Change search
Refine search result
123 1 - 50 of 122
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Abrahamsson, Ingemar
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Ahlström, Johan
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västerbotten.
    Haag, Tobias
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Jönköping.
    Nilsson, Fredrik
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västra Götaland.
    Kvalitet och kalkbehov inom kalkningsverksamheten: En granskning av de regionala åtgärdsplanerna2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    År 2010 upprättade länsstyrelserna regionala åtgärdsplaner för kalkning av sjöar och vattendrag på uppdrag av Naturvårdsverket. Den 1 juli 2011 övertog Havs- och vattenmyndigheten det nationella ansvaret för kalkningsverksamheten och vintern 2012 påbörjade myndigheten en granskning av åtgärdsplanerna. Syftet var att utvärdera kvaliteten i kalkningsverksamheten och erhålla ett underlag vid fördelning av statsbidragsmedel. Denna rapport utgör en sammanställning av de resultat som framkom vid granskningen.   

    Åtgärdsplanerna innehåller detaljerade redovisningar av den pågående verksamheten i form av försurningsstatus, motiv, mål, målområden, kalkningsinsatser, uppföljningsprogram och uppnådda resultat. Dessutom redovisas planerade förändringar och kalkmängder för åren 2011-2015.   

    För varje åtgärdsområde bedömdes kvaliteten utifrån nio olika aspekter, bland annat angivna pH-mål, vattenkemisk effektuppföljning, vattenkemisk måluppfyllelse och kalkningsstrategi. Dessutom uppskattades kalkbehovet baserat på förutsättningen att de vattenkemiska målen ska kunna uppnås i samtliga målområden. Bedömningarna gjordes med utgångspunkt från de råd, riktlinjer och riktvärden som anges i Handboken för kalkning av sjöar och vattendrag.  

    Granskningen visade att kvaliteten i den svenska kalkningsverksamheten har förbättrats avsevärt under den senaste tioårsperioden. Idag framstår verksamheten överlag som välmotiverad och effektiv. Samtidigt är de regionala skillnaderna omotiverat stora. I några län kvarstår ett betydande behov av ytterligare kvalitetsförbättringar.  

    Försurningsbedömningar av kalkade vatten behöver förbättras. Den pågående målvattendragsundersökningen kommer att bidra med ett utökat underlagsmaterial. Samtidigt är det uppenbart att mycket arbete kvarstår. Bedömningsverktyget måste förenklas och utbildningsinsatserna behöver öka.  

    De vattenkemiska målen behöver ses över så att tillämpningen blir likartad. I flera län förekommer ett överutnyttjande av pH-mål 6,0. I andra län används pH-mål 5,6 utan att risken för skadligt höga halter av oorganiskt aluminium har beaktats.  Den vattenkemiska uppföljningen i vattendragen behöver förbättras. Detta gäller i olika grad för nästan alla län. En väl fungerande högflödesprovtagning är grundläggande för att bedöma måluppfyllelse och optimera kalkningsinsatsen.   

    Den vattenkemiska måluppfyllelsen behöver förbättras i vattendragen. Förmågan att uppnå pH-målen varierar avsevärt från ett län till ett annat. För att öka måluppfyllelsen och höja effekten behöver kalkningsstrategierna optimeras i en fjärdedel av åtgärdsområdena. Kalkdoserarnas tekniska status behöver uppgraderas i några län och organisationen för tillsyn, larm och felavhjälpning behöver generellt stärkas. Omotiverad överdosering och kalkning av målområden som saknar kalkbehov bör, i olika omfattning, åtgärdas i samtliga län.  

    Det totala årliga kalkbehovet beräknades till 105 000-121 000 ton inom befintliga åtgärdsområden, vilket kan jämföras med länsstyrelsernas planerade på 122 000 ton. Beräkningen visar att de vattenkemiska målen kan uppnås utan att det erfordrar en ökad kalkförbrukning i ett nationellt perspektiv. I vissa åtgärdsområden behövs utökad kalkning, men detta kompenseras av minskade behov i andra. Det finns en betydande besparingspotential i flera län. Endast i ett län behöver kalkanvändningen öka på länsnivå.   

    Till följd av ökade omkostnader för kvalitetshöjande åtgärder och förväntade prishöjningar kommer behovet av statliga bidragsmedel sannolikt att öka. Besparingspotentialen liksom behovet av kvalitetshöjande insatser varierar mellan länen, vilket antyder att det också finns behov av en regional omfördelning.   

    Länsstyrelser och huvudmän är ansvariga för att åtgärda brister i verksamheten. Förbättring av effektuppföljningen bör genomföras direkt. Försurningsbedömningar och pH-mål bör ses över i takt med att nya data inkommer. Justering av kalkdoser och avslutande av onödig kalkning bör ske inför nästkommande spridningstillfälle. Förändringar av kalkningsstrategin är i regel mera tidskrävande och bör prioriteras till åtgärdsområden där den kemiska målsättningen inte uppnås eller där kalkförbrukningen är omotiverat hög.  

    Den regionala verksamheten behöver fortsatt stöd och styrning från Havs- och vattenmyndigheten. En betydande del av de förbättringar som uppnåtts under de senaste tio åren har åstadkommits via medelsfördelning och bidragsvillkor. Samtidigt finns det fortfarande uppenbara brister i verksamheten varför ytterligare och andra typer av styrmedel behövs. HaV behöver också bidra med utbildningsinsatser och rådgivning samt att bedömningsverktyg och vägledningar utvecklas i takt med att ny kunskap tillkommer.

  • 2.
    Ahlström, Johan
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västerbotten.
    Effekter av kalkning på bottenfaunan i rinnande vatten: Resultat av 25 års kalkning av vattendrag2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I rapporten utvärderas effekten av kalkning på bottenfauna i vattendrag på nationell nivå med fokus på perioden 1984-2014. Sammanlagt ingick 960 lokaler från kalkade vattendrag och 150 från okalkade referenser. Antalet provtagningstillfällen uppgick till 6936 i kalkade vatten och 1738 från okalkade. Till stöd för utvärderingen inhämtades även vattenkemi från 2009-2014. Med utgångspunkt från vattenkemin indelades de okalkade vattendragen i sura, intermediära samt neutrala referenser. Efter kalkning i 21-25 år uppgick artantalet i kalkade vattendrag i genomsnitt till samma nivå som i neutrala referenser. Den största ökningen skedde efter att kalkning pågått i 5 år och fram till 14 år efter kalkstart. Därefter var ökningen blygsam. Den största förändringen konstaterades i vattendrag med okalkat pH <4,7 där antalet taxa i genomsnitt ökade med 15 per provtillfälle.  I förhållande till neutrala referenser var antalet taxa efter kalkning i 21-25 år likvärdigt för nattsländor, bäcksländor och tvåvingar, medan vissa skillnader noterades för dagsländor och skalbaggar. De förstnämnda uppvisade något lägre artantal och de sistnämnda något högre i de kalkade vattendragen. Sett till mindre frekvent förekommande grupper utan flygande stadier var antalet taxa för musslor och gråsuggor något högre än i neutrala referenser. Däremot hade snäckorna inte ökat nämnvärt och var betydligt färre än i neutrala referenser.  Efter kalkning i 21-25 år var artsammansättningen i kalkade vattendrag i stor utsträckning samma som i neutrala referenser. Det fanns emellertid en anmärkningsvärd skillnad såtillvida att förekomstfrekvensen för flera surhetskänsliga taxa var lägre än i neutrala referenser. Till en mindre del kan detta förklaras med en ringa kolonisation för snäckor och märlkräftor som saknar vingade stadier. Förekomsten av pH-värden lägre än 6,0 i kalkade vattendrag framstod inte som en viktig orsak eftersom den största skillnaden mellan kalkade och okalkade vatten återfanns där de uppmätta pH-värdena inte underskridit 6,4.    

    Dagsländorna Nigrobaetis niger och Baetis rhodani ökade mest i förekomstfrekvens jämfört med innan kalkning. Därefter följde skalbaggarna Oulimnius sp. och Hydraena gracilis. Kolonisationshastigheten var avsevärt snabbare för de bägge dagsländorna, vilket antyder att dessa i stor utsträckning fanns kvar i refugier inom vattensystemen innan kalkning. Sammantaget var det 30 taxa som ökade med mer än 10 % i förekomstfrekvens jämfört med innan kalkning, men bara 4 som minskade i motsvarande omfattning.  Utvecklingen över tid efter kalkning avseende olika bottenfaunaindex för pH visade en ökning fram till ungefär 10-12 år efter kalkstart. Därefter skedde bara en smärre ökning, vilken i stor utsträckning kunde härledas till de vattendrag som skulle varit surast utan kalkning (pHokalk <4,7). För denna grupp tycks en viss ökning fortfarande pågå. Jämförelsen mellan olika kalkningsmetoder visade att doserare gav störst ökning avseende bottenfaunaindex, trots att dessa vattendrag uppvisade den svagaste vattenkemin. Detta var en av flera analyser som indikerade att bottenfaunan i kalkade vattendrag tycks påverkas i ringa omfattning av surstötar ned mot pH 5,6. Förekomst av sedimenterad kalk nedströms kalkdoserare utgör trolig orsak till att doserarkalkning gav den bästa responsen. 

    I förhållande till satta vattenkemiska mål för pH uppvisade bottenfaunan ingen nämnvärd skillnad mellan pH-mål 5,6 och 6,0. Däremot hade vattendrag med pH-mål 6,2 högre värden för samtliga bottenfaunaindex, såväl före som efter kalkning. Mot bakgrund av att uppmätt vattenkemi var tämligen likvärdig mellan pH-målen 5,6 och 6,0 var också resultatet för bottenfaunan förväntat. Vattendrag med pH-mål 6,2 hade visserligen i genomsnitt högre uppmätta lägsta pH, men de högre noteringarna för bottenfaunaindex berodde mer troligt på avvikande naturgivna förutsättningar.        

    I okalkade vattendrag uppvisade samtliga bottenfaunaindex som ingick i utvärderingen bra samband med lägsta pH. Bäst var BpHInorm som också uppvisade likartade utfall för norra och södra Sverige. I södra Sverige gav surhetsindex ett lika bra samband som BpHInorm, men i de nordliga länen var utfallet sämre. MISA uppvisade genomgående de svagaste sambanden med uppmätt lägsta pH.  I kalkade vattendrag var sambanden mellan indexen och lägsta uppmätta pH avsevärt sämre än i referenserna. Vid låga uppmätta pH-värden indikerade bottenfaunan högre värden och vid höga uppmätta pH indikerade bottenfaunan lägre värden än i okalkade vattendrag. Orsaken till skillnaden vid låga pH-värden var främst att de kalkade vattendragen i större utsträckning hyste dagsländorna Baetis rhodani och Nigrobaetis niger vid låga pH. Orsaken till skillnaden vid höga pH var att de kalkade vattendragen hade färre surhetskänsliga taxa vid höga pH. Utfallen av indexen ger därmed ett mycket osäkert underlag för att bedöma lägsta pH, eller om pH-målet underskridits, i kalkade vattendrag.  Att sambanden mellan pH och bottenfaunaindex var annorlunda i kalkade än i okalkade vattendrag utgör en indikation på att det kan vara svårt att fullt ut återskapa ursprungliga bottenfaunasamhällen med kalkning. Detta trots att artsammansättningen mellan kalkade vattendrag och neutrala referenser i stor utsträckning sammanföll. Den mest troliga förklaringen är att kalkningen visserligen kan bedrivas så att satta pH-mål inte underskrids inom en definierad målsträcka, men att bottenfaunan också påverkas av vattenkemin och artsammansättningen inom de okalkade delarna av vattensystemet. I dessa kan de vattenkemiska förutsättningarna avvika kraftigt mellan kalkade och okalkade vattendrag, vilket resulterar i att tillskottet av arter från vattensystemets källområden skiljer.

  • 3.
    Ahlström, Johan
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västerbotten.
    Abrahamsson, Ingemar
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Haag, Tobias
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Jönköping.
    Nilsson, Fredrik
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västra Götaland.
    Arbetsfördelning och resursanvändning inom kalkningsverksamheten2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under det första decenniet av 2000-talet genomförde Naturvårdsverket en rad åtgärder med syfte att skapa gemensamma strukturer och förbättra kvaliteten i den svenska kalkningsverksamheten. Efter att ha granskat länsstyrelsernas regionala åtgärdsplaner för 2010-2015  konstaterade Havs- och vattenmyndigheten att kvaliteten förbättrats avsevärt, men att de regionala skillnaderna fortfarande var omotiverat stora. I syfte att kartlägga den regionala arbetsfördelningen och resursanvändningen samt behovet av fortbildning och stödsystem inhämtade Havs- och vattenmyndigheten under 2014 information från kalkningens regionala och lokala aktörer.  Uppgifterna insamlades via enkäter till länsstyrelser och huvudmän samt genom inhämtande av underlag i form av tidsredovisning och nyckeltal från länsstyrelserna. I föreliggande rapport presenteras resultaten av kartläggningen samt förslag på förändringar som kan leda till att resurser frigörs för kvalitetshöjande åtgärder.   

    Kalkningsverksamheten finansieras huvudsakligen med statsbidrag som fördelas till huvudmän via länsstyrelsen. I nuläget finns drygt 150 huvudmän som huvudsakligen utgörs av kommuner. I enkätsvaren uppgav drygt 80 procent av huvudmännen att systemet med statsbidrag är bra. Utifrån denna synvinkel finns således ingen anledning att förändra nuvarande system.   

    Till stor del finansieras kalkningsverksamheten via anslaget 1:12 ”åtgärder för havs- och vattenmiljö”. Inför 2013 genomfördes en förändring som innebar att länsstyrelsernas anslag till kalkning inte specificerades i förhållande till övriga verksamheter inom 1:12. Det nya förfaringssättet tycks inte generellt ha påverkat kalkningsverksamhetens finansiella utrymme under 2013. Det finns emellertid indikationer på att den biologiska uppföljningen minskade i några län.   

    Länsstyrelsernas prioritering av verksamheten via ramanslagen varierade avsevärt. I förhållande till den förstärkning som länsstyrelserna erhöll på ramanslaget 2002 redovisade några län betydligt lägre lönekostnader 2013. Det förekom också att anslaget 1:12 belastats med lönekostnader som inte omfattas av villkoren i bidragsbeslutet och därmed borde belasta ramanslaget.    

    Enkätsvaren samt länsstyrelsernas tidsredovisning visade att det föreligger stora skillnader mellan länen avseende såväl arbetsfördelning som tidsåtgång för de olika arbetsmomenten. Detta gäller även till vad och i vilken omfattning som konsulter anlitas. Skillnaderna mellan länen är delvis beroende på verksamhetens omfattning och karaktär. Till stor del framstår emellertid skillnaderna som en konsekvens av att länsverksamheten med tiden kommit att utformas på olika sätt.   

    Tidsåtgången för länsstyrelsernas bidragsadministration kunde bara i liten utsträckning förklaras med verksamhetens omfattning och antalet huvudmän. På flera län finns utrymme för effektivisering av rutiner och arbetsmoment. I Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:3  10 förhållande till den enkla redovisning som länsstyrelserna efterfrågar framstår många huvudmäns tidsåtgång för bidragsadministration inte heller som rimlig. Länsstyrelserna behöver kommunicera med huvudmännen i syfte att tydliggöra behovet av underlag och därmed reducera tidsåtgången.  

    Upphandling av kalk och kalkspridning bör i större utsträckning samordnas mellan flera huvudmän och även mellan flera län. Små uppdrag innebär höga kostnader för kalk och kalkspridning. Genom att samordna upphandlingar och välja fleråriga avtal när detta är relevant och möjligt kan arbetstiden sannolikt mer än halveras.  

    Försurningsbedömningen av kalkade vatten upplevs både som krånglig och osäker. Oklarheter kring beräkningsverktyg och bedömningsgrunder behöver redas ut. Dessutom behöver länsstyrelser och huvudmän ytterligare utbildning och vägledning.  

    Översyn och justering av kalkdoseringen bör ske årligen. För all kalkning i landet kan detta teoretiskt genomföras på ungefär 50 arbetsdagar.  Enligt enkätsvaren arbetade länsstyrelser och huvudmän närmare 800 arbetsdagar med spridningsplanering under 2013. Endera är uppgifterna i enkätsvaren rejält överskattade eller så präglas arbetet av stor ineffektivitet.   

    I princip behövs en lika omfattande organisation för att sköta en kalkdoserare som 20 eller 30. Detta talar för att doserardriften bör samordnas för att uppnå stordriftsvinster. Endera mellan flera huvudmän eller med liknande kommunala verksamheter. Ansvaret för att sköta kalkdoserarna åligger huvudmannen. Länsstyrelsen ska se till att driftorganisationen uppfyller nödvändiga krav och behöver därför vara insatt i teknik och skötselbehov. Mot denna bakgrund är det oroväckande att huvudmännen i flera län bedömer länsstyrelsens kompetens som mindre bra avseende doserare.  

    Kalkningens effektuppföljning omsätter årligen närmare 25 miljoner kronor. Uppföljningens kvalitet och omfattning uppvisade omotiverat stora skillnader mellan länen. Det behövs system som säkerställer att vattenprover tas när kalkeffekten kan befaras vara otillräcklig, vilket i praktiken innebär vid höga flöden. För den biologiska uppföljningen behövs system som reglerar verksamhetens omfattning i förhållande till erhållna medel.  

    Spridningskontrollens kostnader varierade avsevärt mellan länen. Till viss del torde detta vara en följd av olika ambitionsnivå. Till stor del beror emellertid skillnaderna på att olika schabloner tillämpas för att beräkna huvudmannens kostnader samt ett varierande nyttjande av konsulter. Detta talar för att det finns utrymme att minska kostnaderna för spridningskontrollen inom ett antal län.  

    Baserat på det underlag som legat till grund för denna resurskartläggning bedöms den samlade arbetstid som länsstyrelser och huvudmän lägger på kalkningsverksamheten vara tillräckligt omfattande för att säkerställa en bra kvalitet. De brister i kvalitet som framkommit vid tidigare granskningar antyder därför att verksamheten inte på ett effektivt sätt förmår att omsätta tillgängliga resurser till effektiv arbetstid. En viktig orsak torde vara splittringen på många aktörer där flera huvudmän och ett antal länsstyrelser hanterar mycket små kalkmängder. Ineffektiva rutiner för hantering av exempelvis kalkdata, kemidata och bidragsutbetalningar utgör också ett problem. Likaså dubbelarbete och arbete som utförs av personal med otillräcklig erfarenhet och kompetens.   

    Fördelningen av ekonomiska resurser mellan länen för bland annat administration, upphandling, spridningsplanering, spridningskontroll, försurningsbedömning och effektuppföljning har sedan 1990-talet skett via schabloner. Syftet med att använda schabloner är främst att skapa rättvisa förutsättningar mellan länen. Ursprungligen baserades schablonerna enbart på totalmängden spridd kalk. Varefter nya underlag funnits tillgängliga har justering gjorts för såväl spridningsmetoder som målområden. Det finns inget som pekar på att schablonerna i nämnvärd omfattning skapat orättvisa förutsättningar mellan länen.

  • 4.
    Ahlsén, Jimmy
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Bergkvist, Johanna
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Magnusson, Marina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Granmo, Åke
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Marine Monitoring AB.
    Undersökning av biota i anslutning till dumpade fartyg med kemisk ammunition2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har en undersökning utförts i ett dumpningsområde utanför Måseskär där fartyg lastade med kemiska stridsmedel (CWA) sänktes efter andra världskriget.

    Studien som utfördes av Marine Monitoring AB omfattade fiske efter fisk och skaldjur under 2016 och 2017 i anslutning till tidigare identifierade vrak. Kemiska analyser av de fångade organismerna utfördes av ALS Scandinavia AB och the Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention, University of Helsinki (VERIFIN).

    Valet av målarter gjordes med avseende på deras kommersiella betydelse, födoval samt deras avgiftningsförmåga. Bland fiskar valdes torsk, rödtunga, gråsej, vitlinglyra och pirål och av skaldjur havskräfta och nordhavsräka. På grund av utebliven fångst av nordhavsräka under 2016 års undersökning analyserades det året även den bottenlevande valthornssnäckan.

    Två typer av försöksdesign användes. Den första frågeställningen var huruvida de fångade arterna var lämpliga som livsmedel. Fiske med garn gjordes därför i nära anslutning till och på vraken och räkburar placerades även i deras omedelbara närhet. Den andra frågan var om den intensiva bottentrålningen i området kunde medföra spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel till ett större område. Kräftburar placerades därför ut i ett område längs den dominerande strömriktningen.

    Resultaten från de kemiska analyserna från 2016 och 2017 års undersökningar visade på spår av nedbrytningsprodukter från de arsenikhaltiga stridsmedlen Clark I och/eller Clark II i 6 av 49 prover. Vävnadsprover från en havskräfta, två fiskar av arten rödtunga, samt tre samlingsprover av nordhavsräka gav utslag vid analysen. Inga kemiska stridsmedel kunde påvisas i övriga prover.

    De funna halterna är mycket låga men visar att dessa stridsmedel är sänkta i området, vilket är ny kunskap. Tidigare undersökningar (Sjöfartsverket, 1992 och Spiridonov, M.A., Zhamoida, V.A. 1999) har visat rester av nedbrytningsprodukter av senapsgas (thiodiglykol) och av arsener i sediment i dumpningsområdet.

    De låga halterna av Clark I och/eller Clark II i vävnaden hos individerna medför ingen ökad hälsorisk vid konsumtion (personlig kommunikation, Salomon Sand, Livsmedelsverket) men rester av kemiska stridsmedel bör inte finnas alls i organismerna. Detektion av rester av kemiska stridsmedel har varit koncentrerad kring de centrala delarna av det vrakområde som undersökts av Sjöfartsverket (2015).

    Det har under undersökningens gång varit fortsatt intensiv trålaktivitet inom området, men huruvida det har skett någon tydlig spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel utanför vrakområdet har inte kunnat fastställas.

  • 5. Andersson, Åsa
    et al.
    Axe, Philip
    Johansson, Annika
    Harlén, Anneli
    Lestander, Dag
    Pettersson, Karin
    Sahlsten, Elisabeth
    Wall, Karin
    Wernersson, Ann-Sofie
    Översyn av förordning om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten: Redovisning av regeringsuppdrag med Havs- och vattenmyndighetens analys av normerna och förslag till ändrad lagstiftning2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Regeringen gav genom ett beslut den 22 oktober 2015 Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att göra en översyn av förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten (fisk- och musselvattenförordningen). Behovet av att göra denna översyn har framförts av Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Västra Götalands län.  I rapporten görs en översyn av miljökvalitetsnormerna i förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten och en bedömning av om det finns normer som bör ändras, tas bort eller om samma skyddsnivå kan uppnås på annat sätt.  Havs- och vattenmyndigheten föreslår att fisk- och musselvattenförordningen upphävs. Som en följd av detta behöver ett antal föreskrifter upphävas eller ändras. Därutöver behöver viss vägledning tas fram för att täcka återstående skyddsbehov.   Det är svårt att få en överblick av i vilken utsträckning fisk- och musselvattenförordningen har påverkat den övervakning som bedrivs och hur mycket övervakning som bedrivs enbart utifrån förordningens krav. Havs- och vattenmyndighetens bedömning är dock att ett upphävande av förordningen inte kommer att påverka den övervakning som utförs på ett betydande sätt.   Konsekvensutredningen visar att fisk- och musselvattenförordningen kan upphävas och att detta medför i huvudsak positiva effekter för såväl miljön som berörda myndigheter och verksamhetsutövare.

  • 6. Avenius, Malin
    Havs- och vattenforum 2016: En kort sammanfattning med kommentarer2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under två dagar i slutet av maj 2016 arrangerade Havs- och vattenmyndigheten den fjärde upplagan av Havs- och vattenforum. 467 deltagare från hela landet kom till Göteborg för att ta del av aktuella uppdrag och insatser, och för att själva bidra med kunskap, frågor och önskemål.

    Som vanligt innehöll forumet utställningar, miniseminarier, gruppdiskussioner, föreläsningar och debatter, som tillsammans gav en bred översikt över aktuella havs- och vattenmiljöfrågor.

    Den här rapporten ger en kort sammanfattning av Havs- och vattenforum 2016.

    Havs- och vattenforum 2016 var konferensen då vi åt fiskfenor, pratade pengar, önskade oss nya databaser och diskuterade hur en dom i Tyskland påverkar Vattensverige. Som vanligt innehöll forumet en blandning av utställningar (återspeglingar, knytkonferens och nyheten digitala torget) miniseminarier (djupdykningar), gruppdiskussioner, föreläsningar och debatter på den stora scenen, vattenanknuten underhållning, prisutdelning och inte minst mingel. Till de mest uppskattade föreläsarna hörde juridikprofessorn Gabriel Michanek som berättade om Weserdomen, Jonas Johansson från Kävlingeåns vattenråd som berättade om arbetet som belönades med Sjöstjärnepriset förra året, samt forskarna Friederike Ziegler och Kristina Bergman från sp Sveriges tekniska forskningsinstitut som berättade om hur man kan förvandla fiskrens till guld. Sistnämnda bjöd också på smakprov i form av rökta fiskfenor. 

    Pengar var det genomgående temat, vilket bland annat avhandlades i en paneldebatt. Vi hörde regeringens utredare Göran Enander berätta om hur pfas kunde spridas till dricksvattentäkter under så många år utan att upptäckas. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht talade under rubriken Målen, makten och miljonerna, och HaV:s blivande generaldirektör Jacob Granit skickade ett videovykort. Dessutom delades vattenpriset Sjöstjärnan ut under högtidliga former till vinnarna i Emåförbundet. För underhållningen stod Vattenmannen & Speed samt Bipasha Huq och poeterna Sabrina Ibenjellal och Elise Ekmen från kulturinitiativet Förenade Förorter. På kommande sidor kan du läsa om årets återspeglingar, djupdykningar, knytkonferens och gruppdiskussion om databaser, samt ta del av ett sammandrag av de åsikter och kommentarer som samlades in från konferensdeltagarna.

  • 7. Avenius, Malin
    Havs- och vattenforum 2017: En kort sammanfattning med kommentarer2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    När Havs- och vattenforum i Göteborg arrangerades för femte gången i ordningen, var inriktningen både nationell och internationell. Utöver att, som tidigare år, vara ett forum för människor som arbetar med förvaltningen av våra svenska vattenresurser, var avsikten att koppla ihop de lokala, regionala och nationella frågorna med de globala hållbarhetsmålen och FN:s Agenda 2030. Havs- och vattenforum 2017 var också en del i förberedelserna inför FN:s havskonferens, The Ocean Conference 5–9 juni, med Sverige och Fiji som värdländer.

    Temat var ”Från källa till hav”, och på programmet, som delvis hölls på engelska, fanns flera internationella talare. Men som vanligt var spännvidden stor. Konferensen handlade om brett som smalt, lokalt som globalt. Vi lyssnade på ministrar, generaldirektörer, lokala aktörer och ideella organisationer. Vi testade ett digitalt fiskspel, minglade, pratade marin pedagogik och diskuterade globala hållbarhetsmål.

  • 8. Bergek, Sara
    et al.
    Sandin, Leonard
    Tomband, Fanny
    Holén, Elinor
    Bryhn, Andreas
    Ekosystemtjänster från svenska sjöar och vattendrag: Identifiering och bedömning av tillstånd2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Ecosystem services, which are the direct or indirect, benefits that natural ecosystems and organisms provide humans and societies, are a prerequisite for human existence. For a long-term sustainable use and management of ecosystems there is a need of an investigation of related ecosystem services and their condition. 

    This report presents the first Swedish national compilation of ecosystem services and their condition in lakes and watercourses. The aim of the report is to provide a national assessment of ecosystem services. The report is primarily aimed at managers working with lakes and watercourses, such as the Swedish agency for Marine and Water Management, the Swedish Environmental Protection Agency, County administrative boards, Water authorities and municipalities, and other stakeholders. The report also describes the complexity of nationally assessing ecosystem services.

    To maintain a long-term management and use of ecosystem services, not only a compilation and assessment of condition are needed. There is also a need for an overview of anthropogenic pressures, namely human activities that have an impact on the environment which also affect ecosystem services abundance and condition.

    Twenty-three different ecosystem services in freshwater (excluding groundwater) were identified and assessed in the five water districts in Sweden. The condition of each ecosystem service was rated as; good, good-moderate, moderate-poor, and poor status. Possible indicators for assessing condition for each ecosystem service are provided and their relevance for the assessment is commented. The indicators, which in this report are chosen to indicate the condition of the ecosystem services, were selected from existing directives; quality factors from the Water Framework Directive, indicators of environmental quality objectives, Species- and habitat Directive and indicators of the Bathing Water Directive. The proposed indicators were, in many cases, not complete for assessing ecosystem services and thus the assessment were supplemented with expert assessments. 

    In the final expert assessments, most ecosystem services were classified as having moderate status. The ecosystem services ”flood control” and “provisioning of food” were assessed by various expert groups to have poor status in some of the districts. “Flood control” was, however, assessed to have good status by another district. Other ecosystem services that were assessed to have good status in one or several districts were “maintenance of biogeochemical cycles”, “maintenance of the water cycle”, “air and climate control”, “water purification”, “provisioning of drinking water”, “provisioning of water for irrigation and industry”, “recreation” and “natural heritage”. There are wide variations in the assessments between the districts, both because of a large variation among the classified indicators within the water bodies in the districts, as well as the differences in composition between expert panels. The results and difference in condition/status of ecosystem services between district, cannot therefore be compared directly and need to be treated with caution. 

    In addition to the identification and assessment of ecosystem services in freshwater, 19 different pressures were identified, namely human activities that have impacts on ecosystem services, including hydropower, forestry, agriculture, fisheries and environmental toxins. This report provides a good overview and compilation of ecosystem services in freshwater in Sweden and a first overall national assessment. The report also provides important knowledge, bridging gaps regarding the assessment of ecosystem services. Further work is required to increase the knowledge of ecosystem services and the development of methodologies and indicators for assessments of condition. Moreover, further identification and assessment of environmental pressures are needed for increased understanding of the effects on the ecosystems and their ability to provide services. These are crucial elements for a sustainable management of the ecosystem and to secure the accessibility of their ecosystem services in the future.

    Overall expert assessment of ecosystem services in the five water district in Sweden. See paragraph 3 for an explanation of the assessments. The assessment is highly dependent on the expert groups and thus the expertise they possessed. In some cases, the assessment was considered to be more or less uncertain. As the expert assessments are made separately for each district and hence not intercalibrated the results should not be compared between districts.

  • 9. Boström, Gustaf
    et al.
    Gönczi, Mikaela
    Kreuger, Jenny
    Analyser av växtskyddsmedel i rå- och dricksvatten: Utvärdering av kvalitet och relevans för de analyspaket som erbjuds av svenska laboratorier2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna rapport var att undersöka om de analyspaket för växtskyddsmedel i rå- och dricksvatten som erbjuds av svenska laboratorier, och om de analyser som faktiskt har utförts, omfattar alla relevanta substanser som kan förväntas förekomma i vattenmiljön. Syftet var också att undersöka vilken teknisk kvalitet på analyserna som laboratorierna erbjuder med avseende på rapporteringsgränser och mätosäkerhet. 

    Det finns i Sverige tre stora kommersiella laboratorier som erbjuder analyser av växtskyddsmedel idag, ALcontrol, ALS och Eurofins. Dessa har kontaktats med frågor framförallt om vilka analyspaket för växtskyddsmedel som de erbjuder och vilka rapporteringsgränser och mätosäkerheter analyserna har. 

    Analysdata för växtskyddsmedelsanalyser som utförts av vattenproducenter har sammanställts från databaserna Vattentäktsarkivet (VTAK) vid Sveriges Geologiska Undersökning och Regionala Pesticiddatabasen (RPD) vid Sveriges lantbruksuniversitet. Dataunderlaget består av 33 316 vattenprover tagna mellan 1985–2015. Försålda mängder av växtskyddsmedel har sammanställts för 1985–2014 utifrån Kemikalieinspektionens försäljningsstatistik, för att se om substanser som haft en betydande användning i Sverige analyserats av vattenverken och inkluderas i befintliga analyspaket. 

    De analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna har undersökts med avseende på vilka rapporteringsgränser och mätosäkerheter de erbjuder och om de lever upp till de krav som ställs i Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter (SLV, 2001) på en detektionsgräns på max 25 % av 0,1 µg/l och en utökad mätosäkerhet på max 30 %. Kravet på detektionsgräns har jämförts med laboratoriernas rapporteringsgränser då det är endast denna uppgift som det finns information om. Jämförelsen visar att det varierar mycket mellan analyspaketen för alla tre laboratorierna kring hur stor andel av ingående substanser som klarar kravet. Det är en mindre andel av analyspaketen där alla substanser klarar kravet på en utökad mätosäkerhet på max 30 %. För många av analyspaketen saknas information om mätosäkerheten.

    En genomgång har även gjorts av analyskvalitet för de växtskyddsmedelssubstanser som pekas ut inom vattenförvaltningen som prioriterade ämnen, särskilda förorenande ämnen och ämnen på bevakningslistan. Genomgången visar att alla substanser utom oxadiazon och tiakloprid inkluderas i minst två analyspaket. Oxadiazon har dock aldrig varit godkänd i Sverige. För vissa substanser saknas analyspaket där rapporteringsgränsen är lägre eller lika med kvalitetskravet (gränsvärde, bedömningsgrund eller riktvärde) och ytterligare färre substanser ingår i paket med en rapporteringsgräns som är lägre eller lika med 30 % av kvalitetskravet, d.v.s. som klarar kravet i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift som reglerar kvalitet för analyser som ska användas inom vattenförvaltningen. I de flesta analyspaketen har substanserna som pekas ut inom vattenförvaltningen en utökad mätosäkerhet på max 50 % vilket är kravet i samma föreskrift.

    En genomgång av erbjudna analyser för substanser som sålts i stor mängd i Sverige visar att de flesta substanserna inkluderas i minst ett analyspaket. För merparten av substanserna klarar de erbjudna analyspaketen även kravet på en rapporteringsgräns på max 25 % av 0,1 µg/l men en mindre andel klarar kravet på max 30 % mätosäkerhet. Vissa av substanserna som sålts i stor mängd inkluderas dock inte i något analyspaket. Av alla prover som sammanställts från VTAK och RPD har 35 % analyserats för 35 substanser, 14,3 % har analyserats för 29 substanser och 9,7 % har analyserats för 25 substanser. En jämförelse av befintliga data från vattenverken och de analyspaket som laboratorierna erbjuder i dagsläget pekar på att det är fem analyspaket som benämns av laboratorierna som speciellt framtagna för analys av dricksvatten eller råvatten som står för över hälften av alla analyser som utförts av vattenverken. Detta visar att utformningen av dessa paket har en betydande påverkan på vilka substanser som analyseras och att det är viktigt att de inkluderar alla relevanta substanser. Resultat från den nationella miljöövervakningen av växtskyddsmedel har även jämförts med vilka analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna och med befintliga analysdata från vattenverken. Resultaten visar att de flesta substanserna som hittas i fler än 10 % av alla prover av ytvatten inom miljöövervakningen under 2002–2012 även ingår i minst två analyspaket som erbjuds av kommersiella laboratorier. Några av dessa substanser har dock inte analyserats alls eller endast i några få prover som vattenverk utfört, trots att de ingår i vissa analyspaket. 

    En genomgång av vilka substanser som har sålts i stora mängder jämfört med hur många analyser som har utförts av substansen visar att många av de mest försålda substanserna även har analyserats i ett stort antal prover. För vissa av dessa substanser har dock inga eller ett fåtal analyser gjorts trots stor försåld mängd. En granskning gjordes också för att undersöka om de substanser som är särskilt persistenta och läckagebenägna, baserat på substansernas halveringstid i jord (DT50 över 30 dagar) och förmåga att bindas till jordpartiklar (Kfoc/Koc under 500), har analyserats. Genomgången visar att några av dessa substanser inte analyserats alls eller endast i ett fåtal prover samtidigt som de har sålts i betydande mängder under 1985–2014. 

    En sammanställning har även gjorts för substanserna aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid som har det lägre dricksvattengränsvärdet 0,03 µg/l. Sammanställningen visar att dataunderlaget för dessa substanser är stort, 15 500–16 000 prover, och att cirka 95 % av proverna analyserats med rapporteringsgränser under eller lika med 0,03 µg/l. Nio olika fynd av någon av dessa substanser har gjorts under 1985–2015. Då dessa substanser antingen aldrig varit godkända eller varit förbjudna en lång tid i Sverige så bedömer Livsmedelsverket att risken är låg för att de ska utgöra problem i vattentäkter. För vissa substanser skulle det kunna vara mer aktuellt att analysera en eller flera av dess nedbrytningsprodukter istället för modersubstansen. Informationen om vilka nedbrytningsprodukter som är relevanta och läckagebenägna till yt- och grundvatten bör enklast kunna tas fram av Kemikalieinspektionen. Bekämpningsmedel är en mycket stor grupp av ämnen och synonymer och olika stavningar förekommer i analysprotokollen. Vi rekommenderar därför att laboratorierna anger varje substans unika CAS-nummer på analysprotokollen. Detta för att underlätta en säkrare och enklare tolkning av resultaten både för den som beställt analysen och för användning av data i andra sammanhang. Det bör också diskuteras om laboratorierna i analysprotokollen bör gå över till att ange kvantifieringsgräns istället för rapporteringsgräns för varje parameter, så att terminologin blir i överensstämmelse med det som anges i föreskrifterna.

    Genomgången av befintliga analysdata och de analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna pekar på att de analyspaket som laboratorierna anger som anpassade för dricksvattenanalys är de som i regel används av vattenproducenterna. Dessa analyspaket har i stor utsträckning utformats utifrån äldre statlig vägledning vilket visar att vägledning från myndigheter har en stor inverkan på vilka substanser som i slutändan analyseras. Ifall en ny vägledning ska utformas måste den hållas aktuell och uppdateras regelbundet t.ex. genom avstämning med Kemikalieinspektionens försäljningsstatistik för aktiva substanser. En ny vägledning bör också beakta att dricksvatten hämtas från både yt- och grundvattentäkter då befintliga vägledningar har haft fokus på grundvatten. Ifall en ny vägledning tas fram kan man överväga att dela upp den i ytvatten och grundvatten då vissa substanser endast är relevanta i ena fallet. Man kan också överväga att dela upp listan på substanser i ett baspaket samt några tilläggspaket för speciella grödor så att de substanser som används i dessa grödor inte behöver analyseras i områden där grödorna inte odlas.

    En sammanvägning av dataunderlaget i denna rapport pekar på att det finns ett antal substanser (23 stycken) som har haft en betydande användning under olika tidsperioder och som man av olika skäl kan överväga att inkludera i framtida analyspaket. De substanser som framförallt faller ut baserat på deras egenskaper, med lång halveringstid och låg adsorption till jordpartiklar, är azoxystrobin, dimetomorf, flurtamon, imidakloprid, propoxikarbazon-Na och pyrimetanil. Substanser som främst faller ut på grund av en hög fyndfrekvens men i ett fåtal prover är boskalid, DMST, terbutylazin-desetyl och terbutylazinhydroxy. De substanser som i första hand faller ut för att de detekterats frekvent eller hittats i halter över 0,1 µg/l i nationell miljöövervakning är cykloxidim, cyprodinil, diflufenikan, fluazinam, karbendazim, metalaxyl, pikoxystrobin, pirimikarb, propamokarb, propikonazol, protiokonazol-destio, pyroxsulam och tiakloprid. 

    Denna rapport utgör ett underlag för att se om det finns substanser som inte inkluderats i tidigare statliga vägledningar, och som därmed inte har analyserats alls eller mycket sällan, men där vi kan av olika skäl gör bedömningen att man kan överväga om de borde analyseras oftare. Resultatet ska dock inte ses som att vi föreslår en färdig lista över vilka substanser som bör inkluderas i en eventuell vägledning utan utgör ett underlag för vidare diskussion. Rapporten visar även att ett stort antal av de substanser som har haft en omfattande användning som växtskyddsmedel inom svenskt lantbruk under en länge tid också har inkluderats i ett stort antal vattenanalyser. Det innebär att sammanställningar baserade på tillgängliga analysdata för vanligt använda substanser utgör ett tillfredställande underlag för att undersöka en generell förekomst av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten och bedöma långsiktiga trender. Däremot kan det finnas vattentäkter där man av ovan nämnda skäl eventuellt kan ha underskattat förekomsten av vissa enskilda substanser på grund av analyspaketens historiska och nuvarande utformning.

  • 10. Boström, Gustaf
    et al.
    Gönczi, Mikaela
    Kreuger, Jenny
    Kemiska bekämpningsmedel i Skånes ytvatten 1983–2014: Med jämförelser mot den nationella miljöövervakningen2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport sammanställs och analyseras befintliga analyser av bekämpningsmedel i ytvatten i Skåne län under perioden 1983–2014. Data har hämtats från många olika källor, men huvuddelen kommer från den Regionala pesticiddatabasen (RPD) som förvaltas av Sveriges lantbruksuniversitet på uppdrag av Naturvårdsverket.  Det insamlade dataunderlaget har bearbetats för att undersöka utvecklingen av kemiska bekämpningsmedel i skånska vattendrag under närmare tre decennier. Resultaten har jämförts mot dricksvattengränsvärdet och mot riktvärden till skydd för vattenlevande organismer, samt med data från den nationella miljöövervakningen av bekämpningsmedel i ytvatten 2002–2012 för att studera eventuella skillnader och likheter mellan resultaten.  Generellt sett visar resultaten ingen tydlig trend när det gäller utvecklingen av summahalter över 0,5 µg/l i ytvattenprover från Skåne. Detta beror dock i stor utsträckning på att fler och mer aktuella substanser har inkluderats i analyserna under senare år, främst glyfosat som började analyseras först i slutet av 1990-talet och som därefter påträffats frekvent. Däremot visar resultaten att fyndfrekvensen av vanligt förekommande substanser i halter över 0,1 µg/l har minskat under senare år. Några vanligt förekommande substanser som uppvisar minskande halter i ytvatten under tidsperioden är bentazon, isoproturon, MCPA, mekoprop och terbutylazin.  Av resultaten framgår det att ytvatten generellt sett verkar vara mindre lämpligt att utnyttja som dricksvatten, då en betydande andel av alla prover i denna undersökning överskrider en summahalt på 0,5 µg/l, dvs. den gräns då vatten klassas som otjänligt för dricksvatten. De kommunala vattenverk som tar sitt dricksvatten från ytvatten hämtar dock detta från större täkter och de har en kontroll av sitt vatten för att säkerställa att halterna inte överstiger gränsvärdena. Denna slutsats stöds av att inga dricksvattenprover från skånska ytvattenverk i denna undersökning har klassats som otjänliga på grund av för höga halter av bekämpningsmedel.  Resultaten har också jämförts med riktvärden till skydd för vattenlevande organismer i ytvatten för att utvärdera om detekterade halter riskerar påverka de akvatiska ekosystemen. Resultaten visar att det är två substanser, diflufenikan och imidakloprid, som oftast påträffats i halter över sina riktvärden, i 33 % respektive 10 % av undersökta prover.  Analyser av vilka typer av bekämpningsmedel som förekommer i högst halter i ytvatten i Skåne visar att fynden främst kan härledas till substanser som är godkända för användning i dagsläget och som har sin huvudsakliga användning inom jordbruket.  En jämförelse mellan resultaten från skånska vattendrag och från den nationella miljöövervakningen visar på både likheter och skillnader mellan de bägge typerna av undersökningar. I båda är det de tre ogräsmedlen glyfosat, bentazon och isoproturon som är vanligast förekommande. Likaså är ogräsmedlet diflufenikan den vanligaste substansen att överskrida sitt riktvärde i de bägge undersökningarna. Däremot är fyndfrekvensen högre för flertalet substanser inom den nationella miljöövervakningen. Detta kan bland annat kan tillskrivas en mer intensiv, tidsintegrerad provtagning i denna undersökning jämfört med de momentanprov som utgör huvuddelen av de prover som finns i RPD. Även ett mer omfattande analysprogram med generellt lägre detektionsgränser bidrar till en högre fyndfrekvens inom den nationella miljöövervakningen.

  • 11.
    Bryhn, Andreas
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Lindegarth, Mats
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Bergström, Lena
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Bergström, Ulf
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Ekosystemtjänster från svenska hav: Status och påverkansfaktorer2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Humans benefit greatly, and in many ways, from marine ecosystems. Marine ecosystems produce oxygen, atmospheric water and food, and they give inspiration, recreational opportunities and much more, often for free. Referring to the benefits for people from marine ecosystems as ecosystem services is a way to make them visible to society. Ecosystem services provide a complementary perspective to the natural scientific aspects, and are used in management, policymaking and the public debate regarding the sea. Valuing ecosystem services can initiate abatement of environmental problems in cases when these have a societal cost which is not reflected in market values. Ecosystem services as a concept has become increasingly influential in the marine environmental policy. Ecosystem services are for instance included in the EU’s Marine Strategy Framework Directive and a number of other international directives and agreements. This report aims to classify the status of marine ecosystem services in Sweden, as well as to evaluate their main anthropogenic pressures. The status classification is made with regard to the three different marine sub-regions of the Swedish economic zone: the Kattegat and Skagerrak, the Baltic Proper, and the Gulf of Bothnia. The three status classes applied are good, moderate and poor. Several of the ecosystem services are classified using indicators or environmental quality norms, and this approach is likely to be central in future assessments of ecosystem services. Other ecosystem services are status classified based on recent literature within the respective fields. Anthropogenic pressures due to human activities such as nutrient overenrichment, climate change, marine litter and extensive fishing, which exert pressure on the environment, are evaluated based on their assessed overall impact on the ecosystem services according to current available knowledge. The overall impacts on the ecosystem services are assessed as small or unlikely negative, moderate negative or large negative. Significant knowledge gaps are highlighted wherever found appropriate. Ecosystem services classified as having bad status (Table i) are maintenance of foodwebs and provision of food (in all Swedish marine sub-regions), maintenance of habitats (in the Kattegat and Skagerrak as well as in the Baltic Proper), and provision of raw material (fodder fish in the Kattegat and Skagerrak). Several ecosystem services were assessed as having good status, e.g. energy provision, provision of genetic resources and cultural inspiration. A number of ecosystem services are, in addition, classified as having moderate status, e.g. natural heritage, recreation, and maintenance of biodiversity. In general, the Gulf of Bothnia has a somewhat better status regarding ecosystem services than the other marine sub-regions, which concurs with a lower level of anthropogenic impact on the marine environment. Comparing the Skagerrak and Kattegat to the Baltic Proper, the ecosystem service provision of raw material differs, with poor status in the Kattegat and Skagerrak and moderate status in the Baltic Proper. Apart from that, their overall patterns regarding status are similar. Among the anthropogenic pressures, nutrient overenrichment has a large negative net impact on maintenance of primary production and habitats. The increasing carbon content in the sea associated with climate change has a large negative net impact on biogeochemical cycles. Extensive fishing has a large negative net impact on maintenance of foodwebs and on provision of food.

  • 12. Calles, Olle
    et al.
    Degerman, Erik
    Wickström, Håkan
    Christiansson, Jonas
    Gustafsson, Stina
    Näslund, Ingemar
    Anordningar för upp- och nedströmspassage av fisk vid vattenanläggningar: Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Många kraftverksdammar saknar idag fiskvägar för uppströms vandrande fisk och de flesta för nedströmsvandrande fisk. Litteraturgenomgången visar att passage av fisk via turbinerna ofta ger omfattande skador och dödlighet och därmed inte är en tillfredsställande förvaltningsstrategi. Det bedöms vara tekniskt fullt möjligt att bygga väl fungerande fiskvägar för samtliga förekommande fiskarter i alla svenska vattensystem. I detta dokument ges rekommendationer om hur fiskvägar bör anläggas, designas och skötas för att nå god anlocknings- och passageeffektivitet för såväl uppströms- som nedströmsvandrande fisk. 

    Att relativt många fiskvägar fungerar dåligt beror på att uppföljning, tillsyn och kontroll av deras effektivitet är eftersatt eller ofta helt saknas. Att etablera en fungerande fiskväg är en process som kan ta flera år då successiva justeringar behövs. Det går dock att få till bra passagelösningar, även förbi stora kraftverk med höga dammar.

    För uppströmsvandring rekommenderas i första hand naturlika fiskvägar, som omlöp, eftersom de passar de flesta arter och storlekar. Omlöpen kan även fungera som nya strömhabitat och därmed ersätta något av de strömhabitat som förlorats. Är det enbart laxfisk eller andra goda vandrare som skall passera kan en teknisk fiskväg vara en godtagbar lösning. Även i områden med branta dalsidor som gör det svårt att anlägga naturlika fiskvägar och i områden med kulturmiljöer kan tekniska fiskvägar vara ett alternativ. Fiskslussar och fiskhisssar har låg effektivitet och kan inte rekommenderas generellt.

    Väl fungerande fiskpassager bör föra vatten under en stor del av året såvida inte fiskvägen är inriktad på en enskild art med väl kända behov. Naturlika fiskvägar bör, i likhet med naturliga vattendrag, ha en fastställd minsta vattenföring som är tillräcklig för att bevara sträckans habitatvärden.

    Ett vanligt problem är att det används för lite vatten i fiskvägen för att locka fisken till mynningen i tillräckligt hög utsträckning. Ofta behöver extra lockvatten användas för att få fisken att hitta fiskvägen, eller fiskvägarna eftersom det i breda vatten kan vara nödvändigt att ha flera fiskvägar, och vid behov även flera ingångar till fiskvägarna. Lockvattnet bör minst utgöra 5 % av medelvattenföringen på platsen, men det kan i vissa situationer behövas ännu mer vatten, och vid högflöden bör även lockvattnet öka i paritet med detta. Extra lockvatten behöver inte gå i fiskvägen utan kan ledas till fiskvägens nedre öppning.

    Vid nedströmspassage skall anpassade låglutande galler, fiskgaller, användas som leder fisken till en eller flera passagemöjligheter. Spaltvidden mellan gallren ska vara sådan att fisken inte passerar, vilket för vissa arter innebär att spaltvidden inte tillåter fysisk passage av fisk, medan det för andra arter räcker att gallret är en beteendemässig barriär. Idealt skall fisken aldrig komma i direkt med gallret utan ledas rätt väg. I mycket stora älvar kan spjälgaller (louvers) vara ett alternativ, men referensexempel saknas i Sverige i dag, alternativet är låglutande fiskgaller. Beteendeavledning (ljus, ljud, el, bubblor) bör endast användas som åtgärd i kombination med en fysisk avledare, eller på de platser där en fysisk avledare av någon anledning bedöms vara omöjlig att uppföra.

    Utformningen av flyktöppningen är också essentiell för avledarens funktion. För att tillgodose olika arters djuppreferens, kan man antingen placera en flyktöppning i ytan och ytterligare en vid botten (ål). Den vanligaste rekommendationen är att flyktöppningen ska vara successivt avsmalnande, för att åstadkomma en gradvis acceleration utan turbulens. Flyktöppningens, och därmed hela åtgärdens, funktion är beroende av den mängd vatten som tappas i förbipassagen. Enkelt uttryckt, kan man säga att ju mer vatten som tappas genom förbipassagen, desto större sannolikhet att den funkar väl. Internationellt rekommenderas att 2–10 % av det totala flödet används för att säkerställa nedströmspassage, varför rekommendationen är att överdimensionera flyktöppningar för att under åtgärdens driftsättande undersöka vilket flöde som krävs för god funktion

    Det bör betonas att den rödlistade ålen kräver speciella anpassningar vid varje hinder för dess upp- och nedvandring. Rekommendationer på bra åtgärder ges i dokumentet. Kriterier för anlocknings- och passageeffektivitet (upp- och nedströms) i fiskvägar bör fastställas utgående från förekomst av långvandrare (lax, havsöring, ål, flodnejonöga, havsnejonöga), antalet hinder och den geografiska lokaliseringen av lämpliga habitat.  Litteratursammanställningen visar att många befintliga fiskvägar inte fungerar som avsett och bör utvärderas om minsta osäkerhet råder om deras funktion. Utvärderingarna bör ligga till grund för förbättringar av passagerna till dess tillräcklig effektivitet erhålls och resultaten tillställs tillsynsmyndigheten. 

  • 13.
    Carlsson, Fredrik
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, School of Business, Economics and Law at the University of Gothenburg.
    Kataria, Mitesh
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, School of Business, Economics and Law at the University of Gothenburg.
    Lampi, Elina
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, School of Business, Economics and Law at the University of Gothenburg.
    Det ekonomiska värdet av vattenkvalitetsförbättringar: Vad tycker svenska hushåll?2019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport redovisas resultatet av en enkätundersökning om de svenska hushållens betalningsvilja för en förbättrad vattenkvalitet i sjöar, vattendrag och kustvatten. Drygt 2000 personer i sex län svarade på enkäten.

    Resultaten visar betalningsviljan för att förbättra vattenkvaliteten i det egna länet respektive i Sverige i övrigt. Vattenkvaliteten beskrevs i tre nivåer: låg-, medel- och hög vattenkvalitet.

    Respondenterna fick svara på hur mycket de var villiga att betala för att minska andelen vatten med låg kvalitet, respektive öka andelen vatten med hög kvalitet.

    Forskarna har utifrån resultaten i enkätstudien tagit fram en genomsnittlig betalningsvilja som kan användas för uppskattningar av värdet av en förbättrad vattenkvalitet i samtliga län i Sverige. I den uppskattade betalningsviljan inkluderas inte värdet av vatten som dricksvattenresurs.

  • 14.
    Cimbritz, Michael
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Lund University.
    Mattsson, Ann
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Gryaab.
    Reningstekniker för läkemedel och mikroföroreningar i avloppsvatten: Redovisning av åtta projekt som fått medel från Havs- och vattenmiljöanslaget 2014-20172018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av regeringen har Havs- och vattenmyndigheten under åren 20142017 finansierat olika projekt för utveckling av reningsteknik i syfte att minska utsläpp av läkemedelsrester och andra svårnedbrytbara föroreningar från kommunala avloppsreningsverk. Sex olika forsknings- och utvecklingsprojekt har genomförts under ledning av forskare kopplade till RISE, Tekniska verken i Linköping, Högskolan Kristianstad, IVL Svenska Miljöinstitutet, Umeå universitet, Lunds universitet och Kungliga tekniska högskolan. I de olika projekten har även kommunala va-organisationer och företag haft centrala roller. Inom ramen för dessa projekt har omfattande försök genomförts, från laboratorieskala till långtidsförsök i fullskala vid avloppsreningsverk i olika delar av landet. Utöver dessa projekt har ytterligare två projekt genomförts inom ramen för utlysningen. Vid Högskolan Kristianstad utfördes en interkalibreringsstudie i syfte att uppnå ökad analyskvalitet och öka medvetenheten om problem förknippade med spåranalys av läkemedelsrester. Vid Lunds universitet genomfördes en omvärldsbevakning med en studieresa till Tyskland och Schweiz för att överföra kunskap och driftserfarenheter från avloppsreningsverk som kompletterats med avancerad rening.  Resultaten från projekten visar att det finns teknik som idag kan tillämpas på svenska kommunala avloppsreningsverk i syfte att avlägsna olika typer av mikroföroreningar, däribland läkemedelsrester. De tekniska lösningar som utvärderats baseras i huvudsak på ozonering eller filtrering genom aktivt kol samt olika kombinationslösningar. Lösningarna har i de flesta fall testats och utvärderats i nära samarbete med personal på avloppsreningsverk, vilket är en förutsättning för att kunna utvärdera teknikerna på ett trovärdigt sätt. Detta skapar goda förutsättningar för fungerande lösningar i stor skala. I ett av projekten har även källsorterande system studerats. Arbetet har i flera fall banat väg för nya forsknings- och utvecklingsprojekt där de parter som arbetat inom nuvarande utlysning kan bidra till och leda utvecklingen av framtidens avloppsvattenrening. Det gäller exempelvis ekotoxikologiska effekter av ozonering, utveckling och förståelse av tillämpningar baserade på aktivt kol och utveckling av analysteknik.  Genom regeringsuppdraget och arbetet i de olika projekten har det skapats en mycket stark plattform att bygga vidare på för införande av avancerad rening vid svenska avloppsreningsverk. I denna rapport beskrivs i korthet och i populärvetenskaplig form bakgrunden till arbetet och resultat från de olika projekten. Kostnader för olika reningstekniker har tagits fram och sammanfattas i rapporten som också erbjuder vägar vidare för den intresserade läsaren.

  • 15.
    Degerman, Erik
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Petersson, Erik
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Bergquist, Björn
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Effekter av kalkning på fisk i rinnande vatten: Resultat från 30 år av elfisken i kalkade vattendrag2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport har vi utvärderat effekten av kalkning på fisk i vattendrag på nationell nivå med fokus på perioden 1982–2012. Uppgifter om kalkdoser, kalkningsmetoder, vattenkemi och elfiskedata från 609 vattendrag över hela Sverige har använts. Sammanlagt ingick 1029 elfiskelokaler från kalkade vatten och 195 lokaler från okalkade referensvattendrag (totalt 17 492 elfisketillfällen). Referensvattendragen har utgående från pH och alkalinitet indelats i sura, neutrala och kalkrika.   

    Totalt fångades 38 fiskarter, 2 kräftarter och 2 fiskhybrider vid elfiskena. Den vanligaste arten var öring som erhölls vid 90 % av elfisketillfällena, därefter kom elritsa (33 %) och stensimpa (24 %).  Den vattenkemiska effekten har inte utvärderats närmare, men det förelåg en tydlig effekt på pH av kalkning och efter 5-8 års kalkning var lägsta uppmätta pH signifikant över 6,0 som medelvärde för samtliga kalkade vatten. Andelen tillfällen med sura episoder (pH <6,0 respektive pH <5,6) minskade över tid. De vattendrag där det var svårast att upprätthålla pH över 5,6 hade små avrinningsområden (<10 km2), låg andel sjö och en låg kalkdos.   

    Kalkning med doserare uppvisade en högre frekvens av sura episoder jämfört med sjö- och våtmarkskalkning. Efter ett antal år fungerade doserarkalkningen bättre, ofta efter att den kombinerats med våtmarkskalkning.  Resultaten från 30 års elfisken visar att kalkningsverksamheten successivt har nått förväntade resultat. Antalet fångade fiskarter ökade signifikant efter kalkstart och efter 13-16 år hade antalet nått nivån i neutrala referenser. På de kalkade lokalerna ökade 13 av 14 undersökta arter i förekomst och 8 av dessa signifikant: abborre, bergsimpa, braxen, gädda, lake, lax, mört och öring.   

    Andel elfisketillfällen med konstaterad reproduktion, dvs. förekomst av årsungar, ökade signifikant efter kalkning och nådde samma nivåer som i neutrala referenser för öring, lax, stensimpa, elritsa, gädda, lake och mört. För öring tog det över 12 år efter kalkstart innan reproduktionen motsvarade den i neutrala referenser.  Den ekologiska statusen förbättrades signifikant. Sju år efter påbörjad kalkning uppnåddes en signifikant förändring i ekologisk status och efter tolv år visade medelvärdet för lokalerna på god ekologisk status.   

    Sammantaget visade resultaten på en normalisering av fiskfaunan på kalkade lokaler. Genomgående var fiskfaunan signifikant skild från den i sura referenser och blev med tiden alltmer lik den i neutrala referenser, men var fortfarande klart skild från den i kalkrika referenser.  Det var tydligt att återkolonisationen av arter tog lång tid, vilket innebär att kalkningsverksamheten måste vara långsiktig. På lokaler med vattenkemisk provtagning minst fyra gånger under året undersöktes effekten av årets lägsta uppmätta pH på fisk. I neutrala referensvattendrag konstaterades reproduktion av öring vid i medeltal 82,8 % av elfisketillfällena. I kalkade vattendrag ökade andelen tillfällen med öringreproduktion med uppmätt lägsta pH. Ett lägsta pH på 5,6-5,9 låg i underkant för en reproduktion som i neutrala referenser, medan ett lägsta pH på 6,0-6,2 låg i överkant. Även för flera andra arter ökade andelen elfisketillfällen då reproduktion konstaterades med ökat lägsta uppmätta pH, t ex för elritsa, lax och simpor (berg- och stensimpa sammantaget). För elritsa krävdes ett lägsta pH på 6,0-6,2 för att nå reproduktion som i neutrala referenser, för simpor krävdes över 6,2.   

    Ekologisk status är ett index som visar om fiskfaunan liknar den i opåverkade vatten. Medelvärdet för ekologisk status i neutrala referenser var 0,52. På kalkade lokaler där lägsta uppmätta pH under året understeg 6,0 var den ekologiska statusen signifikant lägre än i neutrala referenser. På kalkade lokaler som hade ett uppmätt lägsta pH på minst 6,0 var den ekologiska statusen högre och likvärdig med den i neutrala referenser.  Vår slutsats är att i försurade vattendrag innebär ett mål för lägsta pH på 5,6 en betydande risk att en normaliserad fiskfauna inte uppnås. Vi anser att målet för kalkningsverksamheten ska vara en normalisering av flora och fauna och utgående från fisk bör lägsta tillåtna pH därför sättas till minst 6,0.

  • 16.
    Ejhed, Heléne
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Environmental Research Institute, IVL.
    Widén-Nilsson,, Elin
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Tengdelius Brunell, Johanna
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Hytteborn, Julia
    SCB.
    Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2014: Sveriges underlag till Helcoms sjätte Pollution Load Compilation2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report represents the latest, most detailed and reliable assessment of nutrient loads from Swedish sources yet made. This report, together with its background reports, presents results, source data and calculations techniques with a level of detail intended to achieve full transparency and traceability as well as to permit further use of this work in Swedish water management. 

    The Swedish Agency for Marine and Water Management gave SMED the task of evaluating sources of nitrogen- and phosphorus loads for the year 2014 and assessing the magnitude of those loads on lakes, water courses and the sea across Sweden. The aim was to produce the basis for Sweden’s national reporting to the Helcom ’Pollution Load Compilation 6 – PLC 6’ and to support water management work in Sweden. Similar calculations have been made previously but never with such high resolution in the input data. The work required processing and analysis of large amounts data to give complete information for the whole of Sweden, divided up into approximately 23 000 water bodies. 

    This increased resolution, together with the improved quality of input data and newly developed calculation routines provide more reliable estimates of total loads even at the local scale. The development work that has been completed will form the basis of the next load assessment report, PLC 7, the indepth evaluation of the national environmental target ’Zero eutrophication’ and future work within marine and water management. 

    The new calculations make use of new, high resolution land-use and soiltype maps, new data concerning purification in off-mains sewerage and storm water as well as a new height database (with 2 metres horizontal resolution). The height database has been used to calculate slope steepness, which is of great importance for estimates of phosphorus leakage. New observations in forest areas in southwestern Sweden have provided a better understanding of nutrient leakage in woodland areas and a new nutrient retention model has been developed as a result. These improved input data and high resolution calculation tools improve certainty in the results even at a local scale for individual water bodies. The results are made publically available through a new web tool, ’Technical Calculation System: Water’ (TBV, tbv.smhi.se).

    The results are presented in terms of gross- and net loads. Gross loads are the amount of nutrients released at source to a water body or lake from for example a sewage treatment works or an agricultural field. Net loads are the proportion of the gross loads that reach the sea. Additionally, results are presented as anthropogenic and total loads. Anthropogenic loads come from human activities, such as crop production in agriculture or emissions from industry. Total loads are the sum of the anthropogenic loads and background loads, which are the natural loads which would occur even if people were not present. The boundary between what is background and what are anthropogenic loads is based on the Helcom definition where all soil use contributes with both a natural load and possibly also an anthropogenic load. For example loads from landuse covered with forest are considered background, while loads from a clearcut or agriculture are considered the sum of both anthropogenic and background loads. In results where only anthropogenic loads are presented, the background loads have been taken away.

    Agricultural and forest land are the two largest sources of total loads to the sea for both nitrogen and phosphorus, with 34 100 and 34 900 tonnes of nitrogen and 1 100 and 850 tonnes of phosphorus, respectively during 2014. Together, these sources account for roughly 60% of the total load. For anthropogenic loads, agriculture is the largest source (23 300 tonnes nitrogen and 460 tonnes phosphorus), followed by emissions from sewage treatment works (14 000 tonnes of nitrogen and 240 tonnes of phosphorus). Loads from forest soils contribute only to the background loads while clear cuts, which a classed as an anthropogenic load contribute with only about 1500 tonnes of nitrogen and 20 tonnes of phosphorus. 

    The Bothnian Sea, Baltic Proper and Kattegat are those sea areas which receive the most nitrogen from Sweden’s total loads (29 500 tonnes, 29 400 tonnes and 28 700 tonnes respectively, or approximately 25% each). In the Bothnian Sea however, the greater part of this load is ’natural’ background loads. The Baltic Proper and Kattegat receive the most anthropogenic nitrogen, 33% and 31% respectively.  For phosphorus, most goes to the Bothnian Sea (990 tonnes or 30% of the total load). Just under a quarter reaches the Baltic Proper (780 tonnes) and about a fifth reaches the Kattegat and the Bothnian Sea (680 and 630 tonnes respectively). 

    The Baltic Sea Action Plan (BSAP) provides emissions targets, with the aim of achieving good environmental status in the Baltic Sea (including the Kattegat). According to this analysis, the target for phosphorus is achieved in all basins except the Baltic Proper, where the target is extremely challenging and it will be difficult to reduce the phosphorus loads under the load ceiling (308 tonnes).This requires substantial measures on the anthropogenic load, but further challenging, is that the background loads are a significant proportion of the total load. Total net phosphorus load to the Baltic Proper is 780 tonnes per year according to these calculations, of which 370 tonnes are background loads. This requires therefore that measures must even reduce the background load, for example through creation of wetlands. For even the Baltic  Proper to achieve good environmental status with regard to eutrophication, measures will be required in all sub-basins of the Baltic Sea.  Because of the major changes in methods and input data, it is not possible to directly compare how loads have changed since PLC 5 (based on 2006 data) or the in-depth analysis of the national environmental target ’Zero eutrophication’ (based on 2011 data). For example, the total area of agricultural land has fallen by 1900 km2 since 2006, which leads to a reduction in the estimated nutrient losses. The magnitude of this reduction cannot presently be read from the calculations as they have been made with higher resolution in data compared with earlier years. At the same time, the new calculations show that the anthropogenic part is lower than earlier calculated. Recalculation of the older PLC data with the new methods is necessary to clarify how much of the observed changes result from measures within farming and how much is due to the improved input data and calculations. Nutrient loads from point sources are calculated in the same way as before and for these it is clear that discharges have reduced. In PLC 6 (2014) sewage treatment works were responsible for 240 tonnes of phosphorus and 14 000 tonnes of nitrogen, while in PLC 5 (2006) loads were 350 tonnes of phosphorus and 17 000 tonnes of nitrogen (net). Industry have also reduced their impact and are responsible for 250 tonnes of phosphorus and 3 800 tonnes of nitrogen, compared with 320 tonnes phosphorus and 4 800 tonnes nitrogen in 2006.

  • 17.
    Ekholm, Janna
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Båtbottentvättning av fritidsbåtar: Översyn av kommunernas varierande regler som rör fritidsbåtshamnar2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Giftiga båtbottenfärger motverkar påväxt på båtskroven men hotar livet i haven. Påväxt på båtbotten ökar bränsleförbrukningen och ger sämre manöveregenskaper vilket har negativ påverkan på miljön såväl som säkerheten. Båtbottenfärgernas oönskade effekter har inneburit att reglerna mot dem successivt skärpts men fortfarande är giftig båtbottenfärg det vanligaste skyddet mot påväxt och det finns många bottenmålade båtar i våra svenska vatten. Det finns idag inga alternativa lösningar till de giftiga båtbottenfärgerna som passar alla typer av båtar och båtägare. I avsaknad av alternativ är det viktigt att minimera och effektivisera användandet av båtbottenfärg samt att omhänderta färgrester och förorenat material i samband med rengöring. Det är också viktigt att båtägare i ökad grad använder sig av mekanisk rengöring i form av spolplattor, borsvättar och tvätt för hand som alternativ till att måla båten.  Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att, i samråd med Naturvårdsverket och Transportstyrelsen, utreda miljöpåverkan av borsttvättar, spolplattor och tvätt på land samt att ta fram riktlinjer och riktvärden till stöd för kommunerna. Denna rapport och bilagda riktlinjer för båtbottentvätt av fritidsbåtar utgör vår samlade redovisning av uppdraget. Vi hoppas att kommuner och hamnägare finner dessa riktlinjer användbara och att miljöpåverkan från fritidsbåtsektorn kan minska i framtiden!

  • 18.
    Engwall, Ylva
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Rydell, Linda
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    God havsmiljö 2020: Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 4: Åtgärdsprogram för havsmiljön2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram ett åtgärdsprogram för havsmiljön (ÅPH) för Nordsjön och Östersjön. ÅPH har tagits fram enligt havsmiljöförordningen, som är det svenska genomförandet av EU:s havsmiljödirektiv. Åtgärdsprogrammet för havsmiljön anger vilka åtgärder som behövs för att miljökvalitetsnormerna för havet ska kunna följas för att god havsmiljö ska uppnås på sikt. Det kompletterar pågående arbete och vattenförvaltningens åtgärdsprogram.

    Vi föreslår trettiotvå olika åtgärder

    ÅPH följer bestämmelserna i 5 kap. miljöbalken och riktas till myndigheter och kommuner. För varje åtgärd finns en ansvarig myndighet som behöver genomföra åtgärden och ofta medverkar flera myndigheter. De flesta åtgärder är av styrmedelstyp som till exempel vägledningar, utredningar, information och bidrag. Dessa leder direkt eller indirekt till att de fysiska åtgärderna genomförs.

    Vi har tagit fram 32 olika åtgärder inom områdena 

    • främmande arter

    • fiskar och skaldjur som påverkas av fiske

    • övergödning

    • bestående förändringar av hydrografiska villkor

    • farliga ämnen

    • marint avfall

    • biologisk mångfald

    • marina skyddade områden 

    • restaurering

    Många faktorer påverkar god status till 2020

    De belastningar som vi övergripande bedömer ha störst påverkan på den svenska havsmiljön är tillförsel av näringsämnen, uttag av arter genom fiske samt tillförsel av farliga ämnen. I ÅPH finns åtgärder för att minska påverkan på havet inom dessa områden. När det gäller att minska tillförseln av näringsämnen och farliga ämnen måste detta ske främst genom landbaserade åtgärder vilka hanteras inom vattenförvaltningens åtgärdsprogram. Genomförande av vattenförvaltningens åtgärdsprogram är därför en förutsättning för att nå god miljöstatus. Det finns även nationella åtgärder för fiske i ÅPH, men här är också arbete inom EU:s gemensamma fiskeripolitik viktigt.

    Åtgärdsprogrammet för havsmiljön syftar till ett helhetsperspektiv på åtgärdsarbetet där åtgärder inom olika områden kompletterar varandra. Inom ett flertal områden råder dock kunskapsbrist. Det innebär att det är svårt att bedöma vilken omfattning eller typ av åtgärder som behövs. Det gäller också kostnader och effekter. Kunskapsförstärkning behövs till exempel om marina livsmiljöers utbredning och om deras tillstånd. Även om vi lyckas genomföra programmet i sin helhet och därmed reducera påverkan kommer vi inte att nå god miljöstatus generellt till 2020. Detta beror  främst på den långa återställningstid som haven behöver. Även internationell påverkan – som luftföroreningar och marint skräp – kan vara viktigt men här är kunskapsläget sämre. För att komma åt sådana belastningar krävs ett kraftfullt internationellt samarbete. När ÅPH rapporteras till EU-kommissionen kommer vi också att rapportera att vi inte förväntar oss nå god miljöstatus 2020 för alla temaområden. 

    Åtgärdsprogrammet är en god miljöinvestering

    Om åtgärdsprogrammet för havsmiljön genomförs bedömer vi att den samhällsekonomiska nyttan som kan uppnås överstiger kostnaderna. Vi uppskattar den totala kostnaden för att genomföra ÅPH till cirka 2 miljarder kronor under perioden 2016–2030. De uppskattade nyttorna uppgår till cirka 6,8 miljarder kronor under samma period. Det framgår tydligt av konsekvensanalysen att det kommer att vara en god investering att genomföra ÅPH, både för miljön och för de samhällsekonomiska nyttor som genereras i förhållande till kostnaderna.

    Samordning med annat miljöarbete

    Att genomföra havsmiljöförordningen är en del i arbetet med att nå de svenska miljökvalitetsmålen. På så sätt knyts de politiskt beslutade målen för svenska hav samman med de juridiskt bindande miljökvalitetsnormerna för havsmiljön.  Åtgärdsprogrammet för havsmiljön har tagits fram parallellt med åtgärdsprogrammet inom vattenförvaltningen1. De båda åtgärdsprogrammen kompletterar varandra, framför allt åtgärder för att minska närsaltsbelastningen till havet. För att nå de internationellt överenskomna målen inom Aktionsplanen för Östersjön (BSAP) behövs åtgärder på land och dessa finns i vattenförvaltningen. Det nuvarande förslaget till reviderat åtgärdsprogram för vattenförvaltningen innebär att tillförseln att kväve och fosfor kommer att minska vilket gör att vi i stort sett når målen. Däremot är minskningen inte tillräcklig för att uppnå målen i BSAP. För att komplettera annat åtgärdsarbete vill vi utreda hur den interna belastningen av kväve och fosfor i Östersjön kan minskas. Vi tror att det kan leda till bättre havsmiljö, framför allt lokalt. Den svenska havsplaneringen är en process för att planera för var verksamheter bör lokaliseras så att god miljöstatus och en hållbar användning av haven kan uppnås. Flera föreslagna åtgärder behöver också hanteras i det pågående arbetet med att utarbeta havsplaner.  Arbetet med att genomföra havsmiljöförordningen innebär även samverkan med våra grannländer kring åtgärder i den gemensamma havsmiljön. Det gäller bland annat bilaterala samarbeten, inom de regionala havskonventionerna Ospar och Helcom samt på EU-nivå. Nationellt samråd om åtgärdsprogrammet för havsmiljön pågick mellan 1 februari och 30 april 2015. Åtgärdsprogrammet fastställdes den 14 december 2015 och rapporteras till EU-kommissionen i början av 2016. Från 2016 startar arbetet med att genomföra åtgärderna och följa upp genomförandet.

  • 19.
    Florén, Karl
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Wijkmark, Nicklas
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Fyhr, Frida
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Beltrán, José
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Tano, Stina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Enhus, Carolina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Kartering av marina naturvärden i Västerbottens län2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    As a part of the mapping of the seafloor along the Swedish coasts performed by the Swedish Agency for Marine and Water Management, benthic ecosystem components and conservation values were mapped in high resolution in Västerbotten County. The mapping was performed with spatial modelling based on both already existing biological data as well data from new surveys performed within this project and continuous layers of physical, chemical and anthropogenic variables. In total 11 continuous maps of vegetation and epifauna, five maps of infauna, one map of whitefish fry, one map of Helcom Underwater Biotopes (HUB) and one map of conservation values were created.

  • 20.
    Florén, Karl
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Wijkmark, Nicklas
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Fyhr, Frida
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Tano, Stina
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Beltrán, José
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Kartering av bentiska naturvärden i Bottniska Viken2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    As a part of the mapping of the seafloor along the Swedish coasts performed by the Swedish Agency for Marine and Water Management, benthic ecosystem components and conservation values were mapped on a coarse level in the Gulf of Bothnia. The mapping was performed with spatial modelling based on both already existing biological data as well data from new surveys performed within this project and continuous layers of physical, chemical and anthropogenic variables. In total 17 continuous maps of vegetation and epifauna, seven maps of infauna and one map of total conservation values were created.

  • 21.
    Forsman, Björn
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, SSPA.
    Forsman, Nelly
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, SSPA.
    Sjöfartsanalyser i havsplaneringen: Konsekvenser av möjlig omdirigering av fartygstrafik kring tre planerade vindbruksområden: Södra Skåne, Långgrund utanför Norrköping/Oxelösund och Campsgrund i Gävlebukten2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I sitt uppdrag att ta fram havsplaner identifierar Havs- och vattenmyndigheten (HaV) bl.a. ytor för; användningsområde sjöfart. I vissa fall måste dessa anpassas till andra identifierade användningsområden, såsom exempelvis energiproduktion och planerade vindbruksprojekt. På uppdrag av HaV har SSPA analyserat möjliga omdirigeringsalternativ för sjöfarten kring tre olika planerade vindbruksområden genom att jämföra dagens sjötrafik och konsekvenserna av olika omdirigeringsalternativ vad avser bränsleförbrukning och -kostnader, tidsåtgång, avgasemissioner samt olycksrisker. 

    AIS-registreringar från 2016 och kompletterande fartygsdata används för att beräkna fartygens framdrivningsmotstånd, effektbehov samt bränsleförbrukning. Inverkan av vattendjupet på framdrivningsmotståndet beaktas särskilt och detaljerade djupdata hämtas från EMODnet. Bedömning av om och hur omdirigeringarna påverkar grundstötnings-  och kollisionsrisker görs med ledning av resultat framtagna med beräkningsprogrammet IWRAP Mk2. De tre analyserade områdena omfattar: 

    Södra Skåne – För trafikflödet med ca 16 000 fartygspassager per år mellan Falsterborev och Bornholmsgattet utreds omdirigering till en något sydligare rutt. Härigenom ökas avståndet till ett planerat vindkraftsområde söder om Trelleborg.  

    Långgrund utanför Norrköping/Oxelösund – Ca 850 fartyg per år passerar idag på olika rutter genom ett planerat vindkraftsområde och omdirigering till ett stråk söder om vindkraftsområdet utreds. 

    Gävlebukten – Ett vindkraftsområde utreds vid Campsgrund och omdirigeringsförslaget innebär att ca 1 400 fartygspassager samlas till ett stråk norr om grundet. För södra Skåne visar konsekvensberäkningarna för omdirigeringen på en mycket liten förbrukningsökning; ca 0,13 % och en förlängd passagetid av endast ca 1 minut. Grundstötningssannolikheten ökar inte nämnvärt av omdirigering jämfört med nuläget. Beräkningarna indikerar en liten ökning av kollisioner vid omkörningar men i praktiken bedöms ändå en föreslagen ny TSS bidra till ökad säkerhet och minskad kollisionsrisk för omdirigeringsalternativet.  För Långrund innebär omdirigeringen att ett fåtal fartyg får upptill 45 % längre distans, men totalt ökar förbrukningen med 13 % för trafik som berörs av omdirigeringen. Grundstötningsriskerna påverkas inte av omdirigeringen men IWRAP-beräkningarna indikerar en liten ökning av kollisionsrisker. Beräknad ökning kan delvis förklaras av förlängd distans. Nuvarande lokalisering av ankringsplats B innebär att omdirigerat trafikflöde kan komma att passera nära ankarliggare och omlokalisering bör övervägas. För Gävle innebär omdirigeringen förlängd distans av ca 1,3 nm, men medför ändå en minskning av den totala bränsleförbrukningen av ca 3,1 %, till följd av minskad inverkan av grunt vatten. Ökade marginaler till Campsgrund och grunda kustområden medför något mindre grundstötningsrisker, men beräkningarna indikerar något ökade kollisionsrisker genom att flera trafikflöden samlas. Farledsutrymmet kring det omdirigerade trafikflödet bedöms dock var tillräckligt för att säkerställa god kollisionssäkerhet.

  • 22.
    Franzén, Frida
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Ivarsson, Mats
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Moreno, Patricia
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Wallentin, Erik
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Utvärdering projektverksamhet: ”De 5 stora”2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The main task in this report has been to evaluate a number of projects designed to reduce the impact on eutrophication from farmlands by reducing the discharge of nutrients. The projects are de “5 stora” (The five great”), with funding from the havsmiljöanslaget, and in addition, three minor projects financed through LOVAfunding.      

    To facilitate comparable and robust project evaluations, an analysis-tool has been developed in parallel with the compilation of project data. The tool is used for evaluating the contribution from a project to environmental, economic and social sustainability. The overall assessment consists of a weighted sustainability index accompanied by a number of descriptive criteria.     

    The evaluation of the ”5 stora” reveals among many things the following: 

    • The most successful projects among de “5 stora” are Greppa Fosforn and Tullstorpsån. The evaluation shows that the indexes for the three sustainability dimensions are correlated (generally high) for most successful projects. This illustrates e.g. that the possibility to achieve the project objectives regarding measures (ecological sustainability) is enhanced when accompanied by a high level of acceptability and cooperation from local actors and land owners (social sustainability).  
    • Some project evaluations show high social indexes while the ecological and economic indexes are relatively. This might imply that the project has resulted in an increased level of acceptability, participation and knowledge which in turn is expected to foster continued engagement. One such example is Slätbaken where great effort has been invested into the development of cooperation and institutional arrangements.  
    • The outcome of the project evaluations can to a large extent be explained by the descriptive criteria focusing on how the projects have been executed and individual preconditions e.g. was the project initiated locally, regionally, nationally, or by an individual actor or a governmental agency.           
    • In order to draw statistically significant conclusion regarding project success factors and risk, a greater number of projects need to be evaluated. The analysis would provide a data set to facilitate statistical analysis yielding information on the connection between different features and successful projects.       

    A comparison between the evaluations of de ”5 stora” and the three LOVA-projects reveals the following:   

    • The sizes of the LOVA-budgets are in general only between 5 and 10% of the budgets in the larger projects. The LOVA-projects are thus much smaller but achieves approximately the same sustainability indexes as the bigger projects. 
    • In addition, the LOVA-projects were initiated locally, in two cases by a municipality.  
    • The smaller LOVA-projects might have an advantage by being adapted to, and designed for local needs facilitating local acceptability.   
    • Another important success factor among the LOVA-projects also mentioned above is the clear projects delimitation and in addition, that authorities and project owners have a clear agreement on the project focus.  
    • The smaller project does on the other hand lack the possibility to benefit from synergies offered by larger organizations, e.g. existing infrastructure, adjoining research projects etc.   

    Three recommendations is made based on the outcome of the project:   

    • The requirements regarding reporting of projects need to be more extensive. The compilation of data for evaluating de “5 stora” and the three LOVA-projects has revealed the need for improvements regarding the reporting of the projects. To facilitate the future project evaluation and prioritization of future projects at SwAM (Swedish Agency for marine and water management), the reporting from ongoing projects need to be much more comprehensive when it comes to describing achievements as well as economic and social circumstances. The reporting must at least be good enough to allow for evaluation of ecological, economic and social sustainability.  
    • Stricter requirements on applications regarding presentation of project implementation and organization. An important feature, at least in larger projects where the measures relies on voluntariness, is the creation of acceptability and participation. A thorough presentation already in the application on how the project plans to achieve vertical as well as lateral cooperation should therefore be a precondition for co-financing from Havs- och vattenmiljöanslaget (previously havsmiljöanslaget) and LOVA. The application should also clearly show what methods that are planned for stimulating participation, cooperation and dissemination of the project outcome.   
    • Evaluate a greater number of projects with the analysis tool In order to draw conclusions regarding success factors and risks on a more general level, a greater number of projects need to be evaluated with the analysis tool. A more comprehensive data set could be used for statistical analysis describing e.g. the dependence of individual criteria for project outcome in different circumstances. It could also be used to illustrate the relationship between uncertainty in reported project data and achieved sustainability indexes in varying projects. This would in turn yield information on what improvements of the reporting of projects that is most important in order to facilitate future project evaluations.
  • 23.
    Franzén, Frida
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Ivarsson, Mats
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Wallentin, Erik
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Guide för utvärdering av projekt: ”De 5 stora”2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna vägledning för projektutvärdering är tänkt att användas tillsammans med huvudrapporten Utvärdering projektverksamhet – De fem stora, Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:5 och en Excel-mall för projektutvärdering. Utvärdering projektverksamhet - utvärderingsmall, Enveco rapport 2015:9. Varje delmoment i vägledningen innehåller hänvisningar till huvudrapporten där användaren kan finna mer och utförligare information om kriterier, poängskalor för bedömningar samt beräkningar av hållbarhetsindex. I huvudrapporten beskrivs även den teoretiska bakgrunden till metoden. I anslutning till de praktiska stegen för projektutvärdering som presenteras i guiden görs hänvisningar utvärderingsmallen i bilagan.

  • 24. Frisk, Johan
    Skapa bättre vattenmiljö och tjäna pengar – går det?: 15 företag som har lyckats eller är på väg att göra det2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Fosfor och kväve, zink och andra tungmetaller, bakterier och kemikalier, olja och läkemedelsrester. Det här är bara ett urval av det vi fyller våra vatten med, och den som vill arbeta för en bättre vattenmiljö har en del att stå i. Samtidigt borde det finnas gott om affärsmöjligheter för företag som vill hjälpa till att rena våra hav, sjöar och vattendrag.

    Att hitta företag som ser affärsmöjligheter i det nedsmutsade vattnet är inte svårt. Svårare är att hitta företag som tjänar pengar. På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har jag sökt upp tio exempel på företag som faktiskt lyckas. Urvalet är helt mitt eget.

    De företag som har lyckats har ofta en lång historia, många har sin grund i forskning på universitet, andra är företag som har haft en existerande affärsmodell och sett nya möjligheter i skapandet av renare vatten. Kunskapsnivån är i många fall mycket hög.

    Flera av företagen ligger i framkant i respektive bransch. Vissa försöker, själva eller genom branschorganisationer, påverka myndigheterna att ställa högre miljökrav. Av de tio företag som ingår i listan över bolag som lyckats tjäna pengar skulle över hälften bli än mer lönsamma om myndigheterna skärpte kraven. Några exempel: FriGeos affärsmodell är beroende av att Havs- och vattenmyndigheten är restriktiva med tillstånd för dumpning av muddrings-massor till havs. Aquateq försöker övertyga kommunerna att deras lösning för tömning av trekammarbrunnar blir billigare på längre sikt, då upp-handlingarna har sitt fokus på lägsta pris. Baga Water Technology kämpar för att små reningsverk ska certifieras i det land där de används, då vatten-temperaturen spelar viss roll för reningens kvalitet.

    Flera företag vittnar om konservatismen som bromsande kraft. Det kan handla om en konservativ bransch, som fartygsbranschen, eller ett konservativt tänkande hos kommunernas upphandlare och inspektörer. Devisen ”vi gör som vi alltid har gjort” kanske fungerar, åtminstone på kort sikt, men den ger inte mycket utrymme för nya idéer.

  • 25. Frisk, Johan
    Skapa bättre vattenmiljö och tjäna pengar på det - går det?2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Miljöutmaningar i vatten och hav kräver innovationer.

    Vatten och hav är viktigt för oss alla. Rent vatten och hav som är i balans betyder oerhört mycket för oss som individer och för vårt samhälles utveckling. Dagens samhällsutveckling går mot en ökad påverkan på miljön. Som exempel kan nämnas ökat antal transporter, större krav på vattenanknuten rekreation, växande kustnära samhällen med mera.

    Havs- och vattenmyndigheten (HaV) arbetar för att genomföra svensk miljöpolitik, det vill säga att ekosystemen bevaras samtidigt som näringar kan utvecklas och stärka konkurrenskraften. En möjlighet att få balans mellan mänslig påverkan och bibehållen eller förbättrad miljötillstånd i havs och vattenmiljöer är att miljötekniklösningar utvecklas och får konkret tillämpning. HaV har ett regeringsuppdrag att bidra till att öka tillgången till och efterfrågan på miljöteknik och miljöinnovationer.

    Ett led i detta uppdrag är att vi låtit journalisten Johan Frisk göra ett arbete kring företag som tjänar pengar på att utveckla, marknadsföra och sälja miljöteknikprodukter kopplade till havs och vattenområdet.

  • 26. Frisk, Mattias
    Ett år med Havs- och vattenmyndigheten2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mycket av arbetet under Havs- och vattenmyndigheten, HaV:s, första år har gått ut på att samla kunskap och att skapa dialog.

    Havs- och vattenmyndighetens egna studier av hur havet mår finns bland annat i förslaget God havsmiljö 2020 som nyligen gick ut på remiss. Arbetet innehåller en beskrivning av alla svenska havsområden samt förslag på miljökvalitetsnormer.

    Ett viktigt område där HaV vill skapa dialog är vattenkraftens inverkan på den bilogiska mångfalden. Samtidigt som vattenkraften är en betydelsefull förnyelsebar energikälla skapar den också problem för flera arter som är beroende av rinnande vatten. Under våren har HaV hållt flera dialogmöten där olika intressenter har fått ge sin syn på vattenkraften.

    Laxen i Östersjön har varit ett återkommande tema under Havs- och vattenmyndighetens första år. I december 2011 beslutade HaV att fasa ut fisket med drivlinor i Östersjön, och i våras kom beslutet att senarelägga kustfisket av lax. Allt för att kunna återskapa ett livskraftigt bestånd av vild lax.

    Havs- och vattenmyndighetens första år har också präglats av at hantera fiskefrågor som en del av ekosystemen. Förutom att fatta beslut om att freda toersken i Gullmarsfjorden och stoppa fisket av den hotade vildlaxen i Östersjön har HaV arbetat med förbud mot utkast av fisk och den svåra frågan hur vi bäst kan reglera fisket i skyddade områden.

    HaV har direkt och indirekt finansierat flera forskingsprojekt för att ta reda på hur våra vatten mår. En fisk som är föremål för flera studier är tånglaken som är känslig för kemikalier och förhoppningsvis kan användas som en slags varningslampa för havets hälsotillstånd.

  • 27. Författare, saknas
    Handläggning av en dumpningsdispens: Vad ska man tänka på?2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vägledningen tar upp vad man ska tänka på vid handläggning av dumpningsdispenser. Den börjar med en kort beskrivning av vad dumpning är och att det finns ett förbud mot dumpning i Sverige. Vi tar också upp vilka de olika prövningsmyndigheterna är. Ett avsnitt handlar om vilka specifika regler som gäller vid dispenser och skillnaden mellan dispens och tillstånd.  Ett avsnitt handlar om vad en dispensansökan för muddermassor kan innehålla för uppgifter, ett annat om handläggningen av ansökan.  Frågor om egenkontroll, tillsyn och tillsynsvägledning beskrivs också översiktligt. Den årliga rapporteringen som länsstyrelserna ska göra till Havs- och vattenmyndigheten beskrivs utförligt i ett avsnitt. Dessutom finns det tre bilagor; bilaga 1 om de internationella konventionerna som är bakgrunden till dumpningsförbudet, bilaga 2 är en checklista för en dumpningsansökan för muddermassor och bilaga 3 är en checklista för analys avseende föroreningar i muddermassor.

  • 28.
    Granhag, Lena
    Chalmers tekniska högskola.
    Metoder för övervakning av främmande arter: Protokoll för provtagning i hamnar och farleder2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Arter som sprids och introduceras till nya miljöer med hjälp av människan kan få en negativ effekt på miljön och utgör ett hot mot andra organismer och människan genom att rubba balansen i ekosystemen vilket kan innebära kostnader för samhället. Arter som får fäste i en ny miljö räknas som invasiva främmande arter, eller Invasive Alien Species (IAS). I havsmiljön utgör sjöfart em omfattande flyttning av organismer mellan olika platser och marina ekosystem. De sätter sig på skrov eller pumpas in med stora volymer barlastvatten och blir fripassagerare till en ny plats som kan ligga långt ifrån dess naturliga livsmiljö. Därför är ofta hamnar mottagare av IAS och som sedan riskerar att spridas vidare till andra hamnar och farleder eller vidare ut till andra känsliga eller opåverkade miljöer.    Denna rapport har tagits fram för att möta flera krav och behov av övervakning och inventeringar av IAS i havsmiljön utifrån barlastvattenkonventionen under FN:s Internationella sjöfartsorgan (IMO), havsmiljökonventionerna Helcom och Ospar, havsmiljödirektivet och EU:s förordning om invasiva främmande arter.    Enligt barlastvattenkonventionens bestämmelse kan dispens beviljas för utsläpp av orenat barlastvatten för fartyg i internationell trafik mellan två hamnar. Undantag ska baseras på riktlinjerna för riskbedömning som ska baseras på undersökningar för de hamnar och lokaler som dispensen avser. Inom Ospar och Helcom har man tagit fram en gemensam procedur för provtagning av främmande arter i hamnar för Östersjö–Nordsjöområdet. Procedurens riktlinjer för provtagning möjliggör därför både standardisering och jämförbarhet. Under 2013 genomfördes Helcoms projekt Aliens 3 vars syfte var att testa och utvärdera riktlinjerna för protagning i ett antal hamnar där Göteborgs hamn valdes ut som en hamn. Hamnen är Sveriges största internationella hamn och som sannolikt kan bli aktuell för dispensprövning för barlastvattenutsläpp och där med finns behov av inventering av IAS.    Denna rapport är tänkt att tjäna som underlag för framtagning av en nationell undersökningstyp för övervakning och inventering av IAS i hamnar, farleder och liknande miljöer.

  • 29.
    Gullström, Martin
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Ecology, Environment and Plant Sciences.
    Sundblad, Göran
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Mörk, Erik
    Svensk Ekologikonsult.
    Lilliesköld Sjöö, Gustaf
    Svensk Ekologikonsult.
    Naeslund, Mona
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Halling, Christina
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Lindegarth, Mats
    Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet och Havsmiljöinstitutets enhet vid Göteborgs universitet.
    Utvärdering av videoteknik som visuell undervattensmetod för uppföljning av marina naturtyper och typiska arter: Metodsäkerhet, precision och kostnader2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Nature conservation in Sweden is today strongly linked to nature conservation in the EU and is to a significant part regulated by various directives. The EU Habitat Directive is an important directive and focuses on conservation of biodiversity. This report presents a national study where the primary objective was to assess underwater video as a visual method for monitoring of marine habitats and typical species defined in the EU Habitat Directive. The overall goal is to develop a well-functioning and harmonized environmental monitoring program designated to protect and monitor our coasts and oceans. 

    The project is conducted within the framework of a joint project between the Swedish Agency for Marine and Water Management, the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Species Information Centre, and the findings are the basis for the manual Visual underwater methods for monitoring of marine habitats and typical species (Havs- och vattenmyndigheten manus) and contribute to the project Biogeographic monitoring (contract 2574-13). The study was conducted during the summer of 2012 with the main objective to compare and evaluate data collected using four different photographic methods, two video analyzing methods and two still image analyses, among themselves and against data collected using SCUBA diving. Variables tested included taxonomic resolution, the ability to estimate various organisms’ coverage with good precision and the cost efficiency of the different methods. To get a general picture of the Swedish coast, five geographically dispersed areas were selected (from the Gulf of Bothnia in the northern Baltic Sea to the Koster archipelago near the Norwegian border). Within each area investigations were carried out on hard- and soft bottoms and included five replicates per bottom type. 

    The results show that SCUBA gives a higher taxonomic resolution than photographic methods, while video techniques where the whole film was analysed turned out to be better than image photography methods where a number of still images from the videos were analysed. Interesting from a monitoring perspective is that video analyses from the whole film showed equivalent precision and repeatability as SCUBA. Regarding costs, the findings showed that the photographic methods are clearly advantageous in comparison with SCUBA diving technique. To create a harmonized environmental monitoring instrument and to monitor marine habitats and typical species under the EU Habitat Directive underwater video can be regarded as an interesting and good option, as also other recent studies (e.g. Sundblad et al. 2013a, b, c) have indicated.

  • 30.
    Gunnartz, Ulrika
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Thörnqvist, Stig
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Åström, Mårten
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Utvärdering av fiskefria områden: Redovisning av regeringsuppdrag: Biologiska effekter  och samhällsekonomiska konsekvenser av fiskefria områden2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Med anledningen av det fortsatta arbetet med miljökvalitetsmålen gavs Fiskeriverket 2005 följande uppdrag (Jo 2005/2964): ”I syfte att skapa ett bredare underlag (avseende möjligheter till och konsekvenser av fiskefria områden) ger regeringen Fiskeriverket i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket och länsstyrelserna föreslå ytterligare tre områden med permanent fiskeförbud (kustnära och i utsjön) i vardera Östersjön och Västerhavet. Dessa områden skall inrättas till 2010 och effekterna skall utvärderas till 2015. I uppdraget ligger även att utvärdera de mer långtgående biologiska effekterna, bedöma fiskets påverkan och uppskatta de ekonomiska konsekvenserna." 

    Syftet med denna rapport är att redovisa regeringsuppdraget som Fiskeriverket fick 2005 och som sedan övertogs av Havs- och vattenmyndigheten (HaV). I rapporten sammanfattar HaV resultaten av ett arbete som pågått mellan 2005 och 2015 med att inrätta och utvärdera fem fiskefria områden i:

    • Bottenhavet (Storjungfrun och Kalvhararna, m.fl.) för havslekande sik 

    • Stockholms skärgård (Gålö/Lännåkersviken) för gädda och gös 

    • Buskär–Tanneskärsområdet (Vinga) i Göteborgs inlopp för hummer  och rovfisk • Havstensfjorden i Bohuslän för piggvar, torsk och rödspotta

    • Sydöstra Kattegatt för skydd av torsk

    Resultaten av utvärderingar redovisas i detalj i bilagda underlagsrapporter om biologiska och samhällsekonomiska effekter av fiskefria områden, framtagna på uppdrag av HaV av institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) och Centrum för Miljö- och Naturresursekonomi (CERE, vid SLU och Umeå Universitet). Utifrån underlagen drar HaV i rapporten slutsatser och formulerar bedömningar för tillämpning av fiskefria områden i förvaltningen. Utvärderingen visar att fiskefria områden kan vara en biologisk och samhällsekonomiskt effektiv åtgärd för att stärka bestånd av fisk och kräftdjur, och bedömer även att åtgärden kan ha positiva effekter på andra ekosystemfunktioner och -tjänster. Den biologiska utvärderingen från SLU Aqua visar att fiskefria områden kan, om de är väl utformade, ge positiva beståndseffekter och därmed komplettera andra regleringar inom fiskförvaltningen. I många fall kan goda resultat uppnås med mindre genomgripande åtgärder, exempelvis genom redskaps- eller fångstbegränsningar i tid och rum.

    Den biologiska utvärderingen visar att fiskefria områden kan vara viktiga för förvaltning, i synnerhet av blandfisken och fisken på lokala kustbestånd, samt för att motverka negativa effekter på ekosystemen av fiske.  På basen av utvärderingen gör HaV följande bedömning vad gäller tillämpning av fiskefria områden i förvaltningen:

    1. Fiskefria områden kan inrättas i fall då åtgärden bedömts vara den mest effektiva för att uppnå syften och målbeskrivningar för ett specifikt område eller problemställning.

    2. Fiskefria områden bör främst inrättas i fall då annan reglering, som möjliggör visst fiske, bedöms vara otillräcklig.

    3. Fiskefria områden kan vara en särskilt lämplig åtgärd för återhämtning av lokala bestånd som utarmats på grund av högt fisketryck, eftersom åtgärden i dessa fall visat sig kunna ge relativt snabba resultat. 

    4. I arbetet med att utveckla ekosystembaserad förvaltning och nätverk av skyddade områden som en del av en väl fungerande grön infrastruktur, menar HaV att möjligheten att inrätta fiskefria områden, som säkrar flera viktiga ekosystemfunktioner och -tjänster med syfte att bidra till olika mål för havs- och vattenförvaltningen, bör beaktas.

    5. Inom ramen för regeringsuppdraget om ekosystembaserad fiskförvaltning ser HaV att förändringar av fiskerilagstiftningen kan behöva utredas vidare, med syfte att underlätta inrättande av fiskefria områden och andra fiskeregleringar av fiskevårds- och naturvårdsskäl eller som referensområden för förvaltning och forskning.

    6. Som del av planering för inrättande, översyn och konsekvensbeskrivning av fiskefria områden, bör ekosystemtjänstanalys genomföras, där alla  kategorier av ekosystemtjänster lyfts fram på ett balanserat sätt.

    7. Länsstyrelser och kommuner kan behöva förstärka relevanta delar av existerande och planerade fiskefria områden med kompletterande skydd eller åtgärder enligt miljöbalken, för att reglera annan påverkan, till exempel muddring och andra anläggningar i vatten. 

    8. Fiskefria och skyddade områden bör anpassas och kompletteras med andra fiskeregleringar för att beakta exempelvis utformning, varaktighet, spridningseffekter, förflyttning av fisketryck både i och mellan områdena, bl.a. för att bidra till att utveckla en väl fungerande grön infrastruktur. 9. Det är viktigt att fortsätta ta vara på engagemang och kunskap hos berörda i och runt fiskefria områden som kan bidra till att utveckla och anpassa förvaltningen samt bygga förståelse och acceptans.

  • 31.
    Hagström, Frida
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Ahnlund, Pia
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Havs- och vattenforum 2013: Dokumentation2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den 16 – 17 april 2013 samlade Havs- och vattenmyndigheten för första gången drygt 350 personer till Eriksberg för att under två intensiva dagar ta ett helhetsgrepp om havs- och vattenarbetet i Sverige inom de tre fokusområdena; minskad övergödning i Östersjön, Hållbart fiske och biologisk mångfald i rinnande vatten, och för att sätta de enskilda frågorna i ett större sammanhang. I Sverige har ingen annan konferens tagit ett så pass brett grepp om vattenfrågan. 

  • 32. Hammar, Jonatan
    Uppföljning av infauna i naturtyp blottade ler- och sandbottnar (1140): En pilotstudie i Västerhavet och Öresund Del 3: Övervakningsprogram2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    On the incentive of the Swedish Agency for Marine and Water Management a pilot study was conducted to monitor the habitat Mudflats and sandflats not covered by seawater at low tide (habitat code 1140) within the North Sea and the Sound in accordance with the Swedish manual. The survey also included an evaluation of the manual for monitoring the habitat. Data collection was conducted during late summer and early autumn. During the study a total of 47 species was found, with an average of five species per site. Of the species encountered, five species fell into the category typical species and two were characteristic species for the habitat 1140. In total 43 out of 50 sites encountered typical- or characteristic species for the habitat 1140. No statistically significant differences were found between areas comprised with protection management, and areas without, in either abundance, species richness or biomass. The statistic variance between sites was high and contributed to a low precision in the study. The target precision for species richness was the only one achieved during the sampling. Because of the lack of statistically significant differences between protected and non-protected areas the need to divide the sampling sites between these areas is called into question, as it reduces the number of replicates and thus the statistical power of the comparison. To reduce the variation, it may instead be of interest to compare exposed and non-exposed areas. The evaluation of the Swedish manual for monitoring of the habitat 1140 showed some shortcomings in the definition of which areas within the habitat that are accessible for sampling. Clear and relevant boundaries should be defined based on accessibility and exposure. Also a definition of the allowed presence of stones in an area targeted for sampling is requested. In this study, 30 percentage coverage of stones was applied as definition.

  • 33.
    Hammar, Jonatan
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Mattsson, Martin
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Möjliga klimatrefugier i Östersjön baserat på två olika scenarier: Kunskapsunderlag för havsplanering2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har i uppdrag att ta fram förslag på statliga havsplaner som ska visa den mest lämpliga användningen i olika havsområden. Planering är att ta fram en riktning för framtiden. Klimatförändringar är ett omfattande hot mot havets ekosystem, särskilt i Östersjön. Därför bör både förebyggande av och anpassning till klimatförändringarna återspeglas i havsplaneringen.

    Generellt framträder en trend där utbredningen för saltvattenberoende arter vandrar söderut medan arter beroende av kallt vatten vandrar norrut och ner i djupled. Den generella bilden av Östersjön baserat på de olika scenarierna visar på ett hav under snabb förändring och stora skillnader kommer att kunna ses i Östersjöns ekosystem framöver. Detta kommer att ske gradvis och troligen resultera i att Egentliga Östersjön sakta kommer att förlora stora delar av sin marina vegetation och möjligen övergå till mer sötvattenassocierade arter.

    Rapporten har identifierat ett flertal områden som potentiella klimatrefugier kopplat till specifika arter och som ett led i detta arbete bör utpekade områden följas upp av en grundlig inventering av respektive områden för att kontrollera att de framarbetade områdena fyller sin funktion som klimatrefug. De bör även utföras återkommande undersökningar inom varje klimatrefugium för att kontrollera att området upprätthåller sin funktion som klimatrefug.

    Det bör poängteras att denna analys är utförd på enstaka arter och faktorer och för att öka kvalitén på resultaten är det önskvärt med en utvidgad studie som tar hänsyn till fler arter och faktorer och även interaktionen mellan olika arter. En sådan utvidgad studie innebär ett omfattande arbete men bedöms vara av stor vikt för Östersjöns framtid.

  • 34.
    Hammar, Linus
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Schmidtbauer Crona, Jan
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Kågesten, Gustav
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Hume, Duncan
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Pålsson, Jonas
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Aarsrud, Malin
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Mattsson, Daniel
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Åberg, Frida
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Hallberg, Marie
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Johansson, Thomas
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Symphony: Integrerat planeringsstöd för statlig havsplanering utifrån en ekosystemansats2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Symphony is a model-based assessment method developed to support ecosystem-based marine spatial planning, MSP, in Sweden. By calculating cumulative impact from human activities on the marine environment, planners are informed of the baseline conditions and the potential effect various planning options may have on the cumulative impact in different areas. When integrated into the planning process, Symphony facilitates MSP that supports sustainable development.  The main model constituents are multiple maps of ecosystem components, pressures from human activities and emissions, and a sensitivity matrix describing how each ecosystem component responds to specific pressures. The outcome includes both maps illustrating the cumulative impact and complementary data, for instance specifying the impact from each pressure in any given area. The method is based on the scientific contribution by Halpern et al. (2008) and succeeding works (e.g. by Helcom). Unlike previous applications, Symphony allows scenario-based evaluations of different planning options. This report focuses on the methodology, data and assumptions used. Several governmental bodies, research institutions and consultancies have contributed to the development of Symphony during 2015–2018. Although Symphony has been used in the Swedish MSP process since 2017, the method and data are being continuously refined. Given the large scope and the limited knowledge of marine habitat distributions, the accumulated uncertainties are substantial. All interpretation of results should be cautious and conditioned on a respect for method limitations.  Baseline results indicate that coastal areas and some specific offshore locations are subject to particularly high environmental impact while other areas are much less affected. From a cumulative perspective, bottom trawl fisheries, eutrophication, pollution and shipping are main contributing sources in the Swedish Skagerrak and Kattegat. In the Baltic Sea and the Bothnian Bay, eutrophication and pollution are dominant contributing sources, followed by shipping (in these analyses, shipping air emissions are not included). When climate change pressures are added, with high degree of uncertainty, the cumulative impact may increase 50-100%. Scenario-based analyses of MSP drafts indicate that, in these cases, overall cumulative impacts do not increase or decrease substantially, even when the plan drafts include additional offshore wind power and marine sand extraction. But redistribution of environmental impacts is evident, with some areas being more heavily affected and other areas being relieved from impact. The analyses include some fishing redistribution but no decrease of fishing effort and no changes of current shipping routes. Continued use and development of Symphony will improve the integration of environmental consideration in planning, support the national and international consultation process, and may be of value for broader international collaboration on ecosystem-based MSP. Given correctly formatted robust data and adapted assumptions, the Symphony method can provide valuable analyses for MSP in any context. In particular, alignment with the EU Marine Strategy Framework Directive indicators may strengthen the approach in the European context.

  • 35.
    Hasselström, Linus
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Anthesis Sweden.
    Cole, Scott
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Anthesis Sweden.
    Löfmarck, Anna
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Anthesis Sweden.
    Samhällsekonomisk konsekvensanalys av förslag till havsplan Östersjön2019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den 14 mars 2019 publicerade HaV förslag på havsplaner för de tre havsplans­områden, Bottniska viken, Västerhavet och Östersjön. Havsplanernas syfte är att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.

    Denna rapport redovisar ekonomiska aspekter av hållbarhet genom att presentera en samhällsekonomisk konsekvensanalys av granskningsförslaget för havsplan Östersjön. Samhällsekonomiska konsekvenser kan uppstå på många sätt till följd av havsplaneringen, och har dels att göra med marknadsvärden och dels att göra med bredare välfärdseffekter som inte visar sig på marknader. Ekosystemtjänster och näringslivseffekter hänger ihop med varandra. Analysen i rapporten bygger på att identifiera och värdera dessa konsekvenser.

  • 36.
    Hennlock, Magnus
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Environmental Research Institute, IVL.
    Tekie, Haben
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Environmental Research Institute, IVL.
    Ivarsson, Mats
    Enveco Miljöekonomi.
    Hasselström, Linus
    Enveco Miljöekonomi.
    Soutukorva, Åsa
    Enveco Miljöekonomi.
    Wallentin, Erik
    Enveco Miljöekonomi.
    Samhällsekonomiska konsekvensanalyser av att nå god havsmiljö: Kommersiellt fiske samt marin turism och rekreation2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The purpose of this project is to provide a basis for assessing socio-economic values of achieving good environmental status in the North Sea and the Baltic Sea according to the Marine Strategy Framework Directive. A further purpose is to assess socio-economic values from Swedish commercial fishing as well as marine tourism and recreation in this context. In order to describe the degree of influence of the activities and the loads on the ecosystem services, the analysis uses a system of matrices that describe the interaction between loads per activity, indicators of environmental status and ecosystem services in order to better assess the overall impacts on the ecosystem services. 

    An assessment of socio-economic values of commercial fishing is implemented for the scenario that good environmental status is reached in the Baltic Sea and the Skagerrak according the Marine Strategy Framework Directive. For good environmental status to be achieved in terms of cod stocks, catches should not exceed the fishing mortality consistent with achieving Maximum Sustainable Yield (FMSY) for those stocks in accordance with the ICES assessment. In order to estimate the value of achieving good environmental status we have used previous valuation studies conducted for cod in the North Sea as primaries in a benefit transfer. The annual increase in benefits with respect to cod stocks is assessed to lie within the range of 277 and 1.549 billion SEK per year. For the period 2016 - 2020, the overall increase in net present value lies within the range 1.4 - 8.9 billion SEK and for the period 2016-2050 within the range 3.5 - 19 billion SEK of achieving good environmental status. Under the new Common Fisheries Policy, we estimate that good environmental status with regard to Maximum Sustainable Yield (MSY) for the key species will be reached by 2050, and involves a continued reduction in the fishing fleet in Sweden. This will lead to a decrease in employment in the Swedish commercial fishing sector. On the other hand, the new common fisheries policy recommendations that small-scale fisheries receive larger shares of the quota will counteract a decrease in employment. Overall, we expect that the current employment in the fishing fleet in the beginning will decrease due to retirement over the next few years but that it eventually stabilizes and returns to current levels again. This is because the improved environmental status results in more even fishery efforts (fewer temporary closings) and an increased share of small-scale fisheries that are more labor intensive. 

    The initial assessment by the Swedish Agency for Marine and Water Management 2012 showed that the marine tourism accounts for a significant share of the Swedish maritime economy, approximately 17% of net sales. This includes cruise traffic, boating, holiday homes, commercial housing, other residents and day trips to the coast. An assessment of socio-economic values is implemented for the scenario that good environmental status is reached according to the Marine Strategy Framework Directive with respect to marine tourism and recreation. The analysis builds on the initial assessment 2012 concerning the link between tourism activities and its dependence and impact on marine ecosystems services. Assessments are also made for other marine and land-based activities affecting the marine ecosystem services. A businessas-usual scenario was developed for the period up to 2020 and then 2050, which was then compared to good environmental status.  The analysis shows that the socio-economic values that can be expected in the sector marine tourism and recreation, in terms of present values for reaching and maintaining good environmental status, amount to about 90-100 billion SEK. The value consists of the benefits that are expected to arise as a result of industry growth and increased recreational values. This assessment is uncertain.

  • 37. Hjelmqvist, Jane
    Små avlopp ingen skitsak: Uppföljning av Naturvårdsverkets tillsynskampanj för små avlopp2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket uppskattar antalet enskilda avlopp till närmare en miljon. Av dessa bedöms omkring 125 000 avlopp inte ha längre gående rening än slamavskiljning. Utsläpp från små avlopp orsakar lokala problem så som dåligt dricksvatten och övergödning i närliggande vattenförekomster, men beräknas också vara en betydande källa till kväve- och fosforutsläpp till våra hav.   Under åren 2010 och 2011 genomförde Naturvårdsverket en tillsynskampanj för små avlopp, Små Avlopp Ingen Skitsak (SAIS). Kampanjen var ett samarbete med kommuner och länsstyrelser med syfte att öka åtgärdstakten av undermåliga små avlopp. Ett flertal centrala myndigheter och Kunskapscentrum små avlopp medverkade också i kampanjen. 

    Kampanjens huvudsakliga tillsynsverktyg var information som det strategiska styrmedlet för att åstadkomma en förändring hos verksamhetsutövarna och där möjlighet finns att nå många med lite resurser. En del nytt stödmaterial togs fram av Naturvårdsverket, men avsikten var också att kampanjen i stor utsträckning skulle möjliggöra erfarenhetsutbyte mellan kommuner samt att sprida goda exempel från och till deltagande kommuner. För att åstadkomma detta ordnades två seminarieserier och ett web-baserat forum etablerades dels för att möjliggöra tillgång till information, rapporter och annat, men också för att skapa en kontaktyta för dialog mellan kommuner och mellan kommuner och Naturvårdsverket.   

    Kampanjen hade sex mål: 1. Öka summan av antalet tillstånds- och anmälningsärenden för enskilda avlopp per år totalt i de deltagande kommunerna med 40 % jämfört med 2009. 

    2. Få med 50 % av kommunerna i kampanjen. 

    3. Få med 80 % av de havsnära kommunerna söder om Gävle. 

    4. 90 % av kommunerna som deltagit i kampanjen upplever att de fått bra stöd från Naturvårdsverket i kampanjen.

    5. Få med alla länsstyrelser som har någon kommun med i kampanjen.

    6. Efterlämna metodik och goda exempel som gör att åtgärdstakten för enskilda avlopp ökar på längre sikt.  

    Kommunernas arbete har följts upp genom webenkäter efter ett år av kampanjen och efter kampanjens avslut. Svaren har jämförts med svaren från en basmatning som gjordes året innan kampanjen drog igång.   

    Uppföljningen visar att inget av de fem kvantifierbara målen uppfylldes. Vissa stödmaterial, illustrationerna och bladet ’rött, gult och grönt avlopp’ har använts i stor utsträckning av kommuner och i utvärderingen har kommunerna ansett att detta material har varit ett stöd i deras arbete. Men, när det gäller insatser för att skapa en plattform för samarbeten och erfarenhetsutbyte uppskattade kommunerna informationsutskicken från Naturvårdsverket i större utsträckning än de seminarier som ordnades och webforumet som skapades.  

    Det fanns ändå några ljuspunkter från kampanjen. Många kommuner upplevde att de genom en nationell satsning fått stöd för ökade tillsynsinsatser för små avlopp och respekt för sitt arbete. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2012:11  2  Även ute i samhället upplevdes att Naturvårdsverket hade lyckats lyfta frågan. Medieinsatserna och det informationsmaterial som togs fram såsom bladet ”rött-gult-grönt avlopp” ansågs vara ett bra första steg och det uttrycktes förhoppningar om att detta kommer att följas av mer vägledning i form av verktyg för tillsyn.

  • 38.
    Hogdin, Susanna
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Dahlberg, Ann
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Jansson, Emil
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish Environmental Protection Agency.
    Karlsson, Magnus
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish Environmental Protection Agency.
    Thews, Björn
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish Environmental Protection Agency.
    Tillstånd till användning av bekämpningsmedel inom  vattenskyddsområden: Vägledning för prövningen2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    These guidelines can be used by both supervisory authorities and operators with regard to applications for the use of pesticides in water protection areas The guidelines deal with both the permit authorisation procedure in accordance with the water protection regulations established pursuant to Chapter 7, Section 22 of the Environmental Code and in accordance with Chapter 6 of Swedish Environmental Protection Agency regulations (NFS 2015:2) on application and certain other handling of plant protection products.  The guidelines have been defined so that they relate to the permit authorisation procedure for chemical plant protection products with emphasis on the queries arising with regard to agricultural handling of plant protection products. However, use of chemical plant protection products in other fields is also discussed in the guidelines to a certain extent.  The overall purpose of these guidelines is to maintain good raw water quality in our water catchments, free of pesticide residues. The guidelines also aim to pave the way for simpler, more consistent handling of permit applications for the use of pesticides in water protection areas.  The guidelines begin with general information on the regulations with regard to water protection areas and regulations for the use of pesticides. Guidelines on the handling of permit cases, from the receipt of an application to a decision being made, are then provided. The information that should be included in the processing of permit cases, the risk assessment that has to be carried out by the authority, what decisions on permit cases should include and how they should be formulated are all important elements in the handling of permit cases described in these guidelines.

  • 39.
    Ivarsson, Mats
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Pettersson, Karin
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Aarsrud, Malin
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Andersson, Åsa
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Engwall, Ylva
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Eriksson, Johanna
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Wernersson, Ann-Sofie
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    God Havsmiljö 2020: Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 1: Inledande bedömning av miljötillstånd och socioekonomisk analys2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havsmiljöförordningens övergripande mål är att upprätthålla eller uppnå en god miljöstatus i de svenska förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön till år 2020. En av uppgifterna i den första förvaltningsperioden är att göra en inledande bedömning av miljötillståndet och en ekonomisk och social analys av nyttjandet av havet.  Den inledande bedömningen redovisar grundläggande egenskaper och det aktuella miljötillståndet i Nordsjön och Östersjön. Rapporten följer havsmiljödirektivets instruktioner, det vill säga det EU-direktiv som i Sverige genomförs genom havsmiljöförordningen. I den inledande bedömningen ingår en beskrivning av fysiska och kemiska förhållanden, livsmiljöer, samt biologiska förhållanden. Belastning på miljön i form av fysisk störning (t.ex. skador på bottnarna) tillförsel av näringsämnen, tillförsel och förorenande ämnen samt biologisk störning (t.ex. uttag av arter genom fiske) ingår också i analysen.  

    Den ekonomiska och sociala analysen består tre delar. Den första delen beskriver hur förvaltningsområdena nyttjas och var i områdena som aktiviteterna sker. Den andra delen ger en bild av trender i de mänskliga aktiviteter som påverkar miljötillståndet samt en beskrivning av samhällets kostnad för en eventuell försämring av miljötillståndet. Den svenska analysen bygger på ekosystemtjänstansatsen vilket innebär att kostnaden beskrivs i termer av välfärdsförluster som kan kopplas till försämrade eller försvagade ekosystemtjänster. Den tredje delen är en social analys som behandlar direkta och indirekta drivkrafter för miljöbelastningarna.  

    Havsmiljödirektivets krav innebär i vissa fall att nya underlag måste tas fram vilket inte alltid varit möjligt att nå i tid för den inledande bedömningen. Rapporten innehåller därför också bristanalyser som pekar ut behov av framtida informations- och kunskapsinhämtning. Bristanalysen redovisas i anslutning till respektive delkapitel.  Den inledande bedömningen baseras på underlag från svenska universitet, forskningsinstitut, myndigheter, konsulter och publicerade resultat från projekt som drivits av HELCOM, OSPAR samt projektet HARMONY, där Danmark, Sverige, Norge och Tyskland deltagit för att ta fram underlag om östra Nordsjön.   

    I rapporten återfinns Havs- och vattenmyndighetens samlade slutsatser om det aktuella miljötillståndet och den socioekonomiska analysen. Slutsatsen av den inledande bedömningen överensstämmer med vad som framkommit i senare års nationella liksom internationella tillståndsbedömningar; tillståndet i Nordsjön och Östersjön varierar visserligen mellan olika havsbassänger, liksom mellan kust- och utsjövatten, men sammanfattningsvis är nuvarande tillstånd i många fall inte förenligt med vad som kännetecknar god miljöstatus enligt havsmiljöförordningen. Det ogynnsamma tillståndet är förknippat med negativa konsekvenser för såväl marina växter, djur och livsmiljöer som de ekosystemtjänster som människan nyttjar. En sammanfattning av miljötillstånd och belastning finns i avsnitt 3.8 och slutsatser finns i kapitel 8.

  • 40.
    Ivarsson, Mats
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, COWI.
    von Bahr, Emelie
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, COWI.
    Magnussen, Kristin
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Menon Economics AS.
    Navrud, Ståle
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Menon Economics AS.
    Delregional analys Gävlebukten: Samhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Bottenhavet utifrån samrådsförslag för havsplan Bottniska viken2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Samhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Bottenhavet utifrån samrådsförslag för havsplan Bottniska viken.

    Bakgrund

    Genom miljöbalken(1998:808) och havsplaneringsförordningen(2015:400) har Sverige införlivat EU:s ramdirektiv för havsplanering (2014/89/EU) i svensk lagstiftning. Enligt miljöbalken ska det finnas tre statliga havsplaner – en för Bottniska viken, en för Östersjön och en för Västerhavet. Planerna ska ge vägledning till myndigheter och kommuner vid planläggning och prövning av anspråk på användning av området. Havsplanerna ska omfatta Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte ingår i fastigheter i svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen om Sveriges sjöterritorium (2017: 1272). Havsplanerna beslutas av regeringen. Enligt havsplaneringsförordningen ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag till havsplaner med hjälp av berörda länsstyrelser och med stöd från nationella myndigheter som ska bistå med underlag för planeringen. Planförslaget ska integrera miljömål samt näringspolitiska och sociala mål.

    De tre havsplanerna ska bedömas utifrån vilka konsekvenser användningen kan antas få. En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) har upprättats och en samlad hållbarhetsbedömning har tagits fram där även ekonomiska och sociala konsekvenser redovisas. Havsplaneringen är en process som genomförs över flera år och som kan beskrivas i cykler. Processen omfattar flera olika steg från informationsinsamling och nulägesanalys till planering där havsplanerna utgör resultaten av planeringsprocesserna. Havs- och vattenmyndighetens målsättning är att förslag till havsplaner ska överlämnas till regeringen år 2019.

    Inför samrådsfasen kring de föreslagna havsplanerna (februari – augusti 2018) har COWI AB på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten vidareutvecklat de miljökonsekvensbeskrivningar och den hållbarhets-bedömning som tagits fram tidigare i planeringsprocessen. Som stöd i metodutvecklingsarbetet har två delregionala studier utförts parallellt, en för Gävlebukten (denna rapport) och en rapport för ett område i Kattegatt, Västerhavet (Havs- och vattenmyndigheten, 2018f). I respektive område tillämpas en metod för ekosystemtjänstanalys som sedan utgör en del av underlaget i samhällsekonomiska konsekvensanalyser av att tillämpa havsplanerna.

  • 41.
    Ivarsson, Mats
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, COWI.
    von Bahr, Emelie
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, COWI.
    Magnussen, Kristin
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Menon Economics AS.
    Navrud, Ståle
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Menon Economics AS.
    Delregional analys Kattegatt: Samhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Kattegatt utifrån samrådsförslag havsplan Västerhavet2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den 15 februari 2018 publicerade HaV samrådsförslag på havsplaner för de tre havsplansområden, Bottniska viken, Västerhavet och Östersjön. Inför samrådet gav HaV uppdrag till extern part att bedöma planförslag ur ett hållbarhetsperspektiv relaterat till ekosystemtjänster, miljömässiga och sociala aspekter. Inom ramen för detta uppdrag genomfördes två delregionala analyser.

    Samhällsekonomiska konsekvenser kan uppstå på många sätt till följd av havsplaneringen, och har dels att göra med marknadsvärden och dels att göra med bredare välfärdseffekter som inte visar sig på marknader. Ekosystemtjänster och näringslivseffekter är nära sammankopplade. I rapporten presenteras och värderas nyttor och konsekvenser avseende ekonomiska aspekter av hållbarhet i delområde i Kattegatt och samrådsförslag havsplan Västerhavet.

  • 42.
    Karlson, Bengt
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Monitoring Methods of Phytoplankton in the Baltic Sea and Kattegat-Skagerrak2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The aim of the report is to give input to the revision of the Swedish National Marine Monitoring Program with regard to phytoplankton. The Swedish environmental objectives, the EU Marine Strategy Framework Directive, the Water Directive as well as the Helsinki and Oslo-Paris conventions all include requirements for phytoplankton monitoring. In areas where aquaculture is carried out special demands for monitoring harmful algae, i.e. biotoxin producing species, are in effect (EU hygiene directive). Climate change also result in needs for improved phytoplankton monitoring.

    A summary of suggestions:

    1. Use caution when making changes in long term monitoring programs. Do not change methodology if there are long time series based on a certain method; instead add new methods and new parameters.

    Changes that can be implemented in year 2015

    2. Continue using existing analysis method for phytoplankton (the Utermöhl method) but add analysis of large volume samples to get better data on rare species and micro-zooplankton.

    3. Use carbon as the unit for phytoplankton biomass instead of bio-volume.

    4. Make sure that the same methods are used in all sea areas surrounding Sweden. a. Add analysis of autotrophic picoplankton where this is missing (the Baltic Proper, the Kattegat and the Skagerrak) b. Chlorophyll analyses should be made both on samples collected using tube sampling and samples collected at discrete depths (the Gulf of Bothnia is the sea area that differ from the others)

    5. High frequent sampling should be carried out at sentinel sites every two weeks, weekly during algal blooms.

    6. All major sea basins surrounding Sweden should have one high frequent off shore sentinel site and one high frequent coastal sentinel site for high quality phytoplankton monitoring for biodiversity, cell numbers and biomass based on cell volume measurements. In addition high frequent sampling for chlorophyll should be carried out at three off shore and three coastal sites in each major basin.

    7. Use FerryBox-systems to increase the water sampling frequency and to measure chlorophyll fluorescence, a proxy for phytoplankton biomass.

    8. Measure the fluorescence for phycocyanin when doing CTD-casts during monitoring cruises with research vessels to get information on the vertical distribution of cyanobacteria.

    9. Carry out measurements of irradiance in air and in water when making CTD-casts during monitoring cruises to calculate the attenuation coefficient at selected wavelengths.

    Changes that should be evaluated during one to three years to be fully implemented e.g. in 2018

    10. Document phytoplankton using digital photography during microscopy. Save images at the national data host archive

    11. Save phytoplankton in a sample bank for future analysis using methids unknown today.

    12. Use automated imaging flow cytometry for phytoplankton analysis as a complement to microscopy.

    13. Use molecular biological methodology, e.g. 16S and 18S rDNA barcoding, as a complement to biodiversity analysis methods based on analysing morphology of organisms.

    14. Use the new network of coastal instrumented buoys around the coast of Sweden to measure chlorophyll fluorescence, light attenuation at selected wavelength (~Secchi depth) and for automated water sampling for phytoplankton analysis.

    15. Integrate satellite remote sensing of ocean colour for estimating chlorophyll a, the distribution of cyanobacteria blooms and blooms of coccolithophorids in the National Marine Monitoring Programme. The new ESA satellites Sentinel 3a and 3b are planned to be launched at the earliest in April 2015. The quality of data must be compared to data from in situ sampling.  

  • 43.
    Karlson, Bengt
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Strömberg, Patrik
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Skjevik, Ann-Turi
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Variability and Trends of Phytoplankton in the Baltic Sea and Kattegat-Skagerrak2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The aim of the report is to describe results from analyses of time series of phytoplankton data from the Swedish marine monitoring programs. One issue is if it is possible to describe environmental change with the current sampling frequency. The three main aims are: (I) to investigate the statistical strength of time series of phytoplankton biomass, (II) to investigate the variability of species composition between stations and (III) to investigate the temporal variability regarding species composition. Results indicate how long time series are needed to detect change at a certain level. Also the variability in biodiversity is shown with some examples.  

    To quantify the biomass of phytoplankton different parameters may be investigated, e.g. chlorophyll content and the biovolume of phytoplankton. Chlorophyll a is designated in directives for describing the environmental status of the seas as an indicator for eutrophication. Sampling for chlorophyll is usually made using two different methods in the seas surrounding Sweden. Samples are collected using a hose, normally from 0-10 m depth, or by sampling at discrete depths, e.g. 1, 5 and 10 m. No difference was observed when comparing data from the hose sampling with depth-averaged data from the discrete depths. Thus the data from hose-sampling can be used together with the data based on sampling at discrete depths. To investigate if chlorophyll a works as a proxy for phytoplankton biomass data on total biovolume of phytoplankton, based on cell counts and cell volume estimates, was compared to chlorophyll a data. The data set include data from 1983 to 2014. A large part of the data emanates from 2010 and later. In the investigated data set there is a significant, but weak, correlation between chlorophyll a and total biovolume (n= 3119, p <0.01, R2 = 0.439).  

    Results about the statistical strength (power) of the time series of total biovolume of phytoplankton indicate that it on average takes 23 years to detect a change of 1% (p<0.01, power = 80%). A change of 10% is detected after 7 years and a change of 40% is detected in 5 years. Results regarding the statistical strength of time series of chlorophyll a show that it on average takes 33 years to detect a change of 1%. A change of 10% is detected after 14 years and a change of 40% in 7 years. Please note that these figures are based on data from monitoring programs that include the variability observed. When the data set was divided into geographical areas called the type areas it was evident that the amount of available data in the different type areas varies a lot. In some areas there is not enough data to carry out an analysis of the statistical strength. Another conclusion is that there is substantially less data on phytoplankton biodiversity and biomass based on cell counts and cell volume estimates compared to the amount of data on chlorophyll a.  

    Data was also split according to sea basins to show the statistical strength in the data if sampling frequency continues as up to now. To detect a change of Swedish Agency for Marine and Water Management report 2015:33  8 5% of chlorophyll a with the power of 80% the number of years needed if the present sampling frequency continues is on average:

    - The Kattegat-Skagerrak: 16 years

    - The Sound and the Southern Baltic Proper: 11 years

    - The Baltic Proper: 7->50 years

    - The Bothnian Sea: 19-41 years

    - The Bothnian Bay: 13-35 years  

    To investigate differences in biodiversity, data from intense sampling campaigns made in the period 2010-2012 was used. The sampling was made at a much larger number of locations compared to the normal monitoring program. Results of cluster analysis (Euclidian distance) on the species composition show that weekly sampling describes the natural variability in phytoplankton biodiversity well while sampling once a month does not resolve the natural variability in biodiversity. When investigating the spatial variability, i.e. the differences in species composition between stations, results indicate that samples from the same water mass, e.g. the southern Kattegat, are similar. The differences in closely located bays and fjords are large in regard to plankton biodiversity.

  • 44.
    Kinell, Gerda
    et al.
    Enveco Environmental Economics Consultancy.
    Söderqvist, Tore
    Enveco Environmental Economics Consultancy.
    Moreno-Arancibia, Patricia
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Liungman, Olof
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Ahrensberg, Nick
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, DHI Sweden AB.
    Marine litter in Sweden: A study for the Economic and Social Analysis of the Initial Assessment of the Marine Strategy Framework Directive2012Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The initial assessment (IA) of the implementation of the EU Marine Strategy Framework Directive (MSFD) includes an economic and social analysis (ESA). This analysis is about two areas: (1) the use of marine waters and (2) the cost of degradation of the marine environment. Marine litter is one descriptor relevant for assessing good environmental status (GES) within the MSFD. Based on the ecosystem approach this report provides information on marine litter in Sweden involving status of marine litter (amounts, composition, sources etc.), how marine litter affects the provision of ecosystem services and costs and benefits connected to marine litter. This report is based on a literature review and a survey carried out in October 2011 to Swedish organizations causing marine litter or affected by marine litter. From the literature review and the survey it was evident that there is a general lack of data on the status of marine litter in Sweden as well as a lack of socioeconomic data describing effects of marine litter. The literature review and the survey also show that marine litter is an urgent environmental problem that causes negative effects on the provision of ecosystem services and causes costs to affected organizations and to society as a whole.     The lack of data on marine litter might be explained by the fact that there is no uniform way in which marine litter is monitored and measured in Sweden. The data found of amounts of marine litter in Sweden only covered the coast of the North Sea and no data were found for the coast of the Baltic Sea. Data on composition of litter showed that the litter commonly consists of plastic, packages, oil cans and fishing equipment etc. The most important sources of marine litter are both based on land and at sea and involve the fishing industry, shipping sector, tourism sector and other recreational activities.Several ecosystem services are judged to be affected by marine litter including supporting, regulating, provisioning and cultural ecosystem services. There are however several policy instruments in place for handling marine litter. The main sources of marine litter are also covered by the current legislation. Marine litter and effects of marine littering has however been apparent in the literature review and the survey in this report. This indicates that the current policy instruments might be inefficient or need to be complemented. The development of marine litter is uncertain and is likely to depend of the drivers of marine litter. Potential drivers of marine litter are closely related to the sources of marine litter and probably involve changes in consumption levels (affecting the use of packages), coastal and marine recreation and tourism, commercial fishing and shipping.   Data on cost of degradation due to marine litter are scarce and the data collected only covered the coast of the North Sea. Cost data indicate that cleaning the beaches from marine litter in the province of Bohuslän in the northern part of the Swedish west coast costs about 5-10 MSEK yearly based on data from the survey and over 10 MSEK based on data from the literature review. Data on benefits of reduced marine litter are even more scarce. The benefits of reduced marine litter involve increased aesthetic values, increased possibilities for coastal and marine recreational and tourism.

  • 45.
    Klein, Thomas
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Persson, Anders
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, The Swedish Forest Agency.
    Smartare klimatinformation: Verktyg för bättre kunskap och ökad förmåga till klimatanpassning2019Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The project Smarter Climate Information (SKI) aims to contribute to better knowledge and increased ability to adapt to climate change. SKI is a cooperation project of the Swedish Agency for Marine and Water Management and the Swedish Forest Agency, which has been funded with special funds for climate change adaptation from SMHI in 2018.  The project has been based on the Swedish Forest Agency's existing satellite data management infrastructure. SKI has contributed to further development of the infrastructure with new functions for analysis and display of satellite data and made the infrastructure available to a larger group of Swedish authorities.

    The project has also developed a new tool so that data from the infrastructure can be reached with QGIS, an open source geographic information system. This facilitates the use of data from the Swedish Forest Agency’s infrastructure or similar image servers for more users. It will also be easy for users to combine satellite data from the Swedish Forest Agency with other data sources, such as users' local data.

    The experience from the project shows that access to an infrastructure such as the one used in the project is of great practical importance for many, perhaps most, of the users of the large amounts of data that are already provided by, among other, the European Earth observation program Copernicus. The report shows a number of examples of how these data can be used together with the SKI project's infrastructure to support climate adaptation and sustainable water and forest management.  

    A key in the project has been collaboration. The project teams at the Swedish Agency for Marine and Water Management and the Swedish Forest Agency have been supported by many colleagues who participated in internal steering and reference groups. An external reference group with experts from other Swedish authorities has contributed with user needs, ideas and suggestion for further developments. The SKI project has been driven by user needs. More long-term needs beyond the possibilities of the project have also been documented in a list that can be used by any continuation projects.

  • 46.
    Kling, Johan
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Miljöåtgärder i vattenkraftverk: Sammanställning av åtgärder för att nå god ekologisk status och god ekologisk potential2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar olika miljöåtgärder i vattenkraftverk. Åtgärderna bygger på en sammanställning som är framtagen i Common Implementation Strategy, CIS, som är ett samarbete mellan medlemsstaterna inom EU. Åtgärderna i rapporten representerar typiska åtgärder som medlemsstaterna överväger inom god ekologisk status och god ekologisk potential. Åtgärder som berör kemisk status, till exempel kemikaliehantering, oljor m.m. tas inte upp i denna rapport. 

    Rapporten vänder sig främst till personer som arbetar med vattenförvaltningen på olika myndigheter, men också till ägare av vattenkraftverk som överväger olika former av miljöåtgärder.

    Åtgärdslistan är inte en heltäckande beskrivning av alla möjliga miljöåtgärder inom vattenkraften, men den innehåller de som bedöms som viktigaste för att uppnå miljökvalitetsmålen i vattenförvaltningen. Under 2013 till 2015 har det pågått ett arbete inom CIS där data samlas in hur medlemsstaterna har 

    • tillämpat åtgärderna  
    • bedömt den ekologiska effektiviteten 
    • bedömt påverkan på verksamheten 

    Åtgärderna i rapporten är generella och i de flesta fall måste åtgärderna anpassas lokalt. Vissa av åtgärderna har aldrig genomförts i Sverige, men i dessa fall finns erfarenheter att hämta från andra länder. I vissa fall kommer åtgärderna leda till betydande påverkan på verksamheten, och i dessa fall kan det vara aktuellt att tillämpa bestämmelserna om kraftigt modifierade vatten och miljökvalitetsnormen god ekologisk potential. Där det är möjligt har en prioriteringsordning angivits i texten. Detta innebär att den åtgärd som bedöms ha hög effektivitet för ekosystemen bör prioriteras först och därefter i fallande skala.  Syftet med denna rapport är bland annat att utgöra ett komplement till vägledning för tillämpning av kraftigt modifierade vatten i samband med vattenkraft. Rapporten kan också vara ett stöd i det fortsatta arbetet med att bevara och förbättra vattenmiljöerna inom miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. I många fall kan åtgärderna vara aktuella för andra typer av verksamheter som är beroende av en damm och vattenreglering, till exempel vattenreglering för dricksvatten, processindustri eller bevattning inom jordbruket.

  • 47.
    Kyllmar, Katarina
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Department of Soil and Environment.
    Aronsson, Helena
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Department of Soil and Environment.
    Jordbruk och läckage av nitrat till grundvatten: Naturliga processer, odlingssystem och risk för påverkan2019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport är skriven av forskare vid Institutionen för mark och miljö vid SLU på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten och syftar till att stärka kommunernas förmåga att bedöma platsspecifika riskfaktorer som styr läckage av kväve till grundvatten. Rapporten är ett underlag och komplement till Havs- och vattenmyndighetens och Jordbruksverkets gemensamma vägledning 2019:26, Hantering av gödsel inom vattenskyddsområde för grundvattentäkt som ger närmare vägledning kring tolkning och tillämpning av regler på området och hur utformning av villkor i tillstånd kan utformas där det krävs särskilda prövningar enligt vattenskyddsföreskrifter.

  • 48. Larsson, Martin
    et al.
    Boström, Gustaf
    Gönczi, Mikaela
    Kreuger, Jenny
    Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten 1986–2014: Sammanställning av resultat och trender i Sverige  under tre decennier, samt internationella utblickar2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The purpose of this report is to compile knowledge regarding the presence of chemical pesticides in Swedish groundwater based on available data from 1986 to 2014. The report also includes a brief review of changes in agriculture in Sweden and the use of pesticides, as well as a literature review summarizing the results of studies and the general state of knowledge about pesticides in Denmark, Norway and the United Kingdom. In order to compile data on pesticides in groundwater, results were collected from investigations conducted by many different actors: drinking water production plants (raw water och drinking water); county administrative boards; municipalities and private individuals. Additional efforts have been made to collect data for Skåne (Scania), which is the most agricultural- and pesticide-intensive region in Sweden. One or more pesticides were found in 36% of all samples taken in groundwater throughout the study period. The most commonly detected substance was BAM (2,6-dichlorobenzamide), which was detected in 33% of tested samples, followed by atrazine together with its degradation products (5-9%). BAM is a degradation product of dichlobenil which, together with atrazine, was widely used as a herbicide against undesirable vegetation. Together they were included in the well-used product Totex, which had extensive use in a variety of sectors and areas such as park management, along railway embankments, road verges, on building sites and in industrial areas. Both dichlobenil and atrazine were banned in 1989-1990, but remain the substances most commonly found in Swedish groundwater. Of plant protection products still authorized for use in agriculture, the herbicide bentazone was found most frequently in groundwater samples over the last 10 years (about 3% of samples). Other currently approved plant protection products have been found more sporadically in groundwater surveys in recent years. In summary, results show that substances found in groundwater are predominantly those that are no longer permitted, or those whose primary use has been outside of agriculture.  These results can be explained in part by the fact that the registration process now takes environmental aspects into greater consideration, but also that improved management of plant protection products, through education and counselling to farmers, has reduced the risk of spot emissions over the years.  

    The quality standard concerning pesticides in drinking water is i) that the sum of all pesticides tested must not exceed 0,5 μg/l; and ii) the content of a single pesticide may not exceed 0,1 μg/l. The same levels also apply as guidelines for groundwater quality. The results of this compilation show that the occurrence of sums exceeding 0.5 μg/l in groundwater samples have decreased from about 15%, for the period 1987-1994, to just below 5% for the period 2005-2014 (excluding data from drinking water production plants). Corresponding figures for raw water samples from drinking water production plants show a decrease from about 5% to about 2%. With the exception of samples from water treatment plants, the proportion of samples containing at least one substance with a concentration > 0.1 µg/l has varied over the years, with a maximum of 35% of samples (year 2000) exceeding this limit. The frequency of finds above 0.1 μg/l has decreased to <10% in recent years. Even samples from drinking water production plants show the same trend, with fewer samples having concentrations above 0.1 μg/l.  

    A compilation of pesticide levels in wells of different depths indicates that shallow wells have a higher find frequency of levels above 0.1 μg/l than deeper wells. However, the results included fewer deep than shallow wells.  

    A comparison of pesticide presence in drilled, as opposed to dug, wells shows that most substances have a higher >0.1 μg/l find frequency in dug wells. For atrazine, including its degradation products, there is a significant difference between dug and drilled wells, where the greater proportion of finds in dug wells is likely due to atrazine being used extensively to combat weeds in farmyards, which are often close to the farm's own private drinking water well.  Since many people get their drinking water supply from private wells and these may be more susceptible to contamination, this group of samples was evaluated separately. In private wells, the sum of contaminants exceeded 0.5 μg/l in about 10% of all samples throughout the time period, but with a decreasing trend towards the end of the period. BAM is again the most frequently encountered substance followed by atrazine and its degradation products, which have a higher occurrence in private wells compared with raw water intakes at waterworks. About 10% of water samples from private wells have at least one substance that exceeds 0.1 μg/l.  

    Pesticide levels in groundwater are generally decreasing and the historically high levels of BAM, atrazine (including its degradation products) and bentazone are all coming down. Dichlobenil (with the degradation product BAM) and atrazine are banned since the early 1990s, and the effect is beginning to appear now. The usage areas for bentazon have been limited and factors such as better training and handling of pesticides in recent decades have probably contributed to the decreasing levels. To provide a good picture of groundwater quality in Sweden in the future, it would be desirable to improve data collection including both coverage and the range substances that analyzed.

  • 49.
    Ledesma, Matias
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Environmental Science and Analytical Chemistry, ACES.
    Sundelin, Brita
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Environmental Science and Analytical Chemistry, ACES.
    Vitmärlans reproduktion i Hanöbukten2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag från regeringen att utreda bakgrunden och orsakerna till problematiken i Hanöbukten. Denna rapport är en del i HaV:s arbete med regeringsuppdraget.

    Under de senaste åren har rapporter om problem hos kustfisk, sjöfågel samt förekomsten av brunt illaluktande vatten uppmärksammats i Hanöbukten och en utredning kring denna problematik startades därför 2011.

    Havs- och vattenmyndigheten, HaV, hade under 2013 ett regeringsuppdrag att utreda bakgrunden och orsakerna till problematiken, Havs- vattenmyndigheten 2013. De utredningar som HaV och Länsstyrelsen i Skåne tidigare genomfört har inte kunnat fastställa deras orsaker.

    Januari 2013 fick Havs- och vattenmyndigheten som regeringsuppdrag att vidare utreda bakgrunden och orsakerna till problematiken i Hanöbukten. Denna rapport är en del i HaV:s arbete med regeringsuppdraget.

    Anledningen till att vitmärlan inkluderades i studierna var att vi 2012 studerat reproduktionen hos vitmärlan på en station i norra delen av Hanöbukten inom det nationella miljöövervakningsprogrammet ”Missbildade embryon hos vitmärla”. Metoden är en rekommenderad metod inom ICES för att detektera effekter av miljögifter i sediment och är en ”precore indicator” inom HELCOM.

  • 50.
    Leonardsson, Kjell
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Blomqvist, Mats
    Hafok AB.
    Förslag till samordnat mjukbottenfaunaprogram i marin miljö2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport presenteras ett förslag till nytt svenskt bottenfaunaprogram för kust och utsjö som håller sig inom befintliga kostnadsramar. Syftet med det framtagna samordnade bottenfaunaprogrammet är att:  • uppfylla vattendirektivets behov av kontrollerande övervakning och statusbedömning av bedömningsområden enligt havsmiljödirektivet,  • följa upp de svenska miljömålen (nationella och regionala),  • följa eventuella trender och kunna avgöra om dessa är storskaliga, regionala eller lokala, samt  • fungera som referens till SRK, recipientkontroll, och den operativa övervakningen inom vattendirektivet • förbättra kvaliteten i SRK, recipientkontroll, och den operativa övervakningen inom vattendirektivet Det föreslagna programmet med ett prov per station och mestadels provtagning vartannat år är betydligt bättre anpassat för att ge svar på miljötillståndet jämfört med dagens program. Med det föreslagna bottenfaunaprogrammet kommer ca 31 % (212) av vattenförekomsterna i havet att kunna klassas direkt med hjälp av bottenfaunadata från totalt 1570 stationer. På majoriteten av dessa stationer föreslås provtagning vartannat år, vilket reducerar den årliga provtagningen till 912 stationer med ett prov per station. Mängden vattenförekomster som kan bedömas ökar från 83 med dagens program till 212 med det nya programmet. Det antal nationella och regionala stationer som föreslås i det nya programmet uppgår till 680 stycken och till det kommer 115 prov som en följd av årlig provtagning i 12 kluster. Det innebär att genomsnittligt antal nationella och regionala prov per år i det nya programmet uppgår till 395, att jämföra med 425 i nuvarande program. Minskningen av antalet prov per år blir ännu mera påtaglig inom SRK och recipientkontroll eftersom det är vanligt med replikering på stationerna inom dessa program.  Tillräckligt med stationer finns inplanerade för att bedöma samtliga 11 bedömningsområden i utsjön enligt havsmiljödirektivet. Det finns också prover inplanerade i samtliga vattentyper för att kunna bedöma miljötillståndet.

123 1 - 50 of 122
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf