12 51 - 96 of 96
rss atomLink to result list
Permanent link
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Andreasson, Arne (Editor)
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Funegård, Peter (Editor)
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Bjerner, Karin (Editor)
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Hermansson, Annie (Editor)
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Management of Large Rivers to Secure Functions of  Coastal Ecosystems: Seminar organized by the Swedish Agency  for Marine and Water Management at  World Water Week 2015 in Stockholm2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Human activities upstream in rivers have negative environmental impact on coastal aquatic ecosystems of which millions of people in the developing world are dependent on for their livelihoods. Some of the main problems have been identified as hydropower development, sediment extraction and pollution with impacts on ecosystem functions and services. In order to address the environmental challenges it is important to identify critical flows in the source to sea continuum. The degradation of ecosystems in the continuum illustrates the lack of understanding of these flows that are connecting the systems. In addition the linkages in existing management systems on land, in the coastal zone and in the oceans, which are often handled separately, needs to be further understood. Hence it is crucial that existing management tools are developed into integrated management approaches, such as management based on a source to sea approach to address these linkages and to resolve the environmental challenges in aquatic ecosystems. The land-river-coasts linkages are also important in order to enable the realization of the implementation of several of the Global Goals for Sustainable Development. Availability of clean freshwater and protection of aquatic ecosystems will be two of the most important issues to improve living conditions for the poor riverine and coastal communities. Linking goal 6 and 14 and their targets and indicators is therefore essential to ensure livelihoods of poor communities that depend on the natural resources from the aquatic ecosystems. Furthermore, the implementation of the Global Goals for Sustainable  Development and targets will require concerted and coordinated actions at all levels and between all sectors. Active engagement of all stakeholders, effective dialogue, including poor communities, civil society and the private sector are also important conditions. The integration between the management systems of large rivers with their estuarine and coastal areas is a challenge and the future development will require new methodologies and innovative institutional arrangements. Hence, the application of a source to sea management approach is essential in order to secure a sustainable development.

  • Albertsson, Jan
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Umeå University, UmU.
    Uppföljning av naturtypen 1140 blottade ler- och sandbottnar i Bottenviken och Södra Östersjön: En pilotstudie2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    A survey of the Nature 2000 habitat Mudflats and sandflats not covered by seawater at low tide (habitat code 1140) has been done in two Swedish water districts: Southern Baltic Proper and Bothnian Bay together with an evaluation of the Swedish manual for monitoring this habitat. The project was executed summer-autumn 2014.  The investigation focused on the benthic fauna in these shallow waters. The faunal species composition, and amount of fauna differed greatly between districts. In total, 34 and 13 taxa was encountered in the Southern Baltic Proper and the Bothnian Bay respectively, while only two were common for both districts. The total abundance and biomass was considerably higher in the Southern Baltic Proper, and the variation between samples lower there, which resulted in some parameters displaying a good precision. In the Bothnian Bay, on the other hand, the precision was poor due to rather large inter-sample variation. Use of an alternative 0.5 mm sieve in the Bothnian Bay improved the situation somewhat, but probably not enough to motivate inclusion of this sieve into the monitoring procedure.   

    Some species listed as “typical” or “characteristic” for 1140 in the Swedish guidelines were encountered in the Sothern Baltic Proper. At least one was found rather frequently and associated with low variance and good precision. In this district, the amphipod Grandidierella japonica, a species new to Swedish waters was encountered. In the Bothnian Bay, no listed typical or characteristic species were encountered at all.  In the near future, the sampling zone within habitat 1140 need to be better defined in Swedish waters due to the lack of tide in the Baltic Sea. To delimit a zone that experiences a suitable frequency and duration of withdrawal of the sea water should be an important goal, to really be able to focus investigations onto faunal communities that really are characteristic of habitat 1140.  Altogether, the results indicate that the tested monitoring method may work relatively well in the Southern Baltic Proper, with a reasonable working effort, in term of achieving snapshot values with acceptable precision. For the Bothnian Bay however, a much larger sampling effort is needed to attain a similar quality, but it is questionable if this is worthwhile because of the lack of typical, and possibly other suitable, species there. Finally, the success of future follow-up surveys in this habitat is ultimately dependent on the random temporal variation of the fauna there, but this variation is unknown and not targeted in the present pilot-study.

  • Hammar, Jonatan
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Mattsson, Martin
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Möjliga klimatrefugier i Östersjön baserat på två olika scenarier: Kunskapsunderlag för havsplanering2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har i uppdrag att ta fram förslag på statliga havsplaner som ska visa den mest lämpliga användningen i olika havsområden. Planering är att ta fram en riktning för framtiden. Klimatförändringar är ett omfattande hot mot havets ekosystem, särskilt i Östersjön. Därför bör både förebyggande av och anpassning till klimatförändringarna återspeglas i havsplaneringen.

    Generellt framträder en trend där utbredningen för saltvattenberoende arter vandrar söderut medan arter beroende av kallt vatten vandrar norrut och ner i djupled. Den generella bilden av Östersjön baserat på de olika scenarierna visar på ett hav under snabb förändring och stora skillnader kommer att kunna ses i Östersjöns ekosystem framöver. Detta kommer att ske gradvis och troligen resultera i att Egentliga Östersjön sakta kommer att förlora stora delar av sin marina vegetation och möjligen övergå till mer sötvattenassocierade arter.

    Rapporten har identifierat ett flertal områden som potentiella klimatrefugier kopplat till specifika arter och som ett led i detta arbete bör utpekade områden följas upp av en grundlig inventering av respektive områden för att kontrollera att de framarbetade områdena fyller sin funktion som klimatrefug. De bör även utföras återkommande undersökningar inom varje klimatrefugium för att kontrollera att området upprätthåller sin funktion som klimatrefug.

    Det bör poängteras att denna analys är utförd på enstaka arter och faktorer och för att öka kvalitén på resultaten är det önskvärt med en utvidgad studie som tar hänsyn till fler arter och faktorer och även interaktionen mellan olika arter. En sådan utvidgad studie innebär ett omfattande arbete men bedöms vara av stor vikt för Östersjöns framtid.

  • Nilsson, Jessica (Editor)
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Snoeijs-Leijonmalm, Pauline (Editor)
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU.
    Havenhand, Jon (Editor)
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU.
    Nilsson, Per (Editor)
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU.
    Scientific considerations of  how Arctic Marine Protected Area (MPA) networks may reduce  negative effects of climate change and ocean acidification: Report from the Third Expert Workshop on Marine Protected Area networks in  the Arctic, organised by Sweden and Finland under the auspices of the PAME  working group of the Arctic Council in Helsinki, Finland, 21-22 September 20172017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Rapid environmental changes in the Arctic

    During the last two decades, the Arctic region has become an area of international strategic importance for states, businesses, NGOs and other stakeholders. The rapid environmental changes in the Arctic create new opportunities for different actors that may impact negatively on ecological and social values. Global climate change and ocean acidification change the habitats of the cold-adapted organisms living in the Arctic, with the risk of exterminating unique biodiversity. Human-induced emissions of greenhouse gases (primarily carbon dioxide, methane and nitrous oxide) affect the balance between energy entering and leaving the Earth’s system resulting in global warming, melting of sea-ice (which increases heat absorption by the Arctic Ocean), and associated climate change. Approximately 27 % of the carbon dioxide released to the atmosphere every year is absorbed by the oceans. This keeps the atmosphere from warming as much as it otherwise would, but creates ocean acidification. In the Arctic region climate change and ocean acidification take place 10-100 times faster than at any time in the last 65 million years.

    Intention of the workshop

    This third expert workshop on Marine Protected Area (MPA) networks in the Arctic, organised by Sweden and Finland, was held in Helsinki (Finland) and its outcome is a contribution to the ‘‘PAME MPA-network toolbox’’ project. An MPA, as defined by PAME, is ‘‘a clearly defined geographical space recognized, dedicated, and managed, through legal or other effective means, to achieve the long-term conservation of nature with associated ecosystem services and cultural values’. An MPA network is a collection of individual MPAs or reserves operating cooperatively and synergistically, at various spatial scales, and with a range of protection levels that are designed to meet objectives that a single reserve cannot achieve. During this third expert workshop the scientific basis of how MPA networks may reduce negative effects of climate change and ocean acidification in the Arctic region was discussed. Workshop participants were mainly scientists with expertise on Arctic marine ecosystems, climate change, ocean acidification and/or MPAs. The intention of the workshop was not to reach consensus and provide a fixed list of recommendations, but rather to summarize: (1) the best available knowledge that can already be applied to the planning of a pan-Arctic MPA network, and (2) the primary uncertainties and, hence, what necessary scientific knowledge is still lacking. As such, the six main outcomes from the workshop below contribute to the scientific basis for the potential of MPAs as a tool to meet the threats posed by climate change and ocean acidification to Arctic ecosystems and livelihoods.

    A paradigm shift for establishing MPAs is necessary

    Given the rapid environmental changes and unprecedented rate of loss of Arctic sea ice there is an urgency to protect habitats that are essential for ecosystem functioning and to link MPAs in an international network. Humanity has now the opportunity of a pro-active and precautionary approach vis-à-vis the largely intact, highly sensitive and unique cold-adapted Arctic marine ecosystems. The current paradigm for the creation of MPAs seems to be that a direct regional or local threat needs to be proven before an MPA can be designated. However, climate change and ocean acidification are global processes that operate across the whole Arctic, and therefore this paradigm should be shifted towards one that establishes MPA networks to protect what is valued and cherished before it is harmed. This calls for applying the precautionary principle and creating Arctic MPA networks that will support resilience of biodiversity and ecosystem services to climate change and ocean acidification. Scientists are aware that not all desired knowledge for planning such networks is available at this time. This includes uncertainty associated with projecting the consequences of climate change across the physical (e.g. climate models), ecological (e.g. species diversity, ecosystem processes) to the human domain (e.g. ecosystem services, human well-being). Uncertainty about the effects of climate change and ocean acidification grows when moving from physical processes to ecology and finally to human well-being. Nonetheless, general ecological principles and additional experience from other regions (e.g. Antarctica, Baltic Sea) provide sufficient basic understanding to start designing a robust pan-Arctic MPA network already now and to develop and implement the necessary connected management measures.

    Existing MPA criteria need to be adapted to Arctic conditions

    Creating an MPA network for the Arctic will require adaptation of established criteria to the unique, and rapidly changing, character of the region. For example, optimal MPA locations for some MPAs in the Arctic Ocean may not be stationary in space and time; e.g. high-biodiversity marginal ice zone (MIZ) ecosystems will become more dynamic in time and space, contracting in winter and expanding in summer, with climate change. In order to account for the migration of species with moving physico-chemical conditions (so-called ‘climate tracking’) creating dynamic MPAs along oceanographic and climatic gradients may be a feasible and effective approach. Such focus on ocean features, the integration of other effective area-based measures next to MPAs, as well as the systematic integration of traditional and local knowledge (TLK), will be essential in the process of designating MPA networks. In so doing, the vulnerability and status of Arctic ecosystems to cumulative drivers and pressures from not only regional and local scales (fishing, tourism, pollution, etc.) but also global scales (climate change and ocean acidification) should be monitored and reviewed on a regular basis.

    Arctic MPAs should be located in areas that are expected to become refugia

    Climate change and ocean acidificationdo not operate in isolation but combine with regional and local environmental stressors to affect Arctic species, habitats, and ecosystems. It is possible to lessen the total stress burden and increase the resilience of biodiversity to the impacts of climate change and ocean acidification by mitigating stresses from direct anthropogenic pressures, such as habitat destruction, fishing, shipping, discharges of hazardous substances, etc., through establishing MPA networks. This will not ‘solve’ the underlying problems of climate change and ocean acidification, which can only be done by reducing atmospheric greenhouse gas emissions, but it will ‘buy time’ during which the underlying problems are addressed globally.

    Additional stresses should be targeted

    A key aspect is how to identify the location of prospective MPAs within a network. Since the effects of climate change and ocean acidification are unevenly distributed across the Arctic Ocean, it would be recommended to protect habitats that will act as refugia for Arctic biodiversity. For example, protecting the areas north of Greenland, where summer sea ice is projected to be most long-lasting, or parts of the Arctic Ocean where the supply of organic matter through permafrost melt, glacier melt, higher precipitation and higher river runoff (with increasing coastal CO2 concentrations through microbial activity) will be lowest. The 18 Arctic large marine ecosystems (LMEs) reflect the marine ecosystem variability in the region, and should be used to draft plans for MPA networks to more effectively consider representativeness.

    The scientific knowledge basis must be improved

    The workshop highlighted the need for a dedicated group to compile relevant geophysical and biological data for the purpose of MPA network planning. These data should include the changing environment, ‘spatial adaptation planning’, biochemical gradients, and identification of areas of high and low impact of climate change and ocean acidification. There is a wealth of information available (both reviews and analyses of knowledge gaps from CAFF, AMAP and others), that can be used for MPA planning but this information is highly scattered and needs to be collated and made spatially explicit, when possible. While the planning for MPA networks can start already now, there remains a large need for monitoring and relevant scientific research. This would require not only improved scientific cooperation between countries but also truly integrated international monitoring and research to decrease fragmentation and duplication of research.

    Identification of research priorities

    Gaps in knowledge identified by the workshop participants mainly concern the winter season, the vulnerability and resilience of the Arctic marine ecosystems and the need to support sustainable development. With respect to climate change much more is known about species higher up in the food web (seabirds, marine mammals, some fish) than about species lower in food web. For ocean acidification, most of the experimental work has been done on lower trophic levels. Much uncertainty surrounds the fate of Arctic ecosystems in a future world and how to deal with uncertainties is an issue that should be addressed in scientific studies. For example, the disappearance of strongly ice-associated species in many places will likely lead to a state-change in the associated ecosystem, yet the timing and nature of that change is currently unpredictable. While the basic drivers of the Arctic shelf-sea ecosystems are quite well understood, there is a massive lack of information at all trophic levels for the Central Arctic Ocean  LME, i.e. the deep central basin, and key species are difficult to identify. Presently, this high-latitude ecosystem is ice-bound, but climate projections indicate that it will become ice-free during summer within decades; the projected spatial and temporal variability is however very large and is likely not predictable. It is not known if native species will be able to adapt to the very rapid rates of change. It is also not known if more southern species that may migrate into the new ice-free areas will be able to adapt to certain local conditions that are not likely to change, e.g. the low nutrient availability in the Central Arctic Ocean . While many coastal areas may become more productive as melting terrestrial ice and snow transports nutrients to the sea, the Central Arctic Ocean is expected to remain nutrient-poor since no new nutrients are projected to reach this remote area with climate change. Clear is that the ecosystems of the Arctic Ocean, and especially the Central Arctic Ocean, face critical changes, which will be large and unprecedented, and that there is an urgent need for food-web studies and ecosystem modelling to inform the establishment of marine protection regimes in the Arctic.

  • Forsman, Björn
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, SSPA.
    Forsman, Nelly
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, SSPA.
    Sjöfartsanalyser i havsplaneringen: Konsekvenser av möjlig omdirigering av fartygstrafik kring tre planerade vindbruksområden: Södra Skåne, Långgrund utanför Norrköping/Oxelösund och Campsgrund i Gävlebukten2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I sitt uppdrag att ta fram havsplaner identifierar Havs- och vattenmyndigheten (HaV) bl.a. ytor för; användningsområde sjöfart. I vissa fall måste dessa anpassas till andra identifierade användningsområden, såsom exempelvis energiproduktion och planerade vindbruksprojekt. På uppdrag av HaV har SSPA analyserat möjliga omdirigeringsalternativ för sjöfarten kring tre olika planerade vindbruksområden genom att jämföra dagens sjötrafik och konsekvenserna av olika omdirigeringsalternativ vad avser bränsleförbrukning och -kostnader, tidsåtgång, avgasemissioner samt olycksrisker. 

    AIS-registreringar från 2016 och kompletterande fartygsdata används för att beräkna fartygens framdrivningsmotstånd, effektbehov samt bränsleförbrukning. Inverkan av vattendjupet på framdrivningsmotståndet beaktas särskilt och detaljerade djupdata hämtas från EMODnet. Bedömning av om och hur omdirigeringarna påverkar grundstötnings-  och kollisionsrisker görs med ledning av resultat framtagna med beräkningsprogrammet IWRAP Mk2. De tre analyserade områdena omfattar: 

    Södra Skåne – För trafikflödet med ca 16 000 fartygspassager per år mellan Falsterborev och Bornholmsgattet utreds omdirigering till en något sydligare rutt. Härigenom ökas avståndet till ett planerat vindkraftsområde söder om Trelleborg.  

    Långgrund utanför Norrköping/Oxelösund – Ca 850 fartyg per år passerar idag på olika rutter genom ett planerat vindkraftsområde och omdirigering till ett stråk söder om vindkraftsområdet utreds. 

    Gävlebukten – Ett vindkraftsområde utreds vid Campsgrund och omdirigeringsförslaget innebär att ca 1 400 fartygspassager samlas till ett stråk norr om grundet. För södra Skåne visar konsekvensberäkningarna för omdirigeringen på en mycket liten förbrukningsökning; ca 0,13 % och en förlängd passagetid av endast ca 1 minut. Grundstötningssannolikheten ökar inte nämnvärt av omdirigering jämfört med nuläget. Beräkningarna indikerar en liten ökning av kollisioner vid omkörningar men i praktiken bedöms ändå en föreslagen ny TSS bidra till ökad säkerhet och minskad kollisionsrisk för omdirigeringsalternativet.  För Långrund innebär omdirigeringen att ett fåtal fartyg får upptill 45 % längre distans, men totalt ökar förbrukningen med 13 % för trafik som berörs av omdirigeringen. Grundstötningsriskerna påverkas inte av omdirigeringen men IWRAP-beräkningarna indikerar en liten ökning av kollisionsrisker. Beräknad ökning kan delvis förklaras av förlängd distans. Nuvarande lokalisering av ankringsplats B innebär att omdirigerat trafikflöde kan komma att passera nära ankarliggare och omlokalisering bör övervägas. För Gävle innebär omdirigeringen förlängd distans av ca 1,3 nm, men medför ändå en minskning av den totala bränsleförbrukningen av ca 3,1 %, till följd av minskad inverkan av grunt vatten. Ökade marginaler till Campsgrund och grunda kustområden medför något mindre grundstötningsrisker, men beräkningarna indikerar något ökade kollisionsrisker genom att flera trafikflöden samlas. Farledsutrymmet kring det omdirigerade trafikflödet bedöms dock var tillräckligt för att säkerställa god kollisionssäkerhet.

  • Vinterstare, Jerker
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Lund University.
    Åtgärdsprogram för mal: (Siluris glanis)2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This action program aims to improve the status of the European catfish (Siluris glanis) in Sweden. It is an indicative, but not legally binding, action program.   

    The European catfish migrated to Swedish lake and river environments during the Ancylus lake period, an era when the temperature was higher than today. The species is the largest freshwater fish in Sweden with a record measuring 3.6 meters standard length and an estimated weight of about 180 kg. It is considered to be nocturnal and an opportunistic predator eating both fish and other freshwater organisms, such as amphibians, birds, crayfishes, insects, worms and molluscs. The species require relatively high water temperatures to spawn, which means it is not reproducing every year in Swedish waters.   

    The European catfish is listed as Vulnerable (VU) on the Swedish red list. Four natural populations exist, all located in the southeast of Sweden, in the water systems Nyköpingsån (lake Båven), Emån, the upper part of Helge å and the lower part of Helge å. Additional records are known from a few other lakes, all results of illegal releases.   

    The main reason for the decline is destruction of suitable habitat, such as large lowland rivers with a natural river environment. These habitats have been severely affected by human interference from the 19th century onwards, such as drainage of wetlands, water regulation, diversion of water, and physical impact on shore and bottom habitats.   

    Genetic studies show that the populations in Sweden are genetically unique, but have low genetic variation indicating that the number of spawning individual is low, possibly due to lack of suitable spawning habitats.  The European catfish is protected from fishing in Sweden. Other important measures is to make suitable habitats available by review and adjustments of legislation and water regulations in force. Also to improve the biotopes, for example promote the access to suitable spawning habitats and experiments with artificial nests. In addition, there is a great focus on an improved knowledge base and dissemination of information.  

    The cost for the conservation measures, to be funded from Swedish Agency for Marine and Water Management allocation for action plans is estimated at 580 000 € during the period 2017-2021.

  • Sundström, Fredrik
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Uppsala University.
    AquAdvantagelax: Första genetiskt modifierade djuret att säljas för humankonsumtion2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This year is a landmark in biotechnology history as the first genetically modified animal was sold for human consumption following more than 20 years of assessment by regulatory authorities. The growth-enhanced AquAdvantage® salmon was created in the early 1990s in Canada from which strains were developed by the company AquaBounty Technologies. Commercial application of this technology in land-based aquaculture has occurred in Panama followed by AquAdvantage® salmon being sold in the retail market in Canada. The fish are similar to a domesticated Atlantic salmon but possesses additional genetic material to further enhance growth rates, then are made allfemale and treated to induce sterility in most individuals. Published scientific data is limited on these particular fish, so this report builds mainly upon the documents released by Fisheries and Oceans Canada in 2013 and the US Food and Drug Administration in 2015 as part of their regulatory assessments under the Canadian Environmental Protection Act, and New Animal Drug and Environmental Assessments, respectively. Based on these documents, it seems reasonable to conclude that AquAdvantage® salmon are safe to consume and will pose little threat to the natural ecosystem if reared under the contained land-based aquaculture conditions stated in the documents.  AquAdvantage® salmon provides some potential to revolutionize the field of aquaculture, but its future is contingent upon many factors including strain performance in aquaculture relative to conventional domesticated strains which will affect scale of use, consumer attitudes, developments within fish feed production, and society’s view on ecological issues associated with farmed fish escaping into the wild.

  • Klein, Thomas
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Ingvander, Susanne
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, The Swedish Civil Contingencies Agency (MSB).
    Johansson, Anna Maria
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish Environmental Protection Agency.
    Boberg, Göran
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish National Space Agency.
    Lovén, Björn
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, Swedish National Space Agency.
    Öppna data från Copernicus: Möjligheter för klimatanpassningen2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The European Earth Observation initiative Copernicus is a world-leading userdriven programme for the collection and dissemination of data on the Earth's environment, climate and security (Copernicus 2017). Data collection is largely carried out using satellites. Copernicus data are processed and provided freely and openly. This data policy also includes data delivered in the form of useradapted services. Copernicus currently has six thematic services that meet data and information needs in the areas of climate, marine, land and freshwater, atmosphere, emergency management and security. The services can be adapted to local and regional needs. One important area of use of Copernicus data is climate change adaptation. Copernicus has a long-term planning horizon. This is a prerequisite for the reliable detection and assessment of environmental changes, which then can underpin informed decisions. In order to create societal benefits, the programme's data and services need to be widely used. This report helps users in the field of climate change adaptation discover Copernicus and provides some concrete examples of how the programme can support Swedish work on climate change adaptation.

    Sweden is covered several times a week by satellites that observe the marine, terrestrial and atmospheric environment. The European space organizations ESA and EUMETSAT have the mandate of the European Commission to collect, store and provide satellite data from Copernicus as a basis for a wide range of applications, research and data-driven innovation. All data on Swedish territory are transferred automatically from ESA to the Swedish platform Swea, run by the Swedish National Space Board (Swedish National Space Board 2017). Swea is a satellite data portal containing a web interface and an open application programming interface (API). It is possible to search for and download data from Sentinel satellites (Sentinel 1-3) and the US Landsat satellites free of charge. Data in Swea are geo-corrected according to Swedish reference systems, elevation models and map projections, facilitating use and processing of satellite images in various geographic information systems and image processing programs applied by Swedish users.

    The European Commission is also preparing its own central data infrastructure – Copernicus Data and Information Access Services (DIAS). DIAS will ensure fast and secure access to data as well as access to computational capacity to process large amounts of data.

    Satellite images from Copernicus provide comprehensive and continuous information about the state of the environment, infrastructure and urban areas. This makes it possible to detect and follow long-term trends and changes in terrestrial or aquatic environments. An example of this is the large forest fire in Västmanland in 2014 when the Swedish Civil Contingencies Agency (MSB) took advantage of the Copernicus Emergency Management Service to get tailormade scenarios and interpretations on the fire area. Another example is drought where satellite images can identify changes in vegetation, but also in areas that dry out due to changes in water levels. Copernicus also provides information about water properties such as temperature, algal blooms, chlorophyll, suspended matter and humus which can support the assessment of water quality.

    The national land cover data project (NMD) coordinated by the Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) aims at creating and managing information about the landscape and how it changes (Swedish EPA 2017a). Data from this project will be nationwide, updated every five years and hence be comparable. NMD will support climate change adaptation in various societal sectors on issues such as nature protection and conservation, urban environments and fire risks.

    Several Copernicus thematic services provide data and information of relevance to climate change adaptation. The Copernicus Land Monitoring Service hosts, among other, data on European land cover as well as high-resolution data on permanent water bodies, wetlands, forests and impervious surfaces. Main application areas for the Copernicus Marine Environmental Monitoring Service are maritime safety, observation of coastal and marine environments, planning support, marine resources and support to weather prediction, seasonal forecasts and climate observations. The Copernicus Atmosphere Monitoring Service offers daily and delayed-mode computations of atmospheric composition, air quality and atmospheric pollen contents. The combination of heat waves and poor air quality can cause major health problems, especially in urban environments. The Copernicus Emergency Management Service uses satellite images as its main data source and has worldwide coverage. In the event of a crisis, MSB can activate the service. The Emergency Management Service is an important tool for climate change adaptation and has been used by Sweden in response to storms, fires and floods.

    The Copernicus Climate Change Service uses environment and climate observations from satellite and in-situ measurements combined with models of the Earth's atmosphere, sea, land, freshwater and ice. The Copernicus Climate Change Service will support work on climate change mitigation and in particular climate change adaptation in many sectors, including water management, coastal planning, agriculture and forestry, transport, energy, health, nature and ecosystems, infrastructure, risk reduction and disasters.

    The EU Earth Observation programme Copernicus thus offers a rapidly expanding amount of data that can support climate change adaptation in many ways and in many areas. This report provides a brief and easy-to-understand overview of Copernicus and illustrates the use of Copernicus in climate change adaptation by some simple examples. The amount of Copernicus data in support of climate change adaptation will increase further. At the same time, access to and handling of Copernicus data will improve. This will in turn improve the opportunities for the use of Copernicus in climate change adaptation. However, in order to achieve a more widespread use of Copernicus data there is a need for complementary efforts on knowledge building, communication and good examples that focus on the specific needs and challenges encountered by climate change adaptation users. There is also a need for skills development so that today's users, from government to research and business, easily can benefit from Copernicus data and services.

  • Sandström, Alfred
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Harr i Bottniska viken: en kunskapssammanställning2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Coastal populations of European grayling (Thymallus thymallus, L.) are unique to the Bothnian Bay. There are two main population types, one that spawns in the sea and spend the entire life-cycle in brackish water. The other form is anadromous, spawns and recruits in rivers that drain into the sea. The main distribution area at present is in the Swedish northern coastal areas in the Gulf of Bothnia in the counties of Västerbotten and Norrbotten.   

    There are many critical knowledge gaps as concerns coastal grayling populations. There is, nevertheless, a general consensus that the coastal populations have declined markedly over the last 100 years, particularly in Swedish areas south of the Northern Quark and along the Finnish coast. The main knowledge gaps that need to be mitigated have been identified and listed:  

    • grayling population structure

    • ecology and life-history traits

    • influence of fisheries

    • methods for assessing the status of coastal grayling populations

    • distribution and characteristics of grayling essential habitats

    • development of targeted restoration efforts in grayling rivers adapted to the specific needs of grayling  

    The text summarises the available literature on coastal grayling. It also gives examples of methods that can be used for improving the knowledge of coastal grayling, its habitats and the current management of the stocks.

  • Tano, Stina
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Forsman, Björn
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, SSPA.
    Balosch, Alexandra
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, SSPA.
    Andersson, Axel
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, SSPA.
    Sjötrafikbelastning på Salvorev, norr om Gotland2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    AquaBiota Water Research och SSPA har, genomfört en utredning som syftar till att utreda de prognosticerade trafikförändringarna i Salvorevsområdet, samt sjöfartens konsekvenser för naturvärdena vid Salvorev, norr om Gotland.

    Utredningen avser specifikt de förändringar som förväntas då rutten mellan Hoburgs bank och Gotland inte längre används. Utredningen innefattar en beskrivning av nuvarande fartygstrafik i området samt en bedömning av hur sjöfarten över Salvorev skulle öka om fartyg framöver omdirigeras från rutten vid Hoburgs bank till leden väster om Gotland. Därtill görs en kvalitativ konsekvensbedömning med iakttagande av hur sjöfartens trafikmönster påverkar Natura 2000-områden, skyddsvärda habitat samt för området viktiga arter som alfågel och gråsäl.

    Resultaten visar att dagens sjötrafik vid Salvorev utgörs av ca 2 100 årliga passager, vilka domineras av passager inom den dubbelriktade farledskorridoren Two-way Route Salvorev, vilken även korsas av linjetrafik mellan Nynäshamn och Ventspils, Lettland. Det finns indikationer på att nuvarande trafik kan påverka naturvärdena i området negativt, men det är svårt att fastslå i vilken omfattning. Den förhöjda risken för oljeutsläpp i området illustrerar en ökad riskbild för känsliga naturvärden såsom övervintringsområden för alfågel, fartygspassager kan störa sjöfågel, och undervattensbuller kan till exempel ge negativa effekter på ung fisk.  

    Vid en omdirigering kan stora delar av den fartygstrafik som i dagsläget trafikerar rutten sydost om Gotland komma att adderas till den redan existerande trafiken vid Salvorev. Detta innebär en mycket omfattande ökning i antalet passager (16 000 årliga passager), en ökning av antalet fartyg med större djupgående, samt en möjlig ökning av fartygens medelhastighet i området. Sannolikheten för grundstötnings- och kollisionsolyckor antas öka med ökad passagefrekvens och ökad trafik med lastade oljetankfartyg medför risker för stora utsläpp med allvarliga miljökonsekvenser. Detta utgör också den huvudsakligt ökade risken för naturvärdena i området, då flertalet arter och biotoper bedöms som sårbara för oljeutsläpp. Särskilt för sjöfågel, som även kan komma att påverkas negativt av störningar uppkomna av det ökade antalet fartygspassager, bedöms detta utgöra en betydligt ökad risk för områdets naturvärden i jämförelse med dagens trafikläge. 

    Vattendjupet är ungefär samma vid passagen förbi Salvorev som mellan Gotland och Hoburgs bank, men den anvisade dubbelriktade farledszonen är bara omkring hälften så bred som passagen vid Hoburg. Den förtätade trafikbild som kan uppstå vid Salvorev kompliceras även av det idag diagonalt korsande stråket med trafik mellan Nynäshamn och Ventspils. Om de beskrivna omdirigeringsåtgärderna ska genomföras, rekommenderas därför att sjösäkerhetsmässiga frågor om bredden på farledszonen vid Salvorev och eventuella behov av förändrade routing-åtgärder utredas närmare.

  • Tano, Stina
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Forsman, Björn
    Balosch, Alexandra
    Andersson, Axel
    Sjöfartens rumsliga behov och miljöpåverkan i Kattegatt: fördjupat underlag för svensk havsplanering2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    AquaBiota Water Research och SSPA genomfört en utredning med syfte att ge underlag till Havs- och vattenmyndighetens havsplaneringsuppdrag. Det i myndighetens planskiss föreslagna, förhållandevis rumsligt breda, användningsområdet för sjöfart i Kattegatt utvärderas utifrån både sjöfartens behov och utifrån naturhänsyn. 

    Utredningen analyserar den nuvarande trafiksituationen i avseende på fartygstrafikens karaktär och jämför denna med den förväntade fartygstrafiken efter genomförandet av föreslagna ruttsystemen i Kattegatt. De nya ruttsystemen syftar till ökad sjösäkerhet, viket uppnås genom att trafiken till/från Öresund respektive Stora Bält separeras genom att Öresundstrafiken hänvisas till en ny rutt närmare svenska kusten och genom att nord- och sydgående trafikflöden separeras i respektive led. Distansen i den nya rutten för trafik mot Öresund skiljer endast lite mot den idag nyttjade, men väntas ändå medföra en viss minskning av bränsleförbrukningen för denna trafik.

    Rapporten beskriver också de kartlagda naturvärdena i Kattegatt, med fokus på de värdefulla Natura 2000-områden som ligger inom eller i nära anslutning till farleder, trafiksepareringszoner och . Sjöfartens potentiella påverkan på naturmiljöerna inom de berörda områdena identifieras, och de påverkansfaktorer som bedöms vara relevanta diskuteras.

    Resultaten indikerar att bredden som anges för  i havsplanen i huvudsak bedöms vara väl dimensionerad och lokaliserad ursjösäkerhetssynpunkt, liksom ifråga om sjötrafikintressen. Justeringar rekommenderas dock för att anpassa området till de bredder och lokaliseringar som definieras av föreslagna nya trafiksepareringar, djupvattenleder och rekommenderade rutter. Föreslagna nya ruttsystem bedöms bidra till ökad sjösäkerhet och trafikbilden bedöms bli mer samlad med mindre trafik utanför farledsstråken. De farledsytor som definieras av de nya ruttsystemen bedöms därför också vara lämpliga för dimensionering av bredden på

    Eftersom flertalet marina naturvärden i området bedöms vara mycket sårbara och svårsanerade vid oljeutsläpp, anses en ökad sjösäkerhet vara viktig även ur naturvårdshänseende. Då det finns indikationer på att sjöfart kan påverka tumlare, och även andra organismer i havsområdet, är det eftersträvansvärt att bredden på  inte överstiger den bredd som krävs för en bibehållen sjösäkerhet. I övrigt rekommenderas att utreda möjligheterna att minska buller från sjöfarten i områden som anses särskilt känsliga för bullerpåverkan, och att följa upp värdefulla områden som tidigare inventerats i Kattegatt för att kunna utvärdera konsekvenserna av den förändrade fartygstrafikens påverkan. Utöver detta skulle en mer ingående analys behövas för att fastslå om de nya rutterna riskerar att leda till bottenpåverkan, och det är även av intresse att utvärdera om trålfiske inom de aktuella rutterna kan utgöra en risk för sjösäkerheten.

  • Havenhand, Jon
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, Sven Lovén Centre for Marine Sciences.
    Dahlgren, Thomas
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, Sven Lovén Centre for Marine Sciences.
    Havsplanering med hänsyn till klimatförändringar: An Assessment of the Theoretical Basis, and Practical Options, for Incorporating the Effects of Projected Climate Change in Marine Spatial Planning of Swedish Waters2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Global climate change is causing widespread shifts in species distributions, community composition, and ecosystem services (Pereira et al., 2010, Pereira et al., 2012). In the oceans, warming is shifting species distributions toward cooler waters (Molinos et al., 2016, Pinsky et al., 2013) and stressing sessile species in-situ (e.g. coral bleaching (Donner et al., 2017), while acidification is already impacting some cold-water species (Manno et al., 2017) and threatening many other species and ecosystems (Pecl et al., 2017, Sunday et al., 2017). Patterns of climate change at regional scales are far less well understood, not least because global climate signals interact with regional processes to produce more complex patterns. Nonetheless, there are many relevant data and regional climate models for Scandinavia that have addressed these issues. Recent analysis shows that over the last 150 years or so the Baltic1 has warmed by 1-2 degrees (Meier et al., 2014), and there have been marked shifts in the seasonality of Baltic waters, with earlier onset (and longer periods) of warm temperatures over the last 4 decades (Kahru et al., 2016). Results from a comprehensive suite of projections from regional atmosphere:ocean models (Meier et al., 2012a, Meier, 2015, SMHI, 2017) show even greater future change, with average additional warming by 2-4°C average additional freshening by up to 2 salinity units, and average decrease in deep oxygen concentrations by 0.5-4 mg O2.ml-1 by the end of this century (Meier et al., 2012c, Neumann, 2010, Vuorinen et al., 2015). These models also project that changes will be highly heterogeneous over scales of 10’s to 100’s of kilometers. Model projections indicate with a relatively high degree of certainty that 5080% of winter sea ice in the northern Baltic will be lost by the end of the century (Andersson et al., 2015).  These shifts in seasonality and climate are already having effects on some species in Swedish coastal waters (Appelqvist et al., 2015, Appelqvist & Havenhand, 2016), and are projected to have even greater impacts in the coming decades (Meier et al., 2012b). Notable among these projections are freshening-driven shifts in the range boundaries of key species such as eelgrass, blue mussels, and cod (Vuorinen et al., 2015; and see Fig 1), substantial ice-loss driven reductions in populations of ringed seal (Sundqvist et al., 2012), and combinations of changing ice-cover, salinity, and temperature leading to range-shifts of key crustacean species (Leidenberger et al., 2015). Although the literature on climate-change effects in Swedish coastal waters is still relatively small, it is clear that climate change is already having effects on Swedish marine species, and that projections indicate greater effects in coming decades [with the caveat that there is likely a strong reporting bias toward significant effects: studies that found small, or no, effects of projected climate on species distributions in Swedish coastal waters (e.g. Laugen et al., 2015) are less frequently reported]. In addition to direct effects on individual species, climate change also has indirect – and potentially cascading – effects on interacting species in the ecosystem, which for the Baltic may be substantial (Vuorinen et al., 2015). Thus, the likelihood of substantive shifts in marine ecosystem composition and diversity throughout Swedish coastal waters is high (Elliott et al., 2015, Niiranen et al., 2013).  These likely shifts in ecosystem composition and diversity are critical because many marine protected areas are established to protect key species, and because ecosystem functioning and resilience to climate change are strongly related to biodiversity (Gamfeldt et al., 2015, Lefcheck et al., 2015). Loss of biodiversity has been shown to reduce ecosystem functioning, leading to loss of productivity, resource collapse, and greater sensitivity to disturbance (Cardinale et al., 2012, Worm et al., 2006). Thus, in a broad sense, biodiversity confers resilience on ecological communities (Campbell et al., 2011) and is therefore also critical to the long-term sustainability of ecosystem services in the face of environmental change (Loreau & Mazancourt, 2013).

