Havs- och Vattenmyndigheten

Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 46 av 46
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Bankel, Robin
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet.
    Solér, Cecilia
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet.
    Ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet i havsmiljön: En studie inom Pilot Stockholms skärgård inom ramen för pilotprojekt Ekosystembaserad havsförvaltning.2023Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar Göteborgs universitets uppdrag att undersöka förutsättningarna för att utveckla affärsmodeller som är ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbara i pilotområdet Stockholms skärgård. I detta ingår att beskriva och diskutera möjligheterna att skapa ekonomiska incitament och sociala villkor som stödjer ett ekosystembaserat sätt att förvalta de marina resurserna i Stockholms skärgård och bidrar till en bättre havsmiljö. 

    Rapporten har identifierat ett antal betydelsefulla verksamheter som genererar ekonomiska flöden i Stockholms skärgård och/eller påverkar dessa flöden genom sin påverkan på ekosystemtjänster i skärgården. Dessa verksamheter har delats in i fem övergripande kategorier och utgörs av Fiske, Övrig primärproduktion, Turism, Transport samt Fysisk infrastruktur. 

    I vår analys av hållbara affärsmodeller inom dessa verksamhetskategorier kan vi urskilja fem viktiga företagsekonomiska faktorer för ett regionalt medförvaltarskap av marina ekosystemtjänster i området, nämligen tillgång till lokala och regionala råvaror, tillgång till lokal och regional förädlingskapacitet, priser som speglar faktiska kostnader för upprätthållandet av marina ekosystemtjänster, rådighet över regionala ekosystemtjänster samt relationen mellan fastboende och besöksnäringen i form av det rörliga friluftslivet och fritidsboende. 

    Gemensamt för de hållbara affärsmodeller som har identifierats inom pilotområdet är att de erbjuder ett kvalitativt värde till kund, det vill säga ett värde som inte främst baseras på pris eller mängd utan på produkternas koppling till naturen och miljön, ofta i kombination med unika fysiska platser. Rapporten framhåller också att dessa och många andra skärgårdsverksamheter, genom sitt ideella eller informella arbete, bidrar till ett mervärde för intressenter som inte deltar i faktiska marknadsutbyten. Detta innebär att många skärgårdsverksamheter och fastboende upprätthåller natur-och kulturvärden i skärgården som gör den till en attraktiv besöksdestination, exempelvis för det rörliga friluftslivet, utan att kompenseras ekonomiskt för detta. 

    Medan skärgårdslivet innebär flera utmaningar som påminner om andra glesbygder finns en stor resurspotential för ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. I rapporten framhålls att lokal och regional rådighet över dessa resurser är avgörande för att denna potential ska realiseras inom ramen för en ekosystembaserad förvaltning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 2.
    Berg, Sofia
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, EnviroPlanning AB.
    Kling, Johan
    Utförare miljöbevakning, Företag, DHI Sverige AB.
    Hammarbäck, Maria
    Utförare miljöbevakning, Företag, DHI Sverige AB.
    Handledning - Ekosystemtjänstanalys i Excelverktyget VEsta: Analys av påverkan på ekosystemtjänster vid exploatering i strandnära områden och i vatten2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram ett verktyg för analys av blå (vattenrelaterade) ekosystemtjänster. Verktyget kallar vi för VEsta. Vatten är en förutsättning för liv och många ekosystemtjänster är kopplade till vatten.

    Många befintliga bedömningar av ekosystemtjänster fokuserar på de gröna ekosystemtjänsterna. Fokus för VEsta är de blå ekosystemtjänster även om de gröna tjänsterna också kan analyseras på liknande sätt i verktyget. Med blå ekosystemtjänster avses de tjänster som vi får från sjöar, vattendrag och hav.

    Hur kan VEsta användas?

    Spara ner dokumentet (se Excel-filen till höger) innan du gör din analys. Verktyget fungerar med Excel till Windows 365 och Excel 2019 eller senare.

    Du kan använda VEsta i en mängd olika situationer för att få en övergripande indikativ bild av ekosystemtjänstpåverkan vid en förändring.

    VEsta kan exempelvis användas när:

    • en brygga ska anläggas,
    • hus och andra byggnader ska byggas, i synnerhet nära vatten,
    • mindre detaljplaner tas fram för områden nära vatten,
    • verksamheter ska etableras i närheten till vatten,
    • markanvändningen förändras på olika sätt.

    Du kan använda VEsta i en mängd olika situationer för att få en övergripande indikativ bild av ekosystemtjänstpåverkan.

    Hur fungerar verktyget?

    Genom att besvara ett fyrtiotal frågor om miljöeffekterna som en förändring förväntas ge, genereras en bedömning på hur ekosystemtjänsterna påverkas.

    En bedömning av varje ekosystemtjänst presenteras utifrån svaren på frågorna men även en övergripande bild ges i ett spindelnätsdiagram (utifrån nuläget). Det innebär att ju bättre frågorna besvaras angående effekterna, ju bättre kvalitet fås på ekosystemtjänstbedömningen i VEsta.

    I tidig planeringsfas är användbarheten av verktyget begränsad eftersom man då sällan har en tydlig bild av effekterna. Användbarheten ökar allteftersom bilden framträder mer och mer. VEsta kan med fördel användas flera gånger under processen, även som utvärdering efter förändringen.

    Ekosystem har dock mycket komplicerade relationer och interna samband. Kompletterande studier är många gånger nödvändigt för att förstå påverkan ekosystemtjänster på djupet.

    Systemkrav för VEsta

    VEsta kräver någon av följande versioner av Excel

    • Excel till Windows 365
    • Excel 2019 eller senare 

    Boverkets verktyg för bedömning av ekosystemtjänster

    Ester (se länk högre upp) är ett annat verktyg för ekosystemtjänstbedömning som Boverket tagit fram, se filen till höger. Detta verktyg är inriktat mot gröna ekosystemtjänster och kräver inte samma detaljeringsgrad, vilket är en fördel i många lägen. Verktyget lämpar därför sig bättre i situationer då detaljeringsgraden är svår att uppnå, till exempel vid tidig planeringsfas eller vid komplicerade detaljplaner. Samt då vatten inte berörs av exploateringen.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (zip)
    Excelverktyget VEsta
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 3.
    Blomquist, Johan
    et al.
    AgriFood Economics Centre, Sveriges lantbruksuniversitet.
    Persson, Lars
    Centre for Environmental and Resource Economics, Umeå universitet.
    Stage, Jesper
    Luleå tekniska universitet.
    Waldo, Staffan
    AgriFood Economics Centre, Sveriges lantbruksuniversitet.
    Samhällsekonomiska begrepp i yrkes- och fritidsfiske2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har utifrån förvaltningens mål och strategin Framtidens Fiske gett forskarna Johan Blomquist, Lars Persson, Jesper Stage och Staffan Waldo i uppdrag att sammanställa och analysera inom vilka områden och för vilka indikatorer som fritidsfisket och yrkesfisket är jämförbara.

    Rapporten är en viktig del i det påbörjade arbetet inom den nya framtagna strategin för framtidens fiske och kan kopplas till flera åtgärder inom handlingsplanerna fritidsfiske och fisketurism samt yrkesfiske. I rapporten diskuteras dels vilka indikatorer som alls är meningsfulla att jämföra med motsvarande indikatorer i andra fisken och dels vad som krävs för att åstadkomma jämförbara indikatorer för olika fisken.

    I rapporten diskuteras även några utvecklingsmöjligheter för framtida datainsamling och framtida analysarbete inom fiskeområdet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 4.
    Christensen, Jonas
    Ekolagen miljöjuridik AB.
    Juridiken kring vatten och avlopp: En översiktlig genomgång av juridiken kring dricksvattenförsörjning  samt avledning och rening av spillvatten och dagvatten2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Kommunerna har ett viktigt ansvar för att planera vattenförsörjning och avloppshantering. En förutsättning för en lyckad planering är att det finns en god kommunikation mellan politiker och tjänstemän inom kommunen och en förståelse för varandras roller och den lagstiftning som ligger till grund för det arbete som genomförs på de olika förvaltningarna. Lagstiftningen som reglerar va-försörjningen är splittrad och kan ibland vara svårtolkad.  Havs- och vattenmyndigheten har i denna rapport samlat bestämmelserna som reglerar dricksvattenförsörjning och avloppsvattenhantering, inklusive dagvatten. Förhoppningen är att rapporten ska bidra till att förenkla kunskapsinhämtandet för berörda beslutsfattare. Utgångspunkten är de EU-direktiv som finns men störst fokus har lagts på de nationella författningar som styr dricksvattenförsörjningen och avloppsvattenhanteringen. I olika avsnitt redovisas de grundläggande bestämmelserna i miljöbalken, lagen om allmänna vattentjänster och plan- och bygglagen. Dessutom finns avsnitt som behandlar lagstiftningen om markåtkomst och om olika samverkansformer som anläggningslagen, ledningsrättslagen och lag om förvaltning av samfälligheter. När det gäller dricksvatten tillkommer en beskrivning av livsmedelslagstiftningen.  Rapporten innehåller kortare referat av rättsfall som kan vara av betydelse för läsaren samt tips på litteratur för den som vill fördjupa sig i olika frågor. Dessutom finns ett avsnitt som innehåller grundläggande rättskunskap, bland annat förklaras skillnaden mellan lag, förordning och föreskrift. I samma avsnitt kan man läsa vilka grundläggande rättsliga principer som gäller för myndigheternas verksamhet och vad man särskilt ska tänka på som gäller vid myndighetsutövning. Målgruppen för rapporten är tjänstemän och förtroendevalda hos kommunerna men även handläggare vid andra myndigheter, som kommer i kontakt med frågor som rör vatten och avlopp.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 5.
    Christiernsson, Anna
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Michanek, Gabriel
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Uppsala universitet, UU.
    Nilsson, Pontus
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Fiske och Natura 2000: 7 kap. 28 a § miljöbalken i EU-rättslig belysning2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I rapporten redogörs för i huvudsak tre frågor.

    Den första frågan är om tillstånd krävs enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken för fiske som kan påverka miljön i ett Natura 2000-område.

    Även om frågan alltid måste bedömas med hänsyn till de miljöeffekter som riskeras vid varje fiskesituation, visar den rättsliga analysen att 7 kap. 28 a § miljöbalken, i belysning av EU-rätten, har ett vitt tillämpningsområde som typiskt sett gäller för olika slag av yrkesfiske. Det beror på följande faktorer:

    • Fiske (såväl bottentrålning som andra fiskemetoder) är ett slags ”verksamhet” enligt 7 kap. 28 § miljöbalken, och bör även ses som ”plan eller projekt” enligt artikel 6.3 art- och habitatdirektivet.
    • Fiske omfattas av tillståndsplikt om det på ett ”betydande sätt” kan påverka områdets skyddssyfte. Redan en liten sannolikhet för sådan påverkan är tillräcklig, eller som EU-domstolen uttalar i målet Waddenzee: ”när det på grundval av objektiva kriterier inte kan uteslutasatt planen eller projektet kan ha en betydande påverkan på det berörda området” (kursiverat här). Vid bedömningen av påverkan ska beaktas inte enbart direkta effekter, utan även indirekta (såsom påverkan på näringsväven) och kumulativa (såsom andra fiskares uttag). Det är inte avgörande om fisket sker inom Natura 2000-området utan hur det påverkar detta.
    • Återkommande fisken bör ses som enskilda projekt som ska konsekvensbedömas för sig enligt artikel 6.3 art- och habitatdirektivet (och därmed även enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken), även om fisket påbörjades innan ett Natura 2000-område skyddades. Tolkningen bygger på EU-domstolens praxis när det gäller artikel 6.3 art- och habitatdirektivet. Dessutom är artikel 6.2 i direktivet tillämplig vid återkommande fisken. Artikeln innebär en allmän skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att skydda miljön i området.
    • Eftersom återkommande fisken bör ses som enskilda projekt, får övergångsregeln till 7 kap. 28 a § miljöbalken ingen verkan mot fiske som sker efter 1 juli 2001, oavsett när det skedde första gången. Dessutom gäller som sagt artikel 6.2 art- och habitatdirektivet.

    Den andra frågan är om 7 kap 28 a § miljöbalken kan tillämpas på fiske utanatt stå i konflikt med den gemensamma fiskeripolitiken och EUs exklusiva kompetens.

    Rättsläget har i betydande grad klargjorts genom artikel 11 i 2013 års grundförordning för fiske. Sveriges skyldigheter enligt artikel 6 art- och habitatdirektivet (och därmed 7 kap. 28 a § miljöbalken) gäller för såväl havsområdet innanför 12-milsgränsen som hela den ekonomiska zonen. Skyldigheten gäller även när åtgärderna rör andra staters fiskeverksamheter, men då ska ett särskilt förfarande tillämpas. Under vissa förutsättningar kan Sverige, vidta mer långtgående åtgärder för att bevara Natura 2000-områden, än som följer av artikel 6 art- och habitatdirektivet (se nedan).

    Den tredje frågan rör vilka rättsliga lösningar som kan komma ifråga för att i framtiden kontrollera fiske som kan påverka Natura 2000-områden.

    EU-rätten hindrar i princip inte att exempelvis Havs- och vattenmyndigheten utfärdar generella föreskrifter med sådana miljökrav på fisket att ”betydande miljöpåverkan” inte uppkommer och att därmed kravet på MKB och tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken inte aktualiseras. Av EU-rättspraxis följer dock att mycket höga krav måste ställas på innehållet i sådan lagstiftning. Reglerna ska ”säkerställa” att betydande påverkan på områdets skyddsobjekt inte kan ske vid något fisketillfälle (återigen med beaktande av möjliga direkta, indirekta och kumulativa effekter). I två rättsfall som redovisas i rapporten har medlemsstaternas lagstiftning med generella krav underkänts av EU-domstolen som tillräckliga för att undanta tillståndsplikt för viss verksamhet enligt artikel 6.3 art- och habitatdirektivet. I rapporten tas inte slutlig ställning till om det i praktiken alls är möjligt att undanta fiske generellt och hur i så fall de generella miljökraven i föreskrifter skulle utformas (den bedömningen kräver även annan kompetens än juridisk). Om generella förskrifter skulle komma ifråga, bör övervägas en ordning där föreskrifterna kontinuerligt uppdateras för att anpassas till förändringar i miljön. Föreskrifter behöver sannolikt preciseras för varje enskilt Natura 2000-område.

    En annan lösning kan vara att generellt förbjuda allt eller visst slags fiske inom, kanske också i närheten av, ett Natura 2000-område. Artikel 11 grundförordningen för fiske hindrar ett sådant förbud om det är mer långtgående än vad som följer av artikel 6.2 art- och habitatdirektivet. Däremot ger artikel 20 möjligheter till sådana åtgärder innanför 12-milsgränsen. Om åtgärderna syftar till att bevara fiskebestånd och endast riktas mot egna fartyg kan artikel 19 tillämpas.En individuell kontroll enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken kan ske genom Havs- och vattenmyndigheten i stället för länsstyrelsen. Prövningen av eventuell påverkan på Natura 2000-områden skulle då kunna samordnas med annan tillståndsprövning av fiske. Om prövningen fortsatt ska ske av länsstyrelsen, bör HaV ge vägledning om tillämpningen vad gäller fiske. Vägledningen bör utformas i enlighet med EU-domstolens praxis.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 6.
    Constantino, Sebastian
    et al.
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Roth, Susanna
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Svanström, Stefan
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Hallmén, Karin
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Mentzer, Jens
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Engwall, Ylva
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Vretborn, Max
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Johannesson, Joacim
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Lingsten, Linda
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Ekonomisk statistik om sektorer som är beroende av havet: Underlag till inledande bedömning 2018 inom havsmiljöförordningen2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den totala omsättningen i de maritima näringarna är omkring 160 000 miljoner kronor, vilket utgör cirka 2,2 procent av Sveriges totala omsättning. I dessa näringar uppgår den totala anställningen till omkring 73 000 som utgör 2,8 procent av Sveriges totala anställningar. I en uppdelning av maritima näringar i sektorer är marin turism den största, följt av sjöfart och hamnar och stödtjänster.

    Vi gav Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att identifiera och redovisa den ekonomiska betydelsen av Sveriges maritima näringar. Resultatet redovisas i denna rapport. Det kommer också att användas som en del i vår inledande bedömning för havsmiljöförordningen (havsmiljödirektivet).

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 7.
    Göthberg, Maria
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Carneiro, Gonçalo
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Hammar, Linus
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Gårdmark, Wilhelm
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Isaksson, Ingela
    Havs- och vattenmyndigheten.
    9 facteurs permettant la croissance bleue locale dans les pays en développement: Document d’orientation basé sur quatre études de référence2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [fr]

    Le présent document d’orientation résume les résultats de quatre études de référence explorant les conditions permettant de sortir les communautés côtières de la pauvreté

    Le document énumère neuf facteurs institutionnels et infra-structurels clés qui favorisent la croissance bleue locale à partir de l’utilisation des ressources marines dans les pays en développement.

    Le présent document d’orientation est le résultat de SwAM Ocean, le programme de coopération au développement international géré par l’Office suédois de gestion des ressources marines et aquatiques.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 8.
    Göthberg, Maria
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Carneiro, Gonçalo
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Hammar, Linus
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Gårdmark, Wilhelm
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Isaksson, Ingela
    Havs- och vattenmyndigheten.
    9 factores posibilitando el crecimiento azul a nivel local en los países en desarrollo: Informe de orientación política basado en cuatro estudios2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport presenterar nio viktiga institutionella och infrastrukturella faktorer som främjar lokal blå tillväxt från användningen av marina resurser i utvecklingsländer.

    Rapporten tillhandahålls av Havs- och vattenmyndigheten,och bygger på fyra bakgrundsstudier som alla tar upp samma fråga:

    Vad behövs för att marina resurser faktiskt ska generera lokal blå tillväxt.

    Här avser lokal blå tillväxt ekonomiska intäkter och välmående i lokalsamhälletfrån hållbar användning av havets resurser, såsom fiske, vattenbruk eller turism.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 9.
    Göthberg, Maria
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Carneiro, Gonçalo
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Hammar, Linus
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Gårdmark, Wilhelm
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Isaksson, Ingela
    Havs- och vattenmyndigheten.
    9 Factors enabling local blue growth in developing countries: Policy brief based on four background studies2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport presenterar nio viktiga institutionella och infrastrukturella faktorer som främjar lokal blå tillväxt från användningen av marina resurser i utvecklingsländer.

    Rapporten tillhandahålls av Havs- och vattenmyndigheten,och bygger på fyra bakgrundsstudier som alla tar upp samma fråga:

    Vad behövs för att marina resurser faktiskt ska generera lokal blå tillväxt.

    Här avser lokal blå tillväxt ekonomiska intäkter och välmående i lokalsamhälletfrån hållbar användning av havets resurser, såsom fiske, vattenbruk eller turism.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 10.
    Göthberg, Maria
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Carneiro, Gonçalo
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Hammar, Linus
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Gårdmark, Wilhelm
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Isaksson, Ingela
    Havs- och vattenmyndigheten.
    9 fatores que permitem o crescimento azul local em países em desenvolvimento: Resumo de políticas baseado em quatro estudos de base2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [pt]

    Este resumo de políticas agrega resultados de quatro estudos de base explorando as condições para tirar comunidades costeiras da pobreza.

    Este resumo alista nove principais fatores institucionais e de infraestrutura que promovem o crescimento azul local a partir do uso de recursos marinhos em países em desenvolvimento.

    Este resumo de políticas é resultado do SwAM Ocean, o programa internacional de cooperação para desenvolvimento operado pela Agência Sueca para o Gestão Marinha e da Águas

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 11.
    Göthberg, Maria
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Carneiro, Gonçalo
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Hammar, Linus
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Gårdmark, Wilhelm
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Isaksson, Ingela
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Mambo 9 yanayowezesha ukuaji wa bluu kwa wenyeji katika nchi zinazoendelea: Muhtasari wa sera kutokana na tafiti nne za usuli2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport presenterar nio viktiga institutionella och infrastrukturella faktorer som främjar lokal blå tillväxt från användningen av marina resurser i utvecklingsländer.

    Rapporten tillhandahålls av Havs- och vattenmyndigheten,och bygger på fyra bakgrundsstudier som alla tar upp samma fråga:

    Vad behövs för att marina resurser faktiskt ska generera lokal blå tillväxt.

    Här avser lokal blå tillväxt ekonomiska intäkter och välmående i lokalsamhälletfrån hållbar användning av havets resurser, såsom fiske, vattenbruk eller turism.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 12.
    Hasselström, Linus
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, Anthesis Enveco AB.
    Cole, Scott
    Utförare miljöbevakning, Företag, Anthesis Enveco AB.
    Löfmarck, Anna
    Utförare miljöbevakning, Företag, Anthesis Enveco AB.
    Samhällsekonomisk konsekvensanalys av förslag till havsplan Östersjön2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den 14 mars 2019 publicerade HaV förslag på havsplaner för de tre havsplans­områden, Bottniska viken, Västerhavet och Östersjön. Havsplanernas syfte är att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.

    Denna rapport redovisar ekonomiska aspekter av hållbarhet genom att presentera en samhällsekonomisk konsekvensanalys av granskningsförslaget för havsplan Östersjön. Samhällsekonomiska konsekvenser kan uppstå på många sätt till följd av havsplaneringen, och har dels att göra med marknadsvärden och dels att göra med bredare välfärdseffekter som inte visar sig på marknader. Ekosystemtjänster och näringslivseffekter hänger ihop med varandra. Analysen i rapporten bygger på att identifiera och värdera dessa konsekvenser.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 13.
    Ivarsson, Mats
    et al.
    Anthesis Enveco AB.
    Scharin, Henrik
    Anthesis Enveco AB.
    Wallentin, Erik
    Anthesis Enveco AB.
    Social analys med inriktning mot hälso- och sysselsättningseffekter av att uppnå god miljöstatus samt analys av befintliga styrmedel inom den maritima sektorn: Underlag till inledande bedömning 2018 inom havsmiljöförordningen2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapporten innehåller en social analys med inriktning mot hälso- och sysselsättningseffekter av att uppnå God miljöstatus (GES) i de svenska havsområdena, samt en analys av befintliga styrmedel inom den maritima sektorn. Syftet med rapporten är att fungera som underlag i Havs- och vattenmyndighetens arbete med att revidera den inledande bedömningen av miljötillståndet i de svenska havsområdena (HaV 2012a), ett arbete som markerar starten för den andra förvaltningscykeln i genomförandet av havsmiljödirektivet i Sverige.   

    Rapportens struktur 

    Innehållet i rapporten är uppdelat i tre huvuddelar:  

    • en sektorsanalys,  
    • en sammanställning av befintliga styrmedel med betydelse för havsmiljödirektivet, samt  
    • en analys över deras effektivitet när det gäller att uppnå GES.

    Sektorsanalys I sektorsanalysen görs en genomgång av varje aktivitet inom den maritima sektorn utifrån följande frågeställningar:   

    • Vilka miljöbelastningar aktiviteten ger upphov till.  
    • Hur varje aktivitet inom den maritima sektorn påverkar möjligheten att uppnå GES genom sina miljöbelastningar. Sambandet mellan belastningarna från respektive sektor och GES görs genom en kartläggning av de, belastnings- och påverkansdeskriptorer och slutligen tillståndsdeskriptorer som berörs. De kompletta sambanden redovisas i tabellform appendix 2.  
    • Vilka styrmedel som omgärdar aktiviteten.  I anslutning till varje sektor ges en hänvisning till sammanställningen av relevanta styrmedel i kapitel 3.   
    • Vilka sysselsättningseffekter som kan förutses inom sektorn till följd av GES-uppfyllelse. Det statistiska underlag som ligger till grund för diskussionerna om potentiella sysselsättningseffekter av att uppnå GES återfinns i appendix 1.  
    • Vilka effekter inom den aktuella sektorn som kan förväntas vid GES uppfyllelse till följd av beroenden/påverkan på marina ekosystemtjänster.   7  
    • Vilka hälsoeffekter som kan förutses till följd av GES-uppfyllelse. Hälsoeffekterna av att uppnå GES beskrivs i ett separat stycke.

    Styrmedelssammanställning

    Den andra delen av rapporten innehåller en sammanställning av de styrmedel som idag omgärdar den maritima sektorn. Sammanställningen är indelad efter de fyra övergripande belastningstyperna:  

    • fysisk påverkan,  
    • påverkan på hydrologin,  
    • föroreningar, och  
    • biologisk störning.   

    Inom respektive belastningstyp särredovisas styrmedel som kan kopplas till respektive maritim aktivitet. För varje enskilt styrmedel anges också om det rör sig om internationell (I), regional (R), eller nationell (N) lagstiftning, och hur den i är införd i svensk lagstiftning.    

    Styrmedlens effektivitet med avseende på GES

    I den tredje delen av rapporten görs en bedömning av effektiviteten hos de befintliga styrmedlen när det gäller påverkan på miljötillståndet och normuppfyllelse. Även detta kapitel är indelat efter de huvudsakliga belastningstyperna och beaktar de trender för den framtida utvecklingen av den maritima sektorn som presenterats av bl.a. världsnaturfonden.       

    Slutsatser 

    Sambandet mellan belastningar från den maritima sektorn och miljötillståndet  Från genomgången av den maritima sektorn framträder ett antal samband när det gäller kopplingen mellan miljöbelastningar och aktiviteter med betydelse för GES i de svenska havsområdena. Resultaten är endast kvalitativa då de bygger på kedjan mellan sektorns miljöbelastning och miljötillståndet via tillgängliga belastnings- och tillståndsdeskriptorer. Intensiteten i individuella belastningar eller den geografiska skala som de verkar på har inte kunnat beaktas i studien. Slutsatserna är:     

    Den belastningstyp med i särklass starkast koppling till GES är Föroreningar som berör ca 72% av det totala antalet berörda deskriptorer. Inom belastningstypen ryms: 

    1) tillförsel av näringsämnen och organiskt material, 

    2) farliga ämnen, 

    3) marint skräp, 

    4) buller, och 

    5) annan energi.

    De aktiviteter som står för den största andelen av berörda deskriptorer, och därmed också kumulativa effekter, inom belastningstypen Föroreningar är: 

    1) Marint fiske

    2) Landaktiviteter med belastning på hav, och 

    3) Marint vattenbruk.  Förstärkta eller nya styrmedel med fokus på dessa tre sektorer, och med inriktning mot belastningarna inom Föroreningar, bör därmed vara effektiva när det gäller att förbättra möjligheten att uppnå GES.  

    Den belastningstyp med näst starkast koppling till GES är Biologisk störning som berör ca 15% av det totala antalet berörda deskriptorer. Inom belastningstypen ryms: 

    1) Marint fiske, 

    2) Marint vattenbruk, och

    3) Sjöfart  

    På samma sätt som ovan kan man dra slutsatsen att förstärkta eller nya styrmedel med fokus på dessa tre sektorer, och med inriktning mot belastningen Biologisk störning, bör vara ett effektivt sätt att förbättra möjligheten att uppnå GES.   

    Sysselsättningseffekter som kan förutses till följd av GESuppfyllelse

    • Generellt kan vi dra slutsatsen att effekter på sysselsättningen till följd av GES-uppfyllelse tenderar att vara begränsade i ett nationellt perspektiv. Detta beror både på att sektorn som sådan sysselsätter en relativt begränsad andel av arbetsmarknaden men också på att eventuella positiva effekter i en sektor tenderar att neutraliseras av flöden från någon annan sektor. Dock kan effekterna på lokala, och sektorsspecifika, arbetsmarknader vara intressanta och nedan dras några generella slutsatser om sådana.  
    • De sektorer vars sysselsättning anses ha ett stort och direkt samband med miljötillståndet är marint fiske, marint vattenbruk och marin turism och rekreation. Av dessa är både marint fiske och marint vattenbruk små till omfattningen medan marin turism och rekreation redan idag är en stor sektor som dessutom väntas kunna växa betydligt. 
    • Det finns inget empiriskt stöd för att miljöpolitik påverkar den totala sysselsättningen i ett land. Den kan däremot påverka fördelningen av arbetskraften inom olika sektorer, det vill säga vad arbetskraften är sysselsatt med.  

    Effekter inom den maritima sektorn vid GES uppfyllelse till följd av beroenden/påverkan på marina ekosystemtjänster.

    • Det går inte, med underlag i det arbete som görs i denna rapport, att avgöra vilka ekosystemtjänster som i störst utsträckning påverkas av GES-uppfyllelse. Dock kan vissa generella slutsatser om hur sektorerna påverkas dras.  
    • Gemensamt för de sektorer som väntas ha betydande sysselsättningseffekter, som beskrivs ovan, är att de både är direkt beroende av ekosystemtjänster samt belastar dessa. Exempelvis är fisket beroende av ekosystemtjänsten livsmedelsproduktion men belastar bland annat reglering av övergödning och giftiga ämnen.  
    • Detta skiljer sig från exempelvis sjöfarten och landbaserade aktiviteter som båda belastar ekosystemtjänster kraftigt men som bara i liten utsträckning är beroende av dem för sin produktion. 

    Hälsoeffekter som kan förutses till följd av GES-uppfyllelse

    • De hälsoeffekter som kan uppstå till följd av att GES uppnås analyseras genom att studera vilka belastningar respektive sektor ger upphov till och hur dessa kan kopplas till mänsklig hälsa.  
    • De allvarligaste problemen antas vara de som kopplas till algblomningar, tillförsel av farliga ämnen samt försämrad folkhälsa till följd av försämrade möjligheter till rekreation.  
    • Effekterna av att exempelvis mikroplaster bryts ner och anrikas i näringskedjan är idag inte kända men är potentiellt stora med cancer, hormonpåverkan och nervskador som möjliga effekter.  
    • Sjöfarten och det marina fisket anses vara bland de sektorer som bidrar till störst effekt i form av spridning av skräp och farliga ämnen medan landbaserade aktiviteter står för majoriteten av näringsläckage som leder till algblomningar.   

    Styrmedlens effektivitet med avseende på GES

    • I dagsläget existerar det en mängd styrmedel (internationella, regionala samt nationella) riktade mot samtliga belastningsfaktorer. 
    • Överlag är det främst administrativa styrmedel som tillämpas medan tillämpningen av marknadsbaserade styrmedel samt information är begränsad. 
    • Internationella och regionala styrmedel förekommer i högre grad för miljöproblem och/eller sektorer för vilka den nationella rådigheten är svag.  
    • Det finns ett stort antal styrmedel riktade mot belastningskategorierna tillförsel av föroreningar samt Biologisk störning, vilket kan förklaras av den stora mängd sektorer som bidrar till dessa. 
    • Det är utifrån befintligt underlag inte möjligt att bedöma huruvida redan existerande styrmedel har förmågan att uppnå GES eller ifall det finns behov av att implementera nya styrmedel. 
    • Styrmedels framtida effektivitet beror i hög grad på utvecklingen av de drivkrafter och aktiviteter som påverkar belastning såväl som det marina ekosystemets förmåga att hantera belastningen.
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 14.
    Ivarsson, Mats
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, COWI.
    von Bahr, Emelie
    Utförare miljöbevakning, Företag, COWI.
    Magnussen, Kristin
    Utförare miljöbevakning, Företag, Menon Economics AS.
    Navrud, Ståle
    Utförare miljöbevakning, Företag, Menon Economics AS.
    Delregional analys Kattegatt: Samhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Kattegatt utifrån samrådsförslag havsplan Västerhavet2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den 15 februari 2018 publicerade HaV samrådsförslag på havsplaner för de tre havsplansområden, Bottniska viken, Västerhavet och Östersjön. Inför samrådet gav HaV uppdrag till extern part att bedöma planförslag ur ett hållbarhetsperspektiv relaterat till ekosystemtjänster, miljömässiga och sociala aspekter. Inom ramen för detta uppdrag genomfördes två delregionala analyser.

    Samhällsekonomiska konsekvenser kan uppstå på många sätt till följd av havsplaneringen, och har dels att göra med marknadsvärden och dels att göra med bredare välfärdseffekter som inte visar sig på marknader. Ekosystemtjänster och näringslivseffekter är nära sammankopplade. I rapporten presenteras och värderas nyttor och konsekvenser avseende ekonomiska aspekter av hållbarhet i delområde i Kattegatt och samrådsförslag havsplan Västerhavet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 15. Nolbrant, Peter
    Co-governance and co-creative working methods for improved waters: Results and learnings from the Water Co-Governance project in Sweden2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Water Co-Governance (WaterCoG) is an Interreg EU project in which the UK, Germany, the Netherlands, Denmark and Sweden participated from 2016 to 2020. Each participating country has implemented pilot projects to investigate how to best increase local participation and collaboration to improve aquatic environments. This report is about the project work carried out within Sweden. The pilot projects in Sweden have been carried out by three water councils, who have independently defined problems while developing visions and work areas. The councils have approached this work differently and looked at different questions/issues. As a result, the projects cover a wide range of areas and work practices. The project has included a number of different people, organisations, meetings, networks and sub-projects. This has revealed a number of recurring patterns, which are highlighted in the report:

    There is a tremendous degree of involvement in the pilot groups and a clear desire to work cooperatively to increase knowledge and identify solutions. The level of involvement around a particular place, where people live or own land, is particularly evident. There is often a desire to include more people in the groups and create a climate where everyone can have their say. Groups that contain this kind of diversity offer a broader knowledge base and a variety of perspectives. The level of confidence within the groups gradually increases when participants learn from each other and see the results of what they can create together.

    Issues relating to water are often expanded to include the environment and biodiversity, both in aquatic environments and terrestrial environments. Issues raised also relate to sustainable use through agriculture, forestry and electricity production. Ecosystem services, such as the province’s water level management, water purification and access to recreation and learning, are also relevant. The groups often emphasise the connection to the cultural heritage around water. Another important issue highlighted in the groups is local influence. Collaboration and participation on issues relating to water will therefore be a starting point for sustainable development and democratic development.

    There is a need for forums that transcend borders between different groups and stakeholders, between authorities and the local community – including landowners, businesses and residents. These forums are needed to facilitate collaboration, to develop a holistic view and to identify new, creative solutions. The water councils are clearly already functioning as forums, but they also have tremendous potential to be developed further.

    Water councils need access to an increased number of stable platforms with greater continuity. This needs to be carried out, for example, through long-term funding, by creating time for meetings and by increasing the visibility of the water councils so they can secure a more clearly defined role. It is also important adopt work practices or tools that help create a climate characterised by listening, dialogue and openness where individuals can participate on equal terms and where no individual stakeholders or persons take precedence.

    A lack of time among participants and need for coordinators are issues that are repeatedly highlighted. Someone needs to handle invitations, summarise notes, prepare meetings, submit applications for funding and provide continuity. Compensation may also need to be arranged for individuals who set aside working hours to attend water council meetings.

    The importance of networking and communication is clear. The forums that the water councils create are a part of, and have an important role in, the cooperative networks of, for example, landowners, businesses, schools, local householder's associations, consultants, associations and authorities. For networks to function effectively, communication is key. When problems arise, it is often due to a lack of communication. Effective communication is clear, easy to understand and based on dialogue instead of one-way communication.

    The project has yielded many results. Around 650 people have participated in a variety of ways. Significantly more people have been informed about the work in the project. Over 20 sub-projects have been developed within the three water councils. Grant applications and grants awarded for various projects amount to SEK 6.6 million. There is a significant increase in invested funds. For the funding the water authority has allocated to support the water councils, including the grant received through Water Co-Governance, twelve times as much money has flowed in through, for example, approved applications for other grants. To this we can add all the hours allocated on a voluntary basis or within the framework of an individual’s employment for municipal officials or private employees who work with water issues as part of their position.

    This work has yielded a number of results, including inventories, water sampling, information materials and education/training. A variety of measures have been implemented, such as the opening up of fish migration routes, restoration of biotopes in watercourses, construction of wetlands, structural liming of fields, decontamination of environmentally hazardous waste, controlling stormwater discharge and saving dead wood and trees by watercourses. This strengthens ecosystem services, such as food production, water purification, water retention landscapes, drinking water, biodiversity, pollination and recreation.

    Measures have often been implemented on the initiative of individual landowners, but increased local collaboration in applying for funding and the implementation of measures has been highlighted as an important aspect. Through the forums created by local water groups and water councils during the project period, networks have formed consisting of landowners, consultants, authorities and water council members, which have contributed to the initiation of measures.

    The exchange of knowledge that has occurred thanks to the forums and dialogue between people with different interests and backgrounds has added new perspectives while increasing interest and knowledge about water issues and the activities of other participants. The river walks have been an especially positive development, where participants are able to explore the natural environment together. The walks have helped build relationships, both with the natural environments and each other, which provides a source of inspiration and increased knowledge.

    Municipalities, authorities and the state need to support, facilitate and understand the value of these forums for participation and collaboration. This may include recognising the water councils and the local community as a major resource that is able to engage with issues, such as community planning, at an early stage. It could also mean that the state significantly increases long-term funding and strives to avoid rapid changes in grants and rules. Sudden cuts to funding or short-term increases creates a risk of reduced quality, inefficiency and stress. Administrative hurdles should also be reduced, for example, by establishing long-term grant rules, simplifying grant and procurement rules and reducing micromanagement. There is also a need for increased collaboration within and between authorities by allocating more time for internal collaboration and dialogue, with broader competence. By ensuring better collaboration at all levels, the work is likely to become more efficient, creative and sustainable.

    The effort is a long-term learning process, which makes it essential that structures are created to allow knowledge to be carried over, rather than starting from scratch in new projects. This will also contribute to the creation of context and meaningfulness, which is a key to the willingness to participate.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 16. Nolbrant, Peter
    Lokal samverkan och medskapande arbetssätt för bättre vatten: Resultat och tankar från projektet Water Co-Governance i Sverige2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redogör för resultat och erfarenheter från de svenska pilotprojekten i Interregprojektet Water Co-Governance som genomfördes 2016-2020. Vattenråden som deltagit som pilotprojekt har arbetat med frågan hur lokalt deltagande och samverkan för att förbättra vattenmiljöerna kan öka.

    Water Co-Governance är ett EU Interreg-projekt där England, Tyskland, Holland, Danmark och Sverige medverkat från 2016 till 2020. Varje land har arbetat med pilotprojekt för att undersöka hur lokalt deltagande och samverkan för att förbättra vattenmiljöerna kan öka. Rapporten handlar om det svenska arbetet.

    Pilotprojekten i Sverige har genomförts av tre vattenråd som själva har definierat problem, utformat visioner och arbetsområden. De har arbetat på olika sätt och med olika frågor. Detta gör att projekten täcker in en stor bredd av områden och arbetssätt. Projektet har innefattat en mängd personer, organisationer, möten, nätverk och delprojekt. Genom detta visar sig återkommande mönster som lyfts fram i rapporten:

    • Det finns ett stort engagemang
    • Frågorna om vatten breddas ofta
    • Det behövs mötesplatser över gränser
    • Vattenråden behöver få stabilare plattformar med större kontinuitet
    • Det finns brist på tid hos deltagare och det finns behov av samordnare
    • Betydelsen av nätverk och kommunikation är tydlig
    • Många resultat bland annat i antal deltagande personer (650 st) och beviljande ansökningar för projekt (6,6 miljoner kronor)
    • Flera åtgärder har genomförts
    • Utbyte av kunskaper ger nya perspektiv
    • Kommuner, myndigheter och regeringen behöver stödja
    • Arbetet är en långsiktig lärandeprocess.
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 17.
    Norling, Ingemar
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    BARN OCH UNGDOMARS FISKE: Utredningsrapport om barn och ungdomars sportfiske i Sverige 1994.1995Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    En studie har gjorts av barn och ungdomars (9-17 år) fiske. 1349 personer från klasser 3, 6 och 9 från 23 kommuner har deltagit.

    Kunskaper om barn och ungdomars fiske är bristfälliga. 1 arbetet med utredningen Fritidsfiske 90 ansåg man inom Fiskeriverket det nödvändigt att få kompletterande kunskap.

    Frågorna utformades så att jämförelser kunde göras med vuxengruppen. Två frågor från vuxenstudien; "Hur nöjd man är med fisket" och "Hur fisket påverkas av miljöförändringar", gavs endast till de äldre ungdomarna, 13-17-åringarna.

    En stor del av deltagarna är intresserade av olika former av friluftsliv som båtsport, sällskapsdjur, häst, friluftsliv i allmänhet, skytte/jakt. Störsti ntresse gäller för sällskapsdjur, men hela 50% (26% mycket och 24% lite) är intresserade avskytte och jakt.

    79% är intresserade av fiske, varav 31% mycket. 16-28% fiskar ofta.

    Antalet intresserade sjunker med åldern. Från cirka 80% för barnen/ungdomarna till cirka 50% för de vuxna.

    Dubbelt så många fiskar i de norra landsdelarna. Flugfiske är tre gånger så vanligt (28 mot 10%) i de norra som i de södra landsdelarna.

    Vanligaste fiskemetoder är spinn och haspel (73%) och mete (66%). 33% isfiskar, 18% fiskar fluga, 17% pilkar (i havet) och 21% fiskarnät, ryssja och liknande.

    Barnen börjar, och lär sig, fiska framför allt vid sommarstuga (40%), nära hemmet (30%) eller hos släkting på semester (26%). Få startar i skolan (2%) eller i fiskeklubb (2%).

    Fisket bedrivs framför allt i insjö (60%), men många fiskar i rinnande vatten (43%). 38% fiskar i hav och vid kust. 22% fiskar i dammar och sjöar med inplanterad fisk.

    Man fångar framför allt gädda, abborre och gös (totalt 78%), men laxfisk är också vanligt (42%). 25% fångar vitfisk och 23% saltvattenfisk.

    Resurserna är rätt goda. 69% kan fiska nära hemmet. 71% har direkt eller indirekt tillgång till sommarstuga där de kan fiska. 81% kan få tillgång till båt och 8% är med i fiskeklubb.

    För barnen och ungdomarna gäller att många är intresserade av att lära sig fiska (29%). 34% är intresserad av att lär sig om fiskevård. 40% är intresserade av att lära sig om viltvård och 27% vill lära sig om skytte och jakt.

    De äldre i ungdomsgruppen, 13-17-åringarna, som fiskar, är till 83% nöjda med sitt fiske. Detta är samma siffra som för vuxengruppen.

    15% är mycket nöjda med sitt fiske. Liksom vuxengruppen är de påtagligt negativa till miljö­förändringarnas och fiskevårdens inverkan på fisket. 34% upplever en försämring och 2% en förbättring. Vuxna är än mer negativa (59%).

    Könsskillnaderna är stora. En hel del flickor är intresserade, men i regel bara måttligt. 25-40% av pojkarna fiskar ofta men endast 3-8% av flickorna. Flickorna är också mindre nöjda med fisket. Möjliga orsaker och konsekvenser av detta diskuteras i rapporten.

    En viktig fråga är när barnen utvecklar intresse och inre motivation för fiske. Våra resultat visar att redan 9-åringar i stor utsträckning utvecklat ett intresse. Sommarstuga och hemmavatten har här stor betydelse.

    Utländsk forskning visar tydligt att intresse för natur och friluftsliv utvecklas mycket tidigt -oftast före 4-årsåldern. Att intresset senare yttrar sig i fiske, hästsport, jakt eller svampplockning kan bero på mycket.

    Etablerade sportfiskare och jägare har i de flesta fall varit med i samband med fiske eller jakt som barn.

    En annan fråga är vad som gör att man blir sportfiskare med ett livslångt intresse. Den vanliga uppfattningen är att man blir fiskare eller jägare framför allt om man har bra materiella resurser; bil, båt, nära till vatten, pengar och tid och liknande. Modern forskning ifrågasätter detta och menar att vissa minimiresurser är en förutsättning, men verkligt avgörande är inlärning-utveckling av intresset och inre motivation.

    En studie av svenska jägare bekräftar att jaktintresset betyder mera för utövandet än de materiella resurserna.

    Vi har därför gjort så kallade regressionsanalyser både av barn-ungdomsmaterialet och vuxenmaterialet från Fritidsfiske 90.

    Dessa analyser ger samma resultat: materiella resurser förklarar bara lite av hur mycket man fiskar. Intresse-motivation förklarar mer.

    Detta bör innebära - om vi vill ha fler sportfiskare - att man måste satsa mer på barns fritidsutbildning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 18.
    Sandström, Alfred
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Bryhn, Andreas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Sundelöf, Andreas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lingman, Anna
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Florin, Ann-Britt
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Petersson, Erik
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Vitale, Francesca
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Sundblad, Göran
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Wickström, Håkan
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Ahlbeck Bergendahl, Ida
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lövgren, Johan
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lundström, Karl
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Edsman, Lennart
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Wennerström, Lovisa
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Ogonowski, Martin
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Ulmestrand, Mats
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Cardinale, Massimiliano
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lindmark, Max
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Bergenius, Mikaela
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Naddafi, Rahmat
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Fredriksson, Ronny
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Bergek, Sara
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Larsson, Stefan
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Axenrot, Thomas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Dekker, Willem
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Hekim, Zeynep
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018: Resursöversikt2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den 14:e utgåvan av den samlade resursöversikten av fisk- och kräftdjursbeståndens status i våra vatten.

    I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES).

    De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.

    Rapporten omfattar 41 fiskarter och åtta skaldjursarter.

    Nytt för i år är att flodkräftan och signalkräftan har fått egna presentationer. Vi har även ett nytt kapitel "Hållbarhetsbedömning av fisk- och skaldjursbestånd i havsområden runt Sverige”. Det består av en sammanfattning av den årliga bedömningen av hållbarheten i nyttjandet av fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav runt Sverige. Bedömningenär baserad på de senaste tre åren vilket möjliggör en jämförelse över tid iantalet hållbart nyttjade bestånd. Jämförelsen visar inga tydliga förändringar över de senaste tre åren.

    Det finns ett nytt avsnitt i kapitlet ”Från biologi till förvaltning” om hur Havs- och vattenmyndighetens tillståndsgivning går till, och hur bedömningen baseras på resursöversikten vid ansökan om fiskelicens eller annan tillståndsgivning. Kapitlet har också utökats med ett avsnitt där SCB:s fritidsfiskeundersökning beskrivs och hur resultatet används i beståndsanalyserna.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 19.
    Sandström, Olof
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Gustavsson, Tore
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Johnsson, Bernt
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Fisk och fiske i svenska kustvatten: Kustfiskebefolkningens ekonomi2000Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Fisk och fiske i svenska kustvatten

    Kustfiskeprojektet syftade till att öka kunskapen om fiskbestånd och fiske i svenska kustvatten. Projektet genomfördes i tre delar. Den första, som startade 1989 i Bottniska viken, följdes av undersökningar efter Egentliga Östersjöns kust samt slutligen en del, som täcker Öresund och Västkusten. Provfisken och enkätundersökningar av fisket genomfördes i ett antal områden, som representerar olika naturliga kustmiljöer. Vissa fördjupade studier gjordes dessutom av rekryteringsbiologin hos sik, ål och abborre.

    Provfiskena ger främst information om bottenbundna arter. Två skilda samhällen kan identifieras i Östersjöns kustvatten: ett som domineras av stationära varmvattenarter och ett som består av migrerande kallvattenfiskar, huvudsakligen marina arter. Trots stora skillnader i breddgrad och salthalt är avvikelserna små om man jämför varmvattensamhällets artsammansättning mellan olika skärgårdsområden. Abborre och mört dominerar överallt i skyddade områden efter ostkusten, med varierande inslag av gers, björkna och andra sötvattensarter. Kallvattenarterna, som främst lever i mer exponerade områden, förändras mer när man går från nord till syd som en effektav främst salthalten. Hornsimpa och sik dominerar i norr, medan marina fiskar som torsk och skrubbskädda karaktäriserar bottenfisksamhället vid de sydligare kusterna.

    Vid Västkusten finner man inte något välutvecklat varmvattensamhälle på grunt vatten. Här är inslaget av marina kallvattenfiskar stort även sommartid. Samhället förändras tydligt om man går från mer bräckta förhållanden i Öresund upptill Bohusläns marina miljö. Antalet arter ökar liksom den totala tätheten av fisk. Provfiskena visade hur viktiga västkustens grundområden är för många kommersiella arters rekrytering, t ex torskfiskar och plattfiskar. De långa tidsserierna antyder inte några negativa förändringar i rekrytering under de senaste årtiondena. Trots detta visar provfisket, i överensstämmelse med yrkesfiskarnas observationer, att tätheten av vuxen fisk för närvarande är mycket låg i kustzonen. Orsakerna till detta är inte utredda, men man kan inte utesluta överfiske som en bidragande faktor.

    I Bottniska viken baseras yrkesfisket på främst lax, sik och siklöja. I Östersjöns skärgårdar får varmvattenarterna ökad betydelse, och här fiskas också ål i stor omfattning. Från Ålands hav och söderut har torsken normalt stor betydelse ävenför kustfisket, men under de år Kustfiskeprojektet pågick var torskbestånden så små att arten inte längre uppträdde kustnära. Piggvar tillkom då som viktig målart för fisket. Överallt i Östersjön spelar sill/strömming en viktig roll för kustfisket, t ex fisket under våren för surströmming i Bottenhavet. Vid Västkusten har två arter helt dominerande betydelse för fisket: havskräfta och ål (gulål).

    Att närmare beskriva kustfisket med ledning av fiskeristatistiken visade sig vara i det närmaste omöjligt. Alltför stora osäkerhetsfaktorer påverkar uppskattningarna, och för många arter betyder det loggbokspliktiga fisket relativt lite i totalfångsterna. Enkätundersökningarna visade entydigt för samtliga områden, att fritidsfisket är betydande för arter som sik, abborre, gädda, gös, öring, ål och hummer. Statistikens tillförlitlighet på­verkas dessutom av att en del av yrkesfisket sker med stöd av enskild fiskerätt och alltså ej är skyldigt att föra loggbok. Att använda dagens statistik som underlag för resursförvaltning är alltså bara undantagsvis möjligt. Här krävs nya modeller om man önskar ett acceptabelt underlag för fiskets förvaltning. Den typ av enkätundersökningar som prövades i projektet skulle kunna vara en bra metod i en sådan framtida modell.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 20.
    Skarstedt, Anders
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Uppföljning av länsstyrelsernas tid för tillsyn: av vattenverksamheter2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har det samlade ansvaret för havs- och vattenmiljöfrågor i Sverige. Vi är en av de centrala myndigheter som har vägledningsansvar för tillsyn enligt miljöbalken (MB). I den rollen ingår också att samordna, följa upp och utvärdera den operativa tillsynen. Enligt 3 kap. 5 § miljötillsynsförordningen (2011:13) ska HaV ge tillsynsvägledning i frågor om bl.a. vattenverksamhet enligt 11 kap. MB (förutom markavvattning och dammsäkerhet). För att skapa sig en bild av omfattningen av länsstyrelsens tillsynsverksamhet inom området vattenverksamhet har vi i denna rapport sammanställt data från länsstyrelsernas tidredovisning för åren 2009-2011.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 21.
    Skyllerström, Patrik
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Specifikationer för e-tjänst för ansökan av små avloppsanläggningar2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna rapport är att beskriva och förklara det underlagsmaterial för en e-tjänst för ansökan för små avloppsanläggningar som har tagits fram i projektet Smartare miljöinformation – små avlopp.

    Rapporten beskriver de uppgifter som en e-tjänst för ansökan minst behöver innehålla för att nationella och regionala myndigheter ska kunna få tillgång till den information om små avloppsanläggningar som behövs för bland annat internationell rapportering samt uppföljning av miljömål och åtgärdsprogram för vatten. Uppgifterna ska också vara tillräckliga för en effektiv prövning och tillsyn.

    Havs- och vattenmyndigheten (HaV) kommer inte att utveckla en e-tjänst för ansökan om små avloppsanläggningar men vi hoppas att den dokumentation som tillhandhålls här kommer att användas av andra aktörer när kommande e-tjänster tas fram.

    Underlagsmaterialet består av:

    • Användningsfall som med ett eller flera scenarier som beskriver hur systemet interagerar med omvärlden (användare eller andra system).
    • Beskrivning av aktörer och alternativa flöden i de olika processerna.
    • Skisser på användargränssnitt där informationen delas upp i olika sektioner eller sidor.
    • Kravspecifikation i form av en tabell där flikarna korresponderar mot skisserna i användargränssnittet.
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 22. Sterner, Harald
    Staten och havet mot en hållbar framtid2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har i uppdrag att verka för att havet och dess naturresurser nyttjas på ett hållbart sätt. Myndigheten arbetar därför bland annat med frågor som rör havsplanering och gör förberedelser för en kommande statlig havsplanering.   Den planerade Statlig havsplanering blir en ny uppgift inom svensk förvaltning. Statens intresse av fysisk planering av naturresurser går emellertid längre tillbaka i tiden och har också tidigare omfattat havet om än i andra former än vad som föreslås i utredningarna Planering på djupet – fysisk havsplanering av havet (SOU 2010:91) och Kunskap på djupet — kunskapsunderlag för havsplanering (SOU 2011:56).  Denna promemoria sätter den föreslagna havsplaneringen i ett historiskt perspektiv och ger en kortfattad och kronologisk beskrivning av viktiga hållpunkter i utvecklingen av svensk havspolitik och fysisk planering av havet. Förhoppningsvis kan rapporten ge alla aktörer, som ska bidra i havsplaneringen, en gemensam förståelse för den historiska utvecklingen.  Införandet av statlig havsplanering med dagens innebörd har en lång historia som utgör grunden för ett fortsatt arbete med havsplanering.  Rapporten har utarbetats av Harald Sterner, som också svarar för innehållet. Innehållet är en bearbetning och uppdatering av ett material som författaren presenterat vid en workshop i Boverkets regi i Karlskrona den 15 maj 2008.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 23.
    Svensson, Mats
    et al.
    Bisnode.
    Mathiasson, Tove
    Bisnode.
    Löfmarck, Anna
    Bisnode.
    Kuflu, Miriam
    Bisnode.
    En ekonomisk analys av sektorer som är beroende av havet: Underlag till inledande bedömning 2018 inom havsmiljöförordningen2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Som en del i den inledande bedömningen enligt havsmiljödirektivet önskar Havs- och vattenmyndigheten kartlägga ekonomin inom verksamheter som påverkar samt blir påverkade av havsmiljön.  Utgångspunkten är sjöfart, fiske, marin turism och rekreation, havsbaserad energi samt landaktiviteter med belastning på hav inom industri samt areell näring. Data för verksamheter har preciserats inom en viss zon runt Sveriges kustlinje. Syftet med studien är att belysa sektorernas ekonomiska situation.   Den företagsekonomiska analysen genomförs med hjälp av Simpler (se metod nedan). Dels för att visa värdet av de maritima näringarna i form av förädlingsvärde och sysselsättning och dels för att analysera sektorernas långsiktiga lönsamhet (ekonomiska konkurrenskraft).

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 24.
    Söderqvist, Tore
    Anthesis AB.
    Bedömningsmetoder för orimliga kostnader: En översikt2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I den här HaV rapporten ges en introduktion till de två metoder som är vanligast i litteraturen för att avväga kostnader och nyttor förknippade med miljöåtgärder respektive samhällsnyttiga verksamheter såsom vattenkraft: Kostnads-nyttoanalys (cost-benefit analysis, CBA) och multikriterieanalys (multi-criteria analysis, MCA). I rapporten finns även en beskrivning av den så kallade Leipzig-modellen.

    Att bedöma orimliga kostnader är en viktig del av att avgöra om det finns skäl att tillämpa undantag för miljökvalitetsnormerna för en vattenförekomst. Bedömningarna kräver god förståelse för såväl kostnader som nyttor. För att underlätta för arbetet och som stöd för tillämpningen av HVMFS 2019:25 och medföljande vägledning har Havs- och vattenmyndigheten låtit ta fram denna uppdragsrapport.

    Studiens syfte har varit att utveckla en metod för att mäta förändring av betalningsförmåga för att ge underlag för att bedöma orimliga kostnader enligt 4 kap. 9 och 10 §§ vattenförvaltningsförordningen.

    Rapporten har skrivits av Tore Söderqvist, Anthesis AB. och granskats av utredare och verksjurister på Havs- och vattenmyndigheten.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 25.
    Söderqvist, Tore
    et al.
    Enveco Environmental Economics Consultancy.
    Hasselström, Linus
    Enveco Environmental Economics Consultancy.
    Soutukorva, Åsa
    Enveco Environmental Economics Consultancy.
    Cole, Scott
    EnviroEconomics Sweden .
    Malmaeus, Mikael
    Utförare miljöbevakning, Institut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    An ecosystem service approach for analyzing marine human activities in Sweden: A synthesis for the Economic and Social Analysis of the Initial Assessment of the Marine Strategy Framework Directive2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The initial assessment (IA) of the implementation of the EU Marine Strategy Framework Directive (MSFD) includes an economic and social analysis (ESA). This analysis covers two components: (1) the use of marine waters and (2) the cost of degradation of the marine environment. The Swedish ESA work has entailed four different areas, reported in four separate reports:  A. The maritime sector (IVL and Enveco, 2012  "Report A") B. Marine tourism and recreation (Enveco, DHI and Resurs, 2012  "Report B") C. Oil spill (IVL, Enveco and EnviroEconomics Sweden, 2012  "Report C") D. Marine litter (Enveco and DHI, 2012  "Report D") The purpose of this analysis is to synthesize the results of the four reports.  The Swedish ESA is based on the ecosystem service approach and also on the DPSIR framework for sorting out relationships between Drivers, Pressures, State, Impact and Response. The point of departure in terms of marine ecosystem services is the classification in Table 0.1. We apply an ecosystem service analysis that in principle follows the procedure of a Corporate Ecosystem Services Review (ESR) (WRI, 2008) for evaluating a human activity’s dependence of – and impact on – eco system services. In the DPSIR context, the focus is on both how a driver influences the status of ecosystem services through its pressure and how the driver is affected by the status of ecosystem services. In short, this analysis applies the following four steps:  I. Identify the human activities, i.e. the drivers.   II. Identify associated pressure (for each driver) and determine (1) which ecosystem service(s) it is mainly dependent upon and (2) which ecosystem services it mainly affects. Based on this "filter", select the most relevant ecosystem services for further analysis.  III. Analyze the status and trends in the selected ecosystem services by associating them to Good Environmental Status (GES) descriptors and indicators.  IV. Analyze how a business-as-usual (BAU) scenario influences the trend in GES indicators and thus, the implied status of ecosystem services.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 26.
    Thörnqvist, Stig
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Länsstyrelsernas fisketillsyn 2011: Sammanställning av länsstyrelsernas redovisning2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    För 2011 har samtliga länsstyrelser lämnat någon form av redovisning. Det är stora skillnader mellan länsstyrelsernas redovisning och flera faktorer kan antas påverka hur man redovisar.  Det skiljer till att börja med mycket i vilka ekonomiska resurser länsstyrelserna har för fisketillsyn. Dels skiljer storleken på tilldelningen av medel från havsmiljöanslaget åt, dels är det olika i vilken grad länsstyrelserna prioriterar att avsätta egna resurser för fisketillsyn.   

    Länsstyrelserna har också olika syn på om man har ett uppdrag för att i någon mening ta ansvar för fisketillsynen och vad det ansvaret i så fall innebär. Det är också väldigt olika i vilken utsträckning länsstyrelserna begär eller anser sig ha befogenheter att begära in de uppgifter som krävs för att kunna redovisa i enlighet med kraven i regelringsbrevet. Preciseringen av redovisningskraven i regleringsbrevet när det gäller den operativa tillsynens omfattning och effekter tolkas olika.  

    I bilaga 2, tabell 1, lämnas en översiktlig sammanställning och bedömning av länsstyrelsernas redovisning för 2011. Bedömningen har gjorts inom områdena information, samordning och operativ tillsyn. Varje område har bedömts Sammanställning av länsstyrelsernas redovisning utifrån om det kan sägas finnas kvalitativa respektive kvantitativa uppgifter i redovisiningen. Resultatet av bedömningen samt beskrivning av kriterier redovisas i tabell 1 på sidan 9.   

    Generellet kan man konstateras att den lämnade redovisningen är ofullständig i förhållande till kraven i regleringsbrevet. Man kan dock sluta sig till följande koncentrat     

    • Det totala antalet förordnade tillsyningsmän uppgår till minst 7000. 
    • Redovisningen ger uppgifter om 457 förordnanden för havsområdet. 
    • Antalet förordnade tillsyningsmän med ett tydligt uppdrag att bedriva tillsyn på allmänt vatten uppgår till ca 50 för havsområdet och 27 för de stora sjöarna. 
    • Länsstyrelsernas redovisning av antalet tillsynstillfällen är ofullständig men räknas samman till minst 2274 tillfällen i havet och minst 383 tillfällen i de stora sjöarna.   
    • Baserat på lämnade uppgifter kan den genomsnittliga tidsåtgången per tillsynstillfälle beräknas till ungefär fyra och en halv timme.  
    • En skattning av den totala arbetstiden för samtliga tillsynstillfällen som redovisas beräknas till 20466 timmar för havet och 3447 timmar för de stora sjöarna.  
    • Mot en timkostnad på 250:- per timme skulle kostnaden för den redovisade tiden motsvara närmare sex miljoner kronor. 
    • Eftersom redovisningen av den operativa tillsynen är ofullständig underskattas omfattningen.  
    • Totalt redovisas ca 400 beslag av redskap eller redskapslängder och över 300 anmälningar om överträdelser.  
    • I redovisningen lämnas också uppgifter om mer än 4000 kontroller och ca 400 anmärkningar eller lappningar.       
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 27.
    Turpie, Jane
    et al.
    Environmental Policy Research Unit (EPRU), School of Economics, University of Cape Town, South Africa.
    Mulwa, Richard
    2 CASELAP and School of Economics, University of Nairobi, Kenya.
    Leiman, Tony
    Environmental Policy Research Unit (EPRU), School of Economics, University of Cape Town.
    Brühl, Johanna
    Environmental Policy Research Unit (EPRU), School of Economics, University of Cape Town.
    Köhlin, Gunnar
    Environment for Development, University of Gothenburg, and School of Economics, University of Cape Town, South Africa.
    Poverty and gender considerations in marine spatial planning: Conceptual and analytical framework2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Havsplanering är en strategisk och anpassningsbar process för fysisk planering av mänsklig verksamhet i havet på nationell, subnationell eller regional nivå. Den anses främja en hållbar utveckling av marina och maritima sektorer för att uppnå ekologiska, ekonomiska och sociala mål. Havsplaneringen har fått ett stort genomslag globalt under de senaste två decennierna, på senare år även i utvecklingsländerna. 

    Den här rapporten innehåller ett tillvägagångssätt för att se till att havsplanering inte förvärrar fattigdom eller ojämlikhet mellan könen i utvecklingsländer, och att potentiellt marginaliserade grupper beaktas och engageras på lämpligt sätt i havsplaneringsprocessen. Även om oro har uttryckts har mycket lite forskning genomförts rörande integrering av fattigdoms- och jämställdhetsperspektivet i havsplaneringsprocessen och dess inverkan på marginaliserade grupper. Dessutom tar de många riktlinjer och verktyg som finns för att genomföra havsplanering inte uttryckligen upp dessa frågor.

    I den här rapporten föreslår vi att en checklista används för att vägleda och säkerställa den sociala hållbarheten i havsplaneringsprocessen. Som en del i denna checklista bör ett index för specifika kriterier som rör välbefinnandet hos potentiellt marginaliserade grupper som fattiga och kvinnor användas i multikriterieanalysen av de planeringsalternativ som övervägs samt i övervakningen av resultaten av havsplaneringen. Dessa kriterier omfattar makt och inflytande, resurser, möjligheter och valmöjligheter, trygghet i samhället och harmoni i hemmet. Kriterierna bygger på Sidas ramverk för bedömning av flerdimensionell fattigdom. 

    Riktlinjer ges för de olika stegen i en mer inkluderande marin planeringsprocess. Pilotstudier med begränsad omfattning genomfördes i Kenya, Tanzania och Madagaskar för att testa dessa metoder för att införliva jämställdhets- och fattigdomsdimensionerna i havsplaneringen i enlighet med det utvecklade ramverket. Tillgången till data varierade från land till land, vilket gjorde det nödvändigt att samla in ny lämplig data för att kunna analysera effekterna på utsatta samhällen och grupper av havsplaneringen. Frågeformulären resulterade i en stor mängd data som skulle kunna minskas i framtida datainsamlingar, t.ex. genom att förenkla vissa åtgärder till en enda fråga. Inkomst användes som ett mått på tillgång till resurser och var utan tvekan det viktigaste måttet. Värdet för de flesta indikatorer varierade lite inom varje land, men variationen mellan länderna var större. 

    Den här rapporten är en del av Havs- och vattenmyndighetens insatser för att stödja genomförandet av havsplaneringen i västra Indiska oceanen.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 28.
    Westerberg, Håkan
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Fjälling, Arne
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Martinsson, Anders
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Haamer, Joel
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Smith, Susan
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Stenberg, Charlotte
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Frimansson, Hans
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Thulin, Anna
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Sälskador i det svenska fisket - Beskrivning och kostnadsberäkning baserad på loggboksstatistik och journalföring 1996-1997: Bottenodling av blåmusslor—redovisning av försöksresultat perioden 1997—19992000Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sälskador i det svenska fisket - Beskrivning och kostnadsberäkning baserad på loggboksstatistik och journalföring 1996-1997

    Sälskadorna i det svenska fisket har ökat kraftigt under 1990-talet. Speciellt utsatta är passiva redskap - nät, fällor och ryssjor. Vid ostkusten står gråsäl för den största delen av skadorna, på västkusten orsakar knubbsäl de flesta störningarna i fisket. Vikare ger i begränsad utsträckning skador på Bottenvikens nätfiske.

    De flesta sälskadorna inträffar under vår och höst. Under en period på sommaren tillbringar både gråsäl och knubbsäl stor del av tiden på land för pälsbyte, och födoaktiviteten är lägre. Vintertid är fisket med de mest utsatta redskapstyperna av liten omfattning. De flesta sälskadorna sker längs Bottniska vikens kust. Frekvensen av skador tycks i detta område inte ha något samband med avståndet till sälkolonierna.

    Kvantitativa data om sälskador har samlats in med hjälp av journalförare från och med 1996. Sammanlagt har ett 60-tal fiskfällor och andra redskap följts med daglig, detaljerad statistik. I direktiven för EU:s fiskeloggbok har från och med 1996 fiskare uppmanats att rapportera sälskador. Dessa två källor har använts för att beräkna den ungefärliga totala skadan i fisket. Metoden bygger på att med journalföringsdata beräkna en parameter som ger den sannolika andelen skadad och förlorad fisk vid en fångstansträngning. Denna parameter varierar med redskapstyp och fiskart. Från loggboksstatistiken tas sedan uppgifter om totalfångst, fiskeansträngning i allt loggboksfört fiske och andelen ansträngningar med sälskada. Från dessa data kan den totala fångstförlusten beräknas.

    För fisket av lax och sik är dataunderlaget bäst och för denna del kan fångstförlusten under 1997 beräknas till 14 milj.kr, vilket motsvarar cirka 50% av den potentiella fångsten. Lägger man till övriga skador i hela svenska fisket blir summan cirka 22 milj. kr. Osäkerheten i dessa beräkningar är avsevärd, och det sanna värdet antas ligga i intervallet 11-33 milj.kr. Räknat i värde utgör skadorna i fällor och ryssjor 70% av hela skadan, i fångstvolym däremot endast cirka 35%, vilket beror på att sälskadorna i nätfisket efter strömming är kvantitativt stora. Det finns inga mer aktuella beräkningar, men skadorna ökar sannolikt minst med samma takt som gråsälspopulationen, dvs för närvarande 7% per år. Skadan 1999 kan då skattas till 25 milj. kr.

    Till den direkta fångstförlusten kommer indirekta kostnader orsakade av sälproblemen. En viktig komponent är att vissa fångstplatser måste överges helt, och att fiskaren måste reducera antalet redskap för att hinna med lagning av skadorna och en tätare vittjning. Skadorna ger också en onormal förslitning och kapitalförlust. Exakta beräkningar är svåra att göra, men dessa skador torde uppgå till storleksordningen 10 milj. kr sammanlagt.

    Sälens angrepp på redskap kan leda till att den fastnar och drunknar. Bifångsten av gråsäl 1996 har studerats med hjälp av en intervjuundersökning. Räknas uppgifterna om till hela det svenska fisket var bifångsten detta år cirka 400 gråsälar. Nära hälften av dessa sker i lax, sik och siklöjefällor i Bottenviken. Den garntyp som ger störst risk för bifångst är laxdrivgarn. I dag är sannolikt bifångsten i fisket den största orsaken till dödlighet för gråsäl.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 29.
    Fiskeadministrationen: ett organisationsförslag1976Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den översyn av den statliga fiskeadministrationen som vi påbörjade i maj 1976 har omfattat administrationens samtliga delar. Vissa frågor är inte slutbehandlade.

    Vi har avgränsat flera områden som måste bli föremål för fortsatta överväganden. I kapitel 6 har vi dragit upp riktlinjerna för ett fortsatt utredningsarbete under första halvåret 1977.

    Förslaget

    Genomgången har fäst vår uppmärksamhet på några grundläggande frågor, som har avgörande betydelse för administrationens förmaga att möta de krav som ställs på verksamheten. Dessa frågor är

    - planeringsverksamheten

    - verksamhetsinriktningen

    - avgränsningen av ansvarsområden

    - arbetsfördelningen mellan olika enheter

    - resursdimensioneringen

    - personaladministrationen

    Rapporten har i vissa avsnitt en hög detaljeringsgrad, särskilt de avsnitt som behandlar de olika enheternas arbetsuppgifter. Vi vill understryka, att den föreslagna fördelningen av arbetsuppgifter och resurser anger den huvudsakliga verksamhetsinriktningen och inte får ses som något slutligt ställningstagande. Överväganden i dessa frågor måste tvärtom på ett naturligt sätt komma in i den årliga verksamhetsplaneringen. Förslaget bör därför mera ses som ett första steg i en sådan verksamhetsplaneringsprocess.

    Våra ställningstaganden till fiskeadministrationens verksamhet har samlats till kapitel 4. Detta kapitel kan delasi två principiellt olika delar.

    -Avsnitten 4.1 t o m 4.5 behandlar övergripande frågor av planeringskaraktär (planeringsrollen)

    - Avsnitten 4.6 t o m 4.14 behandlar verksamheten - ansvarsområden, planeringsroll, resursfrågor vid de olika enheterna (verksamhetsinriktningen).

    Kapitel 5 berör den administrativa service som lantbruksnämnderna bör lämna fiskenämnderna när dessa inrättas I977-07-01.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 30.
    Fiskeriforskning: ett organisationsförslag1976Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Utredningen har tagit ställning till organisation och personalbehov för fiskeristyrelsens forsknings- och utvecklingsarbete bl a för att kunna bedöma nödvändigheten av lokalupprustningar och nybyggnationer på de olika arbetsplatserna.

    Arbetet har präglats av de krav som redan ställts eller kommer att ställas på den svenska fiskeriforskningen genom att svenskt fiske idag befinner sig i en situation som aldrig tidigare förekommit.

    Fiskezoner, kvoteringar av fångst mellan olika länder och mellan fiskebåtar samt licensiering för fortsatt yrkesfiske innebär begränsningar och fördelningar som tidigare inte blivit nödvändiga att genomföra i sådan omfattning som nu. Samtidigt kommer fisketrycket att öka längs våra kuster. På allmänna vattenområden och på de s k enskilda fiskevattnen kommer konkurrensen om framförallt de värdefulla fiskarterna att ytterligare skärpas. Fisket på fritid kommer att breda ut sig samtidigt som det strandnära och kustbundna yrkesfisket får allt större betydelse inte minst ur regionalekonomiska aspekter.

    För en god lönsamhet i fisket i enlighet med uppställda politiska mål krävs bl a noggranna förutsägelser om fiskbeståndens utveckling. Beräkningar av tillgängliga fångstmängder måste därför intensifieras och förbättras. Underlagsmaterialet för dessa prognoser kräver resursförstärkningar inom flera av fiskeribiologins och hydrografins arbetsområden.

    Samtidigt fordras för att kunna genomföra administrativa fiskevårdsregleringar beträffande olika fiskarter (minimimått, fredningstider, bestämmelser om minsta maskstorlek och krokstorlek etc) att de enskilda arternas biologi är väl känd.

    Direkta fiskevårdsinsatser i form av t ex fiskutsättningar kräver kännedom om rätta arter och stammar av utsättningsfisk, foder, tidpunkter och platser för utsättning, transportteknik, märkningsmetodik etc. För fritidsfisket är fiskutsättningar den kanske allra viktigaste fiskevårdsåtgärden.

    Resultaten av forsknings- och utvecklingsverksamheten. (FoU) måste kunna bearbetas och redovisas på ett ändamålsenligt sätt. Databearbetning och information är i det sammanhanget viktiga instrument. Fiskeristyrelsens avnämare har rätt att kräva en lättillgänglig information om resultaten av FoU-verksamheten.

    Utredningen har även behandlat frågan om tekniskt utvecklingsarbete för att underlätta och förbättra särskilt yrkesfiskarnas möjligheter till bättre fångster.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 31.
    Fiskeriverkets sektorsmål för ekologiskt hållbar utveckling: Sektorsmål och förslag till åtgärder under miljökvalitetsmålen”Levande sjöar och vattendrag” och ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”1999Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Fiskeriverket är den centrala statliga myndigheten för fiske och fiskevård i landet och arbetar för en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna så att ett långsiktigt nyttjande av fiskbestånden kan ske. Verket ska i enlighet med sitt sektorsansvar för miljön verka för en biologisk mångfald och därmed för ett rikt och varierat fiskbestånd. Hösten 1995 upprättade verket en aktionsplan för biologisk mångfald. Verket ska även medverka till att skapa förutsättningar för en livskraftig fiskenäring, att fiskemöjligheterna för allmänheten ökar och att främja tillgången på fisk av god kvalitet till fördel för konsumenterna. Vidare ska verket främja forskning och bedriva utvecklingsverksamhet på fiskets område.

    Medlemskapet i EU innebär att unionens gemensamma fiskeripolitik ska tillämpas. IEG:s grundförordning, rådets förordning (EEG) nr 3760/92 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk, anges de allmänna målen för den gemensamma fiskeripolitiken vilka i huvudsak berör resursen fisk. Målet är att skydda och bevara levande marina resurser som är tillgängliga för och får nyttjas av gemenskapen. Dessa resurser ska långsiktigt nyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som passar sektorn.

    Statsmakterna har beslutat att Sverige ska arbeta för en ekologiskt hållbar utveckling. Fiskeriverket har i augusti 1998 med anledning av detta fått ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Ansvaret avser inte endast grundläggande miljöskyddsaspekter utan är ett vidare ansvar som omfattas av de tre övergripande målen för ekologisk hållbar utveckling nämligen 1) skyddet av miljön, 2) en hållbar försörjning och 3) en effektiv användning av energi och andra naturresurser. Det innebär att verket ska integrera miljöhänsyn och resurshushållning i hela sin verksamhet samt verka för att ekologisk hållbarhet förs framåt i hela myndighetens sektor.

    I Fiskeriverkets verksamhet tillämpas ett miljöledningssystem som kommer att medverka till att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle och inkluderar följande miljö-policy:

    • Ett miljötänkande skall prägla Fiskeriverkets arbete både nationellt och internationellt och utgöra en integrerad del av verksamheten. All verksamhet skall medverka till att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle.

    • Fiskeriverket skall arbeta för en utveckling av en miljöanpassad fiskenäring och miljöanpassade fiskemetoder så att ansvar tas till hushållningen med fiskresurserna.

    • Miljöaspekter skall beaktas vid prioritering av insatser och miljöhänsyn skall vägas in i alla beslut. Fiskeriverket skall ta särskild hänsyn till skydd och bevarande av hotade arter.

    • Fiskeriverket skall initiera och medverka i forskning och utveckling kring miljöanpassat fiske.

    • Fiskeriverkets upphandling och användande av varor och tjänster skall präglas av ett aktivt miljöansvar. Källsortering, återvinning och resurssparande skall ske.

    • Fiskeriverkets samlade miljöarbete skall förbättras fortlöpande. Nya kunskaper och erfarenheter skall tas till vara. Resurser skall avsättas så att miljömålen kan nås.

    Det övergripande miljömålet är att vi till nästa generation ska lämna över ett samhälle där alla miljöproblem är lösta. Det innebär att påverkan på miljö och hälsa ska ha sjunkit till långsiktigt hållbara nivåer år 2020. Riksdagen har nyligen, med anledning av propositionen Svenska miljömål (1997/98:145), antagit 15 nationella miljökvalitetsmål, vilka är: Frisk luft, Grundvatten av godkvalitet, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Ingen övergödning, Bara naturlig försurning, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö, God bebyggd miljö, Säker strålmiljö, Skyddande ozonskikt och Begränsad klimatpåverkan. Dessa miljökvalitetsmål beskriver den kvalitet eller det tillstånd för miljön och dess natur- och kulturresurser som är långsiktigt ekologiskt hållbart. Miljökvalitetsmålen anger riktningen för miljöarbetet och är en utgångspunkt för de val av åtgärder som statliga myndigheter, kommuner, landsting, nä­ringsliv och organisationer måste göra för att vi ska nå fram till ekologisk hållbarhet.

    Fiskeriverket har genom regeringsbeslut den 27 augusti 1998, tillsammans med bland annat Naturvårdsverket, fått i uppdrag att lämna förslag till delmål och åtgärder som behövs för att nå miljökvalitetsmålen ”Levande sjöar och vattendrag” och ”Hav i balanssamt levande kust och skärgård”. Delmålen kan uppnås genom att olika sektorer vidtar åtgärder. Därför har Fiskeriverket också fått i uppdrag att utveckla sektorsmål i samverkan med fiskets organisationer för de ovan nämnda miljökvalitetsmålen. Sektorsmålen talar om vad Fiskeriverket och fiskesektorn ska arbeta efter för att vi ska nå miljökvalitetsmålen inom en generation.

    I denna rapport presenteras Fiskeriverkets sektorsmål och åtgärdsförslag med en kvalitativ konsekvensbedömning. Sektorsmå­len ligger till grund för Fiskeriverkets förslag till delmålen “Nyttjande av sjöars och vattendrags levande resurser sker så att vattnens långsiktiga produktionsförmåga och den biologiska mångfalden bevaras” respektive“Nyttjande av havets levande resurser sker så att vattnens långsiktiga produktionsförmåga och den biologiska mångfalden bevaras”. Delmålen presenteras av Naturvårdsverket i rapporterna Miljökvalitetsmål Levande sjöar och vattendrag respektive Miljö­kvalitetsmål Hav i balans samt levande kust och skärgård.

    Fiskeriverkets rapport om sektorsmålen är utformad efter samma struktur som rapporterna om miljökvalitetsmålen. Varje kapitel inleds med en beskrivning av målet. Därefter definieras det aktuella problemet och de behov av förändringar så som verket ser det idag. Vidare beskrivs hur problemet hanteras i dag och vilka aktörer som berörs. I slutet av varje kapitel finns ett nollalternativ som förklarar hur förhållandena kan bedömas vara år 2020 om inget ytterligare görs. Därefter följer verkets förslag till åtgärder. I andra delen av rapporten återfinns en kvalitativ konsekvensbedömning där resursinsatserna värderas med minustecken för kostnad eller minustecken inom parantes för marginell kostnad. Effekterna värderas antingen positivt med plustecken eller negativt med minustecken eller minustecken inom parantes för marginell negativ effekt. I konsekvensbedömningarna finns även översiktliga beräkningar av de direkta kostnaderna av varje åtgärdsförslag. Flera av åtgärderna överlappar delvis varandra. Eftersom kostnadsberäkningarna är gjorda för varje enskilt åtgärdsförslag, är också de i någon mån överlappande. Det innebär att om alla åtgärder kommer att genomföras blir den totala kostnaden mindre. Man kan då dra nytta av resultat från en åtgärd till en annan. Den sammanlagda beräknade kostnaden för samtliga åtgärder blir därför något osäker och beräknas uppgå till närmare 500 mkr fram till år 2010 eller i vissa fall till år 2020.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 32.
    Fiskeriverkets Årsredovisning 19971998Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den 1 januari 1995 blev Sverige medlem i den Europeiska Unionen och därmed kom EU:s gemensamma fiskeripolitik att gälla även i Sverige. Den omställning detta medfört har till stor del kommit att prägla den gångna verksamhetsperioden.

    Inför budgetåret 1997 har Fiskeriverkets förvaltningsanslag minskat med ytterligare 6 milj kr förutom en nedjustering på 3,6 milj kr till följd av ett nytt sätt att beräkna hyresnivån. Fiskeriverket kan endast notera att verket åter har ställts inför en kraftig besparing, samtidigt som kraven på verksamheten ökat, främst på kontrollens område, men även genom att verket fått en mer uttalad roll på miljöområdet som sektorsansvarig myndighet. I regleringsbrevet ges Fiskeriverket i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som vidtagits eller planeras för att möta dessa besparingskrav.

    I november 1996 tillsatte regeringen en utredning av den statliga fiskeriadministrationen (Översyn av fiskeriadministrationen m.m.).Utredningen har i uppgift att dels göra en översyn av fiskeriadministrationen, särskilt Fiskeriverket, mot bakgrund av de förändringar som medlemskapet i EU inneburit för verksamheten, dels föreslå åtgärder för att effektivisera FoU-verksamheten på fiskets område. Utredningen avlämnade i januari 1998 sitt slutbetänkande.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 33.
    Fiskets rationalisering: plan för 1980/811979Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Med utgångspunkt från statsmakternas beslut rörande riktlinjer för fiskeripolitiken, m m (jfr prop 1977/78:112) har fiskeristyrelsen i samarbete med Sveriges fiskares riksförbundnärmare -undersökt möjligheterna att genomföra avsedda rationaliseringsåtgärder. Utgångspunkten för undersökningen har i första hand varit, att lämna förslag till åtgärder ägnade att dels underlätta den av statsmakterna avsedda förnyelsen av fiskeflottan, dels förhindra överetablering inom fisket resp stimulera till sådan fiskeinriktning vilken ur allmän synpunkt är önskvärd. Under utredningsarbetet har genom fiskenämnderna regionala synpunkter på fiskets rationalisering m m inhämtats. Fiskenämndernas synpunkter redovisas i sammanfattad form.

    I föreliggande rapport, Fiskets rationalisering - plan för1980/81 framläggs utredningens resultat samt lämnas förslag till åtgärder av ovan nämnt slag. I det följande lämnas en punktvis sammanfattning av viktigare delar i rapporten.

    1. Under år 1978 utnyttjades tillgängliga kvoter av sill maximalt, medan för övriga kvoterade fiskslag i allmänhet gällde att kvoterna användes i endast begränsad omfattning. För innevarande år är situationen densamma som 1978. Orsaken härtill är främst, att sill/strömmingfisket givit minst lika god inkomst som exempelvis torskfisket och med ett mindre påfrestande arbete.

    2. Den nuvarande fiskeinriktningen med stark koncentration på fångst av sill/ströraming har för torskberedningsindustrin inneburit betydande svårigheter.

    3. Överflyttningen från torskfiske, där förutsättningar för tryggad avsättning finns inom landet, till sillfiske, som inom en nära framtid är förenat med risker för olönsam avsättning, illustrerar behovet av något slags styrning av fångstinriktningen.

    4. I den mån strukturella förändringar sker i den svenskafiskeflottan, vilka har den felaktiga utgångspunkten att ett f n lönsamt sillfiske även på sikt blir lönsamt, kan stora svårigheter förväntas för näringen inom några år.

    5. Tid årsskiftet 1976/79 fanns totalt ca 5 800 fiskebåtar i det yrkesmässiga saltsjöfisket. Av dessa var ca 3 350 st mindre än 26 brt och ca 450 st 26 brt eller större (fiskeskepp). Den senare gruppens sammanlagda tonnage kan uppskattas till ca 32 000 brt. Av 1978 års infiskning inom yrkesfisket i saltsjön (ca 172 000 ton) bedöms inemot 90 % (ca 153 000 ton inkl ca 33 000 ton foderfisk) hänföra sig till fiskeskeppen resp drygt 10 % (ca 20 000 ton) till övrigt yrkesfiske, i första hand det kustnära och strandbundna fisket med mindre båtar.

    6. Bäkfiskeflottans nuvarande kapacitet svarar tämligen väl mot beräknat fångstutrymme. En betydande del av räkfiskeflottan är dock föråldrad och kan förutses behöva bytas ut inom en nära framtid. Den del av den svenska utsjöfiskeflottan som f n helt eller delvis är inriktad på sk fiskfiske har en sammanlagd infiskningskapacitet som icke oväsentligt understiger det beräknade, närmast framtida utrymmet för såväl fångst som avsättning. En stor del av denna flotta består av äldre, orationella fartygsenheter. I stort sett det motsatta förhållandet gäller för sill/strömmingfisket, dvs kapaciteten i den del av flottan som f n helt eller delvis bedriver sådant fiske överstiger väsentligt det utrymme för lönsam avsättning som beräknas finnas i en relativt nära framtid. Större delen av sillfiskeflottan består av förhållandevis stora, moderna fartyg.

    7. Av det sammanlagda antalet fiskeskepp om ca 450 enheter är hela 35 % (inemot 160 st) minst 40 år gamla. Totalt utgörde ca 25 % av totaltonnaget inom utsjöflottan. Ytterligare ca 25 f (ca 115 st) av fiskeskeppen är byggda inom tidsperioden 1940-49. Merparten av de äldre fiskeskeppen återfinnsi nom det mindre och det medelstora tonnaget (26-75 brt).

    8. Byten till nybyggda fiskefartyg är numera förenade med mycket stora och snabbt stigande investeringskostnader, vanligtvis i flermiljonskiassen även för högst normala och vanliga fartygsstorlekar. Med i övrigt oförändrade förutsättningar (bl a vad gäller fiskpriser och drivmedelspriser) innebär därför ett byte till ett nytt fartyg, att infiskningen måste ökas, i regel väsentligt, för att det likvida överskottet (att täcka manaiotter och ev överskott) inte ska sjunka alltför mycket under vad som normalt kunde uppnås med det äldre, utbytta fartyget.

    9. Även med maximalt gynnsamma villkor enligt nuvarande regler för det statliga rationaliseringsstödet medför ettdylikt byte till nytt fartyg generellt, att infiskningsbehovet (för uppnåendet av oförändrade likvida överskott) ökar med storleksordningen 50 å 70 % Ett utbyte under exempelvis en tioårsperiod av det äldre fartygsbeståndet skulle därmed, på ovan angiven förutsättning, medföra ett behov av ytterligare infiskning av i runt tal 25 000 tonfisk. En utökad infiskning av denna storleksordning bedöms inte vara realistisk, varken med hänsyn till vad som är infiskningstekniskt möjligt för det enskilda fiskeföretageteller mot bakgrund av det framtida utrymmet för fångst och lönsam avsättning.

    10. Undersökningen inkluderar en stickprovsbaserad studie av fiskeföretagens lönsamhet 1977-1978 (avsnitt 5.4). Resultaten därav indikerar bl a, vid byte från gammalt till nybyggt fiskeskepp, att fiskeföretagens kapitalkostnad ökar med storleksordningen 10 ggr, vilket i dagens läge motsvarar kostnaden för 2-7 manslotter (beroende på fiskeinriktning, fartygsstorlek m m).

    11. Den väsentligaste anledningen till det besvärliga läget är att söka i det på senare tid kraftigt höjda kostnadsläget för nybyggda fiskefartyg. Det nuvarande statliga rationaliseringsstödet har inte medgett tillräcklig stimulans för fiskeföretag att i nämnvärd omfattning genomföra utbyten av äldre, orationella fartygsenheter mot nybyggda.

    12. Vid investeringsbelopp omkring tre milj kr och däröver kan det statliga stödet numera, generellt sett, anses ge endast marginellt positiva effekter på de kapitalutgifter som ett fiskeföretag ådrager sig i samband med byte från gammalt till nybyggt fartyg, även vid maximalt utnyttjande av stödvillkoren. I sammanhanget bör nämnas, att med de ändrade regler för beskattning, vilka riksdagen nyligen fattat beslut om (jfr prop 1978/79:210 om ändrad företagsbeskattning), bl a innebärande möjlighet att göra avsättningar till investeringskonto, kan förutsättningarna för självfinansiering beräknas öka. Ett genomförande av förslaget torde i detta sammanhang dock ge avsedda effekter först på någon sikt.

    13. Mot den ovan redovisade bakgrunden finner styrelsen, att de av statsmakterna uppställda målen för fiskets rationalisering knappast kan realiseras under rådande förhållanden, i vart fall vad gäller mera kostnadskrävande åtgärder, t ex den succesiva förnyelse av fiskeflottan vilken angetts vara av särskild vikt. De nuvarande bestämmelserna för det statliga rationaliseringsstödets användning medger härvidlag inte insatser av den storleksordning som erfordras för att stödet skall bli ett mera verksamt instrument för fisketsrationalisering.

    14. I det föregående har konstaterats, att en betydande del av den svenska utsjöflottan är föråldrad; särskilt gäller detta de mindre och medelstora fiskeskeppen. Många fiskeföretag får vidkännas höga underhållskostnader för att hålla äldre fiskefartyg i gott skick. Som regel söker man fiskerilån för större reparationer, motorbyten och ombyggnader. Ofta återkommer man med några års mellanrum med nya låneansökningar. Ofta torde det vara ekonomiskt mera lämpligt att, i stället för att ådra sig upprepade framtida reparationskostnader, skrota (kondemnera) fartyget och investera i ett nytt, alternativt ett bättre begagnat fartyg.

    15. För att kondemnering i praktiken ska kunna bli ett alternativ till nuvarande gängse mönster, måste båtägaren erbjudas rimlig ekonomisk ersättning, bidrag, för sin gamla båt för att avstå från försäljning på öppna marknaden. Eljest skulle nuvarande "normalsituation” upprepas, dvs den gamla båten återkommer i fisket, ev på någon annan kuststräcka, och kräver fortsatta dryga privata och statliga insatser för reparation och underhåll; på grund av kostnadsläget blir utbyte mot nybyggt fartyg nästan aldrig aktuellt. För att undvika denna utveckling tillämpar man i åtskilliga andra länder ett system, som i princip går ut på att bidrag erhålls för fartyg som kondemneras, alt. i vissa fall säljs utanför det egna landets gränser. Normalt utgår bidraget som ett pris per bruttoregisterton.

    16. För att ett kondemneringsbidrag skall komma att vara ett verkligt alternativ till försäljning, kan förutses att bidraget måste vara av samma storleksordning som marknadspriset. En försiktig uppskattning antyder, att ett kondemneringsbidrag av storleksordningen 2 500 kr per bruttoregisterton tämligen väl skulle uppfylla detta krav. Det kan i detta sammanhang tillläggas, att man i utlandet, på i principlikartade förutsättningar, normalt medger kondemneringsbidrag som ungefärligen motsvarar nämnda belopp.

    17. En succesiv totalförnyelse under förslagsvis en tioårsperiod av det äldre, uttjänta beståndet av fiskeskepp beräknas för budgetåret 1980/81 - med ovan diskuterade bidragsnorm - dra en kostnad i form av kondemneringsbidrag av storleksordningen 2 milj kr.

    18. För att kondemneringsförfarandet ska kunna genomföras underbetryggande former, syns lämpligt att Förenade fabriksverken blir ansvarigt för fartyg vilka beslutats ska kondemneras.

    19. Av väsentlig betydelse för det svenska fisket är att fisket i många länder med vilket det har att konkurrera, såväl på den internationella som den inhemska marknaden, f n genomgår en rationalisering med mycket kraftigt statligt stöd. I många länder främjas vidare rationaliseringen inom fisket genom att statliga bidrag ges för skrotning (kondemnering) av föråldrade fiskefartyg. Härigenom bidrar man verksamt till att dels ur flottan få bort för enskilda fiskeföretag på sikt oekonomiska enheter, dels skapa bättre möjligheter för fartygsförnyelser utan att samtidigt kraftigt öka fiskeflottans totala infiskningskapacitet och infiskningsbehov.

    Mot den ovan tecknade bakgrunden föreslår fiskeristyrelsen i föreliggande plan följande, vad gäller dels investering i nybyggt fiskefartyg i samband med utbyte av föråldrat fartyg dela investering föranledd av övergång till sådan fiskeinriktning vilken ur allmän synpunkt är önskvärd, att det statliga stödet till fiskets rationalisering snarast, dock senast fr o m budgetåret 1980/81 ändras på så sätt

    att statsbidrag (avskrivningslån) får utgå med högst 25 % av investeringskostnaden,

    att statsbidrag och fiskerilån tillsammans får utgå med högst 55 % av investeringskostnaden; understiger denna kostnadsdel 1 milj kr får statsbidrag och fiskerilån sammantaget likväl utgå med högre andel, dock högst 1 milj kr, förutsatt att övriga villkor uppfylls,

    att nuvarande regler om maximering av statsbidragets resp statsbidragets och fiskerilånets sammanlagda storlek slopas samt att säkerheten för avskrivningslån och fiskerilån får utgöras av pantbrev i fartyget med sämre säkerhet än för lån som lämnas av svenskt kreditinstitut.

    Styrelsen är för sin del beredd att, vad gäller rationaliseringsåtgärder av ovan nämnda slag, sänka kravet på fiskeföretagens egen finansiering från lägst 20 % av investeringskostnaden (enligt hittills tillämpad praxis) till lägst 10 %. Styrelsen föreslår dessutom, att bidrag till kondemnering av föråldrade fiskefartyg får utgå på i princip följande förutsättningar, nämligen

    att fartyg som är 40 år eller äldre (förslagsvis) regelmässigt skall vara berättigade till bidrag för kondemnering,

    att statligt rationaliseringsstöd, med undantag för kondemneringsbidrag, normalt inte utgår till åtgärder avseende fartyg somär 40 år eller äldre

    samt att bidrag för kondemnering skall kunna utgå även beträffande fartyg som är yngre än 40 år i de fall fartyget är i dålig kondition och ur ekonomiska eller andra synpunkter ej bedöms lämpligt för upprustning; sjöfartsinspektionen (eller andra "gode män") bör i sådana fall bedöma fartygetskondition.

    Dessutom bör enligt styrelens mening, verkas för att, vid rationaliseringsåtgärder av ovan nämnda slag, amorteringstiden för statsgaranterade lån i största möjliga utsträckning förlängs till 20 år.

    Genom de föreslagna ändringarna resp tilläggen till nuvarande bestämmelser för rationaliseringsstödets användning kan bedömas, att - jämfört med gällande stödbestämmelser - en ca 25-procentig minskning av infiskningsbehovet (vid byte av gammalt till nybyggt fartyg med bibehållna likvida överskott) uppnås generellt. Med utgångspunkt från det för åtskilliga viktigare fiskslag ansträngda fångst- och avsättningsutrymmet, måste detta utfall av den föreslagna nyordningen för rationaliseringsstödets användning anses som en för svenskt fiske totalt sett väsentlig vinst.

    Vid sidan av dessa övergripande, näringsstrukturella aspekter bör i lika mån betonas de fördelar som ligger i att de enskilda fiskeföretag, vilka satsar i byten till nybyggda rationella fartygsenheter, genom minskat infiskningsbehov som följd av de föreslagna stödbestämmelsema, ges rimligare förutsättningar än f n att - då avsedd fiskein riktning ur allmän synpunkt är lämplig att främja - på sikt klara de ekonomiska åtaganden man gör i samband med nyinvesteringen.

    Styrelsen betonar i rapporten nödvändigheten av att utökade möjligheter till skapas att dels förhindra överetablering inom fisket, dels stimulera sådan fiskeinriktning som motverkar brist på konsumtionsfisk eller råvara för beredning. Utöver ovan framförda förslag beträffande ändring av gällande regler för rationaliseringsstödets användning framhålls - för uppnåendet av detta mål -vikten av att genom specialdestinering av licenser för yrkesfiske kunna begränsa rätten att bedriva fiske med viss inriktning.

    Styrelsen önskar därför statsmakternas klarläggande huruvida till ett meddelande av yrkesfiskelicens kan knytas villkor av fiskeinriktningsbegränsande innebörd.

    Styrelsen föreslår därvid, mot den bakgrund som lämnas i föreliggande plan för fiskets rationalisering, att sådant villkor får knytas till licens för yrkesfiske. Ifrågavarande tillämpning av licensgivningen bör enligt styrelsens uppfattning medges snarast, dock senast fr o m budgetåret 1980/81.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 34.
    FISKETURISM - en naturlig näring!: Förutsättningar och möjligheter för utveckling av svensk fisketurism1999Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det turistiska företagandet

    Från en turistisk utgångspunkt utgör fisketurism en god möjlighet till företagande och entreprenörskap i glesbygd, såväl i inlandet som i skärgårdarna. Entreprenören har och måste alltid ha en nyckelroll i den fortsatta utvecklingen. Myndigheter och organisationer bör vara lyhörda för krav och önskemål från entreprenörer och vara beredda att bidra till rimliga, långsiktiga förutsättningar för entreprenörskapet. Det är också viktigt att intresserade entreprenörer nyttjar de möjligheter som redan finns. Åland och Irland är goda exempel på vad som går att göra, om man bara vill.

    Inriktningen på det turistiska företagandet löper som en röd tråd genom hela rapporten. Det finns inga möjligheter att utveckla turism som näring utan ett tydligt fokus på företagandet. Det är företagen som får intäkter, anställer personal och betalar skatt. Det är också turistföretaget som vis a vis sina kunder står som garant för kvaliteten i den turistiska produkten.

    Långsiktigt hållbar utveckling

    En annan viktig förutsättning för att Sverige skall lyckas i ambitionen att utveckla svensk fisketurism kommer att vara möjligheten —och inte minst viljan - att bevara, utveckla och vårda det unika och det speciella i den svenska fiskemiljön. Detta måste vara grundläggande uppgifter för alla som arbetar med fisketurism. Undersökningar både i Sverige och i utlandet visar att den moderna fisketuristen kommer att premiera ett fiske på naturliga fiskbestånd i en naturlig miljö. Möjligheten att nyttja resursen fisk för att utveckla en ny typ av företagande bör uppmärksammas - i lagstiftningen, i FoU-sammanhang, och naturligt ingå i berörda myndigheters ansvarsområden.

    För den biologiska resursmyndigheten -Fiskeriverket — är ansvaret för fiskresursens och fiskbeståndens tillstånd och långsiktiga nyttjande en huvuduppgift. Begrepp som t ex hållbar turism, biologisk mångfald och ekoturism används allt oftare i pågående diskussioner. Åtgärder inom fiskevården, som trädaläggning, kvotering av fångster (baglimit), differentiering mellan redskap, ”catch and release” jämte andra exempel, har alla som mål att skydda resursen och långsiktigt vara till gagn för de fiskande. Dimensionering och inriktning av fiskevården blir därför en strategisk fråga för den framtida utvecklingen. Samma sak gäller för dimensionering av uttaget. Anläggningar för fisketurism måste utformas så att de inte stör eller påverkar den omgivande miljön.

    Om planering och samverkan

    Kommunerna har genom sitt planmonopol (den kommunala översiktsplaneringen, KÖP) stora möjligheter att påverka hur mark och vatten skall användas. Där görs avvägningar mellan olika allmänna intressen. Framsynta och väl genomförda planeringsinsatser, t ex enligt Jämtlandsmodellen (Bilaga 1), är nödvändiga för varje fisketuristisk satsning.

    Fisketurism är en aktivitet som krä­ver omfattande samverkan mellan många aktörer, såväl offentliga som privata. Här finns vattenägare, lokala fritidsfiskare, yrkesfiskare, husbehovsfiskare, sportfiskare, kringboende, fiskevårdsområdesföreningar, kommuner, länsstyrelser, turistorganisationer på olika nivåer, centralamyndigheter som Fiskeriverket, Vägverket, Boverket, Naturvårdsverket, Glesbygdsverket och Turistdelegationen, kommersiella aktörer som flygbolag, bussbolag, researrang­örer, rederier och fiskeentreprenörer, intresseorganisationer som Fiskevattenägarna, Sportfiskarna, Hushållningssällskapen och sist men inte minst turisten själv med sina preferenser och ambitioner.

    Viktiga frågeställningar för utveckling av fisketurism rör allt från biologi, miljövårdjuridik, fiskevård, företags- och nationalekonomi, planering, marknadsföring, distribution, till försäljning och prissättning. Perspektivet blir med nödvändighet alltid tvärvetenskapligt.

    Attityder

    Attityder och preferenser är del av de grundläggande system vi använder för att sortera information. För fisketurismens del finns här viktiga frågeställningar på såväl kundsidan som på producentsidan och också i producentens omgivning, dvs i lokalsamhället.

    Kunskap om kunder och kunders preferenser kommer att vara utslagsgivande för vilka som blir morgondagens vinnare på den framtida turistiska världsarenan. I Turistdelegationens handlingsprogram är ”Kundorienterad produktutveckling och marknadsföring” en av huvudstrategierna.

    För utvecklingen i området där fisket sker är lokalbefolkningens uppfattningar viktiga att ta hänsyn till. Fisketurism måste tillföra något till lokalsamhällets ekonomi för att kunna uppfattas positivt av de närmast berörda. Sker inte detta hämmas och försvåras utvecklingen. Den lokala förankringen är idag särskilt viktig i områden med fritt handredskapsfiske. Fisketuristiska satsningar kan inte hanteras över huvudet på lokalbefolkningen, utan måste lösas i samverkan på ett sådant sätt att delaktighet och ett positivt utvecklingsklimat skapas.

    Marknadsföring och marknadsutveckling

    Den svenska marknaden står för en mycket stor del av den nuvarande fisketurismen i Sverige. En stor del av fiskeresandet sker i befintliga nätverk. Man använder sällan researrangörer och fisket sker ofta på platser där man tidigare fiskat. På den svenska marknaden är det därför en viktig uppgift att intressera fler för fiske genom olika stimulerande arrangemang som t ex fiskefestivaler, Fiskets Dag eller liknande aktiviteter.

    Arbetsgruppens undersökning på sju viktiga marknader i Europa visar att där finns drygt 60 researrangörer specialiserade på fiskeresor. Dessa arrangörer vänder sig till en kunnig och intresserad målgrupp som i sin tur har stor påverkan på andra grupper av fisketurister (imagebyggande). Svenska fiskedestinationer är dock endast i mycket begränsad utsträckning närvarande i deras kataloger. En viktig målsättning för svensk fisketurism bör därför vara att få fram fler produkter som är tillräckligt bra för att komma med bland de produkter som säljs av utländska arrangörer.

    Utveckling av kompetens

    Ökade insatser behövs på alla nivåer avseende utbildning för entreprenörer, planerare, utvecklare och också inom forsknings- och utvecklingområdet. Utveckling krävs av befintliga turismutbildningar vid högskola och också av kvalificerade yrkesutbildningar (KY-utbildningar) på gymnasienivå.

    Att bidra till utveckling av företagande och entreprenörskap handlar mer om inspiration än om regler. Det går t ex inte att fö­reskriva ”minimimått på fisketurismentreprenörer”, ens om man skulle vilja! Därför handlar mycket av det som föreslås i rapporten snarare om önskvärda färdriktningar än om konkreta förslag. Inom vissa områden anser arbetsgruppen dock att det idag finns direkta praktiska hinder för en fortsatt fisketuristisk utveckling och lämnar därför nedanstående förslag som syftar till att skapa ett mer positivt utvecklingsklimat för fisketuristiska satsningar.

    Förslag

    Arbetsgruppen har under arbetet med rapporten inhämtat synpunkter från ett stort antal myndigheter, organisationer och personer och också anordnat fyra regionala seminarier i Falun, Skellefteå, Linköping och Göteborg. Rapporten har också under våren 1999 remitterats till mer än hundra instanser inom förvaltning, utbildning, intresseorganisationer och företag med anknytning till fisketurism.

    Remissinstanserna har genomgående haft en mycket positiv inställning till utveckling av fisketurism till en bärkraftig näring. Man välkomnar initiativet att ta fram en rapport av detta slag och lämnar också förslag till åtgärder som skulle främja en fisketuristisk utveckling.

    Efter genomgång av inkomna remissvar och synpunkter som lämnats vid seminarier eller i andra sammanhang lämnar arbetsgruppen härmed förslag till åtgärder inom följande områden.

    1. Regelverket

    2. Fiskevård inklusive tillsyn och forskningrörande den biologiska resursen

    3. Utbildning och information

    1. Regelverket

    Arbetsgruppen bedömer att det nuvarande regelverket på vissa punkter verkar direkthämmande på en fisketuristisk utveckling.Det är i första hand fråga om möjligheterna för entreprenörer att få rådighet över den resurs som utgör själva grunden för verksamheten, dvs fisket, på vissa kustavsnitt, i de stora sjöarna och i fjällområdet.

    Arbetsgruppen föreslår därför att nuvarande regelverk ändras på ett sådant sätt att det underlättar utveckling av fisketuristisk verksamhet. Speciellt i skärgård och annan glesbygd skulle en sådan utveckling vara till stort gagn för företagande och sysselsättning. Detta förslag har också ett mycket starkt stöd hos remissinstanserna.

    Det bör bli möjligt att bilda fiskevårdsområden/fiskeskötselområden på geografiskt begränsade områden där det idag råder fritt handredskapsfiske, med upphävande av gällande bestämmelser om fritt handredskapsfiske, under förutsättning att fisketuristiska utvecklingsplaner för området i fråga har tagits fram och godkänts av samma instans (länstyrelsen) som beslutar om bildandet av fiskevårdsområdet. De sålunda bildade områdena skall ta ansvar för fiskevård i områ­det och intäkter från försäljning av fiskekort användas för finansiering av denna fiskevård. Vid etablering av sådana områden skall särskild hänsyn tas till närboendes fiske, så att konflikter med lokalbefolkningen undviks.

    Strandskyddsbestämmelserna bör kunna medge etablering av fisketuristisk verksamhet i vattennära attraktiva områden, t ex för anläggande av fiskecamper, bryggor eller ramper i avsikt att öka tillgängligheten till fiske och natur. Detta är inte minst viktigt för fiskande med funktionshinder eller för andra med begränsad rörlighet.

    Den befintliga lagstiftningen anvisar möjlighet till dispens från strandskyddet om särskilda skäl föreligger. Arbetsgruppen anser att särskilda skäl föreligger när det gäller etablering av bryggor, ramper och andra anläggningar för fisketurism och mena r att fisketuristiska etableringar skall behandlas i enlighet med de undantag som redovisas i prop 1997/98:45, sid 322, för bl a fiske. Arbetsgruppen föreslår att Regeringen uppdrar åt ansvarig myndighet att utarbeta praktiska riktlinjer för tillämpning av gällande bestämmelser om strandskydd i syfte att förbättra möjligheterna för fisketuristisk verksamhet.

    2. Fiskevård inklusive tillsyn och forskning

    Satsningar bör göras på att öka kunskapen, främst genom samlade tvärvetenskapliga forsknings- och utvecklingsprogram, i nationalekonomiska och företagsekonomiska studier av fisketurismens värde, studier om produktion och uttag av fisk (Bilaga 2) för att långsiktigt säkerställa en god tillgång på resursen fisk och också rörande fisketuristiskproduktutveckling och marknadskunskap. Det statliga fiskevårdsanslaget bör förstärkas och få användas till insatser som främjar utvecklingen av fisketurism. Frågan om allmän fiskevårdsavgift eller alternativ till en sådan bör tas upp till förnyad prövning.

    3. Utbildning och information

    För att fisketurismen skall kunna utvecklas till en bärkraftig näring krävs att utbildning på gymnasie- och universitetsnivå kan erbjudas inom för näringen relevanta ämnesområden. Utbildningar med tydlig intriktning mot fisketuristiskt företagande bör premieras. Det bör uppdras åt berörda branschorganisationer att efter samråd med Fiskeriverket och Turistdelegationen m fl, att lämna förslag på hur sådana utbildningsaktiviteter bör organiseras, finansieras och genomföras. En genomgång av befintliga utbildningar presenteras i Bilaga 3.

    Arbetsgruppen förslår vidare att informationsinsatser rörande fiskerättsliga frå­gor i relation till de allemansrättsliga frågorna, särskilt riktade mot den inkommande turismen till Sverige, genomförs av ansvarigamyndigheter. Referensgruppen för fisketurism bör ta fram en populärversion av rapporten för att på ett lättfattligt sätt sprida information om huvuddragen i den fisketuristiska utveckling som här presenteras i dokumentet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 35.
    Följder av Weserdomen: Analys av rättsläget med sammanställning av domar2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Ett förhandsavgörande från EU-domstolen som rör muddringsarbeten i floden Weser, den s.k. Weserdomen, har påverkat myndigheters tillämpning av miljökvalitetsnormerna för vatten. Havs- och vattenmyndigheten har därför gjort en analys av rättsläget med sammanställning av domar. Analysen är avsedd att användas av tillsyns- och prövningsmyndigheter och andra som har att bedöma påverkan från olika verksamheter och möjligheterna att uppnå normerna. 

    I målet lämnade EU-domstolen ett förhandsavgörande om tolkningen av vattenförvaltningens miljömål i artikel 4.1 i vattendirektivet. EU-domstolen ansåg att en verksamhet som medför en försämring av ekologisk eller kemisk status eller äventyrar uppnåendet av dessa mål inte får tillåtas. En prövning behövde därför göras av om undantag kunde meddelas för den aktuella verksamheten enligt artikel 4.7 i direktivet. I denna analys gör Havs- och vattenmyndigheten följande bedömningar utifrån vad som framgår av EU-domstolens dom och efterföljande svenska domar. 

    • Det räcker med en försämring av en kvalitetsfaktor för att en försämring av status ska ha skett.

    • Miljökonsekvensbeskrivningar och annat underlag i prövningar måste innehålla en beskrivning av hur verksamheten påverkar relevanta kvalitetsfaktorer.

    • Miljökvalitetsnormerna för ekologisk och kemisk status har samma rättsverkan.

    • Vid osäkerhet om en vattenförekomsts statusklassning, bör prövningsmyndigeten kunna begära in yttranden eller förtydliganden från vattenmyndigheterna.

    • Det är viktigt att det finns ett system för att kunna pröva undantag.

    I bilagan anges kvalitetsfaktorer och parametrar som ska beaktas vid bedömningen.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 36.
    Havsplanering - Nuläge 2014: Statlig planering i territorialhav och ekonomisk zon2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Ökad användning av havet

    Intresset för att utveckla nyttjandet av havet som en resurs för fler arbetstillfällen, ökad välfärd och livskvalitet ökar. Därmed ökar även anspråken i våra havsområden. Sverige har en lång kuststräcka och förutsättningar skiljer sig åt mellan de tre havsplanområdena Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Den internationella dimensionen är viktig eftersom många länder nyttjar samma havsområden och samma ekosystem.

    Stora miljöutmaningar i havet

    Samtidigt står vi inför flera miljöutmaningar i havet och vikten av att nyttjandet sker inom ramen för vad ekosystemen tål framhålls alltmer.  Siktet inom EU är att uppnå god miljöstatus i de marina ekosystemen till år 2020 och gemensamma mål är uppsatta. I Sverige ska tillämpningen av miljökvalitetsnormer enligt havsmiljöförordningen leda oss dit. Framtida klimatförändringar ses idag som oundvikliga och kommer att vara en faktor som förändrar förutsättningarna i havsmiljön.

    Ekosystemtjänster visar betydelsen av biologisk mångfald

    I havet finns en stor biologisk mångfald som bidrar till olika typer av ekosystemtjänster, vilka i sin tur bidrar till människors välfärd. Begreppet ekosystemtjänster representerar ett försök att beskriva ekosystemen ur människans perspektiv och tydliggör vårt beroende av naturen. De beskriver ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande. Under arbetet med nulägesbeskrivningen har ekosystemtjänsterna biologisk mångfald, god vattenkvalitet, livsmedel och rekreation framstått som särskilt relevanta i förhållande till samverkande och konkurrerande intressen.

    Havsplanering — rumsliga avvägningar för hållbart nyttjande

    Alla intressen som gör anspråk på utrymme i havet har en koppling till havsplanering. I den här rapporten beskrivs kulturmiljö, friluftsliv och turism, yrkesfiske, vattenbruk, sjöfart, försvar, energi, infrastruktur, utvinning och lagring av material, forskning och miljöövervakning, samt naturskydd. Beskrivningarna av de olika intressena visar på en mängd varierande behov. Vissa av dem är av rumslig karaktär. De avser behov av visst område på eller i havsbotten, i vattenpelaren, på ytan eller ovanför ytan. Rumsliga krav kan även avse visst avstånd från kusten eller andra krav på närhet och tillgänglighet, som exempelvis till hamnar. Andra behov som maritima aktiviteter har är av mer kvalitativ karaktär. Behoven gäller förekomsten av en viss ekosystemtjänst, en viss egenskap hos havet, till exempel vatten av en viss kvalitet. Många av de potentiella intressekonflikter som finns i havet rör utrymme: olika intressen och aktiviteter som inte får plats i samma område. Det finns även många intressen som fungerar väl tillsammans och sådana som ger positiva synergieffekter. I framtiden kan det komma fler anspråk på att nyttja utrymme i havet. Hur stora utrymmesanspråk som kommer längre fram är det svårt att göra en uppskattning av i dagsläget.

    Utvecklad kunskap

    För utveckling av rumslig planering av havet behövs mer kunskaps- och planeringsunderlag inom alla intresseområden. Det gäller till exempel kunskap om de marina ekosystemen och hur olika verksamheters utveckling kan påverka förutsättningar för andra intressen.

    Fördjupningsområden

    Fördjupningsområdena indikerar vilka områden som är i störst behov av planering. De kan behöva prioriteras när det gäller framtagande av underlag och de kan behöva planeras med större detaljeringsgrad än övriga delar av havet.

    Slutsatser

    Utifrån beskrivningarna av nuläget och analysen drar Havs- och vattenmyndigheten följande slutsatser. Geografiska slutsatser presenteras i analyskapitlet.

    Slutsatser om potentiella målkonflikter och målsynergier

    • Hållbar utveckling är en uttalad målsättning för de flesta intressen. Att tvärsektoriellt tolka vad det innebär för havet, för att säkra ekonomisk och social hållbarhet inom ramarna för den ekologiska hållbarheten, är en grundläggande fråga i havsplaneringen.

    • Målkonflikter kan finnas mellan nytta på land respektive i havet, till exempel utvinning av naturgrus på land jämfört med utvinning i havet.

    • Att upprätthålla ekosystemtjänsterna som havet ger är en förutsättning för de flesta maritima aktiviteter och den samhällsnytta de ger. Att ta tillvara ekosystemtjänster utifrån olika intressens behov kan ge potential till ökad samhällsnytta. Samtidigt kan flera maritima aktiviteter ha negativ påverkan på miljömål och ekosystemtjänster. Havsplaneringen har därför en roll att utifrån dess mandat bidra till utveckling av ekosystemtjänster och att avstyra negativ påverkan på dem.

    Slutsatser om samverkande och konkurrerande intressen

    • Kortsiktig respektive långsiktig nytta av olika intressen och aktiviteter bör inom havsplaneringen analyseras utifrån de ekosystemtjänster som havet ger. Blå tillväxt förutsätter livskraftiga ekosystem.

    • I vissa geografiska områden finns särskilda behov av havsplanering för att bidra till avvägningar mellan olika intressens nytta och påverkan.

    Slutsatser om havsplaneringens mandat och möjligheter

    Havsplaneringen har stora möjligheter att påverka lokalisering av fasta installationer och områdesskydd.

    • Många av de rörliga aktiviteterna styrs av internationella överenskommelser, som sjöfartsreglering och EU:s fiskeripolitik. Även om havsplaneringen har begränsat direkt mandat att reglera rörliga aktiviteter finns stora möjligheter att peka på lämpliga förändringar. Havsplanerna som tas fram utifrån en helhetssyn på havet kommer att visa Sveriges ställningstaganden och utgöra underlag vid förhandling.

    • Många av de miljöproblem som finns i havet orsakas av verksamheter på land, vilket inte kan lösas genom havsplanering. Däremot bidrar aktiviteter och belastning från land till miljösituationen i havet och är på så sätt faktorer som måste tas hänsyn till i havsplaneringen.

    Slutsatser för fortsatt planering

    • Sverige har stora havsområden och i flera områden finns i dagsläget inte utrymmeskonflikter, men vissa områden kräver fördjupad planering. I första hand gäller det områden som är högt nyttjade och områden med stor sårbarhet och/eller hög riskfaktor.

    • Behovet av havsplanering beror på att trycket på nyttjande ökar samtidigt som vi har stora miljöproblem, samt att våra grannländer planerar angränsande havsområden.

    • Trots bristande kunskapsunderlag är det nödvändigt att påbörja planeringen utifrån den kunskap som finns.

    • Systematisk kunskapsuppbyggnad och kartläggning av marina naturvärden behövs för ekosystembaserad havsplanering.

    • Kompetens att arbeta sektorsintegrerat och framtidsinriktat med ett helhetsperspektiv på nationell planering behöver utvecklas på flera nivåer.

    • Gränsöverskridande frågor behöver koordineras med våra grannländer tidigt i planeringsprocessen.

    • Havsplaneringen i Östersjön är internationellt mer komplex på grund av fler grannländer som vi behöver förhålla oss till. Fler länder som planerar ökat nyttjande i angränsande havsområden medför behov av analys av kumulativa effekter.

    • Sett ur ett ekosystemperspektiv bör Sverige i havsplaneringen sträva efter att skapa samsyn på förutsättningar och nyttjande av haven med våra grannländer.

    • Potentiella fördjupningsområden har identifierats. De bör prioriteras när det gäller framtagande av underlag och de kan behöva planeras med större detaljeringsgrad än övriga delar av havet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 37.
    Hållbarhetsbeskrivning av förslag till havsplaner för Sverige: Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar resultaten av en hållbarhetsbedömning av granskningsförslag till havsplaner för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet.

    Havsplanernas syfte är att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. Havsplanering är till för att planera för hur havet ska användas hållbart och effektivt.

    Denna rapport redovisar resultaten av en hållbarhetsbedömning av granskningsförslag till havsplaner för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. I rapporten beskrivs konsekvenser ur de tre hållbarhetsperspektiven ekonomi, ekologi och social, utifrån ett urval av kriterier.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 38.
    KONFERENS OM FISKETURISM - EN NATURLIG NÄRING: Sammanställning av anföranden på konferensen om fisketurism i Göteborg oktober 1996. Arrangörer; Fiskeriverket och Turistdelegationen1996Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Under hösten 1996 inbjöd Fiskeriverket och Turistdelegationen till en konferens i Göteborg om fisketurism, Fisketurism - en naturlig näring.

    Titeln kan tolkas både bildlikt och bokstavligt. Fiskeriverket har ansvaret både för fiskevården och för fisket. Det var därför naturligt för verket att anordna konferensen tillsammans med Turistdelegationen som har det övergripande ansvaret för turismen i vårt land. Delegationen arbetar också för att turistfrågorna skall hanteras i samarbete mellan delegationen och respektive sektorsmyndighet.

    Den gemensamma bedömningen hos Fiskeriverket och Turistdelegationen är att det finns en stor utvecklingspotential för svensk fisketurism.

    För Fiskeriverket är det angeläget att på det här sättet göra ett avstamp genom att etablera en nära kontakt med de andra myndigheter, organisationer, företag och enskilda människor som arbetar inom fiskesektorn och de som mera specifikt arbetar med turismen. Ett etablerat sådant nätverk får stor betydelse för den fortsatta utvecklingen. Alla måste vi dra åt samma håll!

    Konferensrapporten hoppas vi skall vara startsignalen för ett fruktbart utvecklingsarbete av svensk fisketurism. Samtidigt vill vi tacka för det stora intresse som visades konferensen.

    Fiskeriverket och Turistdelegationen arbetar nu tillsammans inom en särskild arbetsgrupp med utarbetandet av en utvecklingsplan för svensk fisketurism som skall vara klar i maj 1997. I gruppen ingår dessutom representanter för Turistrådet, Fiskevattensägarna, Sportfiskarna, Länsstyrelserna samt Turistnäringen.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 39.
    Långsiktig strategi för Havs- och vattenmyndighetens medverkan i det regionala tillväxtarbetet 2014-20202015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Inom ramen av ett regeringsuppdrag har Havs- och vattenmyndigheten tagit fram och beslutat om en långsiktig strategi för myndighetens medverkan i det regionala tillväxtarbetet 2014-2020.  Regeringsuppdraget syftade till att skapa bättre förutsättningar för myndigheternas medverkan in det regionala tillväxtarbetet, bland annat genom en vidareutvecklad och bättre samverkan mellan myndigheter och regionalt utvecklingsansvariga aktörer. I regeringsuppdraget ingick att ta fram en långsiktig strategi som ska vägleda och utveckla myndighetens medverkan i det regionala tillväxtarbetet och EU:s sammanhållningspolitik under perioden 2014-2020. Av strategin ska framgå inom vilka områden och frågor Havs-och vattenmyndigheten medverkar i det regionala tillväxtarbetet och hur regionala utvecklingsstrategier och regionala prioriteringar beaktas. Strategin ska även beskriva hur myndigheten avser att bidra till utvecklad samverkan och dialog med de regionalt utvecklingsansvariga aktörerna samt hur samverkan kan utvecklas med andra nationella myndigheter i förhållande till aktörerna. Havs- och vattenmyndigheten redovisade uppdraget till Näringsdepartementet den 30 mars 2015.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 40.
    Svenskt fiske och EG: En rapport om den svenska fiskerinäringen i EG-belysning1993Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 41.
    SVENSKT FISKE OCH EG/2: Konsekvenserna för fiskenäringen av ett svenskt medlemskap i EU (den Europeiska Unionen).1994Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Genom avtalet kommer svenska fiskare att på förhand veta hur mycket och var de får fiska. Detta beror på att medlemsländerna har en fast fördelningsnyckel som tillämpas på den överenskomna tillåtna fångstmängden (TAC). Svenska fiskare kommer, vid i övrigt oförändrade förhållanden, att något kunna öka sina fångster. Om torskbeståndet i Östersjön förbättras, ökas också den svenska procentuella andelen.

    Svensk fiskberedningsindustri får tullfri tillgång till EU-marknaden från och med tillträdesdagen. Konkurrenssituationen förbättras därmed väsentligt, vilket medför att det skapas nya arbetstillfällen inom branschen. Vid ett svenskt medlemskap får den svenska sardinen inte längre säljas under detta namn. Sardiner som finns i lager vid tillträdesdagen, får dock säljas under en övergångstid av sex månader.

    Genom EU:s fonder finns möjligheter till bidrag för finansiering av investeringar som görs i Sverige. Dessa möjligheter har inte funnits förut. Bidrag från EU förutsätter dock i de flesta fall att även Sverige ger stöd.

    Fiskeriverket anser att ett svenskt medlemsskap är positivt för den svenska fiskenäringen.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 42.
    Swedish Fleet Capacity Report 2020: Rapport om den svenska fiskeflottans balans år 20202021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Nationella fiskeflottor som är i balans med resursen är ett viktigt mål för EU:s gemensamma fiskeripolitik. En flotta som inte är i balans med resursen riskerar att leda till ett överutnyttjande av fiskeresursen. EUs medlemsstater ska senast den 31 maj varje år överlämna in en rapport till kommissionen om balansen mellan flottans kapacitet och tillgängliga fiskemöjligheter. Denna HaV-rapport innehåller den rapport som Havs- och vattenmyndigheten skickat till EU om den svenska fiskeflottans balans år 2020.

    Rapporten syftar till att se om det råder balans mellan flottans kapacitet och tillgängliga fiskemöjligheter. Den baseras på biologiska, tekniska och ekonomiska indikatorer över tid för flottans olika segment. Rapporten innehåller även uppgifter om den nationella flottförvaltningen och efterlevnad av EUs regler för in- och utträdesregler för fiskekapacitet. Om indikatorerna påvisar överkapacitet ska en handlingsplan för att komma tillrätta med flottans balans skickas tas fram.

    De ekonomiska indikatorerna uppvisar kritiska värden över tid för de segment som fiskar med passiva redskap, men är bättre för övriga segment. De biologiska indikatorerna visar till vilken grad ett segment är beroende av bestånd som fiskas över målnivåer samt hur många bestånd som segmentet fiskar på som är biologiskt sårbara. Dessa, som inte har inte kunnat beräknas för samtliga segment, uppvisar kritiska värden för flera segment. Andelen inaktiva fartyg är störst bland mindre fartyg som fiskar med passiva redskap och den tekniska indikator som visar fartygsnyttjande till sjöss indikerar lägre nyttjande för de flesta segment under senare år. När det gäller de kritiska nivåerna på de ekonomiska och tekniska indikatorerna för de mest småskaliga segmenten bör man ha i åtanke att fisket troligen ofta bedrivs på deltid. Detta fiske står även för en mycket liten andel av de totala fångsterna.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 43.
    Verksamheten inom EU:s gemensamma fiskeripolitik under 20172018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ska enligt regleringsbrevet för 2017 tillsammans med Statens jordbruksverk redovisa en resultatbedömning och de viktigaste effekterna av verksamheten inom EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP) under 2017. Redovisningen ska inkludera en bedömning av eventuell påverkan av GFP på utvecklingsländer. I denna rapport behandlas även aktuella frågor som inte strikt hör hemma inom GFPn, men som bedöms ha effekter på eller kopplingar till verksamheten inom denna.  Enligt instruktionen ska HaV inom sitt ansvarsområde bland annat vara pådrivande, stödjande och samlande vid genomförandet av miljöpolitiken och verka för en hållbar förvaltning av fiskeresurserna. Myndighetsarbetet för GFPn är delat mellan Jordbruksverket och HaV. Jordbruksverket ska, enligt instruktionen, medverka till att främja och utveckla fiskerinäringen, vattenbruket och fisketurismen. Verket är förvaltande myndighet för fiskerifonden samt ansvarig för handel- och marknadsfrågor. Följaktligen har Jordbruksverket skrivit de delar i rapporten som rör struktur- och marknadspolitik, vattenbruk samt delar av datainsamling och av internationella organisationer (kapitel 6, 7 och 8 samt delar av kapitel 5 och 9).  Sverige har under året fortsatt att driva frågan om ett hållbart fiske bl.a. genom att framhålla att den övergripande målsättningen är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den reformerade gemensamma fiskeripolitikens mål och principer samt att den vetenskapliga rådgivningen ska utgöra grund för besluten. Även kommissionen har drivit en linje där biologisk rådgivning har varit ledord. Detta har tydliggjorts bl.a. i samband med de senaste årens förhandlingar om fiskemöjligheter där kommissionen, i tillämpliga fall förespråkat TAC-nivåer i linje med maximal hållbar avkastning (MSY). Det är emellertid värt att ha i beaktande att många bestånd saknar MSY-rådgivning varför avvägningar och värdering av vad som kan anses vara lämplig nivå för TAC:er, samt beaktande av en försiktighetsansats görs.  EU-kommissionen har under året fortsatt sitt arbete med ansvaret för miljö-, havs- och fiskerifrågor samlat under en kommissionär (Karmenu Vella). Att samla ansvaret för dessa frågor under en och samma kommissionär måste anses ligga i linje med tankesättet i GFPn om en tydligare integrering av fiskeripolitiken med miljöfrågor. Det finns goda förutsättningar i GFPn för att nå målsättningen om att fiske- och vattenbruksverksamheterna ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt, vilket också är en förutsättning för att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende. Under 2017 har arbetet med att succesivt genomföra delar av GFPn intensifierats. Bland annat har arbetet med att genomföra landningsskyldigheten inom EU fortgått under året. Nu måste alla delar i GFPn fortsatt omsättas i praktiken vilket innebär stora utmaningar för alla inblandade på olika nivåer. Med tanke på den uppdelning av GFP-frågorna som har gjorts mellan olika myndigheter i Sverige är det viktigt att det finns en god nationell samordning.  Havs- och vattenmyndighetens rapport 2018:13  11 När det gäller Storbritanniens planerade utträde ur EU (Brexit) har frågan fortsatt behandlats med kopplingar till GFPn under 2017. Fisket lyfts fram som ett område där man måste hitta särskilda konsultationsformer. En del som inte ska underskattas ur svensk synvinkel är den betydelse Storbritannien har som likasinnad inom ramen för förhandlingsarbetet i GFPn.  Under 2017 tog Fiji och Sverige initiativ till FN:s havskonferens som ägde rum den 5 - 9 juni 2017. Konferensens fokus låg på mål 14 (bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt i syfte att uppnå en hållbar utveckling) bland FN:s 17 hållbarhetsmål i Agenda 2030. Inom GFPn finns många goda exempel som kan användas i arbetet med att stärka det internationella samarbetet kring hållbar fiskförvaltning och särskilt för att nå mål 14.4 som går ut att på nå och upprätthålla maximal hållbar avkastning (MSY) för fiskbestånd världen över.  Under 2017 har frågan om ålförvaltning lyfts inom ramen för GFPns årliga kvotförhandlingar.  Nedan sammanfattas några av de mest centrala frågorna knutna till GFPn som har behandlats under 2017. Där finns också en del om effekter av den gemensamma fiskeripolitiken på utvecklingsländer i enlighet med regeringsuppdraget.  

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 44.
    Verksamhetsplan för år 2000: Mål och budget för verksamheten vid samtliga enheter inom Fiskeriverket1999Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den verksamhetsplan som fastställts för år 2000 bygger på de intentioner som inleddes i och med verksamhetsplanen för år 1999. Syftet med planeringen är att få en ordentlig överblick över de uppgifter som Fiskeriverket har och vilka resurser som totalt kan beräknas stå till förfogande för uppgifternas fullgörande. Verkets arbetsuppgifter utgår liksom tidigare från de effektmål som riksdagen har antagit och de verksamhetsmål som regeringen fastställt. För verkets egen del bryts dessa nu ned i egna verksamhetsmål för att skapa klarhet i planeringen och därmed också i arbetsuppgifterna.

    Planeringen för år 2000 har inriktats på att åstadkomma en mera samlad plan än föregående år, främst genom att utgå från en totalbudget som oavsett finansiär utgör ekonomisk ram för avdelningens verksamhet. Utgångspunkterna är att skapa balans i ekonomin, klarhet i finansieringen av verksamhetens olika delar och ökade förutsättningar för uppföljning av verksamhetens såväl sakmässiga som ekonomiska utfall. Till detta kommer att arbetet med ett miljö­ledningssystem för verket nu har avancerat så långt att detta beaktats i verksamhetsplanen i en första omgång.

    Ett minskat utnyttjande av anslagskrediten, som hittills utnyttjats i sin helhet, är angeläget. Den hårda belastningen på anslagskrediten grundar sig i första hand på tidigare budgetöverdrag och att underfinansierade projekt avslutas.

    Den ändrade organisation som har gällt sedan den 1 januari 1999 och den ökade integreringen av Fiskeriverkets olika verksamheter, med avdelningscheferna som huvudansvariga, är en grund för det dagliga arbetet. Likaså kommer en ny arbetsordning att bidra till att skapa klarhet om de formella förutsättningarna för arbetets bedrivande. En nyutarbetad ekonomihandbok skall skapa enhetlighet i ekonomiarbetet och därför tillämpas i redovisningen.

    Planer och regler i all ära men de förutsätter samtidigt att all den sakkunskap och energi som finns samlad inom Fiskeriverket kan få sitt spelrum.

    Organiserandet av Fiskeriverkets insatser inför Sveriges ordförandeskap i EU under det första halvåret av år 2001 blir en betydelsefull del av vårt arbete under det kommande året. Ännu har inget beslut fattats av regeringen om detaljerna i detta arbete. Vi skall aktivt delta i förberedelserna för ordförandeskapet så att vi på ett effektivt sätt också i detta sammanhang kan utföra det som ankommer på oss.

    I övrigt skall för Fiskeriverkets del verksamheterna med Svensk Fisk och kvalitetskontroll avvecklas. Den senare överförs till Kustbevakningen.

    Den resultatredovisning som skall överlämnas till regeringen den 1 mars 2001 kommer att visa i vilken mån de i planen angivna förutsättningarna leder till avsett resultat.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 45.
    Vägledning om inrättande och förvaltning av vattenskyddsområden2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Tillgång till rent vatten är en förutsättning för väl fungerande samhällen, människors hälsa, och naturmiljön. Vatten är en livsnödvändig, men hotad resurs. Samhällsutvecklingen och klimatförändringar skapar utmaningar för dricksvattenförsörjningen. Samtidigt som vattenanvändningen ökar riskerar mänskliga aktiviteter att försämra vattenkvalitet och minska tillgången till sötvattenresurser.

    Denna publikation omfattar i huvudsak en beskrivning av och vägledning om hur vattenskyddsområden kan inrättas, förvaltas och upphävas. Vägledningen ger en beskrivning av roller och ansvar för inblandade aktörer, rekommendationer kring innehåll i ansökan och råd om handläggning hos beslutande myndighet. Vägledningen ersätter Naturvårdsverkets handbok 2010:5 om vattenskyddsområden. Förändringar jämfört med tidigare handbok är exempelvis att det inte längre finns allmänna råd som föreslår föreskrifter som bör användas. I vägledningen föreslås istället ett systematiskt arbetssätt som kan användas vid utredning av ett nytt vattenskyddsområde. Det är viktigt att beslut om vattenskyddsområde och föreskrifter grundar sig på platsspecifika förutsättningar och att skyddsföreskrifter är lokalt anpassade.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 46.
    Värdet av svenskt fritidsfiske i Sverige2024Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Resultaten i rapporten utgår huvudsakligen från Havs- och vattenmyndigheten årliga fritidsfiskeundersökning, som genomförs av Statistiska centralbyrån. Datan från undersökningen har använts för att ta fram indikatorer såsom omsättning, förädlingsvärde, sysselsättningseffekter och konsumentöverskott. Modellerna som har använts i rapporten är det som inom besöksnäringen kallas för Tourism Satellite Account för att skatta förädlingsvärde och sysselsättningseffekter och en resekostnadsmodell för att skatta konsumentöverskottet.

    Fritidsfiskets omfattning

    Under 2022 fiskade 1,2 miljoner fritidsfiskare i havet, insjöar eller andra vattendrag i Sverige. Tillsammans stod dessa för 12,1 miljoner fiskedagar och en total fångst om cirka 28 000 ton, där 59 procent återutsattes (Havs- och vattenmyndigheten, 2023). Totalt bidrog fritidsfisket med cirka 5,7 miljarder kronor i omsättning år 2022, vilket i genomsnitt innebär 4 700 kronor per fiskande eller cirka 500 kronor per fiskedag. Omsättningen har varierat under tidsperioden mellan 2,5 och 6,3 miljarder kronor och den långsiktiga trenden är att omsättningen ökar successivt.

    Fritidsfiskets bidrag till svensk tillväxt

    Likt omsättningen så har förädlingsvärdet varierat över tidsperioden med lägsta värde noterat 2016 på cirka 0,6 miljarder kronor och högsta värde noterat 2019 på 1,7 miljarder kronor, skillnaden är statistiskt signifikant. Över tidsperioden har förädlingsvärdet ökat från 0,9 miljarder kronor till 1,4 miljarder kronor, vilket motsvarar en procentuell ökning på cirka 56 procent, skillnaden är statistiskt signifikant. Detaljhandeln är den bransch som står för störst andel av förädlingsvärdet. Man kan däremot se att de branscher som innefattar större del service har en högre förädlingsgrad (förädlingsvärde per omsättning) än till exempel detaljhandeln. Dessa är främst hotell & restaurang men även det som i denna kontext kallas guidehyrning, fiskekort med mera.

    Ökad sysselsättning inom olika branscher

    År 2022 uppgick sysselsättningseffekten till cirka 2 800 årsverken vilket är statistiskt signifikant högre än fyra av dem fem första åren. Man kan således konstatera att det finns även en ökande trend gällande sysselsättningseffekter som genereras av fritidsfiskeaktivitet. Sedan 2018 är det kategorin hotell & restaurang som står för störst sysselsättningseffekt av de fyra kategorierna, tätt följt av detaljhandeln. När det kommer till sysselsättningseffekter blir det tydligt att det är de serviceinriktade kategorierna som man kan se störst effekt inom.

    Konsumentöverskott

    Konsumentöverskottet har varierat under tidsperioden med ett högsta estimerat värde på 2 miljarder kronor år 2013 till lägsta estimerat värde på 1 miljard kronor år 2018. Årsgenomsnittet under tidsperioden estimeras till 1,4 miljarder kronor och för det senast tillgängliga året, 2022, estimeras konsumentöverskottet till 1,6 miljarder kronor. Konsumentöverskottet per fiskedag har också, likt konsumentöverskottet totalt, varierat under tidsperioden. Högst estimerat konsumentöverskott per fiskedag uppgick till 117 kronor år 2013 och lägst estimerat konsumentöverskott på 86 kronor år 2019. Årsgenomsnittet under tidsperioden estimeras till 100 kronor och till 109 kronor för det senast tillgängliga året, 2022.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
1 - 46 av 46
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf