12 1 - 50 of 96
rss atomLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Skarstedt, Anders
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Uppföljning av länsstyrelsernas tillsyn: av vattenverksamheter för år 20132015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I årets uppföljning har antalet nyligen beslutade behovsutredningar ökat från 11 till 14 stycken. Även för tillsynsplanerna har antalet ökat från 12 till 14 stycken. Det är positivt att antalet länsstyrelser med beslutade behovsutredningar och tillsynsplaner ökar, men vi anser att samtliga länsstyrelser borde ha haft en tillsynsplan som var beslutad under 2013 eller 2014. Havs- och vattenmyndigheten anser att det är viktigt att länsstyrelsernas behovsutredningar och tillsynsplaner utvecklas. Vi menar att dessa dokument är en förutsättning för att kunna styra tillsynsarbetet till rätt områden. Det gäller särskilt då den tillgängliga resursen är liten. Framtagandet av behovsutredning och tillsynsplan bör göras i tät samverkan med övriga sakområden (t.ex. vattenförvaltning, fiske, miljöövervakning, hotade arter, kulturmiljö) inom länsstyrelsen för att länsstyrelsen ska få en gemensam bild av behoven, hitta möjliga lösningar och kunna avgöra var tillsynen gör mest miljönytta. Vi anser att det måste vara möjligt att dra nytta av de utredningar som görs inom andra sakområden för att underlätta framtagandet av behovsutredning/tillsynsplan.  

    Havs- och vattenmyndigheten menar att det avsätts för lite tid för den planerade tillsynen av vattenverksamheter. Motsvarande ca 7 årsarbetskrafter beräknas lägga tid på den planerade tillsynen för samtliga typer av vattenverksamheter. Detta kan jämföras med ca 12 årsarbetskrafter för den händelsestyrda tillsynen eller ca 22 årsarbetskrafter för anmälningsärenden enligt 11 kap 9 a § miljöbalken. Det betyder att om ett vattenkraftverk skulle bli föremål för planerad tillsyn vart 5:e år behöver varje årsarbetskraft, totalt, tillsyna ca 60 vattenkraftverk per år. Om ytterligare tillsynsobjekt t.ex. ca 10 000 dammar, tiotusentals markavvattningsföretag, ett okänt antal vattenuttag samt uppföljande tillsyn av tillståndsprövade och anmälda vattenverksamheter adderas till ovanstående resonemang bedömer Havs- och vattenmyndigheten att resursen för den planerade tillsynen sannolikt begränsar möjligheten att uppnå miljömålet Levande sjöar och vattendrag.

    Vi har i uppföljningen av tillsynen frågat vad de olika tillsynsärendena har resulterat i för åtgärd från tillsynsmyndighetens sida. Detta för att få en bild av vad tillsynen leder till. Sammantaget kan det konstateras att både inom den planerade och händelsestyrda tillsynen leder ca 28 % av ärendena till ett föreläggande gällande våra efterfrågade åtgärder (t.ex. återställande, underhåll, miljöåtgärd eller tillståndsprövning). Att mer än 70 % av tillsynsärendena inte leder till någon av våra efterfrågade åtgärder kan bero på att många tillsynsärenden endast berör frågor mellan enskilda fastighetsägare, där avsaknaden av, eller mycket gamla, tillstånd inte underlättar tillsynsarbetet. 

    Havs- och vattenmyndigheten anser att antalet anmälningar om misstänkta miljöbrott, 76 stycken, är förvånande få sett till det totala antalet tillsynsärenden 2882 stycken. Det skulle betyda att det i endast ca 2,5 % av tillsynsärendena finns anledning att misstänka ett miljöbrott. Möjligen skulle en del av förklaringen kunna ligga i att många tillsynsärenden berör frågeställningar mellan enskilda fastighetsägare samt att avsaknaden av tillstånd eller mycket gamla tillstånd gör det svårt att bedöma om det finns misstanke om miljöbrott.

    I uppföljningen anges att det i 10 ärenden av totalt 2882 tillsynsärenden har beslutats om tillsynsavgift. Havs- och vattenmyndigheten bedömer att det inte är troligt att 2872 ärenden utgjordes av obefogade klagomål och att det, allra minst, borde ha tagits ut avgift i 815 ärenden (tillsynsärenden som resulterat ett föreläggande om åtgärd). Havs- och vattenmyndigheten anser att länsstyrelserna behöver utveckla rutinerna för att besluta om avgift. Av redovisningen framgår att återkallande eller omprövning av tillstånd nästan inte alls förekommer. De omprövningar som har varit vanliga under 2013 är de som berör markavvattningsföretag. Möjligheten att återkalla tillstånd har inte utnyttjats särskilt flitigt inom vattenverksamhetsområdet, trots att det för myndigheter, inte innehåller samma ersättningsregler som vid en omprövning.

  • Skarstedt, Anders
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Uppföljning av länsstyrelsernas tillsyn: av vattenverksamheter för år 20122014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har det samlade ansvaret för havs- och vattenmiljöfrågor i Sverige. Vi är en av de centrala myndigheter som har vägledningsansvar för tillsyn enligt miljöbalken (MB). I den rollen ingår också att samordna, följa upp och utvärdera den operativa tillsynen. Enligt 3 kap. 5 § miljötillsynsförordningen (2011:13) ska Havs- och vattenmyndigheten ge tillsynsvägledning i frågor om bl.a. vattenverksamhet enligt 11 kap. MB, Naturvårdsverket om markavvattning och Svenska kraftnät om dammsäkerhet. För att skapa sig en bild av omfattningen av länsstyrelsens tillsynsverksamhet inom området vattenverksamhet har vi i denna rapport sammanställt data från länsstyrelsernas tidredovisning för åren 2009-2012 samt begärt in uppgifter om tillsynsärenden för år 2012. Vi redovisar även data från länsstyrelsernas uppdrag 57 i regleringsbrevet för år 2012.

  • Skarstedt, Anders
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Uppföljning av länsstyrelsernas tid för tillsyn: av vattenverksamheter2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har det samlade ansvaret för havs- och vattenmiljöfrågor i Sverige. Vi är en av de centrala myndigheter som har vägledningsansvar för tillsyn enligt miljöbalken (MB). I den rollen ingår också att samordna, följa upp och utvärdera den operativa tillsynen. Enligt 3 kap. 5 § miljötillsynsförordningen (2011:13) ska HaV ge tillsynsvägledning i frågor om bl.a. vattenverksamhet enligt 11 kap. MB (förutom markavvattning och dammsäkerhet). För att skapa sig en bild av omfattningen av länsstyrelsens tillsynsverksamhet inom området vattenverksamhet har vi i denna rapport sammanställt data från länsstyrelsernas tidredovisning för åren 2009-2011.

  • Thörnqvist, Stig
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Länsstyrelsernas fisketillsyn 2011: Sammanställning av länsstyrelsernas redovisning2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    För 2011 har samtliga länsstyrelser lämnat någon form av redovisning. Det är stora skillnader mellan länsstyrelsernas redovisning och flera faktorer kan antas påverka hur man redovisar.  Det skiljer till att börja med mycket i vilka ekonomiska resurser länsstyrelserna har för fisketillsyn. Dels skiljer storleken på tilldelningen av medel från havsmiljöanslaget åt, dels är det olika i vilken grad länsstyrelserna prioriterar att avsätta egna resurser för fisketillsyn.   

    Länsstyrelserna har också olika syn på om man har ett uppdrag för att i någon mening ta ansvar för fisketillsynen och vad det ansvaret i så fall innebär. Det är också väldigt olika i vilken utsträckning länsstyrelserna begär eller anser sig ha befogenheter att begära in de uppgifter som krävs för att kunna redovisa i enlighet med kraven i regelringsbrevet. Preciseringen av redovisningskraven i regleringsbrevet när det gäller den operativa tillsynens omfattning och effekter tolkas olika.  

    I bilaga 2, tabell 1, lämnas en översiktlig sammanställning och bedömning av länsstyrelsernas redovisning för 2011. Bedömningen har gjorts inom områdena information, samordning och operativ tillsyn. Varje område har bedömts Sammanställning av länsstyrelsernas redovisning utifrån om det kan sägas finnas kvalitativa respektive kvantitativa uppgifter i redovisiningen. Resultatet av bedömningen samt beskrivning av kriterier redovisas i tabell 1 på sidan 9.   

    Generellet kan man konstateras att den lämnade redovisningen är ofullständig i förhållande till kraven i regleringsbrevet. Man kan dock sluta sig till följande koncentrat     

    • Det totala antalet förordnade tillsyningsmän uppgår till minst 7000. 
    • Redovisningen ger uppgifter om 457 förordnanden för havsområdet. 
    • Antalet förordnade tillsyningsmän med ett tydligt uppdrag att bedriva tillsyn på allmänt vatten uppgår till ca 50 för havsområdet och 27 för de stora sjöarna. 
    • Länsstyrelsernas redovisning av antalet tillsynstillfällen är ofullständig men räknas samman till minst 2274 tillfällen i havet och minst 383 tillfällen i de stora sjöarna.   
    • Baserat på lämnade uppgifter kan den genomsnittliga tidsåtgången per tillsynstillfälle beräknas till ungefär fyra och en halv timme.  
    • En skattning av den totala arbetstiden för samtliga tillsynstillfällen som redovisas beräknas till 20466 timmar för havet och 3447 timmar för de stora sjöarna.  
    • Mot en timkostnad på 250:- per timme skulle kostnaden för den redovisade tiden motsvara närmare sex miljoner kronor. 
    • Eftersom redovisningen av den operativa tillsynen är ofullständig underskattas omfattningen.  
    • Totalt redovisas ca 400 beslag av redskap eller redskapslängder och över 300 anmälningar om överträdelser.  
    • I redovisningen lämnas också uppgifter om mer än 4000 kontroller och ca 400 anmärkningar eller lappningar.       
  • Florin, Ann-Britt
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, Sverige Lantbruksuniversitet, SLU.
    Jonsson, Anna-Li
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, Sverige Lantbruksuniversitet, SLU.
    Fredriksson, Ronny
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, Sverige Lantbruksuniversitet, SLU.
    Sik i Östersjön: en kunskapssammanställning2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten "Sik i Östersjön – en kunskapssammanställning" innehåller en kortfattad översikt över beståndets ekologi, status och utbredning. I sammanställningen ges förslag på metoder och ansatser, som ett led i arbetet med att förbättra beståndets status och utöka kunskapen om siken i Östersjön.

    Sik är en laxfisk som förekommer längs kusterna i Bottniska viken, Ålands hav och Egentliga Östersjön, men kan även påträffas i anslutning till sötvatten längs västkusten. I Östersjön delas siken in efter lekbeteende i de två formerna älvlekande sik (även kallad vandringssik) och havslekande sik (även kallad havssik). De skiljer sig åt med avseende på födoval, tillväxthastighet, lekbeteenden och morfologiska egenskaper. Genetiskt är dock skillnaden större mellan olika populationer än mellan olika former.

    Sik har traditionellt varit viktig både för yrkes- och fritidsfisket och fångas främst med bottensatta fällor och nät. Yrkesfiskets landningar av sik har mer än halverats i Östersjön sedan mitten av 1990-talet och är nu runt 100 ton årligen. Tydligast är denna minskning i Bottniska viken där merparten av sikfisket bedrivs. Skattningar av fritidsfiskets fångster är osäkra, men uppgifterna tyder på att omfattningen är betydande, motsvarande hälften upp till två gånger så stora som yrkesfiskets.

    Det finns ingen riktad regelbunden övervakning av sik i Östersjön och sik fångas enbart sparsamt i den reguljära kustfiskövervakningen. De data som finns från yrkesfisket och nätprovfisken visar att fångst per ansträngning har minskat i Bottniska viken sedan 1990-talet.

    De senaste åren är dock utvecklingen positiv i Bottenviken.Orsakerna till sikens tillbakagång är inte klarlagda men högt fisketryck, vattenkraftsutbyggnad, ökande vattentemperatur, minskande isutbredning, förändrat ekosystem, ökande säl- och skarvbestånd, eutrofiering och lågt pH kan ha bidragit till den negativa utvecklingen.Lekfredning och fiskefritt område i Södra Bottenhavet har visat sig ge goda effekter på sikbeståndet. I Finland sker stora utsättningar som är effektiva för att upprätthålla ett fiske.

    I denna sammanställning har vi identifierat följande kunskapsuppbyggande åtgärder för sik i Östersjön:

    • Långsiktig, standardiserad övervakning av beståndens utveckling
    • Undersökning av påverkan av predation från säl och skarv
    • Undersökning av påverkan av fiske
    • Utveckling av metoder för identifiering och kartläggning av ekotypernas förekomst
    • Kartläggning av viktiga lek- och uppväxtmiljöer
    • Analys av effekter av utsättningar av yngel och juvenil sik
  • Hasselström, Linus
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, Anthesis Enveco AB.
    Cole, Scott
    Utförare miljöbevakning, Företag, Anthesis Enveco AB.
    Löfmarck, Anna
    Utförare miljöbevakning, Företag, Anthesis Enveco AB.
    Samhällsekonomisk konsekvensanalys av förslag till havsplan Östersjön2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den 14 mars 2019 publicerade HaV förslag på havsplaner för de tre havsplans­områden, Bottniska viken, Västerhavet och Östersjön. Havsplanernas syfte är att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.

    Denna rapport redovisar ekonomiska aspekter av hållbarhet genom att presentera en samhällsekonomisk konsekvensanalys av granskningsförslaget för havsplan Östersjön. Samhällsekonomiska konsekvenser kan uppstå på många sätt till följd av havsplaneringen, och har dels att göra med marknadsvärden och dels att göra med bredare välfärdseffekter som inte visar sig på marknader. Ekosystemtjänster och näringslivseffekter hänger ihop med varandra. Analysen i rapporten bygger på att identifiera och värdera dessa konsekvenser.

  • Hertonsson, Pia
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, Ekoll AB.
    Nyström, Per
    Utförare miljöbevakning, Företag, Ekoll AB.
    Stenberg, Marika
    Utförare miljöbevakning, Företag, Ekoll AB.
    Åtgärdsprogram för temporära sötvatten: med fokus på organismer i naturbetesmarker, hällkar och alvarmiljöer2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Det här åtgärdsprogrammet fokuserar på temporära sötvatten och de organismer som lever i sådana miljöer. Med temporära vatten menas små stillastående sötvattensamlingar som utmärker sig genom att periodvis torka ut. Dessa saknar tillflöde i form av rinnande vatten och är således helt grundvatten- eller nederbördsförsörjda. Temporära vatten bildas i sänkor i landskapet eller i fördjupningar i berghällar. Det är en heterogen grupp av naturtyper, dit allt från små regnpölar till större vattensamlingar i betesmarker räknas in. Den främsta anledningen till att temporära vatten, och många av deras organismer drabbats negativt, är att de har försvunnit vid de omfattande utdikningar som gjorts under många år till fördel för åkermark.

  • Klein, Thomas
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Persson, Anders
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Skogsstyrelsen.
    Smartare klimatinformation: Verktyg för bättre kunskap och ökad förmåga till klimatanpassning2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Projektet Smartare klimatinformation, SKI, har som mål att bidra till bättre kunskap och ökad förmåga till klimatanpassning. SKI är ett samarbetsprojekt mellan Havs- och vattenmyndigheten och Skogsstyrelsen som har finansierats med särskilda medel för klimatanpassning från SMHI under 2018.

    Projektet har utgått ifrån Skogsstyrelsens befintliga infrastruktur för hantering av satellitdata. SKI har dels vidareutvecklat infrastrukturen med nya funktioner för analys och visning av satellitdata och gjort infrastrukturen tillgänglig för en större grupp svenska myndigheter. Projektet har även tagit fram ett nytt verktyg så att data från infrastrukturen kan nås med QGIS, ett geografiskt informationssystem med öppen källkod. På så sätt underlättas användningen av data från Skogsstyrelsens eller liknande bildservar för fler användare. Det blir även enkelt för användarna att kombinera satellitdata från Skogsstyrelsen med andra datakällor, till exempel användarnas lokala data.

  • Fritidsfisket i Sverige: En inblick i fritidsfiskets omfattning under åren 2013-20172019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En inblick i fritidsfiskets omfattning under åren 2013-2017.

    Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har tillsammans med Jordbruksverket tagit fram en strategi som ett stöd både i arbetet med att främja fritidsfiskets och fisketurismens utveckling och i arbetet med att bevara, restaurera och hållbart nyttja våra hav, sjöar och vattendrag. I detta arbete är det viktigt med ett bra kunskapsunderlag. HaV blev 2011 samordnande myndigheten för officiell statistik inom området fiske och fick ansvar att samla in statistik årligen om fritidsfiskets omfattning i Sverige.

    Denna rapport beskriver fritidsfisket i Sverige på nationell och regional nivå åren 2013-17. Rapporten klargör hur fisket ser ut i olika regioner i Sverige vilket är av stor vikt inom förvaltningen men också av intresse för utövare och allmänheten. Den är ett underlag till förvaltning och ger allmänheten kunskap om fritidsfiskets omfattning och utformning i Sveriges inland, kust och hav.

  • Hållbarhetsbeskrivning av förslag till havsplaner för Sverige: Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar resultaten av en hållbarhetsbedömning av granskningsförslag till havsplaner för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet.

    Havsplanernas syfte är att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. Havsplanering är till för att planera för hur havet ska användas hållbart och effektivt.

    Denna rapport redovisar resultaten av en hållbarhetsbedömning av granskningsförslag till havsplaner för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. I rapporten beskrivs konsekvenser ur de tre hållbarhetsperspektiven ekonomi, ekologi och social, utifrån ett urval av kriterier.

  • Sandström, Alfred
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Bryhn, Andreas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Sundelöf, Andreas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lingman, Anna
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Florin, Ann-Britt
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Petersson, Erik
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Vitale, Francesca
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Sundblad, Göran
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Wickström, Håkan
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Ahlbeck Bergendahl, Ida
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lövgren, Johan
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lundström, Karl
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Edsman, Lennart
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Wennerström, Lovisa
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Ogonowski, Martin
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Ulmestrand, Mats
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Cardinale, Massimiliano
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lindmark, Max
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Bergenius, Mikaela
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Naddafi, Rahmat
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Fredriksson, Ronny
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Bergek, Sara
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Larsson, Stefan
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Axenrot, Thomas
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Dekker, Willem
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Hekim, Zeynep
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018: Resursöversikt2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den 14:e utgåvan av den samlade resursöversikten av fisk- och kräftdjursbeståndens status i våra vatten.

    I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES).

    De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.

    Rapporten omfattar 41 fiskarter och åtta skaldjursarter.

    Nytt för i år är att flodkräftan och signalkräftan har fått egna presentationer. Vi har även ett nytt kapitel "Hållbarhetsbedömning av fisk- och skaldjursbestånd i havsområden runt Sverige”. Det består av en sammanfattning av den årliga bedömningen av hållbarheten i nyttjandet av fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav runt Sverige. Bedömningenär baserad på de senaste tre åren vilket möjliggör en jämförelse över tid iantalet hållbart nyttjade bestånd. Jämförelsen visar inga tydliga förändringar över de senaste tre åren.

    Det finns ett nytt avsnitt i kapitlet ”Från biologi till förvaltning” om hur Havs- och vattenmyndighetens tillståndsgivning går till, och hur bedömningen baseras på resursöversikten vid ansökan om fiskelicens eller annan tillståndsgivning. Kapitlet har också utökats med ett avsnitt där SCB:s fritidsfiskeundersökning beskrivs och hur resultatet används i beståndsanalyserna.

  • Hav i balans samt levande kust och skärgård: Fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen 20192019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen 2019. Uppföljning av miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.

    Sveriges 16 miljökvalitetsmål har beslutats av riksdagen, och beskriver det tillstånd i miljön som det svenska miljöarbetet ska leda till. Vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering där möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen bedöms. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för uppföljning av tre miljökvalitetsmål: Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård.

    Havs- och vattenmyndighetens bedömning är att de tre miljökvalitetsmålen inte kommer att nås till 2020. I många fall är tillståndet i miljön fortfarande långt ifrån det som beskrivs i målen. Samtidigt finns också positiva trender och det åtgärdsarbete som pågår är viktigt. Återhämtningstiden i miljön är dock lång och det tar tid innan man ser stora förbättringar i miljötillståndet. Dagens åtgärdstakt är inte heller tillräcklig, utan behöver öka.

    Inom den fördjupade utvärderingen 2019 har en rapport med bedömning av möjligheterna att nå målen tagits fram för varje miljökvalitetsmål. Naturvårdsverket är samordnande myndighet inom miljömålssystemet, och den fördjupade utvärderingen har gjorts enligt deras anvisningar. Rapporterna beskriver miljötillstånd, styrmedel, åtgärdsarbete och behov av insatser. Arbetet med den fördjupade utvärderingen har främst pågått under våren 2018, men rapporterna har till viss del uppdaterats med nytillkommen information om miljötillstånd och åtgärdsarbete inför publicering i januari 2019.

  • Levande sjöar och vattendrag: Fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen 20192019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen 2019. Uppföljning av miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag.

    Sveriges 16 miljökvalitetsmål har beslutats av riksdagen, och beskriver det tillstånd i miljön som det svenska miljöarbetet ska leda till. Vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering där möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen bedöms. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för uppföljning av tre miljökvalitetsmål: Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård.

    Havs- och vattenmyndighetens bedömning är att de tre miljökvalitetsmålen inte kommer att nås till 2020. I många fall är tillståndet i miljön fortfarande långt ifrån det som beskrivs i målen. Samtidigt finns också positiva trender och det åtgärdsarbete som pågår är viktigt. Återhämtningstiden i miljön är dock lång och det tar tid innan man ser stora förbättringar i miljötillståndet. Dagens åtgärdstakt är inte heller tillräcklig, utan behöver öka.

    Inom den fördjupade utvärderingen 2019 har en rapport med bedömning av möjligheterna att nå målen tagits fram för varje miljökvalitetsmål. Naturvårdsverket är samordnande myndighet inom miljömålssystemet, och den fördjupade utvärderingen har gjorts enligt deras anvisningar. Rapporterna beskriver miljötillstånd, styrmedel, åtgärdsarbete och behov av insatser. Arbetet med den fördjupade utvärderingen har främst pågått under våren 2018, men rapporterna har till viss del uppdaterats med nytillkommen information om miljötillstånd och åtgärdsarbete inför publicering i januari 2019.

  • Ingen övergödning: Fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen 20192019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen 2019. Uppföljning av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning.

    Sveriges 16 miljökvalitetsmål har beslutats av riksdagen, och beskriver det tillstånd i miljön som det svenska miljöarbetet ska leda till. Vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering där möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen bedöms. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för uppföljning av tre miljökvalitetsmål: Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård.

    Havs- och vattenmyndighetens bedömning är att de tre miljökvalitetsmålen inte kommer att nås till 2020. I många fall är tillståndet i miljön fortfarande långt ifrån det som beskrivs i målen. Samtidigt finns också positiva trender och det åtgärdsarbete som pågår är viktigt. Återhämtningstiden i miljön är dock lång och det tar tid innan man ser stora förbättringar i miljötillståndet. Dagens åtgärdstakt är inte heller tillräcklig, utan behöver öka.

    Inom den fördjupade utvärderingen 2019 har en rapport med bedömning av möjligheterna att nå målen tagits fram för varje miljökvalitetsmål. Naturvårdsverket är samordnande myndighet inom miljömålssystemet, och den fördjupade utvärderingen har gjorts enligt deras anvisningar. Rapporterna beskriver miljötillstånd, styrmedel, åtgärdsarbete och behov av insatser. Arbetet med den fördjupade utvärderingen har främst pågått under våren 2018, men rapporterna har till viss del uppdaterats med nytillkommen information om miljötillstånd och åtgärdsarbete inför publicering i januari 2019.

  • Ivarsson, Mats
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, COWI.
    von Bahr, Emelie
    Utförare miljöbevakning, Företag, COWI.
    Magnussen, Kristin
    Utförare miljöbevakning, Företag, Menon Economics AS.
    Navrud, Ståle
    Utförare miljöbevakning, Företag, Menon Economics AS.
    Delregional analys Gävlebukten: Samhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Bottenhavet utifrån samrådsförslag för havsplan Bottniska viken2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Samhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Bottenhavet utifrån samrådsförslag för havsplan Bottniska viken.

    Bakgrund

    Genom miljöbalken(1998:808) och havsplaneringsförordningen(2015:400) har Sverige införlivat EU:s ramdirektiv för havsplanering (2014/89/EU) i svensk lagstiftning. Enligt miljöbalken ska det finnas tre statliga havsplaner – en för Bottniska viken, en för Östersjön och en för Västerhavet. Planerna ska ge vägledning till myndigheter och kommuner vid planläggning och prövning av anspråk på användning av området. Havsplanerna ska omfatta Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte ingår i fastigheter i svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen om Sveriges sjöterritorium (2017: 1272). Havsplanerna beslutas av regeringen. Enligt havsplaneringsförordningen ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag till havsplaner med hjälp av berörda länsstyrelser och med stöd från nationella myndigheter som ska bistå med underlag för planeringen. Planförslaget ska integrera miljömål samt näringspolitiska och sociala mål.

    De tre havsplanerna ska bedömas utifrån vilka konsekvenser användningen kan antas få. En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) har upprättats och en samlad hållbarhetsbedömning har tagits fram där även ekonomiska och sociala konsekvenser redovisas. Havsplaneringen är en process som genomförs över flera år och som kan beskrivas i cykler. Processen omfattar flera olika steg från informationsinsamling och nulägesanalys till planering där havsplanerna utgör resultaten av planeringsprocesserna. Havs- och vattenmyndighetens målsättning är att förslag till havsplaner ska överlämnas till regeringen år 2019.

    Inför samrådsfasen kring de föreslagna havsplanerna (februari – augusti 2018) har COWI AB på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten vidareutvecklat de miljökonsekvensbeskrivningar och den hållbarhets-bedömning som tagits fram tidigare i planeringsprocessen. Som stöd i metodutvecklingsarbetet har två delregionala studier utförts parallellt, en för Gävlebukten (denna rapport) och en rapport för ett område i Kattegatt, Västerhavet (Havs- och vattenmyndigheten, 2018f). I respektive område tillämpas en metod för ekosystemtjänstanalys som sedan utgör en del av underlaget i samhällsekonomiska konsekvensanalyser av att tillämpa havsplanerna.

  • Ivarsson, Mats
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, COWI.
    von Bahr, Emelie
    Utförare miljöbevakning, Företag, COWI.
    Magnussen, Kristin
    Utförare miljöbevakning, Företag, Menon Economics AS.
    Navrud, Ståle
    Utförare miljöbevakning, Företag, Menon Economics AS.
    Delregional analys Kattegatt: Samhällsekonomisk konsekvensanalys av delområde i Kattegatt utifrån samrådsförslag havsplan Västerhavet2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den 15 februari 2018 publicerade HaV samrådsförslag på havsplaner för de tre havsplansområden, Bottniska viken, Västerhavet och Östersjön. Inför samrådet gav HaV uppdrag till extern part att bedöma planförslag ur ett hållbarhetsperspektiv relaterat till ekosystemtjänster, miljömässiga och sociala aspekter. Inom ramen för detta uppdrag genomfördes två delregionala analyser.

    Samhällsekonomiska konsekvenser kan uppstå på många sätt till följd av havsplaneringen, och har dels att göra med marknadsvärden och dels att göra med bredare välfärdseffekter som inte visar sig på marknader. Ekosystemtjänster och näringslivseffekter är nära sammankopplade. I rapporten presenteras och värderas nyttor och konsekvenser avseende ekonomiska aspekter av hållbarhet i delområde i Kattegatt och samrådsförslag havsplan Västerhavet.

  • Växtplankton i sjöar: vägledning för statusklassificering2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den här vägledningen vänder sig till vattenmyndigheterna i deras arbete med att klassificera ekologisk status i enlighet med havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2013:19.

    Bedömningsgrunden för växtplankton ska främst användas för att undersöka om förorening av näringsämnen leder till en negativ miljökonsekvens, men kan också vara användbar för att undersöka miljökonsekvensen av försurning. Vägledningen ersätter motsvarande delar i naturvårdsverkets handbok 2007:4.

  • Kiselalger i sjöar och vattendrag: vägledning för statusklassificering2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den här vägledningen vänder sig till vattenmyndigheterna i deras arbete med att klassificera ekologisk status i enlighet med havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2013:19.

    Bedömningsgrunden för kiselalger ska främst användas för att undersöka om en vattenförekomst är påverkad av näringsämnen, lättnedbrytbar organisk förorening, eller försurning. Med hjälp av de olika stödparametrarna går det också att få ytterligare information om påverkan, t.ex. påverkan av miljögifter. Vägledningen ersätter motsvarande delar i Naturvårdsverkets handbok 2007:4.

  • Marin strategi för Nordsjön och Östersjön: 2018-20232018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har gjort en statusbedömning av tillståndet i de svenska havsområdena, det vill säga en bedömning av om vi nått god miljöstatus i svenska havsområden. En ekonomisk och social analys görs också kring hur vi använder havet.

    Denna inledande bedömning 2018 är en uppdatering av den första inledande bedömningen som togs fram 2012 och ingår i det svenska genomförandet av EU:s havsmiljödirektiv. Bedömningen ska ligga till grund för det åtgärdsprogram som ska beslutas 2021. God miljöstatus bedöms i de flesta fall inte kunna nås till 2020. Det gäller nivån på de belastningar som vi utsätter haven för och deras påverkan på marina däggdjur, fåglar och fisk samt livsmiljöer, även om det finns vissa positiva tecken.

    De belastningar som påverkar mest i svenska havsområden bedöms vara tillförsel av näringsämnen (kväve och fosfor), tillförsel av farliga ämnen, fysisk störning av bottnar och uttag av arter. Detta får negativa konsekvenser för de ekosystemtjänster som haven levererar till samhället.

  • Fisk i vattendrag: vägledning för statusklassificering2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna vägledning riktas till vattenmyndigheterna i deras arbete med statusklassificering av vattendrag genom undersökning av fiskfaunan.

    Bedömningsgrunden ska främst användas för att bedöma hydromorfologisk påverkan med hjälp av huvudindexet VIX och sidoindexen VIXh och VIXmorf. Bedömningsgrunden kan också ge ett stöd för bedömning av näringspåverkan och försurning. För de senare är dock bedömningsgrunden för kiselalger i allmänhet att föredra, om data finns tillgängliga. Vägledningen ersätter motsvarande delar i Naturvårdsverkets handbok 2007:4.

  • Fisk i sjöar: vägledning för statusklassificering2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna vägledning riktas till Vattenmyndigheterna i deras arbete med statusklassificering av sjöar genom undersökning av fiskfaunan.

    Bedömningsgrunden ska främst användas för att bedöma generell påverkan med hjälp av indexet EQR8, men kan också ge ett stöd för bedömning av näringspåverkan (EindexW3) samt försurning (AindexW5). För de senare är dock bedömningsgrunderna för växtplankton eller kiselalger i allmänhet att föredra, om data finns tillgängliga. Vägledningen ersätter motsvarande delar i Naturvårdsverkets handbok 2007:4.

  • Bottenfauna i vattendrag: vägledning för statusklassificering2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna vägledning riktas till vattenmyndigheterna i deras arbete med statusklassificering av vattendrag med hjälp av bottenfauna.

    Bedömningsgrunden ska främst användas för att bedöma generell påverkan med hjälp av indexet ASPT, men kan också ge ett stöd för bedömning av näringspåverkan (DJ-index). För det senare är dock bedömningsgrunden för kiselalger i allmänhet att föredra, om data finns tillgängliga. Vägledningen ersätter motsvarande delar i naturvårdsverkets handbok 2007:4.

  • Bottenfauna i sjöar: vägledning för statusklassificering2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna vägledning riktas till vattenmyndigheterna i deras arbete med statusklassificering av sjöar med hjälp av bottenfauna.

    Bedömningsgrunden ska främst användas för att bedöma generell påverkan med hjälp av indexet ASPT, men kan också ge ett stöd för bedömning av förorening av näringsämnen (BQI) samt försurning (MILA). För de senare är dock bedömningsgrunderna för växtplankton eller kiselalger i allmänhet att föredra, om data finns tillgängliga. Vägledningen ersätter motsvarande delar i Naturvårdsverkets handbok 2007:4.

  • Typologi för sjöar och vattendrag: Vägledning för tillämpning av 6 § i HVMFS 2017:202018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna vägledning utgör en metodbeskrivning för hur typologi enligt 6 § HMVFS 2017:20 bör genomföras nationellt.

    Indelningskriterier för typer av svenska sjöar och vattendrag reviderades under 2017 och är numera fastlagda i 6 § HMVFS 2017:20. Vikten av en nationell samstämmighet vad avser tillämpningen av indelningskriterierna är stor och vid remissförfarandet av de nya kriterierna framkom det i flera yttranden från främst vattenmyndigheter och länsstyrelser behov av en snart utvecklad vägledning.

    Denna vägledning utgör en metodbeskrivning för hur typologi enligt 6 § HMVFS 2017:20 bör genomföras nationellt. Metodiken har tagits fram av Stina Drakare, SLU, på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.

    Uppdraget har innefattat primär förankring av framtagen metodik med expertgrupp bestående av representanter från vattenmyndigheten, länsstyrelser och Havs- och vattenmyndigheten utöver forskare från SLU.

  • Wernersson, Ann-Sofie
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Modelleringsverktyg för metaller och miljögifter i akvatisk miljö: Resultat från en inventering2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna kunskapssammanställning är att översiktligt beskriva idag tillgängliga modellverktyg för akvatisk miljö. Även några luftmodeller ingår.

    DHI Sverige AB fick under 2017 av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att inventera och översiktligt granska idag tillgängliga modelleringsverktyg för miljögifter i akvatisk miljö, med tänkbar användning inom vattenförvaltningen. Som stöd för granskningen erhöll DHI ett antal frågor om respektive verktyg och som skulle besvaras i den mån det var möjligt. Frågorna togs fram av HaV men i samråd med enskilda handläggare på vattenmyndigheter och beredningssekretariat.

    Resultatet av inventeringen publicerades inte av DHI i en fristående rapport, utan främst i tabulerad form, allt i enlighet med HaV:s önskemål. Huvudfokus för DHIs inventering var att identifiera modelleringsverktyg för akvatisk miljö. De modeller som identifierades redovisas i denna rapport och samtliga beskrivs kortfattat. DHI har inte haft i uppdrag att testköra modelleringsverktygen och detta har inte heller gjorts av HaV. Det har inte varit möjligt inom tidsramen och vissa verktyg är inte heller fritt tillgängliga. IVL kontaktades också för att få med även några verktyg som är tillgängliga för att uppskatta belastning på akvatisk miljö från utsläpp som sker till luft.

    Myndigheten ansvarar för rapportens innehåll och slutsatser. Vi har dock i huvudsak utgått från det underlagsmaterial som tillhandahållits från DHI och IVL. Rapporten är en kunskapssammanställning för att underlätta vidare analys och ställningstagande. Resultatet av inventeringen ska inte ses som en komplett sammanställning av alla idag tillgängliga modellverktyg för akvatisk miljö. Att en modell ingår i rapporten ska inte heller tolkas som att HaV rekommenderar den. Användaren av en viss modell behöver själv ta ställning till om den är användbar i en specifik situation samt ytterligare utreda vilka osäkerheter som är förknippade med den och de resultat som erhålls.

  • Wernersson, Ann-Sofie
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Metaller och miljögifter - Effektbaserade bedömningsgrunder och indikativa värden för sediment: Kunskapssammanställning baserad på ämnesrapporter framtagna inom vattendirektivsarbetet2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Kunskapssammanställning baserad på ämnesrapporter framtagna inom vattendirektivsarbetet.

    Många metaller och miljögifter kan ackumuleras i sediment och olika typer av bedömningsgrunder har etablerats i olika sammanhang för att underlätta utvärderingen av sedimentdata. Syftet med denna kunskapssammanställning är att förtydliga hur olika effektbaserade värden för sediment har tagits fram inom vattenförvaltningen, nationellt och internationellt, och hur de kan vara användbara i vattenförvaltningsarbetet.

    De bedömningsgrunder som Havs- och vattenmyndigheten har etablerat i föreskriftsform bygger på underlag från studier av toxicitet. Dessa bedömningsgrunder anger nivåer som, om de överskrids, kan innebära en risk för att negativa effekter kan uppstå på sedimentlevande (bentiska) organismer. Dessa bedömningsgrunder är således effektbaserade.

    Denna rapport återger dessa värden tillsammans med en kortfattad beskrivning av hur de har tagits fram liksom vilka osäkerheter som är förknippade med dem. En jämförelse görs även med bedömningsgrunder som baseras på fördelningen av uppmätta halter i miljön dvs. bedömningsgrunderna är i det senare fallet tillståndsbaserade och har tagits fram av Naturvårdsverket som ett prioriteringsverktyg för att kunna bedöma om en halt är hög i ett nationellt perspektiv. En motsvarande sammanställning görs för de effektbaserade sedimentvärden som ingår i de ämnesrapporter och som har tagits fram på europeisk nivå. Dessa har generellt tagits fram på annat sätt och baseras visserligen också på studier av toxicitet men inte för sedimentlevande utan vattenlevande organismer.

    Osäkerheterna med sådana sedimentvärden är därför normalt större men de flesta av dessa värden kan ändå användas inom vattenförvaltningen för att få en uppfattning om var uppföljande undersökningar kan behövas för att t.ex. identifiera betydande källor och klassificera status. De kallas därför här för indikativa sedimentvärden.

  • Plan för tillsynsvägledning inom miljöbalkens område för åren 2019-20212018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndighetens plan för tillsynsvägledning 2019–2021 riktar sig till tillsynsmyndigheterna. Syftet med planen är att tydliggöra vilken vägledning vi planerar att genomföra under perioden.

    Tillsynsvägledning ska beskrivas i en treårsplan. Denna plan omfattar åren 2019-2021. Planen ses över och revideras varje år och blir vartefter allt mer detaljerad. Havs- och vattenmyndigheten ger fortlöpande tillsynsmyndigheterna möjlighet att komma med önskemål och synpunkter på tillsynsvägledningen. Tillfälle till detta ges exempelvis i samband med kurser, seminarier och konferenser.

    Våra prioriterade insatser

    Under 2019 kommer särskilt fokus att läggas vid att:

    • löpande uppdatera befintlig vägledning på vår webbplats,
    • medverka i handläggarträffar eller arrangera seminarier inom områdena vattenskydd, små avlopp och vattenverksamheter såsom vattenkraftverk/dammar
    • delta i utvecklingen av länsstyrelsernas handläggarsystem för vattenverksamheter i syfte att underlätta uppföljning,
    • genomförande av åtgärder enligt vattenmyndigheternas åtgärdsprogram

    Den detaljerade planen för tillsynsvägledning för åren 2019-2021 framgår av bilaga 1 till planen.

  • Florén, Karl
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, Aquabiota Water Research AB.
    Wijkmark, Nicklas
    Utförare miljöbevakning, Företag, Aquabiota Water Research AB.
    Fyhr, Frida
    Utförare miljöbevakning, Företag, Aquabiota Water Research AB.
    Tano, Stina
    Utförare miljöbevakning, Företag, Aquabiota Water Research AB.
    Beltrán, José
    Utförare miljöbevakning, Företag, Aquabiota Water Research AB.
    Kartering av bentiska naturvärden i Bottniska Viken2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Som en del i Havs- och vattenmyndighetens kartläggning av havsbotten längs svenska kusten har bentiska ekosystemkomponenter och naturvärden karterats på översiktlig nivå i Bottniska viken. Karteringen utfördes med hjälp av rumslig modellering baserad dels på befintliga biologiska fältdata, dels på biologiska data från kompletterande undersökningar samt på heltäckande lager över fysiska, kemiska och antropogena variabler. Totalt skapades 17 heltäckande kartor över vegetation och epifauna, sju kartor över infauna samt en karta över sammanlagda bentiska naturvärden.

  • Strömberg, Patrik
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Norling, Karl
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Sahlsten, Elisabeth
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Ytreberg, Agnes
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Samuelsson, Kristina
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Krysell, Mikael
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Revision av delprogrammet fria vattenmassan inom programområdet Kust och hav: Slutsatser av utredningar till grund för uppdateringen av beskrivningen av delprogrammet2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten innehåller sammanställning samt slutsatser av utredningar som kommer att ligga till grund för uppdateringen av beskrivningen av delprogrammet.

    Delprogrammet har historiskt varit inriktat mot trender för uppföljning av de nationella miljömålen Hav i balans samt levande kust och skärgård, Ingen övergödning och Ett rikt växt och djurliv.

    Vid den förra översynen av miljöövervakningen inom Kust och hav, som utfördes 2006-2007, låg fokus på att förbättra den geografiska täckningen, bland annat för att ge bättre underlag för vattenförvaltningsarbetet (Naturvårdsverket, 2007). För att komplettera den löpande övervakningen infördes också återkommande mätkampanjer i marin miljö som genomförts under perioden 2007-2013, samt 2017 när Naturvårdsverket finansierade en extra insats för effektbaserad miljögiftsövervakning i kustvatten och 2018 när extra resurser lagts på mätning av vattnets optiska egenskaper som beskrivs senare i rapporten.

    Målgrupp är främst utförare på andra myndigheter samt handläggare, forskare och experter på länsstyrelser, lärosäten och konsultföretag. Det är även ett krav i Havsmiljöförordningen 2010:1341 (32 §) att på lämpligt sätt informera allmänheten om övervakningsprogrammen.

  • Florén, Karl
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, Aquabiota Water Research AB.
    Wijkmark, Nicklas
    Utförare miljöbevakning, Företag, Aquabiota Water Research AB.
    Fyhr, Frida
    Utförare miljöbevakning, Företag, Aquabiota Water Research AB.
    Beltrán, José
    Utförare miljöbevakning, Företag, Aquabiota Water Research AB.
    Tano, Stina
    Utförare miljöbevakning, Företag, Aquabiota Water Research AB.
    Enhus, Carolina
    Utförare miljöbevakning, Företag, Aquabiota Water Research AB.
    Kartering av marina naturvärden i Västerbottens län2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Som en del i Havs- och vattenmyndighetens kartläggning av havsbotten längs svenska kusten har bentiska ekosystemkomponenter och naturvärden karterats i hög upplösning i Västerbottens län. Karteringen utfördes med hjälp av rumslig modellering baserad dels på befintliga biologiska fältdata, dels på biologiska data från kompletterande undersökningar samt på heltäckande lager över fysiska, kemiska och antropogena variabler. Totalt skapades 11 heltäckande kartor över vegetation och epifauna, fem kartor över infauna, en karta över sikyngel, en karta över Helcom Underwater Biotopes (HUB) samt en karta över bentiska naturvärden.

  • Sundberg, Per
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, SeAnalytics AB.
    Obst, Matthias
    Utförare miljöbevakning, Företag, SeAnalytics AB.
    Bourlat, Sarah J.
    Utförare miljöbevakning, Företag, SeAnalytics AB.
    Bergkvist, Johanna
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Magnusson, Marina
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Utvärdering av ny övervakning av främmande arter: Metodjämförelse mellan traditionell och DNA-baserad identifiering2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar resultat från en studie där vi undersökt artförekomst och speciellt förekomst av invasiva främmande arter i kustmiljö. Syftet har varit att utvärdera konventionell undersökningsmetodik för att identifiera arter genom taxonomisk artbestämning genetisk identifiering genom DNAmetabarkodning, i hamnmiljöer.

    Genom att övervaka miljön med nya genetiska metoder får vi möjligheter att upptäcka spår av organismers förekomst, något som annars är svårt med sortering av organismer från vatten-/planktonprov, bottenhugg eller fiskeredskap. Utvecklingen av DNA-tekniker går fort och det ser lovande ut att tillämpa dessa i jakten på invasiva främmande arter och patogener som är skadliga för den biologiska mångfalden, människors och djurs hälsa samt orsakar stora samhällskostnader, alltså organismer som vi anser är invasiva och främmande.

    Det finns idag inga miljöövervakningsprogram som baseras på DNA. Samtidigt blir det allt svårare att hitta experter, så kallade taxonomer som kan identifiera arter och som oftast är specialiserade på en eller några artgrupper. Dessutom kommer många arter hit som larver eller juveniler som kanske inte alls liknar det vuxna djuret, eller algen, och därmed är svåra att artbestämma. Detta innebär att många arter kan komma hit utan att upptäckas förrän de är etablerade, och då har vi vanligtvis nått en situation då den invasiva främmande arten i fråga etablerat sig i en ny miljö, och därmed inte går att åtgärda.

    Såväl EU:s förordning om invasiva främmande arter som havsmiljödirektivet ställer krav på nationell övervakning av främmande arter. Och inom havsmiljöförvaltningen finns även behoven för att fullfölja arbetet med främmande arter inom Helcoms och Ospar. För att snabbt kunna utrota eller begränsa nyetableringar av invasiva främmande arter behöver vi utveckla metoder som är effektiva på att tidigt upptäcka nya introduktioner. Övervakning med hjälp av DNA-baserade metoder som metabarkodning är en lämplig väg att gå. Eftersom det är nya metoder för övervakning så bör även nya indikatorer tas fram som lämpar sig för genetiska metoder. Genetiska metoder bör ses som ett komplement till de traditionella – inte minst under en övergångsfas och om så möjligt ersätta traditionella.

  • Leonardsson, Kjell
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Blomqvist, Mats
    Utförare miljöbevakning, Företag, Hafok AB.
    Utvärdering av provtagningsprogram i den fria vattenmassan i marin miljö2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Syftet har varit att undersöka om övervakningen är dimensionerad för att kunna följa upp miljömålen och för att göra bedömningar av miljötillståndet inom ramen för vatten- och havsmiljödirektivet. Programmet ska klara av att upptäcka relevanta trender, såväl lokala, regionala som storskaliga och samtidigt ge tillförlitliga svar på miljötillståndet i enskilda vattenförekomster. För att utvärdera olika provtagningsdesigner behövs varianskomponenter som återger variationen i tid och rum på olika skalor för var och en av variablerna.

    Resultaten visade att dagens övervakningsprogram är väldimensionerat för att kunna upptäcka måttligt stora trender inom 10 år, 2-5 % per år, för många av variablerna. Detta gäller i första hand storskaliga trender, dvs kust kontra utsjö inom varje bassäng, men i många fall även regionala (typområde) och lokala (station) trender. Ett undantag var klorofyll a, för vilken det skulle krävas trender på minst 10 % per år för att kunna upptäckas med 80 % statistisk styrka inom 10 år. Dagens övervakningsprogram framstod som kraftigt underdimensionerat för att kunna göra tillförlitliga tillståndsbedömningar inom ramen för vatten- och havsmiljödirektivet, med undantag av syre i bottenvatten.

    Eftersom flaskhalsen utgörs av kravet på tillförlitliga tillståndsbedömningar skulle det behövas en kraftig resursförstärkning för att öka den rumsliga och tidsmässiga replikeringen i merparten av typ- och bedömningsområdena. Vissa åtgärder kan dock vidtas för att förbättra precisionen i tillståndsbedömningarna utan ytterligare provtagning.

  • Fauville, Géraldine
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Institut, Havsmiljöinstitutet, HMI.
    Gotensparre, Susan
    Utförare miljöbevakning, Institut, Havsmiljöinstitutet, HMI.
    Marin pedagogik: Inventering av lokala behov av stöd och kunskapsmaterial2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Regeringen gav Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att bidra till att stärka arbetet med utbildning för hållbar utveckling inom havs- och vattenfrågor, särskilt marin pedagogik. Uppdraget har genomförts av Havsmiljöinstitutet och forskare vid Göteborgs universitet som kontaktat lokala aktörer inom marin pedagogik, och inventerat deras behov av kunskapsmaterial och stöd.

    Marin pedagogik är ett verktyg för att skapa förståelse för hur havet påverkar oss människor och för hur vi påverkar havet, vilket kallas för ocean literacy på engelska och som översätts till havsmedvetenhet i rapporten. En marinpedagogisk aktör förmedlar information om havet och/eller sambandet mellan vatten och hav, vilket i sin tur kan ge upphov till havsmedvetenhet om mottagaren tar ställning till informationen och sätter in den i ett förståeligt sammanhang.

    Regeringsuppdraget avgränsades genom att inkludera aktörer vilka fokuserade helt eller delvis på havsvatten och som befinner sig utanför det obligatoriska skolväsendet.

    Aktörerna lyfter fram behov av:

    • finansiellt stöd (som bör vara långsiktigt)
    • nätverk (mötestillfällen skapas)
    • databas (för att dela med sig av marinpedagogiska resurser.

    Aktörerna efterlyser kunskapsmaterial av olika slag, främst:

    • skriftligt material/information (material anpassade för olika åldrar
    • Digitala resurser (för att inspirera och engagera ungdomar)
    • forskarkontakt (som behövs för metod- och faktakoll)
  • Karlson, Bengt
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, SMHI.
    Mohlin, Malin
    Hu, Yue O. O.
    Andersson, Anders F.
    Miljöövervakning av växtplankton i Kattegatt och Östersjön med rDNA-barcoding och mikroskopi: En jämförelse av molekylärbiologisk metodik och mikroskopi2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Växtplankton utgör en viktig del av den marina näringsväven. Därför pågår nationell och regional övervakning av växtplanktons utbredning i tid och rum, antal, biomassa och biodiversitet i haven runt Sverige. EU-direktiv och mellanstatliga konventioner influerar övervakningens utformning. Vissa algblomningar kan vara skadliga, därför finns ett visst fokus på alger som producerar gifter eller är skadliga på annat sätt. För att utföra övervakningen på ett kostnadseffektivt sätt behöver flera olika metoder kombineras. I den här rapporten presenteras resultat från en jämförelse av mikroskopbaserad analys av växtplanktonprover med resultat baserad på rDNA-metabarcoding. Provtagning skedde med hjälp av ett så kallat FerryBox-system i juli 2013 på arton platser längs en salthalts-gradient (ca 3-24 promille) från Bottenviken via Bottenhavet och Egentliga Östersjön till Kattegatt. Resultat från rDNA metabarcoding visade på en mycket större biodiversitet jämfört med data från mikroskopi. Totalt 89 olika organismer identifierades med mikroskop (Utermöhl-metoden). Bland dessa ingår samlingsgrupper som ”oidentifierade flagellater” och ”oidentifierade encelliga organismer”. Baserat på rDNA data noterades totalt ca 2000 olika organismer (exklusive heterotrofa bakterier) vilket innebär att mer än 95% av biodiversiteten förbisågs med Utermöhl-metoden. För prokaryoter (16S rDNA) noterades 36 olika Operational Taxonomic Units (OTUs) för cyanobakterier och för eukaryoter (18S) noterades 1860 olika OTU. Flera organismer som noterades med mikroskopi saknades helt i rDNA data. Det tyder på att referensdatabaser för 16S och 18S rDNA saknar sekvenser för vanligt förekommande arter i haven runt Sverige. Det kan också bero på att just sekvensdelen 18S är identisk för vissa arter/släkten, varför klassificeringen hamnade på en högre taxonomisk nivå. rDNA-barcoding ger inte samma typ av data som mikroskopi, det saknas bl.a. motsvarigheter till cellantal och biomassa. En alternativ molekylärbiologisk metod är så kallad kvantitativ PCR (qPCR). Med qPCR kan mängden DNA för enskilda organismer bestämmas, mängden DNA är relaterat till cellantal. Idag är det endast möjligt att utföra qPCR på ett fåtal organismer i ett prov.  Författarna föreslår att rDNA-barcoding av plankton införs i marina övervakningsprogram i Sverige som komplement till annan metodik. Förutom att rDNA-data ger högupplöst information om biologisk mångfald, så har rDNA barcoding ett lågt pris per prov om många prover analyseras och är inte beroende av mikroskopisters skicklighet att identifiera organismer. Införandet bör innehålla följande delmoment: 1. Pilotstudie – rDNA-data för ett helt år jämförs med mikroskopi och flödescytometri; 2: Sekvensering av vanligt förekommande arter som saknas i referensdatabaser; 3: Standardisering av provtagningsprotokoll; 4: Standardisering av metodik för sekvensering; 5: Utveckling av qPCR för utvalda skadliga arter; 6: Standardisering av dataflöden och jämförelser med internationella referensdatabaser; 7: Uppbyggnad av system för datahantering hos nationell datavärd och 8: Utveckling av bedömning av miljöstatus gällande t.ex. biodiversitet och invasiva arter baserat på rDNA data.

  • Ahlsén, Jimmy
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Bergkvist, Johanna
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Magnusson, Marina
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Granmo, Åke
    Utförare miljöbevakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Undersökning av biota i anslutning till dumpade fartyg med kemisk ammunition2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har en undersökning utförts i ett dumpningsområde utanför Måseskär där fartyg lastade med kemiska stridsmedel (CWA) sänktes efter andra världskriget.

    Studien som utfördes av Marine Monitoring AB omfattade fiske efter fisk och skaldjur under 2016 och 2017 i anslutning till tidigare identifierade vrak. Kemiska analyser av de fångade organismerna utfördes av ALS Scandinavia AB och the Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention, University of Helsinki (VERIFIN).

    Valet av målarter gjordes med avseende på deras kommersiella betydelse, födoval samt deras avgiftningsförmåga. Bland fiskar valdes torsk, rödtunga, gråsej, vitlinglyra och pirål och av skaldjur havskräfta och nordhavsräka. På grund av utebliven fångst av nordhavsräka under 2016 års undersökning analyserades det året även den bottenlevande valthornssnäckan.

    Två typer av försöksdesign användes. Den första frågeställningen var huruvida de fångade arterna var lämpliga som livsmedel. Fiske med garn gjordes därför i nära anslutning till och på vraken och räkburar placerades även i deras omedelbara närhet. Den andra frågan var om den intensiva bottentrålningen i området kunde medföra spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel till ett större område. Kräftburar placerades därför ut i ett område längs den dominerande strömriktningen.

    Resultaten från de kemiska analyserna från 2016 och 2017 års undersökningar visade på spår av nedbrytningsprodukter från de arsenikhaltiga stridsmedlen Clark I och/eller Clark II i 6 av 49 prover. Vävnadsprover från en havskräfta, två fiskar av arten rödtunga, samt tre samlingsprover av nordhavsräka gav utslag vid analysen. Inga kemiska stridsmedel kunde påvisas i övriga prover.

    De funna halterna är mycket låga men visar att dessa stridsmedel är sänkta i området, vilket är ny kunskap. Tidigare undersökningar (Sjöfartsverket, 1992 och Spiridonov, M.A., Zhamoida, V.A. 1999) har visat rester av nedbrytningsprodukter av senapsgas (thiodiglykol) och av arsener i sediment i dumpningsområdet.

    De låga halterna av Clark I och/eller Clark II i vävnaden hos individerna medför ingen ökad hälsorisk vid konsumtion (personlig kommunikation, Salomon Sand, Livsmedelsverket) men rester av kemiska stridsmedel bör inte finnas alls i organismerna. Detektion av rester av kemiska stridsmedel har varit koncentrerad kring de centrala delarna av det vrakområde som undersökts av Sjöfartsverket (2015).

    Det har under undersökningens gång varit fortsatt intensiv trålaktivitet inom området, men huruvida det har skett någon tydlig spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel utanför vrakområdet har inte kunnat fastställas.

  • Muddring och hantering av muddermassor: Vägledning och kunskapsunderlag för tillämpningen  av 11 och 15 kap. miljöbalken2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna vägledning är att underlätta myndigheternas arbete med prövning och tillsyn enligt miljöbalken för muddring och hantering av muddermassor. När det gäller muddring och hantering av muddermassorna är det en stor variation i storlek mellan olika verksamheter. Det kan röra sig om allt från en liten muddring för en mindre brygga till en omfattande muddring av farleder och hamnar. Volymen muddermassor kan variera från någon enstaka till flera miljoner kubikmeter.

    Hur stor påverkan blir på miljön och vilka krav på egenkontroll och skyddsåtgärder som behöver vidtas varierar givetvis med omfattningen och lokaliseringen av respektive verksamhet. Att en bedömning görs i det enskilda fallet är därför central vid tillämpningen av bestämmelserna.

    Vägledningen är ett stöd i arbetet för att nå miljökvalitetsnormerna för vatten och havsförvaltningen samt de fem miljökvalitetsmålen; Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag, Hav i balans samt levande kust och skärgård, God bebyggd miljö samt Ett rikt växt och djurliv.

    I vägledningen redovisar vi som central tillsynsvägledande myndighet hur vi anser att bestämmelserna om vattenverksamheter i miljöbalken bör tillämpas. Vägledningen är i första hand tänkt att vara ett stöd för myndigheterna i tillämpningen av bestämmelserna men vi bedömer att även konsulter, entreprenörer, markägare och beställare av muddringsarbeten kan ha nytta av vägledningen. En samsyn mellan myndigheterna i hur bestämmelserna tillämpas kommer även att gynna verksamhetsutövarna genom att tillämpningen blir mer enhetlig i landet.

    Vägledningen har tagits fram inom Havs-och vattenmyndighetens avdelning för havs- och vattenförvaltning utifrån Naturvårdsverkets tidigare webbvägledning från 2010. Delar av underlaget för vägledningen är framtaget av WSP.

  • Sveriges badvattenkvalitet: Inför badsäsongen 2018 – Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med Folkhälsomyndigheten2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Badvattenkvaliteten är viktig för många människor. Den påverkar planering av semester och fritidsaktiviteter. Arbetet enligt regelverken för EU-bad ger dig som badar goda möjligheter att välja ett bad med bra kvalitet. Kommunerna ansvarar för att kontrollera och säkerställa att EU-baden har god badvattenkvalitet.

    De ser till att prover tas, gör bedömningar om skadliga alger eller avfall finns, informerar på webbplatsen Badplatsen och skyltar vid badplatserna. Det som analyseras i proverna är förekomsten av två typer av indikatorbakterier (E. coli och Intestinala enterokocker). EU-badsymbolen fungerar som en kvalitetsstämpel på att badet kontrolleras enligt reglerna. De allra flesta EU-baden i Sverige har en god vattenkvalitet.

    Två svenska EU-bad har fått klassificeringen dålig badvattenkvalitet, tre färre än förra året. Övriga EU-bad har inte kunnat klassificeras eftersom de är nytillkomna (2 bad) eller otillräckligt provtagna (32 bad). Den svenska klassificeringen som syns på webbplatsen Badplatsen är den som gäller för svenska bad.

    Även EU-kommissionen gör en klassning av EU-baden i Sverige, som inför 2018 skiljer sig från den svenska klassificeringen beroende på tekniska orsaker. Denna rapport är i huvudsak skriven för att informera om klassificeringen av svenska EU-bad inför 2018. Vi beskriver också hur badplatserna sköts och kontrolleras.

    Den som vill veta mer om lagstiftningen, eller behöver specifika anvisningar för förvaltningsarbetet, kan läsa den vägledning kring EU-bad som Havs- och vattenmyndigheten tagit fram i samarbete med Folkhälsomyndigheten.

  • Sävström, Maria
    Utförare miljöbevakning, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm.
    Regionala vattenförsörjningsplaner: Nulägesanalys av länsstyrelsernas arbete2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Syftet med regionala vattenförsörjningsplaner är att säkra tillgången till vatten inom ett område i ett flergenerationsperspektiv för dricksvatten och andra samhällsbehov. Regionala vattenförsörjningsplaner behöver tas fram av länsstyrelserna som stöd för bland annat kommunens översiktsplanering. Havs- och vattenmyndigheten har pekats ut som den myndighet som ska vara vägledande i arbetet, med stöd av Boverket, men även andra berörda myndigheter. För att få en uppfattning om hur länsstyrelserna arbetet med frågan skickades en webbenkät ut till samtliga län samt kommunalförbundet Göteborgsregionen (GR). I enkäten efterfrågades hur länsstyrelserna ligger till i arbetet med regionala vattenförsörjningsplaner, hur planen förankrats hos andra aktörer, om och hur kommunerna använder planen i sin planering, vilka frågor som varit svåra respektive lätta att hantera, vilka de bedömer vara de främsta hoten mot vattenförsörjningen, och vilka frågor som länsstyrelserna önskar mer vägledning om. Samtliga 21 länsstyrelser och GR besvarade enkäten. 

    Fyra länsstyrelser svarade att de har en aktuell vattenförsörjningsplan och sex län uppgav att arbete pågår. Sju länsstyrelser svarade att de har tagit fram regionala vattenförsörjningsplaner, men att de behöver uppdateras. Fem länsstyrelser planerar att ta fram en regional vattenförsörjningsplan, varav fyra under 2018.  I enkätsvaren uttrycktes önskemål om att ett tydligt syfte med den regionala vattenförsörjningen formuleras, samt att länsstyrelsens roll förtydligas.  Av de elva län som tagit fram en vattenförsörjningsplan upplever de flesta att kommunen använder planen i liten utsträckning som stöd i sin fysiska planering och va-planering. Det tyder på att mer vägledning behövs om hur den regionala vattenförsörjningsplanen ska hanteras i den fysiska planeringen. 

    De frågor som länsstyrelserna främst önskade vägledning om var säkerhetsaspekter kopplade till lagring och spridning av känsliga uppgifter, bedömning av vattenbehov och prioritering av vattenresurser, juridiska aspekter och frågor kring arbetsprocess och förankring.  Det som länsstyrelserna bedömer vara de främsta hoten mot vattenförsörjningen i sina respektive län är brist på reservvatten, sårbarheter i de tekniska anläggningarna, vattenbrist i den ordinarie vattenförsörjningen, samt kvalitetsproblem. Brist på reservvatten ses som ett problem i nästan alla län. Många kommuner har ingen eller begränsad tillgång till reservvatten om den ordinarie vattenförsörjningen av någon anledning inte fungerar. Tretton länsstyrelser uppgav att de använt sig av en rapport om vattenförsörjningsplaner som SGU gav ut 2010. En kommande vägledning bör beakta och utgå från denna rapport men behöver kompletteras med ny kunskap framför allt kring frågor om klimatförändringar och dess påverkan på dricksvattenförsörjningen. Förutom enkäten har centrala aktörer intervjuats om nyttan med regionala vattenförsörjningsplaner, vilka problem sådana bör kunna lösa, samt vad som är viktigt att behandla i en kommande vägledning.  Några slutsatser från intervjuerna är att det är viktigt att lyfta det strategiska arbetet inom regionen och att det bör finnas en tydlig koppling till utvecklingsplaner och mellankommunal samverkan. En regional vattenförsörjningsplan ska ha ett övergripande regionalt perspektiv för att främja samverkan över läns- och kommungränser. Det är viktigt att planen utvärderas och följs upp regelbundet. Ett viktigt syfte med regionala vattenförsörjningsplaner är att säkra vattenförsörjningen på lång sikt genom att integrera vattenförsörjningen i den fysiska planeringen.

  • Jarvis, Nicholas
    et al.
    Gönczi, Mikaela
    Kreuger, Jenny
    Identifiering av vattenskyddsområden med låg risk för påverkan av växtskyddsmedel2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I 7 kap. 21 och 22 §§ miljöbalken finns bestämmelser om inrättande av vattenskyddsområde. Vattenskyddsområdet inklusive meddelade bestämmelser ska säkerställa att råvattnet efter ett normalt reningsförfarande ska kunna beredas till ett hälsosamt livsmedel. Enligt 7 kap. 25 § MB måste den myndighet som beslutar om att inrätta vattenskyddsområdet också ta hänsyn till det enskilda intresset och föreskrifterna får därför inte gå längre än vad som behövs för att uppnå syftet med områdesskyddet.

    Vad avser växtskyddsmedel så finns sedan 1997 i Sverige ett generellt förbud mot att yrkesmässigt sprida kemiska växtskyddsmedel inom vattenskyddsområde utan särskilt tillstånd från den kommunala nämnden för miljöfrågor. Den generella tillståndsplikten gäller inte i vattenskyddsområden som inrättas eller ändras efter 1 januari 2018. De förändrade reglerna kommer innebära en successiv utfasning av den generella tillståndsplikten allteftersom vattenskyddsområdena ses över. Utfasningen av den generella tillståndsplikten innebär att behovet av särreglering av användningen av växtskyddsmedel måste utredas individuellt för varje vattenskyddsområde och att ställning måste tas till lämplig restriktionsnivå i vattenskyddsföreskrifterna.

    Risker för oavsiktlig spridning av växtskyddsmedel i miljön styrs av många olika faktorer. Klimat- och markförhållanden på den aktuella platsen är av stor betydelse liksom egenskaperna hos den verksamma substansen samt i vilken dos och med vilken frekvens växtskyddsmedel används. En mycket betydelsefull faktor för vilken koncentration av växtskyddsmedelsrester som slutgiltigt kan tänkas uppkomma i en sjö, ett vattendrag eller en grundvattenresurs är emellertid hur stor andel av tillrinningsområdet som behandlas. Denna rapport beskriver ett angreppssätt för att utifrån andelen jordbruksmark i tillrinningsområdet identifiera de vattenskyddsområden där risken för påverkan av växtskyddsmedel är låg. Den totala användningen av växtskyddsmedel i samhället domineras idag av jordbruks- och trädgårdssektorn. Därför är andelen jordbruksmark i tillrinningsområdet är en mycket betydelsefull faktor i bedömningen av den aggregerade riskbilden för vattentäkten. Syftet med rapporten är att stötta de myndigheter som beslutar om inrättande av vattenskyddsområden i bedömningen om lämplig restriktionsnivå för användning av växtskyddsmedel i vattenskyddsföreskrifter.

  • Verksamheten inom EU:s gemensamma fiskeripolitik under 20172018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ska enligt regleringsbrevet för 2017 tillsammans med Statens jordbruksverk redovisa en resultatbedömning och de viktigaste effekterna av verksamheten inom EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP) under 2017. Redovisningen ska inkludera en bedömning av eventuell påverkan av GFP på utvecklingsländer. I denna rapport behandlas även aktuella frågor som inte strikt hör hemma inom GFPn, men som bedöms ha effekter på eller kopplingar till verksamheten inom denna.  Enligt instruktionen ska HaV inom sitt ansvarsområde bland annat vara pådrivande, stödjande och samlande vid genomförandet av miljöpolitiken och verka för en hållbar förvaltning av fiskeresurserna. Myndighetsarbetet för GFPn är delat mellan Jordbruksverket och HaV. Jordbruksverket ska, enligt instruktionen, medverka till att främja och utveckla fiskerinäringen, vattenbruket och fisketurismen. Verket är förvaltande myndighet för fiskerifonden samt ansvarig för handel- och marknadsfrågor. Följaktligen har Jordbruksverket skrivit de delar i rapporten som rör struktur- och marknadspolitik, vattenbruk samt delar av datainsamling och av internationella organisationer (kapitel 6, 7 och 8 samt delar av kapitel 5 och 9).  Sverige har under året fortsatt att driva frågan om ett hållbart fiske bl.a. genom att framhålla att den övergripande målsättningen är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den reformerade gemensamma fiskeripolitikens mål och principer samt att den vetenskapliga rådgivningen ska utgöra grund för besluten. Även kommissionen har drivit en linje där biologisk rådgivning har varit ledord. Detta har tydliggjorts bl.a. i samband med de senaste årens förhandlingar om fiskemöjligheter där kommissionen, i tillämpliga fall förespråkat TAC-nivåer i linje med maximal hållbar avkastning (MSY). Det är emellertid värt att ha i beaktande att många bestånd saknar MSY-rådgivning varför avvägningar och värdering av vad som kan anses vara lämplig nivå för TAC:er, samt beaktande av en försiktighetsansats görs.  EU-kommissionen har under året fortsatt sitt arbete med ansvaret för miljö-, havs- och fiskerifrågor samlat under en kommissionär (Karmenu Vella). Att samla ansvaret för dessa frågor under en och samma kommissionär måste anses ligga i linje med tankesättet i GFPn om en tydligare integrering av fiskeripolitiken med miljöfrågor. Det finns goda förutsättningar i GFPn för att nå målsättningen om att fiske- och vattenbruksverksamheterna ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt, vilket också är en förutsättning för att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende. Under 2017 har arbetet med att succesivt genomföra delar av GFPn intensifierats. Bland annat har arbetet med att genomföra landningsskyldigheten inom EU fortgått under året. Nu måste alla delar i GFPn fortsatt omsättas i praktiken vilket innebär stora utmaningar för alla inblandade på olika nivåer. Med tanke på den uppdelning av GFP-frågorna som har gjorts mellan olika myndigheter i Sverige är det viktigt att det finns en god nationell samordning.  Havs- och vattenmyndighetens rapport 2018:13  11 När det gäller Storbritanniens planerade utträde ur EU (Brexit) har frågan fortsatt behandlats med kopplingar till GFPn under 2017. Fisket lyfts fram som ett område där man måste hitta särskilda konsultationsformer. En del som inte ska underskattas ur svensk synvinkel är den betydelse Storbritannien har som likasinnad inom ramen för förhandlingsarbetet i GFPn.  Under 2017 tog Fiji och Sverige initiativ till FN:s havskonferens som ägde rum den 5 - 9 juni 2017. Konferensens fokus låg på mål 14 (bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt i syfte att uppnå en hållbar utveckling) bland FN:s 17 hållbarhetsmål i Agenda 2030. Inom GFPn finns många goda exempel som kan användas i arbetet med att stärka det internationella samarbetet kring hållbar fiskförvaltning och särskilt för att nå mål 14.4 som går ut att på nå och upprätthålla maximal hållbar avkastning (MSY) för fiskbestånd världen över.  Under 2017 har frågan om ålförvaltning lyfts inom ramen för GFPns årliga kvotförhandlingar.  Nedan sammanfattas några av de mest centrala frågorna knutna till GFPn som har behandlats under 2017. Där finns också en del om effekter av den gemensamma fiskeripolitiken på utvecklingsländer i enlighet med regeringsuppdraget.  

  • Ledesma, Matias
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Institutionen för Miljövetenskap och Analytisk Kemi, ACES.
    Sundelin, Brita
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Institutionen för Miljövetenskap och Analytisk Kemi, ACES.
    Vitmärlans reproduktion i Hanöbukten2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag från regeringen att utreda bakgrunden och orsakerna till problematiken i Hanöbukten. Denna rapport är en del i HaV:s arbete med regeringsuppdraget.

    Under de senaste åren har rapporter om problem hos kustfisk, sjöfågel samt förekomsten av brunt illaluktande vatten uppmärksammats i Hanöbukten och en utredning kring denna problematik startades därför 2011.

    Havs- och vattenmyndigheten, HaV, hade under 2013 ett regeringsuppdrag att utreda bakgrunden och orsakerna till problematiken, Havs- vattenmyndigheten 2013. De utredningar som HaV och Länsstyrelsen i Skåne tidigare genomfört har inte kunnat fastställa deras orsaker.

    Januari 2013 fick Havs- och vattenmyndigheten som regeringsuppdrag att vidare utreda bakgrunden och orsakerna till problematiken i Hanöbukten. Denna rapport är en del i HaV:s arbete med regeringsuppdraget.

    Anledningen till att vitmärlan inkluderades i studierna var att vi 2012 studerat reproduktionen hos vitmärlan på en station i norra delen av Hanöbukten inom det nationella miljöövervakningsprogrammet ”Missbildade embryon hos vitmärla”. Metoden är en rekommenderad metod inom ICES för att detektera effekter av miljögifter i sediment och är en ”precore indicator” inom HELCOM.

  • Uppföljning av den maritima strategin: Redovisning Regeringsuppdrag N2017/02641/MRT2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten har i samverkan med Boverket, Energimyndigheten, Jordbruksverket, Tillväxtverket, Transportstyrelsen och SCB sammanställt ett förslag till uppföljning av den maritima strategin.

    Uppföljningen ska följa upp den maritima strategins vision som fångar utvecklingen i tre perspektiv. Uppföljningen ska omfatta ett begränsat antal årliga indikatorer samt en kompletterande fördjupad uppföljning vart tredje år.

  • Hammar, Linus
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Schmidtbauer Crona, Jan
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Kågesten, Gustav
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Hume, Duncan
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Pålsson, Jonas
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Aarsrud, Malin
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Mattsson, Daniel
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Åberg, Frida
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Hallberg, Marie
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Johansson, Thomas
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Symphony: Integrerat planeringsstöd för statlig havsplanering utifrån en ekosystemansats2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Symphony beräknar den kumulativa, sammanlagda, miljöpåverkan i havet. Beräkningarna baseras på en transparent vetenskaplig metod som framförallt baseras på nationellt täckande kartor över ekologiska värden och belastningar från mänskliga verksamheter.

    Genom Symphony kan havsplanernas effekt på miljöpåverkan bedömas och resultatet påverkar havsplanernas utformning. Denna rapport är framtagen för havsplaneringens samrådsskede 2018.

    Mycket nyttigt i bilagorna

    Du kan tända och släcka lager i den första kartan i bilaga 1 och 2 för att utforska materialet. Då behöver du en pdf-läsare som stödjer den funktionen, till exempel Adobe Reader eller Foxit Reader.

    Till rapporten hör flera bilagor

    • Metadata visar båda kartorna från de olika påverkanslagerna och beskriver hur de data som påverkanslagerna representerar har tagits fram och skalats.
    • Gröna kartan visar alla ekologiska värden som ligger till grund för kartorna.
    • Känslighetsmatrisen visar hur de ekologiska värdena påverkas av belastningarna.
    • Nuläget utan havsplan (bilagor 4 abc)
    • Nuläget med havsplan, alltså havsplanens påverkan om den hade implementerats direkt (bilagor 5 abc)
    • Utblick på hur miljöpåverkan utvecklats till år 2030 utan havsplan (bilagor 6 abc)
  • Olsson, Jens
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Jonsson, Anna-Li
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Duberg, Jon
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Lingman, Anna
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Naddafi, Rahmat
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen akvatiska resurser, SLU Aqua.
    Förlin, Lars
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Institutionen för biologi och miljövetenskap.
    Parkkonen, Jari
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Institutionen för biologi och miljövetenskap.
    Larsson, Åke
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Institutionen för biologi och miljövetenskap.
    Asker, Noomi
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Institutionen för biologi och miljövetenskap.
    Sturve, Joachim
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Institutionen för biologi och miljövetenskap.
    Ek, Caroline
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Faxneld, Suzanne
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Nyberg, Elisabeth
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Miljön i Hanöbukten 2015-2017: finns det ett samband mellan tillståndet för fisken, dess hälsa och belastningen av miljöfarliga ämnen?2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under slutet av 2000-talet inkom flertalet rapporter från allmänheten och fiskare i de västra delarna av Hanöbukten om låga förekomster av fisk, förekomst av sårskadad fisk och illaluktande vatten i området. Den här rapporten sammanfattar resultaten och slutsatserna från undersökningar i Västra Hanöbukten utförda under 2015-2017 med syfte att undersöka eventuella samband mellan miljöfarliga ämnen och fiskhälsa, samt orsakerna till uppkomsten av sårskadad fisk i området. Därtill presenteras resultaten från provfisken utförda i syfte att kartlägga bestånden av kustfisk i området. Följande fyra frågeställningar besvaras:  

    Vilka eventuella samband mellan miljöfarliga ämnen och fiskhälsa har framkommit?  

    Vilka orsaker till uppkomst av sårskadad fisk har dokumenterats?  

    Vilka resultat har kartläggningen av kustfiskbestånd, miljöfarliga ämnen respektive fiskhälsa lett till?  

    Vilka slutsatser kan dras gällande vilka arter och storleksklasser som påverkas mest av miljöfarliga ämnen?  

    Resultaten från analyserna av miljöfarliga ämnen i skrubbskädda och torsk visar inte på några generellt förhöjda halter av miljöfarliga ämnen i Västra Hanöbukten under 2015-2016 i jämförelse med referensstationerna Kvädöfjärden och Torhamn (Östra Hanöbukten, skrubbskädda) och sydöstra Gotland (torsk). För några miljögifter såsom DDE och PFOS var halterna hos skrubbskädda något högre i Västra Hanöbukten än i Kvädöfjärden, men halterna ligger under gränsvärden för båda dessa ämnen och inom den naturliga variation som är förväntad med hänsyn till inom- och mellanårsvariation i referensstationer. För torsk visade resultaten att sårskador som antas vara orsakade av nejonöga från Hanöbukten hade högre halter av PCB:er, DDT och dess metaboliter, bromerade flamskyddsmedel och PFAS (poly- och perfluorerade ämnen) jämfört med fiskar utan sårskador i området. Om de högre halterna av miljögifter i sårskadad fisk är ett resultat av lägre kondition och fettvikt hos fisken till följd av sårskadorna eller om gifterna i sig påverkar fisken negativt är idag oklart. För torsk med okända sårskador från Hanöbukten kunde ingen koppling göras mellan uppkomst av sårskador och de analyserade miljögifterna.  

    Undersökningarna av skrubbskäddans hälsa i Västra Hanöbukten visade på tydliga fysiologiska skillnader mellan skrubbskädda som fångats i området jämfört med referenslokalen Kvädöfjärden under 2015. Dessa skillnader kan tyda på påverkan av miljögifter. Men de undersökningar som genomfördes under 2016 och 2017 kunde emellertid inte belägga dessa tydliga skillnader när fisk från Västra Hanöbukten jämfördes med den från referensområdet Torhamn i östra Blekinge. Histopatologiska undersökningar på fisk insamlade 2017 visade även att fiskarna i Västra Hanöbukten är relativt friska. Orsaken till de möjligen episodiskt förekommande förändringarna av fiskens hälsotillstånd i Västra Hanöbukten under 2015 är inte känd, men kan vara ett resultat av variation mellan områden i olika omgivningsfaktorer som födotillgång och/eller vattentemperatur. Det kan dock inte uteslutas att de förändringarna i skrubbskädda som observerats kan vara orsakade av ett eller flera miljöfarliga ämnen som inte ingått i undersökningarna som presenteras i denna rapport.  

    Resultaten från provfiskena visar att fisksamhällets struktur och funktion i de västra delarna av Hanöbukten under 2015-2017 inte avviker i jämförelse med tidigare undersökningar i området och andra kustområden i södra Östersjön. Torsk och skrubbskädda är vanliga arter i fisksamhället i Västra Hanöbukten. Även om fångsterna av arterna generellt var låga i provfiskena under 2015-2017, avviker de inte tydligt från tidigare undersökningar i området och i andra kustområden i södra Östersjön utan speglar sannolikt förändringar under senare år i beståndssituationen för arterna i   Östersjön. Emellertid var också konditionen hos torsk och skrubbskädda låg i de västra delarna av Hanöbukten under 2015-2017, och det finns en antydan till lägre kondition hos båda arterna jämfört med andra kustområden i södra Östersjön som möjligen kan tyda på låg födotillgång i området. Frekvensen av fisk (framförallt torsk och skrubbskädda) med yttre fysiska avvikelser såsom bett, sårskador och deformationer verkar vara något förhöjd i Västra Hanöbukten jämfört med andra områden längs den svenska kusten. De typiska frätskador som allmänheten rapporterat i området kunde inte påvisas i provfiskena, och hudsår delvis sannolikt orsakade av andra djur som säl och nejonöga dominerade de yttre fysiska avvikelserna som noterades. Vad som orsakar övriga avvikelser är idag inte klarlagt, men skulle möjligen kunna kopplas till att fiskens låga kondition gör den mer känslig för yttre påverkan.  Med grund i de utförda undersökningar och erhållna resultat under 2015-2017 har inte några tydliga samband mellan miljöfarliga ämnen, fiskens hälsotillstånd och bestånd dokumenterats i Västra Hanöbukten. Det är därför inte heller möjligt att uttala sig om vilka storleksklasser av fisk som är känsligast för miljöfarliga ämnen. Förutom angrepp av andra djur som säl och nejonöga, har inte orsaken till de okända skador som observerats på fisken kunnat fastställas. Med utgångspunkt i de resultat som idag finns tillgängliga, kan det dock inte uteslutas att den avvikande hälsan hos skrubbskäddan i Västra Hanöbukten under 2015 och vissa av de yttre fysiska avvikelserna som noterades hos fisken under provfiskena kan ha orsakats av miljöfarliga ämnen.   Undersökningarna i Västra Hanöbukten under 2015-2017 har bidragit till en ökad kunskap om tillståndet för fisken i området gällande miljögiftsbelastning, hälsa, samhälle och bestånd, och huruvida det nuvarande tillståndet avviker från andra delar av Östersjön. Systemet i de västra delarna av Hanöbukten är relativt unikt i Sverige, med en öppen kust mot södra Östersjön, och informationen som presenteras i denna rapport bör utgöra en grund för en långsiktig miljöövervakning av fisken i området. En långsiktig miljöövervakning i Västra Hanöbukten medger även en framtida bedömning av miljötillståndet i området, och möjliggör samtidigt upptäckt och dokumentation av episodiska fenomen som påverkar fisksamhällets struktur och funktion, samt fiskens individuella hälsa och belastning av miljöfarliga ämnen.

  • Havs- och vattenmyndighetens arbete med handlingsplan för klimatanpassning2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Klimatförändringen påverkar hav och sötvatten. Vattenflöden förändras, havsnivån stiger och haven blir surare. Som en följd av detta ändras förutsättningarna för livet i hav, sjöar och vattendrag. Klimatanpassning innebär åtgärder för att anpassa samhället till de klimatförändringar som vi redan kan observera runt om kring oss, men också de som vi inte kan förhindra framöver. Klimatanpassning är ett nödvändigt komplement till arbetet med minskade utsläpp. I februari 2017 fick Havs- och vattenmyndigheten, HaV, medel från SMHI för att ta fram en handlingsplan för myndighetens klimatanpassning. Det övergripande syftet med handlingsplanen är att främja klimatanpassning inom Havs- och vattenmyndighetens ansvarsområden, arbetsprocesser och samarbeten. En projektgrupp och en styrgrupp utsågs. Projektgruppen bestod av projektledare Anneli Harlén och deltagarna Thomas Klein, Pontus Nilsson, Lennart Sorby, Marie Hallberg, Martin Karlsson, Margareta Lundin Unger, Therese Elfström. Många fler medarbetare har lämnat synpunkter vid olika tillfällen. Styrgruppens ordförande var enhetschefen Marie Berghult och övriga deltagare var enhetscheferna Mats Svensson, Inger Dahlgren och Thomas Johansson.  En stor andel av beviljade medel lades på att ge DHI i uppdrag att ta fram underlag till handlingsplan för klimatanpassning för HaV. Projektgruppen har haft ett antal avstämningsmöten med DHI samt interna seminarier på HaV på myndighetens olika avdelningar för att samla in åtgärdsförslag till handlingsplan för klimatanpassning. Vid seminarier lämnades även förslag på åtgärder vad gäller minskad klimatpåverkan och ökad kunskap. Även förslag i andra myndigheters handlingsplaner för klimatanpassning har sammanställts. Det har även genomförts informella dialoger med representanter från några andra myndigheter inom ramen för myndighetsnätverket för klimatanpassning och dess arbetsgrupp för handlingsplaner klimatanpassning. Havs- och vattenmyndighetens handlingsplan för klimatanpassning syftar till att anpassa verksamheten till ett förändrat klimat så att ekosystemens resiliens snarare stärks än att försämras. I arbetet med handlingsplanen har ett stort antal klimatanpassningsåtgärder identifierats och ett antal prioriterade åtgärder har förts in i HaV:s verksamhetsplan för år 2018. Övriga klimatanpassningsåtgärder kommer att arbetas in i verksamhetsplanen efterhand. Denna handlingsplan är en del i HaV:s klimatstrategi.

  • Cimbritz, Michael
    et al.
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Mattsson, Ann
    Utförare miljöbevakning, Företag, Gryaab.
    Reningstekniker för läkemedel och mikroföroreningar i avloppsvatten: Redovisning av åtta projekt som fått medel från Havs- och vattenmiljöanslaget 2014-20172018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av regeringen har Havs- och vattenmyndigheten under åren 20142017 finansierat olika projekt för utveckling av reningsteknik i syfte att minska utsläpp av läkemedelsrester och andra svårnedbrytbara föroreningar från kommunala avloppsreningsverk. Sex olika forsknings- och utvecklingsprojekt har genomförts under ledning av forskare kopplade till RISE, Tekniska verken i Linköping, Högskolan Kristianstad, IVL Svenska Miljöinstitutet, Umeå universitet, Lunds universitet och Kungliga tekniska högskolan. I de olika projekten har även kommunala va-organisationer och företag haft centrala roller. Inom ramen för dessa projekt har omfattande försök genomförts, från laboratorieskala till långtidsförsök i fullskala vid avloppsreningsverk i olika delar av landet. Utöver dessa projekt har ytterligare två projekt genomförts inom ramen för utlysningen. Vid Högskolan Kristianstad utfördes en interkalibreringsstudie i syfte att uppnå ökad analyskvalitet och öka medvetenheten om problem förknippade med spåranalys av läkemedelsrester. Vid Lunds universitet genomfördes en omvärldsbevakning med en studieresa till Tyskland och Schweiz för att överföra kunskap och driftserfarenheter från avloppsreningsverk som kompletterats med avancerad rening.  Resultaten från projekten visar att det finns teknik som idag kan tillämpas på svenska kommunala avloppsreningsverk i syfte att avlägsna olika typer av mikroföroreningar, däribland läkemedelsrester. De tekniska lösningar som utvärderats baseras i huvudsak på ozonering eller filtrering genom aktivt kol samt olika kombinationslösningar. Lösningarna har i de flesta fall testats och utvärderats i nära samarbete med personal på avloppsreningsverk, vilket är en förutsättning för att kunna utvärdera teknikerna på ett trovärdigt sätt. Detta skapar goda förutsättningar för fungerande lösningar i stor skala. I ett av projekten har även källsorterande system studerats. Arbetet har i flera fall banat väg för nya forsknings- och utvecklingsprojekt där de parter som arbetat inom nuvarande utlysning kan bidra till och leda utvecklingen av framtidens avloppsvattenrening. Det gäller exempelvis ekotoxikologiska effekter av ozonering, utveckling och förståelse av tillämpningar baserade på aktivt kol och utveckling av analysteknik.  Genom regeringsuppdraget och arbetet i de olika projekten har det skapats en mycket stark plattform att bygga vidare på för införande av avancerad rening vid svenska avloppsreningsverk. I denna rapport beskrivs i korthet och i populärvetenskaplig form bakgrunden till arbetet och resultat från de olika projekten. Kostnader för olika reningstekniker har tagits fram och sammanfattas i rapporten som också erbjuder vägar vidare för den intresserade läsaren.

  • Hogdin, Susanna
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Gustafsson, Henrik
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Liveland, Ramona
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Sorby, Lennart
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Fördelning av vatten i torkans spår: Redovisning av regeringsuppdrag gällande möjligheter att använda föreskrifter för att motverka allvarlig vattenbrist2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Havs- och vattenmyndigheten fick den 29 juni 2017 ett regeringsuppdrag att utreda möjligheter, förutsättningar, konsekvenser och behov av att införa föreskrifter om rätt att under allvarliga och akuta förhållanden begränsa tillstånd att bortleda vatten för att undvika att allvarlig vattenbrist uppkommer. Om förutsättningar och behov föreligger ska myndigheten lämna förslag till föreskrifter. Myndigheten ska också belysa hur sådana föreskrifter förhåller sig till regleringen i 2 kap. 10 § lag om särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV). Arbetet ska genomföras i samråd med SMHI, SGU, vattenmyndigheterna (VM) samt berörda myndigheter med sektorsansvar och slutredovisas till Regeringskansliet senast den 31 januari 2018.  

    Havs- och vattenmyndigheten har analyserat frågeställningarna och kommit till slutsatsen att det idag saknas förutsättningar att föreslå några generella regler för att begränsa uttag av vatten för att på så sätt motverka att allvarlig vattenbrist uppkommer. Myndigheten har därför heller inte konstruerat förslag till föreskrifter.

    Det saknas förutsättningar att konstruera generella föreskrifter

    Det finns i nuläget alltför stora kunskapsluckor kring uttagen av vatten. Kunskapsbristen gäller uttagens lokalisering, uttagna mängder och uttagsmönster. Eftersom många vattenuttag är undantagna krav på tillstånd eller anmälan i lagstiftningen så registreras och journalförs heller inte uttagna vattenmängder. Detta innebär att det är svårt att uppskatta hur mycket vatten som är möjligt att spara med hjälp av begränsningsregler. Det är heller inte möjligt att kontrollera efterlevnaden av eventuella begränsningsregler. Sammantaget innebär detta att det saknas praktiska förutsättningar att konstruera och sjösätta föreskrifter om begränsningar av vattenuttag i nuläget.  Om kunskapen kring uttagen förbättras så skulle begränsningsregler kunna övervägas. 

    Definition av allvarligt och akut läge liksom av begreppet vattenbrist

    Det kommer dock sannolikt även fortsättningsvis att finnas vissa svårigheter med att arbeta med generella föreskrifter i denna kontext. För att det ska vara möjligt att aktivera och avaktivera en föreskrift om begränsningar så måste det vara möjligt att definiera vad som är ett allvarligt och akut läge liksom vad som är att betrakta som vattenbrist. Vattenbrist innebär i grunden en obalans mellan tillgång och efterfrågan. Det innebär att begreppet styrs av fler faktorer än väderbetingelser. Även samhällets organisation och människors förväntningar och beteenden har betydelse. Hur detta kan se ut exemplifieras tydligt av utvecklingen på Öland. Det är väl känt att ön har mycket begränsade förutsättningar att magasinera grundvatten. Torrperioderna för ön förutspås blir längre till följd av förväntade klimatförändringar genom en högre temperatur och förlängd vegetationsperiod. Samtidigt ökar vattenförbrukningen på ön till följd av inflyttning, en expanderande livsmedelsproduktion och en ökande turism. Det vill säga tillgången minskar samtidigt som efterfrågan ökar. Efter en längre period av nederbördsunderskott från mitten av 2015 så drabbades ön av en akut vattenbrist under 2016. Vattenbristen blev mycket ansträngande för kommunerna att hantera. Den fråga som Havs- och vattenmyndigheten har att analysera är om akuta begränsningsregler kring befintliga uttag hade kunnat dämpa eller avhjälpa den uppkomna situationen på Öland. Myndighetens slutsats är att begränsningsregler inte hade varit en lösning på problemet. 

    Vädret varierar

    Vädret varierar över åren och nederbördsfattiga perioder är en fullt naturlig företeelse. Efter längre perioder med nederbördsunderskott så sjunker vattennivåer i både yt- och grundvattenmagasin. Därtill påverkas vattenmagasinen av vattenbortledning. Hur mycket just vattenuttagen påverkar vattennivåerna i förhållande till naturliga påverkansfaktorer som nederbörd och avdunstning varierar mellan olika vattensystem. Det är därmed inte självklart att begränsningar av uttag skulle göra någon större skillnad för variationer i vattennivåer. Det innebär vidare att nyttan med att begränsa uttagen kan vara tveksam om syftet med begränsningen är att motverka sjunkande vattennivåer. 

    Uttagens betydelse för vattennivåerna

    Många uttag som görs, främst ifrån ytvattensystem, går ofta direkt tillbaka till samma vattensystem, t.ex. via avlopp. Bortledning av vatten för exempelvis bevattningsändamål tas emellertid bort från systemet på permanent basis. Vid en överslagsberäkning för Vättern, där kunskapsläget kring uttagen är ovanligt bra, så framkommer att det vatten som tas ur sjön utan att återföras under ett helt år motsvarar ungefär samma mängd vatten som rinner ur sjön via Motala ström på 2 dygn vid normal vattenföring. Möjligheten att påverka vattennivån i Vättern genom begränsningar av uttagen från sjön är därmed försumbara. Det finns givetvis andra vattensystem som är betydligt mer påverkade av vattenbortledning och där förutsättningarna att påverka vattennivåerna genom begränsningar av uttag är större, men det finns i dagsläget ingen samlad bild av vilka dessa sjöar och vattendrag skulle vara. Detta kräver en separat kartläggning.  Vatten som tas ur grundvattenmagasin återförs däremot till skillnad från ytvatten sällan  direkt till samma magasin. I viss mån är de system som bygger på förstärkt grundvattenbildning och som frekvent används inom den allmänna dricksvattenförsörjningen ett undantag från denna regel. Däremot är det svårare att utan detaljkunskap kring uttagen bedöma ur vilket grundvattenmagasin som vatten hämtas. Geografiskt närliggande uttag av grundvatten kan hämta vatten från helt olika magasin. En begränsning av det ena uttaget behöver därmed inte med nödvändighet komma det andra magasinet till godo.  Att kunskapen kring vattenuttagen behöver förbättrats har uppmärksammats av Vattenmyndigheterna som har i uppdrag att beskriva påverkan på både yt- och grundvattenförekomster bl.a. av uttag av vatten inom ramen för den svenska vattenförvaltningen. Vattenmyndigheterna har försökt att genom riktade åtgärder med krav om att ta fram regionala vattenförsörjningsplaner liksom intensifierad tillsyn över uttagen åstadkomma en förbättrad kunskap kring påverkansbilden på vattenförekomstnivå. 

    Befintlig lagstiftning

    I bedömningen av föreskrifter som verktyg för att hantera vattenbrist får även framhållas att det finns befintlig lagstiftning som kan användas för att förebygga att ansträngda situationer uppstår till följd av torka. Denna lagstiftning handlar i första hand om att säkerställa en ansvarsfull planering och klimatanpassning av olika sektorer i samhället, men prövningar av uttag enligt de vattenrättsliga bestämmelserna i miljöbalken kan nyttjas bättre med avseende på hur uttagen ska bedömas och regleras i förhållande till nederbördsfattiga perioder. I sin helhet har Sverige gynnsamma förutsättningar att genom en god planering motverka att samhället får problem till följd av torka. Inom begreppet planering bör inrymmas både sådana åtgärder som handlar om att säkra tillgången till vatten under nederbördsfattiga perioder, men också om långsiktiga satsningar på vattenbesparande åtgärder som syftar till att minska den specifika förbrukningen inom olika sektorer.

    2 kap 10 § Lagen om särskilda bestämmelser om vattenverksamhet

    Det finns också lagstiftning som kan användas i ansträngda situationer som uppstår till följd av torka, t.ex. i 2 kap. 10 § lagen om särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, LSV. Användningen av den lagstiftning som finns skulle underlättas av förbättrad vägledning. Ersättningsrätten som finns kopplad till bestämmelsen i 2 kap. 10 § LSV utgör en betydande svårighet för länsstyrelserna när de ska tillämpa bestämmelsen. Hur eventuella ersättningsanspråk som uppkommer till följd av bestämmelsen ska hanteras behöver tydliggöras för att länsstyrelserna ska anse att det vara möjligt att använda lagstiftningen. Det kan även övervägas om denna ersättningsrätt ska kvarstå i bestämmelsen.

    Regionala vattenförsörjningsplaner

    I en långsiktig planering av vattenförsörjningen skulle regionala vattenförsörjningsplaner kunna erbjuda ett bra kunskapsunderlag på länsnivå för vilka vattenresurser som finns i länet och över vilka anspråk som olika sektorer har på tillgängliga resurser. Det bör dock poängteras att det idag inte finns någon enighet kring innebörden av begreppet regional vattenförsörjningsplan eller någon samstämmighet kring vad sådana planer ska innehålla. Regionala vattenförsörjningsplaner lyfts ofta som en tänkbar lösning på flera komplexa problem som samhället hittills inte lyckats lösa med befintliga verktyg. För att regionala vattenförsörjningsplaner ska kunna fylla en funktion i att förbättra samhällets förmåga att hantera torka, så behöver det tydliggöras vad planerna ska innehålla för information och en myndighet bör ges ett ansvar för vägledning, samordning och utvärdering av arbetet. De länsstyrelser som arbetat fram regionala vattenförsörjningsplaner framhåller också själva att det är en stor utmaning att omsätta planerna i praktiska åtgärder. Detta beror till stor del på hur samhället valt att organisera planerings- och vattenförsörjningsarbetet mellan stat och kommun. Staten erbjuder kunskapsunderlag, men ytterst är det kommunen som genom sina Havs- och vattenmyndighetens rapport 2018:03  12 lokala prioriteringar omsätter kunskapen i praktiska åtgärder. Ett tydligt exempel är vattenproblematiken på Öland som beskrivs närmare i bilaga 4.  Slutligen bör poängteras behovet av att systematisera information avseende vattentillgången och vattenanvändningen. Eftersom vattenbrist sällan förekommer i Sverige är det svårt att upprätthålla ett systematiskt arbete över tid kopplat till dessa frågeställningar. De vattennivåer som har uppmätts i grundvattenmagasin, sjöar och vattendrag under säsongerna 2016/2017 har i flertalet fall uppmätts tidigare, men det kan ha gått 20 eller till och med 40 år sedan sist. Samhällsaktörer på alla nivåer har varit oförberedda på händelseutvecklingen. Den enda rimliga förklaringen till detta är att torka, just för att det inträffar sällan, bedöms vara ett litet problem i olika verksamheter. Därför prioriteras också nödvändiga åtgärder för att hantera torka ned till förmån för andra behov som bedöms vara mer angelägna. För att samhället ska vara bättre rustat att hantera nästa tillfälle av torka behöver arbetet systematiseras  och följas upp över tid. För att detta ska ske krävs sannolikt en tydligare styrning.

  • Ahlström, Johan
    Utförare miljöbevakning, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Effekter av kalkning på bottenfaunan i rinnande vatten: Resultat av 25 års kalkning av vattendrag2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I rapporten utvärderas effekten av kalkning på bottenfauna i vattendrag på nationell nivå med fokus på perioden 1984-2014. Sammanlagt ingick 960 lokaler från kalkade vattendrag och 150 från okalkade referenser. Antalet provtagningstillfällen uppgick till 6936 i kalkade vatten och 1738 från okalkade. Till stöd för utvärderingen inhämtades även vattenkemi från 2009-2014. Med utgångspunkt från vattenkemin indelades de okalkade vattendragen i sura, intermediära samt neutrala referenser. Efter kalkning i 21-25 år uppgick artantalet i kalkade vattendrag i genomsnitt till samma nivå som i neutrala referenser. Den största ökningen skedde efter att kalkning pågått i 5 år och fram till 14 år efter kalkstart. Därefter var ökningen blygsam. Den största förändringen konstaterades i vattendrag med okalkat pH <4,7 där antalet taxa i genomsnitt ökade med 15 per provtillfälle.  I förhållande till neutrala referenser var antalet taxa efter kalkning i 21-25 år likvärdigt för nattsländor, bäcksländor och tvåvingar, medan vissa skillnader noterades för dagsländor och skalbaggar. De förstnämnda uppvisade något lägre artantal och de sistnämnda något högre i de kalkade vattendragen. Sett till mindre frekvent förekommande grupper utan flygande stadier var antalet taxa för musslor och gråsuggor något högre än i neutrala referenser. Däremot hade snäckorna inte ökat nämnvärt och var betydligt färre än i neutrala referenser.  Efter kalkning i 21-25 år var artsammansättningen i kalkade vattendrag i stor utsträckning samma som i neutrala referenser. Det fanns emellertid en anmärkningsvärd skillnad såtillvida att förekomstfrekvensen för flera surhetskänsliga taxa var lägre än i neutrala referenser. Till en mindre del kan detta förklaras med en ringa kolonisation för snäckor och märlkräftor som saknar vingade stadier. Förekomsten av pH-värden lägre än 6,0 i kalkade vattendrag framstod inte som en viktig orsak eftersom den största skillnaden mellan kalkade och okalkade vatten återfanns där de uppmätta pH-värdena inte underskridit 6,4.    

    Dagsländorna Nigrobaetis niger och Baetis rhodani ökade mest i förekomstfrekvens jämfört med innan kalkning. Därefter följde skalbaggarna Oulimnius sp. och Hydraena gracilis. Kolonisationshastigheten var avsevärt snabbare för de bägge dagsländorna, vilket antyder att dessa i stor utsträckning fanns kvar i refugier inom vattensystemen innan kalkning. Sammantaget var det 30 taxa som ökade med mer än 10 % i förekomstfrekvens jämfört med innan kalkning, men bara 4 som minskade i motsvarande omfattning.  Utvecklingen över tid efter kalkning avseende olika bottenfaunaindex för pH visade en ökning fram till ungefär 10-12 år efter kalkstart. Därefter skedde bara en smärre ökning, vilken i stor utsträckning kunde härledas till de vattendrag som skulle varit surast utan kalkning (pHokalk <4,7). För denna grupp tycks en viss ökning fortfarande pågå. Jämförelsen mellan olika kalkningsmetoder visade att doserare gav störst ökning avseende bottenfaunaindex, trots att dessa vattendrag uppvisade den svagaste vattenkemin. Detta var en av flera analyser som indikerade att bottenfaunan i kalkade vattendrag tycks påverkas i ringa omfattning av surstötar ned mot pH 5,6. Förekomst av sedimenterad kalk nedströms kalkdoserare utgör trolig orsak till att doserarkalkning gav den bästa responsen. 

    I förhållande till satta vattenkemiska mål för pH uppvisade bottenfaunan ingen nämnvärd skillnad mellan pH-mål 5,6 och 6,0. Däremot hade vattendrag med pH-mål 6,2 högre värden för samtliga bottenfaunaindex, såväl före som efter kalkning. Mot bakgrund av att uppmätt vattenkemi var tämligen likvärdig mellan pH-målen 5,6 och 6,0 var också resultatet för bottenfaunan förväntat. Vattendrag med pH-mål 6,2 hade visserligen i genomsnitt högre uppmätta lägsta pH, men de högre noteringarna för bottenfaunaindex berodde mer troligt på avvikande naturgivna förutsättningar.        

    I okalkade vattendrag uppvisade samtliga bottenfaunaindex som ingick i utvärderingen bra samband med lägsta pH. Bäst var BpHInorm som också uppvisade likartade utfall för norra och södra Sverige. I södra Sverige gav surhetsindex ett lika bra samband som BpHInorm, men i de nordliga länen var utfallet sämre. MISA uppvisade genomgående de svagaste sambanden med uppmätt lägsta pH.  I kalkade vattendrag var sambanden mellan indexen och lägsta uppmätta pH avsevärt sämre än i referenserna. Vid låga uppmätta pH-värden indikerade bottenfaunan högre värden och vid höga uppmätta pH indikerade bottenfaunan lägre värden än i okalkade vattendrag. Orsaken till skillnaden vid låga pH-värden var främst att de kalkade vattendragen i större utsträckning hyste dagsländorna Baetis rhodani och Nigrobaetis niger vid låga pH. Orsaken till skillnaden vid höga pH var att de kalkade vattendragen hade färre surhetskänsliga taxa vid höga pH. Utfallen av indexen ger därmed ett mycket osäkert underlag för att bedöma lägsta pH, eller om pH-målet underskridits, i kalkade vattendrag.  Att sambanden mellan pH och bottenfaunaindex var annorlunda i kalkade än i okalkade vattendrag utgör en indikation på att det kan vara svårt att fullt ut återskapa ursprungliga bottenfaunasamhällen med kalkning. Detta trots att artsammansättningen mellan kalkade vattendrag och neutrala referenser i stor utsträckning sammanföll. Den mest troliga förklaringen är att kalkningen visserligen kan bedrivas så att satta pH-mål inte underskrids inom en definierad målsträcka, men att bottenfaunan också påverkas av vattenkemin och artsammansättningen inom de okalkade delarna av vattensystemet. I dessa kan de vattenkemiska förutsättningarna avvika kraftigt mellan kalkade och okalkade vattendrag, vilket resulterar i att tillskottet av arter från vattensystemets källområden skiljer.

  • Huseby, Siv
    Utförare miljöbevakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå marina forskningscentrum, UMF.
    Naturtypsbestämning av utsjöstationer i Bottniska viken2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Fyra utsjöstationer, som ingår i den nationella miljöövervakningen i Bottniska viken, har i denna undersökning naturtypsbestämts enligt art- och habitatdirektivets naturtyper och EUNIS/HUB. Stationerna provtogs med Van Veen huggare och den taxonomiska analysen utfördes på lab. För utsjö finns tre möjliga Natura 2000-naturtyper: 1110 sandbankar, 1170 rev och 1180 bubbelstrukturer. Ingen av de fyra stationerna passade beskrivningen av några av dessa tre möjligheter och klassades därmed inte som naturtyp enligt habitatdirektivet. Alla stationer hade lerigt sediment (>90%) med inslag av lite sand, silt eller noduler. Vid alla stationer dominerade amphipod-arterna Monoporeia affinis och/eller Pontoporeia femorata och stationerna bedömdes som ABH3N1 baltisk afotisk lerigt sediment dominerad av Monoporeia affinis och/ eller Pontoporeia femorata.

  • Hogdin, Susanna
    et al.
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Dahlberg, Ann
    Havs- och vattenmyndigheten.
    Jansson, Emil
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    Karlsson, Magnus
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    Thews, Björn
    Utförare miljöbevakning, Myndigheter, Naturvårdsverket.
    Tillstånd till användning av bekämpningsmedel inom  vattenskyddsområden: Vägledning för prövningen2016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den här vägledningen kan användas av såväl tillsynsmyndigheter som verksamhetsutövare när det gäller ansökan om användning av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden. Vägledningen behandlar såväl tillståndsprövning enligt vattenskyddsföreskrifter som fastställts med stöd av 7 kap. 22 § miljöbalken som enligt 6 kap. Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel. 

    Vägledningen har avgränsats till att gälla tillståndsprövning av kemiska växtskyddsmedel med tyngdpunkt på sådana frågeställningar som uppkommer i lantbrukets hantering av växtskyddsmedel. Även användning av kemiska växtskyddsmedel inom annan verksamhet hanteras emellertid i viss utsträckning i vägledningen.  Det övergripande syftet med denna vägledning är att bibehålla en god råvattenkvalitet fritt från bekämpningsmedelsrester i våra vattentäkter. Vägledningen syftar dessutom också till att skapa förutsättningar för en enklare och mer enhetlig hantering av tillståndsansökningar för användning av bekämpningsmedel i vattenskyddsområden. 

    Inledningsvis i vägledningen ges en allmän orientering av regelverken beträffande vattenskyddsområden samt regler för användning av bekämpningsmedel. Därefter lämnas vägledning om handläggningen av tillståndsärenden från det att en ansökan inkommer till det att beslut fattas. Viktiga delar i handläggningen av tillståndsärenden som belyses i denna vägledning är vilka uppgifter en ansökan om tillstånd bör innehålla, riskbedömningen som ska göras av myndigheten, samt vad beslut i ett tillståndsärende bör innehålla och hur det bör utformas.