatten för att säkerställa att halterna inte överstiger gränsvärdena. Denna slutsats stöds av att inga dricksvattenprover från skånska ytvattenverk i denna undersökning har klassats som otjänliga på grund av för höga halter av bekämpningsmedel.  Resultaten har också jämförts med riktvärden till skydd för vattenlevande organismer i ytvatten för att utvärdera om detekterade halter riskerar påverka de akvatiska ekosystemen. Resultaten visar att det är två substanser, diflufenikan och imidakloprid, som oftast påträffats i halter över sina riktvärden, i 33 % respektive 10 % av undersökta prover.  Analyser av vilka typer av bekämpningsmedel som förekommer i högst halter i ytvatten i Skåne visar att fynden främst kan härledas till substanser som är godkända för användning i dagsläget och som har sin huvudsakliga användning inom jordbruket.  En jämförelse mellan resultaten från skånska vattendrag och från den nationella miljöövervakningen visar på både likheter och skillnader mellan de bägge typerna av undersökningar. I båda är det de tre ogräsmedlen glyfosat, bentazon och isoproturon som är vanligast förekommande. Likaså är ogräsmedlet diflufenikan den vanligaste substansen att överskrida sitt riktvärde i de bägge undersökningarna. Däremot är fyndfrekvensen högre för flertalet substanser inom den nationella miljöövervakningen. Detta kan bland annat kan tillskrivas en mer intensiv, tidsintegrerad provtagning i denna undersökning jämfört med de momentanprov som utgör huvuddelen av de prover som finns i RPD. Även ett mer omfattande analysprogram med generellt lägre detektionsgränser bidrar till en högre fyndfrekvens inom den nationella miljöövervakningen.

  • 16.
    Bryhn, Andreas
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Lindegarth, Mats
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Bergström, Lena
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Bergström, Ulf
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Ekosystemtjänster från svenska hav: Status och påverkansfaktorer2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Humans benefit greatly, and in many ways, from marine ecosystems. Marine ecosystems produce oxygen, atmospheric water and food, and they give inspiration, recreational opportunities and much more, often for free. Referring to the benefits for people from marine ecosystems as ecosystem services is a way to make them visible to society. Ecosystem services provide a complementary perspective to the natural scientific aspects, and are used in management, policymaking and the public debate regarding the sea. Valuing ecosystem services can initiate abatement of environmental problems in cases when these have a societal cost which is not reflected in market values. Ecosystem services as a concept has become increasingly influential in the marine environmental policy. Ecosystem services are for instance included in the EU’s Marine Strategy Framework Directive and a number of other international directives and agreements. This report aims to classify the status of marine ecosystem services in Sweden, as well as to evaluate their main anthropogenic pressures. The status classification is made with regard to the three different marine sub-regions of the Swedish economic zone: the Kattegat and Skagerrak, the Baltic Proper, and the Gulf of Bothnia. The three status classes applied are good, moderate and poor. Several of the ecosystem services are classified using indicators or environmental quality norms, and this approach is likely to be central in future assessments of ecosystem services. Other ecosystem services are status classified based on recent literature within the respective fields. Anthropogenic pressures due to human activities such as nutrient overenrichment, climate change, marine litter and extensive fishing, which exert pressure on the environment, are evaluated based on their assessed overall impact on the ecosystem services according to current available knowledge. The overall impacts on the ecosystem services are assessed as small or unlikely negative, moderate negative or large negative. Significant knowledge gaps are highlighted wherever found appropriate. Ecosystem services classified as having bad status (Table i) are maintenance of foodwebs and provision of food (in all Swedish marine sub-regions), maintenance of habitats (in the Kattegat and Skagerrak as well as in the Baltic Proper), and provision of raw material (fodder fish in the Kattegat and Skagerrak). Several ecosystem services were assessed as having good status, e.g. energy provision, provision of genetic resources and cultural inspiration. A number of ecosystem services are, in addition, classified as having moderate status, e.g. natural heritage, recreation, and maintenance of biodiversity. In general, the Gulf of Bothnia has a somewhat better status regarding ecosystem services than the other marine sub-regions, which concurs with a lower level of anthropogenic impact on the marine environment. Comparing the Skagerrak and Kattegat to the Baltic Proper, the ecosystem service provision of raw material differs, with poor status in the Kattegat and Skagerrak and moderate status in the Baltic Proper. Apart from that, their overall patterns regarding status are similar. Among the anthropogenic pressures, nutrient overenrichment has a large negative net impact on maintenance of primary production and habitats. The increasing carbon content in the sea associated with climate change has a large negative net impact on biogeochemical cycles. Extensive fishing has a large negative net impact on maintenance of foodwebs and on provision of food.

  • 17.
    Bäckstrand, Tobias
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västra Götaland.
    Fisketillsyn i Västra Götaland2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I den här rapporten har Länsstyrelsen i Västra Götaland beskrivit hur de arbetar med fisketillsyn längs kusten och i Vänern. Rapporen beskriver organisation, samverkan, utbildning, planering, operativ tillsyn, uppföljning och administration.

    Sport- och fritidsfisket bedrivs främst kustnära och i skärgårdsområden, både i havet och stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön. En betydande del av fritidsfisket genomförs i områden där fisket inom givna regler är fritt för var och en, antingen på allmänt vatten eller på enskilt frivatten.

    Det är HaVs förhoppning att rapporten ska belysa den viktiga uppgift som ligger i fisketillsynen och ge kunskap om hur man kan arbeta med planering, samordning, uppföljning och genomförande av operativ fisketillsyn.

  • 18. Calles, Olle
    et al.
    Degerman, Erik
    Wickström, Håkan
    Christiansson, Jonas
    Gustafsson, Stina
    Näslund, Ingemar
    Anordningar för upp- och nedströmspassage av fisk vid vattenanläggningar: Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Många kraftverksdammar saknar idag fiskvägar för uppströms vandrande fisk och de flesta för nedströmsvandrande fisk. Litteraturgenomgången visar att passage av fisk via turbinerna ofta ger omfattande skador och dödlighet och därmed inte är en tillfredsställande förvaltningsstrategi. Det bedöms vara tekniskt fullt möjligt att bygga väl fungerande fiskvägar för samtliga förekommande fiskarter i alla svenska vattensystem. I detta dokument ges rekommendationer om hur fiskvägar bör anläggas, designas och skötas för att nå god anlocknings- och passageeffektivitet för såväl uppströms- som nedströmsvandrande fisk. 

    Att relativt många fiskvägar fungerar dåligt beror på att uppföljning, tillsyn och kontroll av deras effektivitet är eftersatt eller ofta helt saknas. Att etablera en fungerande fiskväg är en process som kan ta flera år då successiva justeringar behövs. Det går dock att få till bra passagelösningar, även förbi stora kraftverk med höga dammar.

    För uppströmsvandring rekommenderas i första hand naturlika fiskvägar, som omlöp, eftersom de passar de flesta arter och storlekar. Omlöpen kan även fungera som nya strömhabitat och därmed ersätta något av de strömhabitat som förlorats. Är det enbart laxfisk eller andra goda vandrare som skall passera kan en teknisk fiskväg vara en godtagbar lösning. Även i områden med branta dalsidor som gör det svårt att anlägga naturlika fiskvägar och i områden med kulturmiljöer kan tekniska fiskvägar vara ett alternativ. Fiskslussar och fiskhisssar har låg effektivitet och kan inte rekommenderas generellt.

    Väl fungerande fiskpassager bör föra vatten under en stor del av året såvida inte fiskvägen är inriktad på en enskild art med väl kända behov. Naturlika fiskvägar bör, i likhet med naturliga vattendrag, ha en fastställd minsta vattenföring som är tillräcklig för att bevara sträckans habitatvärden.

    Ett vanligt problem är att det används för lite vatten i fiskvägen för att locka fisken till mynningen i tillräckligt hög utsträckning. Ofta behöver extra lockvatten användas för att få fisken att hitta fiskvägen, eller fiskvägarna eftersom det i breda vatten kan vara nödvändigt att ha flera fiskvägar, och vid behov även flera ingångar till fiskvägarna. Lockvattnet bör minst utgöra 5 % av medelvattenföringen på platsen, men det kan i vissa situationer behövas ännu mer vatten, och vid högflöden bör även lockvattnet öka i paritet med detta. Extra lockvatten behöver inte gå i fiskvägen utan kan ledas till fiskvägens nedre öppning.

    Vid nedströmspassage skall anpassade låglutande galler, fiskgaller, användas som leder fisken till en eller flera passagemöjligheter. Spaltvidden mellan gallren ska vara sådan att fisken inte passerar, vilket för vissa arter innebär att spaltvidden inte tillåter fysisk passage av fisk, medan det för andra arter räcker att gallret är en beteendemässig barriär. Idealt skall fisken aldrig komma i direkt med gallret utan ledas rätt väg. I mycket stora älvar kan spjälgaller (louvers) vara ett alternativ, men referensexempel saknas i Sverige i dag, alternativet är låglutande fiskgaller. Beteendeavledning (ljus, ljud, el, bubblor) bör endast användas som åtgärd i kombination med en fysisk avledare, eller på de platser där en fysisk avledare av någon anledning bedöms vara omöjlig att uppföra.

    Utformningen av flyktöppningen är också essentiell för avledarens funktion. För att tillgodose olika arters djuppreferens, kan man antingen placera en flyktöppning i ytan och ytterligare en vid botten (ål). Den vanligaste rekommendationen är att flyktöppningen ska vara successivt avsmalnande, för att åstadkomma en gradvis acceleration utan turbulens. Flyktöppningens, och därmed hela åtgärdens, funktion är beroende av den mängd vatten som tappas i förbipassagen. Enkelt uttryckt, kan man säga att ju mer vatten som tappas genom förbipassagen, desto större sannolikhet att den funkar väl. Internationellt rekommenderas att 2–10 % av det totala flödet används för att säkerställa nedströmspassage, varför rekommendationen är att överdimensionera flyktöppningar för att under åtgärdens driftsättande undersöka vilket flöde som krävs för god funktion

    Det bör betonas att den rödlistade ålen kräver speciella anpassningar vid varje hinder för dess upp- och nedvandring. Rekommendationer på bra åtgärder ges i dokumentet. Kriterier för anlocknings- och passageeffektivitet (upp- och nedströms) i fiskvägar bör fastställas utgående från förekomst av långvandrare (lax, havsöring, ål, flodnejonöga, havsnejonöga), antalet hinder och den geografiska lokaliseringen av lämpliga habitat.  Litteratursammanställningen visar att många befintliga fiskvägar inte fungerar som avsett och bör utvärderas om minsta osäkerhet råder om deras funktion. Utvärderingarna bör ligga till grund för förbättringar av passagerna till dess tillräcklig effektivitet erhålls och resultaten tillställs tillsynsmyndigheten. 

  • 19.
    Christensen, Jonas
    Ekolagen miljöjuridik AB.
    Juridiken kring vatten och avlopp: En översiktlig genomgång av juridiken kring dricksvattenförsörjning  samt avledning och rening av spillvatten och dagvatten2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kommunerna har ett viktigt ansvar för att planera vattenförsörjning och avloppshantering. En förutsättning för en lyckad planering är att det finns en god kommunikation mellan politiker och tjänstemän inom kommunen och en förståelse för varandras roller och den lagstiftning som ligger till grund för det arbete som genomförs på de olika förvaltningarna. Lagstiftningen som reglerar va-försörjningen är splittrad och kan ibland vara svårtolkad.  Havs- och vattenmyndigheten har i denna rapport samlat bestämmelserna som reglerar dricksvattenförsörjning och avloppsvattenhantering, inklusive dagvatten. Förhoppningen är att rapporten ska bidra till att förenkla kunskapsinhämtandet för berörda beslutsfattare. Utgångspunkten är de EU-direktiv som finns men störst fokus har lagts på de nationella författningar som styr dricksvattenförsörjningen och avloppsvattenhanteringen. I olika avsnitt redovisas de grundläggande bestämmelserna i miljöbalken, lagen om allmänna vattentjänster och plan- och bygglagen. Dessutom finns avsnitt som behandlar lagstiftningen om markåtkomst och om olika samverkansformer som anläggningslagen, ledningsrättslagen och lag om förvaltning av samfälligheter. När det gäller dricksvatten tillkommer en beskrivning av livsmedelslagstiftningen.  Rapporten innehåller kortare referat av rättsfall som kan vara av betydelse för läsaren samt tips på litteratur för den som vill fördjupa sig i olika frågor. Dessutom finns ett avsnitt som innehåller grundläggande rättskunskap, bland annat förklaras skillnaden mellan lag, förordning och föreskrift. I samma avsnitt kan man läsa vilka grundläggande rättsliga principer som gäller för myndigheternas verksamhet och vad man särskilt ska tänka på som gäller vid myndighetsutövning. Målgruppen för rapporten är tjänstemän och förtroendevalda hos kommunerna men även handläggare vid andra myndigheter, som kommer i kontakt med frågor som rör vatten och avlopp.

