Havs- och Vattenmyndigheten

Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
12 1 - 50 av 85
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Andersson, Jan
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Insamling av zooplankton för uppfödning av fisklarver i kylvattenrecipienter1993Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Två system för anrikning och insamling av naturligt zooplankton i kylvattenrecipienter har utvecklats för odling av fiskyngel. Det första bygger på anlockning med undervattensljus och pumpning av organismerna till flytande odlingsenheter. Systemet är automatiskt och drivs av elström från landnätet. Den tekniska tillgängligheten har varit god. Planktonorganismerna har storlekssorteras genom att nätkassar monterats runt lamporna. Vid Oskarshamnsverket har i genomsnitt insamlats 45—565 g zooplankton per lampa och natt. Insamlingssystemet bedöms vara användbart i produktiva områden med måttlig vattenomsättning. Det andra systemet avfiltrerar plankton ur kylvattenströmmen med roterande håvar. Rotationen drivs av vattnets rörelseenergi, och håvarna rengörs kontinuerligt med högtrycksspolning. Det på plankton anrikade vattnet från håvarna pumpas kontinuerligt till ett sorteringsverk, där oönskade storleksfraktioner avlägsnas, varefter vattnet fördelas till odlingsenheterna. Funktionen har prövats vid Forsmarksverket och befunnits vara lovande. I medeltal insamlades 280 g zooplankton per dygn under en period av ca fem veckor. Båda systemen befinner sig i ett tidigt stadium av utveckling och har inte uppnått sin fulla potential. Förbättringar föreslås och diskuteras.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 2.
    Appelberg, Magnus
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Holmqvist, Malin
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Lagenfelt, Ingvar
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Lettevall, Erland
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Sparrevik, Erik
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Wahlberg, Magnus
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Westerberg, Håkan
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Öresundsförbindelsens inverkan på fisk och fiske: underlagsrapport 1992-20052005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 3. B., Sjöstrand
    Resurs 90: Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på uppskattningar gjorda inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES)1989Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk,skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen, och i så gott som hela Kattegatt och Skagerack. Dessutom gesfisket, efter förhandlingar och bytesaffärer, vissa möjligheter att utnyttja andra staters fiskezoner, framförallt i Östersjön och Nordsjön. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NE Atlanten. ICES står för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 4.
    Bryhn, Andreas
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Sundelöf, Andreas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Florin, Ann-Britt
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lymer, David
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Jones, Douglas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Petersson, Erik
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Vitale, Francesca
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Sundblad, Göran
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Strömberg, Helena
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Wickström, Håkan
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lövgren, Johan
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Persson, John
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Sundin, Josefin
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lundström, Karl
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Fetterplace, Lachlan
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Edsman, Lennart
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Wennerström, Lovisa
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Ogonowski, Martin
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Cardinale, Massimiliano
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Ulmestrand, Mats
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Bergenius, Mikaela
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Sjoberg, Niklas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Renman, Ola
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Kaljuste, Olavi
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Bohman, Patrik
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Fredriksson, Ronny
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Eiler, Stefan
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Axenrot, Thomas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Dekker, Willem
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Yngwe, Rickard (Redaktör)
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bureborn, Sofia (Redaktör)
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020: Resursöversikt2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Totalt redovisas underlag och råd för 48 fisk- och skaldjursarter.

    De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 5.
    Engström, Henri
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Svedäng, Henrik
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Thoresson, Gunnar
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Thorfve, Stefan
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Berglund, Anders
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Thörnqvist, Stig
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Neuman, Erik
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Jacobsson, Alvar
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Sandström, Olof
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Hamrin, Stellan F.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Soler, Teresa
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Eriksson, Marie
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Svensson, Jonas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Linge, Henric
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Cronberg, Gertrud
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Romare, Pia
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Mellanskarvens ekologi och effekter på fisk och fiske: Undersökning av fritidsfisket vid Gålö-Ornö, Stockholms skärgård, 1995-96 : Biologiska undersökningar vid Ringhals kraftverk 1988-1996 : Från sediment till fisk - en översiktlig studie av Vombsjönsekosystem 1994-951998Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Mellanskarvens ekologi och effekter på fisk och fiske

    Mellanskarven är såväl en insjö- som havsfå­gel. Den häckar i grunda kustområden och insjöar i Syd- och Mellansverige samt sällsynt i norrlands kustland. Kärnområdet för beståndet av svenska mellanskarvar är södra Kalmarsund där skarven etablerade sig på nytt i slutet av 40-talet efter att ha varit fördriven som häckfågel i Sverige under nära 50 år. Fram till mitten på 80-talet var antalet skarvar i Sverige mycket lågt men populationen har under de därpå följande tio åren genomgått en mycket kraftig tillväxt. Denna kraftiga beståndstillväxt är gemensam för stora delar av Västeuropa, och har satts i samband med förbättrat fågelskydd samt förändringar i fiskbestånden vilken kan bero på ökad eutrofiering.

    Vad beträffar födan är skarven generalist och fångar de fiskarter som är vanligast förekommande och mest tillgängliga. Abborre och mört är de dominerande fiskarterna i sjöar och grunda kustområden och är också viktiga byten för skarven. I skärgårdsområden, under skarvarnas häckning, utgör även tånglake och strömming en stor andel av födan.

    Den urgamla konfliktsituationen mellan människa och skarv har sitt ursprung i konkurrens om en gemensam resurs samt fåglarnas påverkan på vegetationen på de öar där de häckar. Skarvens effekter på yrkesfisket kan indelas i direkta och indirekta effekter. Till direkta effekter hör skador på fisk samt förlust av fisk i redskap genom skarvpredation. Till indirekta effekter hör långsiktiga förändringar av fisksamhällena orsakat avskarvens fiskkonsumtion. Ett annat problem är att ett mycket stort antal skarvar drunknar i redskap.

    Bitskador på fisk av skarv i redskap förekommer lokalt i Sverige, och under vissa perioder. Av de platser där en dokumentation och kvantifiering av skador på fisk ägt rum (insjöar i Skåne och Östergötland, kustområden i norra Kalmarsund och delar av Vä­nern) är omfattningen av skador för närvarande förhållandevis liten. Endast i Vänern (vissa områden) och Roxen, Ög, kan stundom ett större antal fiskar vara så pass skadade att de blir osäljbara för yrkesfiskaren. Storskaliga förändringar av fiskpopulationer genom skarvpredation har i studier ej kunnat beläggas men teoretiska beräkningar av skarvarnas fiskuttag i närheten av stora kolonier antyder att fåglarna rimligen kan påverka fiskbeståndens storlek. Förändringar i fiskarnas beteende och därmed uppehållsort ärockså att vänta i närheten av stora skarvkolonier.

    En del yrkesfiskare uppfattar skarvens predation på ål som ett problem. Alen har ett högt kommersiellt värde och är en viktig inkomstkälla för ett antal yrkesfiskare i Syd och Mellansverige. Det är oklart hur mycket ål skarvarna konsumerar, men totalt sett är ålen av liten betydelse som föda för skarven. Ålinvandringen till svenska vatten har under senare decennier minskat utan fullgoda förklaringar. Med minskade åltätheter kan deti nte uteslutas att skarvpredation, och omfattande yrkesfiske av ål, ytterligare kan krympadet redan svaga ålbeståndet. Yrkesfisket efter ål i insjöar och i Östersjön är idag dessutom mer eller mindre helt beroende av stödutsättningar.

    Den kraftiga expansion av antalet skarvar som ägt rum under senare år har nu delvis avstannat. Orsaker kan vara populationsmättnad på grund av födokonkurrens, begränsande faktorer i övervintringskvarteren, brist på lämpliga boplatser samt mänsklig förföljelse vid skarvarnas häckningsplatser.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 6.
    Florin, Ann-Britt
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, Sverige Lantbruksuniversitet, SLU.
    Jonsson, Anna-Li
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, Sverige Lantbruksuniversitet, SLU.
    Fredriksson, Ronny
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, Sverige Lantbruksuniversitet, SLU.
    Sik i Östersjön: en kunskapssammanställning2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapporten "Sik i Östersjön – en kunskapssammanställning" innehåller en kortfattad översikt över beståndets ekologi, status och utbredning. I sammanställningen ges förslag på metoder och ansatser, som ett led i arbetet med att förbättra beståndets status och utöka kunskapen om siken i Östersjön.

    Sik är en laxfisk som förekommer längs kusterna i Bottniska viken, Ålands hav och Egentliga Östersjön, men kan även påträffas i anslutning till sötvatten längs västkusten. I Östersjön delas siken in efter lekbeteende i de två formerna älvlekande sik (även kallad vandringssik) och havslekande sik (även kallad havssik). De skiljer sig åt med avseende på födoval, tillväxthastighet, lekbeteenden och morfologiska egenskaper. Genetiskt är dock skillnaden större mellan olika populationer än mellan olika former.

    Sik har traditionellt varit viktig både för yrkes- och fritidsfisket och fångas främst med bottensatta fällor och nät. Yrkesfiskets landningar av sik har mer än halverats i Östersjön sedan mitten av 1990-talet och är nu runt 100 ton årligen. Tydligast är denna minskning i Bottniska viken där merparten av sikfisket bedrivs. Skattningar av fritidsfiskets fångster är osäkra, men uppgifterna tyder på att omfattningen är betydande, motsvarande hälften upp till två gånger så stora som yrkesfiskets.

    Det finns ingen riktad regelbunden övervakning av sik i Östersjön och sik fångas enbart sparsamt i den reguljära kustfiskövervakningen. De data som finns från yrkesfisket och nätprovfisken visar att fångst per ansträngning har minskat i Bottniska viken sedan 1990-talet.

    De senaste åren är dock utvecklingen positiv i Bottenviken.Orsakerna till sikens tillbakagång är inte klarlagda men högt fisketryck, vattenkraftsutbyggnad, ökande vattentemperatur, minskande isutbredning, förändrat ekosystem, ökande säl- och skarvbestånd, eutrofiering och lågt pH kan ha bidragit till den negativa utvecklingen.Lekfredning och fiskefritt område i Södra Bottenhavet har visat sig ge goda effekter på sikbeståndet. I Finland sker stora utsättningar som är effektiva för att upprätthålla ett fiske.

    I denna sammanställning har vi identifierat följande kunskapsuppbyggande åtgärder för sik i Östersjön:

    • Långsiktig, standardiserad övervakning av beståndens utveckling
    • Undersökning av påverkan av predation från säl och skarv
    • Undersökning av påverkan av fiske
    • Utveckling av metoder för identifiering och kartläggning av ekotypernas förekomst
    • Kartläggning av viktiga lek- och uppväxtmiljöer
    • Analys av effekter av utsättningar av yngel och juvenil sik
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 7.
    Gustavsson, Tore
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Swedish fishery in 1996: A summary of basic data1997Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Regulations concerning salmon in the Baltic Sea were made more restrictive in order to save the wild spawning stocks.

    Financial support to the fisheries sector has risen substantially since Sweden acceded to the EU.

    In aquaculture, weak market conditions persisted, hitting the industry hard.

    The total catch was down nearly 12 per cent compared with 1995, but its value was up by 9 per cent. The volume of fish landed in other countries increased.

    Consumption of fish increased.

    Sweden was again a net importer of fish and fish products, lead by shellfish. However, exports of processed products, especially products made of herring, rose, spurred by the creation of new export opportunities following the country’s accession to the EU. 

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 8.
    Gustavsson, Tore
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Swedish fishery in 1997: A summary of basic data1998Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The fleet continued to age: as of end-1997, 58 per cent of the fishing vessels registered in Sweden were older than 20 years. Sweden’s vessel decommissioning scheme, which was initiated in 1995, continued.

    Preliminary figures for 1997 indicate that Sweden’s total catch was marginally higher than in 1996: about 350 000 tonnes (landedweight). In value terms it increased 5 per cent, to around SEK 1 000million (ECU 117 million).

    The spawning migration of salmon into the main Baltic Sea rivers was larger than in recent years. Because of steadily improving environmental conditions, the seal population increased considerably.

    Exports of processed products to Europe (especially herring) continued to expand, but at a slower pace than in the previous two years.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 9.
    Höglund, Hans
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Har det nordiska sillfisket varit periodiskt?: Ett exempel på hur fiskeriundersökningar bedrevs under 1800-talets senare del1998Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Under många år, särskilt under 1960- och 1970-talen fördes en, tidvis mycket animerad diskussion, om den s k alterneringshypotesen, dvs sillperioderna på de svenska och norska västkusterna skulle ha alternerat med varandra enligt ett speciellt mönster. Detta innebar att då en sillperiod avslutats i Bohuslän skulle sillen gå till utmed Norges västkust och successivt dra sig mot norr. Då en sillperiod avslutats i Nord-Norge skulle sillen återigen gå till i Bohuslän och ge upphov till en ny period där, varefter förloppet skulle upprepas.

    Huvudkombattanter i striden var förre chefen för Fiskeristyrelsens Havsfiskelaboratorium i Lysekil Hans Höglund och den norske forskaren Finn Devoid vid Havforskningsinstituttet i Bergen. Devoid hävdade alterneringshypotesens riktighet medan Höglund ansåg den oriktig bl a på grundval av det faktum att sillen i Skagerrak och den på norska västkusten skulle tillhöra olika sillstammar med olika vandringsmönster.

    Sedan Höglund pensionerats och efter det att han arbetat med olika fiskeribiologiska spörsmål tog han åter upp problemet med alterneringshypotesen och vid sin död 1986 efterlämnade han ett manuskript vilket innehöll ett utkast till ett kapitel i en planerad bok.

    Utkastet presenteras i denna FISKERIVERKET INFORMATION i stort sett så som Höglund lämnade det. Endast en del formella ändringar har gjorts, t ex strykning av hänvisning till tabeller som inte återfunnits etc. Arbetet innehåller en stor mängd referenser, många hänvisande till avsnitt i olika norska årsberättelser, t ex från Selskabet for de Norske Fiskeriers fremme, samt tidnings och tidskriftsnotiser. Höglund efterlämnade ingen referenslista men vi har försökt sammanställa en som dock ej är komplett.

    Vid läsning av Höglunds arbete är det uppenbart att det avsetts vara en del av ett större verk. Huvudändamålet med publiceringen har inte varit att egentligen bidra till en lösning av problemet, utan att snarare belysa hur fiskeristatistik insamlades och fiskeriundersökningar bedrevs i Skandinavien under senare hälften av 1800-talet. Arbetet visar dessutom på ett enastående sätt hur en noggrann och penetrerande forskare som Höglund arbetade, ja nästan pressade sig fram bland både lättillgänglig och otillgänglig information. Det ligger nästan något av detektivroman över det hela - dock utan den slutliga lösningen, men pekande mot denna.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 10.
    Höglund, Lars B.
    Institute of Zoophysiology, University of Uppsala,.
    The Reactions of Fish in Concentration Gradients: A Comparative Study Based on Fluviarium Experiments With Special Reference to Oxygen, Acidity, Carbon Dioxide, and Sulphite Waste Liquor (Swl)1961Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The ability of aquatic animals to discriminate between different qualities in the surrounding medium can be studied with the fluviarium technique (Höglund, 1953, 1960; Lindahl and Marcström, 1958). Using this technique the reactions of small specimens of fish (cf. Table 1, p. 12) to environmental differences in 02, pH, C02, and SWL (sulphite waste liquor) have been studied comparatively in chemically well-defined, stable, and reproducible concentration gradients of different types and angles (Fig. 1).

    The fish are allowed to swim freely about in a test yard which is a confined space (23.5X33 cm) of a streaming aquarium called a fluviarium. Perpendicularly to the direction of flow (1 cm/sec) ten uniformly wide (3.3 cm) concentration steps are established in different standard conditions.Gradients of various steepnesses all rising from nil at one side to a certain top concentration along the other are most frequently used. In the steepest gradients used in a series of experiments the test fish encountered concentrations well beyond the actual tolerable limits, at least in the most contaminated parts of the yard. Intact animals as well as fish with sense organs eliminated have been tested for at least 30 minutes in each standard gradient. The visits to each concentration were recorded at even intervals (usually every 30 seconds) with the aid of a film camera. The strength of preference reaction (avoidance or attraction) was measured as the lateral displacement (rv) from the median line of the test yard of the mean position value (mpv) of the distribution of records over the ten concentration steps, numbered 1 to 10. Rv and mpv are expressed in section number as unit (3.3 cm, i.e.one tenth of the width of the experimental trough; cf. above). The quantitative relationship between preference reaction and steepness of gradients is presented graphically i.a. in the form of 23 reaction curves. These were found to be characteristic of species and agents tested. They also indicate the actual preference threshold values.

    The essential features of the innate behaviour shown in nature are recognized in the fluviarium. The fish material used in the experiments represents different physiological, ecological, and ethological types. The courses of the reaction curves of different species must be estimated against the specific behaviour displayed in the test yard under control conditions (Fig. 24). That is, when pure water is poured through the apparatus, some 135 cyprinids as for example the roach (Leuciscus rutilus L.) continually swim about in a rather aimless way. They steer up against the current (Fig. 20) and avoid to come into bodily contacts with the walls and the bottom of the test yard. When exposed to gradients of an environmental factor which acts as a directive stimulus, the animals hesitate or change direction mainly when meeting rising concentrations. Parr stages of the Atlantic salmon (Salmo salar L.), on the other hand, exhibit a typically stationary behaviour. When confronted with pH/Pco2 gradients a more or less erratic free-swimming (appetitive) behaviour is released. This is sooner or later followed by a consummatory action, that is, seemingly upon the lack of further stimulation the parr take new resting positions on the bottom of the pure side of the test yard. Possible physiological mechanisms underlying these reactions have been discussed (Fig. 38).

    The test agents were chosen as representatives of environmental factors which occur in all natural waters (02, pH, C02) and those which are newly introduced in the original habitats of fish (SWL). With respect to the division of abiotic, ecological factors into “natural” and “artificial” ones, the biological significance of response which makes it possible for free-moving aquatic animals to protect themselves against adverse influences from restricted parts of environmental gradients was finally considered.

    The main results and conclusions arrived at as regards particular factors can be summarized in the following way.

    (A) Oxygen

    (1) In oxygen gradients rising from less than 1 mg/1, roach, salmon parr, and crayfish prefer to stay in the higher concentrations.

    (2) The intensity of preference reaction is due to (or) the specific behaviour in the test yard and (b) the critical oxygen tension for particular species.

    (3) Oxygen is a non-directive stimulus to fish and crayfish.

    (4) Oxygen deficiency releases an emergency reaction which is characterized, inter alia by increased swimming activity. This may be regarded as an appetitive behaviour.

    (5) The positive reactions (cf. p. 49) obtained in pure oxygen gradients are due to ortho-kinesis.

    (B) Acidity and carbon dioxide

    The main conclusions arrived at in the section concerning the reactions studied in combined pH/Pco2 gradients can be summarized as stated below.

    (1) All species studied in the present experiments are able to avoid adverse conditions in pH and combined pH/PC02 gradients.

    (2) Fish are able to detect and avoid C02 separately from the accompanying pH.

    (3) Fish show marked avoidance to molecularly dissolved C02.136

    (4) Roaches show avoidance of lower pH than about 5.6 and Atlantic salmon parr to lower pH than about 5.3.

    (5) At the concentrations existing in the present experiments HC03~, Na+,and CH are non-directive factors in the reactions of the roach.

    (6) Hydrogen ions are non-directive upon the reactions of roach within the pH range of c. 5.6—10.5, and to the salmon parr from pH 5.3 to atleast 7.4.

    (7) Concerning pH, a certain correlation seems to exist between the tolerance limits and the directive influence upon fish.

    (8) Regarding various species, a certain connection is found between the avoidance reactions to C02 and the narcotic effects of C02. No corresponding connection is found as regards pH.

    (9) Compared with roach, salmon parr give sharper avoidance reactionsto C02, but less pronounced avoidance to pH.

    (10) The removal of olfactory tissues and the sectioning of the nervesinnervating the lateral organs do not essentially change the reactions ofroach, minnow, and salmon parr in pH/PCo2 gradients.

    (11) Acidity and carbon dioxide are either perceived by different receptorsystems or by the same receptors at essentially different thresholds.

    (12) The possibility is discussed that the avoidance reactions in C02gradients may be attributed to a special C02 sense connected with chemoreceptors in the gill region.

    (C) Sulphite waste liquor (.SWL)

    (1) Avoidance reactions in SWL gradients are to a great extent due to olfactory sensations. The removal of the olfactory tissues of minnows and roaches essentially extinguishes the avoidance shown by intact specimens especially in the lower concentration ranges of the reaction curves (Table 15,p. 114; Figs. 42, 43, and 45—46). A good correlation is found between the development of the sense of smell among various species and the preference thresh-old values obtained in SWL gradients (Table 17, p. 128).

    (2) The amount of avoidance due to odorous substances contained in the SWL diminishes in the steepest gradients. Thus no connection is obtained between the presumed incipient detrimental or lethal limits on one hand and the ability of avoiding contacts with noxious concentrations on the other. On the contrary, the sensibility 1 of the olfactory receptors or the responsiveness on the whole to sensory stimuli evidently is depressed in the steepest gradients of SWL.

    (3) On account of the free hydrogen ion content in SWL increasing avoidance due to free C02 which is liberated from the bicarbonate content is obtained in the steepest gradients established in hard, well-buffered waters (like Uppsala water) and to free hydrogen ions per se in steep SWL gradients 1 Cf. the foot-note on p. 106.137 in soft, poorly buffered waters (like Hölle water). The reactions to these additional factors presumably delay the descending slopes in the upper concentration ranges in the reaction curves of the minnow and the roach (Figs.39—44).

    (4) The discharge of SWL into the water basins may influence unfavourably upon fish life by at least two reasons, (a) In low, not toxic concentrations SWL may repel fish, especially those with well developed olfactorysenses, (b) At high, toxic concentrations the ability of fish to avoid contacts with SWL diminishes.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 11.
    Larsson, Joakim
    Avdelningen för biologi, Linköpings universitet.
    Födoval hos sandskädda (limanda limanda l.) och rödspotta (pleuronectes plalessa l.) i östra nordsjön i februari 19911991Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Plattfiskamas födoval varierar mycket mellan olika lokaler och tidpunkter, men beror också av artens specialicering och fiskens storlek (Wyche & Shackley, 1986). Åtskilliga arbeten har gjorts om plattfiskamas matvanor, men många behandlar huvudsakligen ung fisk på grunt vatten. (Steven, 1930; Edwards & Steele, 1968; Poxtonet al., 1970). Blegvad (1930) redovisar mycket omfattande undersökningar på rödspottor av olika ålder från Kattegatt. Han har jämfört resultaten med bottenprover. Braber & DeGroot (1973) och Wyche & Shackley (1986) har arbetat med fisk från södra Nordsjön respektive Carmarthen Bay, South Wales. De har båda jämfört sandskäddans och rödspottans födoval.Syftet med denna undersökning har varit att beskriva födovalet hos sandskädda och rödspotta i olika storleksgrupper. En storleksindelning har valts framför en åldersindelning, då åldern är av underordnad betydelse för valet av byte (Wyche &Shackley, 1986). En liten mängd fisk fångades vid ett tillfälle, varför materialet är litet Maganalys har därefter genomförts. Inga prover på bottenfaunan togs. Undersökningen är en 5p-uppsats i biologi vid Linköpings universitet. Arbetet har utförts på havsfiskelaboratoriet i Lysekil.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 12.
    Larsson, Staffan
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Utvecklingsmöjligheter för det svenska östersjöfisket: En översyn av det svenska strukturstödet till fiskerinäringen med fokusering på ostkusten1997Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det svenska strukturstödet till fiskesektorn har nu gått in på sitt tredje år även om stö­det i praktiken, pga förseningar i starten, endast varit operativt drygt ett år. Erfarenheterna hittills har visat på en ganska markant fokusering av investeringarna till västkusten. Investeringarna på ostkusten ligger under den proportionella andelen av fisket. Samtidigt tyder mycket på att östersjöfisket i framtiden kommer att få en ökad betydelse bland annat på grund av nya marknader i Ryssland och Baltstaterna av sill/ strömming och skarpsill. Frågan är nu vad som ligger bakom den låga investeringsviljan och vad som går att göra för att stimulera till ökade satsningar på ostkusten?

    Som en del i en halvtidsöversyn av strukturstödet och som ett medel för att anpassa strukturstödet till den faktiska situationen har en studie och analys av läget genomförts. Resultatet presenteras i denna rapport och innehåller bland annat en beskrivning av en möjlig framtida utveckling av fisket kring Östersjön och förslag till åtgärder för att förverkliga den och vilken roll strukturstödet kan spela.

    Översynen har genomförts av Staffan Larsson från Fiskeriverket i samarbete med berörda länsstyrelser och fiskets organisationer. I första hand har arbetet täckt kuststräckan från Stockholms län till Skåne län inklusive Gotland. Av praktiska skäl har kusten delats in i fyra geografiska områden. För att få underlag för översynen och för att förankra arbetet har ett möte arrangerats inom varje område med ett antal utvalda personer. Det har utöver länsstyrelsens representanter varit fiskare och folk från beredningsindustrin. Hugo Andersson ordförande i SOC (Svenska ostkustfiskarnas centralförbund) och tillika vice ordförande i SFR (Sverigesfiskares riksförbund) har medverkat i arbete och i alla mötena. Det första mötet hölls i Kalmar den 6 mars för Kalmar län, nästa den 10 mars i Nyköping för Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län, det tredje den 17 mars i Kristianstad för Blekinge och Skåne län och det sista 20 mars i Visby för Gotlands län.

    En del av underlaget för arbetet har även kommit från ett möte med svenska kustfiskare som Fiskeriverkets Kustlaboratorium arrangerade i Öregrund den 8-9 april som en del i ett speciellt kustfiskeprojekt för Östersjön.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 13.
    Mo, Kerstin
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Karås, Peter
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Neuman, Erik
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Sandström, Olof
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Svedäng, Henrik
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Biologiska undersökningar vid Forsmarks kraftverk: 1980-19951996Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Produktionen av elektrisk energi i kondenskraftverk kräver stora mängder kylvatten. I Forsmark, liksom vid de övriga svenska kärnkraftverken, släpps detta kylvatten till havet efter att det passerat verkets kondensorsystem. Stora mängder värme tillförs på detta sätt kustekosystemet. Den miljöpåverkan som kylvattenanvändningen kan leda till skall enligt svensk lag följas i recipientkontrollprogram. När man beslutade bygga ett kärnkraftverk i Forsmark tog man också fram riktlinjer för vilka undersökningar som skulle göras som förstudier innan produktionen startade, samt ett program för den kontroll som skulle ta vid när elproduktionen kommit igång. Som ett stöd för kontrollverksamheten har man dessutom fortlöpande genomfört olika forskningsprojekt. Denna forskning har i regel bedrivits i Biotestsjön vid Forsmark.

    Naturvårdsverket var genom sin kustvattenenhet huvudman för undersökningarna när förstudierna inleddes. Vid detta verks omorganisation 1991 överfördes kustvattenenheten till Fiskeriverket. Ett nytt laboratorium inrättades, Kustlaboratoriet i Öregrund, vilket sedan dess ansvarat för genomförandet av kontrollundersökningarna. Länsstyrelsen har ett övergripande ansvar som tillsynsmyndighet, och beslutar i frågor som rör t ex ändringar i kontrollprogram eller behov av kompletterande undersökningar. Förutom det biologiska kontrollprogram som här redovisas bedrivs radiologiska undersökningar under ledning av Statens Strålskyddsinstitut. Kustlaboratoriet bidrar vid denna kontroll genom bl a insamling av material för aktivitetsanalyser.

    Resultaten från recipientkontrollen redovisas fortlöpande i årsrapporter. Enligt bestämmelserna för programmets genomförande skall dessutom större, mer sammanfattande och analyserande, rapporter avges vart femte år. De första fem driftsåren rapporterades 1985. Under denna period var kontrollen mycket omfattande, och behandlade många delar av det påverkade kustekosystemet. Efter rapporteringen kunde man fatta beslut om reduktioner i programmen, vilka började övergå mer till att följa långtidsutvecklingen hos några valda organismsamhällen. Nästa rapportering gjordes 1990. Bilden började nu klarna ytterligare vad gällde riskerna för olika former av miljöpåverkan, och övergången till ett basprogram kunde fortsättas. Det program som nu rapporteras har sin tyngdpunkt i långtidsövervakning av fiskbestånd och bottendjur i Biotestsjön samt i de omgivande vattenområdena.

    Kylvattenutsläppet från Forsmarksverket kan ske genom dels ett ordinarie utlopp riktat mot den öppna Öregrundsgrepen, dels genom ett reservutskov som leder in i skärgården. Reservutskovet används främst vid driftsstörningar. Kontrollprogrammet täcker därför både de öppna områdena i Öregrundsgrepen och den innanför liggande skärgården. Som referensområde för undersökningarna har Finbofjärden vid NV Åland valts. Vissa referensundersökningar görs också öster om Gräsö.

    Forsmarks Biotestsjö har varit en bas för den nordiska kylvattenforskningen i samfinansierade forskningsprogram där svensk, finsk och dansk industri deltagit. Även om denna rapport främst behandlar resultat från de löpande kontrollprogrammen, presenteras delar av forskningsresultaten för att man lättare skall kunna analysera, förklara och förstå samband mellan olika delprogram och de observationer som gjorts.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 14. Modin, J.
    Fiskeribiologisk rådgivning. Hösten 1991: Rapport från möte med rådgivande kommittén for fiskevård inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES)1991Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Tillgången på fisk i våra hav har ofta avgörande betydelse för fiskelyckan hos svenska och andra fiskare. Bedömningar av fiskbestånd och deras avkastningsförmåga utförs därför varje år av Internationella Havsforskningsrådet. Rådet som grundades 1902 är en internationell organisation för vetenskapligt samarbete inom marin forskning i Nordostatlanten och Östersjön. Rådets fiskeribiologiska rådgivning till medlemsnationema formuleras av dess Rådgivande Kommitté för Fiskevård. Kommittén möts två gånger per år (maj och november) och består av fiskeribiologer från respektive medlemsland. Under novembermötet 1991 har den Rådgivande Kommittén för Fiskevård gjort bedömningar av 55 marina bestånd av fisk, räka och sälar. Några fiskbestånd av svenskt intresse presenteras kortfattat på sid 4-15. Kommittén har också formulerat en övergripande målsättnimg och i viss mån ändrat grunderna för sin fiskeribiologiska rådgivning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 15. Odelström, Tommy
    et al.
    Johansson, Sören
    Ackefors, Hans
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Zoologiska institutionen.
    Flodkräftodling i Norrland - biologiska och ekonomiska förutsättningar: Utvecklingen av kräftodlingen i Sverige under 1980- och 90-talen1999Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Flodkräftodling i Norrland - biologiska och ekonomiska förutsättningar

    Flodkräftan utgör sedan länge en av de mest värdefulla sötvattensresurserna i Sverige. I början av 1900-talet uppgick årsfångsten i landet till uppskattningsvis 1 000-1 500 ton, men kräftpest och olika miljöförändringar har medfört att dagens fångst i naturvatten sannolikt är endast ca 50 ton.

    Endast en liten del av Norrland ingår i flodkräftans naturliga utbredningsområde, vilket nådde upp till mellersta Värmland, södra Dalarna och södra Hälsingland. Under de senaste ca 100 åren har emellertid gränsen flyttats åt norr och väster och idag (1996) fö­rekommer flodkräftor på minst 300 lokaler i Norrland. Genom denna utökade spridningökade allmänhetens intresse för kräftor och kräftodling i Norrland. I Västernorrlands och Jämtlands län inleddes i slutet av 1980-talet ett arbete med att skapa ett projekt för att studera förutsättningarna för norrländsk odling av flodkräfta. Fiskeriverket, med Sötvattenslaboratoriet i Drottningholm engagerade sig i detta arbete och 1989 inleddes forsknings- och försöksprojektet ”Kräftodling i Norrland”. Försöksodlingar byggdes upp i Ensillre i Västernorrlands län och i Vaine i Jämtlands län, medel ställdes till förfogande av en rad finansiärer och en projektorganisation byggdes upp. Projektet avsågspågå under två treårsperioder, eller sammanlagt sex år.

    Syftet med föreliggande rapport är att sammanställa tillgänglig kunskap om odling av flodkräfta, med särskild inriktning på norrländska förhållanden. Samtidigt utgör den en slutrapport över ekonomi och organisation i ”Kräftodling i Norrland”, riktad till projektets intressenter och finansiärer. Erfarenheterna från ”Kräftodling i Norrland” utgör vä­sentliga delar av rapporten. En utveckling av kräftodling i Norrland bedöms vara motiverad utifrån kommersiella, regionalpolitiska och turistiska skäl, men även bevarandeaspekten är betydelsefull. I Fiskeriverkets och Naturvårdsverkets nyligen publicerade ”Åtgärdsprogram för flodkräfta” pekas på att odlingsproducerade flodkräftor kan komma att användas till återetableringar i pestdrabbade och i försurade/kalkade vatten. Med erfarenheterna från projektet och uppgifter hämtade från tillgänglig litteratur kan vi ge följande råd till framtida kräftodlare. Åretruntdammar bör vara relativt stora med flacka strandprofiler och de bör anläggas i ”täta” jordarter. Sommardammar bör vara små, grunda och tömningsbara för att underlätta insamlingen av småkräftorna. Det är viktigt att noga kontrollera råvattentäkterna inför odlingsstarten. Därigenom kan problem med dålig vattenkvalitet och olika fiskarter undvikas. För reglering av åretruntdammars vattenstånd och förtömning fungerar de plastmunkar som finns i marknaden tillfredsställande. Munkarna bör placeras i ”brunnar” av grova plåtrör i dammvallarna för att de inte skall frysa. Rikligt med gömslematerial fördelas på bottnarna. Lämpliga undervattensväxter bör planteras i dammarna. Växterna bidrar till att höja produktionen av viktiga födoorganismer. Kläckerilokaler med tråg eller bassänger, recirkuleringssystem, filter och uppvärmningsutrustning behövs för vinterförvaring av avelskräftor och för produktion av kräftyngel. Kläckning av”strippad” rom som inkuberas i kläckningsapparat vid 18-20 °C ger bäst kläckningsresultat. Efter ynglens första skalömsning efter ca 10 dygn kan de samlas ihop och överföras till tråg eller sommardammar för vidare uppfödning. Kräftors tillväxt styrs av skalömsningar under tillväxtsäsongen. I dammar bör de kunna ömsa två gånger per säsong och därmed nå en tillväxt av ca 10 mm CL (motsvarar ca 20 mm TL) per säsong. Om denna tillväxt kan uppnås kan kräftbeståndet i en kräftdamm öka sin biomassa med ca 40%, vilket bör kunna ge utrymme för en ekonomisk avkastning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 16.
    Olsson, Ingemar
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Action plan on Biological Diversity1997Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    In addition to the Action Plan of the National Board of Fisheries, this summary is based on the document ”Biological Diversity in Sweden. A Country Study” (Swedish Environmental Protection Agency, Monitor 14) and the report ”Fiske och vattenbruk. Ekologiska effekter” (Naturvårdsverket, Rapport 4297). The catch statistics of the Action Plan have been updated to include the figures for1996.

    The Convention on Biological Diversity

    In June 1992, at the United Nations Conference on Environment and Development in Rio de Janeiro, a total of 153 states, together with the European Union, signed the Conventionon Biological Diversity. Since then, a number of states have signed or acceded the Convention, making it one of the most widely supported international agreements ever. The Convention came into force on 29 December 1993 and, with its broad approach, has the potential to play a coordinating and leading role in international nature conservation efforts.

    The objectives of the Biodiversity Convention are ”the conservation of biological diversity, the sustainable use of its components and the fair and equitable sharing of the benefits arising out of the utilization of geneticresources”. The last-mentioned of these aims concerns the relationship between countries providing genetic resources and those which use their technology and know-how to develop products from them.

    Terms of reference for the action plan

    In the autumn of 1993, the Swedish Government presented a bill intitled Strategy for Biological Diversity (Government Bill 1993/94:30). The bill was subsequently approvedby the Parliament and thus constitutes a political platform and strategy for the promotion of biodiversity in Sweden. This document sets out broad principles for the conservation of biological diversity and the sustainable use of biological resources.

    In August 1994 the Board of Fisheries was commissioned by the Government to draw up a plan on the environmental aspects of fisheries. The work should be carried out on the basis of the objectives for the fishery and the environment approved by the Swedish Parliament. The plan should indicate measures aiming at a conservation of biological diversity and a sustainable use of the fish resources. An important basis for the work was the country study Biological Diversity in Sweden. The Board’s work with the action plan should be coordinated with corresponding work carried out by the Swedish Environmental Agency. This agency was asked by the Government to undertake ”an overall assessment of the sectorial action plans” of the Swedish Board of Agriculture, the National Board of Forestry, the national Board of Fisheries and the National Board of Housing, Building and Planning.

    The work with the action plan has been carried out by a Steering Group headed by Mr K.-E. Berntsson and with Mr I. Olsson (secretary) at the Board of Fisheries. Other members of the group were Mr B. Sjöstrand, Institute of Marine Research, Mr M. Appelberg, Institute of Freshwater Research and Mr J. Andersson, Institute of Coastal Research.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 17.
    Palmé, Anna
    et al.
    Stockholms universitet, Zoologiska institutionen.
    Wennerström, Lovisa
    Stockholms universitet, Zoologiska institutionen.
    Guban, Peter
    Stockholms universitet, Zoologiska institutionen.
    Ryman, Nils
    Stockholms universitet, Zoologiska institutionen.
    Laikre, Linda
    Stockholms universitet, Zoologiska institutionen.
    Compromising Baltic salmon genetic diversity: conservation genetic risks associated with compensatory releases of salmon in the Baltic Sea2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Laxen i Östersjön består av både vild och odlad lax. Den odlade laxen sätts ut för att kompensera för de hinder som finns i laxens vandringsvägar i våra älvar. Frågan är vad den odlade laxen har för betydelse för den vilda laxens genetik.

    En stor andel av den vilda laxen i Östersjön har försvunnit. Bara 10 av de totalt 84 älvar som historiskt sett haft bestånd av vild lax, kan idag stoltsera med stabila bestånd. Den här rapporten beskriver vilka genetiska risker det finns med storskalig utsättning av odlad lax i Östersjön. Författarna ger också ett antal rekommendationer om åtgärder som bedöms vara nödvändiga för att minimera riskerna för förändring i de vilda laxarnas genetiska uppsättning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 18. Sjöstrand, B.
    Resurs 91: Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande havbaserad på uppskattningar gjorda inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES1990Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen, och i så gott som hela Kattegatt och Skagerack. Dessutom ges fisket, efter förhandlingar och bytesaffärer, vissa möjligheter att utnyttja andra staters fiskezoner, framför allt i Östersjön och Nordsjön. Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES står för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 19. Sjöstrand, B.
    Resurs 97. Del 1: Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på uppskattningar gjorda inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES)1996Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen i Östersjön samt i hela Kattegatt och Skagerack. I den delen av Nordsjön som utgör EU-vatten har Sverige rätt till ett begränsat fiske. För övrigt ges fisket vissa möjligheter att, efter förhandlingar och bytesaffärer, utnyttja andra staters fiskezoner företrädesvis i Östersjön. Sverige har ett avtal med Norge som medger uttag i norsk nordsjözon.

    Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. ICES svarar, genom sin Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM) för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner, EU och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 20. Sjöstrand, B.
    Resurs 97. Del 2: Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på uppskattningar gjorda inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES) samt en översikt av den gemensamma fiskeripolitiken inom EU1997Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen i Östersjön samt i hela Kattegatt och Skagerack. I den delen av Nordsjön som utgör EU-vatten har Sverige rätt till ett begränsat fiske. För övrigt ges fisket vissa möjligheter att, efter förhandlingar och bytesaffärer, utnyttja andra staters fiskezoner företrädesvis i Östersjön. Sverige har ett avtal med Norge som medger uttag i norsk nordsjözon.

    Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskattaderas storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NOAtlanten. ICES svarar, genom sin Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM), för den biologiska rådgivningen angående fiskbeståndens skötsel och har som avnämare enskilda medlemsstater, fiskerikommissioner, EU och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet. 

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 21.
    Sjöstrand, Bengt
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Resurs 99 Del 1: Sammanställning över fiskbeståndens tillstånd i våra omgivande hav baserad på uppskattningar gjorda inom Internationella havsforskningsrådet (ICES)1998Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Svenskt havsfiske utnyttjar de levande resurserna (fisk, skaldjur) i framför allt den svenska fiskezonen i Östersjön samt i hela Kattegatt och Skagerack. I den delen av Nordsjön som utgör EU-vatten har Sverige rätt till ett begränsat fiske. För övrigt ges fisket vissa möjligheter att, efter förhandlingar och bytesaffärer, utnyttja andra staters fiskezoner företrädesvis i Östersjön. Sverige har ett avtal med Norge som medger uttag i norsk nordsjözon.

    Många av de ekonomiskt viktiga fiskslagen vandrar över stora områden och är inte bundna av gränserna för nationella fiskezoner. Det krävs därför ett fungerande internationellt samarbete för att kunna uppskatta deras storlek. Detta samarbete sker inom Internationella havsforskningsrådet (ICES) med deltagande av biologer från alla kuststater runt Östersjön, Nordsjön och NO Atlanten. På begäran av fiskerikommissioner, enskilda medlemsstater och andra sammanslutningar som har ansvar för skötseln av de levande resurserna i havet, svarar ICES, genom sin Rådgivande Kommitté för Fiskevård (ACFM) för den biologiska rådgivningen angående beståndens skötsel.

    ACFM:s uppgift är sammanfattningsvis: att beskriva den historiska utvecklingen av exploaterade bestånd och ge råd om förväntade effekter av olika fiskevårdande åtgärder samt, där så är lämpligt, rekommendera nödvändiga åtgärder. ACFM strävar att utforma sina råd efter konsekventa och objektiva kriterier och att ge råd som möjliggör att livskraftiga fisken kan bibehållas inom ramen för balanserade ekosystem.

    I årets rådgivning har försiktighetsåtgärder (Precautionary Approach) varit vägledande. Försiktighetsåtgärderna härstammar från ett antal internationella fördrag och överenskommelser (Riodeklarationen 1992, FN konferensen om ”Highly Migratory Fish Stocks and Straddling Fish Stocks 1992-95, FAO:s ”Code of Conduct for Responsible Fisheries 1995” och har accepterats som rättesnöre av många stater, inklusive EU.

    Grundbulten för försiktighetsåtgärderna heter varaktig utveckling. Levande resurser skall vårdas och bevaras på ett sådant sätt att de kan tillfredställa mänskliga behov nu och i framtiden. Man har insett att förändringar i fiskerier (fisk och fiske) är endast långsamt reversibla, svåra att kontrollera, ofullständigt kända och påverkade av växlande mijöfaktorer och mänskliga värderingar.

    Försiktighetsåtgärderna innebär att ett klokt förutseende skall tillämpas också med hänsyn till osäkerheterna i systemen samt att ingripande kan vara nödvändiga även med ofullständig kunskap.

    Försiktighetsåtgärderna innebär att ansvariga instanser (t.ex. IBSFC, EU-kommissionen, Norge, Fiskeriverket etc) skall upprätta förvaltningsplaner för fiskeriema. Dessa planer skall ta hänsyn till möjliga konsekvenser av fisket och yttre händelser som kan påverka fisket. Planerna skall omfatta hur man undviker eller kommer ur oönskade situationer (t.ex. överfiske, för stor fångstkapacitet, minskad biologisk mångfald, allvarlig fysisk störning av känsliga biotoper).

    Försiktighetsåtgärderna innebär vidare att biologerna skall beskriva ”säkra biologiska gränser” för bestånden. ICES har därför beräknat referensnivåer för lekbeståndets storlek (mängden könsmogen fisk) och för den årliga fiskeridödligheten. Referensnivåerna är av två slag:begränsningar och trösklar. För lekbeståndets storlek sätts en gräns under vilken det är stor sannolikhet att beståndets förmåga att producera ungfisk minskar. Begränsningen för fiskeridödlighet sätts så, att om den överskrids, detta på sikt medför storsannolikhet att beståndet hamnar utanför säkra biologiska gränser.

    Med hänsyn till osäkerheter i såväl de naturliga processerna (tillväxt, rekrytering etc) som i de data man använder för att uppskatta dem, föreslår ICES tröskelvärden som, för beståndsstorleken ligger över, för fiskeridödligheten under begränsningen. Ju större osäkerheter som är involverade desto större är avståndet mellan begränsning och tröskel.

    Avsikten med tröskelvärden är att ansvariga instanser skall handla (dvs reglera fisket) när ett bestånd kommer i närheten av ett tröskelvärde och därigenom undvika att beståndet hamnar utanför säkra biologiska gränser med den ökade risk för beståndskollaps detta medför.

    ICES råd kommer att begränsas av tröskelvärdena för lekbestånd och fiskeridödlighet. Leder myndigheternas beslut till att trösklarna överskrids, betraktas beståndet som överfiskat och dess skötsel kan då inte sägas vara i enlighet med försiktighetsåtgärderna. ICES understryker att tillförlitligheten på råd och prognoser är beroende av kvalitén på basdata. Detta gäller i synnerhet rapporteringen av fångsternas storlek eftersom de olika beståndsparametrama är funktioner av det beräknade antalet landade fiskar. Denna sammanfattning bygger på ICES råd avgivna i maj 1998. Ytterligare bestånd av fisk och skaldjur kommer att behandlas vid kommitténs möte i oktober 1998.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 22.
    Sundström, Fredrik
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Uppsala universitet, UU.
    AquAdvantagelax: Första genetiskt modifierade djuret att säljas för humankonsumtion2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    För nästan 30 år sedan tog kanadensiska forskare fram en snabbväxande lax genom mikroinjektion av gener från två andra fiskarter. Resultatet av experimentet blev så småningom produkten AquAdvantagelax som idag är godkänd för livsmedelsproduktion och försäljning i Kanada. Denna rapport ger en beskrivning av vilka förändringar som gjorts av laxens arvsmassa, vilka egenskaper detta resulterat i samt en beskrivning av hur de nordamerikanska myndigheterna bedömt riskerna med odling och konsumtion av fisken.

    En genetiskt modifierad organism (GMO) är per definition en organism där det genetiska materialet har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom parning eller naturlig rekombination. Syftet med att förändra arvsmassan hos en organism är att åstadkomma förändrade egenskaper hos organismen på ett sätt som människan uppfattar som gynnsamt. Önskvärda egenskaper hos fisk som används inom fiskodlingsindustrin handlar ofta om en ökad tillväxttakt hos arten, menkan också handla om ökad sjukdomsresistens eller att arten kan tolerera ett bredare temperaturspann. Gentekniken kan ge ökade möjligheter att på ett effektivt sätt producera mat till en växande befolkning på jorden. Samtidigt finns bland vissa grupper ett stort motstånd mot tekniken. Oron gäller i viss mån livsmedelssäkerhet, men kanske framför allt vad det kan innebära för andra arter om modifierade organismer med förändrade egenskaper kommer ut i naturliga ekosystem. Av dessa skäl är tekniken behäftad med många regler.

    År 2015 fattade Amerikanska Food and Drug Administration (FDA) beslut om tillstånd till att odla och saluföra AquAdvantagelax. Det är första gången som ett genetiskt modifierat djur får odlas och säljas för humankonsumtion. Denna rapport ger en beskrivning av vilka förändringar som gjorts av fisken och hur riskerna med odling ochkonsumtion bedömts av de amerikanska myndigheterna. Rapporten är skriven av Fredrik Sundström vid Uppsala universitet på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten och är en del av myndighetens omvärldsbevakning inom området.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 23.
    Svedäng, Henrik
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Olsson, Ivan
    Karlstads universitet.
    Petersson, Erik
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Järvi, Torbjörn
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Ålryssjefiskets bifångstproblem i Västerhavet: En våtmarks effekt på havsöringsmolt (Salmo trutta L.) : Odling, domestisering och bevarandebiologi hos laxfiskar1999Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Ålryssjefiskets bifångstproblem i Västerhavet

    För stora delar av det svenska kust- och insjöfisket är ål det främsta fångstobjektet. För västkustens del utgör ålfisket det enskilt största yrkesmässiga enmansfisket. I huvudsak bedrivs detta fiske med småryssjor, oftast sammanlänkade som parryssjor. Fångsteffektiviteten i dessa redskap är dock så låg att ett stort antal redskap måste användas för att den enskilde fiskaren skall erhålla en tillräckligt stor fångst av ål. Eftersom den största delen av fångsten utgörs av skaldjur och andra fiskarter än ål utgör den bristande selektivitet i detta fiske ett allvarligt problem; de bifångster som görs av ungfisk och strandnära arter skulle kunna medföra en utfiskning/uttunning av kustnä­ra fiskbestånd av exempelvis torsk.

    Studien har haft som mål att dels försöka uppskatta bifångsternas storlek i ålfisket, dels den fiskeriinducerade dödligheten som detta fiske ger upphov till. Beräkningar av ålfiskets totala bifångst och den dödlighet som detta fiske orsakar har emellertid karaktären av räkneexempel, eftersom såväl bifångstens storlek som fiskeridödlighet kan förmodas variera mellan olika år, årstider och lokaler längs västkusten. Till variationen i fiskeridödlighet kan vidare ytterligare faktorer förväntas bidra som lokala mängden strandkrabbor och vitfågel och den enskilde fiskarens hanteringen av bifångsten vid vittjning och återutsättning.

    Antalet satta ryssjehus vid västkusten under ålfiskeperioden skattades ligga inom intervallet 30 000 till 45 000 parryssjor, vilket ger en årlig fiskeansträngning om ca 10-15 miljoner ryssjehusnätter. Resultatet stöds av uppgifter från yrkesfiskets loggböcker och av Kustbevakningens fältstudier. Dödligheten för bifångad fisk studerades i experimentfisken. Andelen torsk som dog till följd av ryssjefisket visade sig vara kopplad till graden av aktsamhet vid själva vittjningsförfarandet: ca 70% av den bifångade torsken observerades omkomma när redskapen vittjades på ett ”oaktsamt” sätt mot endast 7% vid ”skonsamt” fiske. Även för gråsej var andelen döda högre vid ”oaktsamt” fiske än för ”skonsamt” fiske. I motsats till torskfiskar tycktes däremot inte själva vittjningsförfarandet påverka plattfiskens överlevnad, utan den dödlighet som kunde noteras för dessa arter hade uppträtt i stor utsträckning redan innan vittjning.

    Sammantaget ger studien indikationer på att ålfiskets nuvarande utformning och intensitet måste ses som ett förvaltningsproblem för de organ som har till uppgift att upprätthålla ett varaktigt resursutnyttjande, eftersom det inte kan uteslutas att fiske med småryssjor i kombination med andra, ur beståndsvårdandesynpunkt, negativa faktorer som predation från säl och skarv och allmänt sett hårt fisketryck, kan ha en omfattning som påverkar de fiskbara beståndens storlek. Därför bör slutsatsen vara att ålfisket i likhet med annat fiske skall sträva efter att minimera sina bifångster samt öka den bifångade fiskens överlevnad, exempelvis genom att utveckla nya fiskemetoder.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 24. Svärdson, Gunnar
    Institute of Freshwater Research, Drottningholm. Report No 57: Spéciation of Scandinavian Coregonus1979Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    1. This paper is a revision, in the light of newevidence, of an earlier one (Svärdson 1957) on the same subject.

    2. The biological species concept is adopted. Lake Locknesjön, headwater of the Gimånriver, is inhabited by three indigenous species. The large sparsely-rakered whitefish has 19 gill rakers, the lesser sparsely-rakered whitefish 22 and the southern densely-rakered whitefish 42 rakers. Their ecology is different. Experiments show that the morphological as well as the ecological traits are mostly genetically based.

    3. The river whitefish with about 30 gillrakers is a fourth Scandinavian species. Normally it runs the lower parts of the rivers. It was introduced in Lake Lockne sjön in the 1940s and from Lake Vänern to upperlakes of the Indalsälven river system in 1870. If it lived allopatrically it was not changed, but if it lived sympatrically with native species introgression have occurred. In Lake Vänern it lives, spontaneously, sympatrically with both large and lesser sparsely rakered whitefish. The alleged evolution of a new species in postglacial times (Svärdson 1970) was based on introduced fish whose origin was mistaken.

    4. The northern densely-rakered whitefish is a fifth species. In Lake Storvindeln it has more than 60 gill rakers and is close to the “riverpeled” of north-western U.S.S.R. It grades by introgression to some 45 rakers in other lakes but proves its specific rank by living sympatrically with all the other forms.

    5. The blue whitefish, with 30—35 gill rakers, is the sixth and most competitive species. It has a tendency to oust the southern densely-rakered species as well as the lesser sparsely-rakered one. Its specific status is proved by sympatric coexistence with all the other forms in several lakes.

    6. There are five sympatric whitefish species in Lake Vänern as well as in the Arjeplog lakes of the Skellefte river. Two species live in the Baltic Sea.

    7. The order of postglacial arrival from the Ancylus Lake could be studied in lakes of the upper Ljusnan river and a complex introgression pattern in the Gimån river system is discussed.

    8. The spring-spawning cisco Coregonus trybomi, sp. nov., is described and its place of origin and postglacial dispersal across the Baltic Ice Lake in Younger Dryas is discussed.

    9. Isolating mechanisms in Coregonus are poor. Species groups behave towards one another (like ciscoes versus whitefish) as semispecies only, which could be interbred by man and produce viable, self-reproducing populations.

    10. The Siberian C. peled is thought to have split by multiple invasions into a western Soviet species (“river peled”), C. pallasi (northern densely-rakered whitefish), C. nilssoni (southern densely-rakered whitefish) and C. wartmanni (blue whitefish). The last mentioned species has a northern subspecies,C. w. megalops, in northern Fenno-Scandinaviaand along the Arctic coast area.

    11. The Siberian C. pidschian has in the same way produced three species, C. fera, C.acronius and C. lavaretus in western Europe. Each of them has a preglacial and a postglacial subspecies. Vernacular specific names are large sparsely-rakered, lesser sparsely rakered and river whitefish.

    12. The Siberian cisco, C. sardine lia, is split intomany species. A western Soviet Union speciesis C. kiletz, Scandinavian are C. albula and C. trybomi while the British and western European C. vandesius is found to be possibly a biological species of its own.

    13. The stability of Coregonus nasus and some other species (C. muksun, C. tugun andC. autumnalis) is found to correlate to riverine life, while the multiplying species (C. peled, C. pidschian and C. sardinella) more easily develop lake-spawning populations. They are consequently more widelyspread, from western Europe to the Atlantic drainage of North America.

    14. Geographical isolation is a paramount prerequisite for spéciation in Coregonus. Tolerance against genetic imbalance exists because of polyploid ancestry. Introgressionis thus an important spéciation factor.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 25.
    Thoresson, Gunnar
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Guidelines For Coastal Fish Monitoring1996Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Fish are studied to an increasing extent in environmental monitoring around the coasts of Sweden, and the coastal fishery has a good potential for further development. Standardized techniques for long-term monitoring and predictions of the size and productive capacity of fish populations, as well as continuous control of their health in a wide context thus are required. This report describes a basic programme and guidelines designed to study coastal fish. The system also constitutes a basis for an integration of physiological health studies and measurements of contaminant levels with basic ecological data. Both population monitoring and collection of fish for analytical purposes are done by means of fishing using established methods -gill nets and fyke nets. A detailed description of the principles behind the systemis given by Neuman (1985).

    The monitoring and prognosis system is designed for coastal species. Such species mainly occur close to the bottom; the dominating pelagic fishes are mainly found further out to sea. In order to be able to link the reactions of the fish to the environmental situation in a specific study area, priority is given to stationary species, particularly with regard to measurements on the individual level. In addition, the system concentrates on relatively large species because they are often of commercial interest, they allow individual chemical and biological analyses and are easy to catch with established methods.

    The species monitored, i.e., demersal (bottom-living) fairly large fish, can begrouped into two communities on the coasts of the Baltic: littoral, mainly stationary warm-water species, and less stationary cold-water species living in deeper water. The most common fish in the former group are perch, roach and ruffe, whereas the latter mainly consists of flounder, cod, sculpins, viviparous blenny, and whitefish. At the Swedish West Coast, cold-water species such as cod, flatfish, viviparous blenny and sea scorpion dominate also in shallow water; eel is the only major representative of warm-water fishes.

    The design of the test fishing, as in all other monitoring of inter-year variations in biological processes, places strict demands on statistical planning. The methods described here have been developed through many years of pilot studies and statistical tests. By means of stratification as regards choice of species and size groups, depth intervals, stations and times of year, it has been possible to create statistically satisfactory programmes at reasonable expense. Consequently, this programme has a design that definitely separates it from inventory studies. However, such geographical mappings of, e.g., species distribution should be included in the predesign studies that should be made prior to each individual monitoring programme is started.

    The flow of information through the system is described in the chart on p. 4. Other measurements on the individual level, being outside the scope of the basic programme described here - biomarkers, physiology, pathology etc. - can easily be included. A large number of such methods have been described by Neuman (1985). The basic programme is applied both in reference areas (Thoresson, 1993), e.g.,areas without local anthropogenic influence, and in polluted areas (Thoresson,1992).

    A first edition of the Guidelines was printed in 1993. In this second edition some minor changes have been made. The Reproduction part has been revised according to recent observations on environmental impact on sexual maturation and the risk that feminizing substances may change sex rates.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 26.
    Thoresson, Gunnar
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Metoder för övervakning av kustfiskbestånd1996Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Fisk används i ökande utsträckning i miljöövervakningen utmed våra kuster, och medvetenheten om kustfiskets utvecklingsmöjligheter tilltar. Denna situation ställer krav på långsiktig övervakning av och prognoser över fiskbeståndens storlek och produktionskapacitet samt en fortlöpande kontroll av deras hälsotillstånd i vid mening. Föreliggande arbete beskriver ett basprogram utformat för att möta dessa krav. Systemet utgör också en bas för specialundersökningar av t ex fysiologi och miljögiftshalter. Såväl beståndsövervakningen som insamlingen av fisk för provtagning sker genom fiske med etablerad metodik - nät och ryssjor. För en utförlig presentation av principerna bakom systemet hänvisas till Neuman (1985).

    Övervaknings- och prognossystemet är utformat för kustbundna arter. Dessa uppträder huvudsakligen nära botten; de dominerande pelagiska fiskarna uppehåller sig främst längre ut till havs. För att det skall vara möjligt att koppla fiskens reaktioner till miljösituationen i undersökningsområdet, prioriteras stationära arter; i synnerhet gäller detta mätningar på individnivå. Vidare är systemet inriktat på relativt storvuxna arter, eftersom de ofta är av intresse för fisket, medger individuell kemisk och biologisk analys och är lätta att fånga med etablerad metodik.

    De arter som övervakas, dvs bottenlevande, någorlunda storvuxna fiskarter, kan vid Östersjöns kuster grupperas i två samhällen: littorala, i huvudsak stationära varmvattenarter samt kallvattenarter, som lever djupare och är mindre stationära. I den förra gruppen är abborre, mört och gers vanligast, medan den senare främst består av skrubbskädda, torsk, simpor, tånglake och sik. Vid svenska västkusten dominerar kallvattenarter som torsk, plattfiskar, tånglake och rötsimpa även på grunt vatten; ål utgör här det enda starka inslaget av varmvattenfisk.

    Uppläggningen av provfiskena, liksom all annan kontroll av mellanårsvariationer i biologiska förlopp, ställer hårda krav på statistisk planering. De metoder som här beskrivs har utvecklats efter mångåriga förstudier och statistiska prövningar. Genom stratifiering vad gäller val av art- och storleksgrupper, djupintervall, stationer och årstid har det varit möjligt att till rimliga kostnader skapa statistiskt tillfredsställande program. En klar skiljelinje har alltså dragits mot inventering; en sådan bredare insats bör dock ingå i den förundersökning som måste ligga till grund för vaije enskilt övervakningsprogram.

    I schemat på s. 4 beskrivs informationsflödet i systemet. Andra mätningar på individnivå, vilka ligger utanför det här presenterade basprogrammet biomarkörer, fysiologi, patologi etc - kan lätt tillfogas. Ett stort antal sådana metoder har beskrivits av Neuman (1985). Basprogrammet tillämpas såväl i referensområden [Handbokförkustundersökningar-referensområden), dvs områden utan nämnvärd lokal mänsklig påverkan, som i förorenade områden (Handbokför kustundersökningar - recipientkontroU).

    Denna upplaga utgör en omarbetning av en tidigare Handbok för kustundersökningar (Metodbeskrivningar i fiskeribiologi 1992:1). Endast mindre ändringar och kompletteringar har gjorts. Det kan nämnas att avsnittet Reproduktion har utökats och förutom ett antal mindre justeringar är det framför allt en uppdatering av vissa blanketter och kodlistor som har genomförts.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 27.
    Thoresson, Gunnar
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Sandström, Olof
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Kustfisk och fiske — resurs- och miljööversikt 1998: En årlig sammanställning av data om fiskbestånd och fiske samt effekter av miljö­störningar i svenska kustvatten.1998Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Kustlaboratoriets övervakning av kustfiskbestånd startade för över 30 år sedan och bedrivs huvudsakligen med provfisken efter standardiserade rutiner i en handfull områden utmed svenska kusten. Delar av detta program ingår i ett internationellt miljöövervakningssystem. Det yrkesmässiga fisket följs genom det licensierade fiskets loggboksstatistik. I laboratoriets första resursöversikt, 1997, omfattade redovisningen i första hand de viktigaste sötvattenarterna. I årets upplaga presenteras även kustfisket på de marina arterna. Sedan ett antal år tillbaka ger Kustlaboratoriet prognoser för abborre i Östersjön och för torsk och havslekande sik i Bottniska viken. Detta sker i samarbete med Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) inom ramen ”Samarbetsorganet för fisk i Bottniska viken”. Ett utvecklingsarbete pågår för att förbättra metoderna och även ge prognoser för fler arter. Årets översikt har koncentrerats på förutsättningarna att genomföra fångstprognoser.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 28.
    Ulmestrand, Mats
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Havsfiskelaboratoriet.
    Erfarenheter och preliminära resultat från ett omplanteringsförsök med rödspätta1989Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Efter flera år av dåligt rödspättefiske vid svenska västkusten kom förslag från Svenska Västkustfiskares Centralförbund (SVC) att använda tillgängliga medel för extra utsättning av rödspätta i Bohuslän. Erfarenheter att förbättra bestånden genom massutsättning av yngel eller ungfisk saknas i Sverige. Fiskeristyrelsen sammankallade därför experter från Norge och Danmark till ett symposium för att belysa förutsättningar och problem i samband med utsättningsodlingar och utsättningsförsök. Symposiet gav vid handen att det föreligger stora svårigheter beträffande lönsamma utsättningar och att det är mycket väsentligt att uppfölja utsättningar för att belägga effekten av utsättningen kontra naturliga fluktuationer i bestånden. Vid ett möte med berörda myndigheter enades man om att Havsfiskelaboratoriet i samråd med SVC upprättade plan för utplantering och märkning av rödspätta i Bohuslän.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 29.
    Ulmestrand, Mats
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Havsfiskelaboratoriet.
    Trålfisket efter havskräfta i Kattegatt och Skagerrack under det senaste årtiondet1988Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I Skagerrak och Kattegatt fångas havskräfta framför allt av svenska och danska fiskare. Respektive lands totalfångster av havskräfta från Skagerrak och Kattegatt redovisas för perioden 1960-87 i diagram 1 och 2. De danska fångsterna är större än de svenska i både Skagerrak och Kattegatt. I Skagerrak kan man notera att både det svenska och danska fångstuttaget ökat markant (fördubblats) under 1980-talet. Fångstuttaget i Kattegatt är mera konstant under perioden, men man kan ana en minskning hos det svenska fisket och en ökning hos det danska. I Kattegatt är det danska fångstuttaget 8-9 gånger större än det svenska.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 30.
    Ulmestrand, Mats
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Havsfiskelaboratoriet.
    Sellborn, Anders
    Valentinsson, Daniel
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Havsfiskelaboratoriet.
    Hummer. Fredningsområde som avelsbank?: Havskräfta.  Mundelarnas byggnad: Stora kräftdjur.  Födointag genom filtrering: Havskräfta.  Bohålsräkning från ytan1996Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Har ett hummerfredningområde någon betydelse som avelsbank? Av Mats Ulmestrand, Havsfiskelaboratoriet, Lysekil 

    Since 1989 a lobster (Homarus gammarus) fishing area of 1.05 km2 was closed and protected from all fishery except experimental fishery carried out by the Institute of Marine Research in Lysekil. All caught lobster were tagged and released in the area again. This paper gives an estimation of the change in egg production while the fishing mortality on H. gammarus stops. 

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 31.
    Wahlberg, Magnus
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Sandström, Alfred
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Vetemaa, Markus
    Institute of Zoology and Hydrobiology, University of Tartu, Estonia.
    A review of the literature on acoustic herding and attraction of fish: Visual ecology of fish - a review with special reference to percids : Reproduction biology of the viviparousblenny (Zoarces viviparus L.)1999Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    A review of the literature on acoustic herding and attraction of fish

    A literature study of fishing methods using acoustic herding, passive acoustic steering and acoustic attraction is presented. All three techniques are used world-wide in traditional fishing, but their applications to modern fisheries are very few. Optimization in terms of selectivity and increase in catches seems promising for acoustic attraction, and many successful trials have been carried out on various fish species of different hearing abilities. The results from acoustic herding are more negative and a more thorough knowledge of fish behaviour is needed before such techniques can be improved. When examining passive acoustic steering, little evidence has been found that fish actually use acoustic cues to detect fishing gear. Theoretical calculations show that claims that fish can detect the Aeolean tones generated by the water flowing through the net can probably be discounted, but measurements of the acoustic field around the fishinggear have to be made to finally confirm this. However, it has been shown that the fishinggear leading structures currently used are far from optimal. Studies of the sensory basis of gear detection by fish are needed to improve such structures. Psychoacoustic studies have shown that fish are essentially sensitive to very low frequency sounds. Therefore, improving acoustic fishing techniques demands an efficient, low-frequency sound source. It is shown that the fishing boat itself can be modified to become a relatively efficient transducer at the desired frequencies.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 32.
    Annual Report For The Year 1948: And Short Papers1949Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The Institute of Fresh-Water Research, Drottningholm, (formerly: The Swedish State Institute of Fresh-Water Fishery Research) was founded in 1932. The Institute was directly under the Fishery Bureau of the Board of Agriculture with the chief of that Bureau as its director. On July 1st 1948, the Swedish Fishery Board was established, and the Institute’s formerdirector — fil. dr. Gunnar Alm — consequently appointed to the administration of freshwater fisheries within the Board. The Institute now represents fresh-water fishery research within the Board under the supervision of its own director. During the past years the results of the research have been published as reports appearing at various intervals. A list of all the reports published hitherto is found on the cover of this booklet. Considering the vast amount of research being carried on at present at similar institutes in other countries, it should, however, be of interest to publish an Annual Report, a survey of the year’s work at our Institute and short reports from the staff. More comprehensive work will, however, even in the future appear as separate papers. 

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 33.
    Annual Report For The Year 1950: And Short Papers1951Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 34.
    Annual Report For The Year 1951: And Short Papers1952Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 35.
    Annual Report For The Year 1952: And Short Papers1953Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 36.
    Annual Report for The Year 1953: And Short Papers1954Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 37.
    Annual Report for The Year 1954: And Short Papers1955Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 38.
    Bevarande av de svenska fiskbeståndens genetiska resurser: Långsiktigt skydd av arter och stammar av fisk. Faunaskydd. Fiske. Fiskevård. Vattenbruk.1984Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport ger teoretiska och praktiska aspekter på bevarandet av de svenska fiskbeståndens genetiska resurser med begränsning till sötvattensfiskar i inlandsvatten och vandringsfiskar med reproduktion i vattendrag. Resultaten av en landsomfattande inventering av skyddsvärda och hotade fiskbestånd redovisas. Förslag ges till åtgärder för bevarande av skyddsvärda och hotade arter och stammar samt till fortsatt arbete i ett 5-årsprogram.

    Atgärdsförslagen innebär sammanfattningsvis följande.

    1. Alla vattendrag med naturlig reproduktion av lax skyddas i lag (NRL) mot vattenkraftutbyggnad

    2. All odlad laxsmolt för utsättning i Östersjöns fria vatten gruppmärkes med s k nosmärken

    3. En fond avsättes för bildande av naturreservat (reservationsmedel)

    1/ Gullspångsälven avsättes omedelbart som naturreservat

    2/ Vissa andra vatten med utrotningshotade och skyddsvärda bestånd avsättes som reservat snarast

    3/ Förutsättningarna för reservatbildning av Vindelälven utredes

    4. Fridlysning av mal införes

    5. En analysgrupp inrättas för inventering av vildbestånd och för odlingskontroll under 5 år

    6. Särskilda forskningsmedel anslås under 5 år

    7. Projektanställning göres av en person under 5 år förutarbetande av riktlinjer, anvisningar, information och utbildning

    8. Ansvarsfördelningen mellan fiskeristyrelsen och naturvårdsverket klarlägges och förslag till genbanksorganisation för fisk utarbetas.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 39.
    Coexistence of offshore wind power with commercial fishing, aquaculture and nature conservation: A synthesis of knowledge about preconditions and measures2023Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    In February 2022, the Swedish Agency for Marine and Water Management (hereinafter SwAM) and the Swedish Energy Agency (hereinafter Energy Agency) were tasked by the Government of Sweden with compiling a knowledge synthesis of the possibilities and preconditions for coexistence of offshore wind power with commercial fishing, aquaculture and nature conservation. The agencies have interpreted the assignment as referring to coexistence in the same location, highlighting in particular the importance of and prerequisites for adapting the different activities. This final report is based on a review of literature and projects, an analysis of navigational safety conditions, exchanges of experiences with other countries and dialogue with Swedish authorities and stakeholders.

    Offshore wind power

    The increasing demand for electricity is increasing interest in developing new offshore wind power. As a result, wind power’s claims on marine space have also increased, which could lead to conflicts with existing uses. The impacts of offshore wind power and the conditions for coexistence differ between the construction, operation and decommissioning phases, and are dependent on factors such as the choice of technology and type of installation. The rapid technological development that characterises offshore wind power creates both opportunities and challenges for coexistence, and there are currently several uncertainties that remain to be resolved. 

    The regulatory framework applicable to the establishment of offshore wind power is extensive and complex, particularly in terms of regulating its environmental impacts. At the same time, there are no regulations explicitly aimed at coexistence with other activities. Both in Sweden and other countries, there is limited experience in testing co-location of activities in offshore wind farms.

    For offshore wind power, the lack of predictability in the permitting process is an important challenge both for the state and the developer in terms of enabling coexistence while promoting new electricity generation. The planning and establishment system for offshore wind power that is currently in place in Sweden is limited in its ability to steer the expansion of offshore wind power in terms of the cumulative effects on the environment and other activities. More broadly, the system is ill-suited to promote coexistence at a more strategic level. This report presents arguments for a revised establishment system with stronger state steering and control of where offshore wind power may be located. The arguments highlight factors such as the potential for improved steering based on benefits for the electricity system, for better coexistence with other uses and assessment of cumulative effects, as well as for greater control over the pace of establishment and knowledge gathering.

    Coexistence between offshore wind power and commercial fishing

    The potential for coexistence between offshore wind power and commercial fishing differs depending on the fishing method, the type of wind park and the environmental conditions in the area. Coexistence with fishing with active gear is largely untested and is considered difficult or very difficult, mainly due to the associated safety risks. The current knowledge of opportunities and obstacles is largely based on experiences from older installations. The conditions for coexistence in future wind farms are judged to be better, although opinions vary. To date, the vast majority of countries have not planned for offshore wind in the most valuable fishing areas. This may be about to change in some countries, as governments are beginning to realise that conflict-free areas are not sufficient to meet offshore electricity generation targets. In Sweden, where there are wind power projects in some of the country's most valuable fishing grounds, two recent draft permits have proposed measures requiring the development of coexistence solutions. Coexistence is one of the fundamental objectives of Swedish marine spatial planning, and it is primarily within the framework of marine spatial planning that trade-offs between competing activities should be made.

    Where the coexistence of wind power and fishing is deemed possible, guidance on conditions may be relevant in terms of both the design of the wind park and the fishing activities. The focus should be on the safety and efficiency of both activities. The guidance may be of a general nature in marine spatial planning, and more detailed for the permit granting process. In the latter case, such guidance should contribute to uniform permit granting processes for future wind power projects. In the future, it may be necessary for the state to impose specific requirements regarding coexistence in certain areas. There is a need to investigate what opportunities the Swedish state has to impose such requirements within the existing wind power establishment system.

    This report also highlights the need for a robust, quantitative analysis of navigational risks related to fishing within wind parks in Swedish waters. Opportunities and obstacles to insurance of fishing activities in wind parks also need further analysis, taking fishermen, fishing boats and wind park developers into account. Cooperation between the sectors is crucial for the development of mutually beneficial coexistence solutions, which is why continued support for dialogue between fisheries and wind power is important.

    Coexistence between offshore wind power and aquaculture

    Offshore aquaculture is a new and growing activity. Although the industry is still in its infancy, there is a growing awareness of its commercial potential. Coexistence with offshore wind power can provide an opportunity for aquaculture to establish itself offshore and could lead to more efficient utilisation of wind power areas. At present, there is a very small number of combined aquaculture and wind power installations, all of which are at a research stage. There are currently no active facilities or license requests for offshore aquaculture in Swedish waters. Coexistence is currently hampered by a number of challenges relating primarily to the technology, operation and safety of combined installations, as well as to regulations, finances and insurance.

    The coexistence of aquaculture and offshore wind power can benefit from explicitly identifying sites for multi-use during the planning process, as recently introduced by the Netherlands. This may be the case in Sweden in the future, based on the ambition in the 2021 Aquaculture Action Plan to identify suitable areas for offshore aquaculture. Future marine spatial plans could provide guidance on coexistence in such sites. Ultimately, it may also be necessary to develop criteria for the assessment of combined installations, possibly taking into account both environmental risks and benefits.

    Continued support for the development of solutions of combined aquaculture and wind power installations is needed. Private actors play the most important role, but there is also scope for the state to support this development.

    Coexistence between offshore wind power and nature conservation

    The coexistence of wind power with nature conservation is strongly regulated in environmental legislation and concerns the assessment of permissibility in relation to conservation objectives. All countries, including Sweden, have extensive experience of environmental permitting of wind power. However, there are still significant knowledge gaps in knowledge about the impact of wind power on the marine environment, ranging from local impact on individual species to impact on populations at the sea basin level. The effects are often site-specific, which makes it more difficult to draw general conclusions about where and how coexistence may be possible.

    In most other countries, the state has steered offshore wind power away from protected areas and areas with particularly valuable species and habitats through marine spatial planning. Permit decisions are usually preceded by a site-specific assessment of whether the effects of wind power are within or above acceptable thresholds. There are currently no fixed threshold values for most effects, and decisions are instead based on the estimated impact on the conservation status of species and habitats. Clear assessment criteria for both effects and mitigation measures facilitate a uniform assessment of wind power and create predictability for both the permit review bodies and developers.

    For the establishment of offshore wind power in protected areas, the permitting process is even more complex and time-consuming, which increases the unpredictability and investment risks for the wind developer. To accelerate the development of offshore wind power, it may be necessary to divert wind power from protected areas or areas with protected species and habitats in the maritime spatial planning process. At a strategic level, it is also important to address future heightened marine protected area targets in the European Union Biodiversity Strategy.

    The coexistence of offshore wind power and nature conservation is hampered by a lack of knowledge about the environmental effects of wind power. Knowledge acquisition programmes are important in order to gradually develop robust assessment criteria for assessing wind power projects and develop conditions for construction and operation. It is important that the state collaborates with the wind power industry and academia to develop such a programme, taking inspiration from the experience of other European countries.

    Nature-inclusive design in or adjacent to wind power foundations is driven by the wind developers themselves based on the ambition for offshore wind parks to have a net positive contribution to the environment. The way in which the designs should be assessed and their actual environmental effects need to be clarified in order to assess whether they can help to make coexistence between offshore wind power and nature conservation more feasible.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 40.
    Conference for Coordination Between Estonia, Latvia, Lithuania and Sweden on Fishery Investigation in the Baltic: Karlskrona, Sweden 10-12 February 1993. Arranged in cooperation with Östersjöinstitutet, The Baltic Institute1993Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Conference for coordination between Estonia, Latvia, Lithuania and Sweden on fishery investigations in the Baltic. Karlskrona, 10-12 February 1993. Convened by the Swedish National Board of Fisheries incooperation with The Baltic Institute.

    1. The Conference was held from 10-12 February 1993 on the premises of The Baltic Institute, Karlskrona. It was attended by Mr. Lauri Vaarja, Director-General of the National Estonian Board of Fisheries, by Mr. Andris Ukis, Vice-Minister, Latvian Ministry of Maritime Affairs, Mr. Algirdas Rusakevicius, Deputy Minister, Lithuanian Ministry of Agriculture and their advisors, in all ten participants from the Baltic countries. It was further attended by the Permanent Representative of Estonia to the Food and Agriculture Organization, Ambassador Elena Askerstam, by Mr. Johân H. Williams, Nordic Council of Ministers, and by 12 participants from Sweden. Annex 1 contains the list of participants.

    2. The Conference was opened by Dr. Per Wramner, Director-General, Swedish National Board of Fisheries, Göteborg. In his opening statement Dr.Wramner welcomed the participants from Estonia, Latviaand Lithuania and explained the purpose of this meeting which had been made possible through the allocation of funds from the Swedish Ministry of Agriculture and the Swedish Agency for International Technical and Economic Cooperation (BITS). The need for cooperation in fishery investigations between the Baltic Statesand Sweden is obvious as the same marine living resources are used by all four countries. Sweden also realizes the need for updating the hardware and software for fishery investigations in the Baltic States and for training on different levels andreferredto letters received from responsible ministers in the Baltic countries. The full statement is in Annex 2.

    3. Mr. Svante Ingemarsson, Deputy Governor ofthe County of Blekinge, briefed the participants about the history of Karlskrona and pointed out its central position in the Baltic. Mr. Åke Landqvist, Executive Officer of the hosting institute, outlined the activities and facilities of The Baltic Institute.

    4. Since Dr. Wramner was unable to attend the whole meeting he asked for nominations of a Chairman and a Rapporteur. Dr. Armin Lindquist was elected Chairman and Dr. Jan Thulin Rapporteur.

    5. The Chairman introduced Mr. Johan Williams, from the Nordic Council of Ministers, and suggested that a presentation of the Council's activities in fisheries be included in the Agenda. He requested comments on the Preliminary Agenda and timetable. As there were no amendments proposed the Agenda was adopted.

    6. In accordance with the Agenda the Chairman then asked for information on present fishery investigations in the Baltic States and how they are funded.

    7. Mr. Vaarja from Estonia reviewed the organization of the National Estonian Board of Fisheries and its activities. Dr. Aps suggested a project idea on Fisheries information management system and Dr. Järvik outlined the research work at the Estonian Marine Institute. Details of the presentation are found in Annex 3. During the ensuing discussions the suggestion was made by Estonia that a common system for fishery statistics in the Baltic be established. The need for coastal investigations was also stressed.

    8. In his intervention Mr. Ukis from Latvia presented a brief review of Latvian fisheries and referred to the special difficulties arising from the high seas fleet which since independence is under Latvian flag, and those offinding necessary funds for research programmes. Dr. Vitinsh pointed out the heavy reduction of both personnel and facilities, which has limited research activities to the Baltic area under Latvian jurisdiction. Joint hydroacoustic investigations are considered to be of highest priority. There are great difficulties in finding funds for the running of the rather new Latvian research vessel. He pointed out that she had been used in international investigations but as present equipment no longer meets modern standards new acoustical instruments are urgently needed. Both he and Dr. Melnis stressed the importance of that the coastal fish monitoring supported by BITS should be further developed, Annex 4.

    9. Mr. Rusakevichius from Lithuania advised that a fishery administration structure has not yet been established. Lithuania has a rather big fleet of high seas fishing vessels which is largely out of order. Lithuanian fishery investigations in the Baltic are limited to coastal waters, including the Couronian lagoon. There is no vessel for fishery research. Increased cooperation with Latvia in fishery investigations is warranted. Presently inland fisheries have gained high importance, Annex 5. Dr. Toliushis described his work with electricfishing equipment, which is considered to be an effective method of selecting fish according to size. It works with impulse current and can be used in both fresh and salt waters; Dr. Toliushis offered his institute’s cooperation.

    10. Mr. Williams outlined the activities of the Nordic Council of Ministers. He presented a proposal for organized cooperation between the fishery administrations of countries bordering the Baltic, The Baltic Fisheries Cooperation Committee, with the task of establishing a firm network (see page 31).

    11. Dr. Neuman, from the Institute of Coastal Research, outlined the established cooperation in coastal areas in the three Baltic countries, Finland and Sweden, in polluted and in reference areas,and made proposals for a continuation and modification of the present system, supported by BITS and the Nordic Council of Ministers. Dr. Thulin reviewed the activities in the Baltic of the Institute of Marine Research and earlier cooperation with institutes in the Baltic countries. Dr. Sellerberg presented the new Baltic Sea Research Station in Karlskrona, belonging to the Swedish National Board of Fisheries. Prof. Ackefors informed about aquaculture activities in the Baltic area, particularly of salmon, and stressed thei mportance of following international quarantine standards at transfers and introductions of new strings and species. Messrs. Grip and Sjöberg referred to the extensive monitoring programme for environmental control, both in coastal areas and in the open sea.

    12. In this context Mrs. Bergquist drew the attention of the participants to a paragraph concerned inter alia with coastal lagoons, wetlands, fishery biology and pollution in a document prepared for the forthcoming Diplomatic Conference on Resource Mobilization of the Baltic Sea Environmental Programme, to be held on 24-25 March 1993 in Gdansk, Poland.

    13. The Chairman then summarized the information provided by listing five possible main areas of common interest. These were: (a) fishery statistics, (b) acoustic investigations, (c) integrated coastal fishery management, (d) oceanographic surveys, (e) aquaculture. He then asked the participants to elaborate their views on the most urgent needs in the Baltic. The meeting was adjourned for further work within the delegations and within smaller groups.

    14. After resuming the session the following proposals were presented:

    • Establishing a network for extended fisheries cooperation between the states bordering the Baltic Sea

    • Acoustic assessments of fish stocks in the Eastern Baltic, Latvia, Estonia, Lithuania and Sweden

    • Research on migratory fishes.

    • Artificial spawning grounds for Baltic herring.

    • Research on natural crayfish stocks.

    • Assessment and monitoring of coastal fish resources.

    15. After a discussion the Chairman summarized this by concluding that the proposals on fishery statistics, acoustics and coastal monitoring were the most urgent ones in all countries. The participants then continued elaborating details of these proposals, which are given in full in Annexes 6-8.

    16. After thorough discussions the Conference stressed the need for the Baltic countries to seek the highest national priority for the proposals endorsed.

    17. The Chairman thanked the participants for the cooperative spirit during the discussions and closed the Conference on 11 February 1993, 16.00 hrs.18. The Report was adopted on 12 February 1993, at 09.30 hrs.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 41.
    Effekterna av utflyttad trålgräns på fisk och bottenfauna: Analys av ökad användning av passiva redskap innanför trålgränsen samt de ekonomiska konsekvenserna för näringen2006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Slutsatser

    Generellt kan konstateras att nya regler måste tillåtas fungera en längre tid om slutsatser skall kunna dras om i vilken utsträckning de når de mål som uppställts. Återhämtningsförmågan för organismer vars livsmiljöer störs varierar beroende av såväl störningens omfattning som organismernas känslighet. För livsmiljöer som förstörs kan det ta mycket lång tid innan dess struktur och funktion är återställda. Beträffande fisket kommer effekterna att fullt ut kunna avläsas först när fiskemönstret fått sin mer definitiva struktur. I denna rapport redovisas endast preliminära resultat och de slutliga effekterna av den utflyttade trålgränsen på fisk, fiske och bottenfauna förväntas inte vara uppnådda. En fortsatt uppföljning kommer därför att ske och en ny delrapport planeras för 2008.

    Effekter på bottnarna

    En av trålgränsbeslutets huvudsakliga målsättningar var att skydda känsliga habitat från trålfiske. Därför var utgångspunkten att minimera tillträdet till hårdbottnar och kantzoner samtatt endast tillåta trålfiske på sammanhängande mjukbottnar. Området innanför trålgränsen utgör det enda existerande skyddsområdet för känsliga bottnar. Många av livsmiljöerna på bottnarna är känsliga för direkt fysisk påverkan från redskap som släpas utefter bottnar t.ex. bottentrålning. Särskilt känsliga är sådana organismer som själva bygger upp eller modifierar sin livsmiljö under lång tid t.ex. korallrev och svampdjurssamhällen. Om sådana livsmiljöer förstörs kommer de kanske tillbaka men det kan ta mycket lång tid innan livsmiljöernas struktur och funktion är återställda. Uppföljningen av effekterna av skydd av bottenmiljöerna från training omfattar därför mjuka och hårda bottnar. Återhämtningstiden för organismer vars livsmiljöer störts varierar pga. störningens omfattning och organismernas känslighet. Ett av t.ex. syrebrist stört mjukbottensamhälle kan ta 2-5 år på sig för återhämtning. Motsvarande effekter på djupahårdbottnar är mycket lite undersökt men tar sannolikt längre tid, särskilt om stukturerande långlivade organismer förekommer som t.ex. korall och svampdjur. Vi kan därför inte förvänta oss effekter på kort sikt. Eftersom provtagningarna hittills endast omfattar två års studier på mjuka bottnar och endast ett år på hårda bottnar redovisas i denna rapport endast preliminära resultat och metoder.

    Bottenfiskbestånden

    Utflyttning av trålgränsen 2004, total fredning mot snörpvadsfiske i Havstensfjorden, Stigfjorden och i den inre delen av Gullmarsfjorden, samt förbud mot både yrkes- och fritidsfiske av torsk, kolja och bleka under första kvartalet innanför trålgränsen är åtgärder som syftar till att vända den mycket negativa utveckling av bottenfisksamhället längs den svenska västkusten. Den föreliggande sammanställningen av sex års trålundersökningar visar inte på någon generell återhämtning i vare sig Skagerrak eller Kattegatt under åren 2004-2005, som kan kopplas till utflyttningen av trålgränsen. Provfiskeresultaten visar däremot med stor tydlighet hur genomgripande förändringen är av den beståndsstruktur som tidigare funnits både i Kattegatt och i Skagerraks kustområden. I den inre delen av Gullmarsljorden och i Havstenstjorden finns däremot indikationer på en positiv beståndsutveckling för torsk. Anledningen till att beståndsutvecklingen i dessa två områden avviker från övriga delar av Bohuskusten är troligen en uppgång av lokala populationer med en ökande förekomst av vuxen fisk. I Gullmarsljorden finns även indikationer om ökad förekomst av vuxen kolja, vitling och rödspotta. Det bör påpekas att dessa områden är totalfredade mot snörpvadsfiske med ljus. Sammantaget pekar resultaten på att fiskbestånden i Västerhavet har en komplex sammansättning. Fisk som påträffas längs svenska västkusten härstammar från såväl lokala populationer som utsjöbestånd i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Detta innebär att det förbatt återskapa tidigare tätheter av vuxen fisk i hela kustområdet inte är tillräckligt med enbart ett ökat skydd i form av utflyttad trålgräns och begränsningar av vadfisket i fjordarna - fiskeridödligheten i havsområdet i övrigt måste också minska. Endast en kort tid har, emellertid, förflutit sen trålgränsen flyttades ut och de kommande årens uppföljning avser belägga om den positiva utveckling som nu konstaterats i vissa fjordområden fortsätter och om den sker även i andra delar av kustområdet.

    Trålfisket

    Under perioden 1999 - 2003 närmast för trålgränsutflyttningen har antalet fartyg som fiskar kräfta med trål minskat från 191 till 149. Landningarna och värdet från trålfisket har haft en liknande negativ trend. Analysen av eventuella effekter av trålgränsbeslutet måste ses mot bakgrund av att denna trend sannolikt skulle fortsatt även utan beslutet. Ett större antal fartyg valde att bedriva sitt fiske innanför trålgränsen under 2005 i jämförelse med föregående år. Det ökade fisket innanför trålgränsen förmodas vara ett resultat av att inflyttningsområdena varit stängda i sju månader under 2004 samt av flottans anpassning till de nya fiskeföresättningarna trålgränsutflyttningen inneburit. De stigande bränslepriserna kan också ha bidragit till ett skifte av fisket närmare land. Lönsamhetssiffrorna för 2004 påvisar en försämring av förädlingsvärdet jämfört med föregående år. Inköp av rist har bidragit till en femprocentig minskning i förädlingsvärdet. Under 2004 sjönk kräftpriset med 7 % medan bränslepriset ökade med 25 % vilket också bidrog till den försämrade lönsamheten. Mellan 2003 och 2004 förbättrades emellertid landning per tråltimme med 12 %. Fiske med rist minskar inkomsten från övriga arter från 38 % med traditionell trål till 2 %. För de kräfttrålare där minst 50 % av värdet utgjordes av kräfta 2003 kan 81 % härledas till fiske med traditionell kräfttrål. Under antagandet att tillgången på fisk och havskräfta är lika på båda sidor av trålgränsen skulle om man bara tar hänsyn till dessa faktorer intäkterna vid en övergång till ristfiske innanför trålgränsen minska med 29 % (intäkt från kräfttrål 0,81 *bortfall övriga arter 0,36). Detta gäller fartyg som också före trålgränsutflyttning bedrivit trålfiske innanför trålgränsen. Eftersom flertalet fartyg kombinerade sitt fiske innanför och utanför trålgränsen under 2003 kan en 29-procentig genomsnittlig inkomstminskning inte tillskrivas alla kräftfartyg. Dessutom ökar fångsten per timma med mellan 5 och 10 % medfiske med rist vilket reducerar inkomstbortfallet från övriga arter. Den renare fångsten bidrar också till att lönsamheten ökar eftersom sorteringstiden minskar. På grund av dessa faktorer anser Fiskeriverket att det inte i detta skede är möjligt att korrekt kvantifiera inkomstbortfallet vid fiske med rist jämfört med fiske med traditionell trål. Genom att de långsiktiga biologiska effekterna av regleringen ännu inte realiserats kan inte heller en beräkning av de samhällsekonomiska effekterna av trålgränsutflyttningen utföras i nuläget. Man kan dock konstatera att forändringen av landningspriser och bränsekostnader gett en större effekt på kräfttrålningens företagsekonomiska lönsamhet än förändringen av trålgränsen.

    Burfisket

    Landningarna av burfiskad havskräfta 2004 och 2005 var de största som någonsin uppvistas sedan fångstuppgifter från fisket började samlas in (189 resp 208 ton), vilket är omkring 60 -70 % mer än vad som i genomsnitt landades årligen under 80- och 90 talen. Detta kan sannolikt förklaras av att antalet båtar ökat från 72 båtar 1999 till 107 båtar 2005, samtidigt som det genomsnittliga antalet dragna burar per fiskeresa ökat med 25 % under perioden. Detta har lett till att det totala antalet dragna burar per år ökat från runt en miljon tidigare till över 1,7 miljoner år 2005. Dessutom var den genomsnittliga landningen per bur relativt hög under 2004 och 2005. Burfisket efter havskräfta utgör numera 20 % av de totala svenska kräftlandningarna. För Skagerrak var motsvarande siffra 27 % år 2005. Det totala värdet från burfångad kräfta har ökat med 50 % under perioden 1999 - 2005. Under 2005 steg priset på burfångad kräfta med 11 %. Prisökningen samt tillströmningen av fartyg till burfisket kan inte i dagsläget med statistisk säkerhet kopplas till trålgränsutflyttningen eftersom tidsperspektivet som denna utvärdering kunnat arbeta med är för kort. I dagsläget finns ingen information om de enskilda burfiskarnas ekonomiska situation att tillgå. Under 2006 planerar Fiskeriverket därför att genomföra en djupgående studie av burfiskarnas ekonomi genom intervjuer med burfiskarna. Denna studie förväntas kunna utgöra ett bra underlag infor nästa delrapport om trålgränsutflyttningens effekter.

    Burfiskets miljöeffekter

    God kunskap om ett fiskes fångstsammansättning är en viktig grund för att kunna utvärdera fiskets påverkan på ekosystemet i relation till andra fiskemetoder. Ett annat skäl till en utökad provtagning av kräftburfisket var att kunna leverera ett bättre kunskapsunderlag för förvaltningen av kräftbestånden då trål- och burfångad havskräfta i nuläget inte hanteras separat i de beståndsuppskattningar som internationella havsforskningsrådet (ICES) gör. Andra aspekter är att bur- och trålfisket bedrivs i olika områden och att fångsterna för respektive redskap har olika storleks- och könssammansättning. De två fiskemetoderna har även olika påverkan på kräftan vilket medför skillnader i överlevnaden hos de kräftor som blir tillbakaslängda i havet. Vid en jämförelse över data av fångstsammansättning i trålfisket efter havskräfta med och utan artsorterande rist, samt den i burfisket, är skillnaderna stora. För varje kg landad havskräfta fångades 6-7 kg fisk i det traditionella trålfisket i Skagerrak och Kattegatt under 2004 och 2005. Vid trålfiske med rist var denna siffra 0,7 till 0,9 kg. För varje kg landad kräfta i burfisket fångades 0,15 kg fisk enligt denna undersökning. Data från denna studie indikerar alltså att mängden fångad fisk per kg landad burkräfta är runt en femtedel av den i artselektivt trålfiske med rist och en femtiondedel av den i traditionellt trålfiske med 90 mm diagonalmaska i trålens lyft.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 42.
    Westerberg, Håkan (Redaktör)
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Fish stocks and environment in marine and inland waters: Swedish assessments 20092009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 43.
    Fiskeadministrationen: ett organisationsförslag1976Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den översyn av den statliga fiskeadministrationen som vi påbörjade i maj 1976 har omfattat administrationens samtliga delar. Vissa frågor är inte slutbehandlade.

    Vi har avgränsat flera områden som måste bli föremål för fortsatta överväganden. I kapitel 6 har vi dragit upp riktlinjerna för ett fortsatt utredningsarbete under första halvåret 1977.

    Förslaget

    Genomgången har fäst vår uppmärksamhet på några grundläggande frågor, som har avgörande betydelse för administrationens förmaga att möta de krav som ställs på verksamheten. Dessa frågor är

    - planeringsverksamheten

    - verksamhetsinriktningen

    - avgränsningen av ansvarsområden

    - arbetsfördelningen mellan olika enheter

    - resursdimensioneringen

    - personaladministrationen

    Rapporten har i vissa avsnitt en hög detaljeringsgrad, särskilt de avsnitt som behandlar de olika enheternas arbetsuppgifter. Vi vill understryka, att den föreslagna fördelningen av arbetsuppgifter och resurser anger den huvudsakliga verksamhetsinriktningen och inte får ses som något slutligt ställningstagande. Överväganden i dessa frågor måste tvärtom på ett naturligt sätt komma in i den årliga verksamhetsplaneringen. Förslaget bör därför mera ses som ett första steg i en sådan verksamhetsplaneringsprocess.

    Våra ställningstaganden till fiskeadministrationens verksamhet har samlats till kapitel 4. Detta kapitel kan delasi två principiellt olika delar.

    -Avsnitten 4.1 t o m 4.5 behandlar övergripande frågor av planeringskaraktär (planeringsrollen)

    - Avsnitten 4.6 t o m 4.14 behandlar verksamheten - ansvarsområden, planeringsroll, resursfrågor vid de olika enheterna (verksamhetsinriktningen).

    Kapitel 5 berör den administrativa service som lantbruksnämnderna bör lämna fiskenämnderna när dessa inrättas I977-07-01.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 44.
    Fiskeriforskning: ett organisationsförslag1976Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Utredningen har tagit ställning till organisation och personalbehov för fiskeristyrelsens forsknings- och utvecklingsarbete bl a för att kunna bedöma nödvändigheten av lokalupprustningar och nybyggnationer på de olika arbetsplatserna.

    Arbetet har präglats av de krav som redan ställts eller kommer att ställas på den svenska fiskeriforskningen genom att svenskt fiske idag befinner sig i en situation som aldrig tidigare förekommit.

    Fiskezoner, kvoteringar av fångst mellan olika länder och mellan fiskebåtar samt licensiering för fortsatt yrkesfiske innebär begränsningar och fördelningar som tidigare inte blivit nödvändiga att genomföra i sådan omfattning som nu. Samtidigt kommer fisketrycket att öka längs våra kuster. På allmänna vattenområden och på de s k enskilda fiskevattnen kommer konkurrensen om framförallt de värdefulla fiskarterna att ytterligare skärpas. Fisket på fritid kommer att breda ut sig samtidigt som det strandnära och kustbundna yrkesfisket får allt större betydelse inte minst ur regionalekonomiska aspekter.

    För en god lönsamhet i fisket i enlighet med uppställda politiska mål krävs bl a noggranna förutsägelser om fiskbeståndens utveckling. Beräkningar av tillgängliga fångstmängder måste därför intensifieras och förbättras. Underlagsmaterialet för dessa prognoser kräver resursförstärkningar inom flera av fiskeribiologins och hydrografins arbetsområden.

    Samtidigt fordras för att kunna genomföra administrativa fiskevårdsregleringar beträffande olika fiskarter (minimimått, fredningstider, bestämmelser om minsta maskstorlek och krokstorlek etc) att de enskilda arternas biologi är väl känd.

    Direkta fiskevårdsinsatser i form av t ex fiskutsättningar kräver kännedom om rätta arter och stammar av utsättningsfisk, foder, tidpunkter och platser för utsättning, transportteknik, märkningsmetodik etc. För fritidsfisket är fiskutsättningar den kanske allra viktigaste fiskevårdsåtgärden.

    Resultaten av forsknings- och utvecklingsverksamheten. (FoU) måste kunna bearbetas och redovisas på ett ändamålsenligt sätt. Databearbetning och information är i det sammanhanget viktiga instrument. Fiskeristyrelsens avnämare har rätt att kräva en lättillgänglig information om resultaten av FoU-verksamheten.

    Utredningen har även behandlat frågan om tekniskt utvecklingsarbete för att underlätta och förbättra särskilt yrkesfiskarnas möjligheter till bättre fångster.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 45.
    Fiskets omfattning och intresseområden. Yrkes- och fritidsfiske i söt-och saltvatten.: Underlag för fortsatt riksplanearbete1977Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket har 1976-11-25 hemställt om fiskeristyrelsens medverkan att redovisa yrkes- och fritidsfiskets viktigaste intresseområden i sötvatten och längs kusterna. Arbetet ingår i den översiktliga kartläggning av landets vattentillgångar och vattenutnyttjande m m, som Kungl Maj;t genom beslut 1974-03-03 givit naturvårdsverket i uppdrag att utföra i samråd med berörda myndigheter.

    Kartläggningen av vattentillgångar och vattenutnyttjande är ett led i den fortlöpande fysiska riksplaneringen. Arbetet skall bl a ge underlag för bedömningar av hur tillgångar och anspråk kan vägas samman inom ramen för en långsiktig hushållning med naturresurserna. Det material som sammanställts kommer att redovisas i form av olika delrapporter. En samlad redovisning av vattentillgångar och vattenanvändning skall avsluta naturvårdsverkets arbete under hösten 1977. För en närmare beskrivning av projektetsbakgrund och uppläggning hänvisas till naturvårdsverkets förstudie (SNVPM 614).

    Denna rapport bygger på inventeringsmaterial som tagits fram av lantbruksnämndernas fiskerikonsulenter enligt riktlinjer i fiskeristyrelsens länsinventeringsprogram 1974-11-22. Underlagsmaterialet har kompletterats med resultat från flera aktuella utredningar på fiskets område. Rapporten har sammanställts inom fiskeristyrelsen. Nära samråd har skett ned naturvårdsverket i syfte att åstadkomma jämförbarhet med övriga redovisningar av vattenutnyttjande aktiviteter. Statens planverk har medverkat med sammanställningar av visst tabell- och kartmaterial.

    Inom fiskeristyrelsen har bearbetning av underlagsmaterial jämte tabell och kartpresentation utförts av Johnny Karlsson. Rapporten har i huvudsak skrivits av Ulla Öhlund.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 46.
    FISKETURISM - en naturlig näring!: Förutsättningar och möjligheter för utveckling av svensk fisketurism1999Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det turistiska företagandet

    Från en turistisk utgångspunkt utgör fisketurism en god möjlighet till företagande och entreprenörskap i glesbygd, såväl i inlandet som i skärgårdarna. Entreprenören har och måste alltid ha en nyckelroll i den fortsatta utvecklingen. Myndigheter och organisationer bör vara lyhörda för krav och önskemål från entreprenörer och vara beredda att bidra till rimliga, långsiktiga förutsättningar för entreprenörskapet. Det är också viktigt att intresserade entreprenörer nyttjar de möjligheter som redan finns. Åland och Irland är goda exempel på vad som går att göra, om man bara vill.

    Inriktningen på det turistiska företagandet löper som en röd tråd genom hela rapporten. Det finns inga möjligheter att utveckla turism som näring utan ett tydligt fokus på företagandet. Det är företagen som får intäkter, anställer personal och betalar skatt. Det är också turistföretaget som vis a vis sina kunder står som garant för kvaliteten i den turistiska produkten.

    Långsiktigt hållbar utveckling

    En annan viktig förutsättning för att Sverige skall lyckas i ambitionen att utveckla svensk fisketurism kommer att vara möjligheten —och inte minst viljan - att bevara, utveckla och vårda det unika och det speciella i den svenska fiskemiljön. Detta måste vara grundläggande uppgifter för alla som arbetar med fisketurism. Undersökningar både i Sverige och i utlandet visar att den moderna fisketuristen kommer att premiera ett fiske på naturliga fiskbestånd i en naturlig miljö. Möjligheten att nyttja resursen fisk för att utveckla en ny typ av företagande bör uppmärksammas - i lagstiftningen, i FoU-sammanhang, och naturligt ingå i berörda myndigheters ansvarsområden.

    För den biologiska resursmyndigheten -Fiskeriverket — är ansvaret för fiskresursens och fiskbeståndens tillstånd och långsiktiga nyttjande en huvuduppgift. Begrepp som t ex hållbar turism, biologisk mångfald och ekoturism används allt oftare i pågående diskussioner. Åtgärder inom fiskevården, som trädaläggning, kvotering av fångster (baglimit), differentiering mellan redskap, ”catch and release” jämte andra exempel, har alla som mål att skydda resursen och långsiktigt vara till gagn för de fiskande. Dimensionering och inriktning av fiskevården blir därför en strategisk fråga för den framtida utvecklingen. Samma sak gäller för dimensionering av uttaget. Anläggningar för fisketurism måste utformas så att de inte stör eller påverkar den omgivande miljön.

    Om planering och samverkan

    Kommunerna har genom sitt planmonopol (den kommunala översiktsplaneringen, KÖP) stora möjligheter att påverka hur mark och vatten skall användas. Där görs avvägningar mellan olika allmänna intressen. Framsynta och väl genomförda planeringsinsatser, t ex enligt Jämtlandsmodellen (Bilaga 1), är nödvändiga för varje fisketuristisk satsning.

    Fisketurism är en aktivitet som krä­ver omfattande samverkan mellan många aktörer, såväl offentliga som privata. Här finns vattenägare, lokala fritidsfiskare, yrkesfiskare, husbehovsfiskare, sportfiskare, kringboende, fiskevårdsområdesföreningar, kommuner, länsstyrelser, turistorganisationer på olika nivåer, centralamyndigheter som Fiskeriverket, Vägverket, Boverket, Naturvårdsverket, Glesbygdsverket och Turistdelegationen, kommersiella aktörer som flygbolag, bussbolag, researrang­örer, rederier och fiskeentreprenörer, intresseorganisationer som Fiskevattenägarna, Sportfiskarna, Hushållningssällskapen och sist men inte minst turisten själv med sina preferenser och ambitioner.

    Viktiga frågeställningar för utveckling av fisketurism rör allt från biologi, miljövårdjuridik, fiskevård, företags- och nationalekonomi, planering, marknadsföring, distribution, till försäljning och prissättning. Perspektivet blir med nödvändighet alltid tvärvetenskapligt.

    Attityder

    Attityder och preferenser är del av de grundläggande system vi använder för att sortera information. För fisketurismens del finns här viktiga frågeställningar på såväl kundsidan som på producentsidan och också i producentens omgivning, dvs i lokalsamhället.

    Kunskap om kunder och kunders preferenser kommer att vara utslagsgivande för vilka som blir morgondagens vinnare på den framtida turistiska världsarenan. I Turistdelegationens handlingsprogram är ”Kundorienterad produktutveckling och marknadsföring” en av huvudstrategierna.

    För utvecklingen i området där fisket sker är lokalbefolkningens uppfattningar viktiga att ta hänsyn till. Fisketurism måste tillföra något till lokalsamhällets ekonomi för att kunna uppfattas positivt av de närmast berörda. Sker inte detta hämmas och försvåras utvecklingen. Den lokala förankringen är idag särskilt viktig i områden med fritt handredskapsfiske. Fisketuristiska satsningar kan inte hanteras över huvudet på lokalbefolkningen, utan måste lösas i samverkan på ett sådant sätt att delaktighet och ett positivt utvecklingsklimat skapas.

    Marknadsföring och marknadsutveckling

    Den svenska marknaden står för en mycket stor del av den nuvarande fisketurismen i Sverige. En stor del av fiskeresandet sker i befintliga nätverk. Man använder sällan researrangörer och fisket sker ofta på platser där man tidigare fiskat. På den svenska marknaden är det därför en viktig uppgift att intressera fler för fiske genom olika stimulerande arrangemang som t ex fiskefestivaler, Fiskets Dag eller liknande aktiviteter.

    Arbetsgruppens undersökning på sju viktiga marknader i Europa visar att där finns drygt 60 researrangörer specialiserade på fiskeresor. Dessa arrangörer vänder sig till en kunnig och intresserad målgrupp som i sin tur har stor påverkan på andra grupper av fisketurister (imagebyggande). Svenska fiskedestinationer är dock endast i mycket begränsad utsträckning närvarande i deras kataloger. En viktig målsättning för svensk fisketurism bör därför vara att få fram fler produkter som är tillräckligt bra för att komma med bland de produkter som säljs av utländska arrangörer.

    Utveckling av kompetens

    Ökade insatser behövs på alla nivåer avseende utbildning för entreprenörer, planerare, utvecklare och också inom forsknings- och utvecklingområdet. Utveckling krävs av befintliga turismutbildningar vid högskola och också av kvalificerade yrkesutbildningar (KY-utbildningar) på gymnasienivå.

    Att bidra till utveckling av företagande och entreprenörskap handlar mer om inspiration än om regler. Det går t ex inte att fö­reskriva ”minimimått på fisketurismentreprenörer”, ens om man skulle vilja! Därför handlar mycket av det som föreslås i rapporten snarare om önskvärda färdriktningar än om konkreta förslag. Inom vissa områden anser arbetsgruppen dock att det idag finns direkta praktiska hinder för en fortsatt fisketuristisk utveckling och lämnar därför nedanstående förslag som syftar till att skapa ett mer positivt utvecklingsklimat för fisketuristiska satsningar.

    Förslag

    Arbetsgruppen har under arbetet med rapporten inhämtat synpunkter från ett stort antal myndigheter, organisationer och personer och också anordnat fyra regionala seminarier i Falun, Skellefteå, Linköping och Göteborg. Rapporten har också under våren 1999 remitterats till mer än hundra instanser inom förvaltning, utbildning, intresseorganisationer och företag med anknytning till fisketurism.

    Remissinstanserna har genomgående haft en mycket positiv inställning till utveckling av fisketurism till en bärkraftig näring. Man välkomnar initiativet att ta fram en rapport av detta slag och lämnar också förslag till åtgärder som skulle främja en fisketuristisk utveckling.

    Efter genomgång av inkomna remissvar och synpunkter som lämnats vid seminarier eller i andra sammanhang lämnar arbetsgruppen härmed förslag till åtgärder inom följande områden.

    1. Regelverket

    2. Fiskevård inklusive tillsyn och forskningrörande den biologiska resursen

    3. Utbildning och information

    1. Regelverket

    Arbetsgruppen bedömer att det nuvarande regelverket på vissa punkter verkar direkthämmande på en fisketuristisk utveckling.Det är i första hand fråga om möjligheterna för entreprenörer att få rådighet över den resurs som utgör själva grunden för verksamheten, dvs fisket, på vissa kustavsnitt, i de stora sjöarna och i fjällområdet.

    Arbetsgruppen föreslår därför att nuvarande regelverk ändras på ett sådant sätt att det underlättar utveckling av fisketuristisk verksamhet. Speciellt i skärgård och annan glesbygd skulle en sådan utveckling vara till stort gagn för företagande och sysselsättning. Detta förslag har också ett mycket starkt stöd hos remissinstanserna.

    Det bör bli möjligt att bilda fiskevårdsområden/fiskeskötselområden på geografiskt begränsade områden där det idag råder fritt handredskapsfiske, med upphävande av gällande bestämmelser om fritt handredskapsfiske, under förutsättning att fisketuristiska utvecklingsplaner för området i fråga har tagits fram och godkänts av samma instans (länstyrelsen) som beslutar om bildandet av fiskevårdsområdet. De sålunda bildade områdena skall ta ansvar för fiskevård i områ­det och intäkter från försäljning av fiskekort användas för finansiering av denna fiskevård. Vid etablering av sådana områden skall särskild hänsyn tas till närboendes fiske, så att konflikter med lokalbefolkningen undviks.

    Strandskyddsbestämmelserna bör kunna medge etablering av fisketuristisk verksamhet i vattennära attraktiva områden, t ex för anläggande av fiskecamper, bryggor eller ramper i avsikt att öka tillgängligheten till fiske och natur. Detta är inte minst viktigt för fiskande med funktionshinder eller för andra med begränsad rörlighet.

    Den befintliga lagstiftningen anvisar möjlighet till dispens från strandskyddet om särskilda skäl föreligger. Arbetsgruppen anser att särskilda skäl föreligger när det gäller etablering av bryggor, ramper och andra anläggningar för fisketurism och mena r att fisketuristiska etableringar skall behandlas i enlighet med de undantag som redovisas i prop 1997/98:45, sid 322, för bl a fiske. Arbetsgruppen föreslår att Regeringen uppdrar åt ansvarig myndighet att utarbeta praktiska riktlinjer för tillämpning av gällande bestämmelser om strandskydd i syfte att förbättra möjligheterna för fisketuristisk verksamhet.

    2. Fiskevård inklusive tillsyn och forskning

    Satsningar bör göras på att öka kunskapen, främst genom samlade tvärvetenskapliga forsknings- och utvecklingsprogram, i nationalekonomiska och företagsekonomiska studier av fisketurismens värde, studier om produktion och uttag av fisk (Bilaga 2) för att långsiktigt säkerställa en god tillgång på resursen fisk och också rörande fisketuristiskproduktutveckling och marknadskunskap. Det statliga fiskevårdsanslaget bör förstärkas och få användas till insatser som främjar utvecklingen av fisketurism. Frågan om allmän fiskevårdsavgift eller alternativ till en sådan bör tas upp till förnyad prövning.

    3. Utbildning och information

    För att fisketurismen skall kunna utvecklas till en bärkraftig näring krävs att utbildning på gymnasie- och universitetsnivå kan erbjudas inom för näringen relevanta ämnesområden. Utbildningar med tydlig intriktning mot fisketuristiskt företagande bör premieras. Det bör uppdras åt berörda branschorganisationer att efter samråd med Fiskeriverket och Turistdelegationen m fl, att lämna förslag på hur sådana utbildningsaktiviteter bör organiseras, finansieras och genomföras. En genomgång av befintliga utbildningar presenteras i Bilaga 3.

    Arbetsgruppen förslår vidare att informationsinsatser rörande fiskerättsliga frå­gor i relation till de allemansrättsliga frågorna, särskilt riktade mot den inkommande turismen till Sverige, genomförs av ansvarigamyndigheter. Referensgruppen för fisketurism bör ta fram en populärversion av rapporten för att på ett lättfattligt sätt sprida information om huvuddragen i den fisketuristiska utveckling som här presenteras i dokumentet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 47.
    FLYTTNING AV MARINA ORGANISMER: ICES riktlinjer för introduktion och flyttning av marina organismer 1994. Internationella havsforskningsrådet/International Council for the Exploration of the Sea/Conseil International pour l’Exploration de la Mer1996Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Intresset för marint vattenbruk har ökat mycket kraftigt under de senaste decennierna. Inom fisket och vattenbruket kan arter som introduceras, dvs. överförs till nya regioner, liksom organismer som flyttas inom sina breda utbredningsområden utgöra nya och viktiga resurser ihavet. Introduktioner och flyttningar kan emellertid leda till negativa effekter på såväl den ursprungliga floran och faunan i ett område som på människans hälsa och nyttjandet av resurserna i havet. Till de negativa effekterna hör att skadliga organismer kan åtfölja värdarten och därigenom sprida sjukdomar. Vidare kan det uppkomma negativa ekologiska och genetiska effekter genom att introducerade eller flyttade arter rymmer från odlingar.

    Internationella havsforskningsrådet (ICES) har alltsedan början av 1970-talet arbetat med att få fram riktlinjer för introduktioner och flyttningar av havslevande arter. De senaste riktlinjerna från 1994, vilka härmed översatts till svenska, innebär omarbetningar av tillägg och tidigare riktlinjer. Bl. a. har den genetiska aspekten uppmärksammats alltmer.

    Det är Fiskeriverkets förhoppning att denna publikation skall vara till stor nytta och vägledning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 48.
    Förvaltning av lax och öring: Havs- och vattenmyndighetens förslag på hur förvaltning av lax och öring bör utformas och utvecklas2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapporten har tagits fram på uppdrag av regeringen och i samråd med Jordbruksverket. Den innehåller förslag på hur förvaltningen av lax och öring i svenska vatten bör utvecklas och utformas i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön.

    Rapporten visar på en höjning av ambitionsnivån genom att sätta högre mål för beståndsutvecklingen, utveckla en mer lokalt och regionalt anpassad förvaltning för olika bestånd samt införa åtgärder för att få bättre kunskap. Målet är att öka lax- och öringsbestånden i svenska vatten.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 49.
    Institute of Freshwater Research. Drottningholm: Report No 381957Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 50.
    Institute Of Freshwater Research. Drottningholm: Report No 391958Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
12 1 - 50 av 85
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf