Havs- och Vattenmyndigheten

Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
12 1 - 50 av 64
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Andersson, Tomas
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Havsplanering: dialog med våra grannländer2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I juli 2014 beslutade EU om ett ramdirektiv för havsplanering (2014/89/EU). Detta innebär att alla medlemsstater ska ha utarbetat havsplaner senast 2021. Ett av syftena med direktivet är att främja sammarbete mellan medlemsstaterna. Sverige har som enda land havsgräns till samtliga länder runt Östersjön, samt Norge. De svenska havsplanerna kommer därför att behöva relateras till minst nio olika planer. Som en förberedelse för införandet av havsplanering i Sverige anordnade HaV, i september 2013, ett möte i Visby med tjänstemän från grannländer plus Åland för att diskutera havsplanering.   Baserat på resultatet från Visbymötet beslöt HaV att genomföra ett besök hos samtliga grannländer under 2014.   Resultatet av besöken är att HaV har lagt grunden till ett bra samarbetsklimat mellan ansvariga institutioner och myndigheter i respektive land och HaV. Ett förhållande som kommer att vara av stor betydelse i det fortsatta arbetet med att koordinera de svenska planerna med grannländernas planer.  HaV har också fördjupat och breddat sina kontaktytor och ökat förståelsen för processerna kopplade till havsplanering i respektive land. Man kan konstatera att genomförandet av havsplanering i de flesta länderna är väl förberett och att startpunkten för länders arbete ligger inom en snar framtid för de flesta. Besöken har också tydligt visat på att samverkan behövs. Detta bekräftas bl.a. av att det vid flera av möten framkommit att vi behöver träffas på nytt, att det behövs löpande informations- och arbetsmöten mellan tjänstemän som har ansvar för planeringsfrågor om en mellanstatlig koordinering ska komma till stånd samt att det finns en rad mellanstatliga frågor att hantera, frågor som kan vara bilaterala eller multilaterala.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 2.
    Astrauskas, Andrius
    et al.
    Institute of Ecology, Vilnius, Lithuania.
    Jovaisa, Rolandas
    Institute of Ecology, Vilnius, Lithuania.
    Sandström, Olof
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Distribution and abundance of young pelagic fish: monitored by hydroacoustics in two coastal areas in the SW Bothnian Sea1994Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The distribution of young pelagic fish in autumn was studied by hydroacoustic techniques in two coastal areas in the SW Bothnian Sea, one exposed to cooling water from a nuclear power plant and the second a reference area free from local disturbance. Generally, herring young-of-the-year dominated among pelagic fish and often constituted over 80% of the total numbers of fish counted. Young herring were concentrated to certain parts of the studied archipelagos, predominantly to the more shallow waters and to the outer parts of the small inlets commonly occurring in these coastal areas. When comparing the results of subsequent visits in the different study areas, it was evident that the estimated densities often varied markedly between days, although the distributionpatterns did not change. This was interpreted as an effect of migrations in and out of waters too shallow to be monitored by echosounder techniques. In September young herring evidently still depends upon an access to sheltered and very shallow habitats. Abundances of herring fry were higher in the cooling water exposed area compared to the reference, supporting earlier observations on positive temperature effects on fishrecruitment at this nuclear power plant.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 3. Dahlgren, Kristin
    Baskartering och verifiering av blottade ler- och sandbottnar (1140) i Västerbottens län2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med det här uppdraget var att ta fram potentiella utbredningskartor för Natura 2000-naturtypen ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten (naturtypskod 1140) (Naturvårdsverket 2011) i Västerbottens län med hjälp av ortofoton och verifiering i fält. Genom fältverifieringarna skulle en kalibrering, d.v.s. en inlärning, av metoden ske. Bildens färgskala skulle kopplas till aktuell naturtyp.   I fält besöktes områden med olika förutsättningar, i.e. områden med och utan sötvattenstillförsel, områden från Bottenvikens och Bottenhavets vattendistrikt och områden från norr till söder i länet.   Inga skillnader i färgskala kunde noteras med avseende på sötvattenspåverkan. Generellt fungerade kalibreringsmetoden väldigt bra, med undantag från den norra delen av länet. Här var vattnet mycket mörkare, vilket försvårade tolkningen avsevärt. Om detta beror på tillförsel av humuspartiklar från land eller när ortofotona för det aktuella området togs är oklart.   Vår rekommendation är därför att ta reda på datum när ortofotona är tagna innan fältverifiering. Om det var högvatten när fotona togs bör en större ansats göras i fält. Dessutom bör en större fältverifiering göras i områden i norr, där tillförseln av humuspartiklar är stor.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 4. Faithfull, Carolyn
    Dessirier, Benoît
    Bergström, Ulf
    Nolbrant, Peter
    Prutzer, Madeleine
    Kumblad, Linda
    Nilsson Austin, Åsa
    Wallner Hahn, Sieglind
    Wikström, Sofia A. (Redaktör)
    Bergström, Lena (Redaktör)
    Thor, Peter (Redaktör)
    Ekosystemtjänstanalyser som stöd för en regional ekosystembaserad havsförvaltning: Erfarenheter från tre pilotområden: 8-fjordar, Stockholms skärgård och Södra Bottenhavet2024Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Kartläggning och analys av ekosystemtjänster är viktiga verktyg för att synliggöra människans relation till och beroende av ekosystemet. De kan till exempel påvisa samband mellan processer i ekosystemet och samhället, och användas som underlag för att diskutera avvägningar mellan olika mål och intressen. I ekosystembaserad havsförvaltning kan diskussioner om ekosystemtjänster öka aktörers förståelse för ekosystemet som grund för vårt nyttjande av havet. De kan också stödja åtgärdsarbete och strategisk planering. Här presenterar vi analyser av ekosystemtjänster som tagits fram som underlag för en regional ekosystembaserad havsförvaltning i Södra Bottenhavet, Stockholms skärgård och området 8+fjordar i Bohuslän. Vi har dels använt två olika metoder för att kartlägga utbredningen av ekosystemtjänster och associerade nyttigheter i pilotområden - en naturbaserad metod som utgår från utbredningen av ekosystemkomponenter och en öppen GIS-metod för att samla in lokal kunskap om ekosystemtjänster från intressenter och allmänhet.

    Den naturbaserade kartläggningen gjordes för Södra Bottenhavet och Stockholms skärgård. Studien hade som mål att utveckla och testa en metod för att kartlägga kustnära ekosystemtjänster utifrån kartor av arter och livsmiljöer och utvärdera hur metoden kan användas för ekosystembaserad planering. Vi har gjort en bedömning av vilka ekosystemtjänster som är relevanta att kartlägga med metoden i dessa områden och vilka arter och livsmiljöer som främst kan förväntas bidra till dessa tjänster. För att lätt kunna dela resultaten har vi utvecklat en app som tillåter en användare att ta fram potentiella ekosystemtjänstkartor utifrån kartor över arter och livsmiljöer. Som nästa steg behöver appen utvärderas tillsammans med användare, för att testa användbarhet och vidare utvecklingsbehov.

    Öppen-GIS-analysen gjordes inom projektet 8+fjordar, där intressenter och allmänhet bjöds in till workshops för att beskriva sin syn på områdets värden och vad som påverkar miljön i området. De resulterande GIS-lagren ger en bild av hur användare av det lokala ekosystemet uppfattar sin närmiljö och vilka ekosystemtjänster de värdesätter och nyttjar. En initial utvärdering visar att resultaten kan användas till exempel för att identifiera platser där det finns konflikter mellan olika användningar av havet och peka ut behov av åtgärder för att lösa dessa konflikter. Processen att ta fram underlagen bidrog dessutom till ett gemensamt lärande inom projektet.

    Den tredje metoden som vi har använt är en enkät- och intervjustudie för att undersöka markägares attityder och preferenser i samband med åtgärdsarbete i Stockholms skärgård. Den här studien fokuserade på vilka ekosystemtjänster och nyttigheter markägare värdesätter i naturtypen grunda havsvikar. Resultatet kompletterar kunskapen om människans förhållande till denna naturtyp och lägger en viktig grund för att inkludera sociala mål och indikatorer i arbetet för att skydda och restaurera grunda havsvikar.

    Ekosystemtjänster är fortfarande ett abstrakt begrepp för många och rapporten syftar till att genom exempel synliggöra hur ekosystemtjänster kan användas för att stödja en långsiktigt hållbar förvaltning av kustområden. Att ta hänsyn till det komplexa samspelet mellan människa och natur är en central del av ekosystembaserad förvaltning. Våra tre exempel fyller delvis olika syften inom denna komplexitet. De kan användas individuellt för särskilda ändamål eller komplettera varandra. I samtliga fall är det viktigt att arbeta nära aktörer för att tydligt definiera behov, syften, och säkerställa att de slutliga resultaten blir lokalt användbara.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (png)
    presentationsbild
  • 5.
    Fonselius, Stig H.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeristyrelsen.
    Hydrography of the Baltic Deep Basins1962Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The measurements made during the last 50 years and the salinity increase of the Baltic are described. The transport of bottom water between the basins, the salt inflows and the stagnation periods are discussed. The great salt inflow of 1952 and the long stagnation which followed it are described in detail. The conditions during 1960 and the turnover of the water in the Gotland basin in 1961 are discussed and described. The accumulation of nutrient salts in the Gotland basin during the stagnation is described and the conditions are compared to other anoxic basins. The analysis method for hydrogen sulphide is described. The development of the stagnation in the Gotland basin is traced in detail. The speed of the inflow is discussed.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 6.
    Fonselius, Stig H.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeristyrelsen.
    Hydrography Of The Baltic Deep Basins II1967Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 7. Graham, Dr Mark
    et al.
    Lewis, Mrs. Fonda
    Mander, Mr. Myles
    de Winnaar, Mr. Gary
    Whyte, Mr. Chris
    Pano, Mrs. Nathalie
    Socio-Economic Analysis of the Costs of inaction of plastic debris leakage into the uMngeni River catchment in KwaZulu-Natal, Durban, South Africa: Final report2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Översvämningarna i KwaZulu Natal i april 2022 belyste många av de sprickor i det institutionella och fysiska landskapet som utgör en stor del av den kris som konstaterats när det gäller regional plastförorening i denna miljö. Det var många rapporter och fotografier av tonvis med plastskräp som hamnade på stadens stränder som en följd av översvämningarna, och detta inför hela världens ögon. (BBC, 2022)

    Över 440 personer rapporteras ha dött, nästan 4 000 bostäder förstördes och mer än 8 000 skadades, främst i Durban och dess omgivningar. Vatten- och elförsörjningen har störts allvarligt, liksom annan kommunal infrastruktur (vägar, broar, kommunikationer etc.).

    Provinsens premiärminister (Sihle Zikalala) sägs ha sagt att skadornas omfattning kommer att uppgå till miljarder rand (Pijoos, 2022), och eThekwini-kommunen uppger att skadorna uppgår till minst 757 miljoner rand (Pijoos, Devastating KwaZulu-Natal floods may have cost eThekwini R757 million, 14).

    Hur yttrar sig dessa institutionella och fysiska sprickor i fråga om plastfrågan, och hur avslöjades de i samband med denna översvämning?

    För det första har många år av bristande funktionalitet och dålig service inom Durbans avfallshantering (och dålig hantering av plast i synnerhet) gjort det möjligt för en stor del av det plastavfall som hittats i floden och på stränderna att tydliggöras. De olika korruptionsanklagelser om avfallshanteringen som för närvarande är föremål för en brottsutredning visar också på den bristfälliga hanteringen avfallsfrågan på institutionell nivå och särskilt i lantliga områden och townships som drabbats hårdast av översvämningarna.

    Som framgår av denna rapport finns det en stark koppling mellan dålig hantering av plast vid källan (i avrinningsområdet, på gatorna och i stads- och tätortsnära områden) som sedan hamnar i floderna. På vägen till den lägsta punkten i avrinningsområdet blockeras ofta många av de dåligt underhållna dagvattenavloppen (ofta med överflödig plast och annat skräp) och blir överfyllda. Detta gör att dagvatteninfrastrukturen inte längre är effektiv, vilket leder till större stormskador i de nedre delarna av avrinningsområdet, vilket var uppenbart vid de senaste översvämningarna.

    När plasten väl har hamnat i floden och nu färdas nedåt i översvämmade flodsystem fastnar den dessutom i annat bråte, särskilt kring kulvertar, mindre broar och vägbroar. Öppningarna på dessa vägar, kulvertar och broar blockeras ofta av detta bråte, varav en stor del består av plast och annat skräp, och detta material leder till att broarna översvämmas och att den tillhörande infrastrukturen kollapsar. Detta har enorma konsekvenser för reparationskostnaderna för infrastrukturen.

    På samma sätt sätter sviktande och överfyllda dagvattensystempress på avloppsinfrastrukturen, som ofta ligger i samma låglänta områden i avrinningsområdena, och som sedan översvämmas av dagvatten. Denna kaskadverkan och koppling leder i sin tur till att avloppsledningar och brunnar överbelastas och orenat avloppsvatten tränger ut i floder, flodmynningar och ut i havet. Detta har en enorm inverkan på uppfattningen om vattenkvaliteten och strändernas lämplighet för rekreation och därmed turism. I denna rapport betonas, och detta är en av de viktigaste slutsatserna, de ekonomiska kopplingarna mellan turismens värde på kommunal nivå (cirka 20 miljarder rand) och den potentiella minskningen av dessa turistintäkter, som främst beror på turismens minskade attraktionskraft på grund av turistområdenas försämrade estetik. Denna mindre uppenbara effekt av plastföroreningar och kopplingen till andra, mer uppenbara aspekter som vattenkvalitet är ofta inte tydlig förrän denna typ av landskapsanalyser görs.

    UMngeni-flodens avrinningsområde är det största avrinningsområdet i eThekwini-kommunen och har ett betydande inflytande på andra system inom avrinningsområdet.År 2017 var dock flera av uMngeni-flodens bifloder i dåligt/mycket dåligt skick, medan huvudfloden rapporterades vara i måttligt ekologiskt skick. Det dåliga tillståndet i denna del av avrinningsområdet beror delvis på den stora mängden fast avfall som kommer in i floden - främst plast. Det finns bevis för att plastansamlingen i floderna inte bara är av estetisk karaktär utan också leder till föroreningar som förändrar flodens fysikalisk-kemiska egenskaper, orsakar blockeringar och stillastående vatten. Dessutom kan plastblockeringar orsaka att avloppssystemen svämmar över och leda till fekaliska föroreningar i flodsystemet.

    Det försämrade tillståndet i uMngenis avrinningsområde har allvarliga konsekvenser för ekosystemets välbefinnande och flodernas och strändernas förmåga att förse samhället med ekosystem tjänster och produkter. Sydafrika har dessutom åtagit sig att uppfylla de mål för hållbar utveckling som fastställts av Förenta nationerna (FN). Lösningen på problemet med plastföroreningar måste bli en nationell prioritering - för att skydda människornas och miljöns välbefinnande (den främsta drivkraften för att leverera miljötjänster) och för att upprätthålla åtagandet gentemot FN och dess mål för hållbar utveckling.

    I den studie som gjordes 2019 av Havs- och vattenmyndigheten (SwAM), Source-to-Sea, presenterades information om det senast kända tillståndet i området. Studien granskade relevanta aspekter för bra vattenförvaltning i KZN-provinsen, till exempel nyckelflöden, intressenter och styrning, tillsammans med information om plastens källor, spridningsvägar och effekter samt möjliga lösningar i avrinningsområdet. Dessa centrala aspekter inkluderades i den aktuella studien (2022).

    Det huvudsakliga målet för SwAM-studien 2022 var att undersöka de sociala och ekonomiska konsekvenserna av att plastavfall samlas i uMngeni-flodens avrinningsområde och dess ekosystem (nedströms från Inanda-dammen).

    "Sociala konsekvenser" omfattar hur plast påverkar följande:

    • Människors hälsa (psykologiskt och fysiskt välbefinnande).
    • Rekreation.
    • Andliga värden.

    "Ekonomiska konsekvenser" fokuserar på hur plast påverkar följande:

    • Företags/industriers inkomster.
    • Kostnader i samband med sanering av ekosystemen i undersökningsområdet.

    I studien beaktas en rad olika scenarier runt plastavfallsproblemet och flera framtida utfall förutsägs, baserat på hur kraftfullt man agerar på problemet. Innovativa lösningar föreslås för att ta itu med de viktigaste frågorna.

    Studiens huvudmetoder var följande:

    • Intervjuer med intressenter och en analys av uppfattningar om plast i undersökningsområdet.
    • Modellering av flödet av ekosystemens varor och tjänster inom systemet och de som påverkas av plast, och sedan
    • Modellering av en rad troliga scenarier kring plastfrågan.

    Onlineintervjuer genomfördes med nyckelintressenter som tidigare identifierats i SwAM-studien 2019. Alla intressenter hade, vilket är viktigt, interagerat med det berörda flod-/marinsystemet på någon nivå. Ett dokument med bakgrundsinformation (BID), som tillhandahölls före intervjun, gjorde det möjligt för intressenterna att vara välinformerade före intervjuerna.

    Intervjuerna syftade till att utveckla en förståelse för de socioekonomiska frågor som är förknippade med plastföroreningar. Intressenterna fick öppna frågor om sina uppfattningar om två nyckelfrågor - de sociala respektive ekonomiska kostnaderna i samband med plastavfall.

    Intressenterna ansåg att plast påverkade negativt, främst när det gäller följande ekosystemtjänster:

    • kulturellt (miljöns estetik, samhällets lycka, turismens attraktionskraft och andlighet),
    • försörjning (intressenternas möjlighet att interagera med vattenmiljön på ett sätt som ger dem möjlighet att bedriva fiske och jordbruk) och
    • stöd (försvagad kommunal infrastruktur som påverkas negativt av översvämningar).

    I mötena med intressenterna framkom det att plastföroreningar är en del av en större uppsättning frågor som är förknippade med avfallshanteringssystemet. Intressenternas uppfattningar tyder starkt på att en sanering av plastavfallet skulle leda till en förbättrad livskvalitet för samhällena i det berörda området.

    Plastförsörjningskedjan, plastens kostnader och plastens inverkan på ekosystemtjänsterna sammanfattades utifrån litteratur och opublicerade uppgifter från intressenterna. Syftet var att identifiera de rutter som plastprodukterna följde innan de hamnade i miljön som avfall - till exempel (men inte bara) rutter i bostadsområden, industriområden, rekreationsområden och vägar.

    De främsta ekonomiska kostnaderna förknippade med plastföroreningar var följande:

    • Kostnader för sanering av plast i miljön (främst för stränder och floder),
    • Skador på kommunal infrastruktur,
    • Minskade turistintäkter (som berodde på turistområdenas försämrade estetik),
    • Hälsovårdskostnader och psykologiska kostnader,
    • Förlust av rekreationsvärde ochMinskning av fastighetsvärdet.

    Det finns många, ofta inte uppenbara, men allvarliga negativa effekter av plastavfall som förvärras i miljön och påverkar andra aspekter av systemet.

    Dessa kan i detta sammanhang sammanfattas på följande sätt:

    • Försämrade översvämnings och vattenkvalitetsproblem: Plast kan fastna i växtmaterial och skräp, vilket begränsar öppningarna i kulvertar och broar och minskar deras kapacitet vid översvämningar, vilket leder till översvämningar, högre översvämningsnivåer och därmed skador på den omgivande infrastrukturen.
    • Plastavfall som tränger in i dagvatten- och avloppssystem orsakar blockeringar och fel i vatten- och sanitetsinfrastrukturen, vilket förvärrar effekterna av översvämningar och leder till att orenat avloppsvatten kan fyllas upp och förorena akvatiska ekosystem (floder, flodmynningar och den kustnära marina miljön).
    • Plastavfall och patogener - Plastavfall kan vara en bärare av bakterier och skydda vattenburna patogener från de naturliga steriliserande effekterna av solens ultravioletta ljus och ytterligare förvärra fekal förorening.

    Utbud och efterfrågan på ekosystemtjänster simulerades för en tioårsperiod med hjälp av ECOFUTURES-modelleringssystem. Geografiska och socioekologiska uppgifter om undersökningsområdet samlades in och sammanställdes i Microsoft Excel.

    Dessa uppgifter användes också för att fastställa de relativa storlekarna av servicenivåerna, marktypen som tillhandahåller flest tjänster och de största nivåerna av tjänster per hektar.

    Flera simuleringsscenarier utarbetades och delades med intressenter och lokala experter under en workshop som hölls den 10 mars 2022.

    Baserat på de insikter som erhölls under workshopen förfinades modellen till tre troliga framtidsscenarier - nämligen:

    • Maximum (övre gräns för förbättrad nytta, upp till 60 % ökning av servicenivåerna),
    • High Road (mest troliga lösning, mellan 0–30 % ökning av servicenivåerna) och
    • Low Road-scenarier (inga förändringar/förbättringar görs, 20–80 % minskning av nuvarande servicenivåer).

    Efterfrågan på tjänster fastställdes på grundval av Human Benefit Index (HBI), en parameter som rangordnar ekosystemtjänsterna i förhållande till den nytta som dessa tjänster genererar för människor. Resultaten visade en hög nivå av efterfrågan och beroende av tjänster som rörde Durbans turistindustri - till exempel marknadsföringsikon, strandrekreation och visuell upplevelse. På grund av den stora efterfrågan och det begränsade utbudet, är dessa tjänster också de tjänster som löper störst risk att drabbas av negativ påverkan.

    Plastavfall har infiltrerat och stört viktiga ekologiska och urbana system, vilket har minskat deras förmåga att tillhandahålla varor och tjänster och därmed hotar välbefinnandet för intressenterna i undersökningsområdet. Traditionella lösningar, såsom deponier och förbränningsanläggningar, har dock begränsad kapacitet eller tenderar att generera avfall - och erbjuder därför tillfälliga lösningar på ett oundvikligt problem, vilket inte stämmer överens med målen för hållbar utveckling.

    Därför krävs det innovativa lösningar, och för Durban föreslås scenariot High Road. I detta scenario föreslås flera kostnadseffektiva, hållbara lösningar. The Transformative Riverine Management Programme, TRMP, syftar till att rensa bort fast avfall och främmande vegetation från undersökningsområdet, med den extra fördelen att det främjar samhällets engagemang. Passiva fällor för fast avfall rekommenderas också som ett enkelt sätt att fånga upp och avlägsna plast från försörjningskedjan.

    Olika sociala och institutionella insatser, till exempel utbildning av EnviroChamps, miljöprogram i skolor, medvetenhet om och utbildning om floder, rekommenderades också. Dessa åtgärder är inriktade på bristen på medvetenhet hos allmänheten och syftar till att ändra allmänhetens beteende till mer hållbara och plastmedvetna metoder. Slutligen syftar lösningar som pyrolys- och förgasningsenheter till att skapa en värdekedja för plast. Dessa lösningar genererar intäkter genom att förbruka plast för att producera användbara produkter, till exempel bränsle eller gas (som kan användas för energiproduktion) - vilket i praktiken skapar en avkastning på investeringar som kan finansiera andra åtgärder.

    För att lösa problemet med plastavfall kommer det att krävas insatser för att införa nya, hållbara lösningar.Det nuvarande status quo har varit ineffektivt mot den fortsatta ansamlingen av plast i stadsmiljöer och ekologiska miljöer och kommer så småningom leda till en ohållbar situation. Detta kommer oundvikligen att leda till att de urbana och ekologiska tjänsterna misslyckas, vilket kommer att ha en negativ inverkan på människors och miljöns hälsa.

    Ekonomiska kostnader för företag och branscher som är beroende av dessa tjänster kan förväntas, med de mest omfattande kostnaderna till följd av tillbakagången av Sydafrikas turistindustri - som bidrog med 125 miljarder rand till den sydafrikanska ekonomin 2016. Att lösa problemet med plastavfall ger dock också nya möjligheter till skapande av arbetstillfällen, kompetensutveckling och genomförande av långsiktiga, hållbara lösningar som genererar intäkter.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 8.
    Hammarlund Kramer, Karin
    et al.
    Ramböll Malmö AB.
    Gottberg, Emil
    Ramböll Malmö AB.
    Inför kommande havsplanering: Lärdomar av genmomförda projekt2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapporten består av två huvuddelar. Först en genomgång av rapporter och projekt, där ett fåtal väljs ut för sin relevans för praktisk havsplanering och därefter dras lärdomar och slutsatser inför den kommande svenska havsplaneringen.