  • 20.
    Cimbritz, Michael
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Lund University.
    Mattsson, Ann
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Gryaab.
    Reningstekniker för läkemedel och mikroföroreningar i avloppsvatten: Redovisning av åtta projekt som fått medel från Havs- och vattenmiljöanslaget 2014-20172018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av regeringen har Havs- och vattenmyndigheten under åren 20142017 finansierat olika projekt för utveckling av reningsteknik i syfte att minska utsläpp av läkemedelsrester och andra svårnedbrytbara föroreningar från kommunala avloppsreningsverk. Sex olika forsknings- och utvecklingsprojekt har genomförts under ledning av forskare kopplade till RISE, Tekniska verken i Linköping, Högskolan Kristianstad, IVL Svenska Miljöinstitutet, Umeå universitet, Lunds universitet och Kungliga tekniska högskolan. I de olika projekten har även kommunala va-organisationer och företag haft centrala roller. Inom ramen för dessa projekt har omfattande försök genomförts, från laboratorieskala till långtidsförsök i fullskala vid avloppsreningsverk i olika delar av landet. Utöver dessa projekt har ytterligare två projekt genomförts inom ramen för utlysningen. Vid Högskolan Kristianstad utfördes en interkalibreringsstudie i syfte att uppnå ökad analyskvalitet och öka medvetenheten om problem förknippade med spåranalys av läkemedelsrester. Vid Lunds universitet genomfördes en omvärldsbevakning med en studieresa till Tyskland och Schweiz för att överföra kunskap och driftserfarenheter från avloppsreningsverk som kompletterats med avancerad rening.  Resultaten från projekten visar att det finns teknik som idag kan tillämpas på svenska kommunala avloppsreningsverk i syfte att avlägsna olika typer av mikroföroreningar, däribland läkemedelsrester. De tekniska lösningar som utvärderats baseras i huvudsak på ozonering eller filtrering genom aktivt kol samt olika kombinationslösningar. Lösningarna har i de flesta fall testats och utvärderats i nära samarbete med personal på avloppsreningsverk, vilket är en förutsättning för att kunna utvärdera teknikerna på ett trovärdigt sätt. Detta skapar goda förutsättningar för fungerande lösningar i stor skala. I ett av projekten har även källsorterande system studerats. Arbetet har i flera fall banat väg för nya forsknings- och utvecklingsprojekt där de parter som arbetat inom nuvarande utlysning kan bidra till och leda utvecklingen av framtidens avloppsvattenrening. Det gäller exempelvis ekotoxikologiska effekter av ozonering, utveckling och förståelse av tillämpningar baserade på aktivt kol och utveckling av analysteknik.  Genom regeringsuppdraget och arbetet i de olika projekten har det skapats en mycket stark plattform att bygga vidare på för införande av avancerad rening vid svenska avloppsreningsverk. I denna rapport beskrivs i korthet och i populärvetenskaplig form bakgrunden till arbetet och resultat från de olika projekten. Kostnader för olika reningstekniker har tagits fram och sammanfattas i rapporten som också erbjuder vägar vidare för den intresserade läsaren.

  • 21.
    Constantino, Sebastian
    et al.
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Roth, Susanna
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Svanström, Stefan
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Hallmén, Karin
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Mentzer, Jens
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Engwall, Ylva
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Vretborn, Max
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Johannesson, Joacim
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Lingsten, Linda
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Ekonomisk statistik om sektorer som är beroende av havet: Underlag till inledande bedömning 2018 inom havsmiljöförordningen2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den totala omsättningen i de maritima näringarna är omkring 160 000 miljoner kronor, vilket utgör cirka 2,2 procent av Sveriges totala omsättning. I dessa näringar uppgår den totala anställningen till omkring 73 000 som utgör 2,8 procent av Sveriges totala anställningar. I en uppdelning av maritima näringar i sektorer är marin turism den största, följt av sjöfart och hamnar och stödtjänster.

    Vi gav Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att identifiera och redovisa den ekonomiska betydelsen av Sveriges maritima näringar. Resultatet redovisas i denna rapport. Det kommer också att användas som en del i vår inledande bedömning för havsmiljöförordningen (havsmiljödirektivet).

  • 22. Dahlgren, Kristin
    Baskartering och verifiering av blottade ler- och sandbottnar (1140) i Västerbottens län2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The aim of this study was to produce potential distribution maps of the Natura 2000- habitat Mudflats and sandflats not covered by seawater at low tide (habitat code 1140), by using aerial photographs (orthophotos) and field authentication. Through field authentication, a calibration of the method was planned. The colours of the orthophotos were to be connected to the correct habitat.   Different areas with different conditions were visited in field. This included areas with and without the influence of freshwater, areas from the two districts Bothnian Bay and Bothnian Sea and areas from north to south in the county.   No differences in colour of the photos could be detected connected to the influence of freshwater. Generally we thought that the calibration method worked really well, with the exception for the northern part of the county, where the water was much darker. This might be due either to the high amount of humic particles coming from land, or the fact that the photos were taken on another time, when the water level was higher than in the southern part.   Our recommendation is therefore to increase the amount of field authentications in the north as well as when the photos have been taken when the water level was high.

  • 23. Degerman, Erik
    et al.
    Calles, Olle
    Näslund, Ingemar
    Wickström, Håkan
    Påverkan på strömlevande fisk: Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått  och bästa möjliga teknik för vattenkraft2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En anläggning av en damm i ett strömmande vattensystem får stor inverkan på fiskfaunan även om en fungerande fiskväg anläggs genom själva dammkroppen. Orsaken är att ett lugnvatten skapas i ett tidigare strömmande område. Som en följd kommer fiskfaunan att förändras och arter som är anpassade till lugnvatten kommer att dominera över den tidigare strömfiskfaunan. Fiskfaunan förändras både uppströms, nedströms och i det nya lugnvattnet. 

    De fiskar som gynnas av anlagda lugnvatten ökar predationen på strömfiskar som öring, harr och lax som lever på platsen eller försöker passera igenom lugnvattnet. Även andra vandrande arter påverkas, t.ex. ål. Vid höga migrationsförluster kommer bestånden av vandrade fisk att missgynnas. Detta innebär en direkt förlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i form av fiske.

    Några av de studier som redovisas har observerat stor dödlighet hos utvandrande smolt av öring och ål även i mycket små dammar, dammar ovanför små strömkraftverk, dammar för närsaltretention eller i spegeldammar nedströms kraftverk.  Effekten av även små dammar är stor och i möjligaste mån skall man undvika att anlägga konstgjorda lugnvatten i strömmande vattendragsavsnitt. Den bästa möjliga tekniken vid anläggning av fiskvägar förbi mindre dammar kan därför vara att anlägga fiskvägen förbi både dammbyggnaden och lugnvattnet. Vidare bör man undvika att anlägga spegeldammar eller andra konstgjorda lugnvatten i tidigare strömhabitat.

  • 24.
    Degerman, Erik
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Petersson, Erik
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Bergquist, Björn
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Effekter av kalkning på fisk i rinnande vatten: Resultat från 30 år av elfisken i kalkade vattendrag2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport har vi utvärderat effekten av kalkning på fisk i vattendrag på nationell nivå med fokus på perioden 1982–2012. Uppgifter om kalkdoser, kalkningsmetoder, vattenkemi och elfiskedata från 609 vattendrag över hela Sverige har använts. Sammanlagt ingick 1029 elfiskelokaler från kalkade vatten och 195 lokaler från okalkade referensvattendrag (totalt 17 492 elfisketillfällen). Referensvattendragen har utgående från pH och alkalinitet indelats i sura, neutrala och kalkrika.   

    Totalt fångades 38 fiskarter, 2 kräftarter och 2 fiskhybrider vid elfiskena. Den vanligaste arten var öring som erhölls vid 90 % av elfisketillfällena, därefter kom elritsa (33 %) och stensimpa (24 %).  Den vattenkemiska effekten har inte utvärderats närmare, men det förelåg en tydlig effekt på pH av kalkning och efter 5-8 års kalkning var lägsta uppmätta pH signifikant över 6,0 som medelvärde för samtliga kalkade vatten. Andelen tillfällen med sura episoder (pH <6,0 respektive pH <5,6) minskade över tid. De vattendrag där det var svårast att upprätthålla pH över 5,6 hade små avrinningsområden (<10 km2), låg andel sjö och en låg kalkdos.   

    Kalkning med doserare uppvisade en högre frekvens av sura episoder jämfört med sjö- och våtmarkskalkning. Efter ett antal år fungerade doserarkalkningen bättre, ofta efter att den kombinerats med våtmarkskalkning.  Resultaten från 30 års elfisken visar att kalkningsverksamheten successivt har nått förväntade resultat. Antalet fångade fiskarter ökade signifikant efter kalkstart och efter 13-16 år hade antalet nått nivån i neutrala referenser. På de kalkade lokalerna ökade 13 av 14 undersökta arter i förekomst och 8 av dessa signifikant: abborre, bergsimpa, braxen, gädda, lake, lax, mört och öring.   

    Andel elfisketillfällen med konstaterad reproduktion, dvs. förekomst av årsungar, ökade signifikant efter kalkning och nådde samma nivåer som i neutrala referenser för öring, lax, stensimpa, elritsa, gädda, lake och mört. För öring tog det över 12 år efter kalkstart innan reproduktionen motsvarade den i neutrala referenser.  Den ekologiska statusen förbättrades signifikant. Sju år efter påbörjad kalkning uppnåddes en signifikant förändring i ekologisk status och efter tolv år visade medelvärdet för lokalerna på god ekologisk status.   

    Sammantaget visade resultaten på en normalisering av fiskfaunan på kalkade lokaler. Genomgående var fiskfaunan signifikant skild från den i sura referenser och blev med tiden alltmer lik den i neutrala referenser, men var fortfarande klart skild från den i kalkrika referenser.  Det var tydligt att återkolonisationen av arter tog lång tid, vilket innebär att kalkningsverksamheten måste vara långsiktig. På lokaler med vattenkemisk provtagning minst fyra gånger under året undersöktes effekten av årets lägsta uppmätta pH på fisk. I neutrala referensvattendrag konstaterades reproduktion av öring vid i medeltal 82,8 % av elfisketillfällena. I kalkade vattendrag ökade andelen tillfällen med öringreproduktion med uppmätt lägsta pH. Ett lägsta pH på 5,6-5,9 låg i underkant för en reproduktion som i neutrala referenser, medan ett lägsta pH på 6,0-6,2 låg i överkant. Även för flera andra arter ökade andelen elfisketillfällen då reproduktion konstaterades med ökat lägsta uppmätta pH, t ex för elritsa, lax och simpor (berg- och stensimpa sammantaget). För elritsa krävdes ett lägsta pH på 6,0-6,2 för att nå reproduktion som i neutrala referenser, för simpor krävdes över 6,2.   

    Ekologisk status är ett index som visar om fiskfaunan liknar den i opåverkade vatten. Medelvärdet för ekologisk status i neutrala referenser var 0,52. På kalkade lokaler där lägsta uppmätta pH under året understeg 6,0 var den ekologiska statusen signifikant lägre än i neutrala referenser. På kalkade lokaler som hade ett uppmätt lägsta pH på minst 6,0 var den ekologiska statusen högre och likvärdig med den i neutrala referenser.  Vår slutsats är att i försurade vattendrag innebär ett mål för lägsta pH på 5,6 en betydande risk att en normaliserad fiskfauna inte uppnås. Vi anser att målet för kalkningsverksamheten ska vara en normalisering av flora och fauna och utgående från fisk bör lägsta tillåtna pH därför sättas till minst 6,0.

