Swedish Agency for Marine and Water Management

Endre søk
Begrens søket
1 - 42 of 42
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Albertsson, Jan
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Uppföljning av naturtypen 1140 blottade ler- och sandbottnar i Bottenviken och Södra Östersjön: En pilotstudie2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En uppföljning av naturtyp blottade ler- och sandbottnar (naturtypskod 1140) i Södra Östersjöns och Bottenvikens vattendistrikt samt utvärdering av undersökningstypen för denna naturtyp har utförts i form av en pilotstudie under sommar-höst 2014.   

    Arbetet har fokuserat på bottenfaunan i dessa grunda områden. Stora skillnader i mängd och artsammansättning hos bottenfaunan konstaterades mellan Södra Östersjön och Bottenviken. Totalt påträffades 34 och 13 taxa i Södra Östersjön respektive Bottenviken där endast två var gemensamma för bägge distrikten. Totala individantalen och biomassa var avsevärt högre i Södra Östersjön, samtidigt som variationen mellan prov var mindre där vilket gjorde att flera parametrar gav godtagbar precision. I Bottenviken var precisionen betydligt sämre p.g.a. stor variation mellan prov. Användning av 0,5 mm sållstorlek som alternativ i Bottenviken förbättrade flera parametrar något men sammantaget kanske inte tillräckligt för att motivera inkluderandet av detta i undersökningstypen i dagsläget.  Ett flertal typiska och karakteristiska arter som finns listade i den svenska vägledningen för naturtypen påträffades i södra Östersjön, varav någon enstaka förekom frekvent och med en låg relativ variation som medförde god mätprecision. I Södra Östersjön hittades också en art som är ny för Sverige, märlkräftan Grandidierella japonica. I Bottenviken förekom inga listade typiska eller karakteristiska arter överhuvudtaget, och det finns därför ett behov av att se över listan över sådana arter.  Det bör utredas framöver hur zonen för provtagning inom naturtyp 1140 bättre ska definieras då Östersjön i stort sett saknar tidvattenvariationer. Att särskilja en zon som upplever en lämplig frekvens och varaktighet av torrläggning bör vara ett viktigt mål för att kunna undersöka ett faunasamhälle som är karakteristiskt för naturtyp 1140.  Sammantaget tyder resultaten på att undersökningstypen kan fungera relativt väl i Södra Östersjön med rimliga arbetsinsatser, när det gäller att ta fram momentanvärden av godtagbar precision för flera parametrar. För Bottniska viken däremot krävs betydligt större arbetsinsats för att åstadkomma detta, men i och med att typiska arter, och kanske andra lämpliga arter, saknas där är det tveksamt om det är lönt att öka insatserna i dagsläget. Framgången i framtida uppföljningar beror också starkt av storleken på den slumpmässiga variationen i tiden för faunan i naturtypen, men denna är okänd och har inte studerats i den aktuella pilotstudien.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 2.
    Andersson, Jan
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Sandell, Gerhard
    Terra-Limno Gruppen, Ävrö.
    Odling av fiskyngel i kylvattenrecipienter1993Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Försök med odling av fiskyngel från larvstadiet till en för utsättningar ändamålsenlig storlek har genomförts i kylvattenrecipienterna för kraftverken i Oskarshamn och Forsmark. Abborre (Percafluviatilis) och gös (Stizostedium lucioperca) har använts som modellarter. Ett odlingssystem med flytande täta odlingskassar har utvecklats, och den enda födokällan har varit naturligt zooplankton, som insamlats med för ändamålet utvecklade anrikningssystem. Ljusets betydelse för tillväxt och överlevnad har studerats. Belysning av odlingskassama under hela dygnet har visat sig gynna tillväxten. Vidare har yngeltäthetens betydelse i relation till födotillgången undersökts. Abborre har odlats i höga tätheter med upp till 82% överlevnad och god tillväxt. Vid odlingförsök i Forsmark producerades som bäst i en enhet besatt med 25 000 abborrlarver ca 7 000 yngel med en längd av ca 3 cm; överlevnaden var alltså 28%. Gösyngel har odlats vid Oskarshamnsverket. Det sista försöksåret producerades diygt 2 000 yngel. Kannibalism har orsakat betydande mortalitet; överlevnaden var som bäst 12%. Kannibalismens orsaker diskuteras och förslag till förebyggande åtgärder framföres.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 3.
    Astrauskas, Andrius
    et al.
    Institute of Ecology, Vilnius, Lithuania.
    Jovaisa, Rolandas
    Institute of Ecology, Vilnius, Lithuania.
    Sandström, Olof
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Distribution and abundance of young pelagic fish: monitored by hydroacoustics in two coastal areas in the SW Bothnian Sea1994Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The distribution of young pelagic fish in autumn was studied by hydroacoustic techniques in two coastal areas in the SW Bothnian Sea, one exposed to cooling water from a nuclear power plant and the second a reference area free from local disturbance. Generally, herring young-of-the-year dominated among pelagic fish and often constituted over 80% of the total numbers of fish counted. Young herring were concentrated to certain parts of the studied archipelagos, predominantly to the more shallow waters and to the outer parts of the small inlets commonly occurring in these coastal areas. When comparing the results of subsequent visits in the different study areas, it was evident that the estimated densities often varied markedly between days, although the distributionpatterns did not change. This was interpreted as an effect of migrations in and out of waters too shallow to be monitored by echosounder techniques. In September young herring evidently still depends upon an access to sheltered and very shallow habitats. Abundances of herring fry were higher in the cooling water exposed area compared to the reference, supporting earlier observations on positive temperature effects on fishrecruitment at this nuclear power plant.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 4.
    Bergkvist, Johanna
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Fransson, Kerstin
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Norlinder, Erika
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Övervakning av främmande arter i hamnar med förenklad provtagning enligt eRAS-metoden: Fältrapport 20192021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den första fältundersökningen i Havs- och vattenmyndighetens nya övervakningsprogram av marina främmande arter har genomförts i två stora internationella hamnar och en betydande marina på Skånes kust.

    Lokalerna utgör ”hotspots” för främmande arter. Resultaten påvisar nio främmande arter av totalt 78 taxa. De relativt enkla provtagningsmetoderna visade sig vara effektiva för att påvisa förekomst av främmande arter i vattnet och på olika substrat i hamnar och marinor. Den nationella marina miljöövervakningens temaområde om biologisk störning har ett nystartat övervakningsprogram av marina främmande arter.

    Syftet är att genom att undersöka hotspots för introduktion av främmande arter så ökar möjligheten att upptäcka nyintroduktioner för landet och spridning till nya områden. Denna fältrapport sammanställer resultaten från startåret 2019 då undersöktes Malmö och Trelleborgs hamnar – båda med omfattande internationell sjöfart. Dessutom undersöktes Ystad marina med flera hundra båtplatser, nära Ystad hamn som är en av de största färjehamnarna i Sverige. Lokalerna utgör ”hotspots” där marina främmande arter förväntas introduceras till landet eller spridas från andra lokaler.

    Provtagningen genomfördes under 2019 enligt ”Rapid assessment survey” (RAS) med semi-kvantitativ skattning av förekomst av främmande arter genom påväxtpaneler, skrap från olika substrat, bottenhugg och kvalitativ visuell inspektion av konstgjorda hårdbottenstrukturer i vattenmassan och vegetation. Genom så kallade artificiella habitat av krukskärvor i plastbackar som placerades på botten möjliggjordes nykolonisering av organismer. Det svenska förslaget på övervakningsmanual utvärderades samtidigt.

    Under 2019 hittades totalt 78 taxa varav nio anses främmande för svenska vatten. Främmande arter hittades i alla lokaler. Genom RAS-metodiken och visuell inspektion identifierades 60 taxa och med artificiella habitat 48 taxa. Med den senare återfanns sju främmande arter, till skillnad mot sex med den förra metoden. Förekomst av främmande arterna av speciellt intresse är ostronpest (Crepidula fornicata), röd pungräka (Hemimysis anomala), svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus). I tillägg upptäcktes den nyligen till Sverige introducerade (år 2014) vitfingrad brackvattenskrabba (Rhithropanopeus harrisii) för första gången i havsbassängen Arkonahavet och Södra Öresund.

    Dessa tre arter finns med på Helcom/Ospars ”Target species list” över arter som är av särskilt intresse inom barlastvattenkonventionen, på grund av deras negativa och skadliga påverkan på havsmiljön i Östersjön och Nordsjön.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 5. Bergkvist, Johanna
    et al.
    Magnusson, Marina
    Rosenberg, Rutger
    Test och utvärdering av ny övervakning av främmande arter i hamnar och utsatta områden2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Övervakning av hamnar och farleder är ett viktigt instrument för att tidigt upptäcka nya främmande arter och hindra dess spridning. På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har Marine Monitoring AB utfört Test och utvärdering av ny övervakning av främmande arter i hamnar och utsatta områden. Undersökningen baseras på Metoder för övervakning av främmande arter. Protokoll för provtagning i hamnar och farleder samt Havs- och vattenmyndighetens manual Undersökningstyp: Främmande arter. Främmande arter som sprids med barlastvatten anses vara ett av de största ekologiska och ekonomiska hoten mot planeten. Behandling av barlastvatten och övervakning i hamnar syftar till att minska spridningen samt att tidigt upptäcka nya arter.  

    Till testområde utsågs Preem AB:s hamn i Brofjorden norr om Lysekil. Inom hamnen togs prover i två områden, ett inre och ett yttre. Vidare togs prover vid Dynabrott och Brandskärs flak vid inloppet till Brofjorden. Undersökningen täcker in många olika habitat och prover tas på bottenfauna, växt- och djurplankton, påväxt och mobil epifauna.  

    Totalt dokumenterades cirka 365 arter, varav fem betraktas som främmande i svenska vatten: amerikansk kammanet (Mnemiopsis leidyi), dinoflagellaten Karenia mikimotoi, japanplym (Dasysiphonia japonica), japanskt jätteostron (Crassostrea gigas) och slät havstulpan (Amphibalanus improvisus).  Generellt har metoderna inom övervakningen fungerat bra, men vissa oklarheter förekommer i metoden och undersökningstypen och behöver förtydligas. Båt med vinsch eller lindragare rekommenderas för flera av momenten då de är för tunga för att utföras säkert manuellt. Provtagningen är omfattande och tidskrävande varför samordning med olika nationella program kan ge vinster, dels ekonomiskt men även i form av att utnyttja den taxonomiska kompetensen inom dessa program.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 6.
    Bergkvist, Johanna
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Norlinder, Erika
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Fransson, Kerstin
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Övervakning av främmande arter i hamnar med förenklad provtagning enligt eRAS-metoden: Fältrapport 20202021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den andra fältundersökningen i Havs- och vattenmyndighetens nya övervakningsprogram av marina främmande arter har genomförts i sex stora internationella hamnar och en betydande marina. Lokalerna utgör ”hotspots” för främmande arter. Resultaten påvisar sex främmande arter av totalt 93 taxa.

    De relativt enkla provtagningsmetoderna visade sig vara effektiva för att påvisa förekomst av främmande arter i vattnet och på olika substrat i hamnar och marinor. Den nationella marina miljöövervakningens temaområde om biologisk störning har ett nystartat övervakningsprogram av marina främmande arter. Syftet är att genom att undersöka hotspots för introduktion av främmande arter så ökar möjligheten att upptäcka nyintroduktioner för landet och spridning till nya områden.

    Denna fältrapport sammanställer resultaten från andra fältsäsongen 2020 då undersöktes

    • Karlskrona
    • Karlshamn
    • Sölvesborgs och
    • Trelleborg hamn i Östersjön
    • Malmö hamn i Öresund samt
    • Halmstad hamn i Kattegatt

    Alla dessa hamnar har omfattande internationell sjöfart. Dessutom undersöktes Ystad marina med flera hundra båtplatser, nära Ystad hamn som är en av de största färjehamnarna i Sverige. Lokalerna utgör ”hotspots” där marina främmande arter förväntas introduceras till landet eller spridas från andra områden.

    Provtagningen genomfördes enligt ”Rapid assessment survey” (RAS) med semi-kvantitativ skattning av förekomst av främmande arter genom påväxtpaneler, skrap från olika substrat, bottenhugg och kvalitativ visuell inspektion av konstgjorda hårdbottenstrukturer i vattenmassan och vegetation. Genom så kallade artificiella habitat av krukskärvor i plastbackar som placerades på botten möjliggjordes nykolonisering av organismer. Det svenska förslaget på övervakningsmanual utvärderades samtidigt.

    Totalt hittades 93 taxa, varav sex anses främmande för svenska vatten som hittades i alla lokalerna. Genom RAS-metodiken och visuell inspektion identifierades 48 taxa varav fyra främmande. Metoderna artificiella habitat identifierade 65 taxa varav fem främmande, påväxtpaneler 27 taxa varav tre främmande.

    Förekomst av främmande arterna av speciellt intresse är australisk kalkrörsmask (Ficopomatus enigmaticus) och vitfingrad brackvattenskrabba (Rhithropanopeus harrisii). Dessa finns med på Helcom/Ospars ”Target species list” över arter som är av särskilt intresse inom barlastvattenkonventionen, på grund av deras negativa och skadliga påverkan på havsmiljön i Östersjön och Nordsjön.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 7.
    Bergström, Lena
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lagenfelt, Ingvar
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Sundqvist, Frida
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Andersson, Ingemar
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Andersson, Mathias H.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Zoologiska institutionen. Utförare miljöbevakning, Institut, Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
    Sigray, Peter
    Utförare miljöbevakning, Institut, Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
    Fiskundersökningar vid Lillgrund vindkraftpark: Slutredovisning av kontrollprogram för fisk och fiske 2002–20102013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Regeringen gav 2001 tillstånd till uppförande av en vindkraftpark på Lillgrund i Öresund. Slutliga villkor för verksamheten och omfattningen av uppföljningsprogrammet fastställdes av miljödomstolen 2002.  Lillgrunds vindkraftpark togs i drift under år 2008, och är den idag största fullföljda satsningen på havsbaserad vindkraft i Sverige. Fiskeriverket har genomfört undersökningar i området under åren före (2002–2005) respektive efter (2008–2010) anläggandet av vindkraftparken (baslinjeperiod respektive driftperiod). Syftet har varit att undersöka vindkraftparkens inverkan under driftfasen på bentisk (bottennära) och pelagisk (i fria vattnet levande) fisk samt fiskvandring. Undersökningarna har delvis varit integrerade med undersökningar utförda inom forskningsprogrammet Vindval som finansieras av Energimyndigheten. Arbetet har skett under kontinuerlig kontakt mellan Fiskeriverket och Vattenfall, som äger och driver vindkraftparken, samt tillsynsmyndigheten (Länsstyrelsen i Skåne län).

    Akustik (ljud) 

    • Den samlade ljudenergin från vindkraftparken under vattenytan genereras huvudsakligen genom vibrationer från växellådan.

    • En analys av den totala ljudnivån i området från Lillgrunds vindkraftpark visade ett samband mellan ljudnivån och antalet turbiner i vindkraft- parken (så kallad parkeffekt), där varje enskild turbin bidrar till att öka den totala ljudnivån i området.

    • Ljudmätningar vid Lillgrunds vindkraftpark visar att ljudnivåerna endast inom ca 100 meter från en turbin och vid höga vindstyrkor är tillräckligt höga för att medföra en risk att vissa arter av fisk påverkas negativt, i form av direkt flyktbeteende eller möjlig maskering av kommunikation.

    • Stressreaktioner kan förekomma även på längre avstånd än 100 meter från en turbin. Detta orsakas av att ljudet från turbinerna är kontinuerligt och högre än bakgrundsljudet inom vissa frekvenser.    

