Swedish Agency for Marine and Water Management

Föreliggande rapport utgör ett underlag till ett framtida förslag till åtgärdsprogram för att bevara och uthålligt utnyttja västkustens lax. I kapitel 12 presenteras de 23 huvudvattendragen som hyser lax, från Enningdalsälven på norska gränsen till Rönne å i söder.

Laxvattendragen hyser en hög biologisk mångfald och många rödlistade eller sällsynta arter förekommer parallellt med laxen, t ex havsnejon-öga, grönling, sandkrypare och flodpärlmussla. Bevarande och restaurering av laxvattendrag kommer därmed att inverka positivt på flera hotade arter.

Dagens laxsmoltproduktion har skattats vara ca 206 000 smolt på en yta av 234 hektar. Efter fortsatt biotopvård, inlösen av kraftverk och revidering av tidigare vattendomar beräknas den produktiva arealen kunna ökas med ca 44 hektar och produktionen av smolt med hela ca 150 000. Detta förutsätter dock att återvandringen av lekfisk också ökar. Dagens smoltproduktion kan därmed sägas vara ca 60% av den potentiella, men det måste understrykas att smoltproduktionssiffrorna är osäkra.

Smoltutsättningar har upphört i de flestavatten och förekommer idag bara i Göta älv, Nissan och Lagan, totalt inemot 150 000 smolt.

I slutet av 1800-talet skattas den totala svenska laxfångsten på västkusten grovt till 90 ton, vilket kan jämföras med 36 ton som ett medelvärde för 1990-talet. Observera då att ca hälften av dagens fångst består av odlad lax, varför vildlaxfångsten under 1990-talet i medeltal varit 20% av sekelskiftets. Orsaker till de försämrade fångsterna är flera. Det kan primärt konstateras att utan kalkning skulle laxsmoltproduktionen bara vara en fjärdedel av dagens och flera andra arter skulle vara utslagna. Ett annat övergripande problem är vattenkraftutnyttjandet som till stora delar omfattas av gamla och dåliga vattendomar. Till exempel finns en okompenserad förlust i Ätran om ca 65 000 natursmolt. Generellt är minimitappningarna för låga och kanske bidragande till en ökad andel grilse (lax som barastannar till havs över en vinter, når i regel ej viktöver 3,4 kg).

Ett ytterligare stort problem är försämrad överlevnad för smolt i Atlanten under 1990-talet.Det är möjligt att denna försämrade överlevnad är kopplad till minskad medeltemperatur på uppväxtområdena, men bifångst av smolt vid fiske i öppna havet kan möjligen inverka, liksom att laxens bytesfiskar (lodda, tobis) fiskats ned.

Utsättningar och rymningar från fiskodling hotar också naturbestånden genom överföring av sjukdomar och parasiter, samt genetisk förorening. Detta problem accelererar i takt med den omfattande odlingen av lax i Atlanten och regnbåge i hemmavattnen.

Generellt har avrinningsområdena torrlagts och dikats ut. Därför har flera mindre vattensystem återkommande perioder med onormalt låg sommarvattenföring. Flera av jordbruksområdenas vattendrag omfattas dessutom av vattenuttag och kanaliseringar. Vanligen saknas skyddande trädbårder utmed dessa vattendrag, som därigenom växer igen samt utsätts för höga sedimenttransporter och höga halter närsalter.

Laxparasiten Gyrodactylus salaris har också spritts till flera vattendrag under det senaste årtiondet. I redan stressade populationer (av försurning och torka) innebär detta ytterligare en negativ belastning. Andra problem som påtagligt påverkar dagens laxbestånd är eutrofiering (enstaka vattendrag t ex Lärjeån, Törlan och Smedje-ån), miljögiftpåverkan (i huvudsak Nissan och Viskan) och lokalt överfiske (Enningdalsälven).

Sammantaget finns flera problem som vart och ett kan påvisas orsaka förlust av laxproduktion och minskning av bestånd. Flertalet av dessa problem kan inte lösas direkt genom fiskereglering utan kräver omfattande samhällsåtgärder av andra slag. Fiskereglering är dock viktig för att säkerställa bestånden till dess att havsöverlevnaden ökar och andra problem hanterats. Många av problemen har att göra med den allmänna vanvården av avrinningsområdena, t ex jordbruksrelaterade problem och den försämrade vattenhållande förmågan. Den svaga vattenlagstiftningen gör att de vattendomar som revideras idag inte uppfyller målen för ett uthålligt och långsiktigt bevarande.

Populations of Atlantic salmon exist in 23 rivers on the Swedish west coast. This report gives detailed information on each population. Data on fishing, parr densities, stocking, watershed characteristics, water chemistry, water flow, spawning areas and smolt production is presented along with information on present and future restoration measures.Coexisting fish species and rare evertebrates, e.g. the river pearl mussel and the noble crayfish, are presented. It is concluded that the recent decline of the Atlantic salmon is primarily due to low sea survival of adults. However, without the extensiveliming programme 75% of the present smolt production would be lost. Continued liming, monitoring of sea survival and habitat restoration are crucial for the populations of the Atlantic salmon on the Swedish west coast.