Swedish Agency for Marine and Water Management

The analysis of the seven cases presented in this report has been useful for understanding the opportunities and challenges for implementing source-to-sea management. It has also provided insights into the strengths and limitations of the six-step source-to-sea approach. While there was not a case that has completed the entire six-steps of the source-to-sea approach ordemonstrated measurable benefits to the source-to-sea system from implementing priorityactions, the cases do provide sufficient evidence that there is added value in applying the six step source-to-sea approach to address source-to-sea challenges.

The analysis of the cases has shown that while the six-step source-to-sea approach is relatively new it will continue to evolve as it is applied in more locations and to address a range of sustainable development challenges. Given the value that can come from holistic managementof source-to-sea systems, investment in such development appears to be well founded. This investment will reap benefits by unlocking the barriers to implementing source-to-sea management. In the first instance, investment should be made in building up a larger library of cases that will demonstrate the benefits of source-to-sea management. Beyond this, severalareas would be particularly informative and supportive of reaching the goal of managing land, freshwater, coastal, and marine environments from source to sea.

Diverse and inclusive partnerships that build on the collective and individual strengths ofmultilateral agencies, financing institutions, national and sub-national governments, regionalentities, non-governmental organizations, research institutions, and private sector are needed forholistic management of land, freshwater, coastal and marine resources to take hold. Collecting and sharing a library of cases and lessons learned through these partnerships can benefit those who are hesitant to embark on applying the source-to-sea approach or are resistant to source-to-sea management because they are unsure of how it works or the benefits it can offer. Real world examples will demystify what is intended and confirm that taking steps toward source-to-seamanagement is pragmatic when facing source-to-sea challenges. This exchange can improve understanding of key bottlenecks to source-to-sea management and the potential avenues for addressing them.

Enhancement of the knowledge of the linkages in the biophysical, social (stakeholder), andgovernance systems is a requisite for holistic management of source-to-sea systems. Research needs to be directed toward areas that can be used to inform science-based policies, management, and investments that create benefits for the whole source-to-sea system. Data collection, analysis, and monitoring need to be done in a manner that provides a coherent view ofthe source-to-sea system and enables tracking of source-to-sea impacts and benefits. Funding programmes for research should include research topics that address critical knowledge gaps onsource-to-sea linkages in the biophysical, social (stakeholders), and governance systems.

Commitment to incorporate source-to-sea perspectives into prominent global, regional, andnational policy processes can arise through the elaboration of the opportunities offered bysource-to-sea management to address key global challenge areas of priority to countries,including climate adaptation/mitigation, biodiversity conservation, pollution, and povertyalleviation. Issues tackled at these higher levels of policy development can guide actions to be taken at local levels. Similarly, experiences at the local level, drawing from the local context and its priorities can feed into the design of national, regional, and global agendas and tracking mechanisms. Clarifying what is required in the enabling environment for source-to-sea management in dialogue with regional, national, and sub-national actors and investing in these can strengthen the impact of global commitments.

To follow up on these commitments, there must be finance mechanisms and enabling environments that incentivize investment in measures that result in optimal outcomes for the source-to-sea system. Addressing development challenges requires finance that is not limited by economic borders, specific sectors, or social geographies and includes assessment of risks and benefits across the source-to-sea continuum, evaluates trade-offs, and fosters new forms of collaboration. Funding strategies need to go beyond the often sector-specific objectives to enable financing of cross-sectoral and system-wide actions. Eliciting commitments from financial institutions to review investments with a source-to-sea lens is crucial for accelerating the adoption of source-to-sea management and could help shape interventions that tackle key development challenges in a more holistic manner.

Capacity development among public, private, and civil society actors to address upstream-downstream linkages and facilitate cross-sectoral coordination will increase local, national, and regional expertise and spur movement toward source-to-sea management. Guidance on the application of the six-steps source-to-sea approach in diverse settings and in response to key development challenges can strengthen the application of the source-to-sea approach and support its application to new issues and contexts. Having these materials would support capacity development efforts of regional, national, and local stakeholders. Training programmes can target specific source-to-sea challenges, as well as particular contexts or perspectives for those challenges. They can also be modified to match the current source-to-sea management level and support movement along the readiness continuum.

Finally, concrete steps to address development challenges through projects, policy, strategy, planning, or other decision-making processes using the source-to-sea approach should be taken.The source-to-sea approach can be applied to develop a shared understanding of a source-to-sea challenge, come to agreement on a vision for the desired future and design a theory of change that proposes the conditions for success. This can then lead to establishing the enabling environment and achieving the desired changes in behavior and practices needed to achieve the desired future. Each time a development challenge is addressed by accounting for source-to-sea linkages and aiming toward holistic source-to-sea management, new lessons will be learned. Through monitoring and evaluation, the evidence base will grow, which can then be used inraising awareness of the benefits of addressing source-to-sea linkages through holistic management thereby building a momentum in the adoption of source-to-sea management.

Analysen av de sju fallstudier som presenteras i denna rapport har varit användbar för att förstå möjligheterna och utmaningarna vid implementeringen av källa-till-havs-förvaltning. Den har också gett insikter om de styrkor och begränsningar som den sex-stegs källa-till-hav-metoden inbegriper.

Även om ingen utav de sju studier har slutfört hela sex stegen i källa-till-hav-metoden, eller visat mätbara fördelar för källa-till-hav-systemet, ger fallstudierna tillräckliga bevis för att det finns ett mervärde att tillämpa sex-stegs källa-till-hav-metoden för att ta itu med utmaningar för hållbar utveckling från källa till hav. Även om metoden är relativt ny kommer den att fortsätta utvecklas när den tillämpas på fler platser och tar itu med fler utmaningar. Med tanke på värdet som kan komma från holistisk förvaltning av källa-till-havs-system, verkar investeringar och insatser i sådan utveckling vara välgrundade. I första hand bör investeringar och insatser göras i att bygga upp ett större antal av fall som kan visa på fördelarna med holistisk förvaltning från källa till hav. Utöver detta har fler insatsområden identifierats för att nå målet att hantera land-, sötvatten-, kust- och havsmiljöer holistiskt från källa till hav.

Inkluderande partnerskap som bygger på de kollektiva och individuella styrkorna hos multilaterala organisationer, finansiella institutioner, myndigheter, icke-statliga organisationer, forskningsinstitutioner och privat sektor behövs för att holistisk förvaltning från källa till hav ska få fäste. Att samla in och dela praktiska exempel och lärdomar från dessa partnerskap kan gynna dem som är tveksamma till att börja tillämpa källan-till-havs-metoden på grund av osäkerheter kring hur det fungerar eller fördelar den kan erbjuda. Praktiska exempel från källa-till-havs förvaltningen har möjligheten att belysa metodens funktionella värde när utmaningar uppstår inom ett källa-till-hav system. En stärkt kunskapsbas med praktiska exempel skulle kunna öka förståelsen för viktiga flaskhalsar inom källa-till-hav-förvaltning och potentiella lösningar för att åtgärda dem.

En ökad förståelse om kopplingarna mellan ekosystem, socioekonomiska intressenter och förvaltningssystem är en förutsättning för holistisk förvaltning från källa till hav. Forskningen behöver fokusera på de frågorna som ger stöd till mer vetenskapsbaserad policy, förvaltning och investeringar som skapar nytta för hela källa-till-hav-systemet. Datainsamling, analys och övervakning behöver göras på ett sätt som ger en sammanhängande bild av hela källa-till-hav-systemet och möjliggör spårning av källa-till-hav effekter. Finansieringsprogram för forskning bör också omfatta forskningsområden som tar itu med kritiska kunskapsluckor om källa-till-hav kopplingar i ekosystem och förvaltningssystem.

Engagemang för att integrera ett källa-till-hav-perspektiv i framstående globala, regionala och nationella policyprocesser behöver stärkas. Detta kan uppnås genom ökad kunskap och förståelse om möjligheter som erbjuds av källa-till-hav förvaltning för att ta itu med globala utvecklingsutmaningar såsom klimatanpassning/ begränsning, bevarande av biologisk mångfald, föroreningar och fattigdomsbekämpning. Policyutveckling på högnivå inom dessa frågor kan vägleda åtgärder som vidtas på lokal nivå. På liknande sätt kan erfarenheter på lokal nivå, med utgångspunkt i den lokala kontexten och dess prioriteringar, bidra till utformningen av nationella, regionala och globala agendor. Att klargöra vad som krävs för att skapa möjliggörande miljön för källa-till-hav förvaltning i dialog med regionala, nationella och subnationella aktörer och investera i dessa kan stärka effekterna av globala engagemang för källa-till-hav förvaltning.

Det globala engagemanget behöver följas upp med finansieringsmekanismer och möjliggörande miljöer som stimulerar investeringar i åtgärder som optimerar utfallet i hela källa-till-hav systemet. Att ta itu med utvecklingsutmaningar kräver finansiering som inte begränsas av ekonomiska, sektoriella och sociala gränser. Det behövs också en mer holistisk bedömning av risker och nytta över hela källa-till-hav kontinuumet som avväger och främjar nya former av samarbete. Finansieringsstrategier bör inte begränsas av sektorspecifika mål för att möjliggöra finansiering av tvärsektoriella och systemövergripande åtgärder. Det är också viktigt att finansiella institutioner åtar sig att granska sina investeringar genom ett källa-till-hav-perspektiv. Detta är en central komponent för att snabba på implementering av källa-till-hav förvaltning, vilket kan bidra till att utforma insatser som adresserar kritiska utvecklingsutmaningar på ett mer integrerat och holistiskt sätt.

För att stärka kompetensen på lokal, nationell och regional nivå och främja implementering av källa-till-hav förvaltning, är det avgörande att utveckla kapaciteten hos aktörer inom offentlig sektor, näringsliv och civilsamhälle. Genom att erbjuda vägledning om hur den sex-stegs källa-till-hav metoden kan tillämpas i olika miljöer och utvecklingsutmaningar, kan vi inte bara stärka dess implementering, utan också underlätta anpassningen av metoden till nya problem och sammanhang. Att ha tydlig vägledning skulle stödja kapacitetsutvecklingsinsatser för regionala, nationella och lokala intressenter. Utbildningsprogram kan riktas mot specifika källa-till-hav utmaningar, såväl som särskilda sammanhang eller perspektiv för dessa utmaningar. De kan också anpassas till det befintliga förvaltningssystemet för att skapa bästa förutsättningar för en utveckling mot en mer holistisk förvaltning från källa till hav.

Slutligen, fler konkreta insatser för att adressera olika utvecklingsutmaningar där källa-till-hav kopplingarna beaktas bör genomföras genom projekt, policy och strategier. Den sex-stegs källa-till-hav metoden kan tillämpas för att utveckla en gemensam förståelse för olika utmaningar i ett källa-till-hav system, en gemensam vision för framtiden och en förändringsteori som framhåller nödvändiga förutsättningarna för framgång. Detta kan i sin tur bidra till att etablera en gynnsam miljö som möjliggör de nödvändiga förändringarna i beteende och praxis för att nå den eftersträvade framtiden. Varje gång en utvecklingsutmaning hanteras genom att integrera ett holistiskt källa-till-hav perspektiv kommer nya lärdomar att dras. Genom uppföljning och utvärdering kommer evidensbasen att växa vilket sedan kan användas för att öka medvetenheten om fördelarna med att hantera källa-till-hav kopplingarna på ett holistiskt sätt och därigenom bygga upp starkare momentum för implementering av källa-till-hav förvaltning.