Swedish Agency for Marine and Water Management

Fisk och fiske i svenska kustvatten

Kustfiskeprojektet syftade till att öka kunskapen om fiskbestånd och fiske i svenska kustvatten. Projektet genomfördes i tre delar. Den första, som startade 1989 i Bottniska viken, följdes av undersökningar efter Egentliga Östersjöns kust samt slutligen en del, som täcker Öresund och Västkusten. Provfisken och enkätundersökningar av fisket genomfördes i ett antal områden, som representerar olika naturliga kustmiljöer. Vissa fördjupade studier gjordes dessutom av rekryteringsbiologin hos sik, ål och abborre.

Provfiskena ger främst information om bottenbundna arter. Två skilda samhällen kan identifieras i Östersjöns kustvatten: ett som domineras av stationära varmvattenarter och ett som består av migrerande kallvattenfiskar, huvudsakligen marina arter. Trots stora skillnader i breddgrad och salthalt är avvikelserna små om man jämför varmvattensamhällets artsammansättning mellan olika skärgårdsområden. Abborre och mört dominerar överallt i skyddade områden efter ostkusten, med varierande inslag av gers, björkna och andra sötvattensarter. Kallvattenarterna, som främst lever i mer exponerade områden, förändras mer när man går från nord till syd som en effektav främst salthalten. Hornsimpa och sik dominerar i norr, medan marina fiskar som torsk och skrubbskädda karaktäriserar bottenfisksamhället vid de sydligare kusterna.

Vid Västkusten finner man inte något välutvecklat varmvattensamhälle på grunt vatten. Här är inslaget av marina kallvattenfiskar stort även sommartid. Samhället förändras tydligt om man går från mer bräckta förhållanden i Öresund upptill Bohusläns marina miljö. Antalet arter ökar liksom den totala tätheten av fisk. Provfiskena visade hur viktiga västkustens grundområden är för många kommersiella arters rekrytering, t ex torskfiskar och plattfiskar. De långa tidsserierna antyder inte några negativa förändringar i rekrytering under de senaste årtiondena. Trots detta visar provfisket, i överensstämmelse med yrkesfiskarnas observationer, att tätheten av vuxen fisk för närvarande är mycket låg i kustzonen. Orsakerna till detta är inte utredda, men man kan inte utesluta överfiske som en bidragande faktor.

I Bottniska viken baseras yrkesfisket på främst lax, sik och siklöja. I Östersjöns skärgårdar får varmvattenarterna ökad betydelse, och här fiskas också ål i stor omfattning. Från Ålands hav och söderut har torsken normalt stor betydelse ävenför kustfisket, men under de år Kustfiskeprojektet pågick var torskbestånden så små att arten inte längre uppträdde kustnära. Piggvar tillkom då som viktig målart för fisket. Överallt i Östersjön spelar sill/strömming en viktig roll för kustfisket, t ex fisket under våren för surströmming i Bottenhavet. Vid Västkusten har två arter helt dominerande betydelse för fisket: havskräfta och ål (gulål).

Att närmare beskriva kustfisket med ledning av fiskeristatistiken visade sig vara i det närmaste omöjligt. Alltför stora osäkerhetsfaktorer påverkar uppskattningarna, och för många arter betyder det loggbokspliktiga fisket relativt lite i totalfångsterna. Enkätundersökningarna visade entydigt för samtliga områden, att fritidsfisket är betydande för arter som sik, abborre, gädda, gös, öring, ål och hummer. Statistikens tillförlitlighet på­verkas dessutom av att en del av yrkesfisket sker med stöd av enskild fiskerätt och alltså ej är skyldigt att föra loggbok. Att använda dagens statistik som underlag för resursförvaltning är alltså bara undantagsvis möjligt. Här krävs nya modeller om man önskar ett acceptabelt underlag för fiskets förvaltning. Den typ av enkätundersökningar som prövades i projektet skulle kunna vara en bra metod i en sådan framtida modell.

Kustfiskebefolkningens ekonomi

Hushållekonomin för nio olika kategorier småskaliga (<12 m båtar) kustfiskare i olika delar av Sverige jämfördes på basis av ca 1 000 familjers inkomstdeklarationer för 1997. De flesta hushållen är beroende av både näringsverksamhet och inkomst av tjänst. Fiske är den viktigaste näringsverksamheten, men inkomster från andra verksamheter som jord- och skogsbruk och turism är ofta viktiga och i detta material omöjliga att skilja från fiskets.

Inkomst av tjänst är avsevärt viktigare för hushållsekonomin än rörelseinkomsten. Den senare uppgår i genomsnitt till 58 000 kr och tjänstinkomsten till 119 000 kr. För den yngsta gruppen (<35 år) är emellertid i allmänhet näringsinkomsten störst. Jämför man olika regioner är den lägst i Bottniska viken, stiger mot söder och kulminerar på Västkusten.

Hushållets sammanräknade förvärvsinkomst ligger i genomsnitt på ca 180 000 kr. I detta begrepp inkluderas inkomsterna från både näring och tjänst. När inkomsten av näringsverksamhet är låg, kompenseras detta av en högre tjänsteinkomst. I motsats till näringsinkomsten uppvisar den sammanräknade förvärvsinkomsten inga tydliga geografiska skillnader. Den yngsta åldersgruppen (<35år) har i allmänhet en klart lägre förvärvsinkomst.

När det gäller inkomst från näringsverksamhet, är kvinnornas bidrag obetydligt. Inkomst av tjänst kommer däremot främst från kvinnorna, i genomsnitt dubbelt så mycket som från männen.

Kustfiskehushållets skatter och andra avgifter uppgår i genomsnitt till ca 65 000kr. De positiva transfereringarna (bidrag av olika slag) uppgår till ca 6 600 kr eller är i stort sett lika stora som fastighetsskatten. Hushållsinkomsten efter transfereringar är ca 120 000 kr, och spridningen är inte speciellt stor.

Data om fiskebåtar och fångster har använts i en företagsekonomisk analys. Den har koncentrerats på att beräkna kontantflödet, vilket definieras som totala intäkter minus totala kostnader men ej finansiella poster och avskrivningar. Kontantflödet per besättningsman ligger mellan 153 000 kr (ålfiske i Östersjön) och 109 000 kr (Västerhavet).

Kustfiskarnas hushållsekonomi har jämförts med liknande näringsidkares - jordbrukare och renägare. En slutsats är att likheterna mellan de tre näringarna är klart större än skillnaderna. Alla hushåll är mycket beroende av tjänsteinkomsterna. För kustfisket är det i huvudsak kvinnans tjänsteinkomster som är viktiga. I jordbruket är inkomsterna utanför företaget jämnare fördelade. Inkomsten från näringsverksamhet är klart lägst för ren­ägare och högst för kustfiskare.