  • 25.
    Ejhed, Heléne
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Environmental Research Institute, IVL.
    Widén-Nilsson,, Elin
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Tengdelius Brunell, Johanna
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Hytteborn, Julia
    SCB.
    Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2014: Sveriges underlag till Helcoms sjätte Pollution Load Compilation2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report represents the latest, most detailed and reliable assessment of nutrient loads from Swedish sources yet made. This report, together with its background reports, presents results, source data and calculations techniques with a level of detail intended to achieve full transparency and traceability as well as to permit further use of this work in Swedish water management. 

    The Swedish Agency for Marine and Water Management gave SMED the task of evaluating sources of nitrogen- and phosphorus loads for the year 2014 and assessing the magnitude of those loads on lakes, water courses and the sea across Sweden. The aim was to produce the basis for Sweden’s national reporting to the Helcom ’Pollution Load Compilation 6 – PLC 6’ and to support water management work in Sweden. Similar calculations have been made previously but never with such high resolution in the input data. The work required processing and analysis of large amounts data to give complete information for the whole of Sweden, divided up into approximately 23 000 water bodies. 

    This increased resolution, together with the improved quality of input data and newly developed calculation routines provide more reliable estimates of total loads even at the local scale. The development work that has been completed will form the basis of the next load assessment report, PLC 7, the indepth evaluation of the national environmental target ’Zero eutrophication’ and future work within marine and water management. 

    The new calculations make use of new, high resolution land-use and soiltype maps, new data concerning purification in off-mains sewerage and storm water as well as a new height database (with 2 metres horizontal resolution). The height database has been used to calculate slope steepness, which is of great importance for estimates of phosphorus leakage. New observations in forest areas in southwestern Sweden have provided a better understanding of nutrient leakage in woodland areas and a new nutrient retention model has been developed as a result. These improved input data and high resolution calculation tools improve certainty in the results even at a local scale for individual water bodies. The results are made publically available through a new web tool, ’Technical Calculation System: Water’ (TBV, tbv.smhi.se).

    The results are presented in terms of gross- and net loads. Gross loads are the amount of nutrients released at source to a water body or lake from for example a sewage treatment works or an agricultural field. Net loads are the proportion of the gross loads that reach the sea. Additionally, results are presented as anthropogenic and total loads. Anthropogenic loads come from human activities, such as crop production in agriculture or emissions from industry. Total loads are the sum of the anthropogenic loads and background loads, which are the natural loads which would occur even if people were not present. The boundary between what is background and what are anthropogenic loads is based on the Helcom definition where all soil use contributes with both a natural load and possibly also an anthropogenic load. For example loads from landuse covered with forest are considered background, while loads from a clearcut or agriculture are considered the sum of both anthropogenic and background loads. In results where only anthropogenic loads are presented, the background loads have been taken away.

    Agricultural and forest land are the two largest sources of total loads to the sea for both nitrogen and phosphorus, with 34 100 and 34 900 tonnes of nitrogen and 1 100 and 850 tonnes of phosphorus, respectively during 2014. Together, these sources account for roughly 60% of the total load. For anthropogenic loads, agriculture is the largest source (23 300 tonnes nitrogen and 460 tonnes phosphorus), followed by emissions from sewage treatment works (14 000 tonnes of nitrogen and 240 tonnes of phosphorus). Loads from forest soils contribute only to the background loads while clear cuts, which a classed as an anthropogenic load contribute with only about 1500 tonnes of nitrogen and 20 tonnes of phosphorus. 

    The Bothnian Sea, Baltic Proper and Kattegat are those sea areas which receive the most nitrogen from Sweden’s total loads (29 500 tonnes, 29 400 tonnes and 28 700 tonnes respectively, or approximately 25% each). In the Bothnian Sea however, the greater part of this load is ’natural’ background loads. The Baltic Proper and Kattegat receive the most anthropogenic nitrogen, 33% and 31% respectively.  For phosphorus, most goes to the Bothnian Sea (990 tonnes or 30% of the total load). Just under a quarter reaches the Baltic Proper (780 tonnes) and about a fifth reaches the Kattegat and the Bothnian Sea (680 and 630 tonnes respectively). 

    The Baltic Sea Action Plan (BSAP) provides emissions targets, with the aim of achieving good environmental status in the Baltic Sea (including the Kattegat). According to this analysis, the target for phosphorus is achieved in all basins except the Baltic Proper, where the target is extremely challenging and it will be difficult to reduce the phosphorus loads under the load ceiling (308 tonnes).This requires substantial measures on the anthropogenic load, but further challenging, is that the background loads are a significant proportion of the total load. Total net phosphorus load to the Baltic Proper is 780 tonnes per year according to these calculations, of which 370 tonnes are background loads. This requires therefore that measures must even reduce the background load, for example through creation of wetlands. For even the Baltic  Proper to achieve good environmental status with regard to eutrophication, measures will be required in all sub-basins of the Baltic Sea.  Because of the major changes in methods and input data, it is not possible to directly compare how loads have changed since PLC 5 (based on 2006 data) or the in-depth analysis of the national environmental target ’Zero eutrophication’ (based on 2011 data). For example, the total area of agricultural land has fallen by 1900 km2 since 2006, which leads to a reduction in the estimated nutrient losses. The magnitude of this reduction cannot presently be read from the calculations as they have been made with higher resolution in data compared with earlier years. At the same time, the new calculations show that the anthropogenic part is lower than earlier calculated. Recalculation of the older PLC data with the new methods is necessary to clarify how much of the observed changes result from measures within farming and how much is due to the improved input data and calculations. Nutrient loads from point sources are calculated in the same way as before and for these it is clear that discharges have reduced. In PLC 6 (2014) sewage treatment works were responsible for 240 tonnes of phosphorus and 14 000 tonnes of nitrogen, while in PLC 5 (2006) loads were 350 tonnes of phosphorus and 17 000 tonnes of nitrogen (net). Industry have also reduced their impact and are responsible for 250 tonnes of phosphorus and 3 800 tonnes of nitrogen, compared with 320 tonnes phosphorus and 4 800 tonnes nitrogen in 2006.

  • 26.
    Ekholm, Janna
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Båtbottentvättning av fritidsbåtar: Översyn av kommunernas varierande regler som rör fritidsbåtshamnar2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Giftiga båtbottenfärger motverkar påväxt på båtskroven men hotar livet i haven. Påväxt på båtbotten ökar bränsleförbrukningen och ger sämre manöveregenskaper vilket har negativ påverkan på miljön såväl som säkerheten. Båtbottenfärgernas oönskade effekter har inneburit att reglerna mot dem successivt skärpts men fortfarande är giftig båtbottenfärg det vanligaste skyddet mot påväxt och det finns många bottenmålade båtar i våra svenska vatten. Det finns idag inga alternativa lösningar till de giftiga båtbottenfärgerna som passar alla typer av båtar och båtägare. I avsaknad av alternativ är det viktigt att minimera och effektivisera användandet av båtbottenfärg samt att omhänderta färgrester och förorenat material i samband med rengöring. Det är också viktigt att båtägare i ökad grad använder sig av mekanisk rengöring i form av spolplattor, borsvättar och tvätt för hand som alternativ till att måla båten.  Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att, i samråd med Naturvårdsverket och Transportstyrelsen, utreda miljöpåverkan av borsttvättar, spolplattor och tvätt på land samt att ta fram riktlinjer och riktvärden till stöd för kommunerna. Denna rapport och bilagda riktlinjer för båtbottentvätt av fritidsbåtar utgör vår samlade redovisning av uppdraget. Vi hoppas att kommuner och hamnägare finner dessa riktlinjer användbara och att miljöpåverkan från fritidsbåtsektorn kan minska i framtiden!

  • 27.
    Emmerson, Richard
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Evaluation of the implementation of Ospar measures in Sweden2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The adoption of measures to protect and conserve the marine environment of the NorthEast Atlantic is a field in which the OSPAR Commission has been working for over thirty years. OSPAR measures in the form of Decisions and Recommendations for the protection of the marine environment have often acted as a forerunner of European Union environmental action. Substantial progress has been made in addressing discharges, emissions and losses of hazardous substances, nutrients and radioactive substances. While these fields still remain relevant, OSPAR’s work on measures has now moved on to focus on biological diversity.

    Since 2011, the Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM) has been responsible for the coordination of Sweden’s work within the OSPAR Convention for the protection of the marine environment of the North-East Atlantic. SwAM is also responsible for the implementation of the EU Marine Strategy Framework Directive (MSFD) to achieve good environmental status in Sweden’s marine waters and for those national Environmental Quality Objectives most relevant to the aquatic environment.

    This report examines and elaborates the contribution of the development and implementation of OSPAR measures to achieving good environmental status and moving towards Sweden’s environmental quality objectives. Following a general background on OSPAR, MSFD and Sweden’s system of environmental quality objectives, the development and history of OSPAR measures (decisions and recommendations) is described. The development of a methodology for evaluation of the implementation of OSPAR measures is presented. This methodology has then been used to guide an evaluation of the implementation of OSPAR measures in Sweden based on information report to OSPAR and available from national authorities. Finally a series of conclusions and recommendations are presented to guide future implementation work on OSPAR measures. It is clear that Sweden’s engagement in OSPAR has been of benefit in promoting marine environmental protection both in Sweden and other countries sharing the marine waters that surround Sweden. Overall, Sweden has a strong track record of engagement in OSPAR work and in fulfilling its commitments and obligations. The report does, however, highlight a small number of long-standing measures where implementation has not been completed either because the requirements of the measure have not been met or because a full implementation has not been demonstrated in the information reported even though it has occurred. For more the recently adopted biodiversity measures the implementation process is still underway. The evaluation highlights a number of steps that could be taken to secure this legacy through improved information recording and also points towards areas where an improved national implementation process could assist OSPAR work.

    The report recommends that SwAM promotes that any future measures adopted by OSPAR have a more clearly described regional coordination role in the context of MSFD. This can help build synergy and reciprocity between the two processes with OSPAR offering a regional coordination mechanism to support MSFD objectives and the legal framework of the MSFD providing a means to underpin work towards OSPAR’s objectives. Alongside this efforts should continue to make use of OSPAR to pioneer new forms of action for which regional coordination would be of benefit (as has been the case in the past with hazardous substances and biodiversity, litter and noise), both within the context of MSFD and beyond. Increased recognition of the contribution of Sweden’s engagement in regional sea cooperation (including through OSPAR) to the system of environmental objectives would enhance understanding and profile of the regional sea work. An official description of how OSPAR and other regional sea work, such as through HELCOM, are seen to apply in areas where the convention areas overlap would help to guide work by other state authorities.

    SwAM is recommended to continue Sweden’s positive record of engagement in OSPAR work by ensuring that the quality of information provided on the implementation of measures is sufficiently detailed to provide a fully auditable record of Sweden’s implementation of OSPAR measures. It is recommended that, for the avoidance of doubt, Swedish authorities reporting on implementation of OSPAR measures should always provide a national view on whether a measure has been fully implemented or whether work to implement the measure is still in progress.

    Efforts to enhance the engagement of implementing bodies in work to implement OSPAR’s measures need to be nurtured and supported to build the engagement of other relevant national authorities, county administration boards and municipalities. It is suggested to consider an improved information recording on the national implementation process for OSPAR measures. This would benefit the implementation process for the more recently adopted biodiversity measures. There may be synergies that could be developed with existing information systems developed in other contexts, such as VISS (developed by the Water Authorities for Water Framework Directive measures) or Skötsel DOS (developed by SEPA for measures in protected areas). 

    Within OSPAR, SwAM is invited to consider promoting approaches to develop a better shared understanding of how and when formal OSPAR decisions and recommendations should be developed which would help those Contracting Party delegates charged with the development of programmes and measures. SwAM is invited to propose that OSPAR work to develop its information systems includes the recording information on measures and their implementation. It is proposed that information on OSPAR measures compiled in spreadsheet form to support analysis in this project would provide a basis for a relational database on OSPAR measures. Building systems for reporting on implementation with improved content management by Contracting Parties would be beneficial to the OSPAR measures and actions programme (MAP). There may be benefits in coordinating this work with other Regional Sea Organisations. To support work according its commitment to apply an ecosystem approach OSPAR should also continue to develop its evaluation of the implementation of measures in close association with the development of its monitoring and assessment work. SwAM is invited to make use of the framework for the evaluation of the implementation of OSPAR measures developed in this project to support discussion in OSPAR on future implementation of measures and its link to the evaluation of the effectiveness of measures in OSPAR monitoring and assessment work.