    Mätningar av undervattensljud utfördes på olika avstånd till enskilda turbiner, liksom på längre avstånd från hela vindkraftparken och på ett kontrollområde (Sjollen) 10 km norr om vindkraftparken. Resultaten visar att vindkraftverken producerar ett bredfrekvent buller under 1 kHz samt ett par toner där 127 Hz tonen är den kraftigaste (vibrationer från ett steg i växellådan). Av den samlade ljudenergin under vattenytan från vindkraftparken ligger större delen runt tonen 127 Hz.  De maximala beräknade ljudnivåerna, genererade av vindkraftverken vid full effekt (12 m/s), vid 1 m var 136 dB re 1µPa(RMS) för den av turbinerna dominanta 127 Hz (integrerad över 123–132 Hz) tonen och 138 dB re 1µPa(RMS) vid fullt spektrum (integrerad över 52–343 Hz). På ett avstånd av 100 m från en turbin gick nivåerna ner till 104–106 dB re 1µPa(RMS) för fullt 9 Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:18  spektrum, vilket är nära det lokalt uppmätta bakgrundsljudet i Öresund, men ljudnivån låg fortfarande omkring 23 dB över bakgrunden för 127 Hz tonen.

    En analys av den totala ljudnivån i området från Lillgrunds vindkraftpark visade ett samband mellan ljudnivån och antalet turbiner i vindkraftparken (så kallad parkeffekt). På nära håll (<80 m) dominerade den enskilda turbinen ljudmiljön med en beräknad utbredningsförlust på 17·log (avståndet). På längre avstånd (80 m till 7000 m) var utbredningsförlusten mindre än 17•log (avståndet). Detta förklarades av att de andra turbinerna i vindkraftparken bidrog till den totala ljudnivån. På längre avstånd (>7 km) verkade hela vindkraftparken som en punktkälla och utbredningsförlusten var återigen 17•log (avståndet).

    Ljudnivåer motsvarande de uppmätta och beräknade ljudnivåerna vid Lillgrunds vindkraftspark har inte visats ge några fysiska skador på fisk enligt befintliga publicerade vetenskapliga studier. Endast inom ca 100 m från en turbin och vid höga vindstyrkor var nivåerna tillräckligt höga för att medföra en risk att vissa arter av fisk påverkas negativt i form av direkt flyktbeteende eller möjlig maskering av kommunikation. Responsen beror på den individuella artens känslighet för ljud. Fiskar har visats bli stressade av att befinna sig i en konstant bullrig ljudmiljö, vilket i sin tur kan resultera till exempel i lägre tillväxthastighet eller påverka fortplantningen. Stress i allmänhet kan även i kombination med andra negativa faktorer öppna upp för sjukdomar m.m. på grund av försämrat immunförsvar. Djur kan dock välja att stanna kvar i ett område trots störningar, om området är tillräckligt viktigt för dess överlevnad eller fortplantning.

    Baserat på den beräknade ljudutbredningen omkring vindkraftparken skulle lax och ål teoretiskt kunna upptäcka 127 Hz tonen på 250 m respektive 1 km avstånd vid en driftseffektivitet på 60 och 100 %, vilket motsvarar vindstyrkorna på ca 6 och 12 m/s. De beräknade avstånden skulle begränsas av de båda fiskarternas hörselförmåga och inte av bakgrundsljudet i Öresund. För sill och torsk beräknades ett teoretiskt detektionsavstånd på mellan 13 respektive 16 km för en driftseffektivitet på 60 och 100 %. Detta avstånd skulle ha varit längre men begränsades för dessa arter av bakgrundsbruset i området. Beräkningarna anger alltså att fisk potentiellt kan detektera ljud från vindkraftparken på relativt långa avstånd. Lokala variationer av bottendjup och fysiska hinder som halvöar, t.ex. Falsterbonäset, kan dock ha en stor inverkan på förutsättningarna för den faktiska ljudutbredningen. 

    Bentisk (bottennära) fisk

    • Fisksamhällets utveckling på Lillgrund var likartat det i referensområdena under de studerade åren. För vindkraftparken som helhet noterades ingen effekt på fisksamhällets artrikedom, artsammansättning eller mängden fisk. 

    • Flera arter av bottenlevande fisk visade en ökad förekomst i närområdena för de enskilda vindkraftverken jämfört med på längre avstånd, framför allt ål (gulål), torsk, stensnultra och rötsimpa. Resultaten återspeglar mer sannolikt en omfördelning av fisk inom vindkraftparken, än en förändrad produktivitet eller en inflyttning från omkringliggande områden. Ansamlingen beror sannolikt på att vindkraftverkens fundament erbjuder möjlighet till skydd och födosök.

    • Effektavståndet inom vilken en ansamling kunde noteras skattades, för de olika arterna, till mellan 50 och 160 m från ett vindkraftverk.  

    Fiskens fördelning hade även ett visst samband med den lokala ljudmiljön, i form av en lägre grad av aggregation nära vindkraftverken vid högre ljudnivåer. Effekten var tydligast hos tånglake och ål (gulål). Omfattningen av effekten av ljud var dock lägre än aggregationseffekten till närområdet för tornen. Hos torsk sågs ingen respons i förhållande till ljudnivå.  Förändringar i fisksamhällets sammansättning över tid undersöktes i jämförelse med två referensområden. Av dessa hade det norra referensområdet (Sjollen) starkare marina inslag än det södra referensområdet (Bredgrund). Artsammansättningen vid Lillgrund hade likheter med båda referensområdena. 

    Resultaten av provfisken med ryssjor och nätlänkar indikerade att det inte skett någon kraftig förändring i artantal, artsammansättning eller mängd fisk efter det att anläggningen uppförts, sett till vindkraftparken som helhet. Hos enskilda arter noterades dock vissa förändringar. En ökad fångst av strandkrabba och ål (gulål) observerades under de två första åren av drift, men inte under det tredje året. Fångsten av tånglake ökade i alla områden under den studerade perioden, men i något mindre omfattning på Lillgrund än i referensområdena. För de övriga arterna skedde parallella förändringar på Lillgrund och på minst ett av referensområdena. Resultatet antyder att fisksamhället inom vindkraftparken i första hand påverkats av samma övergripande faktorer som fisksamhället i referensområdena, snarare än av skeenden inom vindkraftparken. 

    Vid en analys av fördelningsmönster nära tornen noterades en ökad förekomst i närområdet för vindkraftverken hos fyra av åtta studerade fiskarter, nämligen rötsimpa, stensnultra, torsk och ål (gulål). Effekten syntes redan efter det första året av drift och var likartad under samtliga tre studerade år. Hos tånglake sågs en svag effekt, som var signifikant endast i det utökade dataunderlaget från 2010. Aggregationen var tydligast inom ett avstånd på upp till 50–160 meter från vindkraftverket, med avseende på de olika arterna. En jämförelse av olika påverkansfaktorer baserat på data från 2010 visade att det observerade fördelningsmönstret i högre grad kunde förklaras av vindkraftparkens närvaro än av områdets djupförhållanden. Analysen indikerade även ett samband mellan mängden fisk och den lokala ljudmiljön, med en minskad förekomst av fisk vid högre ljudnivåer. Den tydligaste responsen sågs hos tånglake och ål. Hos torsk sågs ingen respons i förhållande till ljudnivå, och hos rötsimpa och strandkrabba sågs en respons endast under hösten. Omfattningen av effekten av ljud var dock lägre än aggregationseffekten till närområdet för tornen. Resultaten tolkades som att fisken aggregerades till området nära vindkraftverken under samtliga förhållanden, men att effekten var relativt svagare under förhållanden med högre ljudnivåer. Det vore lämpligt att återbesöka vindkraftparken efter några år för att följa den långsiktiga utvecklingen av fisk, och se om den observerade ansamlingen av vissa fiskarter nära vindkraftverken fortsatt, och eventuellt tilltagit till att även omfatta kvantitativa effekter. En av förutsättningarna för en sådan utveckling är att uttaget av fisk, till exempel genom fiske eller predation från marina däggdjur och fiskätande fågel, inte ökar i området.

    Pelagisk (i fria vattnet levande) fisk

    • Yrkesfisket efter sill i Öresund ökade kraftigt i omfattning norr om Sjollen och Öresundsförbindelsen under de första åren av drift för vindkraftparken, samtidigt som det i princip helt upphörde söder om denna linje. Förändringen skulle kunna antyda att Rügensillens vandring påverkats av Lillgrunds vindkraftpark. Även andra faktorer än vindkraftparken har dock bidragit, vilket gör det svårt att påvisa orsaksamband.

    Utvärderingen baserades på yrkesfiskets fångststatistik för Öresund (ICEs subdivision SD 23) och ICES fiskeoberoende statistik av vuxen sill (Rügensill) (ICES subdivision SD 21–23, västra Östersjön och södra Kattegatt) och yngeltätheter (ICES subdivision SD 24). Yrkesfisket efter sill i Öresund ökade kraftigt i omfattning norr om Sjollen och Öresundsförbindelsen under de första åren av drift för vindkraftparken, samtidigt som det i princip helt upphörde söder om denna linje. Orsaken kan troligtvis till stor del förklaras av regler om förbud mot drivgarnsfiske och en gynnsam prisutveckling för sill, men potentiellt även av tillkomsten av Öresundsförbindelsen år 2000. Vindkraftparkens eventuella effekter är dock svåra att särskilja från eventuella effekter av dessa faktorer eftersom en detaljerad upplösning i fångststatistik saknas för åren före byggstarten av Öresundsförbindelsen (före 1995). Den fiskerioberoende statistiken från ICES visade inga signifikanta samband mellan tätheten av sillyngel i västra Östersjön och antalet vuxen sill (3 år eller äldre) under efterföljande år i Öresund (ICES SD 21–24). En svag tendens finns dock till att beståndet utvecklats negativt under tidsperioden 1993–2010. Rügensillens förekomst och vandring genom Öresund påverkas sannolikt starkt av att den som population uppvisar stora svängningar mellan åren. Därtill kommer en eventuell överlappande inverkan i ljudbilden från vindkraftparken från Öresundsförbindelsen, som varit i funktion sedan år 2000.  Sammantaget gör faktorerna det svårt att visa tydliga resultat på om Rűgensillens vandring påverkats av Lillgrunds vindkraftpark.

    Fiskvandring 

    • Resultaten visar på att vindkraftparken vid Lillgrund inte utgör något definitivt vandringshinder för lekvandrande ål som kommer i kontakt med parken. En lika stor andel av de märkta och utsatta blankålarna (cirka en tredjedel) som naturligt passerade transektlinjen med mottagare vid Lillgrund före vindkraftparken kom till (baslinjestudien) passerade området under driftfasen 

    • Ingen statistisk skillnad gick att säkerställa i förflyttningstid för ål, men enstaka längre förflyttningstider vid större elproduktion (>20 % av maximala) skulle kunna tyda på att vissa ålar påverkades av vindkraftparken. Även att ålarna visade en tendens till att registreras vid något färre tillfällen än statistiskt förväntat innanför vindkraftparken vid låg produktion (<20 %) och vid något fler tillfällen än förväntat vid högre produktion (>20 %), skulle kunna tyda på att de har svårare att navigera förbi vindkraftparken vid högre produktion än lägre.    

    Inverkan på fiskvandring av vindkraftparken studerades genom märkning av vandrande ål (blankål). Totalt ingick över 300 akustiskt individmärkta ålar i försöket och av dessa bidrog drygt 100 med användbar information. Försöken under baslinjestudien påbörjades i liten skala redan år 2001 och avslutades 2005. Merparten av ålarna märktes och följdes under driftfasen (2008–2010). Samtliga märkta blankålar släpptes tillbaka till havet inom ett utsättningsområde söder om vindkraftparken.

    Resultaten visade att en lika stor andel av de märkta och utsatta blankålarna, cirka en tredjedel, passerade transekten (transektlinjen med mottagare) vid Lillgrund/ vindkraftparken både under baslinjeåren 2001–2005 och driftfasen 2008–2009. Den största andelen ålar passerade i den djupare delen av transekten vid farleden Flintrännan nära den danska gränsen vid Drogden under både driftfas (31 %) och baslinje (43 %). En något större andel av ålarna registreras som passerande i transektens östligaste del nära Klagshamn under drift fasen (14 %) jämfört med baslinjeperioden (5 %). Ett avvikande beteende som förekom under driftfasen var att enstaka individer vandrade tillbaka till utsättningsområdet. Det vanligast observerade beteendet under försöken 2010 var att ålen registrerades i rörelse söder om vindkraftparken med mer eller mindre nordlig kurs, utan att sen ha registrerats norr om den.  Spridningen i tidsåtgång för ålarnas förflyttning från utsättningsområde till passage av transekten genom vindkraftparken var mycket stor (från 4 till över 1000 timmar). Ingen statistisk skillnad gick att säkerställa i förflyttningstid, mellan perioder med låg produktion i vindkraftparken (<20 %) och perioder med hög produktion (>20 %) eller för individer som passerade genom eller utanför området för vindkraftparken. 

    Även om ålarna inte uppvisade något gemensamt, statistiskt signifikant beteende, kan förändringar i vandringsmönster finnas hos enskilda individer. Den icke statistiskt säkerställda spridningen mot längre förflyttningstider vid större produktion (>20 %) skulle kunna tyda på att vissa ålar påverkades av vindkraftparken. Andelen ålar med en förflyttningstid över en vecka (168 timmar) var 48 % under perioder med högre produktion (>20 %) jämfört med 28 % vid lägre produktion. Ingen skillnad i passagernas fördelning inom respektive utanför området för vindkraftparken går att visa. Ålarna visade dock en tendens till att registreras vid färre tillfällen än statistiskt förväntat innanför vindkraftparken vid låg produktion (<20 %) och vid fler tillfällen än förväntat vid högre produktion (>20 %). Ojämnheterna i fördelning, utifrån förväntat, skulle kunna tyda på att enstaka ålar har fördröjts något vid vindkraftparken vid högre produktion. Upptäcker ålarna vindkraftverken först på mycket nära håll och inte ändrar kurs får andra faktorer som strömhastigheten över grundområdet betydelse och kan göra vistelsen inne i området kortvarigare och registreringarna blir färre. Vid hög produktion kan ålarna tveka och/eller väja Förflyttningstid = den tid som förlöper från och med att den märkta ålen har blivit återutsatt, alternativt från första skymningen, till dess den passerar transekten med registrerande mottagare och registreras nära eller inom området för att sedan senare möjligen registreras vid transekten utanför vindkraftverken.  Mekanismerna bakom en eventuell påverkan från elektromagnetiska fält eller ljudbild är svåra att särskilja, då båda faktorernas påverkansområden kan sammanfalla. Vandringshastigheten uppvisade inget linjärt samband med storleken på produktionen i vindkraftparken.

    Slutsatser

    Kontrollprogrammet vid Lillgrund har medfört en värdefull ökning av kunskapen om hur havsbaserad vindkraft kan påverka fisk. I dagsläget är erfarenhetsbaserade studier från havsbaserade vindkraftverk i drift fortfarande få, även internationellt.  Resultaten av tre års uppföljande driftstudier visar att effekterna av vindkraftparken på fisk och fiske varit begränsade. Bland de tydligaste resultaten var en attraktionseffekt (rev effekt) på bottenlevande fisk från vindkraftsfundamenten med tillhörande erosionsskydd. Utöver detta noterades effekter på den lokala ljudmiljön i form av ökat buller i Öresund, och resultaten av ålspårningarna skulle kunna tyda på att vissa ålar påverkades av vindkraftparken i sin vandring. En viss försiktighet bör dock gälla med att tillämpa resultaten i andra havsområden och i större skala. Undersökningarna har pågått i tre år och speglar ett korttidsperspektiv. Lillgrunds vindkraftpark utgör även en av de första storskaliga vindkraftparkerna och ligger placerad i ett område med frekvent, och bullrande, fartygstrafik och frekventa och stora växlingar i omvärldsparametrar, som salthalt och ström. En av de främsta kunskapsluckorna efter slutförandet av dessa undersökningar är bristen på studier över längre tidsperioder, för att studera långsiktiga ekologiska effekter av till exempel en reveffekt. Lämpligen återbesöks vindkraftparken efter några år för att följa den långsiktiga utvecklingen av fisk, och se om den observerade ansamlingen av vissa fiskarter nära vindkraftverken fortsatt, och eventuellt tilltagit till att även omfatta kvantitativa effekter. Studier behövs även kring om stress kan påverka de fiskarter/ individer som väljer att söka sig till de revliknande fundamenten och dess mer bullriga ljudmiljö. Ytterligare studier, framför allt för Östersjöns del, behövs även vad avser kumulativ påverkan på långvandrande fisk som blankål.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 8.
    Bergström, Lena
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lagenfelt, Ingvar
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Sundqvist, Frida
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Andersson, Ingemar
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Andersson, Mathias H.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Zoologiska institutionen. Utförare miljöbevakning, Institut, Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
    Sigray, Peter
    Utförare miljöbevakning, Institut, Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
    Study of the Fish Communities at Lillgrund Wind Farm: Final Report from the Monitoring Programme for Fish and Fisheries 2002–20102013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    In 2001, the Swedish Government authorised the construction of an offshore wind farm at Lillgrund in the Öresund Strait between Denmark and Sweden. In 2002, the Environmental Court defined the final terms and conditions for the wind farm development and the extent of the monitoring programme required.  Lillgrund wind farm came into full operation in 2008, and is currently the largest offshore wind farm in operation in Sweden.  The Swedish National Board of Fisheries conducted a monitoring programme, in the area, in the years before (2002–2005) and after (2008– 2010) the construction of the wind farm; a base line study and a study when the wind farm was operational, respectively. No investigation was conducted during the construction phase. The aim was to investigate the impact of the wind farm during the operational phase on the benthic and pelagic fish as well as on fish migration. These studies have partly been integrated into work conducted as a part of the Vindval Research Programme, funded by the Swedish Energy Agency.

    Acoustics (sound) 

    • The overall sound energy from the wind farm under water is mainly generated by vibration from the gearbox.

    • An analysis of the sound pressure level for the wind farm area, showed a correlation between noise level and the number of turbines in the wind farm (the so called park effect), where each individual turbine helps to increase the overall noise level in the area. 

    • Sound measurements from Lillgrund wind farm showed that noise levels within a distance of 100 metres from a turbine at high wind speeds are high enough to be a risk for some species of fish to be negatively affected, e.g. in the form of direct escape behaviour, or masking of vocal communication between individuals. 

    • Stress reactions can also occur at distances of more than 100 metres from a turbine. This is due to the fact that the noise from the turbines is continuous and louder than the ambient noise levels within some frequencies.   

    Measurements of the underwater noise levels were carried out at varying distances from individual turbines, from longer distances away from the entire wind farm as well as within a reference site (Sjollen) 10 km north of the wind farm. The results show that the wind farm produces a broadband noise below 1 kHz as well as one or two tones where the 127 Hz tone is the most powerful (vibrations from the first stage in the gear box). The majority of the overall underwater sound energy from the wind farm lies around the tone of 127 Hz.  The maximum noise levels, generated by the wind turbine, working at full production (12 m/s), at 1 m were 136 dB re 1µPa(RMS) for the dominant tone of the turbine which was 127 Hz (integrated across 123–132 Hz) and 138 dB re 1µPa(RMS) at the full spectrum (integrated across 52–343 Hz). At a distance of 100 m from the turbine, the noise levels are reduced to 104–106 dB re 1µPa(RMS) across the full spectrum, which is close to the locally measured ambient noise in the Öresund Strait, but the noise level was still around 23 dB above the background level for the 127 Hz tone.

    An analysis of the sound pressure level for the wind farm area showed a correlation between noise level and the number of turbines in the wind farm (called the park effect). Close to the wind farm (<80 m), the noise environment was dominated by the individual wind turbine with a calculated sound propagation loss of 17•log (distance). At greater distances (80 m to 7000 m) the sound propagation loss was non-linear and less than 17•log (distance). This is explained by the fact that the other turbines in the wind farm contributed to the total noise level. At even greater distances (>7 km) the entire wind farm functioned as a point source and the sound propagation loss was once again measured as 17•log (distance). The noise levels equivalent to those recorded and calculated from Lillgrund wind farm have not been shown to cause any physical injury to fish according to the current published scientific literature. It was only within some 100 metres from a turbine at high wind speeds that the noise levels were high enough to result in the risk of negative effects on some species of fish in the form of direct escape behaviour or possible masking of communication. The response depends upon the individual species’ sensitivity to sound. Fish have been shown to become stressed when they find themselves in a consistently noisy environment, which in turn can result in for example, lower growth rates or can have an impact on reproduction. Stress in general can also, in combination with other negative factors, make them more susceptible to disease etc., due to an impaired immune system. Animals can choose however, to remain in an area despite the disturbance, if the area is sufficiently important for their survival or reproduction.  Based on the calculated sound propagation around the wind farm, salmon and eel could theoretically detect the 127 Hz tone at 250 m and 1 km distances respectively at a productivity rate of 60 and 100 %, which is equivalent to a wind speed of approximately 6 and 12 m/s. The calculated distances would be limited by the hearing ability of both fish species and not the background noise levels in the Öresund Strait. For herring and cod, the theoretical detection distance was calculated to be between 13 and 16 km respectively for a production rate of 60 and 100 %. This distance should have been greater, but is limited for these species due to the ambient noise levels in the area. These calculations indicate that fish can potentially detect sound from the wind farm at relatively long distances. Local variations with regard to depth and physical barriers such as peninsulas, e.g. Falsterbonäset in the southern end of the Öresund Strait, can however, have a large impact on the actual sound propagation. 

    Benthic Fish

    • The temporal development of the fish community in Lillgrund was similar to that observed in the reference areas during the study period. For the wind farm as a whole, no effect was observed on species richness, species composition or on the abundance of fish. 

    • Several species of fish however, showed an increase in abundance close to the wind turbines compared with further away, especially eel (yellow eel) (Anguilla anguilla), cod (Gadus morhua), goldsinny wrasse (Ctenolabrus rupestris) and shorthorn sculpin (Myoxocephalus scorpius). The results reflect a redistribution of fish within the wind farm, rather than a change in productivity or migration from surrounding areas. The increase in abundance is probably due to the wind turbine foundations providing an opportunity for protection and improved foraging. The distance within which an increased abundance could be observed was estimated, for different species, to be between 50– 160 metres from a wind turbine. 

    • Fish distribution may to some extent have been influenced by the local acoustic environment, as a lower degree of aggregation close to the wind turbines at higher noise levels. The effect was most obvious for eelpout and eel (yellow eel). No response was seen for cod in relation to sound levels.   

    Changes in the species composition of the fish communities over time were studied in comparison with two reference areas. Of these, the northerly reference area (Sjollen) had a larger marine component than the southern reference area (Bredgrund). The species composition at Lillgrund had similarities with both of the reference areas.  The results from fish sampling with fyke nets and gill net series indicate that there have been no significant changes in the number of species, the species composition or the fish abundance after the wind farm was built, looking at the wind farm as a whole. Some changes have however been noted in relation to individual species. An increased catch of shore crab and eel (yellow eel) was observed during the first two years of production, but not in the third year. The catch of eelpout increased in all areas during the period studied, but to a slightly lesser extent at Lillgrund when compared to the reference areas. For the other species, the changes observed at Lillgrund were similar to at least one of the reference areas. These results suggest that the fish communities within the wind farm were primarily affected by the same general environmental conditions as the fish communities within the reference areas, rather than by the effects of the wind farm.  An analysis of the distribution patterns of fish close to the turbines showed an increased abundance in the immediate vicinity of the wind turbines in four of the eight species of fish studied: specifically shorthorn sculpin, goldsinny wrasse, cod and eel (yellow eel). The effects were seen already after the first year and were similar over all three years studied. An effect was also identified for eelpout, but only in 2010. The aggregation effect was seen within a distance of 50–160 metres from the wind turbines, different for the different species.  A comparison of the relative effect of different factors, based on the data from an extended survey in 2010, showed that the observed distribution pattern could be explained to a larger extent by the presence of the turbines rather than the underwater topography of the area. The analysis also indicated weak effects of the local acoustic environment on fish distribution patterns, with a reduced presence of fish at higher noise levels. The response was strongest for eelpout and eel. No response in relation to noise level was seen for cod. For shorthorn scuplin and common shore crab a response was seen only 11 Swedish Agency for Marine and Water Management Report 2013:19  during the autumn. The magnitude of the effect of noise was, however, lower than the aggregation effect. Hence, fish aggregated close to the wind turbines in all conditions, but the effect was weaker when the noise levels were higher. It is recommended that the the wind farm area is reinvestigated after a number of years to follow the long-term development of the fish populations, and to see if the aggregation effect observed continues and potentially also increases over time. A prerequisite for a long term positive development of fish abundance is that the removal of fish, such as from fishing or predation by marine mammals and fish-eating birds, does not increase in the area. 

    Pelagic Fish

    • There was a dramatic increase in commercial fishing for herring north of the Öresund Link (close to the north of the wind farm) in the first years of operation of the wind farm, in contrast to south of the bridge that forms a part of the Öresund Link, where it virtually completely stopped. This change may imply that the Rügen herring migration was affected by the Lillgrund Wind Farm. Due to the fact that there were other factors in addition to the wind farm contributing to the herring movements, it proved difficult to identify any correlation.   

    The evaluation was based on catch statistics from the commercial fisheries in the Öresund Strait (ICEs subdivision SD 23) and fisheries independent statistics from ICES for adult herring (Rügen herring) (ICES subdivision SD 21–23, western Baltic Sea and southern Kattegatt) and density of juvenile fish (ICES subdivision SD 24). There was a dramatic increase in commercial fishing for herring north of the Öresund Link in the first years of operation of the wind farm, in contrast to south of the bridge where it virtually completely stopped. The reason may be largely explained by the regulations banning drift-net fishing and a favourable market for herring, but potentially also because of the Öresund Link which was completed in 2000.The potential impacts of the wind farm are therefore difficult to distinguish from the impacts of these other factors because detailed resolution in the catch statistics are missing from the years before 1995 prior to the start of the building work on the Öresund Link. The statistics independent of commercial fishing from ICES showed no significant correlation between the density of herring juveniles in the western Baltic Sea and the number of adult herring (3 years old or more) in the following years in the Öresund Strait (ICES SD 21–24). There was however a weak tendency towards a negative development of the fish population over the period 1993 – 2010. The presence of Rügen herring and their migration through the Öresund Strait is likely strongly influenced by the fact that the population shows large fluctuations between the years. In addition, there is a possible overlapping effect on the soundscape from the wind farm and the Öresund Link, which has been in use since 2000.  Overall, the variety of factors together mean that it is difficult to identify any clear results with regard to if the migration of Rűgen herring is influenced by Lillgrund wind farm.

    Fish Migration 

    • According to the results from this work, the wind farm at Lillgrund is not a barrier for the migration of the eels that come into contact with it. An equally large proportion of the tagged and released silver eels (approximately one third) passed the transect line with receivers, at Lillgrund both before the wind farm was constructed (baseline study) and after it was in operation. 

    • There was no statistically significant difference indicating any alteration in the migration speed of eels, but there were occasional longer migration times when the wind farm was working at higher levels of production (>20 % of maximum) which may indicate that some eels are affected by the wind farm. The fact that the eels also showed a tendency towards being noted on fewer occasions than expected within the wind farm at low productivity (<20 %) and on slightly more occasions than expected at higher productivity (>20 %), could indicate that they have greater difficulty in navigating past the wind farm at higher levels of productivity than lower. 

    The impact of the wind farm on migration was studied via tagging of migrating silver eels. In total, 300 acoustically individually tagged eels were included in the study and of these, 100 contributed with useable information. The baseline study period started on a small scale in 2001 and ended in 2005. The majority of the eels were tagged and monitored during the production period (2008– 2010). All tagged silver eels were released south of the wind farm. 

    The results showed that an equally large proportion of the tagged and released silver eels; approximately one third, passed a transect with receivers at Lillgrund wind farm, both during the baseline period 2001–2005, and when it was in production 2008–2009. The greatest proportion of eels passed through the deeper part of the transect by the navigation channel Flintrännan close to the Danish border at Drogden during the production phase (31 %) and baseline period (43 %). A somewhat larger proportion of the eels were registered passing the most easterly part of the transect, close to Klagshamn, during the production phase (14 %) compared with the baseline period (5 %). A behaviour which occurred during the production phase, was that some individuals moved back to the release site, after being in the vicinity of wind farm. The most commonly observed behaviour during the study in 2010 was that an eel was registered moving south of the wind farm in a more or less northerly direction, but without being registered to the north of the wind farm.  The range in the time taken for the movement of the eels from the release site to the transect running through the wind farm was very great, from four to more than 1000 hours. There was no statistically significant difference in the time taken to travel, between periods with low production (<20 % of maximum) and periods with high production (>20 %) or for individuals which passed through or outside of the wind farm.  Even if the eels did not show any statistically significant behaviour, changes in movement patterns may occur for some individuals. The fact that there was a tendency towards longer periods of time taken for movement at higher production levels (not statistically significant) (>20 %) could indicate that some individual eels are influenced by the wind farm. The proportion of eels that took more than a week (168 hours) to make the journey was 48 % during the period with higher production (>20 %) compared with 28 % at lower production. No significant difference in the proportion of passes within or outside of the wind farm respectively could be shown. The eels showed however, – a tendency of being recorded on fewer occasions than expected inside the wind farm at low production levels (<20 %) and on more occasions than expected at higher production levels (>20 %). The irregularities in the proportions, compared with the expected result, could indicate that individual eels stayed longer in the wind farm when it was functioning at higher productivity. If the eels discover the wind turbine only when they are very close and do not change course, then other factors such as the speed of the current across the shallow marine areas become significant and can mean that the time spent in the area is shorter and records fewer. At high productivity, the eels may hesitate and/or divert their course and be recorded from close to or within the area, to then be recorded on the transect outside of the wind farm.  The mechanisms that lie behind the possible impact from the electromagnetic field or the noise pattern are difficult to distinguish, as both can have an impact on the same areas. Travelling speed showed no linear relationship with the level of production in the wind farm. 

    Conclusions

    The study at Lillgrund has resulted in an increase in the understanding of how offshore wind farms can affect fish, which is very valuable. Even within an international context, there are currently very few experience-based studies of offshore wind farms in operation.  The results from three years of monitoring during the operational phase show that the effects of the wind farm on fish populations and fishing were limited. One of the clearest results showed that some benthic fish species were attracted to the foundations of the wind turbines with their associated scour protection (reef effect). In addition, the effect on the local noise environment in the form of increased noise in the Öresund Strait was documented. The results of the eel tracking study may indicate that some eels are influenced by the wind farm on their migration. Some care should be taken however, when applying the results of these studies in other offshore environments and on a larger scale. The monitoring has only been carried out for three years and thus reflects only a short-term perspective. Lillgrund wind farm is also one of the first large-scale wind farms and is situated in an area with regular and noisy shipping traffic and both frequent and large variations in environmental factors such as salinity and currents.  A key knowledge gap that remains after the completion of this work is the lack of studies over a longer period of time, to help identify the long term ecological effects of, for example, the reef effect. Ideally, the wind farm should be re-visited after a number of years to see how the fish populations have developed over the longer term, and see if the observed aggregation of certain fish species close to the wind turbines continues, and to possibly see if any quantitative effects have taken place. Studies are also required in relation to how stress may affect fish species/individuals which choose the reef-like foundations and their noisier environment. Additional studies, primarily for the Baltic Sea, are also required to establish if there are any cumulative effects on migratory fish such as silver eels.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 9. Degerman, Erik
    et al.
    Calles, Olle
    Näslund, Ingemar
    Wickström, Håkan
    Påverkan på strömlevande fisk: Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått  och bästa möjliga teknik för vattenkraft2013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En anläggning av en damm i ett strömmande vattensystem får stor inverkan på fiskfaunan även om en fungerande fiskväg anläggs genom själva dammkroppen. Orsaken är att ett lugnvatten skapas i ett tidigare strömmande område. Som en följd kommer fiskfaunan att förändras och arter som är anpassade till lugnvatten kommer att dominera över den tidigare strömfiskfaunan. Fiskfaunan förändras både uppströms, nedströms och i det nya lugnvattnet. 

    De fiskar som gynnas av anlagda lugnvatten ökar predationen på strömfiskar som öring, harr och lax som lever på platsen eller försöker passera igenom lugnvattnet. Även andra vandrande arter påverkas, t.ex. ål. Vid höga migrationsförluster kommer bestånden av vandrade fisk att missgynnas. Detta innebär en direkt förlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i form av fiske.

    Några av de studier som redovisas har observerat stor dödlighet hos utvandrande smolt av öring och ål även i mycket små dammar, dammar ovanför små strömkraftverk, dammar för närsaltretention eller i spegeldammar nedströms kraftverk.  Effekten av även små dammar är stor och i möjligaste mån skall man undvika att anlägga konstgjorda lugnvatten i strömmande vattendragsavsnitt. Den bästa möjliga tekniken vid anläggning av fiskvägar förbi mindre dammar kan därför vara att anlägga fiskvägen förbi både dammbyggnaden och lugnvattnet. Vidare bör man undvika att anlägga spegeldammar eller andra konstgjorda lugnvatten i tidigare strömhabitat.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 10.
    Ekstam, Börje
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Linnéuniversitetet, LNU.
    Åtgärdsprogram för skaftslamkrypa: Elatine hexandra [Lapierre] DC.2013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Det här är ett vägledande men inte legalt bindande aktionsprogram för att förbättra situationen för den starkt hotade (EN) kärlväxten skaftslamkrypa (Elatine hexandra).

    Skaftslamkrypa är en i Sverige primärt ettårig, vattenlevande kärlväxt inom familjen slamkrypeväxter (Elatinaceae). Skaftslamkrypa växer oftast på sorterad sandig-moig mineraljord med ett tunnare lager av gyttja eller ävja. Arten påträffas i regel på grunda sötvattenstränder med måttlig exponering av våg- och vattenrörelser. Skaftslamkrypans kärnförekomst är sjöar med klart vatten och nära neutralt pH-värde (mineralfattiga och oligo – mesotrofa klarvattenssjöar). Arten är påträffad i cirka 55 sjöar och vattendrag efter 1980 och klassas som starkt hotad i den senaste svenska rödlistan. Under senare årtionden är skaftslamkrypa i huvudsak funnen i avrinningsområden som mynnar i Västerhavet, i Värmlands, Västra Götalands, Jönköpings, Hallands och Kronobergs län.

    Det största hotet mot skaftslamkrypa är försämrad vattenkvalitet. Försurning, eutrofiering och brunifiering är tre faktorer som påverkar skaftslamkrypa negativt. Andra allvarliga hot är strandnära markexploatering, som en konsekvens av ändringar i lagstiftning (strandskyddslagen), och vattenregleringar vilka på olika sätt påverkar populationernas reproduktionsförmåga. Åtgärdsprogrammet föreslår åtgärder vars syfte är att motverka försurning, brunifiering, eutrofiering och vattengrumling samt åtgärder vilka syftar till att naturvårdens intressen i högre omfattning beaktas vid omprövning av vattenregleringar. Flera av de föreslagna åtgärderna syftar till att sprida kännedom om skaftslamkrypa. Här ingår framtagande av en informationsfolder, information till naturvårdshandläggare och planeringskontor på berörda kommuner samt att tillgängliggöra bevaranderelevant kunskap om arten i VISS (Vatteninformationssystem Sverige).

    Fältstudier rörande hur reproduktion och överlevnad påverkas av vattenregleringar samt artens nuvarande utbredning i form av plantor och fröbanker föreslås också i åtgärdsprogrammet. Resultatet av de föreslagna inventeringarna avses ligga till grund för förslag på vilka sjöar som skulle kunna vara aktuella för restaureringsåtgärder. Åtgärdsprogrammets giltighetstid är 2013-2018 och kostnaden är beräknad till 1 430 000 kronor.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 11.
    Florin, Ann-Britt
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Jonsson, Anna-Li
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Gisselman, Fredrik
    Enetjärn natur.
    Svartmunnad smörbult: en invasiv främmande art i våra svenska vatten2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Svartmunnad smörbult, Neogobius melanostomus, kommer ursprungligen från området runt Svarta havet och Kaspiska havet och har spridit sig med fartygstrafik till Östersjön och Stora Sjöarna i Nordamerika. Den har många egenskaper som gynnar en invasiv fiskart: den är tålig och klarar temperaturer från -1 °C till + 30 °C och den kan fortplanta sig i både söt- och saltvatten, den blir könsmogen tidigt och kan leka flera gånger under en säsong och dessutom vaktar hanen boet vilket ökar överlevnaden av rom och yngel.

    Svartmunnad smörbult upptäcktes i Östersjön första gången 1990, i Gdanskbukten Polen. Därifrån har den spritt sig, främst med människans hjälp, till stora delar av Östersjöns kuster och i enstaka fall även upp i sötvatten. I Sverige upptäcktes den i Karlskrona 2008 och idag finns etablerade bestånd åtminstone i Blekinges östra skärgård, Kalmarsund och södra Stockholms skärgård liksom i och utanför hamnområden runt Gotland och Göteborg.

    Svartmunnad smörbult är klassad i Sverige att ha mycket hög risk för stora negativa effekter på ekosystemet. Den utgör ett hot mot biologisk mångfald genom att den kan konkurrera ut andra arter med liknande livsmiljöer som t.ex. tånglake och skrubbskädda men också genom att den äter rom och yngel och kan beta ned musselbankar. Den kan också ha en positiv effekt genom att vara föda för rovfisk som t.ex. abborre eller torsk och för fiskätande fågel. Ekosystemtjänster som livsmedelsförsörjning och rekreation kan påverkas både positivt eller negativt av arten beroende på om svartmunnad smörbult är åtråvärd som fångst eller inte. På samma sätt påverkas ekonomin negativt om den minskar förekomsten av kommersiella arter och gör fritidsfisket mindre attraktivt men positiva om det utvecklas en marknad för den. I ursprungsområdet är den en uppskattad matfisk men i Sverige finns ännu ingen avsättning.

    De mest kostnadseffektiva åtgärderna för att förhindra negativa effekter av främmande arter är att förebygga deras etablering. För svartmunnad smörbult är det i de flesta fall för sent men inrapportering vid tidig upptäckt och snabba åtgärder vid fynd i nya lokaler är av stor vikt för att minimera ytterligare spridning och negativ påverkan. De samhällsekonomiskt mest gynnsamma bekämpningsåtgärderna (då effekter på ekonomin ges samma vikt som effekter på ekosystem), bedöms vara gynnandet av rovfisk genom habitatskydd och fiskereglering och främjande av ett selektivt kommersiellt fiske. Den troligen viktigaste åtgärden för att förhindra spridning av invasiva arter är rening av barlastvatten men då detta innebär en mycket hög kostnad blir istället de samhällsekonomiskt mest fördelaktiga begränsningsåtgärderna informationsinsatser och förbud av utkast. Arten är dock inte upptagen på EU:s lista över invasiva främmande arter som medlemsländerna är tvingade att vidta åtgärder mot utan alla åtgärder mot arten sker idag på frivillig basis.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 12. Gustafsson, Anna
    et al.
    Johansson, Gustav
    Persson, Johan
    Hansen, Joakim
    Arvidsson, Mia
    Fiskreproduktion i naturtyperna estuarier (1130) och laguner (1150) i Bottenviken och Bottenhavet: Pilotdrift och utvärdering 20142014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport presenterar en pilotdrift av uppföljning av fiskreproduktion i habitatdirektivets naturtyper laguner 1150 och estuarier 1130 enligt Havs- och vattenmyndighetens föreslagna undersökningstyp Yngelprovfiske med små undervattensdetonationer. Syftet var att undersöka hur provfiske enligt den framtagna manualen fungerar i stor skala och hur väl metoden möter kraven för biogeografisk uppföljning. Undersökningen omfattade 42 områden av naturtyp laguner (naturtypskod1150) och estuarier (naturtypskod 1130) i havsbassängerna Bottenhavet och Bottenviken. Hälften av områdena ingår i naturvårdsnätverket Natura 2000 och hälften saknar motsvarande skydd.   

    Resultaten visar stor variation mellan områden och provtagningsstationer samt att mycket litet av variansen i fiskyngelsamhället kan härledas till bassäng, naturtyp och naturskydd. Tidigare studier har visat att öppenhet mot havet och vattnets utbytestid är starka strukturerande faktorer för både fiskyngel och bottenvegetation. För att förklara variationen mellan områden är det därför önskvärt att hänsyn tas till åtminstone dessa faktorer vid inventeringar och analyser.  

    Resultaten ger stöd åt biogeografisk uppföljning på marin atlantisk och baltisk nivå så till vida att de två undersökta östersjöbassängerna sinsemellan uppvisade mycket små skillnader. En jämförelse med Egentliga Östersjön samt med marin atlantisk region bör genomföras för att vidare undersöka detta. Att skillnaderna var små mellan naturtyperna laguner och estuarier indikerar att denna indelning har låg biologisk relevans. Merparten av de områden som valts ut som estuarier i föreliggande studie uppfyller dock inte Naturvårdsverkets kriterier för naturtypen då årsmedelvattenföringen till områdena är alltför låg. Dessa områden måste därför anses vara tveksamma representanter för naturtyp estuarier.  

    Precisionsberäkningar visar att flera variabler (antalet arter, antalet typiska arter, Shannons diversitetsindex och andelen rovfisk) var möjliga att med uppdragets omfattning provta på acceptabel nivå. Precisionen för abundans av enskilda arter av fiskyngel var dock dålig vilket försvårar uppföljning av bevarandestatus med nuvarande målindikator för rekrytering.  I rapporten diskuteras för- och nackdelar med undersökningstypen. Förslag lämnas för att förtydliga och förbättra manualen, sett inte bara till själva provfisket utan också vad gäller förberedelser och efterarbete.  

    Projektet är ett samarbete mellan Havs- och vattenmyndigheten och ArtDatabanken samt länsstyrelserna i Uppsala, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Provfiske och resultatredovisning utfördes av Naturvatten AB i samarbete med JP Aquakonsult KB, Hydrophyta Ekologikonsult, Hansen EcoResearch samt Aquanalys med Länsstyrelsen i Gävleborg som beställare.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 13.
    Havenhand, Jon
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Dahlgren, Thomas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Havsplanering med hänsyn till klimatförändringar: An Assessment of the Theoretical Basis, and Practical Options, for Incorporating the Effects of Projected Climate Change in Marine Spatial Planning of Swedish Waters2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den globala klimatförändringen orsakar omfattande förändringar i arters utbredning, ekosystemens samhällsstruktur och ekosystemtjänster. Uppvärmningen av havsvattnet flyttar arters utbredning norrut, och stressar fastsittande arter som t.ex. koraller. Havsförsurning påverkar redan kallvattensarter och hotar många andra arter och ekosystem. Inom vår region har temperaturen i Östersjön under de senaste 150 åren stigit med 1-2 grader och årstidsväxlingar har förändrats, med tidigare (och längre) somrar med varma temperaturer under de senaste fyra decennierna. Andra beräkningar baserade på modeller visar på fortsatt ytterligare förändring mot slutet av detta sekel, med ytterligare genomsnittlig uppvärmning med 2-4 °C, genomsnittlig utsötning med upp till 2 salthaltsenheter, och genomsnittlig minskning av syrekoncentrationer i djupvattnet med 0,5-4 mgO2 .ml-1. Dessa modeller visar också att förändringar kommer att variera mycket över rumsskalor från 10 till 100 kilometer. Modellprognoser indikerar också att 50-80% av havsisen i norra Östersjön kommer att gå förlorad i slutet av seklet. Även om litteraturen om klimatförändringseffekter i svenska kustvatten fortfarande är relativt liten är det tydligt att klimatförändringarna redan har effekter på svenska marina arter, och att prognoserna indikerar större effekter under de kommande årtiondena. Förutom direkta effekter på enskilda arter har klimatförändringar också indirekta effekter, och potentiellt också kaskadeffekter, på nyckelarter i ekosystemet, vilket för Östersjön kan vara betydande. Sannolikheten för stora förändringar i marina ekosystem och den biologiska mångfalden i hela svenska kustvatten är således hög. Dessa förändringar i ekosystemets sammansättning och mångfald är kritiska eftersom många skyddade områden är etablerade för att bevara viktiga arter och eftersom ekosystemets funktion och motståndskraft mot klimatförändringarna är starkt relaterade till biologisk mångfald. Förlust av biologisk mångfald har visat sig minska ekosystemets funktion, vilket leder till förlust av produktivitet, resurskollaps och ökad känslighet för störningar.  Att införliva relevant teori i havsplanering för att behålla viktiga ekosystemtjänster under ett förändrat klimat är givetvis klok resursanvändning. Vi vill dock påpeka att teori så väl som empirisk kunskap – särskilt när det gäller biologisk mångfald, ekosystemets funktion och klimatets konsekvenser för tillhandahållandet av marina ekosystemtjänster – fortskrider snabbt. För att behålla det framtida värdet av våra marina resurser bör kunskapen uppdateras regelbundet. I detta PM sammanfattar vi relevant teori och kunskap för att ta itu med åtgärder som inriktar sig mot målarter, biologisk mångfald, populationers avgränsningar och potentialen för att arter kan få skydd mot miljöförändringarna i sk ”klimatrefuger”.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 14.
    Hertonsson, Pia
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, Ekoll AB.
    Nyström, Per
    Utförare miljöbevakning, Företag, Ekoll AB.
    Stenberg, Marika
    Utförare miljöbevakning, Företag, Ekoll AB.
    Åtgärdsprogram för temporära sötvatten: med fokus på organismer i naturbetesmarker, hällkar och alvarmiljöer2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Det här åtgärdsprogrammet fokuserar på temporära sötvatten och de organismer som lever i sådana miljöer. Med temporära vatten menas små stillastående sötvattensamlingar som utmärker sig genom att periodvis torka ut. Dessa saknar tillflöde i form av rinnande vatten och är således helt grundvatten- eller nederbördsförsörjda. Temporära vatten bildas i sänkor i landskapet eller i fördjupningar i berghällar. Det är en heterogen grupp av naturtyper, dit allt från små regnpölar till större vattensamlingar i betesmarker räknas in. Den främsta anledningen till att temporära vatten, och många av deras organismer drabbats negativt, är att de har försvunnit vid de omfattande utdikningar som gjorts under många år till fördel för åkermark.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 15.
    Huseby, Siv
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå marina forskningscentrum, UMF.
    Naturtypsbestämning av utsjöstationer i Bottniska viken2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Fyra utsjöstationer, som ingår i den nationella miljöövervakningen i Bottniska viken, har i denna undersökning naturtypsbestämts enligt art- och habitatdirektivets naturtyper och EUNIS/HUB. Stationerna provtogs med Van Veen huggare och den taxonomiska analysen utfördes på lab. För utsjö finns tre möjliga Natura 2000-naturtyper: 1110 sandbankar, 1170 rev och 1180 bubbelstrukturer. Ingen av de fyra stationerna passade beskrivningen av några av dessa tre möjligheter och klassades därmed inte som naturtyp enligt habitatdirektivet. Alla stationer hade lerigt sediment (>90%) med inslag av lite sand, silt eller noduler. Vid alla stationer dominerade amphipod-arterna Monoporeia affinis och/eller Pontoporeia femorata och stationerna bedömdes som ABH3N1 baltisk afotisk lerigt sediment dominerad av Monoporeia affinis och/ eller Pontoporeia femorata.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 16.
    Johansson, Gustav
    Utförare miljöbevakning, Företag, Hydrophyta Ekologikonsult.
    Åtgärdsprogram för sällsynta kransalger längs kusten: Raggsträfse Chara horrida L.J.Wahlstedt, 1862 Barklöst sträfse Chara braunii C.C.Gmelin, 1826 Axsträfse Lamprothamnium papulosum (K.Wallroth) J.Groves, 19162020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Åtgärdsprogram för sällsynta kransalger längs kusten

    Kransalger som växer runt våra kuster men hotas av ökad näringsbelastning och en omfattande exploatering av arternas livsmiljö. Åtgärdsprogrammet har som mål att det ska finnas livskraftiga bestånd av de tre arterna raggsträfse, barklöst sträfse och axsträfse över hela deras potentiella utbredningsområde längs svenska kusten.

    Kransalger växer på mjukare bottnar där finare sediment kan ansamlas. Arterna som växer runt våra kuster förekommer därför generellt i relativt vind- och vågskyddade miljöer, i grunda skyddade vikar och vid flodmynningar. Kransalgsmiljöer är viktiga uppväxtmiljöer för fisk.

    Arterna i programmet nedan är mycket känsliga för ökad näringsbelastning och inte minst den tillväxt av fintrådiga alger som övergödning medför. Även en omfattande exploatering av arternas livsmiljö och annan fysisk störning såsom muddring och båttrafik är betydande hot mot arterna.

    Känslighet för övergödning och att arterna delar hotbild med många arter i vind- och vågskyddade miljöer gör arterna till lämpliga indikator- och/eller paraplyarter.

    • Raggsträfse (Chara horrida) påträffas i brackvatten utmed Östersjökusten, från gränsen mellan Skåne och Blekinge till norra Uppland samt runt Öland och Gotland. Raggsträfse är troligen endemisk för Östersjön och har utöver i Sverige endast påträffats på ett fåtal lokaler i Danmark, Tyskland, Estland och Finland.
    • Barklöst sträfse (Chara braunii) är en sötvattensart som i Sverige i dagsläget har sin huvudförekomst i nordligaste Bottenvikens utsötade brackvatten.
    • Axsträfse (Lamprothamnium papulosum) är en marin art och förekommer i Sverige enbart på västkusten.

    I åtgärdsprogrammet listas bland annat följande:

    • Åtgärder som minskar näringstillförsel till kustnära lokaler
    • Skydd av viktiga livsmiljöer och åtgärder mot illegala, småskaliga fysiska störningar och båttrafik
    • Översyn av befintliga skötselplaner och reservatsföreskrifter så att programarterna får ett funktionellt skydd
    • Återplanteringsförsök
    • Information och kunskapshöjande åtgärder riktade mot myndigheter, botaniskt intresserade och allmänheten generellt.
    • Även behov av utökad inventering och ny kunskap listas.

    Programmet är vägledande för berörda myndigheter och andra aktörers samordnade insatser för arternas bevarande under åren 2020–2024. Därefter ska vidtagna åtgärder följas upp, resultaten utvärderas och programmet omprövas.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 17.
    Karås, Peter
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    FISKREKRYTERING ! BOTTNISKA VIKEN1993Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    1. Rekryteringsutfallets beroende av skilda reproduktionsstrategier och de naturliga omgivningsfaktorerna liksom effekten av miljöstörningar diskuteras för Bottniska vikens fiskarter.

    2. En rekryteringsmodell för varmvattenarter som framtagits för abborre har prövats på ett stort antal populationer. Modellen kunde väl förutsäga mellanårsvariationer i rekrytering. Många av Bottniska vikens varmvattenarter och i viss mån även vårlekande strömming kan förutsägas följa samma rekryteringsmönster.

    3. Flera höst- och vinterlekande kallvattenarters rekrytering avgörs i Bottniska viken till stor del under första vintern. Modellering av dessas rekryteringsutfall måste bygga på andra grunder än de för varmvattenarter.

    4. Som ett led i uppbyggandet av en rekryteringsmodell för vårlekande strömming utfördes studier för att beskriva de yngsta stadiernas optimala uppväxtmiljöer. Dessa rekryteringsområden visades inbegripa tidigare ej studerade områden innanför bottendjup av 6 m.

    5. Ett kustavsnitts rekryteringspotential för en enskild art föreslås primärt utgå en rekryteringsmodell sammanfattande de faktorer som påverkar variationer mellan år och områden. Dessa kunskaper kombineras med uppskattningar av de sammanhållna rekryteringområdenas utbredning baserad på rörande kustavsnittets morfometriska karaktärer.

    6. Påverkan av miljöstörningar kan bedömas med utgångspunkt från de samband som är kända mellan omgivningsfaktorerna och rekryteringsutfallet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 18. Kinsten, Björn
    De glacialrelikta kräftdjurens utbredning i Sverige2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    De glacialrelikta kräftdjuren har sedan länge omfattat sex arter, nämligen Gammaracanthus lacustris (Relictacanthus lacustris), Limnocalanus macrurus, Monoporeia affinis (Pontoporeia affinis), Mysis relicta, Pallasea quadrispinosa och Saduria entomon (Mesidothea entomon) och är de som redovisas i denna rapport. Då M. relicta i Sverige numera är uppdelad i två arter, M. relicta s.str. och M. salemaai, så omfattar de glacialrelikta kräftdjuren i Sverige numera sju arter. I denna undersökning innefattas dock de båda sistnämnda arterna i namnet M. relicta s.l.

    Dessa djur har tilldragit sig stort intresse p.g.a. deras utbredning och invandrings-historia. De har också visat sig kunna spela en betydande roll i många sjöars ekosystem bl.a. som viktig fiskföda. Glacialrelikta kräftdjur har förekommit som bioindikatorer i samband med miljöstörningar som t.ex. försurning, eutrofiering och metallförorening. Då de nämnda djuren inte överlever vid hög temperatur är de intressanta vid en strävan att finna biologiska indikatorer för att beskriva ekologiska effekter av en global uppvärmning. En beskrivning av den aktuella utbredningen av de glacialrelikta kräftdjuren krävs i ett första steg mot att skapa ett miljöövervakningsprogram där de glacialrelikta kräftdjuren kan komma att ingå. Denna rapport presenterar utbredningen av de glacialrelikta kräftdjuren i Sverige.

    735 sjöar har undersökts, med ett mer eller mindre uttalat syfte, att finna glacialrelikta kräftdjur. Kalmar län var det mest studerade länet med 96 undersökta sjöar. I 551 sjöar har en eller flera glacialrelikta kräftdjursarter påträffats. Flest sjöar med glacialrelikta kräftdjur fanns i Västernorrlands län (83 sjöar). De utpräglade sötvattensarterna G. lacustris och P. quadrispinosa saknades i Hallands län och de västliga kustnära områdena i Västra Götalands län. 

    Nästan 90 % av sjöarna med glacialrelikta kräftdjur hade naturliga populationer. Bland dessa sjöar var 17 sjöar belägna ovan högsta kustlinjen (HK). I 19 sjöar saknades glacialrelikta kräftdjur vid den senaste undersökningen trots att de påträffats tidigare.  De mest förekommande arterna M. relicta och P. quadrispinosa har påträffats i 423 respektive 312 sjöar. De minst förekommande arterna G. lacustris och S. entomon har noterats i 35 respektive 10 sjöar.

    Bland de undersökta sjöarna ingick också sjöar där någon eller några av de glacialrelikta kräftdjuren har inplanterats. Inplanteringar har skett i 86 sjöar, som huvudsakligen är belägna i norra Sverige och är reglerade för vattenkraftsändamål. Dessa inplanteringar har framförallt omfattat de två arterna M. relicta och P. quadrispinosa, som efter inplantering etablerats i 49 respektive 16 sjöar. G. lacustris har etablerats i tre sjöar efter inplantering.  Nedströmsspridning från sjöar där inplantering skett har konstaterats i tio sjöar. Bland dessa sjöar har M. relicta, P. quadrispinosa och G. lacustris påträffats i åtta, fem respektive en sjö. Nedströmsspridningen är dock lite undersökt men är sannolikt omfattande. Jämtlands län har flest sjöar med inplanterade eller nedströmsspridda bestånd av glacialrelikta kräftdjur (33 sjöar). 

    I 21 sjöar där glacialrelikta kräftdjur inplanterats har trots uppföljande undersökningar inga återfynd gjorts och i 10 sjöar där glacialrelikta kräftdjur inplanterats saknades uppföljande undersökningar.  Bland undersökta sjöar och sjöar med glacialrelikta kräftdjur var små sjöar vanligare än stora sjöar och det vanligaste maxdjupet var 15–20 m. Klassificering av sjöarna med glacialrelikta kräftdjur efter antalet arter per sjö visade att antalet sjöar minskade med ökat artantal.  Bland de glacialrelikta kräftdjursarter som förekommer naturligt i sjöar ovan HK i Sverige intog P. quadrispinosa en särställning. Av sjutton sjöar med naturliga bestånd av glacialrelikta kräftdjur ovan HK noterades P. quadrispinosa i femton sjöar och som enda naturligt förekommande art i 14 sjöar. P. quadrispinosa var också, med ett undantag, den enda av arterna som påträffats i vattendrag och var också den art som dominerade i de grundaste sjöarna och tycks vara den art som tolererar högst temperatur. G. lacustris tycks istället vara den art som är mest känslig för höga temperaturer.  Trots många undersökta sjöar finns det fortfarande betydande möjligheter att göra fler fynd av glacialrelikta kräftdjur nedan HK i flera län. I ett område sydost om Vättern finns det också möjligheter att finna fler sjöar med glacialrelikta kräftdjur ovan HK.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 19.
    Larsson, Kjell
    Linnéuniversitetet, Fakulteten för teknik (FTK), Sjöfartshögskolan (SJÖ)..
    Sjöfart och naturvärden vid utsjöbankar i centrala Östersjön: Havsplanering kan reducera konflikter2016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten beskriver effekter av sjöfart på naturvärden i havsområdet vid de tre stora utsjöbankarna Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken och Södra Midsjöbanken i centrala Östersjön. Utsjöbankarna som är belägna i svensk ekonomisk zon hyser hotade djurarter och viktiga fiskeområden. Två större marina Natura 2000-områden finns i området. Havsområdet genomkorsas av mycket intensiv fartygstrafik. I rapporten diskuteras hur konflikter mellan sjöfart och skydd av naturvärden kan reduceras i området, bland annat genom modifieringar av fartygsrutter.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 20.
    Nyström, Per
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, Ekoll AB.
    Stenberg, Marika
    Utförare miljöbevakning, Företag, Ekoll AB.
    Hertonsson, Pia
    Utförare miljöbevakning, Företag, Ekoll AB.
    Kalkningens betydelse för flodkräftan2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanställningar av kalkningseffekter på flodkräftbestånd gjordes under 1980- och början av 1990-talet. Resultaten visade i flera fall att beståndsminskningar upphört efter kalkning, men i andra fall kunde ingen effekt observeras trots förbättrad vattenkvalitet. En slutsats var att en längre tids kalkning krävs för att se effekter på bestånden.

    Data avseende kräftförekomster finns samlade i den Nationella Kräftdatabasen som innehåller cirka 24 000 förekomster av flod- och signalkräfta. Genom att kombinera med GIS-skikt över åtgärds- och målområden för kalkning och koppla provfiskedatum till kalkstart analyserades förändringar i fångster och individstorlek i förhållande till hur länge kalkningen pågått. Även en jämförelse av fångster i kalkade respektive okalkade vatten genomfördes.

    Via länsstyrelserna inhämtades information om utvecklingen i kalkade målområden: vilka som fortfarande hyser flodkräfta, vilka som förlorat bestånden samt de där signalkräfta konstaterats. Efterhand som data utvärderades uppkom behov av att förklara de stora variationerna i fångstresultat. Därför genomfördes fördjupade analyser av ett urval kvantitativa provfisken från sjöar där uppgifter om substrattyp och förekomst av signalkräfta fanns tillgängliga.

    Resultaten visar följande:

    • Antalet kalkade målområden med flodkräfta har minskat dramatiskt till följd av ökad utbredning av pestspridande signalkräftor. Enligt länsstyrelserna förekommer flodkräfta som motiv för kalkning i 390 sjöar och 246 vattendrag. Av dessa finns flodkräfta med säkerhet kvar i 30 % av sjöarna och 22 % av vattendragen, medan signalkräfta förekommer i 16 % av sjöarna och 28 % av vattendragen. I 20 % av sjöarna och 33 % av vattendragen är flodkräftan med säkerhet försvunnen och i 50 % av sjöarna och 46 % av vattendragen är det inte känt om den finns kvar. Särskilt i de sydöstra delarna av landet uppges flodkräftan vara försvunnen, eller ha osäker förekomst, i många av de kalkade vatten där bestånd tidigare förekom.
    • En försiktig tolkning av resultaten är att kalkningen haft positiv effekt då de flesta analyser visar att fångsterna av flodkräfta i kalkade och okalkade vatten inte skiljde sig nämnvärt. Analysen av det största provfiskematerialet (141 kalkade sjöar och 143 okalkade sjöar) visade emellertid att det i genomsnitt fångades något fler flodkräftor i sjöar som inte kalkats. Detta kan tolkas som att kalkningen inte fullt ut återskapat samma beståndstätheter som innan försurningen etablerades. Det är emellertid också sannolikt att de okalkade sjöarna, som aldrig försurats, naturligt har högre kalciumhalter och sannolikt även högre näringsstatus än de kalkade. Resonemanget antyder att kräftbestånden i de kalkade sjöarna, till följd av naturgivna förutsättningar, inte fullt ut kan förväntas nå samma tätheter som i de okalkade sjöarna.
    • Nästan alla kalkade vatten som provfiskades inom 10 år efter kalkstart uppvisade låga fångster. Det indikerar att bestånden var påtagligt påverkade av försurning och att eventuella effekter av kalkningen ännu inte visat sig i provfiskena. Efter kalkning i 15–25 år förekom ganska många bestånd med höga tätheter, men också många där fångsten var liten. Det antyder att responsen påkalkningen var mycket varierande. I viss utsträckning skulle detta kunna tillskrivas etablering av signalkräfta. I ännu högre grad kan effekten av signalkräftan förklara de, nästan genomgående, svaga fångsterna i vatten som kalkats i mer än 25 år.
    • Andra orsaker än signalkräfta till den stora variationen i fångst av flodkräfta i kalkade sjöar var andel hårdbotten, tätheter av fisk, höjd över havet och vattenfärg. Fångsten av flodkräfta var större i lågt belägna sjöar, med mindre färgat vatten och en större mängd fisk. I sjöar utan signalkräftförekomst tenderade fångsten av flodkräftor att öka med andelen hårdbotten oavsett omsjöarna var kalkade eller ej. Där signalkräfta förekom var fångsterna av flodkräfta alltid låga, oavsett bottensubstrat.
    • Sammantaget visar utvärderingen att eventuella effekter av kalkning på flodkräftbestånd till stor del överskuggas av den ökade spridningen av signalkräfta och därav följande förlust av flodkräftbestånd. Historiskt har försurningen påverkat många flodkräftbestånd och i de få vatten som har tidsseriedata visar provfiskena på ökade fångster efter kalkning.Kalkningsinsatser bör prioriteras i försurade vatten där flodkräftan har en rimlig chans att överleva på sikt, det vill säga i de områden där signalkräfta saknas.
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 21. Näslund, Ingemar
    et al.
    Degerman, Erik
    Calles, Olle
    Wickström, Håkan
    Fiskvandring –  arter, drivkrafter och omfattning i tid och rum: Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått  och bästa möjliga teknik för vattenkraft2013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Föreliggande litteratursammanställning sammanfattar kunskapsläget vad gäller fiskvandring. Målet har varit att den skall redovisa vilka drivkrafter som ligger bakom fiskvandringen, i vilka miljöer de förekommer, när vandring sker och vilka arter som omfattas. Rapporten avslutas med en genomgång av de svenska sötvattensarternas vandringsbehov, något som sammanfattas i bilaga 1.

    Optimala habitat för tillväxt, överlevnad och reproduktion för olika stadier i fiskars livshistoria, är separerade i tid och rum. Som en följd av detta genomför hela eller delar av fiskpopulationer förflyttning eller vandring mellan olika habitat. Drivkrafter bakom vandringarna är förbättrad födotillgång och tillväxt, reproduktion, undvikande av besvärliga fysiska förhållanden samt artens spridning.

    Ett vanligt mönster för fisk i vattendrag är att yngel lämnar födelseplatsen och förflyttar sig, aktivt eller passivt, till ett habitat för den första tillväxtfasen. Därifrån sker sedan ytterligare en förflyttning till hav, sjö eller selmiljö. När fisken sedan blir könsmogen återvänder den till födelsehabitatet för att reproducera sig. Förflyttningarna i rummet kan vara korta men också, som för t.ex. laxen, sträcka sig över hundratals eller till och med tusentals kilometer. 

    I vattenkraftsammanhang har intresset hitintills fokuserats på lekvandrande laxfisk, men i stort sett alla fiskarter vandrar i större eller mindre utsträckning under någon fas i livet. Beteckningen vandringsfiskar enbart för t.ex. lax, havsöring och ål är därför oegentlig. Hela 32 av våra sötvattensarter har påträffats i fiskvägar i Sverige, Polen och Tjeckien. Vandring sker inte enbart under lektid utan även andra tider på året. 

    Klart är att förutsättningarna för att upprätthålla beståndens genetiska variation minskar om vandringsmöjligheterna begränsas. Därmed minskar också fiskpopulationernas resiliens, det vill säga deras förmåga att återhämta sig från miljöstress eller ställa om för att klara av nya miljöförutsättningar som t.ex. ett varmare klimat.  Från de behov av vandringsmöjligheter som våra sötvattenfiskar har och de negativa effekter som uppstår för arterna när de inte kan vandra står det klart att den bästa möjliga tekniken bör användas vid vattenkraftproduktion så att vandringsvägar vidmakthålls eller återskapas.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 22. Rafstedt, Thomas
    Effekter av kalkning på myrvegetation: Resultat från 20 års uppföljning av kalkade våtmarker2016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Kalkning av kärr och andra myrmarker har idag stor omfattning i flera län och totalt kalkas närmare 100 km2 myr i landet. En långtidsstudie av kalkningens växtekologiska effekter påbörjades av Naturvårdsverket 1994. Syftet med denna fortlöpande studie är att kontrollera vad som händer med myrvegetationen efter kalkning och om det sker någon återhämtning efter avslutad kalkning.  Metodiken som har använts vid vegetationsanalyserna är anpassad till att följa gradvisa och långsiktiga förändringar inom såväl kalkobjekten som referensobjekten. Förändringarna skattas på ett objektivt sätt inom utlagda fasta provrutor. 

    Den initiala och mest påtagliga förändringen vid kalkning av våtmarker är att det ofta heltäckande bottenskiktet av vitmossor slås ut och ersätts av naken dy och ett i regel glest, men ibland artrikt, skikt av brunmossor. Det levande vitmossesubstratet, där många små arter som sileshår och tranbär är rotade, försvinner. Det nakna substratet ger möjlighet för andra arter, som normalt inte klarar konkurrensen i den här miljön, att etablera sig.  Vissa pionjärarter är snabbt på plats efter påbörjad kalkning och blommar upp, för att därefter många gånger åter försvinna. Nick-, bränn- och päronmossa kommer in i stor mängd men försvinner sedan efter några år. Brunmossornas yttäckning kan på vissa myrtyper öka kraftigt, särskilt av arter som blek skedmossa och räffelmossa, medan den på andra myrtyper även efter lång tid förblir mycket låg. Även för regionen sällsynta arter kan etablera sig då de rätta förutsättningarna uppträder.  Efter en längre tid av upprepad kalkning kan mer kalkkrävande brunmossarter invandra. Det från början kalkfattiga kärret kan då sägas ha kommit in i en fas mot rikkärr med förekomst av arter som stor fickmossa och piprensarmossa. Även kalktåliga arter av vitmossa, som krokvitmossa, knoppvitmossa och purpurvitmossa, kan etablera sig. Fältskiktets förändringar varierar på de kalkade myrarna. Generellt ökar emellertid tätheten av gräs och halvgräs och därmed även lagret av icke nedbruten förna. Detta gäller särskilt blåtåtel, flaskstarr, trådstarr, tuvull och tuvsäv. 

    I blöta kärr kan arter som vattenbläddra, sjöfräken och vattenklöver öka i förekomst.  Arter som generellt minskar efter kalkning är sileshår, tranbär och rosling. Småvuxna arter som missgynnas när vitmossorna försvinner, halvgräsen tätnar och förnaproduktionen ökar.  De myrar där kalkningen avslutats är av särskilt intresse för studier av återkolonisationen. Dessa myrar kan ge en antydan om åt vilket håll utvecklingen går och om de skador som uppstår efter kalkning med tiden kan läkas.  Resultaten från flertalet kortvarigt kalkade myrarna indikerar att bottenskiktet, där de kraftigaste initiala förändringarna uppstår efter kalkning, återgår till ett fattigkärrstadium när kalken väl lakats ut. Samma vitmossarter, som fanns före kalkning, återkommer med början i kantzonen varefter spridningen sker fläckvis ut över hela myren där fält- eller förnaskiktet inte är alltför tätt. De kalkgynnade arter som etablerat sig efter kalkningen försvinner återigen. De här resultaten är positiva eftersom det kan innebära att kalkningens påverkan på bottenskiktet inte är irreversibel och att en naturlig återhämtning sker efter avslutad kalkning. Data med långa tidsserier finns dock idag endast från några få myrar varför resultaten bör tolkas försiktigt. Data från referensmyrarna visar få förändringar i fältskiktet under de senaste 20 åren, förutom i Halland där tätheterna av graminider har ökat betydligt till följd av stort kvävenedfall. Vad gäller bottenskiktets vitmossor så har dessa ökat sin utbredning på myrar i bl.a. Dalarna, Jämtland och Västerbotten där vitmossorna i första hand breder ut sig på tidigare nakna dybottnar. Det sker även artförändringar på referensmyrarna. Genomgående är förändringarna små och orsakas troligen främst av fluktuationer i nederbörd och humiditet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 23.
    Sandström, Alfred
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Harr i Bottniska viken: en kunskapssammanställning2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Kustharr, harr som lever större delen av sitt liv i havet, förekommer i två former: sådana som leker i havet och sådana som leker i tillrinnande vattendrag. Kustharrens förekomst i bräckt vatten är en unik anpassning som vad man känner till endast finns i Bottniska viken. I Sverige finns kustharren främst i Bottenviken, i Västerbotten och Norrbottens län.   Det finns på många områden otillräcklig kunskap om harrbestånden i havet. Den samlade bilden är dock att harrens utbredningsområde och täthet minskat avsevärt under de senaste hundra åren. Kraftigast tycks minskningen vara på den finska sidan av Bottniska viken och söder om norra Kvarken på den svenska sidan. Det finns en rad viktiga kunskapsluckor som bör åtgärdas. Områden där det behövs mer kunskap är:  

    • kustharrens populationsstruktur

    • kustharrens ekologi och livshistoria

    • fiskets påverkan på kustharr

    • harrpopulationernas status

    • de viktigaste habitatens karaktär och utbredning

    • utformning av åtgärder i tillrinnande vattendrag anpassade för harr  

    I texten har tillgänglig litteratur om kustharr sammanställts. Det ges också en rad exempel på metoder och ansatser som kan användas för att förbättra kunskapsunderlagen och förvaltningen av dessa unika fiskbestånd.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 24.
    Sandström, Olof
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Kustfisk och fiske i Bottniska viken1994Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Kunskapen om Bottniska vikens kustfiskbestånd har tidigare baserats på undersökningar av främst lokal karaktär. Inför Bottniska viken året beslöts att Fiskeriverket, med stöd av Naturvårdsverket, skulle genomföra ett mer enhetligt program som benämndes Kustfiskeprojektet. Fyra områden valdes, Rånefjärden, norra Kvarken (Holmöarna/Norrbyskär), Hornslandet och Gräsö östra skärgård, för studier av fiskbestånd och fiske. Resultaten sammanfattas här tillsammans med data från jämförbara tidigare undersökningar. Ett särskilt delprojekt med inriktning mot områdets sikar och deras rekrytering genomfördes i samarbete med Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet i Vasa och Helsingfors.

    Trots att Bottniska vikens kust har en lång nord—sydlig utsträckning med konsekvenser för bl a vinterns längd och de generella produktionsförhållandena, är skillnaderna i fisksamhällets artsammansättning och täthet förhållandevis små mellan lokaler, förutsatt att man studerar likvärdamiljöer. I innerskärgårdar dominerar abborre och mört, medan sik ochströmming blir vanligare i exponerade områden. Vissa arter, t ex björkna och siklöja, har dock en utbredning som är förskjuten mot söder respektive norr. Uppfattningen att kustfisksamhället utarmas mot norr som en följd av födobrist, finner inget stöd i denna undersökning. I väl utvecklade skärgårdar finns fisk i höga tätheter oavsett breddgraden. Födobrist borde påverka individens tillväxt. När längdökningen hos abborre jämfördes mellan olika områden fanns dock ingen generell korrelation till breddgraden.

    Kustfisksamhället utgörs av en blandning av marina och limniska artersom kan separeras i två grupper efter arternas temperaturpreferens ochvandringsbenägenhet; stationära varmvattenarter och migrerande kallvattenarter. Stora delar av Norrlandskusten saknar egentliga skärgårdar.I dessa områden förekommer varmvattenarterna endast i de fåtaliga skyddade miljöerna, medan man bara några hundra meter närmare öppet havhar ett samhälle dominerat av sik och strömming även under sommaren.I de stora skärgårdarna i norr och söder har däremot abborre, gers ochmört en vid utbredning, medan kallvattenarterna hänvisas till ytterskärgården. I de södra skärgårdarna vandrar mörten ofta långt ut mot öppethav i det varma ytvattnet under sommaren. I Bottenviken och norraBottenhavet ser man inte detta beteende, sannolikt beroende på avvikande temperatur- och födoförhållanden.

    Med ledning av enkätsvar och fiskeristatistik skattades totalfångsterna 1991 av de viktigaste arterna sik, lax, siklöja och strömming i Bottniska viken till respektive ca 900, 500, 1 800 och 2 500 ton. Fritidsfisket tog en betydande del, för sötvattenarter som abborre och gädda ofta mer än 75% och för sik ca 50%. Norrbotten är det enda län där yrkesfisket överväger, främst beroende på trålfisket efter siklöja. Fiske med fasta redskap som laxfällor är vanligt. Ca 1 200 fiskeplatser nyttjades under 1992—1993 i Bottniska viken. Även här överväger binärings- och fritidsfiskarena. Sportfiske förekommer särskilt vid de sydligare kusterna, där det riktas motgädda, abborre, öring och strömming.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 25.
    Schmidtbauer Crona, Jan
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Tillämpning av ekosystemansatsen i havsplaneringen2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I denna rapport beskrivs hur ekosystemansatsen kan tillämpas i svensk havsplanering. I inledande avsnitt redogörs för hur ekosystemansatsen beskrivits internationellt och hur den tolkats i Sverige.  Ekosystemansatsen, eller the Ecosystem Approach, har fått stort genomslag i politiken kring användning och förvaltning av naturresurser. Den nämns som vägledande princip i allt från EU:s fiskeripolitik1 till praktiskt inriktad lokal förvaltning av regnskog i Malaysia2. Ekosystemansatsen är också en utgångspunkt för EU:s havsmiljödirektiv3 och har lyfts fram i havsplaneringsutredningens betänkande Planering på djupet4.  Ekosystemansatsen lämnar utrymme för tolkning och ställer krav på konkretisering i specifika tillämpningssammanhang. Orsaker till det är bland annat att tillgängliga definitioner är generella till sin karaktär och omfattar flera dimensioner. Att tillämpa ekosystemansatsen i svensk havsplanering förutsätter därför konkretisering utifrån havsplaneringens karaktär, avgränsning, process och innehåll. Huvudfrågan är att analysera vilka möjligheter som havsplaneringen ger för tillämpning av ekosystemansatsen. Samtidigt är det just havsplaneringens karaktär, avgränsning, process och innehåll som ekosystemansatsen ska sätta sin prägel på. En tolkning och konkretisering av ekosystemansatsen i ett havsplaneringssammanhang är också en förutsättning för att i senare skede kunna utvärdera hur framgångsrik tillämpningen av ekosystemansatsen har varit.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 26.
    Sundberg, Per
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, SeAnalytics AB.
    Axberg, Alizz
    Utförare miljöbevakning, Företag, SeAnalytics AB.
    Daragmeh, Nauras
    Utförare miljöbevakning, Företag, SeAnalytics AB.
    Panova, Marina
    Utförare miljöbevakning, Företag, SeAnalytics AB.
    Obst, Matthias
    Utförare miljöbevakning, Företag, SeAnalytics AB.
    Genetic methods in environmental monitoring: Early detection and monitoring of non-indigenous species based on DNA2022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Att samla in marina hårdbottenorganismer med autonoma tekniker i kombination med DNA-analyser för artidentifiering har visat sig vara effektiv övervakning av biologisk mångfald och upptäckt av främmande arter. Denna metod ger väl till tidig varning i övervakning av invasiva främmande arter.

    Göteborgs universitet har på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten och i samarbete med SeAnalytics AB genomfört två pilotstudier för att undersöka om planktonprover och sedimentering i kombination med DNA-baserad artidentifiering är en effektiv metod för tidig upptäckt och kontinuerlig övervakning av främmande arter (NIS).

    Undersökningarna genomfördes under vintern, våren och sommaren 2020 på olika platser längs den svenska västkusten, från fjorden Brofjorden i norr till Helsingborg i söder. Projektet innebär ett samarbete inom ett internationellt nätverk för biologisk mångfald där öppna data hjälper till att sprida resultaten på ett öppet och transparent sätt.

    Metodiken för att upptäcka marina invasiva främmande arter behöver alltid utvärderas och förbättras för ett mer effektivt övervakningssystem för tidig varning.

    Denna rapport bör vara av intresse både för miljöövervakare på nationell, regional och kommunal nivå, men även för forskare och utvecklare av nya metoder för denna uppföljning.

    Rapporten har granskats av analytikerna Niclas Engene och Andrea Ljung. Erland Lettevall har ansvarat för uppdraget av projektet samt granskning och redigering av rapporten.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 27.
    Sundberg, Per
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, SeAnalytics AB.
    Obst, Matthias
    Utförare miljöbevakning, Företag, SeAnalytics AB.
    Bourlat, Sarah J.
    Utförare miljöbevakning, Företag, SeAnalytics AB.
    Bergkvist, Johanna
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Magnusson, Marina
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Utvärdering av ny övervakning av främmande arter: Metodjämförelse mellan traditionell och DNA-baserad identifiering2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar resultat från en studie där vi undersökt artförekomst och speciellt förekomst av invasiva främmande arter i kustmiljö. Syftet har varit att utvärdera konventionell undersökningsmetodik för att identifiera arter genom taxonomisk artbestämning genetisk identifiering genom DNAmetabarkodning, i hamnmiljöer.

    Genom att övervaka miljön med nya genetiska metoder får vi möjligheter att upptäcka spår av organismers förekomst, något som annars är svårt med sortering av organismer från vatten-/planktonprov, bottenhugg eller fiskeredskap. Utvecklingen av DNA-tekniker går fort och det ser lovande ut att tillämpa dessa i jakten på invasiva främmande arter och patogener som är skadliga för den biologiska mångfalden, människors och djurs hälsa samt orsakar stora samhällskostnader, alltså organismer som vi anser är invasiva och främmande.

    Det finns idag inga miljöövervakningsprogram som baseras på DNA. Samtidigt blir det allt svårare att hitta experter, så kallade taxonomer som kan identifiera arter och som oftast är specialiserade på en eller några artgrupper. Dessutom kommer många arter hit som larver eller juveniler som kanske inte alls liknar det vuxna djuret, eller algen, och därmed är svåra att artbestämma. Detta innebär att många arter kan komma hit utan att upptäckas förrän de är etablerade, och då har vi vanligtvis nått en situation då den invasiva främmande arten i fråga etablerat sig i en ny miljö, och därmed inte går att åtgärda.

    Såväl EU:s förordning om invasiva främmande arter som havsmiljödirektivet ställer krav på nationell övervakning av främmande arter. Och inom havsmiljöförvaltningen finns även behoven för att fullfölja arbetet med främmande arter inom Helcoms och Ospar. För att snabbt kunna utrota eller begränsa nyetableringar av invasiva främmande arter behöver vi utveckla metoder som är effektiva på att tidigt upptäcka nya introduktioner. Övervakning med hjälp av DNA-baserade metoder som metabarkodning är en lämplig väg att gå. Eftersom det är nya metoder för övervakning så bör även nya indikatorer tas fram som lämpar sig för genetiska metoder. Genetiska metoder bör ses som ett komplement till de traditionella – inte minst under en övergångsfas och om så möjligt ersätta traditionella.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 28.
    Svedäng, Henrik
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Mörtens (Rutilus rutilus) livshistoria: En litteratursammanställning1993Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    ♦ Mört är vanligt förekommande i sötvattens- och brackvattensmiljöer i Sverige. Den är en varmvattenart med relativt låg tillväxtpotential.

    ♦ Mört är beroende av djurplankton under tidiga livsstadier. Äldre fiskar har ett brett födovalsspektrum bestående av framförallt av bottendjur och växtdelar. En viktig anpassning är de kraftiga svalgbenständer, med vilka både musslor och växter kan krossas.

    ♦ Migration har konstaterats i samband med lek. Relativt långa säsongsmässiga förflyttningar förekommer också som har samband med årstidsmässiga variationer i födotillgång och temperatur.

    ♦ Leken sker på våren, vanligtvis i rik vegetation på 1—3 dm djup, där rommen klibbar fast på olika föremål. Parbildning förekommer inte, utan honan jagas ofta in i vegetationen, där hon befruktas av flerahanar.

    ♦ Könsmognadsålder och tillväxthastighet är i en jämförelse mellan olika populationer positivt korrelerade; snabb tillväxt medför att fisken kan bli könsmogen redan som ett- eller tvååring, medan långsam tillväxt kan försena könsmognaden ända upp till 6—8 års ålder. Mörtens reproduktionsstrategi har tolkats som en anpassning till artens demografi, där variation i överlevnad under de tidiga livsstadiema mellan olika år är den viktigaste parametern. Emellertid har en så viktig parameter som överlevnaden efter könsmognad visat sig vara negativt korrelerad till tillväxthastigheten. Som en följd av förhållandet mellan överlevnad och tillväxthastighet kommer mörten i miljöer som gynnarsnabb tillväxt, att reproducera sig så fort som möjligt. I de fall när tillväxthastigheten är måttlig, kommer den att i medeltal reproducera sig vid högre ålder och under flera år i följd. Det är alltså oklart om skillnader i mörtens livshistoria i olika miljöer skall betraktas som anpassningar till varje populations specifika livsmiljö, eller är resultatet av en fysiologisk respons som uppstår genom variation i tillväxthastighet, vare sig denna ökar fiskens reproduktionsframgång eller inte.

    ♦ Årsklassens storlek bestäms under de tidiga livsstadiema. Syrgasförhållanden, temperatur, vattenståndsregleringar och predation är viktiga populationsreglerande faktorer. Eutrofiering av kust- eller inlandsvatten gynnar i allmänhet mört. Den ökade produktiviteten i ett eutrofierat sjöekosystem medför en förbättring av mörtynglens livsvillkor, samtidigt som födoresursema paradoxalt kan minska för större fiskar. Själva storleken på vattensystemet är också betydelsefull. Födobegränsning och åtföljande biotiska interaktioner inom och mellan arter utvecklas lättare i ett litet slutet system, medan abiotiska faktorers inverkan på rekrytering och produktion är av större betydelse i öppna system som stora sjöar och kustområden.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 29.
    Svedäng, Henrik
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Reproduktionsstrategier1993Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Fiskar har en enastående variation i livshistoriska karaktärer som livslängd, tillväxt, ålder och storlek vid könsmognad, fekunditet och romstorlek. Denna variation finns inte bara mellan olika arter utan också mellan och inom populationer av samma art. Den orsakas dels av genetiska skillnader, dels av miljömässiga faktorer. En reproduktionsstrategi är en tolkning eller en modell av hur en individ optimerar sina tillgängliga resurser så att reproduktionsframgången blir så stor som möjligt. Enligt denna modell bestäms reproduktionsframgången av tre faktorer; överlevnad, fekunditet, och generationstidens längd. Teoretiska överväganden, som visar på en optimal relation mellan tillväxt och storlek och ålder vid könsmognad, bygger oftast på antaganden om en stabil överlevnaden mellan olika år. Kritik har dock riktats mot detta synsätt, eftersom överlevnaden kan fluktuera kraftigt. Det är heller inte troligt att en strategisframgång enbart beror på de optimeringar som kan göras utifrån miljöns begränsningar utan även på alternativa strategiers frekvenser inom en lokal population. Kritik har dessutom riktats mot livshistorisk teori för dess bristande hänsyn till fysiologiska och genetiska begränsningar, dvs att organismerna saknar förmåga att optimera sina resurser i enlighet med teorins förutsägelser. Trots sina brister kan dock reproduktionsstrategiska modeller vara användbara, vilket diskuteras slutligen i några exempel.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 30.
    Svedäng, Henrik
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Karås, Peter
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Utsläpp av kylvatten: en möjlighet att förbättra fiskrekrytering?1993Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I syfte att förbättra tillväxt och överlevnad hos framförallt kommersiellt intressanta varmvattenarter släpptes ca 70 m3/s kylvatten från Forsmarks kärnkraftverk ut i grunda, kustnära vattenområden. På så sätt värmdes ett 6—8 km2 stort område upp under april—oktober 1990 och 1991. Övertemperaturen avtog snabbt från utsläppspunkten och i varmvattenartemas huvudsakliga rekryteringsområden uppgick temperaturöverskottet som mest till 4—5 °C under vår och sensommar. I genomsnitt var dock överskottet ett par grader lägre och under juni, juli och fram till mitten av augusti förekom inget överskott. Vattentemperaturen var t om lägre än i opåverkat område vissa perioder under sommaren såsom en effekt av kraftverkets reducerade elproduktion i kombination med förhållandevis låga intagstemperaturer.

    Negativa effekter av utsläppen i form av grumlingar kunde inte visas, och ökadalgpåväxt förekom endast i ett begränsat område inom ett par hundra meter frånutsläppspunkten. Tillväxtsäsongen hos vattenväxterna var dock förlängd ävenpå någon kilometers avstånd.

    Abborre var den art som i fråga om tillväxt och överlevnad studerades mest intensivt under första levnadsåret. Hos denna art åstadkoms en tidigare lek som resulterade i en produktionstopp av nykläckta larver ungefär en månad tidigare än i opåverkade områden. Den förbättrade tillväxt som denna förlängning av tillväxtsäsongen borde inneburit reducerades emellertid av avsaknaden av övertemperatur under en stor del av sommaren. Effekten på tillväxten blev dock slutligen positiv, eftersom temperaturöverskottet var relativt stort under sensommar och höst. Abborrynglet blev därmed inom det påverkade området nära dubbelt så stort som inom det opåverkade vid tillväxtsäsongens slut. Eftersom även mörtynglens tillväxt gynnades, kan man anta att de flesta varmvattenarter reagerar likartat. Konsumtionsberäkningar för abborrynglet visade att födointaget var nära maximalt under såväl påverkade som opåverkade förhållanden.

    Det första året med kylvattenuppvärmning, vilket även naturligt var varmt, uppstod de högsta yngeltätheter av abborre som noterats på 14 år inom experimentområdet. Efterföljande år var däremot ovanligt kallt och borde enligt tidigare erfarenhet lett till mycket låga yngeltätheter. Utsläppens uppvärming åstadkom emellertid normala sådana. Tätheten av karpfiskamas yngel ökade inte på motsvarande sätt. Den definitiva slutsatsen kan man emellertid dra först om några år, då dessa årsklasser rekryterats till den vuxna populationen.

    Effekterna på kallvattenartemas tillväxt och tätheter kunde inte bedömas. Sikens tidiga utvecklingsstadier tycktes dock ha påverkats negativt av den snabba temperaturhöjningen på vårvintern. Effekterna på de vuxna fiskpopulationema var marginella. Störst effekt kunde noteras på strömming, vilken anlockades till det kylvattenpåverkade området på våren i samband med lek och som under de varmaste perioderna syntes undvika utsläppsområdet i större utsträckning än normalt.

    För att optimera effekterna av kylvattnet på rekryteringen hos varmvattenarter bör utsläppen i större utsträckning än som här varit fallet ske i direkt anslutning till lämpliga rekryteringsområden. För att minska utdrift av fisklarver bör också strömhastigheten anpassas till de lokala förhållandena.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 31.
    Thoresson, Gunnar
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    GUIDELINES FOR COASTAL MONITORING: Fishery biology1993Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Fish are studied to an increasing extent in environmental monitoring around the coasts of Sweden, and the coastal fishery has a good potential for further development. Standardized techniques for long-term monitoring and prognosis of the size and productive capacity of fish populations, as well as continuous control of their health in a wide context thus are required. This report describes a basic programme and guide-lines designed to study coastal fish. The system also constitutes a basis for an integration of physiological health studies and measurements of contaminant levels with basic ecological data. Both population monitoring and collection of fish for analytical purposes are done by means of fishing using established methods — gill nets and fyke nets. A detailed description of the principles behind the system is given by Neuman (1985).

    The monitoring and prognosis system is designed for coastal species. Such species mainly occur close to the bottom; the dominating pelagic fishes are mainly found further out to sea. In order to be able to link the reactions of the fish to the environmental situation in a specific study area, priority is given to stationary species, particularly with regard to measurements on the individual level. In addition, the system concentrates on relatively large species because they are often of commercial interest, they allow individual chemical and biological analyses and are easy to catch with established methods.

    The species monitored, i.e., demersal (bottom-living) fairly large fish, can be grouped into two communities on the coasts of the Baltic: littoral, mainly stationary warm-water species, and less stationary cold-water species living in deeper water.The most common fish in the former group are perch, roach and ruffe, whereas the latter mainly consists of flounder, cod, sculpins, viviparous blenny, and whitefish. At the Swedish West Coast, cold-water species such as cod, flatfish, viviparousblenny and sea scorpion dominate also in shallow water; eel is the only major representative of warm-water fishes.

    The design of the test fishing, as in all other monitoring of inter-year variations in biological processes, places strict demands on statistical planning. The methods described here have been developed through many years of pilot studies and statistical tests. By means of stratification as regards choice of species and sizegroups, depth intervals, stations and times of year, it has been possible to create statistically satisfactory programmes at reasonable expense. Consequently, this programme has a design that definitely separates it from inventory studies. However, such geographical mappings of, e.g., species distribution should be included in the preliminary studies that should be made prior to each individual monitoring programme.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 32.
    Thoresson, Gunnar
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    HANDBOK FÖR KUSTUNDERSÖKNINGAR: Metodbeskrivningar i fiskeribiologi1992Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Fisk används i ökande utsträckning i miljöövervakningen utmed våra kuster, och medvetenheten om kustfiskets utvecklingsmöjligheter tilltar. Denna situation ställer krav på långsiktig övervakning av och prognoser över fiskbeståndens storlek och produktionskapacitet samt en fortlöpande kontroll av deras hälsotillstånd i vid mening. Föreliggande arbete beskriver ett basprogram utformat för att möta dessa krav. Systemet utgör också en bas för specialundersökningar av t ex fysiologi och miljögiftshalter. Såväl beståndsövervakningen som insamlingen av fisk för provtagning sker genom fiske med etablerad metodik—-nät och ryssjor. För en utförlig presentation av principerna bakom systemet hänvisas till Neuman (1985).

    Övervaknings- och prognossystemet är utformat för kustbundna arter. Dessa uppträder huvudsakligen nära botten; de dominerande pelagiska fiskarna uppehåller sig främst längre ut till havs. För att det skall vara möjligt att koppla fiskens reaktioner till miljösituationen i undersökningsområdet, prioriteras stationära arter; i synnerhet gäller detta mätningar på individnivå. Vidare är systemet inriktat på relativt storvuxna arter, eftersom de ofta är av intresse för fisket, medger individuell kemisk och biologisk analys och är lätta att fånga med etablerad metodik.

    De arter som övervakas, dvs bottenlevande, någorlunda storvuxna fiskarter, kan vid Östersjöns kuster grupperas i två samhällen: littorala, i huvudsak stationära varmvattenarter samt kallvattenarter, som lever djupare och är mindre stationära. I den förra gruppen är abborre, mört och gers vanligast, medan den senare främst består av skrubbskädda, torsk, simpor, tånglake och sik. Vid svenska västkusten dominerar kallvattenarter som torsk, plattfiskar, tånglake och rötsimpa även på grunt vatten; ål utgör här det enda starka inslaget av varmvattenfisk.

    Uppläggningen av provfiskena, liksom all annan kontroll av mellanårsvariationer i biologiska förlopp, stälier hårda krav på statistisk planering. De metoder som här beskrivs har utvecklats efter mångåriga förstudier och statistiska prövningar. Genom stratifiering vad gäller val av art- och storleksgrupper, djupintervall, stationer och årstid har det varit möjligt att till rimliga kostnader skapa statistiskt tillfredsställande program. En klar skiljelinje har alltså dragits mot inventering; en sådan bredare insats bör dock ingå i den förundersökning som måste ligga till grund för varje enskilt övervakningsprogram.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 33.
    Thoresson, Gunnar
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Sandström, Olof
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Resurs- och miljööversikt: kustfisk och fiske1997Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I Kustlaboratoriets verksamhet ingår att följa bestånden av de arter som har störst betydelse för yrkes- och fritidsfisket efter kusterna. Laboratoriet bedriver också undersökningar för att mäta påverkan på fisk av olika former av miljö­störningar, såväl storskalig påverkan som mer lokala effekter i t ex industrirecipienterna. Dessa båda verksamheter är till stor del sammankopplade, då data för resursövervakningen till stor del hämtas från miljökontrollen, särskilt de delar som löper i referensområden.

    I resursöversikten behandlas de arter och havsområden som prioriteras av Fiskeriverkets Resurs- och Miljöavdelning. Prioriteringen bygger på kunskap om vilka arter som är mest intressanta för fisket och i vilka regioner dessa har sin huvudsakliga utbredning. Resursövervakningen bygger på såväl egna data som loggboksstatistik. Det bör dock noteras att loggboksstatistiken främst belyser det yrkesmässiga fiskets fördelning i kustzonen. Värdet för kvantitativa uppskattningar är dock lägre då det endast redovisar en mindre del av det totala fisket. Miljörapporten sammanfattar de effekter på kustfiskbestånden och fiskens kvalitet som livsmedel som kan kopplas till den storskaliga miljögifts- och närsaltsbelastningen samt den påverkan av lokala utsläpp och byggande i vatten som Kustlaboratoriet undersökt.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 34.
    Vinterstare, Jerker
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Åtgärdsprogram för mal: (Siluris glanis)2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Åtgärdsprogrammet syftar till att förbättra malens (Siluris glanis) överlevnad i landet. Det är ett vägledande, men ej legalt bindande, aktionsprogram.  Malen är Sveriges största sötvattensfisk. Den största mal som fångats i Sverige var 3,6 meter lång och vägde uppskattningsvis 180 kg. Malen vandrade in till Sverige under Ancylus-perioden, när Östersjön var ett varmt och sött innanhav.  Malen lever i sjöar och flodmiljöer. Den är allätare och kan utöver fisk även äta groddjur, gnagare, fåglar, kräftor, insekter, maskar och blötdjur. Malen är revirhävdande, framför allt under lektiden. För sin reproduktion är den beroende av varmt vatten samt vattenväxter och strandnära vegetation. Hanen bygger ett bo bland vegetation och rötter dit honan lockas för lek. Hanen vaktar sedan äggen tills de kläckts. Ungarna växer upp i skydd av vegetationen.   

    I Sverige var arten mer spridd förr, men förändringar i markanvändningen från 1800-talets mitt, med exempelvis sjösänkningar och anläggande av vattenkraftverk, har minskat förekomsten. Idag finns malen endast kvar i fyra ursprungliga områden: Båvenområdet, Emån, övre delen av Helge å  och nedre delen av Helge å. Utöver dessa är mal känd från ett fåtal andra sjöar, varav de flesta är illegala utsättningar.   

    Hotbilden är idag fragmentering och isolerade bestånd då många vattendrag och sjösystem är påverkade av vattenkraft och andra dämmen, vilka hindrar malen från att sprida sig till fler och större områden. Sjösänkningar, rensningar av vattendrag och annan verksamhet har inneburit och innebär än idag att lämpliga lekmiljöer och uppväxtområden försvunnit. Genetiska undersökningar visar att malpopulationerna i Sverige har låg genetisk variation och att det troligtvis är få individer som deltar i leken, vilket talar för att antalet lekhabitat är en begränsande faktor idag.  

    I den svenska rödlistan från 2015 klassas malen som Sårbar (VU). Malen är fredad från fiske enligt 2 kap. 5 § i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskenäringen.  

    Målet med programmet är att förstärka bestånden genom åtgärdande av vandringshinder samt översyn och anpassning av reglering. Andra viktiga åtgärder är olika biotopförbättrande åtgärder, exempelvis gynnade av strandnära vegetation och test av konstgjorda leknästen. Utöver detta finns ett stort fokus på förbättrat kunskapsunderlag och informationsspridning.   

    De åtgärder som förutsätts finansieras av Havs- och vattenmyndighetens medel för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 5 875 000kr under programmets giltighetsperiod 2017– 2021.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 35.
    Wrange, Anna-Lisa
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Institutionen för biologi och miljövetenskap.
    Havstulpanprojektet på västkusten 2012: En studie om påväxtdynamik i norra Bohuslän under båtsäsongen 20122013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Ett vanligt sätt att motverka problem med påväxt på båtar är att måla med båtbottenfärger. Men det finns många miljörelaterade problem med användandet av dessa färger och trots omfattande forskning under de senaste åren finns inget effektivt och helt miljövänligt färgalternativ på marknaden idag. Alternativa metoder omfattar mekanisk rengöring, exempelvis med hjälp av högtryckstvätt på spolplatta, eller landförvaring. Sedan år 2001 har Skärgårdsstiftelsen i Stockholm drivit ett projekt som syftar till att minska användandet av giftiga båtbottenfärger genom ett övervakningsprogram med information till allmänheten om när det har satt sig havstulpaner och det är dags att tvätta båten. Längs stora delar av Östersjökusten, där påväxten av havstulpaner är begränsad till ett fåtal tillfällen under båtsäsongen, har detta fungerat relativt bra. På västkusten däremot, är påväxtdynamiken generellt mer komplex, med fler påväxtarter och tätare larvsettlingsperioder under båtsäsongen. Dock finns få studier som kvantitativt har undersökt påväxten längs västkusten samt hur detta varierar under en hel båtsäsong. 

    Syftet med denna studie var därför att i fält dokumentera påväxtdynamiken längs den svenska västkusten under båtsäsongen 2012 samt utvärdera potentialen för att använda mekanisk rengöring av båtar i större utsträckning längs västkusten. Som förväntat, observerades högre artrikedom av påväxt längs västkusten jämfört med vad som normalt förekommer längs ostkusten. Påväxten dominerades av havstulpaner, sjöpungar och musslor, men även mossdjur, hydroider och fintrådiga alger etablerade sig på panelerna. Stor variation i artsammansättning och intensitet av påväxt observerades mellan olika närliggande lokaler, men främst på paneler som hängt i fält i minst fyra veckor. Nysettlade havstulpaner observerades vid varje undersökningstillfälle (d.v.s. varannan vecka) under hela båtsäsongen (dock främst i juni-augusti) vilket indikerar kontinuerlig rekrytering under hela perioden. Påväxten på panelerna överensstämde relativt väl med båtskroven, särskilt under den första tiden efter utplacering i havet. Utifrån resultaten i denna studie skulle rengöring av båtskrov i norra Bohuslän behövas varannan till var fjärde vecka för att hålla svårhanterlig påväxt borta och underlätta rengöring med enklare mekaniska metoder. Projektet var ett samarbete mellan Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län och Göteborgs Universitet, med finansiering genom Hav- och vattenmyndigheten.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 36.
    Konnektivitet i kustvatten: En kunskapssammanställning om organismers rörelser i kustzonen2022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Begreppet konnektivitet beskriver möjligheten att uppfylla fungerande ekosystems behov av spridning och fria passager för djur, växter, sediment, organiskt material och näringsämnen. I denna rapport ligger fokus på konnektivitet för djur och växter, så kallad biologisk konnektivitet.

    Ursprunget till denna rapport är behovet av att ta fram kunskapsunderlag för att utveckla bedömningsgrunder inom vattenförvaltningen med fokus på kvalitetsfaktorn Konnektivitet i kustvatten. Rapportens syfte är att öka förståelsen för konnektivitet i kustnära miljöer och hur den påverkas av olika verksamheter. Syftet är också att belysa hur ett förändrat klimat kan påverka denna viktiga biologiska funktion.

    Det finns flera exempel på hur störningar kan få konsekvenser för näringsvävar i kusten genom att konnektiviteten störs mellan kust och hav, längs med kusten eller mellan kustområden och inlandsvatten. Idag finns ett mycket stort antal barriärer i kustområden och många vattendrag har vandringshinder redan i de nedre delarna av avrinningsområdet. Längs kusten kan strömmar påverkas som en effekt av exploatering, vilket påverkar de organismer som behöver sprida sig passivt med denna transportmekanism. Med förändrat klimat kan också förutsättningar för konnektivitet förändras och detta är något som behöver beaktas i åtgärdsarbetet.

    Det finns många organismgrupper i kusten som har behov av konnektivitet för att fullgöra sin livscykel. Fröer och larver har behov av att sprida sig passivt med strömmar medan exempelvis fisk och vissa arter av bottenfauna kan förflytta sig utan hjälp av andra processer. Konnektivitet är en viktig biologisk funktion som berör flera organismgrupper. Det finns emellertid olika typer av biologisk konnektivitet och olika organismgrupper har olika processer för att nå nya geografiska områden.

    Vid en bedömning av tillståndet för fisk i inlandsvatten bör även bristande konnektivitet i kusten för de fiskarter som vandrar mellan havet och upp i avrinningsområdena beaktas. Eftersom fisk utgör en viktig predator för bottenfauna, men även är konsument av djurplankton i kusten, behöver konnektiviteten för vandrande fiskar beaktas i bedömningen av kustekosystem.

    Kunskapssammanställningen pekar på att det finns kunskapsluckor inom biologisk konnektivitet och att mer kunskap behövs om hur fysisk påverkan kan leda till bristande konnektivitet och förändrad populationsdynamik. För det fortsatta arbetet behöver fler faktorer identifieras som skulle kunna fungera som stöd för att bedöma biologisk konnektivitet i kustområden.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 37.
    Kortversion av rapporten Marin strategi för Nordsjön och Östersjön: Åtgärdsprogram för havsmiljön 2022-2027 enligt havsmiljöförordningen2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram ett uppdaterat åtgärdsprogram för havsmiljön (ÅPH) för Nordsjön och Östersjön. Detta åtgärdsprogram är det andra som beslutats enligt havsmiljöförordningen, som är det svenska genomförandet av EU:s havsmiljödirektiv, och är en uppdatering och komplettering av det första åtgärdsprogrammet som beslutades 2015.

    Åtgärdsprogrammet för havsmiljön anger vilka åtgärder som behövs för att miljökvalitetsnormerna för havet ska kunna följas, för att god havsmiljö ska uppnås på sikt.

    Programmet ska genomföras under perioden 2022-2027 och innehåller 14 nya åtgärder men omfattar även åtgärder från det första åtgärdsprogrammet: vissa har modifierats medan andra fortsätter oförändrade.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 38.
    Provfiske väster om Måseskär i anslutning till vrak med dumpade kemiska stridsmedel2022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Marine Monitoring AB har under 2021 på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten undersökt biota och sediment i anslutning till dumpningsområdet av kemiska stridsmedel väster om ön Måseskär. Tidigare undersökningar i dumpningsområdet har visat på spår av kemiska stridsmedel i sedimentet och i biota. Vid de tidigare undersökningarna av biota har nedbrytningsprodukter av Clark I och/eller Clark II detekterats i arterna nordhavsräka, havskräfta, rödtunga samt pirål. Den aktuella undersökningen kompletterar tidigare provfisken med fokus på nya vrak, två liggandes längst väster ut och tre i de yttre sydöstra delarna av vrakområdet, samt ytterligare ansträngning i form av analys av sedimentprover. Kemiska analyser av fångade organismer och sedimentprover utfördes av the Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention, University of Helsinki (VERIFIN).

    Målarterna som undersöks är utvalda på grund av deras kommersiella betydelse och ekologiska levnadssätt. Precis som vid tidigare undersökningar av biota analyseras vävnad från målarterna nordhavsräka, havskräfta och pirål. Provfisket utfördes med passiva redskap så som burar och fällor. Sediment provtogs med huggare.

    Resultatet från de kemiska analyserna av målarterna visade på spår av kemiska stridsmedel i form av nedbrytningsprodukter från trifenylarsin och Clark I och/eller Clark II. Sju analyserade prover innehöll nedbrytningsprodukt av trifenylarsin (0,06-

    1,67 ng/g) och bland de sju proverna detekterades även nedbrytningsprodukt av Clark I och/eller Clark II i två prover (0,20-0,29 ng/g). Även resultatet från de kemiska analyserna av sedimentprover visade på detektion av trifenylarsin i ett av proverna (ej kvantifierbart) och av nedbrytningsprodukt av trifenylarsin i tre av proverna (0,401,23 μg/kg). Totalt detekterades spår av kemiska stridsmedel vid 37 % av biotaproverna och vid 27 % av sedimentproverna.  

    Efter de totalt fyra undersökningarna av kemiska stridsmedel i biota utförda av Marine Monitoring inom olika delar av dumpningsområdet har majoriteten av området undersökts, och visar att samtliga delar är mer eller mindre påverkade. Fyra av de fem undersökta vraken visade också på spår av kemiska stridsmedel i sedimentet. De aktuella kemiska stridsmedlen har låg spridningsgrad varför flera källor anses finns inom dumpningsområdet, trots att det finns en hög aktivitet av bottentrålning inom området som kan bidra till spridning av kontaminerat sediment.

    Koncentrationerna av kemiska stridsmedel i biota och sedimentproverna pekar på högst påverkan inom de västligaste delarna av dumpningsområdet, men även inre delar visar på kvantifierbara halter. Detektion av kemiska stridsmedel i vävnadsprover från arter i flera olika steg av näringsväven tyder på stor spridning även vid själva källorna.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 39.
    Sveriges åtagande i Baltic Sea Action Plan: Förslag till nationell åtgärdsplan2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Östersjöländerna har beslutat om en gemensam plan, Baltic Sea Action Plan, (BSAP) för att förbättra Östersjönsmiljö. Alla Östersjöländer ska ta fram nationella åtgärdsplaner till år 2010. Slutrapporten innehåller förslag på hur Sverige ska klara av sina åtaganden inom BSAP och innefattar 150 aktiviteter inom fyra huvudområden: övergödning, farliga ämnen, biologisk mångfald och maritima frågor. Det övergripande målet enligt Baltic Sea Action Plan är ett Östersjön på 1950-talsnivå avseende övergödning. Rapporten innehåller en översiktlig samhällsekonomisk konsekvensanalys. Detaljerade kostnadsanalyser finns i Naturvårdsverkets rapport 5984.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 40.
    Swedish update of the Programme of Measures according to the Marine Strategy Framework Directive: Summary in English of the Swedish report Marin strategi för Nordsjön och Östersjön, åtgärdsprogram för havsmiljön i Nordsjön och Östersjön 2022-2027 enligt havsmiljöförordningen2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The Swedish Agency for Marine and Water Management has developed an updated Programme of Measures for the marine environment for the North Sea and the Baltic Sea. This Programme of Measures is the second adopted under the Swedish Marine Environment Ordinance, which is the Swedish implementation of the EU Marine Strategy Framework Directive, and is an update and complement of the first Programme of Measures decided in 2015. The Programme of Measures sets out the measures needed to comply with the Swedish environmental quality standards for the sea. The overall objective is to maintain or achieve good environmental status.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 41.
    Åtgärdsprogram för tumlare: Phocoena phocoena (Linnaeus, 1758)2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Tumlare, (Phocoena phocoena, Linnaeus, 1758) är den enda valart som förekommer året runt i haven kring Sverige. I svenska vatten finns tre populationer: Nordsjö-, Bälthavs- och Östersjöpopulationen. Vid den senaste antalsuppskattningen skattades antalet Östersjötumlare till ca 500 individer, och populationen klassades år 2020 som Akut hotad (CR). Nordsjö- och Bälthavspopulationerna är större och arten i sin helhet klassas som Livskraftig (LC) i Sverige och globalt.

    Tumlare är en av de minsta tandvalarna och förekommer i kalla och tempererade vatten på norra halvklotet. Eftersom tumlare är mycket mobila och deras utbredningsområde varierar under olika säsonger går det inte att dra exakta geografiska gränser mellan de tre populationerna i svenska vatten. Förenklat kan man dock säga att under sommaren förekommer Nordsjöpopulationen främst i vattnen norr om Falkenberg, Bälthavspopulationen söder om Falkenberg och in i Hanöbukten medan Östersjöpopulationen främst förekommer i från Hanöbukten och österut.

    Tumlare hotas av mänsklig aktivitet på flera fronter. Bifångster bedöms vara det största hotet. Arten bifångas främst i bottensatta garn med stora maskor, som till exempel garn för torsk, plattfisk och sjurygg. Även undervattensbuller påverkar tumlare, direkt genom att skada hörseln och indirekt genom att skrämma bort dem från bullriga områden eller störa deras födosök. Bullerkällorna är många, pålningar, båttrafik och ekolod, såväl från sjöfart som från fritidsbåtar, är bara några exempel. Miljögifter som PCB orsakar nedsatt reproduktionsförmåga och immunförsvar hos tumlare.

    I detta åtgärdsprogram föreslås bland annat:

    • åtgärder för att minska bifångstriskerna och undervattensbuller
    • utökat av skydd av områden som är viktiga för tumlare
    • informationsåtgärder samt
    • åtgärder som ökar vår kunskap om tumlare.Åtgärdsprogrammet täcker inte in den typen av åtgärder som måste till för att minska miljögiftsbelastning i våra hav.
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 42.
    Åtgärdsprogram för vimma och id: Vimba vimba (Linnaeus,1758), Leuciscus idus (Linnaeus,1758)2023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
    Download (jpg)
    presentationsbild
1 - 42 of 42
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf