Swedish Agency for Marine and Water Management

♦ Mört är vanligt förekommande i sötvattens- och brackvattensmiljöer i Sverige. Den är en varmvattenart med relativt låg tillväxtpotential.

♦ Mört är beroende av djurplankton under tidiga livsstadier. Äldre fiskar har ett brett födovalsspektrum bestående av framförallt av bottendjur och växtdelar. En viktig anpassning är de kraftiga svalgbenständer, med vilka både musslor och växter kan krossas.

♦ Migration har konstaterats i samband med lek. Relativt långa säsongsmässiga förflyttningar förekommer också som har samband med årstidsmässiga variationer i födotillgång och temperatur.

♦ Leken sker på våren, vanligtvis i rik vegetation på 1—3 dm djup, där rommen klibbar fast på olika föremål. Parbildning förekommer inte, utan honan jagas ofta in i vegetationen, där hon befruktas av flerahanar.

♦ Könsmognadsålder och tillväxthastighet är i en jämförelse mellan olika populationer positivt korrelerade; snabb tillväxt medför att fisken kan bli könsmogen redan som ett- eller tvååring, medan långsam tillväxt kan försena könsmognaden ända upp till 6—8 års ålder. Mörtens reproduktionsstrategi har tolkats som en anpassning till artens demografi, där variation i överlevnad under de tidiga livsstadiema mellan olika år är den viktigaste parametern. Emellertid har en så viktig parameter som överlevnaden efter könsmognad visat sig vara negativt korrelerad till tillväxthastigheten. Som en följd av förhållandet mellan överlevnad och tillväxthastighet kommer mörten i miljöer som gynnarsnabb tillväxt, att reproducera sig så fort som möjligt. I de fall när tillväxthastigheten är måttlig, kommer den att i medeltal reproducera sig vid högre ålder och under flera år i följd. Det är alltså oklart om skillnader i mörtens livshistoria i olika miljöer skall betraktas som anpassningar till varje populations specifika livsmiljö, eller är resultatet av en fysiologisk respons som uppstår genom variation i tillväxthastighet, vare sig denna ökar fiskens reproduktionsframgång eller inte.

♦ Årsklassens storlek bestäms under de tidiga livsstadiema. Syrgasförhållanden, temperatur, vattenståndsregleringar och predation är viktiga populationsreglerande faktorer. Eutrofiering av kust- eller inlandsvatten gynnar i allmänhet mört. Den ökade produktiviteten i ett eutrofierat sjöekosystem medför en förbättring av mörtynglens livsvillkor, samtidigt som födoresursema paradoxalt kan minska för större fiskar. Själva storleken på vattensystemet är också betydelsefull. Födobegränsning och åtföljande biotiska interaktioner inom och mellan arter utvecklas lättare i ett litet slutet system, medan abiotiska faktorers inverkan på rekrytering och produktion är av större betydelse i öppna system som stora sjöar och kustområden.