Swedish Agency for Marine and Water Management

Regeringen uppdrog i beslut den 30 mars 1995 åt Fiskeriverket att i samråd med Statens Naturvårdsverk ta fram underlag rörande de miljö- och fiskeriproblem som är relaterade till den naturreproducerande laxens situation i Östersjön.

Östersjöns ursprungliga naturlax har under 1900-talet decimerats kraftigt främst på grund av vattenkraftutbyggnad av dess uppväxtvattendrag. Naturligt förekom lax i cirka 70 vattendrag runt Östersjön. Idag återstår naturliga laxpopulationer i cirka 26 vattendrag (14 svenska, 1 svenskt-finsk, 1 finskt och övriga baltiska).

Som ersättning för den naturlaxproduktion som försvunnit i och med vattenkraftutbyggnaden har ett omfattande kompensationsprogram byggts upp för de utbyggda älvarna. Genom detta program ersätts laxreproduktionen i den utbyggda älven med odling av laxungar upp till den storlek dä de normalt går till havs. Idag är bara var tionde lax i Östersjön en naturlax och resten odlade. Den odlade laxen har andra egenskaper än de som ursprungligen var gynnsamma i naturen. Från att klara ett liv i älven 1-4 år innan den vandrar till havs, förändraslaxen till en delvis odlingsanpassad form med en förändrad genetisk grund. I och med att laxbeståndet i Östersjön på konstlad väg hållits på en konstant hög numerär har fisket på lax kunnat fortsätta och till och med intensifierats. Naturlaxen fångas därvid samtidigt som den odlade.

Vuxen lax uppehåller sig i Östersjön under en stor del av sin tillväxt. Ju längre lekåtervandring till naturälven laxen har desto hårdare beskattas den. Skattningar visar att högst en fjärdedel av den möjliga naturlaxproduktionen runt Östersjön nyttjas vilket kan ses som resursslöseri både på kort och lång sikt.

Internationellt beslutade fångstbegränsningar i Östersjön samt de åtgärder som Fiskeriverket genomfört i form av fredningstider, fredningsområden, redskapsbegränsningar samt inlösen av fasta fisken medförde en uppgång av naturlaxbestånden från slutet av 1980-talet. Situationen förvärrades emellertid i och med att reproduktionsstörningen M74 drabbade laxbestånden 1992-93. Ett avgörande problem är att laxen beskattas internationellt. Även om den har sina lekälvar främst i Sverige, och i någon mån i Finland och de baltiska staterna så vandrar den till havs och vistas som vuxen över hela Östersjön. Enbart svenska begränsningar och insatser är därför inte till fyllest. Svenska åtgärder måste bl.a. kombineras med ett reducerat internationellt nyttjande av naturlaxen i alla områden. Samtidigt är miljögiftsbelastningen i Östersjön ett internationellt problem.