  • Svensson, Mats
    et al.
    Mathiasson, Tove
    Löfmarck, Anna
    Kuflu, Miriam
    En ekonomisk analys av sektorer som är beroende av havet: Underlag till inledande bedömning 2018 inom havsmiljöförordningen2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Som en del i den inledande bedömningen enligt havsmiljödirektivet önskar Havs- och vattenmyndigheten kartlägga ekonomin inom verksamheter som påverkar samt blir påverkade av havsmiljön.  Utgångspunkten är sjöfart, fiske, marin turism och rekreation, havsbaserad energi samt landaktiviteter med belastning på hav inom industri samt areell näring. Data för verksamheter har preciserats inom en viss zon runt Sveriges kustlinje. Syftet med studien är att belysa sektorernas ekonomiska situation.   Den företagsekonomiska analysen genomförs med hjälp av Simpler (se metod nedan). Dels för att visa värdet av de maritima näringarna i form av förädlingsvärde och sysselsättning och dels för att analysera sektorernas långsiktiga lönsamhet (ekonomiska konkurrenskraft).

  • Ivarsson, Mats
    et al.
    Anthesis Enveco AB.
    Scharin, Henrik
    Anthesis Enveco AB.
    Wallentin, Erik
    Anthesis Enveco AB.
    Social analys med inriktning mot hälso- och sysselsättningseffekter av att uppnå god miljöstatus samt analys av befintliga styrmedel inom den maritima sektorn: Underlag till inledande bedömning 2018 inom havsmiljöförordningen2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapporten innehåller en social analys med inriktning mot hälso- och sysselsättningseffekter av att uppnå God miljöstatus (GES) i de svenska havsområdena, samt en analys av befintliga styrmedel inom den maritima sektorn. Syftet med rapporten är att fungera som underlag i Havs- och vattenmyndighetens arbete med att revidera den inledande bedömningen av miljötillståndet i de svenska havsområdena (HaV 2012a), ett arbete som markerar starten för den andra förvaltningscykeln i genomförandet av havsmiljödirektivet i Sverige.   

    Rapportens struktur 

    Innehållet i rapporten är uppdelat i tre huvuddelar:  

    • en sektorsanalys,  
    • en sammanställning av befintliga styrmedel med betydelse för havsmiljödirektivet, samt  
    • en analys över deras effektivitet när det gäller att uppnå GES.

    Sektorsanalys I sektorsanalysen görs en genomgång av varje aktivitet inom den maritima sektorn utifrån följande frågeställningar:   

    • Vilka miljöbelastningar aktiviteten ger upphov till.  
    • Hur varje aktivitet inom den maritima sektorn påverkar möjligheten att uppnå GES genom sina miljöbelastningar. Sambandet mellan belastningarna från respektive sektor och GES görs genom en kartläggning av de, belastnings- och påverkansdeskriptorer och slutligen tillståndsdeskriptorer som berörs. De kompletta sambanden redovisas i tabellform appendix 2.  
    • Vilka styrmedel som omgärdar aktiviteten.  I anslutning till varje sektor ges en hänvisning till sammanställningen av relevanta styrmedel i kapitel 3.   
    • Vilka sysselsättningseffekter som kan förutses inom sektorn till följd av GES-uppfyllelse. Det statistiska underlag som ligger till grund för diskussionerna om potentiella sysselsättningseffekter av att uppnå GES återfinns i appendix 1.  
    • Vilka effekter inom den aktuella sektorn som kan förväntas vid GES uppfyllelse till följd av beroenden/påverkan på marina ekosystemtjänster.   7  
    • Vilka hälsoeffekter som kan förutses till följd av GES-uppfyllelse. Hälsoeffekterna av att uppnå GES beskrivs i ett separat stycke.


    Den andra delen av rapporten innehåller en sammanställning av de styrmedel som idag omgärdar den maritima sektorn. Sammanställningen är indelad efter de fyra övergripande belastningstyperna:  

    • fysisk påverkan,  
    • påverkan på hydrologin,  
    • föroreningar, och  
    • biologisk störning.   

    Inom respektive belastningstyp särredovisas styrmedel som kan kopplas till respektive maritim aktivitet. För varje enskilt styrmedel anges också om det rör sig om internationell (I), regional (R), eller nationell (N) lagstiftning, och hur den i är införd i svensk lagstiftning.    

    Styrmedlens effektivitet med avseende på GES

    I den tredje delen av rapporten görs en bedömning av effektiviteten hos de befintliga styrmedlen när det gäller påverkan på miljötillståndet och normuppfyllelse. Även detta kapitel är indelat efter de huvudsakliga belastningstyperna och beaktar de trender för den framtida utvecklingen av den maritima sektorn som presenterats av bl.a. världsnaturfonden.       


    Sambandet mellan belastningar från den maritima sektorn och miljötillståndet  Från genomgången av den maritima sektorn framträder ett antal samband när det gäller kopplingen mellan miljöbelastningar och aktiviteter med betydelse för GES i de svenska havsområdena. Resultaten är endast kvalitativa då de bygger på kedjan mellan sektorns miljöbelastning och miljötillståndet via tillgängliga belastnings- och tillståndsdeskriptorer. Intensiteten i individuella belastningar eller den geografiska skala som de verkar på har inte kunnat beaktas i studien. Slutsatserna är:     

    Den belastningstyp med i särklass starkast koppling till GES är Föroreningar som berör ca 72% av det totala antalet berörda deskriptorer. Inom belastningstypen ryms: 

    1) tillförsel av näringsämnen och organiskt material, 

    2) farliga ämnen, 

    3) marint skräp, 

    4) buller, och 

    5) annan energi.

    De aktiviteter som står för den största andelen av berörda deskriptorer, och därmed också kumulativa effekter, inom belastningstypen Föroreningar är: 

    1) Marint fiske

    2) Landaktiviteter med belastning på hav, och 

    3) Marint vattenbruk.  Förstärkta eller nya styrmedel med fokus på dessa tre sektorer, och med inriktning mot belastningarna inom Föroreningar, bör därmed vara effektiva när det gäller att förbättra möjligheten att uppnå GES.  

    Den belastningstyp med näst starkast koppling till GES är Biologisk störning som berör ca 15% av det totala antalet berörda deskriptorer. Inom belastningstypen ryms: 

    1) Marint fiske, 

    2) Marint vattenbruk, och

    3) Sjöfart  

    På samma sätt som ovan kan man dra slutsatsen att förstärkta eller nya styrmedel med fokus på dessa tre sektorer, och med inriktning mot belastningen Biologisk störning, bör vara ett effektivt sätt att förbättra möjligheten att uppnå GES.   

    Sysselsättningseffekter som kan förutses till följd av GESuppfyllelse

    • Generellt kan vi dra slutsatsen att effekter på sysselsättningen till följd av GES-uppfyllelse tenderar att vara begränsade i ett nationellt perspektiv. Detta beror både på att sektorn som sådan sysselsätter en relativt begränsad andel av arbetsmarknaden men också på att eventuella positiva effekter i en sektor tenderar att neutraliseras av flöden från någon annan sektor. Dock kan effekterna på lokala, och sektorsspecifika, arbetsmarknader vara intressanta och nedan dras några generella slutsatser om sådana.  
    • De sektorer vars sysselsättning anses ha ett stort och direkt samband med miljötillståndet är marint fiske, marint vattenbruk och marin turism och rekreation. Av dessa är både marint fiske och marint vattenbruk små till omfattningen medan marin turism och rekreation redan idag är en stor sektor som dessutom väntas kunna växa betydligt. 
    • Det finns inget empiriskt stöd för att miljöpolitik påverkar den totala sysselsättningen i ett land. Den kan däremot påverka fördelningen av arbetskraften inom olika sektorer, det vill säga vad arbetskraften är sysselsatt med.  

    Effekter inom den maritima sektorn vid GES uppfyllelse till följd av beroenden/påverkan på marina ekosystemtjänster.

    • Det går inte, med underlag i det arbete som görs i denna rapport, att avgöra vilka ekosystemtjänster som i störst utsträckning påverkas av GES-uppfyllelse. Dock kan vissa generella slutsatser om hur sektorerna påverkas dras.  
    • Gemensamt för de sektorer som väntas ha betydande sysselsättningseffekter, som beskrivs ovan, är att de både är direkt beroende av ekosystemtjänster samt belastar dessa. Exempelvis är fisket beroende av ekosystemtjänsten livsmedelsproduktion men belastar bland annat reglering av övergödning och giftiga ämnen.  
    • Detta skiljer sig från exempelvis sjöfarten och landbaserade aktiviteter som båda belastar ekosystemtjänster kraftigt men som bara i liten utsträckning är beroende av dem för sin produktion. 

    Hälsoeffekter som kan förutses till följd av GES-uppfyllelse

    • De hälsoeffekter som kan uppstå till följd av att GES uppnås analyseras genom att studera vilka belastningar respektive sektor ger upphov till och hur dessa kan kopplas till mänsklig hälsa.  
    • De allvarligaste problemen antas vara de som kopplas till algblomningar, tillförsel av farliga ämnen samt försämrad folkhälsa till följd av försämrade möjligheter till rekreation.  
    • Effekterna av att exempelvis mikroplaster bryts ner och anrikas i näringskedjan är idag inte kända men är potentiellt stora med cancer, hormonpåverkan och nervskador som möjliga effekter.  
    • Sjöfarten och det marina fisket anses vara bland de sektorer som bidrar till störst effekt i form av spridning av skräp och farliga ämnen medan landbaserade aktiviteter står för majoriteten av näringsläckage som leder till algblomningar.   

    Styrmedlens effektivitet med avseende på GES

    • I dagsläget existerar det en mängd styrmedel (internationella, regionala samt nationella) riktade mot samtliga belastningsfaktorer. 
    • Överlag är det främst administrativa styrmedel som tillämpas medan tillämpningen av marknadsbaserade styrmedel samt information är begränsad. 
    • Internationella och regionala styrmedel förekommer i högre grad för miljöproblem och/eller sektorer för vilka den nationella rådigheten är svag.  
    • Det finns ett stort antal styrmedel riktade mot belastningskategorierna tillförsel av föroreningar samt Biologisk störning, vilket kan förklaras av den stora mängd sektorer som bidrar till dessa. 
    • Det är utifrån befintligt underlag inte möjligt att bedöma huruvida redan existerande styrmedel har förmågan att uppnå GES eller ifall det finns behov av att implementera nya styrmedel. 
    • Styrmedels framtida effektivitet beror i hög grad på utvecklingen av de drivkrafter och aktiviteter som påverkar belastning såväl som det marina ekosystemets förmåga att hantera belastningen.
  • Moksnes, Per-Olav
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Tullrot, Anita
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västra Götaland.
    Larson, Fredrik
    Perfomers of environmental monitoring, The County Administrative Boards, The County Administrative Board of Västra Götaland.
    Åtgärdsprogram för ålgräsängar: Zostera spp2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This is an action plan to protect eelgrass beds (Zostera marina och Z. noltii) in Sweden. The action plan is intended as a guideline and contains proposals for measures that should be implemented in the period 2017–2021. The long-term goal with the plan is to safeguard the ecosystem functions of eelgrass beds to the coastal systems by increasing the protection from exploitation, improve the environmental conditions for eelgrass growth, and facilitate natural recovery of eelgrass by restoration and other measures. The vision is that eelgrass beds will recover their historical depth distribution and areal extent all over Sweden, and provide nature and mankind with their ecosystem functions and services.  

    Eelgrass beds constitute key habitats in shallow, coastal areas that support high species diversity and provide mankind with several important ecosystem services. Eelgrass meadows constitute nursery habitats for a number of commercially important species including Atlantic cod, whiting and eel. Eelgrass also improve water clarity by stabilizing the bottom and decreasing sediment resuspension, and they mitigate eutrophication and climate change by sequestering and storing nutrients and carbon in the sediment. Eelgrass meadows have been identified as essential habitats in need of protection by international conventions and EU-directives.   

    Eelgrass beds are threatened ecosystems and their distribution has decreased rapidly in the northern hemisphere the last century. In Scandinavian waters the depth distribution of eelgrass has decreased 50% since the 1900s as a result of eutrophication and decreased water quality.  Along the Swedish northwest coast, more than 60 %, approximately 12 500 ha, of the eelgrass beds have vanished since the 1980's as a result of coastal eutrophication and overfishing. Although measures have been taken, and the water quality has improved, no general recovery of eelgrass has been observed. Instead, the loss of eelgrass continues, partly due to an increasing exploitation of Swedish coasts.  To stop the ongoing losses, and facilitate a recovery of eelgrass in Sweden, the following actions are suggested:  

    Map the present distribution of eelgrass in Sweden 

    • Include areal extent and depth distribution of eelgrass in national and regional marine environmental monitoring. 
    • Improve the environmental conditions for eelgrass growth by intensifying measures to reduce nutrient pollution to the sea, and to increase the population of large predatory fish in the coastal zone, and by decreasing activities that can deteriorate the water quality close to eelgrass habitats, such as dredging, dumping of dredging material, boat traffic, etc. 
    • Improve the protection for eelgrass from coastal exploitation by revising existing nature protection and implementing new marine protected areas that include eelgrass, take into account the cumulative effect of small scale exploitation when evaluating permits, and by increasing supervision of legal and illegal water activities along the coast. 
    • Restore lost eelgrass meadows in areas where this is possible to facilitate natural recovery of eelgrass. Use also eelgrass restoration as compensatory measure for eelgrass lost due to exploitation, but only as a last resort after demands of avoiding and minimizing damage of the habitat. 
    • Inform the public and decision makers, and educate personnel at environmental courts, managers handling exploitation permits, etc. about the ecological significance of eelgrass beds, their sensitivity to disturbance, and what can be done to decrease the human impact.   
    • Improve the knowledge of how climate change, runoff from land, dumping of dredge material, boat traffic, etc., may impact eelgrass ecosystems in Sweden, and develop new methods and measures that can improve the local environment for eelgrass growth and recovery.  

    This action plan has an estimated total cost of 82 million SEK during the actions plans' validity period 2017-2021.

  • Avenius, Malin
    Havs- och vattenforum 2017: En kort sammanfattning med kommentarer2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    När Havs- och vattenforum i Göteborg arrangerades för femte gången i ordningen, var inriktningen både nationell och internationell. Utöver att, som tidigare år, vara ett forum för människor som arbetar med förvaltningen av våra svenska vattenresurser, var avsikten att koppla ihop de lokala, regionala och nationella frågorna med de globala hållbarhetsmålen och FN:s Agenda 2030. Havs- och vattenforum 2017 var också en del i förberedelserna inför FN:s havskonferens, The Ocean Conference 5–9 juni, med Sverige och Fiji som värdländer.

    Temat var ”Från källa till hav”, och på programmet, som delvis hölls på engelska, fanns flera internationella talare. Men som vanligt var spännvidden stor. Konferensen handlade om brett som smalt, lokalt som globalt. Vi lyssnade på ministrar, generaldirektörer, lokala aktörer och ideella organisationer. Vi testade ett digitalt fiskspel, minglade, pratade marin pedagogik och diskuterade globala hållbarhetsmål.

  • Constantino, Sebastian
    et al.
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Roth, Susanna
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Svanström, Stefan
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Hallmén, Karin
    SCB Statistiska Centralbyrån.
    Mentzer, Jens
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Engwall, Ylva
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Vretborn, Max
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Johannesson, Joacim
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Lingsten, Linda
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Ekonomisk statistik om sektorer som är beroende av havet: Underlag till inledande bedömning 2018 inom havsmiljöförordningen2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den totala omsättningen i de maritima näringarna är omkring 160 000 miljoner kronor, vilket utgör cirka 2,2 procent av Sveriges totala omsättning. I dessa näringar uppgår den totala anställningen till omkring 73 000 som utgör 2,8 procent av Sveriges totala anställningar. I en uppdelning av maritima näringar i sektorer är marin turism den största, följt av sjöfart och hamnar och stödtjänster.

    Vi gav Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att identifiera och redovisa den ekonomiska betydelsen av Sveriges maritima näringar. Resultatet redovisas i denna rapport. Det kommer också att användas som en del i vår inledande bedömning för havsmiljöförordningen (havsmiljödirektivet).

  • von Wachenfeldt, Eddie
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Bjelke, Ulf
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Sötvattenanknutna Natura 2000-värdens känslighet för hydromorfologisk påverkan: Underlag till bedömningar i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar,  ansökningar om Natura 2000-tillstånd och miljöanpassning av vattenkraften2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den fysiska miljön i och i anslutning till vattendrag är oftast påverkad och förändrad av människan inte minst när det gäller förändrad vattenföring och barriärer, men även annan påverkan finns i form av flottledsrensningar, vägbyggen med mera. I samband med olika prövningar som gäller åtgärder eller verksamheter uppkommer frågan om hur förändrade hydromorfologiska förhållanden påverkar strukturer och funktioner som är viktiga för natur- typer och arter i Natura 2000-nätverket.  

    Denna rapport syftar till att utgöra ett stöd vid bedömningar av hydromorfologisk påverkan på Natura 2000-värden. Rapporten riktar in sig på vattendrag och vattendragsnära naturtyper samt arter som är särskilt skyddsvärda ur ett biologiskt perspektiv. Fokus är på de naturtyper och arter som är känsliga för förändrad hydrologisk regim eller konnektivitet. Lagstiftningen som berör skydd av vatten, arter och livsmiljöer beskrivs kortfattat. Det handlar främst  om vattendirektivet, art- och habitatdirektivet och artskyddsförordningen.  

    Vilka hydromorfologiska kvalitetsfaktorer som är relevanta har identifierats för både arter och naturtyper som finns listade i art- och habitatdirektivet. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna i bilaga 3 (HVMFS 2013:19) används som utgångspunkt för att relatera hur god status enligt vattendirektivet förhåller sig till bedömning av gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. För vattendirektivet är utgångspunkten vattenförekomstens referensförhållande medan art-och habitatdirektivet utgår från vad arten eller naturtypen behöver för att gynnsam bevarandestatus (GYBS) ska uppnås.   De kvalitetsfaktorer med koppling till reglering och konnektivitet och Natura 2000-värden är konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd i vattendrag. Generellt bör inte status för respektive kvalitetsfaktor understiga god status (vattendirektivet) för att kunna uppnå gynnsam bevarandestatus (art- och habitatdirektivet). För att naturtyper ska uppnå gynnsam bevarandestatus ska areal, utbredning, strukturer och funktioner samt typiska arter ska uppnå gynnsam status. I vissa fall är kvalitetsfaktorerna tillräckliga för att bedöma om GYBS utan ytterligare undersökningar kan krävas för med särskild fokus på de utpekade naturtyperna och arterna.  

    Av 30 arter som finns upptagna i art-och habitatdirektivet med koppling till vattendrag så är det åtta som är särskilt känsliga för en förändrad hydrologisk regim eller konnektivitet. För några av dessa arter beskrivs vilka viktiga strukturer och funktioner som är viktiga (till exempel naturliga vattenståndsvariationer, flöden och morfologi), deras känslighet samt relevanta åtgärder. En koppling till hydromorfologiska typer för vattendrag har också gjorts.   Bland naturtyperna är det framförallt de tre vattendragsnaturtyperna (Större, mindre samt alpina vattendrag) som är särskilt känsliga för förändrad hydrologisk regim och konnektivitet. Flera av sjönaturtyperna och våtmarker kan också påverkas men dessa ingår inte i den här rapporten. Däremot har fem naturtyper i nära anslutning inkluderats som är beroende av bland annat återkommande översvämningar i anslutande vatten (Svämängar, fuktängar, högörtängar, svämlövskog och svämädellövskog). För naturtyperna beskrivs viktiga strukturer och funktioner och hur de förhåller sig till hydromorfologiska kvalitetsfaktorer, koppling till hydromorfologiska typer, känslighet samt viktiga åtgärder. För de hydromorfologiska huvudtyperna så finns de flesta av dem i samtliga vattendragsnaturtyper.  Vattendragsnaturtyperna har hög känslighet för flödesförändringar samt upp- och nedströms konnektivitet. För de svämberoende naturtyperna är flödesförändringar och sidledes konnektivitet viktigt, men känsligheten för bristande upp-och nedströms konnektivitet bedöms som låg.  

    Det redogörs för andra naturvärden, i och invid vattendrag, som kan gynnas av god hydromorfologisk status. Ungefär 250 rödlistade arter är känsliga för vattenreglering och vikten av ett funktionellt vattenflöde och bottenstruktur betonas. Vidare beskrivs den artrika biologiska mångfald som finns längs sötvattensstränder.  

    Åtgärder som kan gynna både naturtyperna och arterna är bland annat att återskapa en naturlig eller naturliknande hydrologisk regim, öka konnektiviteten genom anläggande av faunapassager eller utrivning som möjliggör en både upp-och nedströms passage. Det är även viktigt med biotopvårdande insatser genom att återskapa lämpliga habitat med ekologiskt funktionella kantzoner.

  • Bergkvist, Johanna
    et al.
    Magnusson, Marina
    Rosenberg, Rutger
    Test och utvärdering av ny övervakning av främmande arter i hamnar och utsatta områden2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Surveillance of ports and waterways is an important tool for the early discovery and prevention of new alien species. On behalf of the Swedish Agency for Marine and Water Management, Marine Monitoring AB carried out Test and evaluation of a new surveillance of alien aquatic species in harbours and vulnerable areas. The study is based on Methods for monitoring alien species. Protocol for sampling in harbours and waterways and the Swedish Agency for Marine and Water Management’s manual Monitoring manual: alien species. Alien species introduced by ballast water is considered one of the largest ecological and economical threats to the planet. Treatment of ballast water and monitoring of ports aims to reduce the spread of alien species and early discovery of new species.   

    The harbour belonging to Preem AB in Brofjorden north of Lysekil was chosen to test the protocol. Three areas were investigated, two within the harbour area and one located in the waterway leading to the harbour. The surveillance protocol covers a number of organism groups ranging from phyto- and zooplankton to benthic fauna, fouling organisms and mobile epifauna. 

     A total of 365 species were recorded, five of these are considered alien to Swedish waters (the American comb jellyfish Mnemiopsis leidyi, the dinoflagellate Karenia mikimotoi, the red algae Dasysiphonia japonica, the Japanese oyster Crassostrea gigas and the bay barnacle Amphibalanus improvisus).  In general, the monitoring methods worked well, but some ambiguities exist and need to be clarified. The use of a boat equipped with a winch or line hauler is recommended, as the equipment used for several of the samplings is too heavy to be carried out safely manually. Sampling is extensive and time consuming, which also makes it expensive. Coordination with the various national monitoring programmes can provide benefits both economically and in terms of the use of taxonomical experts working in the programmes.

  • Lundin, Assar
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Ecology.
    Kindström, Merit
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Ecology.
    Glimskär, Anders
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Ecology.
    von Wachenfeldt, Eddie
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Uppföljning av mindre vattendrag (naturtyp 3260): Metodförslag och fälttester 2015–20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Enligt art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) så ska bland annat areal och status följas upp för ett antal naturtyper, där mindre vattendrag (naturtypskod 3260; Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor) utgör en av naturtyperna.

    När det gäller mindre vattendrag så saknas idag en kontinuerlig övervakning av status, till skillnad mot för exempelvis naturtypen större vattendrag (3210). Det finns en osäkerhet om befintligt dataunderlag är jämnt fördelat och representativt över hela landet och i alla typer av vattendrag.

    Det finns en risk för att små vattendrag med dålig status kan vara underrepresenterade i befintliga databaser och inventeringar, åtminstone i vissa regioner. Detta skulle kunna bidra till en missvisande totalbild för vattendragens mängd och tillstånd för den aktuella naturtypen.

    Syftet med detta projekt är att se över vilka möjligheter det finns att ta fram ett uppföljningsprogram för biotopkartering baserat på stickprovsurval inom landskapsrutor. Uppföljningen ska svara på hur tillståndet är för utvalda parametrar för naturtypen på biogeografisk nivå. En återkommande övervakning ger även information om förändringar över tid. Uppdraget omfattar att ta fram en metod för ett stickprovsurval av mindre vattendrag, med förslag om hur biotopkarteringens metodik kan anpassas och kompletteras för uppföljning enligt Art- och habitatdirektivet för naturtypen mindre vattendrag (3260).

  • Sveriges badvattenkvalitet: Inför badsäsongen 2017 - Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med Folkhälsomyndigheten2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Badvattenkvaliteten är viktig för många människor. Den påverkar planering av semester och fritidsaktiviteter. Arbetet enligt regelverken för EU-bad ger dig som badar goda möjligheter att välja ett bra bad!   

    Kommunerna ansvarar för att kontrollera och säkerställa att EU-baden har god badvattenkvalitet. De ser till att prover tas, gör bedömningar om skadliga alger eller avfall finns, informerar på webbplatsen Badplatsen och skyltar vid badplatserna. Det som provtas är två typer av indikatorbakterier (E. coli och Intestinala enterokocker). EU-badsymbolen fungerar som en kvalitetsstämpel på att badet kontrolleras enligt reglerna.   

    De allra flesta EU-baden i Sverige har en god vattenkvalitet. Inför badsäsongen 2017 klassificeras badvattenkvaliteten som ”utmärkt”, ”bra” eller ”tillfredsställande” för 400 av Sveriges 444 EU-bad, vilket motsvarar 90,1 %.  Det är en ökning jämfört med tidigare år och antalet bad som provtagits på ett korrekt sätt har också ökat.   

    Fem svenska EU-bad (1,1 %) har fått klassificeringen ”dålig” badvattenkvalitet, fyra färre än förra året. För de här baden behövs utredningar om källor till föroreningar och möjliga åtgärder.   

    Den svenska klassificeringen som syns på webbplatsen Badplatsen är den som gäller för svenska bad. Även EU-kommissionen och EEA gör en klassning av EU-baden i Sverige, som i vissa fall kan skilja sig något från den svenska klassificeringen. Inom EU arbetar man för ökad samsyn kring hur klassificeringarna bör gå till. I år skiljer det mindre än tidigare år mellan den europeiska klassningen och vår nationella.

  • Forsman, Björn
    SSPA Sweden AB.
    Omdirigeringsanalys av sjöfart kring Hoburgs bank och Midsjöbankarna: Underlag inom svensk havsplanering2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    SSPA har anlitats för att ta fram underlag för Havs- och vattenmyndighetens havsplaneringsuppdrag, genom att utreda konsekvenser av möjliga omdirigeringsalternativ för fartygstrafiken kring de känsliga Midsjöbankarna och Hoburgs bank. Rapporten syftar till att ge myndigheten ett välgrundat underlag för att utforma och motivera eventuella förslag till omdirigering av fartygstrafik.  

    En detaljerad analys av dagens sjötrafik, baserad på AIS-data från hela 2015, har genomförts och jämförs med scenarion där motsvarande sjötrafik omdirigerats till alternativa leder för att minska miljöbelastningen på bankarna.   

    Konsekvensberäkningarna för de två huvudalternativen; djupvattenleden söder om Hoburgs bank respektive leden väster om Gotland, analyseras var för sig genom att all omdirigerad trafik förutsätts passera endera leden.   

    Inverkan av grunt vatten kan ge betydande motståndsökning och det är därför viktigt att skillnaderna mellan lederna beaktas så att grundvatteneffekternas inverkan på beräknade förbruknings- och emissionsvärden ger en rättvisande bild. SSPA har genom omfattande systematiska modellförsök tagit fram och nyttjat detaljerade empiriska beräkningsmodeller för grundvatteneffekterna.   

    Av de analyserade och jämförda omdirigeringsalternativen ger det väster om Gotland en lägre total bränsleförbrukning än djupvattenleden söder om Hoburgs bank. Båda omdirigeringsalternativen är längre än dagens rutt norr om Hoburgs bank, men förlängningen är något mindre för alternativet väster om Gotland än djupvattenleden.  

    De beräknade förbrukningsökningarna för omdirigeringsalternativen är lägre än de procentuella förlängningarna. Detta beror att grundvatteneffekten är mindre för de djupare omdirigeringsalternativen än för den i dag trafikerade rutten norr om Hoburgs bank.  

    Beräknade bränsle- och energiförbrukningsuppgifter har även kombinerats med emissionsdata för att uppskatta de respektive omdirigeringsalternativens konsekvenser avseende emissioner av växthusgaser och förorenande ämnen. Samhörande kostnadsökningar och indirekta kostnader presenteras också.   

    Omdirigeringsalternativet väster om Gotland är marginellt gynnsammare än djupvattenrutten ur förbrukningssynpunkt, men konsekvensberäkningar avseende kollision- och grundstötningsrisker indikerar att djupvattenleden är fördelaktigare vad avser olycksrisker och eventuella stora oljeutsläpp.   

    Små operationella oljeutsläpp med begränsad varaktighet, anges ofta vara orsaken till omfattande fågeldöd vid bankarna. Redovisat beräkningsexempel visar att omdirigeringsåtgärder som ökar avståndet mellan sjötrafiklederna och bankarna kan ha goda förutsättningar att förbättra situationen.

  • Nilsson, Carin
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Kyrkander, Tina
    Örnborg Kyrkander biologi & miljö.
    Johansson, Karin
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Örnborg, Jonas
    Örnborg Kyrkander biologi & miljö.
    Utvärdering av gynnsam bevarandestatus i sjöar: Vattenväxtinventering av tio sjöar i södra och mellersta Sverige 20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har gett Medins havs- och vattenkonsulter AB i uppdrag att inventera tio sjöar med avseende på vattenväxter. Undersökningen omfattade även siktdjup och vattenkemiska analyser. 

    Sjöarna som är fördelade från Skåne till Dalarna är naturtypsklassade enligt art- och habitatdirektivet (Ecke 2012). Sex av sjöarna är klassade som naturtypen näringsfattiga slättsjöar (3110) eller ävjestrandssjöar (3130), en är klassad som kransalgssjö (3140) och tre är klassade som naturligt näringsrika sjöar (3150). Naturtyp 3110 och 3130 har inte separerats då de inte har bedömts vara möjliga att skilja åt i det tillgängliga underlagsmaterialet. Syftet med undersökningen var att ge underlag för en bedömning av naturtypernas bevarandestatus.

    Inventeringen har utförts av Medins havs- och vattenkonsulter och Örnborg Kyrkander biologi & miljö under juli och augusti 2016. Resultatet av undersökningen visade att kransalgssjön (3140) och de tre naturligt näringsrika sjöarna (3150) hade en vattenvegetation som visade på en gynnsam bevarandestatus för naturtypen. När det gäller de näringsfattiga slättsjöarna (3110) eller ävjestrandsjöarna (3130) var det endast två sjöar vars vattenvegetation indikerade gynnsam bevarandestatus. För naturtypens övriga sjöar var det tveksamt om de hade en gynnsam bevarandestatus med avseende på vegetationen. Flertalet av naturtypen 3110/3130 bedömdes snarare utgöra naturtyp 3130 ävjestrandsjöar än naturtyp 3110 näringsfattiga sjöar. I flera av sjöarna var sannolikt branta stränder och brist på lämpligt bottensubstrat, i kombination med ett begränsat siktdjup, begränsande för naturtypernas karaktäristiska kortskottsvegetation. I ett fall var förekomst av en främmande art- och regleringspåverkan bidragande till att bevarandestatusen inte bedömdes som gynnsam.  

  • Gullström, Martin
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Stockholm University, SU, Department of Ecology, Environment and Plant Sciences.
    Sundblad, Göran
    Perfomers of environmental monitoring, Companies, Aquabiota Water Research AB.
    Mörk, Erik
    Svensk Ekologikonsult.
    Lilliesköld Sjöö, Gustaf
    Svensk Ekologikonsult.
    Naeslund, Mona
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Halling, Christina
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Swedish Species Information Centre.
    Lindegarth, Mats
    Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet och Havsmiljöinstitutets enhet vid Göteborgs universitet.
    Utvärdering av videoteknik som visuell undervattensmetod för uppföljning av marina naturtyper och typiska arter: Metodsäkerhet, precision och kostnader2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Nature conservation in Sweden is today strongly linked to nature conservation in the EU and is to a significant part regulated by various directives. The EU Habitat Directive is an important directive and focuses on conservation of biodiversity. This report presents a national study where the primary objective was to assess underwater video as a visual method for monitoring of marine habitats and typical species defined in the EU Habitat Directive. The overall goal is to develop a well-functioning and harmonized environmental monitoring program designated to protect and monitor our coasts and oceans. 

    The project is conducted within the framework of a joint project between the Swedish Agency for Marine and Water Management, the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Species Information Centre, and the findings are the basis for the manual Visual underwater methods for monitoring of marine habitats and typical species (Havs- och vattenmyndigheten manus) and contribute to the project Biogeographic monitoring (contract 2574-13). The study was conducted during the summer of 2012 with the main objective to compare and evaluate data collected using four different photographic methods, two video analyzing methods and two still image analyses, among themselves and against data collected using SCUBA diving. Variables tested included taxonomic resolution, the ability to estimate various organisms’ coverage with good precision and the cost efficiency of the different methods. To get a general picture of the Swedish coast, five geographically dispersed areas were selected (from the Gulf of Bothnia in the northern Baltic Sea to the Koster archipelago near the Norwegian border). Within each area investigations were carried out on hard- and soft bottoms and included five replicates per bottom type. 

    The results show that SCUBA gives a higher taxonomic resolution than photographic methods, while video techniques where the whole film was analysed turned out to be better than image photography methods where a number of still images from the videos were analysed. Interesting from a monitoring perspective is that video analyses from the whole film showed equivalent precision and repeatability as SCUBA. Regarding costs, the findings showed that the photographic methods are clearly advantageous in comparison with SCUBA diving technique. To create a harmonized environmental monitoring instrument and to monitor marine habitats and typical species under the EU Habitat Directive underwater video can be regarded as an interesting and good option, as also other recent studies (e.g. Sundblad et al. 2013a, b, c) have indicated.

  • Bergek, Sara
    et al.
    Sandin, Leonard
    Tomband, Fanny
    Holén, Elinor
    Bryhn, Andreas
    Ekosystemtjänster från svenska sjöar och vattendrag: Identifiering och bedömning av tillstånd2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Ecosystem services, which are the direct or indirect, benefits that natural ecosystems and organisms provide humans and societies, are a prerequisite for human existence. For a long-term sustainable use and management of ecosystems there is a need of an investigation of related ecosystem services and their condition. 

    This report presents the first Swedish national compilation of ecosystem services and their condition in lakes and watercourses. The aim of the report is to provide a national assessment of ecosystem services. The report is primarily aimed at managers working with lakes and watercourses, such as the Swedish agency for Marine and Water Management, the Swedish Environmental Protection Agency, County administrative boards, Water authorities and municipalities, and other stakeholders. The report also describes the complexity of nationally assessing ecosystem services.

    To maintain a long-term management and use of ecosystem services, not only a compilation and assessment of condition are needed. There is also a need for an overview of anthropogenic pressures, namely human activities that have an impact on the environment which also affect ecosystem services abundance and condition.

    Twenty-three different ecosystem services in freshwater (excluding groundwater) were identified and assessed in the five water districts in Sweden. The condition of each ecosystem service was rated as; good, good-moderate, moderate-poor, and poor status. Possible indicators for assessing condition for each ecosystem service are provided and their relevance for the assessment is commented. The indicators, which in this report are chosen to indicate the condition of the ecosystem services, were selected from existing directives; quality factors from the Water Framework Directive, indicators of environmental quality objectives, Species- and habitat Directive and indicators of the Bathing Water Directive. The proposed indicators were, in many cases, not complete for assessing ecosystem services and thus the assessment were supplemented with expert assessments. 

    In the final expert assessments, most ecosystem services were classified as having moderate status. The ecosystem services ”flood control” and “provisioning of food” were assessed by various expert groups to have poor status in some of the districts. “Flood control” was, however, assessed to have good status by another district. Other ecosystem services that were assessed to have good status in one or several districts were “maintenance of biogeochemical cycles”, “maintenance of the water cycle”, “air and climate control”, “water purification”, “provisioning of drinking water”, “provisioning of water for irrigation and industry”, “recreation” and “natural heritage”. There are wide variations in the assessments between the districts, both because of a large variation among the classified indicators within the water bodies in the districts, as well as the differences in composition between expert panels. The results and difference in condition/status of ecosystem services between district, cannot therefore be compared directly and need to be treated with caution. 

    In addition to the identification and assessment of ecosystem services in freshwater, 19 different pressures were identified, namely human activities that have impacts on ecosystem services, including hydropower, forestry, agriculture, fisheries and environmental toxins. This report provides a good overview and compilation of ecosystem services in freshwater in Sweden and a first overall national assessment. The report also provides important knowledge, bridging gaps regarding the assessment of ecosystem services. Further work is required to increase the knowledge of ecosystem services and the development of methodologies and indicators for assessments of condition. Moreover, further identification and assessment of environmental pressures are needed for increased understanding of the effects on the ecosystems and their ability to provide services. These are crucial elements for a sustainable management of the ecosystem and to secure the accessibility of their ecosystem services in the future.

    Overall expert assessment of ecosystem services in the five water district in Sweden. See paragraph 3 for an explanation of the assessments. The assessment is highly dependent on the expert groups and thus the expertise they possessed. In some cases, the assessment was considered to be more or less uncertain. As the expert assessments are made separately for each district and hence not intercalibrated the results should not be compared between districts.

  • Zinko, Ursula
    Kunskapsuppbyggande program: 15 hotade makrofytarter i permanenta vatten2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    There is a general lack of knowledge on the efficiency of established methods to increase species conservation status in lake environments. This action plan aims to improve species knowledge, and to get efficient tools to improve the future survival of 15 threatened freshwater macrophytes living in permanent waters.

    Five of the targeted species belong to the genus Potamogeton and ten are charophytes belonging to the genera Chara, Nitella and Nitellopsis. Chara rudis, C. filiformis and Nitellopsis obtusa grow in calcareous lakes. Nitella translucens, N. mucronata, N. gracilis, N. syncarpa and N. confervacea grow in soft waters. Previously, Chara braunii occurred in lakes, but nowadays is known only from the northern parts of the Bothnian Bay where the salinity is very low and conditions much resemble freshwater habitats. Tolypella canadensis grows in mountain lakes with low water temperature in the northernmost part of Sweden. All five Potamogeton-species grow in mesotrophic waters, but P. rutilus demands more oligotrophic waters, while P. trichoides and P. acutifolius prefer eutrophic water. Beside lakes, P. compressus and P. friesii also grow in slow flowing streams and in the northern parts of the Bothnian Bay.  

    Altered physical conditions, such as lowering and regulating water levels, together with eutrophication are the main reasons why the targeted macrophytes are threatened. From the middle of the 19th century and approximately 100 years onwards, there has been extensive losses of suitable habitats, with many of the original wetlands and lakes drained and converted to farmland. Consequently, many small ponds and lakes dried up and the aquatic organisms living there disappeared. In regulated lakes, the amplitude of the water level fluctuates which can lead to that aquatic macrophytes either dry out or grow too deep to get enough light . During the last decades, increased humification of many waters decreases the amount of light reaching down into the water.   

    The action plan proposes active measures to increase species distribution by introducing plants on historic localities as well as in new lakes and ponds. However, every introduction needs to be prudently considered. It is also recommended to conduct pilot studies before starting large-scale introductions of charophytes, as there is a little knowledge on species requirements. In addition, national guidelines for introduction and reintroduction of aquatic species needs to be established.   

    More knowledge is indeed needed on the ecology of the targeted species, especially the charophytes. One of the suggested actions is therefore studies on how different species of charophytes compete with more common submersed macrophytes. Studies are also suggested on the temperature demands of T. canadensis, since it is unknown if climate change is a threat to this species. Earlier inventories with the aim of mapping species distribution showed that some species, like N. translucens, are more common than expected. In contrast, the Potamogeton-species have disappeared from many earlier localities. In this action plan, there is no general focus on inventories. However, the action plan suggests that inventories of four species should be conducted.  C. braunii should be looked for on the historical locality in lake Vänern. T. canadensis grows in inaccessible places in mountain lakes and it is expected to be more common than we think, if only these inaccessible lakes are reached.  N. confervacea is a tiny plant with only small parts of the shoots above the sediment. An inventory focusing on this species will hopefully reveal more localities. N. translucens is also expected to be overlooked since it in Sweden often grows in humic forest lakes, having brown water. These kind of lakes are often species poor regarding macrophytes and not chosen for inventerories.  

    The action plan runs 2017-2021, by which we hope to have gained more knowledge on how to favour these species, as well as having conducted some actions that more or less directly increases the occurrence and survival of several species. The plan is a guidance document, and not legally binding.

  • Verksamheten inom EU:s gemensamma fiskeripolitik under 20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ska enligt regleringsbrevet för 2016 tillsammans med Statens jordbruksverk redovisa en resultatbedömning och de viktigaste effekterna av verksamheten inom EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP) under 2016. Redovisningen ska inkludera en bedömning av eventuell påverkan av GFP på utvecklingsländer. I denna rapport behandlas även aktuella frågor som inte strikt hör hemma inom GFPn, men som bedöms ha effekter på eller kopplingar till verksamheten inom denna.  

    Enligt instruktionen ska HaV inom sitt ansvarsområde bland annat vara pådrivande, stödjande och samlande vid genomförandet av miljöpolitiken och verka för en hållbar förvaltning av fiskeresurserna. Myndighetsarbetet för GFPn är delat mellan Jordbruksverket och HaV. Jordbruksverket ska, enligt instruktionen, medverka till att främja och utveckla fiskerinäringen, vattenbruket och fisketurismen. Verket är förvaltande myndighet för fiskerifonden samt ansvarig för handel- och marknadsfrågor. Följaktligen har Jordbruksverket skrivit de delar i rapporten som rör struktur- och marknadspolitik, vattenbruk samt delar av datainsamling och av internationella organisationer (kapitel 6, 7 och 8 samt delar av kapitel 5 och 9).  

    Sverige har under året fortsatt att driva frågan om ett hållbart fiske bl.a. genom att framhålla att den övergripande målsättningen är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den reformerade gemensamma fiskeripolitikens mål och principer samt att den vetenskapliga rådgivningen ska utgöra grund för besluten. Även kommissionen har drivit en linje där biologisk rådgivning har varit ledord. Detta har tydliggjorts bl.a. i samband med de senaste årens förhandlingar om fiskemöjligheter där kommissionen, i tillämpliga fall förespråkat TAC-nivåer i linje med maximal hållbar avkastning (MSY). Det är emellertid värt att ha i beaktande att många bestånd saknar MSY-rådgivning varför avvägningar och värdering av vad som kan anses vara lämplig nivå för TAC:er, samt beaktande av en försiktighetsansats görs.  

    EU-kommissionen har under året fortsatt sitt arbete med ansvaret för miljö-, havs- och fiskerifrågor samlat under en kommissionär (Karmenu Vella). Att samla ansvaret för dessa frågor under en och samma kommissionär måste anses ligga i linje med tankesättet i GFPn om en tydligare integrering av fiskeripolitiken med miljöfrågor. Det finns goda förutsättningar i GFPn för att nå målsättningen om att fiske- och vattenbruksverksamheterna ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt, vilket också är en förutsättning för att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende. Under 2016 har arbetet med att succesivt genomföra delar av GFPn intensifierats. Bland annat har arbetet med att genomföra landningsskyldigheten inom EU fortgått under året. Nu måste alla delar i GFPn fortsatt omsättas i praktiken vilket innebär stora utmaningar för alla inblandade på olika nivåer. Med tanke på den uppdelning av GFP-frågorna som har gjorts mellan olika myndigheter i Sverige är det mycket viktigt att det finns en god nationell samordning.

    En ny fråga som aktualiserats inom ramen för GFPn är den om Storbritanniens planerade utträde ur EU (Brexit). Detta kommer att påverka fisket och förvaltningen i unionen och inte minst det svenska fisket. En annan fråga som inte ska underskattas är den betydelse Storbritannien har som likasinnad inom ramen för förhandlingsarbetet i GFPn.  Under 2016 har FN:s arbete med Agenda 2030 för hållbar utveckling tagit ordentlig fart. Inom GFPn finns många goda exempel som kan användas i arbetet med att stärka det internationella samarbetet kring hållbar fiskförvaltning och särskilt för att nå mål 14.4 som går ut att på nå och upprätthålla MSY för fiskbestånd världen över.  Nedan sammanfattas några av de mest centrala frågorna knutna till GFPn som har behandlats under 2016. Där finns också en del om effekter av den gemensamma fiskeripolitiken på utvecklingsländer då årets rapportering innehåller ett särskilt avsnitt om dessa effekter i enlighet med regeringsuppdraget.

  • Dialogen om vattenkraft och miljö 2012 – 2016 och förslag till färdplan2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Dialogen om vattenkraft och miljö är en flerårig process som grundar sig i ett regeringsuppdrag till Havs- och vattenmyndigheten från år 2012. Regeringsuppdraget löd: 

    Havs- och vattenmyndigheten ges i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter samla berörda intressenter i en dialog med syfte att få en ökad samsyn kring de mål som är fastställda om förnybara energikällor samt miljömål för vatten och vattenförvaltning.

    Uppdraget har fortgått genom återkommande anvisningar från regeringen i regleringsbreven, fram till och med det senaste, för år 2016 års verksamhet. Dialogen har utmynnat i ett förslag till nationell strategi för åtgärder i vattenkraften (HaV:s rapport 2014:14) som nu utvecklas genom fördjupade underlag kring metoder för prioritering och avvägning. Metoderna testas i de fyra pilotvattendragen Luleälven, Dalälven, Nissan och Emån. Länsstyrelserna leder arbetet med de testerna. Meningen är att skapa goda förutsättningar för fastställande av rätt miljökvalitetsnormer och för genomförandet av miljöåtgärder i lämplig ordning, med hänsyn till naturvårdsnytta, energipåverkan och påverkan på kulturmiljövärden. I denna rapport beskrivs kortfattat viktiga delar som hitintills har framkommit av dialogprocessen, men vi blickar även framåt och anger förslag till färdplan de kommande åren.  

    Havs- och vattenmyndighetens bedömning är bland annat att en förbättrad samverkan mellan myndigheter, miljöorganisationer och verksamhetsutövare är nödvändig för att få till en effektivare åtgärdsprocess där såväl natur- som kulturmiljö- och energiintressen beaktas.            

    I Havs- och vattenmyndighetens förslag till färdplan pekas följande viktiga milstolpar ut där olika intressenter har ansvar:  

    A. Regeringen bör modernisera lagstiftningen så att den juridiska processen för genomförandet av miljöåtgärderna underlättas. För att få en förutsägbar process och skapa största möjliga miljönytta avseende natur- och kulturmiljö, bör det tillkomma en styrning så att ansökningar om tillstånd eller omprövning av tillstånd för genomförandet av miljöåtgärder inkommer från verksamhetsutövarna till domstolar inom en viss tidsram. Ansökningarna bör inkomma i en prioritetsordning som innebär att mest angelägna åtgärder kan göras först. Hänsyn bör tas till vattenförvaltningens tidsplan, så att resultaten i vattenmiljön kan erhållas på ett sätt så att miljökvalitetsnormerna kan följas.  

    B. Vattenkraftbranschen bör så snart som möjligt, i enlighet med Energiöverenskommelsen, starta en fond för miljöåtgärder för att underlätta för dem som vill genomföra miljöåtgärder och undvika fördröjning. 

    C. Länsstyrelserna som leder pilotprojekten bör ge förslag på hur metoderna för prioritering och avvägning kan utvecklas och utformas.

    D. Vattenmyndigheterna och andra berörda myndigheter bör samverka med Havs- och vattenmyndigheten i framtagandet av metod och arbetssätt för avvägning mellan intressena energi, kultur och natur och i framtagandet av en plan för miljöanpassning av vattenkraften.

    E. Länsstyrelserna bör utveckla sin dialogbaserade tillsyn. Stöd i processen kan vara de åtgärdsplaner med prioriteringar som länsstyrelserna arbetar fram inom ramen för vattenförvaltningen, utifrån nationella vägledningar och erfarenheter från pilotprojekten. 

    F. Riksantikvarieämbetet bör ta initiativ till utveckling av en metod för prioritering och bedömning av känslighet när det gäller kulturmiljöer i vattenkraften. Kunskapen om hur hänsyn kan tas till kulturmiljöer med koppling till vattenkraft och dammar behöver utvecklas och tydliggöras.               

    De kommande två åren (2017-2018) har Havs och vattenmyndigheten för avsikt att leda arbetet med framtagandet av en plan för vägledning för miljöanpassning av vattenkraften där målgruppen är länsstyrelser och andra centrala myndigheter i enlighet  med Havs- och vattenmyndighetens regleringsbrev 2017. Planen inkluderar bland annat:   

    A. Samordna framtagande av metod och arbetssätt för avvägning mellan de tre intressena energi, kultur och natur. 

    B. Återge hur de 1,5 TWh, som enligt förslaget till strategi för åtgärder i vattenkraften bör utgöra ett planeringsmål för vad som maximalt bör ianspråktagas för miljöåtgärder, räknats fram.

    C. Vid behov bidra i Riksantikvarieämbetets, Energimyndighetens och Svenska kraftnäts utveckling av metodbeskrivningar.

    D. Medverka i styr- och referensgrupper i pilotprojekten.

    E. Med stöd av pilotprojekten färdigställa metoden för prioritering av  åtgärder i vattenkraften utifrån naturvårdssynpunkt.

    F. Förbättra och utveckla vägledningen för kraftigt modifierade vatten med avseende på vattenkraft1.

    G. Ta fram en vägledning för undantag och mindre stränga krav med avseende på vattenkraften.

    H. Vägleda vattenmyndigheterna i arbetet med klassificering och framtagande av förslag till miljökvalitetsnormer för kraftigt modifierade vatten med avseende på vattenkraft.

    I. Vägleda länsstyrelserna vid en prioritering av miljöförbättrande åtgärder som minskar vattenkraftens miljöpåverkan, på ett sådant sätt att miljökvalitetsnormerna för vatten kan följas. Åtgärden ska genomföras i samverkan med Energimyndigheten och Riksantikvarieämbetet. 

    J.  Stödja länsstyrelserna i utvecklingen av planer för åtgärder i vattenkraften, behovsutredningar och tillsynsplaner.

    K. Vägleda länsstyrelserna om rättspraxis gällande tillståndsprövning och tillsyn av vattenkraftverk och dammar

    L. Samverka med Kammarkollegiet och länsstyrelser för att utveckla rutinerna för omprövning. En särskild fråga är hur ersättningar enligt 31 kap miljöbalken ska finansieras av staten.

    M. Klargöra inriktningen och ramarna för de bidrag som betalas ut för åtgärder i dammar och vattenkraft de kommande åren.

    N. Fortsatt medverkan i forskning och utveckling kring vattenkraftens miljöpåverkan och åtgärder.                                                            

  • Prutzer, Madeleine
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU.
    Soneryd, Linda
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU.
    Samverkan och  deltagande i vattenråd och vattenförvaltning2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna rapport är att sammanställa forskning och information om deltagande i vattenråd, kustvattenråd och vattenförvaltning. Rapporten omfattar en beskrivning och analys av befintligt kunskapsläge: Vilken information och forskning finns om former för deltagande och samverkan som genomförs inom vattenförvaltning i Sverige? Vilka aktörer inkluderas i deltagande och samverkan? Vilka metoder eller ansatser har varit användbara och för vilka syften?   

    Rapporten baseras på publicerade studier, rapporter samt övrigt tillgängligt material från myndigheter och vattenråd. Rapporten avslutas med en sammanfattning av kunskapsläget, en bristanalys som identifierar kunskapsluckor samt en sammanfattande diskussion.

  • Grundläggande och kompletterande åtgärder för god vattenkvalitet: Att tillämpa artikel 11(3) och 11(4) i ramdirektivet för vatten2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna vägledning är framtagen med avsikt att vara ett stöd när vattenmyndigheter och länsstyrelser tillämpar begreppen grundläggande och kompletterande åtgärder. Tillämpningen är viktig eftersom det ska framgå, i de förvaltningsplaner och åtgärdsprogram som tas fram för vattendistrikten, hur grundläggande och kompletterande åtgärder genomförs.     

    Vägledningen har avgränsats till att tolka och beskriva innebörden av bestämmelserna i artikel 11(3) och 11(4) i ramdirektivet för vatten. Vägledningen beskriver även hur systematiken och kraven i artiklarna bör användas vid analysen inför att åtgärder i åtgärdsprogram ska utformas. Analyserna kan sammanfattas till några frågeställningar som bör besvaras: 

    • Vilken reglering och övriga styrmedel finns på plats för att genomföra åtgärder? 
    • I vilken utsträckning räcker dessa för att följa miljökvalitetsnormerna?  
    • Kvarstår något förbättringsbehov för att följa miljökvalitetsnormerna? 
    • Är det rationellt att göra mer av det som redan görs eller bör andra åtgärder och styrmedel användas för att åstadkomma förbättring i vattenmiljön?  
    • Vilka åtgärder är mest kostnadseffektiva och ger säkrast effekt?  

    Förbättringsbehovet i vattendistriktet fastställs efter att bedömningar av miljökonsekvenser av påverkan på enskilda eller grupperade yt- och grundvattenförekomster har utförts. För hur många vattenförekomster finns risk för att miljökvalitetsnormer inte kan följas? Hur stort är det samlade förbättringsbehovet i vattendistriktet?      

    Förbättringsbehovet i vattendistriktet bör först analyseras mot de existerande grundläggande åtgärderna och det bör övervägas om ytterligare grundläggande åtgärder är aktuella. Sedan, om förbättringsbehov kvarstår, utförs  kompletterande åtgärder.  Det finns två typer av grundläggande åtgärder som ska ingå i vattenförvaltningens åtgärdsprogram. Den ena typen är de åtgärder som följer av artikel 11(3)(a) i ramdirektivet. De ska genomföras som följd av det svenska regelverk som genomför annan EU-rätt med syfte att skydda vatten. En förteckning över regelverket finns i Bilaga 1.   

    Den andra typen av grundläggande åtgärder är de som ska genomföras som följd av artikel 11(3)(b-l) i ramdirektivet. En förteckning över dessa åtgärder samt vilka uppgifter som bör lämnas inför rapportering 2017 finns förtecknade i Bilaga 2. Genom att använda vägledningens flödesschema kan man göra en bedömning av vilken typ av grundläggande åtgärd som först bör användas för att genomföra förbättringsbehovet. Vattenmyndigheten/länsstyrelsen gör sedan en bedömning av om det kvarstår ett förbättringsbehov. I så fall behöver avvägningar göras för att föreslå ytterligare åtgärder och hur dessa då ska genomföras och finansieras.

  • Leonardsson, Kjell
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Wildlife, Fish, and Environmental Studies.
    Ericson, Ylva
    Olsson, Jens
    Bergström, Lena
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Optimerad övervakning av fisk i kustvatten2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kustfisk övervakas årligen inom den samordnade nationella och regionala miljöövervakningen, som idag omfattar 16 områden längs Sveriges kust. Provfisken i Östersjön sker med nätfisken och provfisken i Skagerrak, Kattegatt och Öresund med ryssjor. Provfiskena syftar till att beskriva förändringar i fisksamhället när det gäller artsammansättning, relativ förekomst av olika arter och storleksstruktur. Resultaten rapporteras i förhållande till regionala och nationella miljömål, samt internationellt inom havsmiljödirektivet. Därtill används data från kustfiskövervakningen som underlag för fiskerirådgivningen av nationellt förvaltade arter.

    Kustfisk ingår inte som ett obligatoriskt element i vattendirektivet, med undantag för fisk i övergångsvatten som inte finns i Sverige. Det är dock önskvärt att de metoder som används för att bedöma status för kustfisk är harmoniserade med vattendirektivets bedömningsgrunder, så att man så långt som möjligt kan göra helhetsbaserade bedömningar för kustområdet baserat på resultat från bedömningar enligt båda direktiven. 

    De huvudsakliga frågeställningarna för denna utvärdering har varit hur kustfiskövervakningen bäst kan anpassas för att kunna upptäcka förändringar över tiden samt för att få så säkra skattningar som möjligt av de parametrar som undersöks. Utvärderingen har fokuserat på provfisken med Nordiska kustöversiktsnät och ryssjor. I tillägg har provfisken utförda med kustöversiktsnät och nätlänkar enligt äldre standarder analyserats, eftersom dessa är i fortsatt användning i vissa områden. Vid utvärderingen har traditionella metoder för skattning av varianskomponenter, beräkning av statistisk styrka, samt beräkning av den relativa osäkerheten i medelvärdesskattningar använts. Utvärderingen har utförts med avseende på de parametrar som idag används inom rapporteringen av resultat från miljöövervakningen i form av faktablad, och på indikatorer som används eller föreslås för rapportering av god miljöstatus enligt havsmiljödirektivet.   

    Slutsatser från analysen

    1. Merparten av de provtagningsprogram som utvärderats har en relevant precision i årsmedelvärdena för de flesta av de parametrar som utvärderats.

    2. Osäkerheten i områdesmedelvärdena var dock hög för parametrar som syftar mäta abundansen av stor fisk inom enskilda arter, såsom torsk (>38 cm), gös (>40 cm) och skrubbskädda (>30 cm). De nätfisken och ryssjefisken som utvärderats i denna rapport framstår därför som otillräckliga metoder för att mäta dessa.

    3. Mellanårsvariationen var stor för flera av parametrarna i de flesta programmen, vilket innebär att möjligheterna är små att upptäcka en årlig trend på fem procent inom en tioårsperiod. En trend med den storleken överskuggas ofta av den naturliga mellanårsvariationen i provtagningsresultaten. Denna variation kan inte reduceras med ändrad provtagningsdesign eller -frekvens. En möjlighet att minska mellanårsvariansen i samband med utvärderingar är att använda hjälpvariabler, alternativt använda populationsmodeller Ett annat alternativ kunde vara att analysera resultaten sett över större områden eftersom dynamiken var relativt oberoende mellan undersökningsområdena. Man kunde härigenom få en ökad möjlighet att se förändringar över tiden med hjälp av dessa områdens gemensamma årsmedelvärden. I valet av analysmetod måste man dock även beakta vad som är en biologiskt och förvaltningsmässigt relevant skala för rapportering.

    4. Provfisken med Nordiska kustöversiktsnät efter varmvattenarter framstod överlag som väldimensionerade. Det skulle dock gå att förbättra precisionen inom dessa fisken genom att fokusera provtagningen till de djupstrata där mängden och variationen av varmvattenarterna är som störst, det vill säga i djupintervallet 0-10 m.

    5. Provfisken med kustöversiktnät och nätlänkar skulle kunna förbättras för att få ökad precision i medelvärdena genom att allokera om en del av provtagningsresurserna för att utöka antalet stationer. I dessa fisken använder man idag ett fåtal fasta stationer som återbesöks upprepade gånger inom säsong. Dessa upprepade nätfisken visade sig leda till beroende observationer mellan de upprepade fiskena, vilket ger problem med replikathanteringen.

    6. Upprepade provfisken med småryssjor på västkusten var inte behäftade med samma problem med beroende observationer. Ryssjefiskena vid Kullen (Skälderviken), Fjällbacka och Älgöfjorden (Stenungsund) hade en lämplig avvägning mellan antal stationer och replikat. En viss förbättring skulle kunna erhållas för fisket i Fjällbacka genom att omfördela en del resurser från replikat till stationer. Precisionen i resultaten från ryssjefiskena vid Barsebäck och Vendelsö skulle kunna förbättras avsevärt genom att ändra provtagningsdesignen till att bli mer lik den som används vid Kullen och Älgöfjorden.

    7. Provfisken efter kallvattenarter ger i flera fall lägre fångster per ansträngning och sämre precision för kallvattenarterna jämfört med för samma arter i fiskena efter varmvattenarter. Det finns därför ett behov att se över metodiken för fisket efter kallvattenarter för att undersöka om den går att förbättra. 8. Det främsta behovet inom kustfiskövervakningen idag är att öka tätheten av de områden som provfiskas. För en uppföljning av god miljöstatus enligt havsmiljödirektivet behövs en komplettering framför allt med provfiskeområde i Gotlands och västra Bornholmsbassängens kustområden. Ytterligare områden som bör beaktas för att uppnå förtätning kan identifieras på basen av figur 5b-5d i denna rapport.

  • Limniskt inriktade naturreservat: Kriterier för bedömning2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har i ett samarbetsprojekt med fyra länsstyrelser tagit fram och prövat olika kriterier för bedömning av skydd av sjöar och vattendrag i naturreservat. Målet med projektet var att föreslå lämpliga kriterier som kan användas till att bedöma i vilken grad ett naturreservatsbeslut beaktar limniska värden och bidrar till ett förbättrat skydd av sjöar och vattendrag. Kriterierna ska fungera som underlag för bedömning och vägleda om ett naturreservatsbeslut är utformat så att det ger ett övergripande adekvat skydd av naturvärden i sjöar och vattendrag och om naturreservatet kan betraktas ha en limnisk inriktning. Kriterier för limniskt inriktade naturreservat kan förbättra skyddet av sjöar och vattendrag genom att påvisa behov av att förbättra naturreservatsbeslut samt möjliggöra en specifik uppföljning av skydd av sjöar och vattendrag i naturreservat. Arbetet med att ta fram kriterier baserades på Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens vägledningar för områdesskydd. De kriterier som föreslogs inom projektet tillämpades på 424 naturreservat i de fyra länen   

    Grundförutsättningar för bildande av naturreservat med limnisk inriktning är att det finns höga limniska naturvärden, att det finns förutsättningar för höga limniska naturvärden eller att det efter åtgärder är möjligt att få eller återfå höga limniska naturvärden. Det är dessutom viktigt att limniska miljöer/värden så långt det är möjligt avgränsas ur ett landskapsperspektiv där vattenmiljöernas påverkansområde har beaktats och särskilt viktigt är att skydda vattendragens och sjöarnas närmiljöer. Bedömning av limniska naturvärden och avgränsning av sjöar och vattendrag är områden som behöver utvecklas när vägledningen om skydd av limniska miljöer ses över.  Flera av de kriterier som föreslogs och prövades i projektet med länsstyrelserna fungerar väl och behöver vara uppfyllda i ett naturreservat med limnisk inriktning. Baserat på Naturvårdverkets vägledning om att bilda naturreservat och de resultat som framkom under projektet anser Havs- och vattenmyndigheten att tre huvudkriterier ska vara uppfyllda för att ett naturreservat ska kunna betecknas ha en limnisk inriktning.

    1. Limniska naturvärden ingår i och omfattas tydligt av naturreservatets syfte, är med i beskrivningen hur syftet ska nås och utgör skäl för beslutet 

    2. Reservatsföreskrifterna anger de inskränkningar som behövs för skyddet av utpekade limniska naturvärden 

    3. Skötselplanen omfattar limniska miljöer/värden, bevarandemål för limniska naturtyper/arter och beskrivningar av eventuella skötselåtgärder som behövs för att uppnå målen för utpekade limniska naturvärden. Från projektet och länsstyrelsernas bedömningar av sina naturreservat kan ett antal slutsatser dras som vi bedömer är av särskild vikt i det fortsatta arbetet med att bilda naturreservat:

    • ungefär vart femte av de naturreservat som innehåller sjöar och/eller vattendrag bedömdes ha en limnisk inriktning baserat på de kriterier som prövades men i många av naturreservaten är limniska naturvärden otillräckligt beskrivna i beslut och skötselplaner

    • Syftesbeskrivningarna i naturreservatsbesluten omfattade oftare än förväntat limniska naturvärden men skillnaderna mellan länen var stora 

    • Kunskaper om limniska naturvärden saknades helt i nära vartannat naturreservat som innehåller sjöar och/eller vattendrag

    • I några av de fyra länen finns tydliga behov av att se över och revidera naturreservatsbeslut med avseende på ingående limniska miljöer och naturvärden. Naturreservat med kända limniska naturvärden som saknar tillräckliga föreskrifter för att reglera hot mot limniska värden bör prioriteras för översyn.

  • Gunnartz, Ulrika
    et al.
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Thörnqvist, Stig
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Åström, Mårten
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Utvärdering av fiskefria områden: Redovisning av regeringsuppdrag: Biologiska effekter  och samhällsekonomiska konsekvenser av fiskefria områden2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Med anledningen av det fortsatta arbetet med miljökvalitetsmålen gavs Fiskeriverket 2005 följande uppdrag (Jo 2005/2964): ”I syfte att skapa ett bredare underlag (avseende möjligheter till och konsekvenser av fiskefria områden) ger regeringen Fiskeriverket i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket och länsstyrelserna föreslå ytterligare tre områden med permanent fiskeförbud (kustnära och i utsjön) i vardera Östersjön och Västerhavet. Dessa områden skall inrättas till 2010 och effekterna skall utvärderas till 2015. I uppdraget ligger även att utvärdera de mer långtgående biologiska effekterna, bedöma fiskets påverkan och uppskatta de ekonomiska konsekvenserna." 

    Syftet med denna rapport är att redovisa regeringsuppdraget som Fiskeriverket fick 2005 och som sedan övertogs av Havs- och vattenmyndigheten (HaV). I rapporten sammanfattar HaV resultaten av ett arbete som pågått mellan 2005 och 2015 med att inrätta och utvärdera fem fiskefria områden i:

    • Bottenhavet (Storjungfrun och Kalvhararna, m.fl.) för havslekande sik 

    • Stockholms skärgård (Gålö/Lännåkersviken) för gädda och gös 

    • Buskär–Tanneskärsområdet (Vinga) i Göteborgs inlopp för hummer  och rovfisk • Havstensfjorden i Bohuslän för piggvar, torsk och rödspotta

    • Sydöstra Kattegatt för skydd av torsk

    Resultaten av utvärderingar redovisas i detalj i bilagda underlagsrapporter om biologiska och samhällsekonomiska effekter av fiskefria områden, framtagna på uppdrag av HaV av institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) och Centrum för Miljö- och Naturresursekonomi (CERE, vid SLU och Umeå Universitet). Utifrån underlagen drar HaV i rapporten slutsatser och formulerar bedömningar för tillämpning av fiskefria områden i förvaltningen. Utvärderingen visar att fiskefria områden kan vara en biologisk och samhällsekonomiskt effektiv åtgärd för att stärka bestånd av fisk och kräftdjur, och bedömer även att åtgärden kan ha positiva effekter på andra ekosystemfunktioner och -tjänster. Den biologiska utvärderingen från SLU Aqua visar att fiskefria områden kan, om de är väl utformade, ge positiva beståndseffekter och därmed komplettera andra regleringar inom fiskförvaltningen. I många fall kan goda resultat uppnås med mindre genomgripande åtgärder, exempelvis genom redskaps- eller fångstbegränsningar i tid och rum.

    Den biologiska utvärderingen visar att fiskefria områden kan vara viktiga för förvaltning, i synnerhet av blandfisken och fisken på lokala kustbestånd, samt för att motverka negativa effekter på ekosystemen av fiske.  På basen av utvärderingen gör HaV följande bedömning vad gäller tillämpning av fiskefria områden i förvaltningen:

    1. Fiskefria områden kan inrättas i fall då åtgärden bedömts vara den mest effektiva för att uppnå syften och målbeskrivningar för ett specifikt område eller problemställning.

    2. Fiskefria områden bör främst inrättas i fall då annan reglering, som möjliggör visst fiske, bedöms vara otillräcklig.

    3. Fiskefria områden kan vara en särskilt lämplig åtgärd för återhämtning av lokala bestånd som utarmats på grund av högt fisketryck, eftersom åtgärden i dessa fall visat sig kunna ge relativt snabba resultat. 

    4. I arbetet med att utveckla ekosystembaserad förvaltning och nätverk av skyddade områden som en del av en väl fungerande grön infrastruktur, menar HaV att möjligheten att inrätta fiskefria områden, som säkrar flera viktiga ekosystemfunktioner och -tjänster med syfte att bidra till olika mål för havs- och vattenförvaltningen, bör beaktas.

    5. Inom ramen för regeringsuppdraget om ekosystembaserad fiskförvaltning ser HaV att förändringar av fiskerilagstiftningen kan behöva utredas vidare, med syfte att underlätta inrättande av fiskefria områden och andra fiskeregleringar av fiskevårds- och naturvårdsskäl eller som referensområden för förvaltning och forskning.

    6. Som del av planering för inrättande, översyn och konsekvensbeskrivning av fiskefria områden, bör ekosystemtjänstanalys genomföras, där alla  kategorier av ekosystemtjänster lyfts fram på ett balanserat sätt.

    7. Länsstyrelser och kommuner kan behöva förstärka relevanta delar av existerande och planerade fiskefria områden med kompletterande skydd eller åtgärder enligt miljöbalken, för att reglera annan påverkan, till exempel muddring och andra anläggningar i vatten. 

    8. Fiskefria och skyddade områden bör anpassas och kompletteras med andra fiskeregleringar för att beakta exempelvis utformning, varaktighet, spridningseffekter, förflyttning av fisketryck både i och mellan områdena, bl.a. för att bidra till att utveckla en väl fungerande grön infrastruktur. 9. Det är viktigt att fortsätta ta vara på engagemang och kunskap hos berörda i och runt fiskefria områden som kan bidra till att utveckla och anpassa förvaltningen samt bygga förståelse och acceptans.

  • Sallmén, Niina
    et al.
    Nathanson, Jan Eric
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Palm, Stefan
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Åtgärdsprogrammet för asp: Aspius aspius2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This action programme aims to improve the future survival of asp (Aspius aspius) in Sweden. It is to be viewed as a guideline, and is not legally binding. Asp is a nationally red-listed species, categorized as Near Threatened (NT). It is included in Appendix 2 in the EU’s Habitats Directive, which means that the member states are obligated to identify sites of community importance (SCIs), also known as Natura 2000 areas, in order to preserve the species and its habitat. Asp is also listed in Appendix 5, meaning that Sweden must ensure that exploitation is compatible with maintaining the species in a favourable conservation status.  The current distribution of asp is largely limited to Lake Vänern and the river Göta älv, the lakes Hjälmaren and Mälaren and their respective inflowing water sources, and the river system of Motala ström. Small populations are found in the rivers Emån and Dalälven, as well as in the lake Garnsviken, where the species is vulnerable. Individual specimens may be found temporarily along the Baltic Sea coastline.  The decline can be attributed to physical impact on the waterways and the expansion of hydroelectric industry. These interferences have greatly reduced the number of spawning grounds while, simultaneously, migration obstacles have resulted in isolation of populations. Extensive straightening, dredging and modification of natural waterways have destroyed several important spawning grounds and nursery areas. In former times, fishing for migrating and spawning asp was of great importance.  

    The asp usually migrates upstream to areas with turbulent water for spawning, but may also migrate downstream. The spawning mainly occurs for the duration of a little over one week, usually in the second half of April.  During the 21st century, a lot of effort has been put in to mapping the species’ distribution and spawning grounds. In order to ascertain a complete view of the status of the populations, additional inventory in the river systems of e.g. Byälven, Arbogaån and Kolbäcksån is advised. Furthermore, investigation into the extent of spawning in lakes such as Mälaren, Hjälmaren and Vänern should be conducted. The knowledge of nursing areas is inadequate, and it is of great importance that these are recorded.  Since the year 2001 it is forbidden (FIFS 2004:37) to fish for asp between April 1st and May 31st in all watercourses joining with the lakes Vänern, Mälaren and Hjälmaren, as far as the first real migration obstacle. The legislation is in need of revision and updating in order to similarly protect migrating and spawning fish in lakes, fish above the first real migration obstacle, and the weaker populations in rivers Emån and Dalälven.  

    In order to improve compliance with the given restrictions and describe how the species is best handled in bycatch, the information to professional fishermen, sports fishermen and owners of fishing waters should be improved upon.  Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:27  11 Important actions to strengthen the population are: construction of fish passage structures and demolition of obstacles, suitable protocols at hydropower plants and restauration of spawning grounds and nursery areas. In pressing cases where physical action has not provided the desired effect, re-establishment by manual release may be considered.  The cost is estimated to SEK 34 390 000.  

  • Miljögifter i vatten – klassificering av ytvattenstatus: Vägledning för tillämpning av HVMFS 2013:192016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna vägledning beskriver lämpligt tillvägagångssätt vid klassificering av ytvattenstatus för miljögifter enligt 2 kap. Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. Vägledningen riktar sig främst till vattenmyndigheter och länsstyrelser i deras arbete med att klassificera ekologisk status och kemisk ytvattenstatus med avseende på miljögifter i landets ytvattenförekomster. Vägledningen är uppdelad i två delar. 

    1.1. Del 1

    I den första delen beskriver Havs- och vattenmyndigheten arbetsgången, de olika delmomenten i klassificeringen och vissa begrepp på en övergripande nivå. Här beskrivs bland annat vilka bedömningsgrunder man ska utgå från och hur resultat ska vägas samman vid klassificering av ekologisk status.  Viktiga aspekter att beakta är t.ex. att om det finns data från flera representativa övervakningsstationer inom samma vattenförekomst ska resultaten hanteras separat för respektive station. Värdena i bedömningsgrunderna får inte överskridas vid någon av dessa stationer.  Det räcker med att ett ämne förekommer i koncentrationer som överstiger de värden som anges i bedömningsgrunderna för kvalitetsfaktorn särskilda förorenande ämnen (SFÄ) i föreskrifterna, för att ekologisk status ska klassificeras till ”måttlig”. Det gäller oavsett vad de biologiska kvalitetsfaktorerna visar. SFÄ kan samtidigt bara föranleda en sänkning till ”måttlig” status men inte lägre.  Dokumentet ger också viss vägledning kring bedömning av rimlighet och osäkerhet vid klassificeringen. 

    1.2. Del 2

    Den andra delen av vägledningen beskriver vissa av de metoder och bedömningar som kan behöva göras på en mer teknisk nivå, och indelat utifrån vilken matris (vatten, sediment eller biota) som ska bedömas. 

    Vägledningen är främst fokuserad på att ge en mer detaljerad vägledning vid utvärdering av övervakningsresultat för vatten. Det gäller i synnerhet beräkning av biotillgänglig vattenkoncentration för metallerna nickel, bly, zink och koppar. Vägledningen ger också stöd vid expertbedömning då det verktyg som ska användas för att beräkna biotillgänglig koncentration inte är validerat för den vattenkemi som råder, eller då data för vattenkemi saknas. Den ger även stöd vid bedömning av vid vilka koncentrationer det kan vara rimligt att bortse från de beräknade biotillgängliga koncentrationerna.  Vägledningen ger också stöd när uppmätta koncentrationer i sediment och biota utvärderas. En viktig aspekt när det gäller sediment är att uppmätta koncentrationer av organiska ämnen behöver normaliseras mot organisk kolhalt, liksom att man vid klassificering bör utgå från ytprover ifrån ackumulationsbottnar. För biota bör uppmätta koncentrationer av fettlösliga ämnen lipidnormaliseras.

  • Följder av Weserdomen: Analys av rättsläget med sammanställning av domar2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ett förhandsavgörande från EU-domstolen som rör muddringsarbeten i floden Weser, den s.k. Weserdomen, har påverkat myndigheters tillämpning av miljökvalitetsnormerna för vatten. Havs- och vattenmyndigheten har därför gjort en analys av rättsläget med sammanställning av domar. Analysen är avsedd att användas av tillsyns- och prövningsmyndigheter och andra som har att bedöma påverkan från olika verksamheter och möjligheterna att uppnå normerna. 

    I målet lämnade EU-domstolen ett förhandsavgörande om tolkningen av vattenförvaltningens miljömål i artikel 4.1 i vattendirektivet. EU-domstolen ansåg att en verksamhet som medför en försämring av ekologisk eller kemisk status eller äventyrar uppnåendet av dessa mål inte får tillåtas. En prövning behövde därför göras av om undantag kunde meddelas för den aktuella verksamheten enligt artikel 4.7 i direktivet. I denna analys gör Havs- och vattenmyndigheten följande bedömningar utifrån vad som framgår av EU-domstolens dom och efterföljande svenska domar. 

    • Det räcker med en försämring av en kvalitetsfaktor för att en försämring av status ska ha skett.

    • Miljökonsekvensbeskrivningar och annat underlag i prövningar måste innehålla en beskrivning av hur verksamheten påverkar relevanta kvalitetsfaktorer.

    • Miljökvalitetsnormerna för ekologisk och kemisk status har samma rättsverkan.

    • Vid osäkerhet om en vattenförekomsts statusklassning, bör prövningsmyndigeten kunna begära in yttranden eller förtydliganden från vattenmyndigheterna.

    • Det är viktigt att det finns ett system för att kunna pröva undantag.

    I bilagan anges kvalitetsfaktorer och parametrar som ska beaktas vid bedömningen.

  • Boström, Gustaf
    et al.
    Gönczi, Mikaela
    Kreuger, Jenny
    Analyser av växtskyddsmedel i rå- och dricksvatten: Utvärdering av kvalitet och relevans för de analyspaket som erbjuds av svenska laboratorier2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna rapport var att undersöka om de analyspaket för växtskyddsmedel i rå- och dricksvatten som erbjuds av svenska laboratorier, och om de analyser som faktiskt har utförts, omfattar alla relevanta substanser som kan förväntas förekomma i vattenmiljön. Syftet var också att undersöka vilken teknisk kvalitet på analyserna som laboratorierna erbjuder med avseende på rapporteringsgränser och mätosäkerhet. 

    Det finns i Sverige tre stora kommersiella laboratorier som erbjuder analyser av växtskyddsmedel idag, ALcontrol, ALS och Eurofins. Dessa har kontaktats med frågor framförallt om vilka analyspaket för växtskyddsmedel som de erbjuder och vilka rapporteringsgränser och mätosäkerheter analyserna har. 

    Analysdata för växtskyddsmedelsanalyser som utförts av vattenproducenter har sammanställts från databaserna Vattentäktsarkivet (VTAK) vid Sveriges Geologiska Undersökning och Regionala Pesticiddatabasen (RPD) vid Sveriges lantbruksuniversitet. Dataunderlaget består av 33 316 vattenprover tagna mellan 1985–2015. Försålda mängder av växtskyddsmedel har sammanställts för 1985–2014 utifrån Kemikalieinspektionens försäljningsstatistik, för att se om substanser som haft en betydande användning i Sverige analyserats av vattenverken och inkluderas i befintliga analyspaket. 

    De analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna har undersökts med avseende på vilka rapporteringsgränser och mätosäkerheter de erbjuder och om de lever upp till de krav som ställs i Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter (SLV, 2001) på en detektionsgräns på max 25 % av 0,1 µg/l och en utökad mätosäkerhet på max 30 %. Kravet på detektionsgräns har jämförts med laboratoriernas rapporteringsgränser då det är endast denna uppgift som det finns information om. Jämförelsen visar att det varierar mycket mellan analyspaketen för alla tre laboratorierna kring hur stor andel av ingående substanser som klarar kravet. Det är en mindre andel av analyspaketen där alla substanser klarar kravet på en utökad mätosäkerhet på max 30 %. För många av analyspaketen saknas information om mätosäkerheten.

    En genomgång har även gjorts av analyskvalitet för de växtskyddsmedelssubstanser som pekas ut inom vattenförvaltningen som prioriterade ämnen, särskilda förorenande ämnen och ämnen på bevakningslistan. Genomgången visar att alla substanser utom oxadiazon och tiakloprid inkluderas i minst två analyspaket. Oxadiazon har dock aldrig varit godkänd i Sverige. För vissa substanser saknas analyspaket där rapporteringsgränsen är lägre eller lika med kvalitetskravet (gränsvärde, bedömningsgrund eller riktvärde) och ytterligare färre substanser ingår i paket med en rapporteringsgräns som är lägre eller lika med 30 % av kvalitetskravet, d.v.s. som klarar kravet i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift som reglerar kvalitet för analyser som ska användas inom vattenförvaltningen. I de flesta analyspaketen har substanserna som pekas ut inom vattenförvaltningen en utökad mätosäkerhet på max 50 % vilket är kravet i samma föreskrift.

    En genomgång av erbjudna analyser för substanser som sålts i stor mängd i Sverige visar att de flesta substanserna inkluderas i minst ett analyspaket. För merparten av substanserna klarar de erbjudna analyspaketen även kravet på en rapporteringsgräns på max 25 % av 0,1 µg/l men en mindre andel klarar kravet på max 30 % mätosäkerhet. Vissa av substanserna som sålts i stor mängd inkluderas dock inte i något analyspaket. Av alla prover som sammanställts från VTAK och RPD har 35 % analyserats för 35 substanser, 14,3 % har analyserats för 29 substanser och 9,7 % har analyserats för 25 substanser. En jämförelse av befintliga data från vattenverken och de analyspaket som laboratorierna erbjuder i dagsläget pekar på att det är fem analyspaket som benämns av laboratorierna som speciellt framtagna för analys av dricksvatten eller råvatten som står för över hälften av alla analyser som utförts av vattenverken. Detta visar att utformningen av dessa paket har en betydande påverkan på vilka substanser som analyseras och att det är viktigt att de inkluderar alla relevanta substanser. Resultat från den nationella miljöövervakningen av växtskyddsmedel har även jämförts med vilka analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna och med befintliga analysdata från vattenverken. Resultaten visar att de flesta substanserna som hittas i fler än 10 % av alla prover av ytvatten inom miljöövervakningen under 2002–2012 även ingår i minst två analyspaket som erbjuds av kommersiella laboratorier. Några av dessa substanser har dock inte analyserats alls eller endast i några få prover som vattenverk utfört, trots att de ingår i vissa analyspaket. 

    En genomgång av vilka substanser som har sålts i stora mängder jämfört med hur många analyser som har utförts av substansen visar att många av de mest försålda substanserna även har analyserats i ett stort antal prover. För vissa av dessa substanser har dock inga eller ett fåtal analyser gjorts trots stor försåld mängd. En granskning gjordes också för att undersöka om de substanser som är särskilt persistenta och läckagebenägna, baserat på substansernas halveringstid i jord (DT50 över 30 dagar) och förmåga att bindas till jordpartiklar (Kfoc/Koc under 500), har analyserats. Genomgången visar att några av dessa substanser inte analyserats alls eller endast i ett fåtal prover samtidigt som de har sålts i betydande mängder under 1985–2014. 

    En sammanställning har även gjorts för substanserna aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid som har det lägre dricksvattengränsvärdet 0,03 µg/l. Sammanställningen visar att dataunderlaget för dessa substanser är stort, 15 500–16 000 prover, och att cirka 95 % av proverna analyserats med rapporteringsgränser under eller lika med 0,03 µg/l. Nio olika fynd av någon av dessa substanser har gjorts under 1985–2015. Då dessa substanser antingen aldrig varit godkända eller varit förbjudna en lång tid i Sverige så bedömer Livsmedelsverket att risken är låg för att de ska utgöra problem i vattentäkter. För vissa substanser skulle det kunna vara mer aktuellt att analysera en eller flera av dess nedbrytningsprodukter istället för modersubstansen. Informationen om vilka nedbrytningsprodukter som är relevanta och läckagebenägna till yt- och grundvatten bör enklast kunna tas fram av Kemikalieinspektionen. Bekämpningsmedel är en mycket stor grupp av ämnen och synonymer och olika stavningar förekommer i analysprotokollen. Vi rekommenderar därför att laboratorierna anger varje substans unika CAS-nummer på analysprotokollen. Detta för att underlätta en säkrare och enklare tolkning av resultaten både för den som beställt analysen och för användning av data i andra sammanhang. Det bör också diskuteras om laboratorierna i analysprotokollen bör gå över till att ange kvantifieringsgräns istället för rapporteringsgräns för varje parameter, så att terminologin blir i överensstämmelse med det som anges i föreskrifterna.

    Genomgången av befintliga analysdata och de analyspaket som erbjuds av de kommersiella laboratorierna pekar på att de analyspaket som laboratorierna anger som anpassade för dricksvattenanalys är de som i regel används av vattenproducenterna. Dessa analyspaket har i stor utsträckning utformats utifrån äldre statlig vägledning vilket visar att vägledning från myndigheter har en stor inverkan på vilka substanser som i slutändan analyseras. Ifall en ny vägledning ska utformas måste den hållas aktuell och uppdateras regelbundet t.ex. genom avstämning med Kemikalieinspektionens försäljningsstatistik för aktiva substanser. En ny vägledning bör också beakta att dricksvatten hämtas från både yt- och grundvattentäkter då befintliga vägledningar har haft fokus på grundvatten. Ifall en ny vägledning tas fram kan man överväga att dela upp den i ytvatten och grundvatten då vissa substanser endast är relevanta i ena fallet. Man kan också överväga att dela upp listan på substanser i ett baspaket samt några tilläggspaket för speciella grödor så att de substanser som används i dessa grödor inte behöver analyseras i områden där grödorna inte odlas.

    En sammanvägning av dataunderlaget i denna rapport pekar på att det finns ett antal substanser (23 stycken) som har haft en betydande användning under olika tidsperioder och som man av olika skäl kan överväga att inkludera i framtida analyspaket. De substanser som framförallt faller ut baserat på deras egenskaper, med lång halveringstid och låg adsorption till jordpartiklar, är azoxystrobin, dimetomorf, flurtamon, imidakloprid, propoxikarbazon-Na och pyrimetanil. Substanser som främst faller ut på grund av en hög fyndfrekvens men i ett fåtal prover är boskalid, DMST, terbutylazin-desetyl och terbutylazinhydroxy. De substanser som i första hand faller ut för att de detekterats frekvent eller hittats i halter över 0,1 µg/l i nationell miljöövervakning är cykloxidim, cyprodinil, diflufenikan, fluazinam, karbendazim, metalaxyl, pikoxystrobin, pirimikarb, propamokarb, propikonazol, protiokonazol-destio, pyroxsulam och tiakloprid. 

    Denna rapport utgör ett underlag för att se om det finns substanser som inte inkluderats i tidigare statliga vägledningar, och som därmed inte har analyserats alls eller mycket sällan, men där vi kan av olika skäl gör bedömningen att man kan överväga om de borde analyseras oftare. Resultatet ska dock inte ses som att vi föreslår en färdig lista över vilka substanser som bör inkluderas i en eventuell vägledning utan utgör ett underlag för vidare diskussion. Rapporten visar även att ett stort antal av de substanser som har haft en omfattande användning som växtskyddsmedel inom svenskt lantbruk under en länge tid också har inkluderats i ett stort antal vattenanalyser. Det innebär att sammanställningar baserade på tillgängliga analysdata för vanligt använda substanser utgör ett tillfredställande underlag för att undersöka en generell förekomst av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten och bedöma långsiktiga trender. Däremot kan det finnas vattentäkter där man av ovan nämnda skäl eventuellt kan ha underskattat förekomsten av vissa enskilda substanser på grund av analyspaketens historiska och nuvarande utformning.

  • Emmerson, Richard
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Institute for the Marine Environment, HMI.
    Evaluation of the implementation of Ospar measures in Sweden2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The adoption of measures to protect and conserve the marine environment of the NorthEast Atlantic is a field in which the OSPAR Commission has been working for over thirty years. OSPAR measures in the form of Decisions and Recommendations for the protection of the marine environment have often acted as a forerunner of European Union environmental action. Substantial progress has been made in addressing discharges, emissions and losses of hazardous substances, nutrients and radioactive substances. While these fields still remain relevant, OSPAR’s work on measures has now moved on to focus on biological diversity.

    Since 2011, the Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM) has been responsible for the coordination of Sweden’s work within the OSPAR Convention for the protection of the marine environment of the North-East Atlantic. SwAM is also responsible for the implementation of the EU Marine Strategy Framework Directive (MSFD) to achieve good environmental status in Sweden’s marine waters and for those national Environmental Quality Objectives most relevant to the aquatic environment.

    This report examines and elaborates the contribution of the development and implementation of OSPAR measures to achieving good environmental status and moving towards Sweden’s environmental quality objectives. Following a general background on OSPAR, MSFD and Sweden’s system of environmental quality objectives, the development and history of OSPAR measures (decisions and recommendations) is described. The development of a methodology for evaluation of the implementation of OSPAR measures is presented. This methodology has then been used to guide an evaluation of the implementation of OSPAR measures in Sweden based on information report to OSPAR and available from national authorities. Finally a series of conclusions and recommendations are presented to guide future implementation work on OSPAR measures. It is clear that Sweden’s engagement in OSPAR has been of benefit in promoting marine environmental protection both in Sweden and other countries sharing the marine waters that surround Sweden. Overall, Sweden has a strong track record of engagement in OSPAR work and in fulfilling its commitments and obligations. The report does, however, highlight a small number of long-standing measures where implementation has not been completed either because the requirements of the measure have not been met or because a full implementation has not been demonstrated in the information reported even though it has occurred. For more the recently adopted biodiversity measures the implementation process is still underway. The evaluation highlights a number of steps that could be taken to secure this legacy through improved information recording and also points towards areas where an improved national implementation process could assist OSPAR work.

    The report recommends that SwAM promotes that any future measures adopted by OSPAR have a more clearly described regional coordination role in the context of MSFD. This can help build synergy and reciprocity between the two processes with OSPAR offering a regional coordination mechanism to support MSFD objectives and the legal framework of the MSFD providing a means to underpin work towards OSPAR’s objectives. Alongside this efforts should continue to make use of OSPAR to pioneer new forms of action for which regional coordination would be of benefit (as has been the case in the past with hazardous substances and biodiversity, litter and noise), both within the context of MSFD and beyond. Increased recognition of the contribution of Sweden’s engagement in regional sea cooperation (including through OSPAR) to the system of environmental objectives would enhance understanding and profile of the regional sea work. An official description of how OSPAR and other regional sea work, such as through HELCOM, are seen to apply in areas where the convention areas overlap would help to guide work by other state authorities.

    SwAM is recommended to continue Sweden’s positive record of engagement in OSPAR work by ensuring that the quality of information provided on the implementation of measures is sufficiently detailed to provide a fully auditable record of Sweden’s implementation of OSPAR measures. It is recommended that, for the avoidance of doubt, Swedish authorities reporting on implementation of OSPAR measures should always provide a national view on whether a measure has been fully implemented or whether work to implement the measure is still in progress.

    Efforts to enhance the engagement of implementing bodies in work to implement OSPAR’s measures need to be nurtured and supported to build the engagement of other relevant national authorities, county administration boards and municipalities. It is suggested to consider an improved information recording on the national implementation process for OSPAR measures. This would benefit the implementation process for the more recently adopted biodiversity measures. There may be synergies that could be developed with existing information systems developed in other contexts, such as VISS (developed by the Water Authorities for Water Framework Directive measures) or Skötsel DOS (developed by SEPA for measures in protected areas). 

    Within OSPAR, SwAM is invited to consider promoting approaches to develop a better shared understanding of how and when formal OSPAR decisions and recommendations should be developed which would help those Contracting Party delegates charged with the development of programmes and measures. SwAM is invited to propose that OSPAR work to develop its information systems includes the recording information on measures and their implementation. It is proposed that information on OSPAR measures compiled in spreadsheet form to support analysis in this project would provide a basis for a relational database on OSPAR measures. Building systems for reporting on implementation with improved content management by Contracting Parties would be beneficial to the OSPAR measures and actions programme (MAP). There may be benefits in coordinating this work with other Regional Sea Organisations. To support work according its commitment to apply an ecosystem approach OSPAR should also continue to develop its evaluation of the implementation of measures in close association with the development of its monitoring and assessment work. SwAM is invited to make use of the framework for the evaluation of the implementation of OSPAR measures developed in this project to support discussion in OSPAR on future implementation of measures and its link to the evaluation of the effectiveness of measures in OSPAR monitoring and assessment work.

  • Färdplan havsplanering2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram Färdplan havsplanering i syfte att stödja och vägleda arbetet med att utveckla havsplaner samt skapa tydlighet och förankring för den fortsatta planeringsprocessen.  Havs- och vattenmyndigheten har regeringens uppdrag att förbereda och  genomföra svensk statlig havsplanering genom havsplaneringsförordning (2015:400). Den 1 september 2o14 infördes en bestämmelse i miljöbalken om statlig havsplanering i Sverige som innebär att det ska finnas tre statliga havsplaner – en för Bottniska viken, en för Östersjön och en för Västerhavet. Planerna ska omfatta större delen av territorialhavet och svensk ekonomisk zon. I territorialhavet delar staten planeringsansvar med kommunerna medan den ekonomiska zonen är enbart statens planeringsansvar. Denna färdplan har beslutats efter ett samråd där centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner, akademi, branschorganisationer och ideella intresseorganisationer gavs möjlighet att ge synpunkter skriftligen. Alla synpunkter och Havs- och vattenmyndighetens hantering av dem finns samlade i en separat samrådsredogörelse som finns på vår webbplats.  I färdplanen fastställs de planeringsmål och planeringsstrategier som ska vägleda arbetet med att utveckla havsplanerna och genomföra miljöbedömning av planerna genom att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med miljöbalkens bestämmelser. Färdplan havsplanering tar bland annat sin utgångspunkt i den nulägesbeskrivning som myndigheten tog fram under 2013–2014 och som gav en uppdaterad lägesbild med tillhörande strategifrågor som planeringsmål och process för havsplaneringsarbetet.

  • Rafstedt, Thomas
    Effekter av kalkning på myrvegetation: Resultat från 20 års uppföljning av kalkade våtmarker2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kalkning av kärr och andra myrmarker har idag stor omfattning i flera län och totalt kalkas närmare 100 km2 myr i landet. En långtidsstudie av kalkningens växtekologiska effekter påbörjades av Naturvårdsverket 1994. Syftet med denna fortlöpande studie är att kontrollera vad som händer med myrvegetationen efter kalkning och om det sker någon återhämtning efter avslutad kalkning.  Metodiken som har använts vid vegetationsanalyserna är anpassad till att följa gradvisa och långsiktiga förändringar inom såväl kalkobjekten som referensobjekten. Förändringarna skattas på ett objektivt sätt inom utlagda fasta provrutor. 

    Den initiala och mest påtagliga förändringen vid kalkning av våtmarker är att det ofta heltäckande bottenskiktet av vitmossor slås ut och ersätts av naken dy och ett i regel glest, men ibland artrikt, skikt av brunmossor. Det levande vitmossesubstratet, där många små arter som sileshår och tranbär är rotade, försvinner. Det nakna substratet ger möjlighet för andra arter, som normalt inte klarar konkurrensen i den här miljön, att etablera sig.  Vissa pionjärarter är snabbt på plats efter påbörjad kalkning och blommar upp, för att därefter många gånger åter försvinna. Nick-, bränn- och päronmossa kommer in i stor mängd men försvinner sedan efter några år. Brunmossornas yttäckning kan på vissa myrtyper öka kraftigt, särskilt av arter som blek skedmossa och räffelmossa, medan den på andra myrtyper även efter lång tid förblir mycket låg. Även för regionen sällsynta arter kan etablera sig då de rätta förutsättningarna uppträder.  Efter en längre tid av upprepad kalkning kan mer kalkkrävande brunmossarter invandra. Det från början kalkfattiga kärret kan då sägas ha kommit in i en fas mot rikkärr med förekomst av arter som stor fickmossa och piprensarmossa. Även kalktåliga arter av vitmossa, som krokvitmossa, knoppvitmossa och purpurvitmossa, kan etablera sig. Fältskiktets förändringar varierar på de kalkade myrarna. Generellt ökar emellertid tätheten av gräs och halvgräs och därmed även lagret av icke nedbruten förna. Detta gäller särskilt blåtåtel, flaskstarr, trådstarr, tuvull och tuvsäv. 

    I blöta kärr kan arter som vattenbläddra, sjöfräken och vattenklöver öka i förekomst.  Arter som generellt minskar efter kalkning är sileshår, tranbär och rosling. Småvuxna arter som missgynnas när vitmossorna försvinner, halvgräsen tätnar och förnaproduktionen ökar.  De myrar där kalkningen avslutats är av särskilt intresse för studier av återkolonisationen. Dessa myrar kan ge en antydan om åt vilket håll utvecklingen går och om de skador som uppstår efter kalkning med tiden kan läkas.  Resultaten från flertalet kortvarigt kalkade myrarna indikerar att bottenskiktet, där de kraftigaste initiala förändringarna uppstår efter kalkning, återgår till ett fattigkärrstadium när kalken väl lakats ut. Samma vitmossarter, som fanns före kalkning, återkommer med början i kantzonen varefter spridningen sker fläckvis ut över hela myren där fält- eller förnaskiktet inte är alltför tätt. De kalkgynnade arter som etablerat sig efter kalkningen försvinner återigen. De här resultaten är positiva eftersom det kan innebära att kalkningens påverkan på bottenskiktet inte är irreversibel och att en naturlig återhämtning sker efter avslutad kalkning. Data med långa tidsserier finns dock idag endast från några få myrar varför resultaten bör tolkas försiktigt. Data från referensmyrarna visar få förändringar i fältskiktet under de senaste 20 åren, förutom i Halland där tätheterna av graminider har ökat betydligt till följd av stort kvävenedfall. Vad gäller bottenskiktets vitmossor så har dessa ökat sin utbredning på myrar i bl.a. Dalarna, Jämtland och Västerbotten där vitmossorna i första hand breder ut sig på tidigare nakna dybottnar. Det sker även artförändringar på referensmyrarna. Genomgående är förändringarna små och orsakas troligen främst av fluktuationer i nederbörd och humiditet.

  • Avenius, Malin
    Havs- och vattenforum 2016: En kort sammanfattning med kommentarer2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under två dagar i slutet av maj 2016 arrangerade Havs- och vattenmyndigheten den fjärde upplagan av Havs- och vattenforum. 467 deltagare från hela landet kom till Göteborg för att ta del av aktuella uppdrag och insatser, och för att själva bidra med kunskap, frågor och önskemål.

    Som vanligt innehöll forumet utställningar, miniseminarier, gruppdiskussioner, föreläsningar och debatter, som tillsammans gav en bred översikt över aktuella havs- och vattenmiljöfrågor.

    Den här rapporten ger en kort sammanfattning av Havs- och vattenforum 2016.

    Havs- och vattenforum 2016 var konferensen då vi åt fiskfenor, pratade pengar, önskade oss nya databaser och diskuterade hur en dom i Tyskland påverkar Vattensverige. Som vanligt innehöll forumet en blandning av utställningar (återspeglingar, knytkonferens och nyheten digitala torget) miniseminarier (djupdykningar), gruppdiskussioner, föreläsningar och debatter på den stora scenen, vattenanknuten underhållning, prisutdelning och inte minst mingel. Till de mest uppskattade föreläsarna hörde juridikprofessorn Gabriel Michanek som berättade om Weserdomen, Jonas Johansson från Kävlingeåns vattenråd som berättade om arbetet som belönades med Sjöstjärnepriset förra året, samt forskarna Friederike Ziegler och Kristina Bergman från sp Sveriges tekniska forskningsinstitut som berättade om hur man kan förvandla fiskrens till guld. Sistnämnda bjöd också på smakprov i form av rökta fiskfenor. 

    Pengar var det genomgående temat, vilket bland annat avhandlades i en paneldebatt. Vi hörde regeringens utredare Göran Enander berätta om hur pfas kunde spridas till dricksvattentäkter under så många år utan att upptäckas. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht talade under rubriken Målen, makten och miljonerna, och HaV:s blivande generaldirektör Jacob Granit skickade ett videovykort. Dessutom delades vattenpriset Sjöstjärnan ut under högtidliga former till vinnarna i Emåförbundet. För underhållningen stod Vattenmannen & Speed samt Bipasha Huq och poeterna Sabrina Ibenjellal och Elise Ekmen från kulturinitiativet Förenade Förorter. På kommande sidor kan du läsa om årets återspeglingar, djupdykningar, knytkonferens och gruppdiskussion om databaser, samt ta del av ett sammandrag av de åsikter och kommentarer som samlades in från konferensdeltagarna.

  • Olsson, Jens
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Lingman, Anna
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Jonsson, Anna-Li
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU, Aquatic Resources.
    Förlin, Lars
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, Department of Biological & Environmental Sciences.
    Hanson, Niklas
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, Department of Biological & Environmental Sciences.
    Larsson, Åke
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, Department of Biological & Environmental Sciences.
    Parkkonen, Jari
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, University of Gothenburg, GU, Department of Biological & Environmental Sciences.
    Faxneld, Suzanne
    Enheten för miljöforskning och övervakning på Naturhistoriska Riksmuseet.
    Ljunghager, Fredrik
    Swedish Agency for Marine and Water Management.
    Miljöövervakning i Hanöbukten – finns det ett samband mellan tillståndet för fisken, dess hälsa och belastningen av miljöfarliga ämnen?: Delrapport 20162016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Överlag fanns det inte några övergripande skillnader i de beståndsparametrar som undersökts jämfört med tidigare undersökningar i området. Det fanns heller inga tecken på avvikande fångster utanför Helgeås mynning och endast tecken på syrebrist vid en lokal under den undersökta perioden. Det observerades en något förhöjd sjukdomsfrekvens hos fiskar i Hanöbukten. De bakomliggande orsakerna till den förhöjda sjukdomsfrekvensen i området är inte klarlagd, men pekar på en yttre påverkan på individ-, men inte på bestånds- eller samhällsnivå hos fisken.

    Resultaten från undersökningarna av fiskars hälsotillstånd visar på flera mycket tydliga fysiologiska skillnader hos fiskarna mellan Hanöbukten och referensområdet Kvädöfjärden. Tolkningen kompliceras av det faktum att de två jämförda populationerna av skrubbskädda anses ha olika lekstrategier vilket kan ha påverkat främst fysiologiska mätvariabler som ska spegla fortplantningfunktionen. Det är dock viktigt att betona att det är mycket unikt att två populationer av samma fiskart som fångats vid samma tidpunkt på året uppvisar så stora skillnader i fysiologiska hälsovariabler mellan två områden. Det kan därför inte uteslutas att de observerade skillnaderna för flera hälsovariabler är en indikation på att fiskarna i Hanöbukten är exponerade för något eller några toxiska ämnen. 

    Resultaten från miljögiftsundersökningen visar att det inte är några förhöjda halter av metaller, PCB:er, bromerade flamskyddsmedel och dioxiner i skrubbskäddor från Hanöbukten jämfört med Kvädöfjärden. DDT, kvoten DDT/DDE och PFOS var däremot något högre i Hanöbukten. Resultat från övervakning av sill i Hanöbukten visar också att PFOS och några andra perfluorerade ämnen är förhöjda jämfört med de flesta andra övervakningslokaler i Östersjön. 

    Sammantaget ger inte fiskundersökningarna under 2015 några belägg för effekter på beståndsnivå. Däremot observerades effekter på fisk i Hanöbukten på individnivå, såsom svagt förhöjd sjukdomsfrekvens hos torsk och skrubbskädda samt tecken på hälsoeffekter hos skrubbskädda. Överlag fanns inga förhöjda halter av miljögifter, men det observerades en förhöjd halt av DDT och PFOS och en högre DDT/DDE kvot hos skrubbskädda i området. Fortsatta fiskundersökningar under hösten 2016 syftar till att säkerställa att observerade skillnader/effekter är bestående, samt att försöka belysa vilken betydelse de olika populationernas fortplantningsstrategi respektive rådande miljögiftsbelastning i området har för de observerade hälsoeffekterna hos skrubbskädda i Hanöbukten.

  • Andersson, Åsa
    et al.
    Axe, Philip
    Johansson, Annika
    Harlén, Anneli
    Lestander, Dag
    Pettersson, Karin
    Sahlsten, Elisabeth
    Wall, Karin
    Wernersson, Ann-Sofie
    Översyn av förordning om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten: Redovisning av regeringsuppdrag med Havs- och vattenmyndighetens analys av normerna och förslag till ändrad lagstiftning2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Regeringen gav genom ett beslut den 22 oktober 2015 Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att göra en översyn av förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten (fisk- och musselvattenförordningen). Behovet av att göra denna översyn har framförts av Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Västra Götalands län.  I rapporten görs en översyn av miljökvalitetsnormerna i förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten och en bedömning av om det finns normer som bör ändras, tas bort eller om samma skyddsnivå kan uppnås på annat sätt.  Havs- och vattenmyndigheten föreslår att fisk- och musselvattenförordningen upphävs. Som en följd av detta behöver ett antal föreskrifter upphävas eller ändras. Därutöver behöver viss vägledning tas fram för att täcka återstående skyddsbehov.   Det är svårt att få en överblick av i vilken utsträckning fisk- och musselvattenförordningen har påverkat den övervakning som bedrivs och hur mycket övervakning som bedrivs enbart utifrån förordningens krav. Havs- och vattenmyndighetens bedömning är dock att ett upphävande av förordningen inte kommer att påverka den övervakning som utförs på ett betydande sätt.   Konsekvensutredningen visar att fisk- och musselvattenförordningen kan upphävas och att detta medför i huvudsak positiva effekter för såväl miljön som berörda myndigheter och verksamhetsutövare.

  • Sveriges badvattenkvalitet: Om EU-bad inför badsäsongen 2016 - Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med Folkhälsomyndigheten2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Badvattenkvaliten är viktig för många människor. Den påverkar planering av semester och fritidsaktiviteter. Arbetet enligt regelverken för EU-bad ger dig som badar goda möjligheter att välja ett bra bad!   Kommunen ansvarar för att kontrollera och säkerställa att EU-baden har god vattenkvalitet. De ser till att prover tas, informerar på webbplatsen Badplatsen och genom skyltar vid badplatserna. EU-badsymbolen fungerar som en kvalitetsstämpel på att badet kontrolleras enligt reglerna.   De allra flesta EU-baden i Sverige har en god vattenkvalitet. Inför badsäsongen 2016 klassificeras badvattenkvaliteten som ”utmärkt”, ”bra” eller ”tillfredsställande” för 381 av Sveriges 445 EU-bad.   

    Nio svenska EU-bad har fått klassificeringen dålig badvattenkvalitet. För de här baden behövs utredningar om källor till föroreningar och möjliga åtgärder. Ett av dem hade dock endast ett föroreningstillfälle, och förutom det en god badvattenkvalitet. Detta bad hade eventuellt kunnat få en bättre klassificering genom kompletterande provtagning för att följa upp eventuell förorening.  För 53 av de svenska EU-baden har en klassificering inte varit möjlig att göra på grund av att för få vattenprover tagits under föregående badsäsonger. Vi bedömer att Sverige, med korrekt provtagning, kunde ha fler bad med klassificeringen tillfredsställande, bra eller utmärkt badvattenkvalitet. Två av baden är nytillkomna och har ännu inte klassificerats.  Den svenska klassificeringen som syns på webbplatsen Badplatsen är den som gäller för svenska bad. Även EU-kommissionen och EEA gör en klassning av Svenska EU-bad, som i vissa fall kan skilja sig något från den svenska klassificeringen. Inom EU arbetar man för ökad samsyn kring hur klassificeringarna bör gå till.   

    Denna rapport är skriven för att läsaren lätt ska förstå lagstiftningen kring EUbad. Vi har därför inte lagt in paragrafhänvisningar. Den som vill veta mer om lagstiftningen, eller behöver specifika anvisningar för förvaltningsarbetet, kan läsa den vägledning kring EU-bad som Havs- och vattenmyndigheten tagit fram i samarbete med Folkhälsomyndigheten, och som kan laddas ner på www.havochvatten.se/hav/vagledning--lagar/vagledningar/badvatten.html.

  • Granhag, Lena
    Chalmers tekniska högskola.
    Metoder för övervakning av främmande arter: Protokoll för provtagning i hamnar och farleder2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Arter som sprids och introduceras till nya miljöer med hjälp av människan kan få en negativ effekt på miljön och utgör ett hot mot andra organismer och människan genom att rubba balansen i ekosystemen vilket kan innebära kostnader för samhället. Arter som får fäste i en ny miljö räknas som invasiva främmande arter, eller Invasive Alien Species (IAS). I havsmiljön utgör sjöfart em omfattande flyttning av organismer mellan olika platser och marina ekosystem. De sätter sig på skrov eller pumpas in med stora volymer barlastvatten och blir fripassagerare till en ny plats som kan ligga långt ifrån dess naturliga livsmiljö. Därför är ofta hamnar mottagare av IAS och som sedan riskerar att spridas vidare till andra hamnar och farleder eller vidare ut till andra känsliga eller opåverkade miljöer.    Denna rapport har tagits fram för att möta flera krav och behov av övervakning och inventeringar av IAS i havsmiljön utifrån barlastvattenkonventionen under FN:s Internationella sjöfartsorgan (IMO), havsmiljökonventionerna Helcom och Ospar, havsmiljödirektivet och EU:s förordning om invasiva främmande arter.    Enligt barlastvattenkonventionens bestämmelse kan dispens beviljas för utsläpp av orenat barlastvatten för fartyg i internationell trafik mellan två hamnar. Undantag ska baseras på riktlinjerna för riskbedömning som ska baseras på undersökningar för de hamnar och lokaler som dispensen avser. Inom Ospar och Helcom har man tagit fram en gemensam procedur för provtagning av främmande arter i hamnar för Östersjö–Nordsjöområdet. Procedurens riktlinjer för provtagning möjliggör därför både standardisering och jämförbarhet. Under 2013 genomfördes Helcoms projekt Aliens 3 vars syfte var att testa och utvärdera riktlinjerna för protagning i ett antal hamnar där Göteborgs hamn valdes ut som en hamn. Hamnen är Sveriges största internationella hamn och som sannolikt kan bli aktuell för dispensprövning för barlastvattenutsläpp och där med finns behov av inventering av IAS.    Denna rapport är tänkt att tjäna som underlag för framtagning av en nationell undersökningstyp för övervakning och inventering av IAS i hamnar, farleder och liknande miljöer.

  • Ejhed, Heléne
    et al.
    Perfomers of environmental monitoring, Institutes, Swedish Environmental Research Institute, IVL.
    Widén-Nilsson,, Elin
    Perfomers of environmental monitoring, Universities, Swedish University of Agricultural Sciences, SLU.
    Tengdelius Brunell, Johanna
    Perfomers of environmental monitoring, Government Agencies, SMHI.
    Hytteborn, Julia
    Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2014: Sveriges underlag till Helcoms sjätte Pollution Load Compilation2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report represents the latest, most detailed and reliable assessment of nutrient loads from Swedish sources yet made. This report, together with its background reports, presents results, source data and calculations techniques with a level of detail intended to achieve full transparency and traceability as well as to permit further use of this work in Swedish water management. 

    The Swedish Agency for Marine and Water Management gave SMED the task of evaluating sources of nitrogen- and phosphorus loads for the year 2014 and assessing the magnitude of those loads on lakes, water courses and the sea across Sweden. The aim was to produce the basis for Sweden’s national reporting to the Helcom ’Pollution Load Compilation 6 – PLC 6’ and to support water management work in Sweden. Similar calculations have been made previously but never with such high resolution in the input data. The work required processing and analysis of large amounts data to give complete information for the whole of Sweden, divided up into approximately 23 000 water bodies. 

    This increased resolution, together with the improved quality of input data and newly developed calculation routines provide more reliable estimates of total loads even at the local scale. The development work that has been completed will form the basis of the next load assessment report, PLC 7, the indepth evaluation of the national environmental target ’Zero eutrophication’ and future work within marine and water management. 

    The new calculations make use of new, high resolution land-use and soiltype maps, new data concerning purification in off-mains sewerage and storm water as well as a new height database (with 2 metres horizontal resolution). The height database has been used to calculate slope steepness, which is of great importance for estimates of phosphorus leakage. New observations in forest areas in southwestern Sweden have provided a better understanding of nutrient leakage in woodland areas and a new nutrient retention model has been developed as a result. These improved input data and high resolution calculation tools improve certainty in the results even at a local scale for individual water bodies. The results are made publically available through a new web tool, ’Technical Calculation System: Water’ (TBV, tbv.smhi.se).

    The results are presented in terms of gross- and net loads. Gross loads are the amount of nutrients released at source to a water body or lake from for example a sewage treatment works or an agricultural field. Net loads are the proportion of the gross loads that reach the sea. Additionally, results are presented as anthropogenic and total loads. Anthropogenic loads come from human activities, such as crop production in agriculture or emissions from industry. Total loads are the sum of the anthropogenic loads and background loads, which are the natural loads which would occur even if people were not present. The boundary between what is background and what are anthropogenic loads is based on the Helcom definition where all soil use contributes with both a natural load and possibly also an anthropogenic load. For example loads from landuse covered with forest are considered background, while loads from a clearcut or agriculture are considered the sum of both anthropogenic and background loads. In results where only anthropogenic loads are presented, the background loads have been taken away.

    Agricultural and forest land are the two largest sources of total loads to the sea for both nitrogen and phosphorus, with 34 100 and 34 900 tonnes of nitrogen and 1 100 and 850 tonnes of phosphorus, respectively during 2014. Together, these sources account for roughly 60% of the total load. For anthropogenic loads, agriculture is the largest source (23 300 tonnes nitrogen and 460 tonnes phosphorus), followed by emissions from sewage treatment works (14 000 tonnes of nitrogen and 240 tonnes of phosphorus). Loads from forest soils contribute only to the background loads while clear cuts, which a classed as an anthropogenic load contribute with only about 1500 tonnes of nitrogen and 20 tonnes of phosphorus. 

    The Bothnian Sea, Baltic Proper and Kattegat are those sea areas which receive the most nitrogen from Sweden’s total loads (29 500 tonnes, 29 400 tonnes and 28 700 tonnes respectively, or approximately 25% each). In the Bothnian Sea however, the greater part of this load is ’natural’ background loads. The Baltic Proper and Kattegat receive the most anthropogenic nitrogen, 33% and 31% respectively.  For phosphorus, most goes to the Bothnian Sea (990 tonnes or 30% of the total load). Just under a quarter reaches the Baltic Proper (780 tonnes) and about a fifth reaches the Kattegat and the Bothnian Sea (680 and 630 tonnes respectively). 

    The Baltic Sea Action Plan (BSAP) provides emissions targets, with the aim of achieving good environmental status in the Baltic Sea (including the Kattegat). According to this analysis, the target for phosphorus is achieved in all basins except the Baltic Proper, where the target is extremely challenging and it will be difficult to reduce the phosphorus loads under the load ceiling (308 tonnes).This requires substantial measures on the anthropogenic load, but further challenging, is that the background loads are a significant proportion of the total load. Total net phosphorus load to the Baltic Proper is 780 tonnes per year according to these calculations, of which 370 tonnes are background loads. This requires therefore that measures must even reduce the background load, for example through creation of wetlands. For even the Baltic  Proper to achieve good environmental status with regard to eutrophication, measures will be required in all sub-basins of the Baltic Sea.  Because of the major changes in methods and input data, it is not possible to directly compare how loads have changed since PLC 5 (based on 2006 data) or the in-depth analysis of the national environmental target ’Zero eutrophication’ (based on 2011 data). For example, the total area of agricultural land has fallen by 1900 km2 since 2006, which leads to a reduction in the estimated nutrient losses. The magnitude of this reduction cannot presently be read from the calculations as they have been made with higher resolution in data compared with earlier years. At the same time, the new calculations show that the anthropogenic part is lower than earlier calculated. Recalculation of the older PLC data with the new methods is necessary to clarify how much of the observed changes result from measures within farming and how much is due to the improved input data and calculations. Nutrient loads from point sources are calculated in the same way as before and for these it is clear that discharges have reduced. In PLC 6 (2014) sewage treatment works were responsible for 240 tonnes of phosphorus and 14 000 tonnes of nitrogen, while in PLC 5 (2006) loads were 350 tonnes of phosphorus and 17 000 tonnes of nitrogen (net). Industry have also reduced their impact and are responsible for 250 tonnes of phosphorus and 3 800 tonnes of nitrogen, compared with 320 tonnes phosphorus and 4 800 tonnes nitrogen in 2006.