Tillsammans avsätter länsstyrelserna 5,6 årsarbetskrafter på den planerade tillsynen för verksamhetsområdet ”övrig vattenverksamhet”. Detta kan jämföras med 11,3 årsarbetskrafter för den händelsestyrda tillsynen (övrig vattenverksamhet) eller 24,9 årsarbetskrafter för anmälningsärenden enligt 11 kap 9 a § miljöbalken och rensningar enligt 11 kap 15 § miljöbalken.
Ovanstående betyder att om ett vattenkraftverk ska bli föremål för planerad tillsyn vart 5:e år behöver varje årsarbetskraft, totalt, tillsyna ca 70 vattenkraftverk per år. Om ytterligare tillsynsobjekt t.ex. ca 10 000 dammar, muddringar och grävningar, ett okänt antal vattenuttag samt uppföljande tillsyn av tillståndsprövade och anmälda vattenverksamheter adderas till ovanstående resonemang bedömer Havs- och vattenmyndigheten att resursen för den planerade tillsynen sannolikt begränsar möjligheten att nå miljömålet Levande sjöar och vattendrag. För att styra de begränsade resurserna till rätt områden behöver länsstyrelserna arbeta aktivt med behovsutredningar, tillsynsplaner och samarbeten mellan länsstyrelserna.
I årets uppföljning har antalet nyligen beslutade behovsutredningar ökat från 14 till 16 stycken. Även för tillsynsplanerna har antalet ökat från 14 till 16 stycken. Det är positivt att antalet länsstyrelser med beslutade behovsutredningar och tillsynsplaner ökar, men vi anser att samtliga länsstyrelser borde ha haft en tillsynsplan som var beslutad under 2013 eller 2014. Framtagandet av behovsutredning och tillsynsplan bör göras i tät samverkan med övriga sakområden (t.ex. vattenförvaltning, fiske, miljöövervakning, hotade arter, kulturmiljö) inom länsstyrelsen för att få en gemensam bild av behoven, hitta möjliga lösningar och kunna avgöra var tillsynen gör mest miljönytta.
Vi har i uppföljningen av tillsynen frågat vad de olika tillsynsärendena (övrig vattenverksamhet) har resulterat i för åtgärd från tillsynsmyndighetens sida. För den planerade tillsynen leder ca 23 % av ärendena till ett föreläggande om t.ex. återställande, underhåll, miljöåtgärd eller tillståndsprövning. Motsvarande siffra för den händelsestyrda tillsynen är 15 %. Havs- och vattenmyndigheten anser att antalet anmälningar om misstänkta miljöbrott, 81 stycken, är förvånande få sett till det totala antalet tillsynsärenden 1977 stycken. Det betyder att det i endast 4 % av tillsynsärendena finns anledning att misstänka ett miljöbrott. Möjligen kan en del av förklaringen ligga i att många tillsynsärenden berör frågeställningar mellan enskilda fastighetsägare samt avsaknaden av tillstånd eller mycket gamla tillstånd gör det svårt att bedöma om det finns misstanke om miljöbrott. I uppföljningen anges att det i 29 ärenden av totalt 1977 tillsynsärenden har beslutats om tillsynsavgift.
Havs- och vattenmyndigheten bedömer att det inte är troligt att övriga ärenden utgjordes av obefogade klagomål och att det, allra minst, borde ha tagits ut avgift i 345 ärenden (tillsynsärenden som resulterat i ett föreläggande om åtgärd). Havs- och vattenmyndigheten anser att länsstyrelserna behöver utveckla rutinerna för att besluta om avgift. Av redovisningen framgår att återkallande eller omprövning av tillstånd nästan inte alls förekommer. De omprövningar som har varit vanliga under 2014 är de som berör markavvattningsföretag. Möjligheten att återkalla tillstånd har inte utnyttjats särskilt flitigt inom vattenverksamhetsområdet, trots att det för myndigheter, inte innehåller samma ersättningsregler som vid en omprövning.
Göteborg: Havs- och vattenmyndigheten, 2015. , p. 23
länsstyrelse, behovsutredningar, tillsynsplan, tillsynsärende, samarbete, vattenkraftverk, miljöbrott