  • 28.
    Engwall, Ylva
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Rydell, Linda
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    God havsmiljö 2020: Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 4: Åtgärdsprogram för havsmiljön2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram ett åtgärdsprogram för havsmiljön (ÅPH) för Nordsjön och Östersjön. ÅPH har tagits fram enligt havsmiljöförordningen, som är det svenska genomförandet av EU:s havsmiljödirektiv. Åtgärdsprogrammet för havsmiljön anger vilka åtgärder som behövs för att miljökvalitetsnormerna för havet ska kunna följas för att god havsmiljö ska uppnås på sikt. Det kompletterar pågående arbete och vattenförvaltningens åtgärdsprogram.

    Vi föreslår trettiotvå olika åtgärder

    ÅPH följer bestämmelserna i 5 kap. miljöbalken och riktas till myndigheter och kommuner. För varje åtgärd finns en ansvarig myndighet som behöver genomföra åtgärden och ofta medverkar flera myndigheter. De flesta åtgärder är av styrmedelstyp som till exempel vägledningar, utredningar, information och bidrag. Dessa leder direkt eller indirekt till att de fysiska åtgärderna genomförs.

    Vi har tagit fram 32 olika åtgärder inom områdena 

    • främmande arter

    • fiskar och skaldjur som påverkas av fiske

    • övergödning

    • bestående förändringar av hydrografiska villkor

    • farliga ämnen

    • marint avfall

    • biologisk mångfald

    • marina skyddade områden 

    • restaurering

    Många faktorer påverkar god status till 2020

    De belastningar som vi övergripande bedömer ha störst påverkan på den svenska havsmiljön är tillförsel av näringsämnen, uttag av arter genom fiske samt tillförsel av farliga ämnen. I ÅPH finns åtgärder för att minska påverkan på havet inom dessa områden. När det gäller att minska tillförseln av näringsämnen och farliga ämnen måste detta ske främst genom landbaserade åtgärder vilka hanteras inom vattenförvaltningens åtgärdsprogram. Genomförande av vattenförvaltningens åtgärdsprogram är därför en förutsättning för att nå god miljöstatus. Det finns även nationella åtgärder för fiske i ÅPH, men här är också arbete inom EU:s gemensamma fiskeripolitik viktigt.

    Åtgärdsprogrammet för havsmiljön syftar till ett helhetsperspektiv på åtgärdsarbetet där åtgärder inom olika områden kompletterar varandra. Inom ett flertal områden råder dock kunskapsbrist. Det innebär att det är svårt att bedöma vilken omfattning eller typ av åtgärder som behövs. Det gäller också kostnader och effekter. Kunskapsförstärkning behövs till exempel om marina livsmiljöers utbredning och om deras tillstånd. Även om vi lyckas genomföra programmet i sin helhet och därmed reducera påverkan kommer vi inte att nå god miljöstatus generellt till 2020. Detta beror  främst på den långa återställningstid som haven behöver. Även internationell påverkan – som luftföroreningar och marint skräp – kan vara viktigt men här är kunskapsläget sämre. För att komma åt sådana belastningar krävs ett kraftfullt internationellt samarbete. När ÅPH rapporteras till EU-kommissionen kommer vi också att rapportera att vi inte förväntar oss nå god miljöstatus 2020 för alla temaområden. 

    Åtgärdsprogrammet är en god miljöinvestering

    Om åtgärdsprogrammet för havsmiljön genomförs bedömer vi att den samhällsekonomiska nyttan som kan uppnås överstiger kostnaderna. Vi uppskattar den totala kostnaden för att genomföra ÅPH till cirka 2 miljarder kronor under perioden 2016–2030. De uppskattade nyttorna uppgår till cirka 6,8 miljarder kronor under samma period. Det framgår tydligt av konsekvensanalysen att det kommer att vara en god investering att genomföra ÅPH, både för miljön och för de samhällsekonomiska nyttor som genereras i förhållande till kostnaderna.

    Samordning med annat miljöarbete

    Att genomföra havsmiljöförordningen är en del i arbetet med att nå de svenska miljökvalitetsmålen. På så sätt knyts de politiskt beslutade målen för svenska hav samman med de juridiskt bindande miljökvalitetsnormerna för havsmiljön.  Åtgärdsprogrammet för havsmiljön har tagits fram parallellt med åtgärdsprogrammet inom vattenförvaltningen1. De båda åtgärdsprogrammen kompletterar varandra, framför allt åtgärder för att minska närsaltsbelastningen till havet. För att nå de internationellt överenskomna målen inom Aktionsplanen för Östersjön (BSAP) behövs åtgärder på land och dessa finns i vattenförvaltningen. Det nuvarande förslaget till reviderat åtgärdsprogram för vattenförvaltningen innebär att tillförseln att kväve och fosfor kommer att minska vilket gör att vi i stort sett når målen. Däremot är minskningen inte tillräcklig för att uppnå målen i BSAP. För att komplettera annat åtgärdsarbete vill vi utreda hur den interna belastningen av kväve och fosfor i Östersjön kan minskas. Vi tror att det kan leda till bättre havsmiljö, framför allt lokalt. Den svenska havsplaneringen är en process för att planera för var verksamheter bör lokaliseras så att god miljöstatus och en hållbar användning av haven kan uppnås. Flera föreslagna åtgärder behöver också hanteras i det pågående arbetet med att utarbeta havsplaner.  Arbetet med att genomföra havsmiljöförordningen innebär även samverkan med våra grannländer kring åtgärder i den gemensamma havsmiljön. Det gäller bland annat bilaterala samarbeten, inom de regionala havskonventionerna Ospar och Helcom samt på EU-nivå. Nationellt samråd om åtgärdsprogrammet för havsmiljön pågick mellan 1 februari och 30 april 2015. Åtgärdsprogrammet fastställdes den 14 december 2015 och rapporteras till EU-kommissionen i början av 2016. Från 2016 startar arbetet med att genomföra åtgärderna och följa upp genomförandet.

  • 29.
    Fauville, Géraldine
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Gotensparre, Susan
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Marin pedagogik: Inventering av lokala behov av stöd och kunskapsmaterial2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Regeringen gav Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att bidra till att stärka arbetet med utbildning för hållbar utveckling inom havs- och vattenfrågor, särskilt marin pedagogik. Uppdraget har genomförts av Havsmiljöinstitutet och forskare vid Göteborgs universitet som kontaktat lokala aktörer inom marin pedagogik, och inventerat deras behov av kunskapsmaterial och stöd.

    Marin pedagogik är ett verktyg för att skapa förståelse för hur havet påverkar oss människor och för hur vi påverkar havet, vilket kallas för ocean literacy på engelska och som översätts till havsmedvetenhet i rapporten. En marinpedagogisk aktör förmedlar information om havet och/eller sambandet mellan vatten och hav, vilket i sin tur kan ge upphov till havsmedvetenhet om mottagaren tar ställning till informationen och sätter in den i ett förståeligt sammanhang.

    Regeringsuppdraget avgränsades genom att inkludera aktörer vilka fokuserade helt eller delvis på havsvatten och som befinner sig utanför det obligatoriska skolväsendet.

    Aktörerna lyfter fram behov av:

    • finansiellt stöd (som bör vara långsiktigt)
    • nätverk (mötestillfällen skapas)
    • databas (för att dela med sig av marinpedagogiska resurser.

    Aktörerna efterlyser kunskapsmaterial av olika slag, främst:

    • skriftligt material/information (material anpassade för olika åldrar
    • Digitala resurser (för att inspirera och engagera ungdomar)
    • forskarkontakt (som behövs för metod- och faktakoll)
  • 30.
    Florin, Ann-Britt
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Department of Aquatic Resources, Institute of Coastal Research,The Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Jonsson, Anna-Li
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Department of Aquatic Resources, Institute of Coastal Research,The Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Fredriksson, Ronny
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Department of Aquatic Resources, Institute of Coastal Research,The Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Sik i Östersjön: en kunskapssammanställning2019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapporten "Sik i Östersjön – en kunskapssammanställning" innehåller en kortfattad översikt över beståndets ekologi, status och utbredning. I sammanställningen ges förslag på metoder och ansatser, som ett led i arbetet med att förbättra beståndets status och utöka kunskapen om siken i Östersjön.

    Sik är en laxfisk som förekommer längs kusterna i Bottniska viken, Ålands hav och Egentliga Östersjön, men kan även påträffas i anslutning till sötvatten längs västkusten. I Östersjön delas siken in efter lekbeteende i de två formerna älvlekande sik (även kallad vandringssik) och havslekande sik (även kallad havssik). De skiljer sig åt med avseende på födoval, tillväxthastighet, lekbeteenden och morfologiska egenskaper. Genetiskt är dock skillnaden större mellan olika populationer än mellan olika former.

    Sik har traditionellt varit viktig både för yrkes- och fritidsfisket och fångas främst med bottensatta fällor och nät. Yrkesfiskets landningar av sik har mer än halverats i Östersjön sedan mitten av 1990-talet och är nu runt 100 ton årligen. Tydligast är denna minskning i Bottniska viken där merparten av sikfisket bedrivs. Skattningar av fritidsfiskets fångster är osäkra, men uppgifterna tyder på att omfattningen är betydande, motsvarande hälften upp till två gånger så stora som yrkesfiskets.

    Det finns ingen riktad regelbunden övervakning av sik i Östersjön och sik fångas enbart sparsamt i den reguljära kustfiskövervakningen. De data som finns från yrkesfisket och nätprovfisken visar att fångst per ansträngning har minskat i Bottniska viken sedan 1990-talet.

    De senaste åren är dock utvecklingen positiv i Bottenviken.Orsakerna till sikens tillbakagång är inte klarlagda men högt fisketryck, vattenkraftsutbyggnad, ökande vattentemperatur, minskande isutbredning, förändrat ekosystem, ökande säl- och skarvbestånd, eutrofiering och lågt pH kan ha bidragit till den negativa utvecklingen.Lekfredning och fiskefritt område i Södra Bottenhavet har visat sig ge goda effekter på sikbeståndet. I Finland sker stora utsättningar som är effektiva för att upprätthålla ett fiske.

    I denna sammanställning har vi identifierat följande kunskapsuppbyggande åtgärder för sik i Östersjön:

    • Långsiktig, standardiserad övervakning av beståndens utveckling
    • Undersökning av påverkan av predation från säl och skarv
    • Undersökning av påverkan av fiske
    • Utveckling av metoder för identifiering och kartläggning av ekotypernas förekomst
    • Kartläggning av viktiga lek- och uppväxtmiljöer
    • Analys av effekter av utsättningar av yngel och juvenil sik
  • 31.
    Florén, Karl
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Wijkmark, Nicklas
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Fyhr, Frida
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Beltrán, José
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Tano, Stina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Enhus, Carolina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Kartering av marina naturvärden i Västerbottens län2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    As a part of the mapping of the seafloor along the Swedish coasts performed by the Swedish Agency for Marine and Water Management, benthic ecosystem components and conservation values were mapped in high resolution in Västerbotten County. The mapping was performed with spatial modelling based on both already existing biological data as well data from new surveys performed within this project and continuous layers of physical, chemical and anthropogenic variables. In total 11 continuous maps of vegetation and epifauna, five maps of infauna, one map of whitefish fry, one map of Helcom Underwater Biotopes (HUB) and one map of conservation values were created.

  • 32.
    Florén, Karl
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Wijkmark, Nicklas
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Fyhr, Frida
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Tano, Stina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Beltrán, José
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Kartering av bentiska naturvärden i Bottniska Viken2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    As a part of the mapping of the seafloor along the Swedish coasts performed by the Swedish Agency for Marine and Water Management, benthic ecosystem components and conservation values were mapped on a coarse level in the Gulf of Bothnia. The mapping was performed with spatial modelling based on both already existing biological data as well data from new surveys performed within this project and continuous layers of physical, chemical and anthropogenic variables. In total 17 continuous maps of vegetation and epifauna, seven maps of infauna and one map of total conservation values were created.