    Med utgångspunkt i urvalet av projekt utarbetades kriterier för vad som anses vara relevant för att skapa en metod för nationell ekosystembaserad havsplanering. Utifrån den ursprungliga listan på projekt lades även ett fåtal rapporter och en hemsida till granskningen. Genomgången av projekten och rapporterna visade på ett rikt material främst i de förberedande stegen inför skapandet av praktiskt användbara metoder för havsplanering, men också på exempel på pilotprojekt för genomförda havsplaner.

    Metoderna i projekten är oftast projektspecifika. De beskriver inte metoder för faktisk havsplanering, utan snarare hur det går att skapa ett utrymme för att havsplanering ska kunna ske. Exempelvis hur man samlar aktörer och intressenter, hur EU-lagstiftning och nationell lagstiftning harmoniseras eller hur datainsamling sker och organiseras. Metoderna är alltså endast i undantagsfall tydliga nog att direkt appliceras för havsplanering.

    Ur genomgången av projekt och rapporter dras de huvudsakliga slutsatserna:

    • En integrerad (holistisk) ekosystembaserad havsplanering är rätt väg framåt.
    • Forskningsläget och lagrummet är tillräckligt belyst för att påbörja havsplanering i Sverige.
    • Fortsatt sammanställning och uppdatering av GIS-baserade databaser för de svenska territorialvatten och EEZ behövs.
    • Intressent- och aktörsperspektiv är centralt för att lyckas med ekosystembaserad havsplanering.
    • Ekosystembaserad havsplanering är en process och bör upprepas med jämna mellanrum.
    • Med grund i ovanstående kan vissa planeringsmetoder från land appliceras på havet, förutsatt att de är systemanalytiska (holistiska).
    • Kusterna bör inte uteslutas från nationell havsplanering.
    • Arbetet med prissättning på ekosystemtjänster kommer påverka havsplaneringen.
  • 9.
    Hernroth, Lars
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Institut, Havsmiljöinstitutet, HMI.
    Ackefors, Hans
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Zoologiska institutionen.
    The Zooplankton Of The Baltic Proper: A long-term investigation of the fauna, its biology and ecology1979Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    This paper is based on the results from a long-term zooplankton investigation in the Baltic proper in the years 1968—1972. Additional results, obtained by the authors in more recent investigations, have also been used in order to enrich the material with information not obtained in the principal investigation.

    Seven standard plankton stations, covering seven sub-areas of the Baltic proper have been visited on average four to five times per year. All cruises have been made in connection with ordinary hydrographical expeditions which means that all zooplankton samples are accompanied by a complete list of hydrographical data.

    The paper describes the zooplankton fauna of the Baltic proper which comprises about 40 regularly appearing species excluding the micro zooplankton. The main part of the fauna in respect of biomass and production consists, however, of only 10—12 species. The most important were the cnidarian Aurelia aurita. the rotifers Synchaeta spp., the cladocerans Bosmina coregoni maritima and Evadne nordmanni, the copepods Pseudocalanus minutas elongatus, Temora longicornis, Acartia bifilosa, A. longiremis and Centropages hamatus and the larvacean Fritillariaborealis.

    Species of less importance were the larvae of Pleurobrachia pileus, the cladocerans Podon intermedius, P. leuckarti and Pleopsis polyphemodides (the latter is abundant in coastal areas), the copepods Eurytemora sp. and Oithona similis, the larvae of gastropod species, Mytilus edulis, Macoma baltica, Cardium glaucum. C.hauniense and My a arenaria, the chaetognath Sagitta elegans baltica and the larvacean Oikopleura dioica.

    Occaisonal species were the cnidarians Sarsia tubulosa and Cyanea capillata, the rotifers Keratella quadrata quadrata, K. qu. platei, K. cruciformis eichwaldi and K.cochlearis recurvispina, the larvae of Pygospio elegans and Balanus improvisus, the copepods Calanus finmarchicus, Limnocalanus macrurus and Cyclops sp., the mysidaceans Mysis relicta and M. mixta, the amphipod Hyperia galba and the chaetognath Sagitta setosa.

    All samples have been collected by vertical, fractionated hauls with a Nansennet. The mesh size was 0.160 mm in the years 1968—1971 and 0.090 mm in 1972. A correction of all results due to the poor filtering capacity of the Nansen net has been made. The additional results are mainly based on samples from the UNESCOWP 2 net.

    All specimens have been analysed to species and the copepods also to developmental stages. The biomass has been calculated as the sum of all individual volumes.

    The paper also describes the hydrography of the Baltic proper in general and presents the data for temperature, salinity and oxygen in the years 1968—1972.The relationship between the unique hydrography of the Baltic with its stable, brackish water contidions and the planktonfauna is discussed.

    The regulating factors for the vertical and horizontal distribution of the fauna were found to be either temperature or salinity or a combination of these factors.

    The seasonal variation in biomass values showed a rather good correlation with the temperature of the surface layer viz. the lowest biomass values (< 10 g m-2) were usually found in March—April, an increase started in May—June and a maximum (30—60 g m-2) was most often reached in August—September. There were great variations in biomass between the seven stations. The highest mean values (20—25 gm"2) were found in the southern and south-eastern parts of the Baltic proper and the lowest (12—13 gm-2) in the northern and south-western parts. Looking at the biomass values over the whole period of investigation, a remarkable stability has been found. There is no evidence of either increasing or decreasing trend.

    The production of zooplankton has also been estimated. According to our calculations the production amounts to about 20 gC m-2 year-1 (380 g wwt) in the southern Baltic proper and 10 gC m-2 year-1 (190 g wwt) in the northern part.

    The last part of the paper discusses the role of zooplankton in the energy flow of the whole pelagic ecosystem, i.e. from primary phytoplankton production to reproduction and recruitment of pelagic fishes.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 10.
    Hogdin, Susanna
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Dahlberg, Ann
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Bättre rådlös än rådvill?: Utvärdering av Naturvårdsverkets allmänna råd 2003:16 om vattenskyddsområden2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten är den centrala myndighet som har vägledningsansvar i arbetet med att inrätta och förvalta vattenskyddsområden.  Att inrätta vattenskyddsområden utgör en viktig del i samhällets arbete med att säkerställa en robust och väl fungerande dricksvattenförsörjning. Havs- och vattenmyndighetens uppgift är att ge stöd och tillsynsvägledning till de myndigheter och andra aktörer som på olika sätt arbetar för att säkra landets dricksvattenförsörjning.   Naturvårdsverkets allmänna råd 2003:16 om vattenskyddsområden utgör en central del i det vägledningsmaterial som finns inom sakområdet. Det är nu drygt 10 år sedan de allmänna råden skrevs och Havs- och vattenmyndigheten har bedömt att det finns behov av att se över rådens aktualitet. Denna analys är ett försök att utvärdera dels om råden utgör ett bra stöd i arbetet med att inrätta vattenskyddsområden med tillhörande föreskrifter och dels om råden kan tillämpas utan att man hamnar i konflikt med annan miljölagstiftning som tillkommit sedan de publicerades år 2003.  Syftet med att publicera utvärderingen i form av en rapport är att myndigheten bedömer att de slutsatser som dras i utvärderingen kan utgöra ett stöd i vattenskyddsarbetet. Många aktörer som verkar inom området efterfrågar mer nationell vägledning fr.a. kopplat till riskvärdering och utformning av vattenskyddsföreskrifter. Även stöttning i det efterföljande tillsyns- och prövningsarbetet baserat på fastställda vattenskyddsföreskrifter efterfrågas. Att ta fram nytt vägledningsmaterial i alla dessa delar är ett omfattande arbete som ställer krav både på sammanställning av kunskapsläget inom vissa områden och på metodutveckling. Havs- och vattenmyndighetens förhoppning är att denna rapport, till dess att ett nytt vägledningsmaterial inom sakområdet kan publiceras, kan bidra till att underlätta vattenskyddsarbetet i vissa delar.   Innehållet i rapporten har sammanställts av Havs- och vattenmyndigheten. Myndigheten vill dock framhålla att många centrala aktörer har bidragit med sin tid och kunskap. Detta har varit en viktig förutsättning för att få en god genomlysning av de olika frågeställningar som tagits upp inom ramen för utvärderingen. Myndigheten vill därför passa på att tacka för det engagemang som alla tillfrågade aktörer visat under arbetets gång.   Tills sist vill myndigheten tydliggöra att Naturvårdsverkets allmänna råd 2003:16 om vattenskyddsområden inte har upphävts utan fortfarande utgör en del av det nationella vägledningsmaterial som finns kopplat till vattenskyddsprocessen.

    Björn Sjöberg den 15 december 2014

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 11.
    Huser, Brian
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Malmaeus, Mikael
    Utförare miljöbevakning, Institut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Magnus
    Utförare miljöbevakning, Institut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Almstrand, Robert
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Witter, Ernst
    Utförare miljöbevakning, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Örebro län.
    Handbok för åtgärder mot internbelastning2023Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    För att uppnå god ekologisk status avseende övergödning i svenska sjöar och kustvatten räcker det i många fall inte att enbart minska belastningen av fosfor från externa källor såsom reningsverk, enskilda avlopp, jordbruk och industrier. Detta beror på att förhöjd internbelastning från sedimenten leder till att halterna av fosfor i vattnet hålls höga. För att minska dessa halter skulle även internbelastningen behöva åtgärdas.

    Åtgärder mot internbelastning är inte en ersättning för åtgärder mot näringsläckage från land till vattenmiljön, eftersom den externa näringsbelastningen måste vara nere på en tillräckligt låg nivå för att en internbelastningsåtgärd ska bli långsiktigt effektiv. Även om en framgångsrik åtgärd mot internbelastning resulterar i att fosforhalterna temporärt minskar, kommer den externa belastningen avgöra övergödningssituationen i vattenförekomsten på lång sikt. Det kan alltså vara nödvändigt att genomföra åtgärder mot både den externa och den interna belastningen till en och samma sjö.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 12. Jerlov, N.G.
    Summer Temperature and Salinity at the Swedish Lightship »Fladen»1953Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 13.
    Johansson, Lars
    Swedmar.
    Coastal Area Management in Sweden: Report on comprehensive coastal planning in the Municipality of Lysekil1995Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    This report has been prepared as a background document for the environmental cooperation around the Baltic Sea. The report focuses on coastal area planning as a process to include physical, biological and human components within a comprehensive management framework for the coastal zone.

    One of the purposes of the report has been to provide demonstration material for use in the Swedish bilateral cooperation with countries in central and eastern Europe.

    It should be underlined that the management and planning strategies must be developed within the framework of the cultural, legal and administrative system of each country. In developing these strategies the comprehensive plan of the Municipality of Lysekil could be seen as an example of the Swedish approach to coastal and marine management at municipal level.

    The report has been prepared by Lars Johansson and Antonia Sanchez Hjortberg, Swedmar, the international consultancy group of the National Board of Lisheries.

    The report has been compiled with the help of the Municipality of Lysekil and the County Administrative Board of Gothenburg and Bohuslän, which have kindly put their planningmaterial and knowledge at disposal. Also the ELEM Architects in Gothenburg, the municipality's planning consultant, has provided valuable assistance.

    This work was carried out at the request of the Swedish Environmental Protection Agency which also has funded the report.

    Swedmar

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 14.
    Karlson, Bengt
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, SMHI.
    Mohlin, Malin
    Hu, Yue O. O.
    Andersson, Anders F.
    Miljöövervakning av växtplankton i Kattegatt och Östersjön med rDNA-barcoding och mikroskopi: En jämförelse av molekylärbiologisk metodik och mikroskopi2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Växtplankton utgör en viktig del av den marina näringsväven. Därför pågår nationell och regional övervakning av växtplanktons utbredning i tid och rum, antal, biomassa och biodiversitet i haven runt Sverige. EU-direktiv och mellanstatliga konventioner influerar övervakningens utformning. Vissa algblomningar kan vara skadliga, därför finns ett visst fokus på alger som producerar gifter eller är skadliga på annat sätt. För att utföra övervakningen på ett kostnadseffektivt sätt behöver flera olika metoder kombineras. I den här rapporten presenteras resultat från en jämförelse av mikroskopbaserad analys av växtplanktonprover med resultat baserad på rDNA-metabarcoding. Provtagning skedde med hjälp av ett så kallat FerryBox-system i juli 2013 på arton platser längs en salthalts-gradient (ca 3-24 promille) från Bottenviken via Bottenhavet och Egentliga Östersjön till Kattegatt. Resultat från rDNA metabarcoding visade på en mycket större biodiversitet jämfört med data från mikroskopi. Totalt 89 olika organismer identifierades med mikroskop (Utermöhl-metoden). Bland dessa ingår samlingsgrupper som ”oidentifierade flagellater” och ”oidentifierade encelliga organismer”. Baserat på rDNA data noterades totalt ca 2000 olika organismer (exklusive heterotrofa bakterier) vilket innebär att mer än 95% av biodiversiteten förbisågs med Utermöhl-metoden. För prokaryoter (16S rDNA) noterades 36 olika Operational Taxonomic Units (OTUs) för cyanobakterier och för eukaryoter (18S) noterades 1860 olika OTU. Flera organismer som noterades med mikroskopi saknades helt i rDNA data. Det tyder på att referensdatabaser för 16S och 18S rDNA saknar sekvenser för vanligt förekommande arter i haven runt Sverige. Det kan också bero på att just sekvensdelen 18S är identisk för vissa arter/släkten, varför klassificeringen hamnade på en högre taxonomisk nivå. rDNA-barcoding ger inte samma typ av data som mikroskopi, det saknas bl.a. motsvarigheter till cellantal och biomassa. En alternativ molekylärbiologisk metod är så kallad kvantitativ PCR (qPCR). Med qPCR kan mängden DNA för enskilda organismer bestämmas, mängden DNA är relaterat till cellantal. Idag är det endast möjligt att utföra qPCR på ett fåtal organismer i ett prov.  Författarna föreslår att rDNA-barcoding av plankton införs i marina övervakningsprogram i Sverige som komplement till annan metodik. Förutom att rDNA-data ger högupplöst information om biologisk mångfald, så har rDNA barcoding ett lågt pris per prov om många prover analyseras och är inte beroende av mikroskopisters skicklighet att identifiera organismer. Införandet bör innehålla följande delmoment: 1. Pilotstudie – rDNA-data för ett helt år jämförs med mikroskopi och flödescytometri; 2: Sekvensering av vanligt förekommande arter som saknas i referensdatabaser; 3: Standardisering av provtagningsprotokoll; 4: Standardisering av metodik för sekvensering; 5: Utveckling av qPCR för utvalda skadliga arter; 6: Standardisering av dataflöden och jämförelser med internationella referensdatabaser; 7: Uppbyggnad av system för datahantering hos nationell datavärd och 8: Utveckling av bedömning av miljöstatus gällande t.ex. biodiversitet och invasiva arter baserat på rDNA data.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 15. Kilnäs, Maria
    Test av olika fjärranalysmetoder och underlag för baskartering av Natura 2000-naturtypen ler- och sandbottnar (1140)2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med det här projektet var att undersöka om det är möjligt att genom en rasteranalys (GIS) av flygbilder (ortofoton) få fram utbredningen av Natura 2000-naturtypen ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten (naturtypskod 1140). Hypotesen var att utbredningen av 1140 motsvaras av de pixlar i ett ortofoto som överstiger ett bestämt pixelvärde (brytvärde) i havsområdet. I rapporten redovisas hur sådana rasteranalyser kan göras och resultaten av dessa.  Olika typer av bilder testades för att undersöka om resultat skilde sig åt beroende på vilken typ av bilder man använder som underlag till rasteranalysen. I studien användes svartvita ortofoton, ortofoton i färg och satellitbilder (SACCESS). Åtta olika områden i länet besöktes för att bestämma utbredningen av 1140 i fält, för att få ett referensmaterial (”facit”).  Det visade sig att variationen i brytvärde både inom och mellan områden var för stor för att man ska kunna få fram utbredningen av 114o genom en rasteranalys, oavsett vilken typ av bilder man använder. Det fanns heller inte några tydliga gradienter som skulle kunna förklara varför brytvärdet varierar, varken när det gäller ytter-/inner-områden, sötvattenspåverkan eller exponeringsgrad. Det går därför inte att dela upp kusten i olika delområden som analyseras var för sig.  Istället rekommenderas traditionell flygbildstolkning, med ortofoton i färg som underlag. Svartvita ortofoton är inte lika tydliga och ger ett för dåligt resultat. Satellitbilderna rekommenderas inte heller. De har för grov upplösning (10 x 10 meter) för att vara användbara.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 16.
    Koczy, F.F.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeristyrelsen.
    Korrektion av djupbestämning med ekolod1956Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den tekniska utvecklingen på fiskets område och den allt större användningen av flyttrålen i våra fiskevatten nödvändiggör en noggrann bestämning av de djup i vilka fiskstimmen uppehåller sig. De hydrografiska förhållandena i våra fiskevatten varierar starkt med årstiderna och på olika fiskeområden och påverkar därigenom noggrannheten av djupbestämningen.Det synes därför påkallat att uppställa tabeller för korrektioner på de av ekoloden erhållna djupangivelserna.

    Inom ett och samma område är variationen med årstiden liten, avvikelserna uppgår maximalt till 2 %. Stora skillnader uppträder däremot mellan djupbestämning i Nordsjön och i Östersjön, då salthalten är resp. 35 %o och5 °/oo. Maximala felet kan här bli 6 % d.v.s. 6 m vid lödning i 100 m djup. Felet är så stort att det måste tas hänsyn till vid trålning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 17.
    Lindquist, Armin
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Anteckningar om äldre svenska marina fiskerivetenskapliga undersökningar: Glimtar från 200 år av fiskeriundersökningar1998Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Anteckningar har gjorts för tiden mitten av sjuttonhundratalet till slutet på 1970-talet. Tre perioder kan urskiljas. - Under den första perioden från mitten av sjuttonhundratalet till början av vårt eget sekel publicerades taxonomiska arbeten (Petrus Artedi) samt beskrivningar av de olika fiskarterna i våra vatten. Årsrapporter finns om fisket - som då endast bedrevs vid kusten från Norrland till Bohuslän. I Bohuslän gav frågan om trangrumsets skadlighet efter sillkokningen under slutet på sjuttonhundratalet upphov till den första miljöundersökningen i havet. Sillperioderna, under vilka sillen uppträdde i oerhörda mängder, ansåg man åtminstone delvis kunna förklaras med oceanografiska förändringar. Oceanografer tog initiativet till samordning av havsforskningen internationellt.

    Under den andra perioden från omkring sekelskiftet till 1948 bildades Internationella havsforskningrådet, ICES, varigenom aktiviteterna fick en internationell prägel. Talrika biologiska undersökningar gjordes av sill/strömming, skarpsill/vassbuk, torskfiskar och plattfiskar. Omfattande plankton- och benthosundersökningar gjordes samt fasta hydrografiska obervationsstationer inrättades i Västerhavet och i Östersjön. En del redskapsförsök genomfördes. Syftet var bl a att ge ett biologskt underlag för nödvändiga förvaltningsåtgärder i fisket. Ensammanfattande presentation av svensk fiskeriforskning publicerades med verket ”Fiskar och fiske i Norden”.

    Den tredje perioden från 1948, då ”Kungl. fiskeristyrelsen” inrättades, till slutet på 1970-talet utmärker sig genom omfattande märkningar av sill/strömming och torsk, för att studera vandringar och tillväxt. Genom subfossila utgrävningar kunde man klarlägga vilken sorts sill som fanns under sjuttonhundratalets sillperiod. I samband med miljödebatten visade det sig att de långa oceanografiska och biologiska observationsserier som hade insamlats blev ett ovärderligt basmaterial för att studera miljöförändringar i havet. Den oceanografiska situationen i Östersjön bevakades. Genom fiskbeståndens hårda beskattning skedde det en stark förskjutning av undersökningarna mot beståndsuppskattningar. Några arbeten publicerades om fiskets kulturhistoria och ekonomi.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 18. Malm Renöfält, Birgitta
    et al.
    Ahonen, Jani
    Ekologiska flöden och ekologiskt anpassad vattenreglering: Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft2013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna rapport är att ge ett kunskapsunderlag vad gäller ekologiska flöden och ekologiskt anpassad vattenreglering i vattendrag nyttjade för vattenkraftsproduktion. Rapporten börjar med att ge en bakgrund till vad ett vattendrags flöde egentligen innebär samt kopplingar mellan ekologi och flöde och hur en reglering av flödet för vattenkraftsproduktion påverkar flödesregimen och ekosystem knutna till rinnande vatten. Syftet med denna del av rapporten har dock inte varit att ge någon djupgående analys av påverkan på ekosystemet utan att ge exempel på påverkan utifrån förändringar i olika variabler i flödesregimen.

    Nästa del av rapporten tar upp befintliga metoder och modeller för hur man arbetar fram ekologiska flöden för en mer miljöanpassad reglering. Denna del börjar med att ge en definition av vad ett miljöanpassat flöde är utifrån ett ekosystemperspektiv. Efter detta ges en genomgång av metoder och modeller som använts/tagits fram. Här görs en indelning av modeller och metoder utifrån komplexitet och omfattning. 

    Först ges exempel på så kallade hydrologiska metoder. Dessa metoder bygger framförallt på modellering av vattenföringsdata och utgör ca en tredjedel av de metoder som tagits fram. Ofta kallas dessa även ”desk-top” metoder eller ”lookup” metoder. De baseras oftast på andel av medelvattenföring eller olika Qindex som anger ett flöde som överskrids en viss andel av året under en tidsperiod, angett i procentandel eller antal dagar. Nackdelen med dessa är att de inte speglar flödets variabilitet på ett tillfredställande sätt, särskilt inte då de ofta baseras på årsmedelflöden, eller flödesnivåer som inträffar under ett helt år. Ett bättre och mer dynamiskt sätt att använda dessa index är att titta på flödesnivåer säsongsvis. Det finns dock modeller som bättre tar hänsyn till variabilitet, och dessa anses därför ha större ekologisk relevans. Ett exempel på en tidig sådan modell är ”Range of Variability” (RVA) där man använder långa serier av dagliga vattenföringsdata och karaktäriserar ekologiskt relevanta komponenter i flödesregimen. Den naturliga omfattningen av hydrologisk variabilitet beskrivs genom olika hydrologiska index, vilka är framtagna utifrån rådande kunskap om flödets betydelse för olika ekosystemkomponenter och processer. En bra hydrologisk grund som väl speglar både variabiliteten i det opåverkade flödet, samt en ger god kunskap om hur reglering förändrat flödesdynamiken är basen för att kunna ta fram ekologiska flöden i reglerade vattendrag. Därefter ges exempel på metoder som kopplar flöde till fårans morfologi och även habitatkrav hos olika organismer. 

    Avslutningsvis i denna del ges exempel på så kallade holistiska metoder. Dessa är i huvudsak konceptuella och utgångspunkten är att det är nödvändigt att beakta hela ekosystemet och hela flödesvariabiliteten, med målet att inget viktigt utelämnas. I framarbetandet av dessa ingår ofta så väl hydrologiska metoder som metoder som kopplar flöde och habitatkrav som redskap för att modellera fram ett miljöanpassat flöde. Till stor del kan holistisk modellering beskrivas som en process där företrädare för olika relevanta discipliner integrerar sina kunskaper och metoder för att gemensamt komma fram till en skötselplan för vattendraget. Tanken som finns bakom metoder av holistisk typ representerar ett modernt synsätt på naturresursen rinnande vatten, där hela flödesspektrumet knyts ihop med ekosystemet som helhet och där flera intressenter representeras. De bästa metoderna bygger också på ett adaptivt synsätt på skötseln av naturresurser där regleringsregimer och vattenuttag justeras utifrån ökad kunskap. När det gäller reglering av vatten för vattenkraftsproduktion är det tveklöst detta synsätt som är ”bästa miljöteknik”. Utöver dessa metoder diskuteras problematiken med korttidsreglering och hur denna skulle kunna göras mer miljövänlig, bland annat genom att undvika perioder med nolltappning, minska högflödes/lågflödeskvoten, det vill säga att minska svängningarna i vattenföringen och minska förändringshastigheten i flödet.

    Därpå följer ett kapitel som behandlar kopplingar mellan ekologi och flöde. Ett stort problem när det gäller att sätta lämpliga nivåer för miljöanpassade flöden och ekosystemets behov är att kunna göra förutsägelser om hur mycket vatten ekosystemet behöver och när olika flödesnivåer bör inträffa. En litteraturgenomgång i området där man i huvudsak tittat på fisk, makroevertebrater och vegetation visar att den absolut största effekten av förändringar av flödet är att man ser minskningar i alla uppmätta ekologiska parametrar, men att det utifrån befintlig litteratur är svårt att ta fram mer generella kvantitativa samband i form av t.ex. tröskelvärden. Slutsatsen var att existerande litteratur inte är ger ett tillräckligt bra underlag för att dra generella kvantitativa slutsatser som är användbara för att sätta generella riktlinjer för ekologiska flöden. Nivåer och frekvenser av olika flöden måste sättas utifrån de specifika förutsättningar som finns inom en region eller avrinningsområde. I och med att resultaten så pass tydligt visar på hur negativa antropogena flödesförändringar är för ekosystemet framhåller författarna av sammanställningen vikten av att upprätta nya undersökningsprogramprogram för att fastställa sådana samband samt att dessa görs på regional basis. De pekar även på bristen på kunskap när det gäller flödesförändringar och inverkan på ekosystemprocesser.

    Nästa del av rapporten tar upp exempel på hur man arbetar med att ta fram och implementera miljöanpassade flöden och regleringsregimer. Detta sker i dagsläget främst i Nordamerika, Australien och Sydafrika, men även i Nya Zeeland, Norge, Spanien, Italien, Schweiz och Storbritannien finns flera goda exempel på hur sådana genomförts. Exempel från regioner som uppvisar stora klimatologiska skillnader från svenska förhållanden och där det framför allt är konstbevattningens påverkan som påverkar ekosystem mest har vi inte tagit upp. Vi har valt att avgränsa exemplen till norra halvklotet och främst sådana som har något liknande klimatologiska och hydrologiska förutsättningar som Sverige.

    Avslutningsvis ges en längre sammanfattning och slutsats mot bakgrunden av svenska förhållanden. Praktisk tillämpning av miljöanpassade flöden bör ta fasta på de olika egenskaperna hos flödet som t.ex. magnitud, frekvens, förändringshastighet och varaktighet. Tillämpningen bör också vara adaptiv, dvs. det är viktigt att följa upp responsen både i den abiotiska och biotiska miljön vid införandet av miljöanpassade flöden, oavsett vilken typ av metod eller modell man väljer för att kunna avgöra miljönyttan av detta och anpassa nivåer efter resultat. Metoderna bör kombineras med en generell översikt av förbättringspotential i vattendraget och en naturvärdesinventering för att säkerheten i bedömningen av miljönytta skall bli så stor som möjligt. Avvägningar måste också göras mellan olika intresseområden, varför en analys av vilka konsekvenser, både positiva och negativa, de föreslagna flödesförändringarna har bör ingå. Förutom att implementera ett arbetssätt baserat på ett holistiskt synsätt finns det andra åtgärder av mer generell natur som skulle ge ekologiska vinster i stort sett i alla reglerade vattendrag. En sådan åtgärd är att undvika nolltappningar, i synnerhet där det finns strömsträckor nedströms, och införa minimitappningar förbi alla kraftverk. Dessa tappningar skulle kunna baseras på enklare hydrologiska metoder, t.ex. någon typ av lågflödesindex. En annan åtgärd är att genomföra planerade släpp av ”vårflöden”. Dessa skulle sannolikt inte behöva återkomma varje år utan skulle man upprepa ett flöde motsvarande medelhögflöde vart 3–5 år skulle det sannolikt ha en positiv effekt på ekosystemet. Begränsningar av höjnings- och sänkningshastigheten vid korttidsreglering är också exempel av en åtgärd av mer generell natur som sannolikt skulle mildra de negativa effekterna av vattenkraftsproduktion.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 19.
    Mathews, Ruth E.
    et al.
    Stockholm International Water Institute (SIWI).
    Weinberg, Josh
    Stockholm International Water Institute (SIWI).
    Murillo, Jose
    Stockholm International Water Institute (SIWI).
    Liss-Lymer, Birgitta
    Stockholm International Water Institute (SIWI).
    Building momentum to accelerate adoption of source-to-sea management: Lessons learned and recommendations from seven case studies2023Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Analysen av de sju fallstudier som presenteras i denna rapport har varit användbar för att förstå möjligheterna och utmaningarna vid implementeringen av källa-till-havs-förvaltning. Den har också gett insikter om de styrkor och begränsningar som den sex-stegs källa-till-hav-metoden inbegriper.

    Även om ingen utav de sju studier har slutfört hela sex stegen i källa-till-hav-metoden, eller visat mätbara fördelar för källa-till-hav-systemet, ger fallstudierna tillräckliga bevis för att det finns ett mervärde att tillämpa sex-stegs källa-till-hav-metoden för att ta itu med utmaningar för hållbar utveckling från källa till hav. Även om metoden är relativt ny kommer den att fortsätta utvecklas när den tillämpas på fler platser och tar itu med fler utmaningar. Med tanke på värdet som kan komma från holistisk förvaltning av källa-till-havs-system, verkar investeringar och insatser i sådan utveckling vara välgrundade. I första hand bör investeringar och insatser göras i att bygga upp ett större antal av fall som kan visa på fördelarna med holistisk förvaltning från källa till hav. Utöver detta har fler insatsområden identifierats för att nå målet att hantera land-, sötvatten-, kust- och havsmiljöer holistiskt från källa till hav.

    Inkluderande partnerskap som bygger på de kollektiva och individuella styrkorna hos multilaterala organisationer, finansiella institutioner, myndigheter, icke-statliga organisationer, forskningsinstitutioner och privat sektor behövs för att holistisk förvaltning från källa till hav ska få fäste. Att samla in och dela praktiska exempel och lärdomar från dessa partnerskap kan gynna dem som är tveksamma till att börja tillämpa källan-till-havs-metoden på grund av osäkerheter kring hur det fungerar eller fördelar den kan erbjuda. Praktiska exempel från källa-till-havs förvaltningen har möjligheten att belysa metodens funktionella värde när utmaningar uppstår inom ett källa-till-hav system. En stärkt kunskapsbas med praktiska exempel skulle kunna öka förståelsen för viktiga flaskhalsar inom källa-till-hav-förvaltning och potentiella lösningar för att åtgärda dem.

    En ökad förståelse om kopplingarna mellan ekosystem, socioekonomiska intressenter och förvaltningssystem är en förutsättning för holistisk förvaltning från källa till hav. Forskningen behöver fokusera på de frågorna som ger stöd till mer vetenskapsbaserad policy, förvaltning och investeringar som skapar nytta för hela källa-till-hav-systemet. Datainsamling, analys och övervakning behöver göras på ett sätt som ger en sammanhängande bild av hela källa-till-hav-systemet och möjliggör spårning av källa-till-hav effekter. Finansieringsprogram för forskning bör också omfatta forskningsområden som tar itu med kritiska kunskapsluckor om källa-till-hav kopplingar i ekosystem och förvaltningssystem.

    Engagemang för att integrera ett källa-till-hav-perspektiv i framstående globala, regionala och nationella policyprocesser behöver stärkas. Detta kan uppnås genom ökad kunskap och förståelse om möjligheter som erbjuds av källa-till-hav förvaltning för att ta itu med globala utvecklingsutmaningar såsom klimatanpassning/ begränsning, bevarande av biologisk mångfald, föroreningar och fattigdomsbekämpning. Policyutveckling på högnivå inom dessa frågor kan vägleda åtgärder som vidtas på lokal nivå. På liknande sätt kan erfarenheter på lokal nivå, med utgångspunkt i den lokala kontexten och dess prioriteringar, bidra till utformningen av nationella, regionala och globala agendor. Att klargöra vad som krävs för att skapa möjliggörande miljön för källa-till-hav förvaltning i dialog med regionala, nationella och subnationella aktörer och investera i dessa kan stärka effekterna av globala engagemang för källa-till-hav förvaltning.

    Det globala engagemanget behöver följas upp med finansieringsmekanismer och möjliggörande miljöer som stimulerar investeringar i åtgärder som optimerar utfallet i hela källa-till-hav systemet. Att ta itu med utvecklingsutmaningar kräver finansiering som inte begränsas av ekonomiska, sektoriella och sociala gränser. Det behövs också en mer holistisk bedömning av risker och nytta över hela källa-till-hav kontinuumet som avväger och främjar nya former av samarbete. Finansieringsstrategier bör inte begränsas av sektorspecifika mål för att möjliggöra finansiering av tvärsektoriella och systemövergripande åtgärder. Det är också viktigt att finansiella institutioner åtar sig att granska sina investeringar genom ett källa-till-hav-perspektiv. Detta är en central komponent för att snabba på implementering av källa-till-hav förvaltning, vilket kan bidra till att utforma insatser som adresserar kritiska utvecklingsutmaningar på ett mer integrerat och holistiskt sätt.

    För att stärka kompetensen på lokal, nationell och regional nivå och främja implementering av källa-till-hav förvaltning, är det avgörande att utveckla kapaciteten hos aktörer inom offentlig sektor, näringsliv och civilsamhälle. Genom att erbjuda vägledning om hur den sex-stegs källa-till-hav metoden kan tillämpas i olika miljöer och utvecklingsutmaningar, kan vi inte bara stärka dess implementering, utan också underlätta anpassningen av metoden till nya problem och sammanhang. Att ha tydlig vägledning skulle stödja kapacitetsutvecklingsinsatser för regionala, nationella och lokala intressenter. Utbildningsprogram kan riktas mot specifika källa-till-hav utmaningar, såväl som särskilda sammanhang eller perspektiv för dessa utmaningar. De kan också anpassas till det befintliga förvaltningssystemet för att skapa bästa förutsättningar för en utveckling mot en mer holistisk förvaltning från källa till hav.

    Slutligen, fler konkreta insatser för att adressera olika utvecklingsutmaningar där källa-till-hav kopplingarna beaktas bör genomföras genom projekt, policy och strategier. Den sex-stegs källa-till-hav metoden kan tillämpas för att utveckla en gemensam förståelse för olika utmaningar i ett källa-till-hav system, en gemensam vision för framtiden och en förändringsteori som framhåller nödvändiga förutsättningarna för framgång. Detta kan i sin tur bidra till att etablera en gynnsam miljö som möjliggör de nödvändiga förändringarna i beteende och praxis för att nå den eftersträvade framtiden. Varje gång en utvecklingsutmaning hanteras genom att integrera ett holistiskt källa-till-hav perspektiv kommer nya lärdomar att dras. Genom uppföljning och utvärdering kommer evidensbasen att växa vilket sedan kan användas för att öka medvetenheten om fördelarna med att hantera källa-till-hav kopplingarna på ett holistiskt sätt och därigenom bygga upp starkare momentum för implementering av källa-till-hav förvaltning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 20. Nolbrant, Peter
    Co-governance and co-creative working methods for improved waters: Results and learnings from the Water Co-Governance project in Sweden2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Water Co-Governance (WaterCoG) is an Interreg EU project in which the UK, Germany, the Netherlands, Denmark and Sweden participated from 2016 to 2020. Each participating country has implemented pilot projects to investigate how to best increase local participation and collaboration to improve aquatic environments. This report is about the project work carried out within Sweden. The pilot projects in Sweden have been carried out by three water councils, who have independently defined problems while developing visions and work areas. The councils have approached this work differently and looked at different questions/issues. As a result, the projects cover a wide range of areas and work practices. The project has included a number of different people, organisations, meetings, networks and sub-projects. This has revealed a number of recurring patterns, which are highlighted in the report:

    There is a tremendous degree of involvement in the pilot groups and a clear desire to work cooperatively to increase knowledge and identify solutions. The level of involvement around a particular place, where people live or own land, is particularly evident. There is often a desire to include more people in the groups and create a climate where everyone can have their say. Groups that contain this kind of diversity offer a broader knowledge base and a variety of perspectives. The level of confidence within the groups gradually increases when participants learn from each other and see the results of what they can create together.

    Issues relating to water are often expanded to include the environment and biodiversity, both in aquatic environments and terrestrial environments. Issues raised also relate to sustainable use through agriculture, forestry and electricity production. Ecosystem services, such as the province’s water level management, water purification and access to recreation and learning, are also relevant. The groups often emphasise the connection to the cultural heritage around water. Another important issue highlighted in the groups is local influence. Collaboration and participation on issues relating to water will therefore be a starting point for sustainable development and democratic development.

    There is a need for forums that transcend borders between different groups and stakeholders, between authorities and the local community – including landowners, businesses and residents. These forums are needed to facilitate collaboration, to develop a holistic view and to identify new, creative solutions. The water councils are clearly already functioning as forums, but they also have tremendous potential to be developed further.

    Water councils need access to an increased number of stable platforms with greater continuity. This needs to be carried out, for example, through long-term funding, by creating time for meetings and by increasing the visibility of the water councils so they can secure a more clearly defined role. It is also important adopt work practices or tools that help create a climate characterised by listening, dialogue and openness where individuals can participate on equal terms and where no individual stakeholders or persons take precedence.

    A lack of time among participants and need for coordinators are issues that are repeatedly highlighted. Someone needs to handle invitations, summarise notes, prepare meetings, submit applications for funding and provide continuity. Compensation may also need to be arranged for individuals who set aside working hours to attend water council meetings.

    The importance of networking and communication is clear. The forums that the water councils create are a part of, and have an important role in, the cooperative networks of, for example, landowners, businesses, schools, local householder's associations, consultants, associations and authorities. For networks to function effectively, communication is key. When problems arise, it is often due to a lack of communication. Effective communication is clear, easy to understand and based on dialogue instead of one-way communication.

    The project has yielded many results. Around 650 people have participated in a variety of ways. Significantly more people have been informed about the work in the project. Over 20 sub-projects have been developed within the three water councils. Grant applications and grants awarded for various projects amount to SEK 6.6 million. There is a significant increase in invested funds. For the funding the water authority has allocated to support the water councils, including the grant received through Water Co-Governance, twelve times as much money has flowed in through, for example, approved applications for other grants. To this we can add all the hours allocated on a voluntary basis or within the framework of an individual’s employment for municipal officials or private employees who work with water issues as part of their position.

    This work has yielded a number of results, including inventories, water sampling, information materials and education/training. A variety of measures have been implemented, such as the opening up of fish migration routes, restoration of biotopes in watercourses, construction of wetlands, structural liming of fields, decontamination of environmentally hazardous waste, controlling stormwater discharge and saving dead wood and trees by watercourses. This strengthens ecosystem services, such as food production, water purification, water retention landscapes, drinking water, biodiversity, pollination and recreation.

    Measures have often been implemented on the initiative of individual landowners, but increased local collaboration in applying for funding and the implementation of measures has been highlighted as an important aspect. Through the forums created by local water groups and water councils during the project period, networks have formed consisting of landowners, consultants, authorities and water council members, which have contributed to the initiation of measures.

    The exchange of knowledge that has occurred thanks to the forums and dialogue between people with different interests and backgrounds has added new perspectives while increasing interest and knowledge about water issues and the activities of other participants. The river walks have been an especially positive development, where participants are able to explore the natural environment together. The walks have helped build relationships, both with the natural environments and each other, which provides a source of inspiration and increased knowledge.

    Municipalities, authorities and the state need to support, facilitate and understand the value of these forums for participation and collaboration. This may include recognising the water councils and the local community as a major resource that is able to engage with issues, such as community planning, at an early stage. It could also mean that the state significantly increases long-term funding and strives to avoid rapid changes in grants and rules. Sudden cuts to funding or short-term increases creates a risk of reduced quality, inefficiency and stress. Administrative hurdles should also be reduced, for example, by establishing long-term grant rules, simplifying grant and procurement rules and reducing micromanagement. There is also a need for increased collaboration within and between authorities by allocating more time for internal collaboration and dialogue, with broader competence. By ensuring better collaboration at all levels, the work is likely to become more efficient, creative and sustainable.

    The effort is a long-term learning process, which makes it essential that structures are created to allow knowledge to be carried over, rather than starting from scratch in new projects. This will also contribute to the creation of context and meaningfulness, which is a key to the willingness to participate.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 21. Nolbrant, Peter
    Lokal samverkan och medskapande arbetssätt för bättre vatten: Resultat och tankar från projektet Water Co-Governance i Sverige2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redogör för resultat och erfarenheter från de svenska pilotprojekten i Interregprojektet Water Co-Governance som genomfördes 2016-2020. Vattenråden som deltagit som pilotprojekt har arbetat med frågan hur lokalt deltagande och samverkan för att förbättra vattenmiljöerna kan öka.

    Water Co-Governance är ett EU Interreg-projekt där England, Tyskland, Holland, Danmark och Sverige medverkat från 2016 till 2020. Varje land har arbetat med pilotprojekt för att undersöka hur lokalt deltagande och samverkan för att förbättra vattenmiljöerna kan öka. Rapporten handlar om det svenska arbetet.

    Pilotprojekten i Sverige har genomförts av tre vattenråd som själva har definierat problem, utformat visioner och arbetsområden. De har arbetat på olika sätt och med olika frågor. Detta gör att projekten täcker in en stor bredd av områden och arbetssätt. Projektet har innefattat en mängd personer, organisationer, möten, nätverk och delprojekt. Genom detta visar sig återkommande mönster som lyfts fram i rapporten:

    • Det finns ett stort engagemang
    • Frågorna om vatten breddas ofta
    • Det behövs mötesplatser över gränser
    • Vattenråden behöver få stabilare plattformar med större kontinuitet
    • Det finns brist på tid hos deltagare och det finns behov av samordnare
    • Betydelsen av nätverk och kommunikation är tydlig
    • Många resultat bland annat i antal deltagande personer (650 st) och beviljande ansökningar för projekt (6,6 miljoner kronor)
    • Flera åtgärder har genomförts
    • Utbyte av kunskaper ger nya perspektiv
    • Kommuner, myndigheter och regeringen behöver stödja
    • Arbetet är en långsiktig lärandeprocess.
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 22. Prutzer, Madeleine
    Lokal samverkan i vattenförvaltningen med vattenråden i fokus: Utvärdering av projektet Water Co-Governance i Sverige2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    EU:s ramdirektiv för vatten (vattendirektivet) betonar vikten av samarbete, samverkan och delaktighet på alla nivåer under arbetet med att skydda och förbättra vattenkvaliteten i EU. Det framhåller också att det ska finnas tillgång till information och att samråd med allmänheten ska ske. I Water Co-Governance-projektet har Havs- och vattenmyndigheten och Vattenmyndigheten för Västerhavet samarbetat med Mölndalsåns, Himleåns och Ätrans vattenråd för att undersöka hur lokalt engagemang kring vatten kan öka. En av många lärdomar i projektet är att lokal förankring ökar kvaliteten på, och genomförandet av, åtgärder.

    Vägen till att uppnå god ekologisk status kräver åtgärder i våra vatten. Erfarenheterna från det praktiska arbetet är viktiga när bidragsformer och styrmedel ska tas fram. Denna rapport utvärderar Water Co-Governance-projektets arbete i Sverige med ökat stöd till vattenråden och utvecklande av verktyg för det lokala arbetet, ett arbete som redovisades i en rapport som publicerades i april 2020. Utvärderingen tar upp förutsättningar, hinder och behov för vattenråden, ledarskapets betydelse i samverkansprocesser, samverkansverktygen och kunskapens roll och betydelsen av att skapa förtroende och transparens. Den ger också konkreta rekommendationer för det lokala samverkansarbetet.

    Havs- och vattenmyndigheten och Vattenmyndigheterna har tillsammans ett stort ansvar för att samordna och genomföra arbetet med att nå våra mål för vattenmiljön. Många satsningar pågår som handlar om arbete i pilotområden och ökat lärande i det lokala arbetet. Water Co-Governance-projektet har i denna kontext bidragit till ytterligare förståelse av betydelsen av lokal förankring i det konkreta åtgärdsarbetet.Vi vill rikta ett stort tack till de som varit delaktiga i projektet, och de lärdomar som nu kommer både oss och andra till del.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 23.
    Rosenhall, Eva
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Havsplaneringsprojekt: Erfarenheter från Plan Bothnia och BaltSeaPlan2013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I den här rapporten har vi sammanställt erfarenheter från två avslutade projekt om havsplanering: Plan Bothnia och BaltSeaPlan. De genomfördes gemensamt av länder runt Östersjön och svenska havsområden har varit en del av projekten.

    Projekten har omfattat en mängd planeringsfrågor i syfte att bygga upp kunskaper som kan komma till nytta för havsplanering över nationsgränserna. De erfarenheter man fått kan vara användbara i den svenska havsplaneringsprocessen.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 24.
    Schmidtbauer Crona, Jan
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Tillämpning av ekosystemansatsen i havsplaneringen2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I denna rapport beskrivs hur ekosystemansatsen kan tillämpas i svensk havsplanering. I inledande avsnitt redogörs för hur ekosystemansatsen beskrivits internationellt och hur den tolkats i Sverige.  Ekosystemansatsen, eller the Ecosystem Approach, har fått stort genomslag i politiken kring användning och förvaltning av naturresurser. Den nämns som vägledande princip i allt från EU:s fiskeripolitik1 till praktiskt inriktad lokal förvaltning av regnskog i Malaysia2. Ekosystemansatsen är också en utgångspunkt för EU:s havsmiljödirektiv3 och har lyfts fram i havsplaneringsutredningens betänkande Planering på djupet4.  Ekosystemansatsen lämnar utrymme för tolkning och ställer krav på konkretisering i specifika tillämpningssammanhang. Orsaker till det är bland annat att tillgängliga definitioner är generella till sin karaktär och omfattar flera dimensioner. Att tillämpa ekosystemansatsen i svensk havsplanering förutsätter därför konkretisering utifrån havsplaneringens karaktär, avgränsning, process och innehåll. Huvudfrågan är att analysera vilka möjligheter som havsplaneringen ger för tillämpning av ekosystemansatsen. Samtidigt är det just havsplaneringens karaktär, avgränsning, process och innehåll som ekosystemansatsen ska sätta sin prägel på. En tolkning och konkretisering av ekosystemansatsen i ett havsplaneringssammanhang är också en förutsättning för att i senare skede kunna utvärdera hur framgångsrik tillämpningen av ekosystemansatsen har varit.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 25.
    Silfverblad (f.d. Bleckert), Stefan
    et al.
    Naturkonsult AB.
    Henrikson, Lennart
    Natur och Människa AB.
    Blå-Gul-Grön Målklassning: ett sätt att värna vatten med höga naturvärden2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Med metoden Blå-Gul-Grön Målklassning kan naturvärdena i särskilt värdefulla sjöar och vattendrag och deras tillrinningsområde bevaras och utvecklas. Målklassning är ett enkelt verktyg som kan användas av alla med intresse för vatten-, natur- och fiskevård.

    Vattenmiljöer har länge behandlats separat i skogs- och jordbrukets planeringsprocesser eftersom det har saknats ett verktyg för helhetsplanering av markanvändningen. Denna rapport presenterar en metodik hur man genom helhetsplanering av vattenlandskapet med arbetssättet Blå-Gul-Grön Målklassning integrerat kan fortsätta nyttja naturresurser på ett klokt och miljöanpassat sätt, säger Per Olsson, biträdande avdelningschef på Havs- och vattenmyndigheten, HaV, som bistått i framtagandet av rapporten.

    I rapporten beskrivs metodiken Blå-Gul-Grön Målklassning som syftar till att komma fram till rätt miljöåtgärder, i rätt omfattning och på rätt ställe i ett avrinningsområde. Metodiken innebär kortfattat att man besöker alla fastighetens enheter som vattenmiljöer, åkrar, ängar, och skogsbestånd. Det vill säga det blå, det gula och det gröna på kartan. Där bedöms naturvärde och känslighet med hjälp av ett enkelt protokoll. Med känslighet menas hur stor risken är att brukandet av den aktuella marken kan påverka det skyddsvärda vattnet. Sedan föreslår man målklass och lämpliga miljöåtgärder. Resultatet läggs in på kartor som används i planeringen för att värna sjön och dess avrinningsområde samtidigt som det visar var man kan bedriva en effektiv produktion av livsmedel och virke på ett hållbart sätt. Användning av metoden innebär en praktisk avvägning i det enskilda fallet för att nå målen för miljön och produktionen på fastighetsnivå.

    Metodiken har utarbetats och testats i Likstammens vattenlandskap i Södermanland, ett mindre avrinningsområde högt upp i vattensystemet. Området har valts som projektområde för att det bland annat är ett Natura 2000-område och består av en mosaik av vatten, jordbruksmark och skogsmark samt olika typer av markägare. Avrinningsområdet är förhållandevis litet och markägareantalet litet vilket ger goda förutsättningar för användning av den Blå-Gul-Gröna Målklassningen. Förhoppningen är att markägare på frivillig basis ska få ökad kunskap och förståelse för hur brukandet av marken påverkar vattenmiljöerna och hur de genom en helhetsanvändning kan minska de negativa effekterna.

    – Här lyfter vi Målklassning från enskilda objekt till landskapsnivå. Vi blickar ut över hela Likstammens avrinningsområde och identifierar landskapsobjekt som bör uppmärksammas i mark- och vattenanvändningen, säger Lennart Henrikson, årets vinnare av vattenmiljöpriset Sjöstjärnan och författare av rapporten tillsammans med ekologen Stefan Silfverblad.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 26. Sterner, Harald
    Staten och havet mot en hållbar framtid2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har i uppdrag att verka för att havet och dess naturresurser nyttjas på ett hållbart sätt. Myndigheten arbetar därför bland annat med frågor som rör havsplanering och gör förberedelser för en kommande statlig havsplanering.   Den planerade Statlig havsplanering blir en ny uppgift inom svensk förvaltning. Statens intresse av fysisk planering av naturresurser går emellertid längre tillbaka i tiden och har också tidigare omfattat havet om än i andra former än vad som föreslås i utredningarna Planering på djupet – fysisk havsplanering av havet (SOU 2010:91) och Kunskap på djupet — kunskapsunderlag för havsplanering (SOU 2011:56).  Denna promemoria sätter den föreslagna havsplaneringen i ett historiskt perspektiv och ger en kortfattad och kronologisk beskrivning av viktiga hållpunkter i utvecklingen av svensk havspolitik och fysisk planering av havet. Förhoppningsvis kan rapporten ge alla aktörer, som ska bidra i havsplaneringen, en gemensam förståelse för den historiska utvecklingen.  Införandet av statlig havsplanering med dagens innebörd har en lång historia som utgör grunden för ett fortsatt arbete med havsplanering.  Rapporten har utarbetats av Harald Sterner, som också svarar för innehållet. Innehållet är en bearbetning och uppdatering av ett material som författaren presenterat vid en workshop i Boverkets regi i Karlskrona den 15 maj 2008.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 27.
    Svansson, Artur
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeristyrelsen.
    Canal Models of Sea Level and Salinity Variations in the Baltic and Adjacent Waters1972Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Many years ago the present author started work on sea level (SL) problems (Svansson 1959). The Skagerrak, the Kattegat, the Belt Sea and the Baltic were treated as canals. Sea levels and water transports were computed by numerical integration (an explicit method), the sectioning being mostly copied from Neumann (1941). Later the method was improved (Svansson 1966 and 1968) but only some parts of the area were included.

    In this paper the results of the numerical computations of sea levels and transports hitherto published by the present author are summarized (Ch. 25). Then work with another numerical method, an implicit one allowing longtime steps applied on a simple system of canals, is presented (Ch. 26). Furthermore this model is combined with a model for salinity variations, among other things used in an attempt to explain an interesting connection between the variations of the sea level of the Baltic and of the salinity of the Kattegat. The mathematical background and the numerical scheme will be found in Chapters 21—23, while Chapter 1 is a descriptive part presenting background information.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 28.
    Svansson, Artur
    Utförare miljöbevakning, Institut, Havsmiljöinstitutet, HMI.
    Physical And Chemical Oceanography Of The Skagerrak And The Kattegat: I. Open Sea Conditions1975Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 29.
    Svedäng, Henrik
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Fiskeriverket.
    Spridning av simblåsemasken Anguillicola crassus hos ål i svenska kustvatten1996Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Simblåsemasken Anguillicola crassus observerades hos ål i Sverige för första gången 1987 (Hellström et al 1988, Lindesjöö 1988). Parasiten härstammar från Ostasien, sannolikt har den spritts till Europa genom import av levande ål (Anguilla japonica) från Stilla havsregionen (Neumann 1985). I Centraleuropa har ytterligare arter av rundmasksläktet Anguillicola påträffats, men i Sverige tycks endast A. crassus ha en fast etablering (Höglund och Thulin 1994).

    Spridningen av A. crassus till Sverige är oklar; 1987 påträffades parasiten i såväl transitsändningar (Lindesjöö 1988) som i blankål (Anguilla anguilla) vid ostkusten (Hellström et al. 1988). Närheten till smittade bestånd i Tyskland och Danmark, där parasiten observerades 1982 (Neumann 1985) respektive 1986 (Koie 1988), torde dock ha inneburit att smittspridning till svenska kustvatten var i det närmaste oundviklig.

    Parasiten har en komplicerad, men effektiv, livscykel som tillförsäkrar den en god spridningsförmåga i många av ålens uppväxtmiljöer (De Charleroyet al. 1990). De vuxna individerna uppehåller sig i ålens simblåsa, där de livnär sig på att suga blod från värddjuret. Parasiten är ovovivipar, vilket innebär att larverna kläcks fullständigt utvecklade i honans äggledare. Larverna lämnar värddjuret via simblåsans förbindelse med svalget ut till det omgivande vattnet med fiskens avföring. Genom rörelser i bottensedimentet lockas kräftdjur av olika slag att beta av larverna. I kräftdjuret utvecklas en infektionsduglig larvform, s k L-3 larv. Larverna kan under detta stadium åter infektera ål när den äter av parasitlarvernas mellanvärdar. Larverna penetrerar fiskens tarmvägg och simblåsevägg för att i simblåsan slutligen utvecklas till vuxna individer, varigenom livscykeln sluts.

    A. crassus anses framförallt vara anpassad till söt- och brackvatten, då hög salthalt minskar (>8-10 PSU) överlevnaden under det frilevande stadiet (De Charleroy et al. 1989, Kennedy och Fitch 1990, Pilcher och Moore 1993). Emellertid kan mellanvärdar som gärs (Gymnocephalus cemua), nors (Osmerus eperlanus) och svart smörbult (Gobius niger), i vilka larverna ligger incysterade och därmed inte påverkas av det omgivande vattnets salthalt, fungera som spridningsvektorer i marina miljöer, om den infekterade fisken där blir uppäten av ål (Haenen och van Banning 1991, Haenen et al. 1994, Höglund och Thomas 1992). Hög temperatur minskar också larvernas överlevnad under det frilevande stadiet, men i gengäld ökar deras förmåga att infektera värddjur med stigande temperatur (DeCharleroy et al 1989).

    Simblåsan kan skadas och dess funktion nedsättas av de angrepp på simblåsans blodkärlsnätverk som de vuxna parasiterna utsätter den för och av larvernas penetrering av simblåseväggen (van Banning och Haenen 1989). Dessa angrepp kan bl a ge upphov till en onaturlig ökning av bindväv i simblåseväggen, som minskar dess elasticitet och försämrar dess förmåga till tiycktutjämning. Farhågor har framförts om att patologiska förändringar till följd av massiva parasitangrepp kan påverka ålens förmåga till tryckreglering vid vertikala förflyttningar under lekvandringen. Spekulativt skulle då på sikt rekryteringen av ål till Europa kunna påverkas negativt.

    Föreliggande sammanställning av Kustlaboratoriets undersökningar av A.crassus förekomst i svenska kustvatten tjänar två syften: att ge en beskrivning av dess spridning i olika kustavsnitt och att analysera observationerna ur ett epidemiologiskt perspektiv.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 30.
    Söderqvist, Tore
    et al.
    Enveco Environmental Economics Consultancy.
    Soutukorva, Åsa
    Enveco Environmental Economics Consultancy.
    Moreno-Arancibia, Patricia
    Utförare miljöbevakning, Företag, DHI Sverige AB.
    Liungman, Olof
    Utförare miljöbevakning, Företag, DHI Sverige AB.
    Ahrensberg, Nick
    Utförare miljöbevakning, Företag, DHI Sverige AB.
    Paulsson, Lars
    Resurs AB.
    Marine tourism and recreation in Sweden: A study for the Economic and Social Analysis of the Initial Assessment of the Marine Strategy Framework Directive2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    This report provides input regarding the marine recreation and tourism components of the ecosystem service approach to the Economic and Social Analysis of the Initial Assessment of the EU Marine Strategy Framework Directive. The main content of the report is the following. See also Figure 0.1 for an illustration that also provides an interpretation of the report in terms of the Drivers-Pressure-State-Impact-Response (DPSIR) framework.  Chapter 1 presents the general methodology followed in the report. It also gives an introduction to Swedes’ recreation in or at the sea.  Chapter 2 presents a number of definitions related to marine recreation and tourism. Six sectors of marine tourism are identified:  A. Cruise-ship traffic in marine waters B. International passenger ferry traffic in marine waters C. National passenger ferry traffic in marine waters D. Other commercial passenger transportation in marine waters E. Leisure boating in marine waters F. Holiday housing associated with marine recreation G. Commercial accommodation (e.g. hotels, camping sites, etc.) associated with marine recreation H. Same-day visits associated with marine recreation  For sectors A-E, the connection to marine waters is unambiguous since the activities in these sectors take place in marine waters. Sectors F-H have a less direct connection but are still relevant to include because a substantial proportion of these sectors is likely to depend on the enjoyment of marine recreation. However, including sectors F-H requires a reasonable and objective delimitation of these sectors. It was chosen to use  two alternative geographical definitions for these sectors; one (called MAX) that is likely to result in an overestimate of the sectors in relation to their association with marine recreation and one (called MIN) that is likely to result in an underestimate. The MAX definition is to include those parts of sectors F-H which are located in Swedish coastal municipalities or on islands in marine waters. The MIN definition is to include those parts of sectors F-H which are located in subdrainage basins that drain directly into coastal or transitional water bodies (typology from the Water Framework Directive, 2000/60/EG) (delavrinningsområden som avvattnas direkt till kustvattenförekomster eller övergångsvatten) or on islands in marine waters. Based on the classification of marine ecosystem services in Garpe (2008) and SEPA (2009) and a survey of people’s use of marine waters (SEPA, 2010a, 2010b), Chapter 2 identifies the following seven subcategories of the ecosystem service C1 Enjoyment of recreational activities:  C1.1  Swimming C1.2  Diving C1.3  Windsurfing, water skiing C1.4  Boating C1.5  Fishing C1.6 Being at the beach or seashore for walking, picnicking, sunbathing, visiting touristic or cultural sites, etc. C1.7  Using water-based transportation  Chapter 3 describes the extent of use of Swedish marine waters by the sectors of marine tourism. The findings are summarized in Tables 0.1 and 0.2, where the former is based on the MIN definition for sectors E-H and the latter is based on the MAX definition for these sectors. When interpreting the figures, note that turnover and employment are defined differently for the different sectors: For sector A, they are about passengers’ expenditures ashore and the jobs these expenditures create; for sectors B-D, turnover and employment are for the companies found in these sectors – for employment this implies an underestimation because a substantial part of the employment is accounted for in the country where ships are registered; and for sectors E-H, turnover and employment are about tourists’ spending when boating, having holiday housing, making use of commercial accommodation and making same-day visits and the jobs associated with this turnover. The tables illustrate the considerable extent of coastal and marine tourism in Sweden. For example, the estimated turnover of this part of the Swedish tourism industry is between SEK 58 578 million (MIN) and SEK 75 153 million. The turnover of the Swedish tourist industry as a whole in 2010 was SEK 255 000 million (Tillväxtverket, 2011), which means that coastal and marine tourism accounted for between 23 % (MIN) and 29 % (MAX) of the total turnover.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 31.
    Enabling local blue growth in developing countries: A thematic review2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Blå tillväxt – alltså att säkra ekonomiska intäkter och skapa socialt välbefinnande från ett hållbart användande av havets resurser – har väckt intresse hos många kust- och önationer runt om i världen, inklusive många utvecklingsländer. Närheten till ett innehållsrikt hav resulterar dock inte automatiskt i socioekonomisk utveckling i kustsamhällen. Det finns en stor mängd vetenskaplig litteratur som undersöker under vilka förhållanden ett samhälles tillgång till naturresurser faktiskt leder till lokal ekonomisk tillväxt. Denna studie är en närmare genomgång av den litteratur som specifikt studerar lokal blå tillväxt i utvecklingsländer. Studiens syfte är att identifiera under vilka förutsättningar ett lokalt användande av havets resurser leder till ökade inkomster och socioekonomiskt välbefinnande på lokal nivå.

    Mer specifikt strävar denna studie efter att kartlägga den infrastruktur och de institutionella faktorer som främjar lokal blå tillväxt i utvecklingsländer. Studien är en tematisk granskning av 90 vetenskapliga artiklar, vilket omfattar systematisk kartläggning, regressionsanalys och textanalys.

    Studien drar slutsatsen att ökade inkomster och socialt välbefinnande i utvecklingsländers kustsamhällen beror på tillgången till välfungerande värdekedjor och nivån av social utveckling. Resultaten visar också att de marina resursernas hållbarhet är avhängt kvaliteten i naturresursförvaltningen, graden av samstämmighet i politik och juridiska ramverk, och hur innehållet och betydelsen av dessa regelverk kommuniceras. Vidare visar studien hur en bristande naturresursförvaltning och oförenlighet mellan politik och juridik relaterar till lägre tillgångar och inkomster, samt en minskad sysselsättning.

    Studien identifierar även ett antal avgörande faktorer inom samhällsstyrningens typ och kvalitet med påverkan på den lokala blå tillväxten. Lokal blå tillväxt gynnas av samhällsstyrning som är samstämmig och tillförlitlig, av ledarskap som är dynamiskt och legitimt, och av en fungerande och effektiv administration. Det är också av stor vikt att de beslut som påverkar kustsamhällenas försörjning och sysselsättning anpassas till de lokala förhållandena, och att samhällena ges tillräcklig möjlighet att påverka dessa beslut. Kustsamhällens sociala utveckling beror på graden av social sammanhållning och en rättvis tillgång till marina resurser, samt individers och organisationers kapacitet och kunskap. En hög kapacitet är inte bara viktig inom den privata sektorn för att utveckla hållbara blå företag, utan också inom den offentliga sektorn för att utforma och genomföra en politik som är evidensbaserad och kontextanpassad. Lokal blå tillväxt gynnas även av förekomsten av välfungerande värdekedjor, öppna och tillgängliga marknader samt infrastruktur som underhålls och utvecklas.

    Baserat på dessa resultat följer åtta rekommendationer som riktar sig till både myndigheter och andra utvecklingsaktörer som arbetar för lokal blå tillväxt. Dessa rekommendationer beskrivs mer utförligt i kapitel 6.

    1. Säkerställ att juridiska ramverk och politik som påverkar den blå ekonomin är sammanhängande, tydliga och förutsägbara.

    2. Gynna utvecklingen av välfungerande värdekedjor för produkter och tjänster inom den blå ekonomin.

    3. Stöd etablerandet och utvecklingen av organisationer som verkar för blå tillväxt i lokalsamhällen.

    4. Värdesätt betydelsen av ledarskap av hög kvalitet.

    5. Involvera lokala samhällen i beslut som påverkar deras blå ekonomi.

    6. Stärk kapacitet och tekniska kompetens hos individer och institutioner som verkar i den blå ekonomin.

    7. Tillhandahåll och underhåll den infrastruktur som är nödvändig för lokal blå tillväxt.

    8. Bygg lokal blå tillväxt med hjälp av hela verktygslådan – ovanstående rekommendationer behöver hanteras samtidigt för att skapa en gynnsam grogrund för lokal blå tillväxt.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 32.
    FLYTTNING AV MARINA ORGANISMER: ICES riktlinjer för introduktion och flyttning av marina organismer 1994. Internationella havsforskningsrådet/International Council for the Exploration of the Sea/Conseil International pour l’Exploration de la Mer1996Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Intresset för marint vattenbruk har ökat mycket kraftigt under de senaste decennierna. Inom fisket och vattenbruket kan arter som introduceras, dvs. överförs till nya regioner, liksom organismer som flyttas inom sina breda utbredningsområden utgöra nya och viktiga resurser ihavet. Introduktioner och flyttningar kan emellertid leda till negativa effekter på såväl den ursprungliga floran och faunan i ett område som på människans hälsa och nyttjandet av resurserna i havet. Till de negativa effekterna hör att skadliga organismer kan åtfölja värdarten och därigenom sprida sjukdomar. Vidare kan det uppkomma negativa ekologiska och genetiska effekter genom att introducerade eller flyttade arter rymmer från odlingar.

    Internationella havsforskningsrådet (ICES) har alltsedan början av 1970-talet arbetat med att få fram riktlinjer för introduktioner och flyttningar av havslevande arter. De senaste riktlinjerna från 1994, vilka härmed översatts till svenska, innebär omarbetningar av tillägg och tidigare riktlinjer. Bl. a. har den genetiska aspekten uppmärksammats alltmer.

    Det är Fiskeriverkets förhoppning att denna publikation skall vara till stor nytta och vägledning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 33.
    Havsplanering - Nuläge 2014: Statlig planering i territorialhav och ekonomisk zon2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Ökad användning av havet

    Intresset för att utveckla nyttjandet av havet som en resurs för fler arbetstillfällen, ökad välfärd och livskvalitet ökar. Därmed ökar även anspråken i våra havsområden. Sverige har en lång kuststräcka och förutsättningar skiljer sig åt mellan de tre havsplanområdena Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Den internationella dimensionen är viktig eftersom många länder nyttjar samma havsområden och samma ekosystem.

    Stora miljöutmaningar i havet

    Samtidigt står vi inför flera miljöutmaningar i havet och vikten av att nyttjandet sker inom ramen för vad ekosystemen tål framhålls alltmer.  Siktet inom EU är att uppnå god miljöstatus i de marina ekosystemen till år 2020 och gemensamma mål är uppsatta. I Sverige ska tillämpningen av miljökvalitetsnormer enligt havsmiljöförordningen leda oss dit. Framtida klimatförändringar ses idag som oundvikliga och kommer att vara en faktor som förändrar förutsättningarna i havsmiljön.

    Ekosystemtjänster visar betydelsen av biologisk mångfald

    I havet finns en stor biologisk mångfald som bidrar till olika typer av ekosystemtjänster, vilka i sin tur bidrar till människors välfärd. Begreppet ekosystemtjänster representerar ett försök att beskriva ekosystemen ur människans perspektiv och tydliggör vårt beroende av naturen. De beskriver ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande. Under arbetet med nulägesbeskrivningen har ekosystemtjänsterna biologisk mångfald, god vattenkvalitet, livsmedel och rekreation framstått som särskilt relevanta i förhållande till samverkande och konkurrerande intressen.

    Havsplanering — rumsliga avvägningar för hållbart nyttjande

    Alla intressen som gör anspråk på utrymme i havet har en koppling till havsplanering. I den här rapporten beskrivs kulturmiljö, friluftsliv och turism, yrkesfiske, vattenbruk, sjöfart, försvar, energi, infrastruktur, utvinning och lagring av material, forskning och miljöövervakning, samt naturskydd. Beskrivningarna av de olika intressena visar på en mängd varierande behov. Vissa av dem är av rumslig karaktär. De avser behov av visst område på eller i havsbotten, i vattenpelaren, på ytan eller ovanför ytan. Rumsliga krav kan även avse visst avstånd från kusten eller andra krav på närhet och tillgänglighet, som exempelvis till hamnar. Andra behov som maritima aktiviteter har är av mer kvalitativ karaktär. Behoven gäller förekomsten av en viss ekosystemtjänst, en viss egenskap hos havet, till exempel vatten av en viss kvalitet. Många av de potentiella intressekonflikter som finns i havet rör utrymme: olika intressen och aktiviteter som inte får plats i samma område. Det finns även många intressen som fungerar väl tillsammans och sådana som ger positiva synergieffekter. I framtiden kan det komma fler anspråk på att nyttja utrymme i havet. Hur stora utrymmesanspråk som kommer längre fram är det svårt att göra en uppskattning av i dagsläget.

    Utvecklad kunskap

    För utveckling av rumslig planering av havet behövs mer kunskaps- och planeringsunderlag inom alla intresseområden. Det gäller till exempel kunskap om de marina ekosystemen och hur olika verksamheters utveckling kan påverka förutsättningar för andra intressen.

    Fördjupningsområden

    Fördjupningsområdena indikerar vilka områden som är i störst behov av planering. De kan behöva prioriteras när det gäller framtagande av underlag och de kan behöva planeras med större detaljeringsgrad än övriga delar av havet.

    Slutsatser

    Utifrån beskrivningarna av nuläget och analysen drar Havs- och vattenmyndigheten följande slutsatser. Geografiska slutsatser presenteras i analyskapitlet.

    Slutsatser om potentiella målkonflikter och målsynergier

    • Hållbar utveckling är en uttalad målsättning för de flesta intressen. Att tvärsektoriellt tolka vad det innebär för havet, för att säkra ekonomisk och social hållbarhet inom ramarna för den ekologiska hållbarheten, är en grundläggande fråga i havsplaneringen.

    • Målkonflikter kan finnas mellan nytta på land respektive i havet, till exempel utvinning av naturgrus på land jämfört med utvinning i havet.

    • Att upprätthålla ekosystemtjänsterna som havet ger är en förutsättning för de flesta maritima aktiviteter och den samhällsnytta de ger. Att ta tillvara ekosystemtjänster utifrån olika intressens behov kan ge potential till ökad samhällsnytta. Samtidigt kan flera maritima aktiviteter ha negativ påverkan på miljömål och ekosystemtjänster. Havsplaneringen har därför en roll att utifrån dess mandat bidra till utveckling av ekosystemtjänster och att avstyra negativ påverkan på dem.

    Slutsatser om samverkande och konkurrerande intressen

    • Kortsiktig respektive långsiktig nytta av olika intressen och aktiviteter bör inom havsplaneringen analyseras utifrån de ekosystemtjänster som havet ger. Blå tillväxt förutsätter livskraftiga ekosystem.

    • I vissa geografiska områden finns särskilda behov av havsplanering för att bidra till avvägningar mellan olika intressens nytta och påverkan.

    Slutsatser om havsplaneringens mandat och möjligheter

    Havsplaneringen har stora möjligheter att påverka lokalisering av fasta installationer och områdesskydd.

    • Många av de rörliga aktiviteterna styrs av internationella överenskommelser, som sjöfartsreglering och EU:s fiskeripolitik. Även om havsplaneringen har begränsat direkt mandat att reglera rörliga aktiviteter finns stora möjligheter att peka på lämpliga förändringar. Havsplanerna som tas fram utifrån en helhetssyn på havet kommer att visa Sveriges ställningstaganden och utgöra underlag vid förhandling.

    • Många av de miljöproblem som finns i havet orsakas av verksamheter på land, vilket inte kan lösas genom havsplanering. Däremot bidrar aktiviteter och belastning från land till miljösituationen i havet och är på så sätt faktorer som måste tas hänsyn till i havsplaneringen.

    Slutsatser för fortsatt planering

    • Sverige har stora havsområden och i flera områden finns i dagsläget inte utrymmeskonflikter, men vissa områden kräver fördjupad planering. I första hand gäller det områden som är högt nyttjade och områden med stor sårbarhet och/eller hög riskfaktor.

    • Behovet av havsplanering beror på att trycket på nyttjande ökar samtidigt som vi har stora miljöproblem, samt att våra grannländer planerar angränsande havsområden.

    • Trots bristande kunskapsunderlag är det nödvändigt att påbörja planeringen utifrån den kunskap som finns.

    • Systematisk kunskapsuppbyggnad och kartläggning av marina naturvärden behövs för ekosystembaserad havsplanering.

    • Kompetens att arbeta sektorsintegrerat och framtidsinriktat med ett helhetsperspektiv på nationell planering behöver utvecklas på flera nivåer.

    • Gränsöverskridande frågor behöver koordineras med våra grannländer tidigt i planeringsprocessen.

    • Havsplaneringen i Östersjön är internationellt mer komplex på grund av fler grannländer som vi behöver förhålla oss till. Fler länder som planerar ökat nyttjande i angränsande havsområden medför behov av analys av kumulativa effekter.

    • Sett ur ett ekosystemperspektiv bör Sverige i havsplaneringen sträva efter att skapa samsyn på förutsättningar och nyttjande av haven med våra grannländer.

    • Potentiella fördjupningsområden har identifierats. De bör prioriteras när det gäller framtagande av underlag och de kan behöva planeras med större detaljeringsgrad än övriga delar av havet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 34.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships and Fjord Stations in 19641966Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 35.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships and Fjord Stations in 19651967Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 36.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships and Fjord Stations in 19661968Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 37.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships and Fjord Stations in 19671969Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 38.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships and Fjord Stations in 19681970Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 39.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships and Fjord Stations in 19691971Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 40.
    Hydrographical observations on Swedish lightships in 19511953Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 41.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships in 19521954Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 42.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships in 19531954Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 43.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships in 19541955Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 44.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships in 19551956Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 45.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships in 19561957Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 46.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships in 19571958Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 47.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships in 19581959Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 48.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships in 19591961Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 49.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships in 19601962Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
  • 50.
    Hydrographical Observations on Swedish Lightships in 19611963Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (jpg)
    presentationsbild
12 1 - 50 av 64
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf