Begreppet betalningsförmåga används vanligen för att beskriva ett företags förmåga att betala sina löpande kostnader och skulder, och för detta kan olika ekonomiska nyckeltal studeras. I den här studien är syftet att utveckla en metod för att mäta förändring av betalningsförmåga för att ge underlag för att bedöma orimliga kostnader enligt 4 kap 9 och 10 § vattenförvaltningsförordningen. Metoden är avsedd att tillämpas i analys av de sektorer som förväntas bära kostnaderna för de fysiska åtgärderna i de åtgärdsprogram som Vattenmyndigheterna beslutar under vattenförvaltningens arbetscykel var 6:e år.
Utvecklingen av bedömningsmetoden, som baseras på Simplermetoden, har skett efter samråd med berörda intressenter och myndigheter. Simplermetoden fångar på ett transparent sätt in ett företags, eller en hel sektors, ekonomiska position i sin helhet, under ett eller flera år och baseras på verkliga data. Metoden ger ett mått på företagets eller sektorns konkurrenskraft vilket kan visualiseras och användas i analys och jämförelse mellan sektorer. Vi bedömer därför att metoden är ett lämpligt sätt att analysera hur betalningsförmågan hos berörda sektorer påverkas av åtgärder i åtgärdsprogrammet. För att testa hur tillämpbar metoden är har vi analyserat ett scenario som baseras på den fördelning av kostnader för fysiska åtgärder som tagits fram av Vattenmyndigheterna i deras föreslag till reviderade åtgärdsprogram från 2015. Resultaten av analysen visar att betalningsförmågan hos sektorerna på en aggregerad nivå inte förändras på ett betydande sätt av åtgärdskostnaderna som ingår i scenarioanalysen. Dessa resultat ska dock tolkas med försiktighet. En viktig förutsättning för att kunna stärka analysresultaten är att detaljgraden och kvaliteten på de data som går in i metoden förbättras.