Mål
Enligt Fiskeriverkets uppfattning bör sammanfattningsvis följande mål gälla för laxfiskevården i Östersjön:
a) Målet på kort sikt är att undanröja det akuta hot om genetisk utarmning eller i vissa fall direkt utslagning som flertalet laxstammar befinner sig i idag.
b) På lång sikt är målet att hela reproduktionspotentialen i varje laxförande vattendrag eller del av vattendrag skall nyttjas. Ett delmål fastställt av Fiskerikommissionen för Östersjön är att nivån 50 % av den naturliga reproduktionskapaciteten i varje laxförande vattendrag skall nås före år 2010.
c) Tillväxtpotentialen i havet skall tas till vara på ett bättre sätt än idag.
Beståndssituationen
De flesta av de vilda laxbestånden i Bottniska Viken är i en prekär situation. Utbrottet av det s.k. M74-syndromet under tidigt 90-tal har skärpt läget. Syndromet har nu orsakat en stor dödlighet under en femårsperiod och visar inga tecken på att avta. Därför måste utgångspunkten här vara att dödligheten även fortsättningsvis kommer att bestå i likartade nivåer som hittills. Därför behövs stränga skyddsåtgärder. EU.-s s.k. Lassenrapport rekommenderar för sin del laxfiskestopp i Östersjön underår 1997. ICES råd (ACFM-rapporten) avseende rekommendationer för laxfisket 1997 föreliggerförst senare i år. Fiskeriverket har i föreliggande rapport bl.a. utgått ifrån likartat biologiskt underlagsmaterial som det ICES laxarbetsgrupp för Östersjön haft tillgång till.
Åtgärder under 1997
a) Totalt fångstuttag (TAC)
Med anledning av den kritiska situationen för flertalet stammar av den naturreproducerande laxen i Östersjön, där syndromet M74 så vitt kan bedömas kommer att bestå ett antal år framöver, är det av yttersta vikt med en kraftig sänkning av uttaget av sådan lax. Fiskeriverket har mot bakgrund härav och med utgångspunkt från det uppställda delmålet att nivån 50% av den naturliga reproduktionskapaciteten i varje laxförande vattendrag skall nås före år 2010 samt med beaktande av fastställda finska regleringar och föreslagna svenska åtgärder i Bottniska viken räknat fram alternativa TAC-nivåer, 206 000, 262 000 respektive 314 000 st, beroende på effektiviteten av de av Finland beslutade och av Fiskeriverket nu föreslagna kustfiskeregleringarna. Med hänsyn till osäkerheten redan i dessa kalkyleringar synes lämpligt att för närvarande i första hand välja en TAC för 1997 i nedersta delen av nämnda intervall. Det bör dels observeras att denna bedömning är preliminär och avses preciseras senare (jämför punkt c nedan), dels att bedömningen förutsätter att de nämnda kustfiskeregleringarna genomförs fullt ut.
Fiskeriverket redovisar vidare vilka effekter en i Bottniska Viken ökad fångstandel - inom oförändrad svensk totalkvot - får på beskattningen av vildlaxbestånden. En eventuell sådan omfördelning medför minskad vildlaxbeskattning, i vart fall med de nya kustfiskeregleringarna genomförda, dvs. de beslutade finska och de här föreslagna svenska. En förändrad kvotuppdelning mellan norra och södra Östersjön får även fördelningspolitiska konsekvenser, varför verket avstår från att lämna förslag i denna fråga.
b) Terminalfiskeområden respektive fredningsområden.
I vissa områden längs Norrlandskusten utanför älvar med odlade bestånd avses inrättas s.k.terminalfiskeområden. I dessa områden, där andelen odlad lax är betydligt större, respektive vild lax betydligt mindre än genomsnittligt, kan ett omfattande fiske bedrivas, inriktat på odlad lax och under en förhållandevis lång säsong. I terminalfiskeområdena kan ett biologiskt riktigt, avsevärt uttag ske av den odlade lax som framledes, i större omfattning än för närvarande kommer att lek återvandra vid nu föreslagen sänkt TAC-nivå.
Förslaget innebär ett bibehållande, alternativt ett utökande av befintliga fredningsområden med ett fortsatt förbud mot laxfiske 1997. Avsikten är att så snart beståndssituationen så medger snarast lätta på förbudsbestämmelserna.
Fredningsområdenas och terminalfiskeområdenas närmare utsträckning och avgränsning kommer att preciseras närmare under hösten 1996.
c) Fredningstider m.m.
Fiskeriverket föreslår differentierade fredningstider under försommaren för Norrlandskusten, som härvidlag indelas i tre områden. I förslaget har hänsyn tagits till de nyligen fastställda finska bestämmelserna. Ett kustfiske med en konstant öppningstid, som i de finska bestämmelserna, har mycket olika effekt under år med tidig och sen lekvandring. För att fredningstiderna skall få största möjliga effekt avses de därför fastställas varje år med ett slutdatum på ±10 dagar. Mätningar av vattentemperaturen i södra Östersjön har visat att det finns ett mycket starkt samband mellan vinter-vårtemperaturen och den tidpunkt när laxen lekvandrar längs Norrlandskusten. En prognos för lekvandringstiden kan göras 1-2 månader innan fiske startar i Bottniska viken.
d) Fiskeriverket avser återinföra förbud mot fiske med laxgarn och laxlinor norr om 59 3°Ö Ni Östersjön från och med årets laxfiskesäsong. Ett sådant förbud rådde fram till Sveriges EU-inträde.
e) Fettfenklippning
Fiskeriverket föreslår att all odlad lax som sätts ut i Östersjöområdet skall fenklippas under en period av helst 4 år, alternativt permanent om verksamheten slår väl ut, som ett hjälpmedel i förvaltningen av vild och odlad lax. Fettfenklippningen bör utformas som ett internationellt projekt för att på bästa sätt kunna synkronisera det tidsbegränsade projektet och maximera utbytet för framtida förvaltning.
f) Fördröjd utsättning (delayed release)
Fiskeriverket föreslår att försöken med fördröjd utsättning nu intensifieras runt hela egentliga Östersjön. Danska försök vid Bornholm har visat på mycket positiva resultat. Sverige bör kunna ställa upp med kunskap vid försökens genomförande. Verket bedömer att medel bör kunna erhållas från EU i denna fråga.
Åtgärder frän och med 1998 och framåt
a) Genomförande av ”laxpaketet”
Fiskeriverket föreslår att det s.k. laxpaketet med ett centralt fredningsområde i egentliga Östersjön och fiske efter odlad lax enligt metoden fördröjd utsättning genomförs i internationell samverkan. Härigenom är det möjlig tatt både bevara de naturreproducerande laxbestånden och bibehålla samt på sikt sannolikt öka ett lönsamt yrkesfiske efter lax i Östersjön. Vidare kommer den ökade återvandringen av lax till naturlaxälvarna att få betydande sysselsättningseffekter genom att ett omfattande turistfiske därigenom ges möjlighet att utvecklas.
b) Ökad maskstorlek
Om det s.k. laxpaketet ej genomförs föreslås en betydande höjning av maskstorleken i laxnät (i likhet med vad som föreslås av Finland till storleksordningen 225 mm).
Forsknings- och undersökningsbehov
Följande projekt föreslås bli genomförda:
• För att kunna minimera fångst av vild lax i de föreslagna terminalfiskeområdena är det viktigt att de avgränsas på bästa möjliga sätt. För att detta skall vara möjligt bör all tillgänglig information utnyttjas maximalt. Det innebär att märkningsdata, information om vildlaxens vandring m.m. måste sammanställas innan den slutliga utformningen av dessa områden kanske under hösten 1996.
• Planer bör sättas upp för genomförande av förstärkningsutsättningar i större omfattning än idag om de föreslagna fiskeregleringarna inte kommer till stånd eller åtgärderna inte har önskad effekt på beståndsstorleken. Planerna bör sättas upp redan 1996-1997 och de bör genomföras före år 2000 om beståndsstorleken inte ökar på avsett sätt. Ett grundläggande mål är att utsättningarna skall vara tillfälliga.
• Det bör undersökas om etablering av mål för mängd lekfisk (escapement) för enskilda vildlaxbestånd är ett lämpligt förvaltningsinstrument. Det gäller dels den teoretiska bakgrunden men också den praktiska utformningen, t.ex. mätning av hur målet uppnås samt konsekvenser för förvaltningen beroende på om målet uppnås eller inte.
• En till två svenska laxälvar i Östersjöområdet bör etableras som så kallade indexälvar där laxbestånden följs speciellt noggrannt under lång tid. Det innebär bland annat att återvandring, stirrproduktion och smoltutvandring följs årligen under en lång följd av år. I dessa älvar kan bland annat överlevnad under olika livsfaser studeras noggrant.
Göteborg: Fiskeriverket , 1996. , p. 93
laxfiske, Östersjön, genetik, reproduktion, vattendrag, M74-syndrom, bestånd, dödlighet