  • 33.
    Forsman, Björn
    SSPA Sweden AB.
    Omdirigeringsanalys av sjöfart kring Hoburgs bank och Midsjöbankarna: Underlag inom svensk havsplanering2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    SSPA har anlitats för att ta fram underlag för Havs- och vattenmyndighetens havsplaneringsuppdrag, genom att utreda konsekvenser av möjliga omdirigeringsalternativ för fartygstrafiken kring de känsliga Midsjöbankarna och Hoburgs bank. Rapporten syftar till att ge myndigheten ett välgrundat underlag för att utforma och motivera eventuella förslag till omdirigering av fartygstrafik.  

    En detaljerad analys av dagens sjötrafik, baserad på AIS-data från hela 2015, har genomförts och jämförs med scenarion där motsvarande sjötrafik omdirigerats till alternativa leder för att minska miljöbelastningen på bankarna.   

    Konsekvensberäkningarna för de två huvudalternativen; djupvattenleden söder om Hoburgs bank respektive leden väster om Gotland, analyseras var för sig genom att all omdirigerad trafik förutsätts passera endera leden.   

    Inverkan av grunt vatten kan ge betydande motståndsökning och det är därför viktigt att skillnaderna mellan lederna beaktas så att grundvatteneffekternas inverkan på beräknade förbruknings- och emissionsvärden ger en rättvisande bild. SSPA har genom omfattande systematiska modellförsök tagit fram och nyttjat detaljerade empiriska beräkningsmodeller för grundvatteneffekterna.   

    Av de analyserade och jämförda omdirigeringsalternativen ger det väster om Gotland en lägre total bränsleförbrukning än djupvattenleden söder om Hoburgs bank. Båda omdirigeringsalternativen är längre än dagens rutt norr om Hoburgs bank, men förlängningen är något mindre för alternativet väster om Gotland än djupvattenleden.  

    De beräknade förbrukningsökningarna för omdirigeringsalternativen är lägre än de procentuella förlängningarna. Detta beror att grundvatteneffekten är mindre för de djupare omdirigeringsalternativen än för den i dag trafikerade rutten norr om Hoburgs bank.  

    Beräknade bränsle- och energiförbrukningsuppgifter har även kombinerats med emissionsdata för att uppskatta de respektive omdirigeringsalternativens konsekvenser avseende emissioner av växthusgaser och förorenande ämnen. Samhörande kostnadsökningar och indirekta kostnader presenteras också.   

    Omdirigeringsalternativet väster om Gotland är marginellt gynnsammare än djupvattenrutten ur förbrukningssynpunkt, men konsekvensberäkningar avseende kollision- och grundstötningsrisker indikerar att djupvattenleden är fördelaktigare vad avser olycksrisker och eventuella stora oljeutsläpp.   

    Små operationella oljeutsläpp med begränsad varaktighet, anges ofta vara orsaken till omfattande fågeldöd vid bankarna. Redovisat beräkningsexempel visar att omdirigeringsåtgärder som ökar avståndet mellan sjötrafiklederna och bankarna kan ha goda förutsättningar att förbättra situationen.

  • 34.
    Forsman, Björn
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, SSPA.
    Forsman, Nelly
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, SSPA.
    Sjöfartsanalyser i havsplaneringen: Konsekvenser av möjlig omdirigering av fartygstrafik kring tre planerade vindbruksområden: Södra Skåne, Långgrund utanför Norrköping/Oxelösund och Campsgrund i Gävlebukten2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I sitt uppdrag att ta fram havsplaner identifierar Havs- och vattenmyndigheten (HaV) bl.a. ytor för; användningsområde sjöfart. I vissa fall måste dessa anpassas till andra identifierade användningsområden, såsom exempelvis energiproduktion och planerade vindbruksprojekt. På uppdrag av HaV har SSPA analyserat möjliga omdirigeringsalternativ för sjöfarten kring tre olika planerade vindbruksområden genom att jämföra dagens sjötrafik och konsekvenserna av olika omdirigeringsalternativ vad avser bränsleförbrukning och -kostnader, tidsåtgång, avgasemissioner samt olycksrisker. 

    AIS-registreringar från 2016 och kompletterande fartygsdata används för att beräkna fartygens framdrivningsmotstånd, effektbehov samt bränsleförbrukning. Inverkan av vattendjupet på framdrivningsmotståndet beaktas särskilt och detaljerade djupdata hämtas från EMODnet. Bedömning av om och hur omdirigeringarna påverkar grundstötnings-  och kollisionsrisker görs med ledning av resultat framtagna med beräkningsprogrammet IWRAP Mk2. De tre analyserade områdena omfattar: 

    Södra Skåne – För trafikflödet med ca 16 000 fartygspassager per år mellan Falsterborev och Bornholmsgattet utreds omdirigering till en något sydligare rutt. Härigenom ökas avståndet till ett planerat vindkraftsområde söder om Trelleborg.  

    Långgrund utanför Norrköping/Oxelösund – Ca 850 fartyg per år passerar idag på olika rutter genom ett planerat vindkraftsområde och omdirigering till ett stråk söder om vindkraftsområdet utreds. 

    Gävlebukten – Ett vindkraftsområde utreds vid Campsgrund och omdirigeringsförslaget innebär att ca 1 400 fartygspassager samlas till ett stråk norr om grundet. För södra Skåne visar konsekvensberäkningarna för omdirigeringen på en mycket liten förbrukningsökning; ca 0,13 % och en förlängd passagetid av endast ca 1 minut. Grundstötningssannolikheten ökar inte nämnvärt av omdirigering jämfört med nuläget. Beräkningarna indikerar en liten ökning av kollisioner vid omkörningar men i praktiken bedöms ändå en föreslagen ny TSS bidra till ökad säkerhet och minskad kollisionsrisk för omdirigeringsalternativet.  För Långrund innebär omdirigeringen att ett fåtal fartyg får upptill 45 % längre distans, men totalt ökar förbrukningen med 13 % för trafik som berörs av omdirigeringen. Grundstötningsriskerna påverkas inte av omdirigeringen men IWRAP-beräkningarna indikerar en liten ökning av kollisionsrisker. Beräknad ökning kan delvis förklaras av förlängd distans. Nuvarande lokalisering av ankringsplats B innebär att omdirigerat trafikflöde kan komma att passera nära ankarliggare och omlokalisering bör övervägas. För Gävle innebär omdirigeringen förlängd distans av ca 1,3 nm, men medför ändå en minskning av den totala bränsleförbrukningen av ca 3,1 %, till följd av minskad inverkan av grunt vatten. Ökade marginaler till Campsgrund och grunda kustområden medför något mindre grundstötningsrisker, men beräkningarna indikerar något ökade kollisionsrisker genom att flera trafikflöden samlas. Farledsutrymmet kring det omdirigerade trafikflödet bedöms dock var tillräckligt för att säkerställa god kollisionssäkerhet.

  • 35.
    Franzén, Frida
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Ivarsson, Mats
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Moreno, Patricia
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Wallentin, Erik
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Utvärdering projektverksamhet: ”De 5 stora”2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The main task in this report has been to evaluate a number of projects designed to reduce the impact on eutrophication from farmlands by reducing the discharge of nutrients. The projects are de “5 stora” (The five great”), with funding from the havsmiljöanslaget, and in addition, three minor projects financed through LOVAfunding.      

    To facilitate comparable and robust project evaluations, an analysis-tool has been developed in parallel with the compilation of project data. The tool is used for evaluating the contribution from a project to environmental, economic and social sustainability. The overall assessment consists of a weighted sustainability index accompanied by a number of descriptive criteria.     

    The evaluation of the ”5 stora” reveals among many things the following: 

    • The most successful projects among de “5 stora” are Greppa Fosforn and Tullstorpsån. The evaluation shows that the indexes for the three sustainability dimensions are correlated (generally high) for most successful projects. This illustrates e.g. that the possibility to achieve the project objectives regarding measures (ecological sustainability) is enhanced when accompanied by a high level of acceptability and cooperation from local actors and land owners (social sustainability).  
    • Some project evaluations show high social indexes while the ecological and economic indexes are relatively. This might imply that the project has resulted in an increased level of acceptability, participation and knowledge which in turn is expected to foster continued engagement. One such example is Slätbaken where great effort has been invested into the development of cooperation and institutional arrangements.  
    • The outcome of the project evaluations can to a large extent be explained by the descriptive criteria focusing on how the projects have been executed and individual preconditions e.g. was the project initiated locally, regionally, nationally, or by an individual actor or a governmental agency.           
    • In order to draw statistically significant conclusion regarding project success factors and risk, a greater number of projects need to be evaluated. The analysis would provide a data set to facilitate statistical analysis yielding information on the connection between different features and successful projects.       

    A comparison between the evaluations of de ”5 stora” and the three LOVA-projects reveals the following:   

    • The sizes of the LOVA-budgets are in general only between 5 and 10% of the budgets in the larger projects. The LOVA-projects are thus much smaller but achieves approximately the same sustainability indexes as the bigger projects. 
    • In addition, the LOVA-projects were initiated locally, in two cases by a municipality.  
    • The smaller LOVA-projects might have an advantage by being adapted to, and designed for local needs facilitating local acceptability.   
    • Another important success factor among the LOVA-projects also mentioned above is the clear projects delimitation and in addition, that authorities and project owners have a clear agreement on the project focus.  
    • The smaller project does on the other hand lack the possibility to benefit from synergies offered by larger organizations, e.g. existing infrastructure, adjoining research projects etc.   

    Three recommendations is made based on the outcome of the project:   

    • The requirements regarding reporting of projects need to be more extensive. The compilation of data for evaluating de “5 stora” and the three LOVA-projects has revealed the need for improvements regarding the reporting of the projects. To facilitate the future project evaluation and prioritization of future projects at SwAM (Swedish Agency for marine and water management), the reporting from ongoing projects need to be much more comprehensive when it comes to describing achievements as well as economic and social circumstances. The reporting must at least be good enough to allow for evaluation of ecological, economic and social sustainability.  
    • Stricter requirements on applications regarding presentation of project implementation and organization. An important feature, at least in larger projects where the measures relies on voluntariness, is the creation of acceptability and participation. A thorough presentation already in the application on how the project plans to achieve vertical as well as lateral cooperation should therefore be a precondition for co-financing from Havs- och vattenmiljöanslaget (previously havsmiljöanslaget) and LOVA. The application should also clearly show what methods that are planned for stimulating participation, cooperation and dissemination of the project outcome.   
    • Evaluate a greater number of projects with the analysis tool In order to draw conclusions regarding success factors and risks on a more general level, a greater number of projects need to be evaluated with the analysis tool. A more comprehensive data set could be used for statistical analysis describing e.g. the dependence of individual criteria for project outcome in different circumstances. It could also be used to illustrate the relationship between uncertainty in reported project data and achieved sustainability indexes in varying projects. This would in turn yield information on what improvements of the reporting of projects that is most important in order to facilitate future project evaluations.
  • 36.
    Franzén, Frida
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Ivarsson, Mats
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Wallentin, Erik
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Guide för utvärdering av projekt: ”De 5 stora”2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna vägledning för projektutvärdering är tänkt att användas tillsammans med huvudrapporten Utvärdering projektverksamhet – De fem stora, Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:5 och en Excel-mall för projektutvärdering. Utvärdering projektverksamhet - utvärderingsmall, Enveco rapport 2015:9. Varje delmoment i vägledningen innehåller hänvisningar till huvudrapporten där användaren kan finna mer och utförligare information om kriterier, poängskalor för bedömningar samt beräkningar av hållbarhetsindex. I huvudrapporten beskrivs även den teoretiska bakgrunden till metoden. I anslutning till de praktiska stegen för projektutvärdering som presenteras i guiden görs hänvisningar utvärderingsmallen i bilagan.

  • 37. Frisk, Johan
    Skapa bättre vattenmiljö och tjäna pengar – går det?: 15 företag som har lyckats eller är på väg att göra det2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Fosfor och kväve, zink och andra tungmetaller, bakterier och kemikalier, olja och läkemedelsrester. Det här är bara ett urval av det vi fyller våra vatten med, och den som vill arbeta för en bättre vattenmiljö har en del att stå i. Samtidigt borde det finnas gott om affärsmöjligheter för företag som vill hjälpa till att rena våra hav, sjöar och vattendrag.

    Att hitta företag som ser affärsmöjligheter i det nedsmutsade vattnet är inte svårt. Svårare är att hitta företag som tjänar pengar. På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har jag sökt upp tio exempel på företag som faktiskt lyckas. Urvalet är helt mitt eget.

    De företag som har lyckats har ofta en lång historia, många har sin grund i forskning på universitet, andra är företag som har haft en existerande affärsmodell och sett nya möjligheter i skapandet av renare vatten. Kunskapsnivån är i många fall mycket hög.

    Flera av företagen ligger i framkant i respektive bransch. Vissa försöker, själva eller genom branschorganisationer, påverka myndigheterna att ställa högre miljökrav. Av de tio företag som ingår i listan över bolag som lyckats tjäna pengar skulle över hälften bli än mer lönsamma om myndigheterna skärpte kraven. Några exempel: FriGeos affärsmodell är beroende av att Havs- och vattenmyndigheten är restriktiva med tillstånd för dumpning av muddrings-massor till havs. Aquateq försöker övertyga kommunerna att deras lösning för tömning av trekammarbrunnar blir billigare på längre sikt, då upp-handlingarna har sitt fokus på lägsta pris. Baga Water Technology kämpar för att små reningsverk ska certifieras i det land där de används, då vatten-temperaturen spelar viss roll för reningens kvalitet.

    Flera företag vittnar om konservatismen som bromsande kraft. Det kan handla om en konservativ bransch, som fartygsbranschen, eller ett konservativt tänkande hos kommunernas upphandlare och inspektörer. Devisen ”vi gör som vi alltid har gjort” kanske fungerar, åtminstone på kort sikt, men den ger inte mycket utrymme för nya idéer.

  • 38. Författare, saknas
    Handläggning av en dumpningsdispens: Vad ska man tänka på?2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vägledningen tar upp vad man ska tänka på vid handläggning av dumpningsdispenser. Den börjar med en kort beskrivning av vad dumpning är och att det finns ett förbud mot dumpning i Sverige. Vi tar också upp vilka de olika prövningsmyndigheterna är. Ett avsnitt handlar om vilka specifika regler som gäller vid dispenser och skillnaden mellan dispens och tillstånd.  Ett avsnitt handlar om vad en dispensansökan för muddermassor kan innehålla för uppgifter, ett annat om handläggningen av ansökan.  Frågor om egenkontroll, tillsyn och tillsynsvägledning beskrivs också översiktligt. Den årliga rapporteringen som länsstyrelserna ska göra till Havs- och vattenmyndigheten beskrivs utförligt i ett avsnitt. Dessutom finns det tre bilagor; bilaga 1 om de internationella konventionerna som är bakgrunden till dumpningsförbudet, bilaga 2 är en checklista för en dumpningsansökan för muddermassor och bilaga 3 är en checklista för analys avseende föroreningar i muddermassor.

  • 39.
    Granhag, Lena
    Chalmers tekniska högskola.
    Metoder för övervakning av främmande arter: Protokoll för provtagning i hamnar och farleder2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Arter som sprids och introduceras till nya miljöer med hjälp av människan kan få en negativ effekt på miljön och utgör ett hot mot andra organismer och människan genom att rubba balansen i ekosystemen vilket kan innebära kostnader för samhället. Arter som får fäste i en ny miljö räknas som invasiva främmande arter, eller Invasive Alien Species (IAS). I havsmiljön utgör sjöfart em omfattande flyttning av organismer mellan olika platser och marina ekosystem. De sätter sig på skrov eller pumpas in med stora volymer barlastvatten och blir fripassagerare till en ny plats som kan ligga långt ifrån dess naturliga livsmiljö. Därför är ofta hamnar mottagare av IAS och som sedan riskerar att spridas vidare till andra hamnar och farleder eller vidare ut till andra känsliga eller opåverkade miljöer.    Denna rapport har tagits fram för att möta flera krav och behov av övervakning och inventeringar av IAS i havsmiljön utifrån barlastvattenkonventionen under FN:s Internationella sjöfartsorgan (IMO), havsmiljökonventionerna Helcom och Ospar, havsmiljödirektivet och EU:s förordning om invasiva främmande arter.    Enligt barlastvattenkonventionens bestämmelse kan dispens beviljas för utsläpp av orenat barlastvatten för fartyg i internationell trafik mellan två hamnar. Undantag ska baseras på riktlinjerna för riskbedömning som ska baseras på undersökningar för de hamnar och lokaler som dispensen avser. Inom Ospar och Helcom har man tagit fram en gemensam procedur för provtagning av främmande arter i hamnar för Östersjö–Nordsjöområdet. Procedurens riktlinjer för provtagning möjliggör därför både standardisering och jämförbarhet. Under 2013 genomfördes Helcoms projekt Aliens 3 vars syfte var att testa och utvärdera riktlinjerna för protagning i ett antal hamnar där Göteborgs hamn valdes ut som en hamn. Hamnen är Sveriges största internationella hamn och som sannolikt kan bli aktuell för dispensprövning för barlastvattenutsläpp och där med finns behov av inventering av IAS.    Denna rapport är tänkt att tjäna som underlag för framtagning av en nationell undersökningstyp för övervakning och inventering av IAS i hamnar, farleder och liknande miljöer.

  • 40.
    Gullström, Martin
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Ecology, Environment and Plant Sciences.
    Sundblad, Göran
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Mörk, Erik
    Svensk Ekologikonsult.
    Lilliesköld Sjöö, Gustaf
    Svensk Ekologikonsult.
    Naeslund, Mona
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Halling, Christina
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Lindegarth, Mats
    Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet och Havsmiljöinstitutets enhet vid Göteborgs universitet.
    Utvärdering av videoteknik som visuell undervattensmetod för uppföljning av marina naturtyper och typiska arter: Metodsäkerhet, precision och kostnader2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Nature conservation in Sweden is today strongly linked to nature conservation in the EU and is to a significant part regulated by various directives. The EU Habitat Directive is an important directive and focuses on conservation of biodiversity. This report presents a national study where the primary objective was to assess underwater video as a visual method for monitoring of marine habitats and typical species defined in the EU Habitat Directive. The overall goal is to develop a well-functioning and harmonized environmental monitoring program designated to protect and monitor our coasts and oceans. 

    The project is conducted within the framework of a joint project between the Swedish Agency for Marine and Water Management, the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Species Information Centre, and the findings are the basis for the manual Visual underwater methods for monitoring of marine habitats and typical species (Havs- och vattenmyndigheten manus) and contribute to the project Biogeographic monitoring (contract 2574-13). The study was conducted during the summer of 2012 with the main objective to compare and evaluate data collected using four different photographic methods, two video analyzing methods and two still image analyses, among themselves and against data collected using SCUBA diving. Variables tested included taxonomic resolution, the ability to estimate various organisms’ coverage with good precision and the cost efficiency of the different methods. To get a general picture of the Swedish coast, five geographically dispersed areas were selected (from the Gulf of Bothnia in the northern Baltic Sea to the Koster archipelago near the Norwegian border). Within each area investigations were carried out on hard- and soft bottoms and included five replicates per bottom type. 

    The results show that SCUBA gives a higher taxonomic resolution than photographic methods, while video techniques where the whole film was analysed turned out to be better than image photography methods where a number of still images from the videos were analysed. Interesting from a monitoring perspective is that video analyses from the whole film showed equivalent precision and repeatability as SCUBA. Regarding costs, the findings showed that the photographic methods are clearly advantageous in comparison with SCUBA diving technique. To create a harmonized environmental monitoring instrument and to monitor marine habitats and typical species under the EU Habitat Directive underwater video can be regarded as an interesting and good option, as also other recent studies (e.g. Sundblad et al. 2013a, b, c) have indicated.

  • 41.
    Gunnartz, Ulrika
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Thörnqvist, Stig
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Åström, Mårten
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Utvärdering av fiskefria områden: Redovisning av regeringsuppdrag: Biologiska effekter  och samhällsekonomiska konsekvenser av fiskefria områden2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Med anledningen av det fortsatta arbetet med miljökvalitetsmålen gavs Fiskeriverket 2005 följande uppdrag (Jo 2005/2964): ”I syfte att skapa ett bredare underlag (avseende möjligheter till och konsekvenser av fiskefria områden) ger regeringen Fiskeriverket i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket och länsstyrelserna föreslå ytterligare tre områden med permanent fiskeförbud (kustnära och i utsjön) i vardera Östersjön och Västerhavet. Dessa områden skall inrättas till 2010 och effekterna skall utvärderas till 2015. I uppdraget ligger även att utvärdera de mer långtgående biologiska effekterna, bedöma fiskets påverkan och uppskatta de ekonomiska konsekvenserna." 

    Syftet med denna rapport är att redovisa regeringsuppdraget som Fiskeriverket fick 2005 och som sedan övertogs av Havs- och vattenmyndigheten (HaV). I rapporten sammanfattar HaV resultaten av ett arbete som pågått mellan 2005 och 2015 med att inrätta och utvärdera fem fiskefria områden i:

    • Bottenhavet (Storjungfrun och Kalvhararna, m.fl.) för havslekande sik 

    • Stockholms skärgård (Gålö/Lännåkersviken) för gädda och gös 

    • Buskär–Tanneskärsområdet (Vinga) i Göteborgs inlopp för hummer  och rovfisk • Havstensfjorden i Bohuslän för piggvar, torsk och rödspotta

    • Sydöstra Kattegatt för skydd av torsk

    Resultaten av utvärderingar redovisas i detalj i bilagda underlagsrapporter om biologiska och samhällsekonomiska effekter av fiskefria områden, framtagna på uppdrag av HaV av institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) och Centrum för Miljö- och Naturresursekonomi (CERE, vid SLU och Umeå Universitet). Utifrån underlagen drar HaV i rapporten slutsatser och formulerar bedömningar för tillämpning av fiskefria områden i förvaltningen. Utvärderingen visar att fiskefria områden kan vara en biologisk och samhällsekonomiskt effektiv åtgärd för att stärka bestånd av fisk och kräftdjur, och bedömer även att åtgärden kan ha positiva effekter på andra ekosystemfunktioner och -tjänster. Den biologiska utvärderingen från SLU Aqua visar att fiskefria områden kan, om de är väl utformade, ge positiva beståndseffekter och därmed komplettera andra regleringar inom fiskförvaltningen. I många fall kan goda resultat uppnås med mindre genomgripande åtgärder, exempelvis genom redskaps- eller fångstbegränsningar i tid och rum.

    Den biologiska utvärderingen visar att fiskefria områden kan vara viktiga för förvaltning, i synnerhet av blandfisken och fisken på lokala kustbestånd, samt för att motverka negativa effekter på ekosystemen av fiske.  På basen av utvärderingen gör HaV följande bedömning vad gäller tillämpning av fiskefria områden i förvaltningen:

    1. Fiskefria områden kan inrättas i fall då åtgärden bedömts vara den mest effektiva för att uppnå syften och målbeskrivningar för ett specifikt område eller problemställning.

    2. Fiskefria områden bör främst inrättas i fall då annan reglering, som möjliggör visst fiske, bedöms vara otillräcklig.

    3. Fiskefria områden kan vara en särskilt lämplig åtgärd för återhämtning av lokala bestånd som utarmats på grund av högt fisketryck, eftersom åtgärden i dessa fall visat sig kunna ge relativt snabba resultat. 

    4. I arbetet med att utveckla ekosystembaserad förvaltning och nätverk av skyddade områden som en del av en väl fungerande grön infrastruktur, menar HaV att möjligheten att inrätta fiskefria områden, som säkrar flera viktiga ekosystemfunktioner och -tjänster med syfte att bidra till olika mål för havs- och vattenförvaltningen, bör beaktas.

    5. Inom ramen för regeringsuppdraget om ekosystembaserad fiskförvaltning ser HaV att förändringar av fiskerilagstiftningen kan behöva utredas vidare, med syfte att underlätta inrättande av fiskefria områden och andra fiskeregleringar av fiskevårds- och naturvårdsskäl eller som referensområden för förvaltning och forskning.

    6. Som del av planering för inrättande, översyn och konsekvensbeskrivning av fiskefria områden, bör ekosystemtjänstanalys genomföras, där alla  kategorier av ekosystemtjänster lyfts fram på ett balanserat sätt.

    7. Länsstyrelser och kommuner kan behöva förstärka relevanta delar av existerande och planerade fiskefria områden med kompletterande skydd eller åtgärder enligt miljöbalken, för att reglera annan påverkan, till exempel muddring och andra anläggningar i vatten. 

    8. Fiskefria och skyddade områden bör anpassas och kompletteras med andra fiskeregleringar för att beakta exempelvis utformning, varaktighet, spridningseffekter, förflyttning av fisketryck både i och mellan områdena, bl.a. för att bidra till att utveckla en väl fungerande grön infrastruktur. 9. Det är viktigt att fortsätta ta vara på engagemang och kunskap hos berörda i och runt fiskefria områden som kan bidra till att utveckla och anpassa förvaltningen samt bygga förståelse och acceptans.

  • 42. Gustafsson, Anna
    et al.
    Johansson, Gustav
    Persson, Johan
    Hansen, Joakim
    Arvidsson, Mia
    Fiskreproduktion i naturtyperna estuarier (1130) och laguner (1150) i Bottenviken och Bottenhavet: Pilotdrift och utvärdering 20142014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report presents a test survey of a new manual for monitoring of fish reproduction in lagoons 1150 and estuaries 1130 within the Habitats Directive. The method is suggested by The Swedish Agency for Marine and Water Management. The main purpose of this study was to test the new manual on a large scale and see how well it meets the standards for biogeographical monitoring. The investigation included 42 areas, representing habitats lagoons (habitat code 1150) and estuaries (habitat code 1130) in the Baltic marine basins of the Bothnian Sea and the Bothnian Bay. Fifty percent of the areas are protected within the Natura 2000 network.  

    The results show that there is a large variation between areas and sampling stations and that a small part of that variation is explained by sea basin, type of habitat and nature protection. Earlier studies showed other explaining factors for juvenile fish and vegetation, including topographical openness and water exchange time. Therefore, these factors should be accounted for in future investigations and analyses.    

    The differences among the two Baltic basins were very small, supporting the biogeographical monitoring on a marine Atlantic and Baltic level. However, a comparison with the Baltic proper should be done to further investigate differences in the marine Baltic region. The biological relevance of this division is indicated by the small differences between lagoons and estuaries observed in this study. Unfortunately, a major part of the choosen estuaries 1130 in this project were not estuaries as defined by the criteria given by the Swedish Environmental Protection Agency. The mean water discharge of the rivers entering the areas is too low. Therefore, these areas cannot be considered as representative for the habitat 1130 estuaries.  Given the extent of this project, precision calculations showed that several variables (number of species, number of typical species, the Shannon diversity index and the proportion of predatory fish) were possible to sample at an acceptable level.   

    In the report, advantages and disadvantages of the manual are discussed. Suggestions to improve the manual are presented for the sampling as well as for preparations.   

    The project is a cooperation between The Swedish Agency for Marine and Water Management, The Swedish Species Information Centre and the County Administrative Boards of Uppsala, Gävleborg, Västernorrland, Västerbotten and Norrbotten. Fish sampling and presentation of the results were conducted by Naturvatten AB in cooperation with JP Aquakonsult KB, Hydrophyta Ekologikonsult, Hansen EcoResearch and Aquanalys. The project was administrated by The County Administrative Board of Gävleborg.

  • 43. Hammar, Jonatan
    Uppföljning av infauna i naturtyp blottade ler- och sandbottnar (1140): En pilotstudie i Västerhavet och Öresund Del 3: Övervakningsprogram2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    On the incentive of the Swedish Agency for Marine and Water Management a pilot study was conducted to monitor the habitat Mudflats and sandflats not covered by seawater at low tide (habitat code 1140) within the North Sea and the Sound in accordance with the Swedish manual. The survey also included an evaluation of the manual for monitoring the habitat. Data collection was conducted during late summer and early autumn. During the study a total of 47 species was found, with an average of five species per site. Of the species encountered, five species fell into the category typical species and two were characteristic species for the habitat 1140. In total 43 out of 50 sites encountered typical- or characteristic species for the habitat 1140. No statistically significant differences were found between areas comprised with protection management, and areas without, in either abundance, species richness or biomass. The statistic variance between sites was high and contributed to a low precision in the study. The target precision for species richness was the only one achieved during the sampling. Because of the lack of statistically significant differences between protected and non-protected areas the need to divide the sampling sites between these areas is called into question, as it reduces the number of replicates and thus the statistical power of the comparison. To reduce the variation, it may instead be of interest to compare exposed and non-exposed areas. The evaluation of the Swedish manual for monitoring of the habitat 1140 showed some shortcomings in the definition of which areas within the habitat that are accessible for sampling. Clear and relevant boundaries should be defined based on accessibility and exposure. Also a definition of the allowed presence of stones in an area targeted for sampling is requested. In this study, 30 percentage coverage of stones was applied as definition.

  • 44.
    Hammar, Jonatan
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Mattsson, Martin
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Möjliga klimatrefugier i Östersjön baserat på två olika scenarier: Kunskapsunderlag för havsplanering2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har i uppdrag att ta fram förslag på statliga havsplaner som ska visa den mest lämpliga användningen i olika havsområden. Planering är att ta fram en riktning för framtiden. Klimatförändringar är ett omfattande hot mot havets ekosystem, särskilt i Östersjön. Därför bör både förebyggande av och anpassning till klimatförändringarna återspeglas i havsplaneringen.

    Generellt framträder en trend där utbredningen för saltvattenberoende arter vandrar söderut medan arter beroende av kallt vatten vandrar norrut och ner i djupled. Den generella bilden av Östersjön baserat på de olika scenarierna visar på ett hav under snabb förändring och stora skillnader kommer att kunna ses i Östersjöns ekosystem framöver. Detta kommer att ske gradvis och troligen resultera i att Egentliga Östersjön sakta kommer att förlora stora delar av sin marina vegetation och möjligen övergå till mer sötvattenassocierade arter.

    Rapporten har identifierat ett flertal områden som potentiella klimatrefugier kopplat till specifika arter och som ett led i detta arbete bör utpekade områden följas upp av en grundlig inventering av respektive områden för att kontrollera att de framarbetade områdena fyller sin funktion som klimatrefug. De bör även utföras återkommande undersökningar inom varje klimatrefugium för att kontrollera att området upprätthåller sin funktion som klimatrefug.

    Det bör poängteras att denna analys är utförd på enstaka arter och faktorer och för att öka kvalitén på resultaten är det önskvärt med en utvidgad studie som tar hänsyn till fler arter och faktorer och även interaktionen mellan olika arter. En sådan utvidgad studie innebär ett omfattande arbete men bedöms vara av stor vikt för Östersjöns framtid.

  • 45.
    Hammar, Linus
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Schmidtbauer Crona, Jan
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Kågesten, Gustav
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Hume, Duncan
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Pålsson, Jonas
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Aarsrud, Malin
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Mattsson, Daniel
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Åberg, Frida
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Hallberg, Marie
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Johansson, Thomas
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Symphony: Integrerat planeringsstöd för statlig havsplanering utifrån en ekosystemansats2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Symphony is a model-based assessment method developed to support ecosystem-based marine spatial planning, MSP, in Sweden. By calculating cumulative impact from human activities on the marine environment, planners are informed of the baseline conditions and the potential effect various planning options may have on the cumulative impact in different areas. When integrated into the planning process, Symphony facilitates MSP that supports sustainable development.  The main model constituents are multiple maps of ecosystem components, pressures from human activities and emissions, and a sensitivity matrix describing how each ecosystem component responds to specific pressures. The outcome includes both maps illustrating the cumulative impact and complementary data, for instance specifying the impact from each pressure in any given area. The method is based on the scientific contribution by Halpern et al. (2008) and succeeding works (e.g. by Helcom). Unlike previous applications, Symphony allows scenario-based evaluations of different planning options. This report focuses on the methodology, data and assumptions used. Several governmental bodies, research institutions and consultancies have contributed to the development of Symphony during 2015–2018. Although Symphony has been used in the Swedish MSP process since 2017, the method and data are being continuously refined. Given the large scope and the limited knowledge of marine habitat distributions, the accumulated uncertainties are substantial. All interpretation of results should be cautious and conditioned on a respect for method limitations.  Baseline results indicate that coastal areas and some specific offshore locations are subject to particularly high environmental impact while other areas are much less affected. From a cumulative perspective, bottom trawl fisheries, eutrophication, pollution and shipping are main contributing sources in the Swedish Skagerrak and Kattegat. In the Baltic Sea and the Bothnian Bay, eutrophication and pollution are dominant contributing sources, followed by shipping (in these analyses, shipping air emissions are not included). When climate change pressures are added, with high degree of uncertainty, the cumulative impact may increase 50-100%. Scenario-based analyses of MSP drafts indicate that, in these cases, overall cumulative impacts do not increase or decrease substantially, even when the plan drafts include additional offshore wind power and marine sand extraction. But redistribution of environmental impacts is evident, with some areas being more heavily affected and other areas being relieved from impact. The analyses include some fishing redistribution but no decrease of fishing effort and no changes of current shipping routes. Continued use and development of Symphony will improve the integration of environmental consideration in planning, support the national and international consultation process, and may be of value for broader international collaboration on ecosystem-based MSP. Given correctly formatted robust data and adapted assumptions, the Symphony method can provide valuable analyses for MSP in any context. In particular, alignment with the EU Marine Strategy Framework Directive indicators may strengthen the approach in the European context.

  • 46.
    Hasselström, Linus
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Anthesis Sweden.
    Cole, Scott
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Anthesis Sweden.
    Löfmarck, Anna
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Anthesis Sweden.
    Samhällsekonomisk konsekvensanalys av förslag till havsplan Östersjön2019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den 14 mars 2019 publicerade HaV förslag på havsplaner för de tre havsplans­områden, Bottniska viken, Västerhavet och Östersjön. Havsplanernas syfte är att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.

    Denna rapport redovisar ekonomiska aspekter av hållbarhet genom att presentera en samhällsekonomisk konsekvensanalys av granskningsförslaget för havsplan Östersjön. Samhällsekonomiska konsekvenser kan uppstå på många sätt till följd av havsplaneringen, och har dels att göra med marknadsvärden och dels att göra med bredare välfärdseffekter som inte visar sig på marknader. Ekosystemtjänster och näringslivseffekter hänger ihop med varandra. Analysen i rapporten bygger på att identifiera och värdera dessa konsekvenser.

  • 47.
    Havenhand, Jon
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, Sven Lovén Centre for Marine Sciences.
    Dahlgren, Thomas
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, Sven Lovén Centre for Marine Sciences.
    Havsplanering med hänsyn till klimatförändringar: An Assessment of the Theoretical Basis, and Practical Options, for Incorporating the Effects of Projected Climate Change in Marine Spatial Planning of Swedish Waters2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Global climate change is causing widespread shifts in species distributions, community composition, and ecosystem services (Pereira et al., 2010, Pereira et al., 2012). In the oceans, warming is shifting species distributions toward cooler waters (Molinos et al., 2016, Pinsky et al., 2013) and stressing sessile species in-situ (e.g. coral bleaching (Donner et al., 2017), while acidification is already impacting some cold-water species (Manno et al., 2017) and threatening many other species and ecosystems (Pecl et al., 2017, Sunday et al., 2017). Patterns of climate change at regional scales are far less well understood, not least because global climate signals interact with regional processes to produce more complex patterns. Nonetheless, there are many relevant data and regional climate models for Scandinavia that have addressed these issues. Recent analysis shows that over the last 150 years or so the Baltic1 has warmed by 1-2 degrees (Meier et al., 2014), and there have been marked shifts in the seasonality of Baltic waters, with earlier onset (and longer periods) of warm temperatures over the last 4 decades (Kahru et al., 2016). Results from a comprehensive suite of projections from regional atmosphere:ocean models (Meier et al., 2012a, Meier, 2015, SMHI, 2017) show even greater future change, with average additional warming by 2-4°C average additional freshening by up to 2 salinity units, and average decrease in deep oxygen concentrations by 0.5-4 mg O2.ml-1 by the end of this century (Meier et al., 2012c, Neumann, 2010, Vuorinen et al., 2015). These models also project that changes will be highly heterogeneous over scales of 10’s to 100’s of kilometers. Model projections indicate with a relatively high degree of certainty that 5080% of winter sea ice in the northern Baltic will be lost by the end of the century (Andersson et al., 2015).  These shifts in seasonality and climate are already having effects on some species in Swedish coastal waters (Appelqvist et al., 2015, Appelqvist & Havenhand, 2016), and are projected to have even greater impacts in the coming decades (Meier et al., 2012b). Notable among these projections are freshening-driven shifts in the range boundaries of key species such as eelgrass, blue mussels, and cod (Vuorinen et al., 2015; and see Fig 1), substantial ice-loss driven reductions in populations of ringed seal (Sundqvist et al., 2012), and combinations of changing ice-cover, salinity, and temperature leading to range-shifts of key crustacean species (Leidenberger et al., 2015). Although the literature on climate-change effects in Swedish coastal waters is still relatively small, it is clear that climate change is already having effects on Swedish marine species, and that projections indicate greater effects in coming decades [with the caveat that there is likely a strong reporting bias toward significant effects: studies that found small, or no, effects of projected climate on species distributions in Swedish coastal waters (e.g. Laugen et al., 2015) are less frequently reported]. In addition to direct effects on individual species, climate change also has indirect – and potentially cascading – effects on interacting species in the ecosystem, which for the Baltic may be substantial (Vuorinen et al., 2015). Thus, the likelihood of substantive shifts in marine ecosystem composition and diversity throughout Swedish coastal waters is high (Elliott et al., 2015, Niiranen et al., 2013).  These likely shifts in ecosystem composition and diversity are critical because many marine protected areas are established to protect key species, and because ecosystem functioning and resilience to climate change are strongly related to biodiversity (Gamfeldt et al., 2015, Lefcheck et al., 2015). Loss of biodiversity has been shown to reduce ecosystem functioning, leading to loss of productivity, resource collapse, and greater sensitivity to disturbance (Cardinale et al., 2012, Worm et al., 2006). Thus, in a broad sense, biodiversity confers resilience on ecological communities (Campbell et al., 2011) and is therefore also critical to the long-term sustainability of ecosystem services in the face of environmental change (Loreau & Mazancourt, 2013).

  • 48.
    Hennlock, Magnus
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Environmental Research Institute, IVL.
    Tekie, Haben
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Environmental Research Institute, IVL.
    Ivarsson, Mats
    Enveco Miljöekonomi.
    Hasselström, Linus
    Enveco Miljöekonomi.
    Soutukorva, Åsa
    Enveco Miljöekonomi.
    Wallentin, Erik
    Enveco Miljöekonomi.
    Samhällsekonomiska konsekvensanalyser av att nå god havsmiljö: Kommersiellt fiske samt marin turism och rekreation2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The purpose of this project is to provide a basis for assessing socio-economic values of achieving good environmental status in the North Sea and the Baltic Sea according to the Marine Strategy Framework Directive. A further purpose is to assess socio-economic values from Swedish commercial fishing as well as marine tourism and recreation in this context. In order to describe the degree of influence of the activities and the loads on the ecosystem services, the analysis uses a system of matrices that describe the interaction between loads per activity, indicators of environmental status and ecosystem services in order to better assess the overall impacts on the ecosystem services. 

    An assessment of socio-economic values of commercial fishing is implemented for the scenario that good environmental status is reached in the Baltic Sea and the Skagerrak according the Marine Strategy Framework Directive. For good environmental status to be achieved in terms of cod stocks, catches should not exceed the fishing mortality consistent with achieving Maximum Sustainable Yield (FMSY) for those stocks in accordance with the ICES assessment. In order to estimate the value of achieving good environmental status we have used previous valuation studies conducted for cod in the North Sea as primaries in a benefit transfer. The annual increase in benefits with respect to cod stocks is assessed to lie within the range of 277 and 1.549 billion SEK per year. For the period 2016 - 2020, the overall increase in net present value lies within the range 1.4 - 8.9 billion SEK and for the period 2016-2050 within the range 3.5 - 19 billion SEK of achieving good environmental status. Under the new Common Fisheries Policy, we estimate that good environmental status with regard to Maximum Sustainable Yield (MSY) for the key species will be reached by 2050, and involves a continued reduction in the fishing fleet in Sweden. This will lead to a decrease in employment in the Swedish commercial fishing sector. On the other hand, the new common fisheries policy recommendations that small-scale fisheries receive larger shares of the quota will counteract a decrease in employment. Overall, we expect that the current employment in the fishing fleet in the beginning will decrease due to retirement over the next few years but that it eventually stabilizes and returns to current levels again. This is because the improved environmental status results in more even fishery efforts (fewer temporary closings) and an increased share of small-scale fisheries that are more labor intensive. 

    The initial assessment by the Swedish Agency for Marine and Water Management 2012 showed that the marine tourism accounts for a significant share of the Swedish maritime economy, approximately 17% of net sales. This includes cruise traffic, boating, holiday homes, commercial housing, other residents and day trips to the coast. An assessment of socio-economic values is implemented for the scenario that good environmental status is reached according to the Marine Strategy Framework Directive with respect to marine tourism and recreation. The analysis builds on the initial assessment 2012 concerning the link between tourism activities and its dependence and impact on marine ecosystems services. Assessments are also made for other marine and land-based activities affecting the marine ecosystem services. A businessas-usual scenario was developed for the period up to 2020 and then 2050, which was then compared to good environmental status.  The analysis shows that the socio-economic values that can be expected in the sector marine tourism and recreation, in terms of present values for reaching and maintaining good environmental status, amount to about 90-100 billion SEK. The value consists of the benefits that are expected to arise as a result of industry growth and increased recreational values. This assessment is uncertain.

  • 49.
    Hertonsson, Pia
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Ekoll AB.
    Nyström, Per
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Ekoll AB.
    Stenberg, Marika
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Ekoll AB.
    Åtgärdsprogram för temporära sötvatten: med fokus på organismer i naturbetesmarker, hällkar och alvarmiljöer2019Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This Action plan focuses on the preservation of temporary freshwaters occurring in pastures, rock pools and on Nordic alvar, as well as the organisms dependent on these habitats. Temporary waters are small, stagnant areas of freshwater which have a high probability of drying out on a yearly basis. It includes a wide range of habitats, ranging from small rain puddles to larger wetlands. These temporary habitats are either entirely groundwater fed or created by water from precipitation. Temporary waters are typically formed in depressions in the landscape or in the bedrock.   Today temporary waters with high biological values have become rare, primarily due to the historical draining of the landscape in favour of more arable land. Furthermore, some temporary habitats located in rock-pools were subjected to acid rain in the 1970s and 1980s, having had negative effects on the fauna and flora.  This action plan pays special attention to four target species that all are dependent on temporary waters for their survival; the diving beetle Hydaticus continentalis, the tadpole shrimps Triops cancriformis and Lepidurus apus and the clam shrimp Limnadia lenticularis. They all have in common being listed on the Swedish Red list in 2015, but also that their ecology, distribution and habitat requirements in Sweden are poorly known.   

    The guidelines in this Action plan are effective from 2019 to 2023 and include several measures that should lead to improved knowledge and improved conditions for the temporary freshwaters and their organisms. The long-term goal of the action plan is to improve the general knowledge and distribution of temporary freshwaters in the landscape, in particular of those harbouring any of the target species. In addition to this, an important challenge is to increase the awareness of authorities and the public about temporary habitats and their unique fauna. To succeed in this, their existence in the landscape as important habitats for biodiversity must be generally accepted, and guidelines to preserve these habitats must be given.  

    The short-term goal of the action plan is to identify and characterise existing and potential temporary freshwaters for the target species, with traditional mapping methods as well as with supplementary environmental DNA (eDNA) monitoring.  The Action plan proposes for instance the following actions: 

    Create or restore at least 20 habitats for each habitat type.  

    Inventory of known and historic localities of the target species   

    Inventory of target species by means of eDNA in temporary waters 

    Educate unexperienced inventors, as well as personnel working with advice and management at local and regional authorities 

    Present strategies to reduce conflicts between creation of permanent waters and the conservation of temporary waters 

    Write a literature review that result in guidelines for monitoring and conservation of temporary habitats and their organisms. 

    Re-introduce target species where there may be requisites for a longterm conservation.  

    Form at least four protected areas (e.g. nature reserves) to benefit the target species  The expected costs for the conservation measures, to be funded from the Swedish Agency for Water and Marine management allocation for action plans is estimated at € 184 000 during the actions plans' validity period 2019-2023.  

  • 50. Hjelmqvist, Jane
    Små avlopp ingen skitsak: Uppföljning av Naturvårdsverkets tillsynskampanj för små avlopp2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket uppskattar antalet enskilda avlopp till närmare en miljon. Av dessa bedöms omkring 125 000 avlopp inte ha längre gående rening än slamavskiljning. Utsläpp från små avlopp orsakar lokala problem så som dåligt dricksvatten och övergödning i närliggande vattenförekomster, men beräknas också vara en betydande källa till kväve- och fosforutsläpp till våra hav.   Under åren 2010 och 2011 genomförde Naturvårdsverket en tillsynskampanj för små avlopp, Små Avlopp Ingen Skitsak (SAIS). Kampanjen var ett samarbete med kommuner och länsstyrelser med syfte att öka åtgärdstakten av undermåliga små avlopp. Ett flertal centrala myndigheter och Kunskapscentrum små avlopp medverkade också i kampanjen. 

    Kampanjens huvudsakliga tillsynsverktyg var information som det strategiska styrmedlet för att åstadkomma en förändring hos verksamhetsutövarna och där möjlighet finns att nå många med lite resurser. En del nytt stödmaterial togs fram av Naturvårdsverket, men avsikten var också att kampanjen i stor utsträckning skulle möjliggöra erfarenhetsutbyte mellan kommuner samt att sprida goda exempel från och till deltagande kommuner. För att åstadkomma detta ordnades två seminarieserier och ett web-baserat forum etablerades dels för att möjliggöra tillgång till information, rapporter och annat, men också för att skapa en kontaktyta för dialog mellan kommuner och mellan kommuner och Naturvårdsverket.   

    Kampanjen hade sex mål: 1. Öka summan av antalet tillstånds- och anmälningsärenden för enskilda avlopp per år totalt i de deltagande kommunerna med 40 % jämfört med 2009. 

    2. Få med 50 % av kommunerna i kampanjen. 

    3. Få med 80 % av de havsnära kommunerna söder om Gävle. 

    4. 90 % av kommunerna som deltagit i kampanjen upplever att de fått bra stöd från Naturvårdsverket i kampanjen.

    5. Få med alla länsstyrelser som har någon kommun med i kampanjen.

    6. Efterlämna metodik och goda exempel som gör att åtgärdstakten för enskilda avlopp ökar på längre sikt.  

    Kommunernas arbete har följts upp genom webenkäter efter ett år av kampanjen och efter kampanjens avslut. Svaren har jämförts med svaren från en basmatning som gjordes året innan kampanjen drog igång.   

    Uppföljningen visar att inget av de fem kvantifierbara målen uppfylldes. Vissa stödmaterial, illustrationerna och bladet ’rött, gult och grönt avlopp’ har använts i stor utsträckning av kommuner och i utvärderingen har kommunerna ansett att detta material har varit ett stöd i deras arbete. Men, när det gäller insatser för att skapa en plattform för samarbeten och erfarenhetsutbyte uppskattade kommunerna informationsutskicken från Naturvårdsverket i större utsträckning än de seminarier som ordnades och webforumet som skapades.  

    Det fanns ändå några ljuspunkter från kampanjen. Många kommuner upplevde att de genom en nationell satsning fått stöd för ökade tillsynsinsatser för små avlopp och respekt för sitt arbete. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2012:11  2  Även ute i samhället upplevdes att Naturvårdsverket hade lyckats lyfta frågan. Medieinsatserna och det informationsmaterial som togs fram såsom bladet ”rött-gult-grönt avlopp” ansågs vara ett bra första steg och det uttrycktes förhoppningar om att detta kommer att följas av mer vägledning i form av verktyg för tillsyn.

1234 1 - 50 of 172
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf