Havs- och Vattenmyndigheten

Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 10 av 10
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Hogdin, Susanna
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Dahlberg, Ann
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Jansson, Emil
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    Karlsson, Magnus
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    Thews, Björn
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    Tillstånd till användning av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden: Vägledning för prövningen2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket har ett gemensamt vägledningsansvar för tillståndsprövning för växtskyddsmedelsanvändning inom vattenskyddsområden. Myndigheterna tog därför fram en gemensam vägledning som publicerades under 2016: Tillstånd till användning av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden (Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:7). Denna vägledning har nu uppdaterats och ersatts av Havs- och vattenmyndighetens publikation Tillstånd till användning av växtskyddsmedel inom vattenskyddsområde, rapport 2022:22.

    Den här vägledningen kan användas av såväl tillsynsmyndigheter som verksamhetsutövare när det gäller ansökan om användning av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden. Vägledningen behandlar såväl tillståndsprövning enligt vattenskyddsföreskrifter som fastställts med stöd av 7 kap. 22 § miljöbalken som enligt 6 kap. Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel. 

    Vägledningen har avgränsats till att gälla tillståndsprövning av kemiska växtskyddsmedel med tyngdpunkt på sådana frågeställningar som uppkommer i lantbrukets hantering av växtskyddsmedel. Även användning av kemiska växtskyddsmedel inom annan verksamhet hanteras emellertid i viss utsträckning i vägledningen.  Det övergripande syftet med denna vägledning är att bibehålla en god råvattenkvalitet fritt från bekämpningsmedelsrester i våra vattentäkter. Vägledningen syftar dessutom också till att skapa förutsättningar för en enklare och mer enhetlig hantering av tillståndsansökningar för användning av bekämpningsmedel i vattenskyddsområden. 

    Inledningsvis i vägledningen ges en allmän orientering av regelverken beträffande vattenskyddsområden samt regler för användning av bekämpningsmedel. Därefter lämnas vägledning om handläggningen av tillståndsärenden från det att en ansökan inkommer till det att beslut fattas. Viktiga delar i handläggningen av tillståndsärenden som belyses i denna vägledning är vilka uppgifter en ansökan om tillstånd bör innehålla, riskbedömningen som ska göras av myndigheten, samt vad beslut i ett tillståndsärende bör innehålla och hur det bör utformas.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    Engelsk version
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 2.
    Klein, Thomas
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Ingvander, Susanne
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
    Johansson, Anna Maria
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    Boberg, Göran
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Rymdstyrelsen.
    Lovén, Björn
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Rymdstyrelsen.
    Öppna data från Copernicus: Möjligheter för klimatanpassningen2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det europeiska jordobservationsprogrammet Copernicus är ett världsledande användarstyrt program för insamling och spridning av data om jordens miljö, klimat och säkerhet (Copernicus 2017a). Insamlingen av data sker till stor del med hjälp av satelliter. Data bearbetas och tillhandahålls öppet och fritt och presenteras även i form av användaranpassade tjänster. Copernicus har idag sex tematiska tjänster som tillgodoser data- och informationsbehov inom områdena klimat, hav, land och sötvatten, atmosfär, katastrofhantering och säkerhet. Tjänsterna kan anpassas efter lokala och regionala behov. Ett viktigt användningsområde för data från Copernicus är klimatanpassning.  Programmets långsiktighet är en förutsättning för att kunna följa och analysera miljöns förändring över tid på ett tillförlitligt sätt och för att kunna ta fram underlag för välgrundade beslut. För att skapa samhällsnyttor krävs att programmets data och tjänster används i bred utsträckning av många användargrupper utifrån deras behov. Denna rapport hjälper användare inom klimatanpassning att upptäcka Copernicus och ger några konkreta exempel på hur programmet kan stödja just det svenska klimatanpassningsarbetet.  

    Sverige täcks flera gånger i veckan av satelliter som mäter tillståndet i haven, på land och i atmosfären. De europeiska rymdorganisationerna ESA och Eumetsat har EU-kommissionens uppdrag att samla in, lagra och tillhandahålla satellitdata från Copernicus till grund för bred användning, forskning och datadriven innovation. All data över svenskt territorium länkas automatiskt över från ESA till det svenska satellitverktyget Swea (Rymdstyrelsen 2017). Swea har både ett webbgränssnitt och en portal med öppet applikationsprogrammeringsgränssnitt (API). Det är möjligt att utan kostnad söka, titta på och ladda hem data från Sentinelsatelliterna (Sentinel 1– 3) och även de amerikanska Landsat-satelliterna. Data i Swea är geokorrigerade efter svenska referenssystem, höjddatamodeller och kartprojektioner vilket gör det lätt för svenska användare att behandla satellitbilderna i olika Gis-verktyg och bildbehandlingsprogram.  

    EU-kommissionen förbereder också en egen central datainfrastruktur - Copernicus Data and Information Access Services (DIAS). DIAS ska säkerställa snabb och säker tillgång till data och kommer även att erbjuda beräkningskapacitet för att bearbeta stora datamängder.   

    Satellitbilder från Copernicus ger heltäckande och kontinuerlig information om tillstånd i miljön, infrastruktur och urbana områden. Detta gör det möjligt att detektera och följa långsiktiga trender såsom förändringar av vegetationen eller vattenmiljöer. Exempel på detta är skogsbranden i Västmanland 2014 då MSB tog hjälp av Copernicus tjänst för katastrofhantering för att få skräddarsydda lägesbilder och tolkningsunderlag över brandområdet. Ett annat exempel är torka där satellitbilder visar förändringar i växtligheten men även på områden som torrlagts som en följd av lågt vattenstånd. Det går även att få information om vattnets temperatur, algblomningar, klorofyll, suspenderat material och humusämnen vilket stödjer bedömningar av vattenkvaliteten.

    Projektet Nationella Marktäckedata (NMD) syftar till att skapa och förvalta information om landskapet och hur det förändras över tid (Naturvårdsverket 2017a). Data från detta projekt ska vara rikstäckande, uppdateras var femte år och vara jämförbar över tid. NMD kommer att användas som underlag för klimatanpassningsarbetet inom olika samhällssektorer i frågor som rör till exempel skyddad natur, urbana miljöer och brandrisker i skog och mark.  

    Data och information av intresse för klimatanpassning tillhandahålls av flera tematiska tjänster inom Copernicus. Copernicus landtjänst tillhandahåller bland annat marktäckedata på europanivå samt högupplösta data för permanenta vattenförekomster, våtmarker, skog och hårdgjorda ytor. Data från Copernicus marina tjänst stödjer säkerheten för sjöfart, observation av kust- och havsmiljö, havsplanering, förvaltning av marina resurser samt väderprognoser, säsongsprognoser och klimatobservationer. Copernicus atmosfärstjänst erbjuder till exempel regelbundna beräkningar av atmosfärisk sammansättning, luftkvalitet och pollenhalter. Kombinationen av värmeböljor och dålig luftkvalitet kan orsaka stora problem i samhället, framförallt i urbana miljöer. Copernicus tjänst för katastrofhantering använder satellitbilder som huvuddatakälla och har världsomfattande täckning. I Sverige görs aktiveringen av tjänsten vid krisläge av MSB. Tjänsten för katastrofhantering är ett viktigt stöd för klimatanpassningen och har nyttjats av Sverige i samband med stormar, bränder och översvämningar.  

    Copernicus klimattjänst använder miljö- och klimatövervakning från satellit och andra mätinstrument tillsammans med modeller av jordens atmosfär, hav, land, sötvatten och isar. Klimattjänsten kommer att stödja arbetet med minskad klimatpåverkan och speciellt klimatanpassning inom ett antal sektorer, däribland vattenförvaltning, planering för kustområden, jord- och skogsbruk, transport, energi, hälsa, naturmiljö och ekosystem, infrastruktur, riskminskning och katastrofer.  

    EU:s jordobservationsprogram Copernicus erbjuder alltså en snabbt växande mängd data som kan stödja arbetet med klimatanpassning på olika sätt inom många områden. Rapporten förmedlar en kort och lättförståelig översikt över Copernicus och illustrerar användningen av programmet inom klimatanpassning med några enkla exempel. Mängden av data från Copernicus för klimatanpassningen kommer att öka och åtkomsten av data från Copernicus kommer samtidigt att förenklas. Detta kommer att förbättra förutsättningarna för användningen av Copernicus inom klimatanpassningen ytterligare. För att nå en ökad användning behövs dock även kunskapshöjande insatser, liksom kommunikationsåtgärder med goda exempel i linje med de behov och utmaningar som användare inom klimatanpassning möter. Det behövs även kompetensutveckling så att dagens användare, från myndigheter till forskning och näringsliv, kan dra nytta av Copernicus data och tjänster på ett enkelt sätt.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner fulltext (pdf)
    Engelsk version
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 3.
    Porsbring, Tobias
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Wemming, Anna
    Utförare miljöbevakning, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Dalarnas län.
    Neuschütz, Clara
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    Kartläggning av föroreningar i sediment i svenska vattendrag, sjöar och kustområden: Resultatredovisning från fältundersökningar utförda inom regeringsuppdrag om förorenade sediment2024Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I regeringsuppdraget om förbättrad hantering av förorenade sediment undersöktes sedimenten i ett 70-tal områden i kust, sjöar och vattendrag över hela Sverige med misstänkt påverkan från lokala punktkällor. Målen var att bidra till en förbättrad nationell överblick över förorenade sediment och förbättra kunskapen om påverkan på sediment från ett urval av branscher. Prover togs av ytliga (0-5 cm) och djupare (15-20 cm) skikt av sedimenten.

    De kemiska analyserna omfattade ett 20-tal grupper av föroreningar med standardiserade, kommersiella analyspaket. Även läkemedelsrester analyserades, och prover från kustområdena analyserades för många flera ämnen i en screening. Utvalda prover analyserades med cellbaserade toxicitetstester för mätningar av samlad biologisk effekt.

    Många miljöfarliga ämnen bidrar enskilt och tillsammans till risker från förorenade sediment

    Tributyltenn (TBT) och koppar påträffades i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder för sediment i mer än hälften av de undersökta områdena. Ofta var de uppmätta halterna av dessa ämnen, och även av antracen, högt över bedömningsgrunderna vilket ökar risken för negativ påverkan på sedimentlevande organismer och bentiska livsmiljöer. Också kadmium, bly och fluoranten påträffades i hög utsträckning men inte lika ofta i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder.

    Många fler föroreningar som:

    • polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er)
    • dioxiner och dioxinlika ämnen
    • metaller
    • klorerade bekämpningsmedea
    • lkylfenoler
    • TBT-ersättare
    • och högfluorerade organiska ämnen (PFAS)

    påträffades i hög utsträckning och ofta i halter som indikerar att även dessa är betydelsefulla sedimentföroreningar. I screeningen av kustprover påträffades industrikemikalier, växtskyddsmedel, läkemedel och ämnen från kosmetika och hygienprodukter.

    Behovet av effektbaserade bedömningsgrunder för fler ämnen för att bättre kunna bedöma förknippade miljörisker är dock stort. Detta inkluderar inte minst bedömningar av risker för spridning till näringsväven och påverkan på rovdjur eller människors hälsa via konsumtion av fisk. Resultaten indikerar att läkemedel, klorparaffiner, organofosfater och siloxaner är relevanta och vanligt förekommande sedimentföroreningar men deras detektions- och rapporteringsgränser behöver bli lägre för att motivera att de regelbundet ska analyseras vid undersökningar av förorenade sediment.

    Resultaten stärker bilden av att förorenade sediment är vanligt förekommande, och att föroreningsbilden ofta är komplex. Med många samtidigt förekommande ämnen ökar risken för kombinationseffekter vilket skulle behöva beaktas rutinmässigt. Mätningar av den samlade biologiska effekten via cellbaserade toxicitetstester av dioxiner, PAH:er, och hormonstörande ämnen visar på effekter av fler ämnen än de som fångas upp i traditionella haltmätningar, och var generellt känsligare vilket bekräftar att de ger en mer komplett bild av möjlig påverkan från dessa ämnesgrupper. De är därför ett bra komplement till kemiska haltmätningar för att karaktärisera sedimentens föroreningsinnehåll och möjlig påverkan.

    Ytligt liggande föroreningar riskerar att spridas

    Mäktigheten av förorenade sediment var i många av områdena minst 20 cm. För flertalet ämnen sågs ingen signifikant skillnad i de sammanlagda resultaten mellan halter i djupare prover jämfört med ytprover. Att halterna i många fall var höga även i ytliga sediment där biologisk aktivitet kan förekomma ökar risken för spridning och upptag i näringsväven. Det indikerar också att nytillförsel av föroreningar till sedimenten fortfarande pågår i dessa områden. Någon större ackumulation av analyserade föroreningar från källor långt uppströms i vattensystemen i dämmen och flodmynningar tycks inte ske, då höga strömhastigheter medför att sedimentföroreningar transporteras vidare i vattendragen till sjöar och ut i havet.

    Flera olika verksamheter medför hög risk för förorenade sediment

    Belastning och risk för påverkan från branschtypiska utsläpp utvärderades för 19 branscher. Bedömningen är att:

    • avfallshantering och deponi
    • avloppsreningsverk
    • hamn och småbåtshamn
    • massa- och pappersbruk
    • gruvor
    • stålindustrier
    • tätort
    • ytbehandling
    • och textilindustri

    är verksamheter som inför en inventering av förorenade sedimentområden bör klassas som medförande hög risk för förorenade sediment. Belastningen från branscherna kemisk industri, kloratindustri, garveri, glasbruk, och sågverk utan doppning var inte möjliga att bedöma på grund av ofullständiga resultat.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 4.
    Sonesten, Lars
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Miljöövervakningen av Sveriges sjöar och vattendrag: Representativiteten av den kontrollerande miljöövervakningen2013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Samtliga ytvattenkategorier inom ett vattendistrikt ska omfattas av övervakningsprogram inklusive övervakningsnät för kontrollerande övervakning som upprättas enligt kap. 7 VFF. En översyn av hur representativt Sveriges kontrollerade övervakningsnät är har tidigare inte kunnat utföras på grund av omfattande kvalitetsbrister i länsstyrelserna och vattenmyndigheternas datasystem VISS (VattenInformationsSystem Sverige). Kvaliteten på informationen i VISS har under senare år genomgått en omfattande kvalitetssäkring, vilket har gett förutsättningarna för att nu kunna genomföra den sammanställning och översyn över den svenska miljöövervakningen av sjöar och vattendrag. Denna översyn har varit starkt önskad under flera år, då det finns ett stort behov av att se över och analysera hur ett representativt samordnat kontrollerande övervakningsprogram skulle kunna se ut. Översynen sker mot bakgrund av den samlade vatten övervakning som bedrivs i Sverige, bland annat för att optimera befintlig övervakning och att kunna förstärka den där brister har identifierats. Arbetet är också viktigt för att säkerställa att kommande rapporteringar såväl internationellt som nationellt blir så bra som möjligt.

    Uppdraget för projektet Representativ kontrollerande miljöövervakning (RepKöp) syftar till att ta fram ett förslag på hur ett representativt kontrollerande övervakningsprogram med avseende på (vattentyper), kvalitetsfaktorer och statusklasser bör se ut på nationell­ och distriktsnivå i Sverige. Förslaget tas fram mot bakgrund av den samlade vattenövervakningen som bedrivs i Sverige idag och mot bakgrund av vad behövs för att uppfylla vattendirektivets krav på kontrollerande övervakning av vattenförekomster.

    Resultaten från översynen är tänkta att dels fungera som underlag för att underlätta Havs­ och vattenmyndighetens och Vattenmyndigheternas arbete inför rapporteringen 2012, men framför allt ska projektet ge underlag för att ta fram optimerade övervakningsprogram för sjöar och vattendrag till en långsiktig plan med en första anhalt 2016. För att RepKÖP ska få praktisk betydelse i övervakningsSverige skall projektet resultera i ett underlag för framtida revision av befintliga övervakningsprogram för respektive distrikt.

    Arbetet inom RepKöp är uppdelat i flera delar, vilka tillsammans ska fungera som vägledning till:

    • Vattenförvaltningens arbete med kontrollerande övervakning

    • Upplägg av nationell och regional miljöövervakning

    Målgruppen för arbetet är i första hand:

    • Vattenmyndigheter

    • Länsstyrelserna

    • Naturvårdsverket

    • Havs­ och vattenmyndigheten

    • Datavärdar och utförare av miljöövervakning

    Föreliggande rapport är en sammanställning och analys av miljöövervakningen av svenska sjöar och vattendrag så som de beskrevs i VISS vid datauttaget för sjöar i oktober 2011 och vattendrag i maj 2012. Sammanställningen av informationen från VISS har initierat en hel del korrigeringar i systemet, men tyvärr har det inte av praktiska skäl varit möjligt att ta hänsyn till dessa i arbetet. Man skall vara medveten om att VISS är en levande databas som ständigt uppdateras och korrigeras, vilket gör att endast en ”ögonblicksbild” kan analyseras. Detta gör att när analysen är färdig har verkligheten med stor sannolikhet redan till viss del hunnit förändrats.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 5.
    Tingström, Lena
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Vägledning: Reglering av fiske i marina skyddade områden2013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Under 2013 har Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med de fem kustlänsstyrelserna Västerbotten, Stockholm, Östergötland, Halland och Västra Götaland arbetat fram en vägledning om reglering av fiske i skyddade områden.

    Syftet med vägledningen är att praktiskt beskriva hur och när reglering av fiske i marina skyddade områden är aktuellt och vilken lagstiftning som bör användas. Den beskriver också hur man bör gå tillväga för att genomföra en reglering. Den ska vara ett stöd för länsstyrelserna och kommunerna vid arbete med marint områdesskydd och ge tydliga riktlinjer för hur myndigheterna bör arbeta för att minska negativ påverkan från fiske i värdefulla miljöer.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (pdf)
    Bilaga 1 Kartor
    Ladda ner (pdf)
    Bilaga 2 Flödesschema
    Ladda ner (pdf)
    Bilaga 3 Påverkanstabell
    Ladda ner (pdf)
    Bilaga 4 Checklista
    Ladda ner (pdf)
    Bilaga 5 Exempel
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 6.
    Törneke, Krister
    et al.
    Ecoloop.
    Tyréns, -
    Ecoloop.
    Johansson, Mats
    Ecoloop.
    Lundin Unger, Margareta
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Ljunggren, Robert
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    Vesterlund, Camilla
    Vattenmyndigheten Bottenviken.
    Esselström, Jean
    Vattenmyndigheten Bottenviken.
    Haapaniemi, Ulrika
    Utförare miljöbevakning, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm.
    Lundin, Carmita
    SKL - Sveriges Kommuner och Landsting.
    Sörngård, Peter
    Svenskt Vatten.
    Åhr Evertson, Anna
    Upplands Väsby kommun.
    Vägledning för kommunal VA-planering: för hållbar VA-försörjning och god vattenstatus2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Klimatförändringar och översvämningar, ökade miljökrav och en åldrad infrastruktur innebär ökade krav på kommunernas vatten- och avloppsverksamhet. Utanför verksamhetsområdet riskerar bristfälliga små avloppsanläggningar att sprida smittoämnen och bidra till att vattenförekomster inte uppnår god status. Kommunerna står inför stora investeringar för att nå en hållbar VAförsörjning. En strategisk och långsiktig VA-planering som omfattar både dricksvatten, spillvatten och dagvatten blir kommunens verktyg för att lyfta fram problem och prioritera åtgärder för att kostnadseffektivt möta de utmaningar som man står inför. Vägledningen är framtagen för att underlätta kommunernas planering för en trygg och hållbar VA-försörjning. Den ger konkreta råd för att komma igång och föreslår en stegvis planeringsprocess. Arbetssättet bygger på att börja med det som är tillgängligt, identifiera de strategiska frågorna och göra vägval inför den fortsatta planeringen.  Vägledningen beskriver de olika stegen i planeringsprocessen och vilka styrdokument den bör omfatta. VA-planeringen bör initieras med ett tydligt uppdrag till en förvaltningsövergripande arbetsgrupp med tillräckliga resurser (steg 1). Steg 2 är att utarbeta en VA-översikt som beskriver omvärldsfaktorer, nuläge, förutsättningar och framtida behov. Steg 3 är att beskriva strategiska vägval för hantering av olika frågor, som fastställs i en VA-policy. Själva VAplanen (steg 4) tas fram utifrån VA-översikten och VA-policyn och innehåller en plan för såväl den allmänna anläggningen som för VA-försörjningen utanför verksamhetsområdet. VA-planen tillämpas sedan genom att åtgärderna förs in i kommunens löpande budgetprocess. Arbetet enligt VA-planen följs sedan upp regelbundet och planen revideras lämpligen varje mandatperiod (steg 5).  En förutsättning för en lyckad VA-planering är att det finns en god kommunikation mellan politiker och tjänstemän från olika enheter inom kommunen. Det finns också ett stort värde i att samverka med länsstyrelser och grannkommuner för att utbyta erfarenheter. En väl genomförd VA-planering ger en beredskap och gör kommunen betydligt bättre rustad för att möta utmaningarna på VA-området och möjlighet att påverka utvecklingen i positiv riktning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 7.
    Ytreberg, Agnes
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Andersson, Åsa
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Axe, Philip
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Börjesson, Patrik
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Ejdung, Gunilla
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Eriksson, Johanna
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Hasslow, Anna
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Hansson, Lars-Johan
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Johansson, Daniel
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Karlsson, Anna
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Kaspersson, Rasmus
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Klein, Thomas
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Lettevall, Erland
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Ljunghager, Fredrik
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Norling, Karl
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Pettersson, Karin
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Piriz, Laura
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Porsbring, Tobias
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Sahlsten, Elisabeth
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Samuelsson, Kristina
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Samuelsson, Maria
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Skarstedt, Anders
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Aune, Marie
    SLV.
    Hägg, Ann-Christin
    SSM.
    Linderoth, Maria
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    Litzén, Anders
    Kustbevakningen.
    Lundeberg, Tove
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    Lüning, Maria
    SSM.
    Severin, Minna
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Schönberg-Alm, David
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    God havsmiljö 2020: Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 3: Övervakningsprogram2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Havsmiljöförordningens övergripande mål är att upprätthålla eller uppnå en god miljöstatus i de svenska förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön till år 2020. En av uppgifterna i den första förvaltningsperioden är att fastställa övervakningsprogram.

    God miljöstatus baseras på ett ramverk av så kallade deskriptorer som anges i havsmiljödirektivet, det vill säga det EU-direktiv som i Sverige genomförs genom havsmiljöförordningen. Deskriptorerna beskriver god miljöstatus på en övergripande nivå för elva temaområden. Till varje deskriptor hör en rad kriterier som anger vad som ska ingå i en bedömning av miljöstatus. Utifrån de elva deskriptorerna har Sverige fastställt 13 övervakningsprogram. Sex program utgår ifrån olika biodiversitetsteman som berörs av en upp till tre deskriptorer, medan de övriga sju programmen utgår ifrån de deskriptorer som är mer inriktade mot belastning och miljöförändring.

    För varje program har ett antal underprogram föreslagits baserat på den nuvarande övervakningen och/eller planerad övervakning. Övervakning som ingår i programmen ska vara pågående och data ska vara tillgängliga. I programmen ingår nationell och regional miljöövervakning inklusive verksamhetsutövares recipientkontroll. Dessutom ingår annan typ av datainsamling som till exempel inventeringar av tumlare och uppgifter om omfattningen av mänskliga aktiviteter som orsakar belastning och miljöförändringar. Enligt havsmiljödirektivet ska övervakningen fånga upp tillstånd och miljöförändringar, belastning och omfattning av aktiviteterna som orsakar belastningen samt effekter av åtgärder. Eftersom nästa steg i havsförvaltningscykeln är att fastställa åtgärdsprogram kommer övervakning för att följa upp åtgärder att läggas till övervakningsprogrammen först under nästa förvaltningscykel.

    I beskrivningarna av programmen framgår hur den nuvarande övervakningen motsvarar de krav som ställs på dataunderlag genom havsmiljödirektivets bilaga III samt genom deskriptorer, kriterier, indikatorer och beslutade miljökvalitetsnormer. I dagens övervakning saknas bland annat tillräcklig övervakning för uppföljning av livsmiljöers tillstånd och utbredning. För marint avfall, buller och främmande arter saknas nationellt samordnad övervakning, men det görs regionala insatser och ett antal projekt har genomförts eller påbörjats för att öka kunskapen om hur övervakning bäst ska utformas. För de program som har pågående övervakning beskrivs utvecklingsbehoven för att förbättra underlaget för de återkommande tillståndsbedömningarna.

    Övervakningsprogrammet som fastställs under 2014 utgör således inte ett fast program för kunskapsinhämtning. Bristerna kommer att beaktas i det fortsatta genomförandet av havsmiljöförordningen där utveckling av indikatorer och övervakning kommer att ske kontinuerligt.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 8.
    Sjöstrand, Bengt (Redaktör)
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Havsfiskelaboratoriet.
    Fisktillgångar och fiske i Östersjön och Västerhavet: En naturresursöversikt1995Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den officiella statistiken över mängd fångad fisk, fångstområden, använda fiskredskap etc. har hittills i huvudsak lagts upp för att belysa olika ekonomiska aspekter av det svenska fisket. Statistik över fisktillgångar och fiske med avseende på hushållning med havens levande resurser, biologisk mångfald och andra naturvårdsaspekter har inte haft någon framträdande plats i statistikproduktionen. Arbetsgruppen för Naturstatistik vid Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrånhar i samverkan med företrädare för Fiskeriverket bedömt att ”fisktillgångar och fiske” bör vara ett prioriterat område vid utveckling av statistik inom programmet för naturstatistik med utgångspunkt i Naturvårdsverkets aktionsprogram för naturvård, Natur "90.

    En informell arbetsgrupp med företrädare för Fiskeriverket, Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån har funnit att ett utvecklingsarbete bör påbörjas för att i statistiska termer belysa utvecklingen av fisk- och skaldjursresurser. Gruppens arbete har som ett första steg resulterat i föreliggande rapport 

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 9.
    Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan: Förslag till nationell åtgärdsplan2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Östersjöländerna har beslutat om en gemensam plan, Baltic Sea Action Plan, (BSAP) för att förbättra Östersjönsmiljö. Alla Östersjöländer ska ta fram nationella åtgärdsplaner till år 2010. Slutrapporten innehåller förslag på hur Sverige ska klara av sina åtaganden inom BSAP och innefattar 150 aktiviteter inom fyra huvudområden: övergödning, farliga ämnen, biologisk mångfald och maritima frågor. Det övergripande målet enligt Baltic Sea Action Plan är ett Östersjön på 1950-talsnivå avseende övergödning. Rapporten innehåller en översiktlig samhällsekonomisk konsekvensanalys. Detaljerade kostnadsanalyser finns i Naturvårdsverkets rapport 5984.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 10.
    Tillstånd till användning av växtskyddsmedel inom vattenskyddsområde: Vägledning för prövningen2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna vägledning har tagits fram av Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket med syfte att ge vägledning i centrala frågeställningar som uppkommer vid handläggning av tillstånd till användning av växtskyddsmedel inom vattenskyddsområdet. Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön (CKB) på SLU och Skogsstyrelsen har medverkat i framtagande avmaterialet. CKB har bidragit i avsnitten gällande MACRO-DB och Skogsstyrelsen vad gäller bekämpning på skogsmark. Vägledningen redogör för Sveriges myndighetsstruktur när det gäller användning av växtskyddsmedel samt hur de berörda myndigheternas ansvar är utformat. Den lämnar förslag på vad som i normal fallet bör ingå i en ansökan och hur prövningsmyndigheten kan tänka i den riskbedömning som görs inom ramen för ärendet. Förslag på utformning av ett beslut och vilka villkor som kan övervägas lämnas också. Skillnader mot tidigare vägledning är att avsnittet som rör myndigheternas ansvar är utvecklat. Avsnittet som rör handläggarstödet MACRO-DB är förändrat. Avsnitten som rör användning på annan mark än jordbruksmark är mer utförligt jämfört med tidigare vägledning. Dessutom innebär de ändringar av bland annat 2 och 5 kap. miljöbalken som infördes den 1 januari 2019 att prövningsmyndigheterna har ett tydligare ansvar att beakta miljökvalitetsnormerna för vatten vid tillståndsgivning enligt miljöbalken. Tillstånd till en ny eller förändrad verksamhet eller åtgärd får inte medges om det innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå miljökvalitetsnormen. Vägledningen ger förslag på ett praktiskt tillvägagångssätt för hur detta kan bedömas i en prövning av användning av växtskyddsmedel inom vattenskyddsområde 

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
1 - 10 av 10
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf