Swedish Agency for Marine and Water Management

Diminishing fish stocks and increased fleet over-capacity have put fisheries subsidies and their possible negative impact on fish resources in focus. This study deals with a Swedish pelagic fleet segment, which received financial aid under EU support schemes in 1995-2002. The general development of the segment and the possible impact of aid on volume of catches, profitability, fishing capacity and fishing effort have been analysed.

The segment comprised 58 active vessels in 2002 and is the most significant Swedish fleet segment in terms of capacity, volume and value of landings. In 2002, the volume of landings, amounting to 247.8 thousand tonnes, constituted 87% of total national landings. Total value reached SEK 491.7m (€ 54m), which was 45% of the national value.

Profitability in the segment varied considerably between 1995 and 2002. The main factor for this variation was the high volatility of prices of pelagic species. The reduced quotas in the period were in many cases compensated by higher prices. The segment received SEK 87m (€9.7 m) in aid to investments and decommissioning under EU structural support schemes between 1995 and 2002, but the direct effect on profits was small. Under the assumption that the investment would have been made regardless of aid, the net profit as share of value of landings for the group of vessels concerned would have fallen only from 11% to 10% in 2002.

Even though some of the investments would have been made regardless of aid, it is likely that the structural aid programmes induced more investments than would otherwise have been the case. Important for the individual decisions to invest were the optimistic prospect of future income (to be generated by improved quality of fish and larger vessels) in combination with banks lending more and the National Board of Fisheries (NBF) granting aid.

It is clear that the fleet segment was modernised according to some of the objectives in the programming documents; working conditions have improved, safety at sea has increased, and new refrigeration systems and fish tanks have resulted in higher quality. On the other hand, objectives of obtaining a balance between fleet capacity and fish resources were not met. Despite investments in new and more modern vessels output decreased. This is, however, in line with the management ambitions to keep catches within the agreed framework by reducing quotas. There are several indications of increasing fishing capacity in relation to available fish resources between 1995 and 2002. Compared to 1995, landings per registered GT decreased by one third indicating a latent capacity of this magnitude, that is if the fleet was in total balance in 1995, which is doubtful. If capacity is defined as replacement value, it has increased by more than 50% since 1995 at the same time as landings have gone down by 20% in volume. A similar pattern can be seen for the fishing effort expressed in kW-days, which has increased by 45%, i.e. more effort has been used to catch less fish.

Although the aid was not the only cause of the over-capacity situation, it is quite clear that it fuelled a development towards growing inefficiency and that neither the aid for decommissioning nor the management system were sufficiently potent to balance the investments.

Minskande fiskbestånd i kombination med allt större överkapacitet i fiskeflottorna har medfört att frågan om fiskesubventioners eventuellt negativa effekter för fiskbestånden har hamnat i fokus. Denna studie behandlar ett svenskt pelagiskt segment, som mottog statligt finansiellt stöd i enlighet med EU:s strukturprogram under åren 1995-2002.

Segmentets allmänna utveckling och stödets möjliga effekter på fångster, lönsamhet, fiskekapacitet och fiskeansträngning har analyserats. Segmentet bestod av 58 aktiva fartyg under år 2002 och var det största svenska flottsegmentet mätt i fartygskapacitet, landningar och fångstvärde. Under år 2002 uppgick landningarna till 248 800 ton, vilket är 87% av de totala svenska landningarna. Fångstvärdet var 491,7 milj kr, vilket var 45% av det totala svenska värdet.

Lönsamheten i det undersökta segmentet varierade avsevärt mellan 1995 och 2002, vilket främst hade sin orsak i kraftiga prisfluktuationer för pelagiska arter som utgör huvuddelen av de landade volymerna. I många fall har minskande kvoter kompenserats med högre avräkningspriser. Fartygen i segmentet mottog 87 milj kr i stöd till investeringar och skrotning under perioden, men den direkta effekten på lönsamheten var begränsad. Under antagandet att investeringarna skulle ha gjorts även om stöd inte hade funnits, så skulle vinstmarginalen för de berörda företagen ha varit 10% istället för 11% under 2002.

Det är sannolikt att strukturstödet medförde större och fler investeringar än om inget stöd hade givits, även om vissa investeringar hade genomförts oavsett stödmöjligheter. Optimistiska prognoser om framtida inkomster genom bättre produktkvalitet och större fångstkapacitet i kombination med tillgång till krediter från banker och finansiellt stöd från Fiskeriverket har varit viktiga drivkrafter för viljan att investera.

Några av strukturprogrammens mål har utan tvekan uppfyllts. Arbetsmiljö och sjösäkerhet har förbättrats och nya kylsystem har höjt produktkvaliteten. Å andra sidan har mål om att nå en balans mellan fiskeflottans kapacitet och tillgängliga fiskresurser inte nåtts. Trots investeringar i nya och moderna fartyg har fångsterna minskat. De minskade fångsterna är emellertid helt i enlighet med beslut om kraftigt reducerade kvoter under perioden. Det finns flera indikatorer på att fångstkapaciteten i förhållande till tillgängliga fiskresurser har ökat mellan åren 1995 och 2002. I jämförelse med 1995 har landningarna per bruttoton (fartygets storlek) minskat med en tredjedel, vilket indikerar en latent outnyttjad kapacitet av denna storleksordning, under förutsättning att flottan var i balans 1995, vilket är tveksamt. Om kapacitet definieras som återanskaffningsvärde har detta ökat med 50% samtidigt som landningarna minskat med 20%, räknat i volym. Ett liknande mönster kan ses när det gäller fiskeansträngning uttryckt i kilowatt-dagar, vilka har ökat med 45%, dvs allt större fiskeansträngning har använts för att fånga allt mindre kvantiteter fisk.

Även om strukturstödet inte var den enda orsaken till överkapaciteten, är det uppenbart att stödet gav bränsle till en utveckling mot ökad ineffektivitet och att vare sig skrotningsstöd eller förvaltningssystemet har var tillräckligt kraftfullt för att balansera investeringarna.